En kvalitativ studie av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter

Kandidatuppsats

Samhällsanalys och kommunikation - Statsvetenskap 180hp

Barnen då?

En kvalitativ studie av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter

Statsvetenskap 15hp

Halmstad 2021-06-09

Hilda Boström

Barnen då?

En kvalitativ studie av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter

Hilda Boström

Högskolan i Halmstad Kandidatuppsats i Statsvetenskap VT 2021 Handledare: Petra Svensson Examinator: Sara Svensson

1

Innehåll

Abstract ... 2

1. Inledning ... 3

1.1 Syfte och frågeställning ... 5

1.2 Disposition... 5

2. Tidigare forskning ... 7

3. Teori ... 10

3.1 Inkludering ... 10

3.2 Positiv frihet ... 12

4. Metod och Material ... 15

4.1 Undersökning ... 15

4.2 Analysverktyg ... 17

4.2.1 Val av barnkonventionsartiklar till analysverktyg ... 19

4.3 Analysobjekt ... 22

5. Analys ... 24

5.1 Staternas plikt ... 24

5.2 Företagens ansvar ... 26

6. Resultat och diskussion ... 31

6.1 Staternas plikt, sammanfattning ... 31

6.2 Företagens ansvar, sammanfattning ... 32

6.3 Diskussion ... 33

6.3.1 Minoritetsgruppers specifika utmaningar ... 33

6.3.2 Staters juridiska räckvidd ... 34

6.3.3 Styrande dokument ... 34

6.3.4 Policy ... 35

6.3.5 Human Rights Due Diligence ... 35

7. Slutsatser ... 38

Referenslista ... 39

2

Abstract

In connection with the establishment of the Convention on the Rights of the Child (1989), the UN established the consideration of children as non-autonomous varies with a need for special rights management that is outside the framework of human rights. In 2011, the UN issued the Guiding Principles on Business and Human Rights, a document with guidelines for how companies should work with respect for human rights. Through a qualitative content analysis, this essay implements a critical review of how the guidelines relate to the UN's established view of children and their special needs. With the support of research on children's rights, inclusion and positive freedom, an analysis tool is formed with a yardstick for children's rights in freedom, which is used to examine whether the Guiding Principles on Business and Human Rights take into account the distinction that exists between children and adults through a rights perspective.

The study indicates that consideration of the distinction takes place to a certain but not sufficient extent. An interesting aspect of the result is that children are categorized as one of several minority groups, which contradicts the UN's previous establishment of children as a unique group and non-autonomous beings. This also paves the way for interesting future studies, for example to see if the contradiction is a pattern or a singular deviation.

Nyckelbegrepp: barn, inkludering, personlig autonomi, mänskliga rättigheter, positiv frihet

3

1. Inledning

År 2011 framtog FN:s råd för mänskliga rättigheter ett antal riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter, ett dokument med titeln Guiding Principles on Buisness and Human Rights. På svenska kallas det för FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter. Riktlinjerna är ämnade att hjälpa globalt verksamma företag att underbygga mänskliga rättigheter för de människor som på något vis är en del av deras verksamhet. En unik grupp människor vars situation i den globala handeln är mycket omdiskuterad är barn. Exempelvis rapporterade Human Rights Watch under tidigt 2010-tal om att H&M använder sig av barn som arbetskraft i sina fabriker i Kambodja, vilket fick starka reaktioner (SVT 2015). En sak som gör barn till en unik grupp är att de ägnats egna mänskliga rättigheter, vilka konstateras i barnkonventionen (1989). Det har skapat en rättighetsdistinktion mellan barn och vuxna. Något som barnkonventionen har gemensamt med de mänskliga rättigheterna är att de båda innehåller paragrafer som har bäring på både avskaffandet av aspekter som kränker rättigheter, likt rasdiskriminering, och tillförande av aspekter som främjar rättigheter, likt organisationsfrihet.

(FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, 1948; Barnkonventionen 1989). Detta kan benämnas som negativ respektive positiv frihet, och betraktas i dimensioner av rätt till frihet respektive rätt i frihet. Rätt i frihet är ett avgörande begrepp för människors möjligheter att tillgodogöra sina rättigheter på så sätt att det faktiskt efterlevs i praktiken. Om en människa tillskrivs rätten till frihet – vad innebär det då egentligen? Hur friheten ser ut och hur den är möjlig att praktisera är det som begreppet rätt i frihet eftersträvar att definiera. Med utgångspunkt i barns särskilda situation är frågan om huruvida barns rätt i frihet tillgodoses i riktlinjerna intressant för att avgöra om barns särskilda rättigheter tas i hänsyn i FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter. Dokumentet FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter utgör uppsatsens analysobjekt, det presenteras under 4.3 Analysobjekt och benämns hädanefter som ”riktlinjerna”.

Denna uppsats ägnas åt att undersöka hur barn i synnerhet betraktas i riktlinjerna. I och med att riktlinjerna avser att respektera, beskydda, säkerställa och bevara de mänskliga rättigheterna är det lätt att anta att barns rättigheter är inkluderade, vilket förvisso inte är helt fel. Däremot finns det kontexter där barn och vuxna meningsfullt särskiljs, exempelvis i att rösträtten inte tillskrivs individen före en viss ålder då denne i juridiska termer bedöms vara vuxen. Anledning till särskiljningen varierar, men det finns en övergripande och återkommande förklaring. Barn är barn i den bemärkelsen att de inte utvecklat förmågan att värna om sig själva och sitt eget bästa,

4 de har ännu inte utvecklat sin personliga autonomi¹. På grund av det är de i behov av ett annat typ av stöd och reglering än vuxna, exempelvis ska de ha en förmyndare och tillåts som ovan nämnt inte att rösta i demokratiska val före en bestämd myndighetsålder. Med avstamp i det konstaterandet har flera åtgärder vidtagits för barnens räkning gällande rättvisa, det allra tydligaste exemplet är FN:s utfärdande av barnkonventionen (1989). Barnkonventionen roll i denna uppsats är flersidig. Inrättandet av den och det ställningstagandet det innebar i frågan om distinktionen mellan barn och vuxna är grundläggande för uppsatsens problemformulering, som utgår från distinktionen. Samtidigt utgör delar av dess innehåll en måttstock på vad barns rätt i frihet innebär, vilket formar uppsatsens analysverktyg. Begreppet barns rätt i frihet är en skildring av vad det innebär för ett barn att vara fritt. Formuleringen är inspirerad av tidigare forskning av Ann Quennerstedt (2015) och behandlas utförligt i uppsatsens metodavsnitt under 4.2 Analysverktyg.

Med vetskapen om att det finns en återkommande särskiljning mellan barn och vuxna ur ett rättighetsperspektiv väcks tanken som denna uppsats grundar sig i: Särskiljs barn och vuxna även i riktlinjerna, eller dras de över samma kam? Lever FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter upp till barnkonventionens rättighetsdistinktion mellan barn och vuxna?

Det vill säga, följer riktlinjerna FN:s inställning och betraktelse av barn och därmed ägnar dem särskilt utrymme och specifik hantering i kampen för mänskliga rättigheter inom handel.

Alternativt att man i det här fallet tappat bort den konstaterat nödvändiga skillnaden och istället utgått från att alla drabbade befinner sig i samma position sett till personlig autonomi, och därför inte tillskriver barn något särskilt stöd i hanteringen av brister gentemot de mänskliga rättigheterna. Om så är fallet lider riktlinjerna av stora brister och bör ses över utifrån den etablerade betraktelsen av barn och den särskilda hantering deras rättigheter är beroende av, ett arbete som denna uppsats möjligen kan vara starten av.

Studien som genomförs i uppsatsen har utvärderande drag på så sätt att den försöker fastställa resultat och effekt av riktlinjernas utformning (Skärvad Lundahl 2016, 272) men är metodologiskt en kritisk granskning av riktlinjerna utifrån särskilt utvalda artiklar från barnkonventionen. Valet av artiklar som används i analysverktyget ägnas särskilt utrymme under 4.2.1.

1 Personlig autonomi innebär förmågan att värna om sitt eget bästa, sina personliga intressen och mål. Att fatta beslut och gör val som är bäst för en själv är avgörande och grundläggande för att leva ett självständigt liv. Detta är individen kompetent att göra först när hen besitter personlig autonomi. Bedömningen av när det är

sammanfaller ofta med myndighetsålder. (Dahl, 1989).

5

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att genom att kritiskt granska riktlinjerna undersöka hur de förhåller sig till distinktionen mellan barn och vuxna. Detta bidrar till fältet barnrättsforskning på så vis att distinktionen studeras på ett sätt som det inte gjorts förut. Att studera riktlinjerna på detta vis ska bidra till att vidga vetskapen kring hanteringen av barns rättigheter, med särskilt fokus inom global handel och produktion.

Precis som med många andra studier kan resultatet i denna undersökning senare visa sig vara användbart i flera sammanhang. En tanke är att det kan bidra till ökad attraktion för företagen att börja arbeta mer aktivt med de tilldelade riktlinjerna, då utsatthet, exempelvis utsatta barn, ofta är ett starkt Pathos för varumärket. Med det menas att genom att arbeta med och lyfta känsloväckande frågor profilerar man sitt bolag som moraliskt och förtroendeingivande, något som är attraktivt för många konsumenter. Det i sin tur leder till stärkt position på marknaden vilket ofta resulterar i framgångsrik företagsamhet. Vid en sådan utveckling bör arbetet med riktlinjerna inte bara gynna människor i utsatthet, utan även vara eftersträvningsbart för företagen och dess vinstagenda.

Uppsatsens frågeställning lyder: Lever FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter upp till barnkonventionens rättighetsdistinktion mellan barn och vuxna?

1.2 Disposition

Uppsatsens disposition följer en relativt klassisk modell. Efterföljande detta inledande kapitel följer kapitel 2 Tidigare forskning och kapitel 3 Teori. Kapitel 2 kapitel 3 förhåller sig nära varandra och riskerar att överlappa, för att undvika detta och i stället framställa ett tydligt och uttömmande innehåll har valet att skriva dem separat gjorts. Kapitel 4 utgör Metod och material, där både metoden för själva studien (4.1) och utformningen av analysverktyget (4.2) presenteras. Sedan följer kapitel 5 Analys, kapitel 6 Resultat och slutligen kapitel 7 Slutsatser.

Analysen sker enligt den struktur som även råder i analysobjektet, det vill säga riktlinjerna. De kapitel som analyseras handlar om staternas plikt samt företagens ansvar och fördelas internt i grundläggande och operativa principer. I resultatet sammanfattas de delar i varje kapitel som är centrala för uppsatsen, vilka är: minoritetsgruppers specifika utmaningar, staters juridiska räckvidd, styrande dokument, policy och verktyget Human Rights Due Diligence. Dessa används även som underrubriker i diskussionsavsnittet. I diskussionen sätts sammanfattningarna i relation till analysverktyget och formar i dess avslutande delar svaret på

6 uppsatsens frågeställning. Avslutningsvis sammanställs uppsatsens slutsatser och återkopplas till syftet tillsammans med en kortare reflektion kring resultatets användbarhet.

7

2. Tidigare forskning

Riktlinjerna som ska granskas i uppsatsen bygger på den konstaterade och utbredda problematik inom global handel som innebär att människor i handelns näringskedja lever utan grundläggande mänskliga rättigheter, exempelvis produktionspersonal. Problemet befann sig länge i en gråzon där ingen av aktörerna med möjlighet att påverka tog något ansvar. Företagen ansåg att ansvaret låg hos staterna medan staterna ansåg att ansvaret låg hos företagen. 2011 förändrades detta då FN publicerade Guiding Principles on Buisness and Human Rights, där ansvaret klargörs och verktyget Human Rights Due Diligence tillhandahålls företagen för att de ska kunna skapa en handlingsplan och på så vis motarbeta problematiken. Human Rights Due Diligence är ett verktyg som fungerar genom att analysera leverantörskedjan och i den analysen identifiera eventuella risker för verksamheten. Riskerna kan vara av olika prägel och vara likväl klimat som socialt relaterade problem som hotar de mänskliga rättigheterna. I de fall då risker identifieras ska Human Right Due Diligence vara vägledande i arbetet med att motarbete dem och förbättra situationen (Buisness & Human Rights Resource Center 2021). En förekommande risk är försummandet av barns rättigheter, vilket leder in till uppsatsens ämne och övergripande forskningsfält, nämligen barnrättsforskning. Genom att genomföra en kritisk granskning av riktlinjerna kommer uppsatsen att undersöka huruvida de tar särskild hänsyn till barn som unik och utsatt grupp. För att undersöka det tar uppsatsen avstamp i fältet barnrättsforskning, mer specifikt vilken roll barn tillskrivs i en rättighetskontext samt hur arbete med barns rättigheter ser ut. Det följs av en skildring av skillnaderna mellan barn och vuxna samt vad barn som specifik grupp behöver för att bruka sina rättigheter.

Forskning om barns rättigheter går många gånger att koppla till barnkonventionen (1989), eftersom det som nämnt i inledningen av uppsatsen är grundläggande för särskiljningen för barns särskilda rättighetsbehov. Exempel på typ av forskning kan vara studier och utvärderingar av dess implementering och effekt i olika sammanhang. UNICEF beskrivning av barnkonventionen lyder: ”Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.” (2021). Stor del av den forskning som finns på fältet präglas av ett kritiskt förhållningssätt till huruvida konventionen faktiskt följs och underhålls av de 196 länder (ibid) som skrivit under och därmed förbundit sig till att följa den. Den akademiska disciplin som ägnat sig mest åt barnrättsforskning är pedagogik. Tidskriften Utbildning & Demokrati har publicerat artiklar på ämnet av exempelvis Ann Quennerstedt (2015) samt Anne-Li Lindgren och Gunilla Halldén (2001).

8 Quennerstedt presenterar i sin artikel Mänskliga rättigheter som värdefundament, analysobjekt och inflytande: en läroplansanalys ett perspektiv där barns rättigheter betraktas i två dimensioner. Quennerstedt undersöker barns rättigheter i relation till utbildning. Själva diskussionen behandlar snarare den andra dimensionen än den första. Anledningen till det är att den första dimensionen (i) barns rätt till utbildning konstateras klart och tydligt i barnkonventionen, det lämnas inget större utrymme till att ifrågasätta sakfrågan. Den andra dimensionen däremot (ii) barns rätt i utbildning, startar tankeverksamheten på ett djupare plan och är egentligen en följdfråga till dimension (i). Vad innebär rätt till utbildning, vad är rätt i utbildning? Handlar det om tillgång till läromedel eller är det mer omfattande än så? Det är i detta skede som diskussionen kring skillnaden mellan vuxna och barns rättigheter gör entré.

Det är idag vedertagen kunskap att barn inte besitter samma förmåga som vuxna att ta hand om sig själva, att fatta rätt beslut och leva självständigt, av den konkreta anledningen att de är just barn. I sin redogörelse av detta använder sig Quennerstedt av Bobbio (1996) som skriver om att mänskliga rättigheter för barn har utvecklats över tid och hittat ett eget spår och fält, nämligen barnrättsforskning. Med litterär bakgrund och utgångspunkt genomför hon sedan en textanalys av olika läroplaner i förskolan och grundskolan. (Quennerstedt 2015).

Quennerstedts modell i form av dimensionerna är en intressant konstruktion och bör rimligen vara appliceringsbar i relation till andra rättigheter än utbildning, exempelvis frihet. Barns rätt till frihet är likt deras rätt till utbildning svår att ifrågasätta utan att sätta sig själv i en mycket omodern och inte minst kritiserad oppositionssits. Det som däremot kan diskuteras är vad det innebär för ett barn att vara fritt, en tanke som kommer vara vägledande i utformningen av uppsatsens analysverktyg där den presenteras i begreppet rätt i frihet.

Lindgren och Halldén befinner sig i en annan del av fältet och skriver i sin artikel Individuella rättigheter; autonomi och beroende. Olika synsätt på barn i relation till FN:s barnkonvention om barn som politiskt verktyg. De diskuterar hur politiska beslut ofta motiveras med att dess implementering kommer vara gynnsam för barn och poängterar hur begreppet ”barnets bästa”

fått en stor roll och genomslagskraft i politiska sammanhang. I samband med att Sverige undertecknade barnkonventionen växte barnet som politisk spelpjäs ytterligare vilket först ledde till att barnperspektivet blev ett tvärsektoriellt värde inom politiken och sedan till att den 1 januari 2020 stiftades som svensk lag (Lindgren Halldén 2001). Med dess historia är det svårt att ifrågasätta den makt som åläggs den som värnar om och, inte minst, den som lyckas förbättra barns situation. Detta är relevant i relation till uppsatsen i det anseendet att särskild hänsyn till barn är en förutsättning för effekt. Oberoende om det är konventioner, kampanjer eller riktlinjer

9 som utfärdas har de alla gemensamt att dess intresse och relevans ökar när barnperspektivet ges utrymme.

10

3. Teori

Uppsatsens forskningsproblem handlar om hur riktlinjerna ser ut utifrån ett barnrättsperspektiv.

För att genomföra en granskning utifrån ett barnperspektiv är det nödvändigt att skapa ett verktyg som förhåller sig till just barn. I samband med att skapa ett sådant verktyg sker även operationaliseringen av det forskningsproblem uppsatsen behandlar, nämligen distinktionen mellan barn och vuxna ur ett rättighetsperspektiv. Det i sin tur utgör även den teori som studien utgår från. Utformningen av verktyget, som sker under 4.2, görs med stöd i två av de tre forskningsfält som uppsatsens rör sig i. Som övergripande fält står barnrättsforskning, vilket har redogjorts för i kapitel 2 Tidigare forskning. Kopplingen mellan barnrättsforskning och den granskning som ska genomföras finns i forskningsfältet inkludering, vilka omfattas egentligen av de mänskliga rättigheterna? Hur ser barnets roll, till skillnad från de vuxnas roll, egentligen ut i de mänskliga rättigheterna? Detta är funderingar som behöver redas ut för att landa i forskningsfält nummer tre och den huvudsakliga teori som verktyget bygger på, vilket är positiv frihet. Positiv frihet innebär frihet med hjälp av tillgång till resurser, vilket är precis vad som sker i exempelvis ratificering av barnkonventionen. Detta behandlas utförligt under rubrik 3.2

3.1 Inkludering

Inkluderingsfältet är relevant i sammanhanget för att belysa den distinktion som finns mellan barn och vuxna. Utan att konstatera och ta fasta på distinktionen saknar problemformuleringen grund. För att presentera distinktionen används äldre teorier av John S. Mill och Robert A. Dahl tillsammans med mer modernt material på fältet. Frågan om inkludering är utbredd men startar i detta sammanhang i diskussionen kring i vilken utsträckning barn betraktas som jämlikar med vuxna i relation till vilka rättigheter och skyldigheter de tillskrivs.

I Dahls Democracy and it´s critics (1989) ägnas kapitel 9, The Problem of Inclusion, åt att diskutera inkludering i en demokratisk kontext i frågan om vem som är en medborgare. Här ägnas dilemmat med barn eget utrymme och diskuteras likt som i denna uppsats i relation till vuxna. I sin diskussion kring vilka som ingår i demos (folket), alltså medborgarskapet, presenterar Dahl ett antal principer inom medborgarskap. Ett av dessa är ”Citizenship as contingent on competence” vilket betyder att medborgarskapet är beroende av en särskild kompetens. Denna kompetens definierades av John Stuart Mill på 1800 – talet och innebär att för att människor ska betraktas som kompetenta medborgare behöver de inneha förmågan att ta hand om sig själva samt att värna om sina personliga intressen och mål (ibid, 125). Dessa förmågor kan summeras i begreppet personlig autonomi. Dahls inspel i detta handlar om att ifall ett demokratiskt samhälle styrs av folket, och medborgerlig kompetens är kriterium för att

11 ingå i folket, bör inte medborgerlig kompetens då tillskrivas alla för att klassas som ett demokratiskt samhälle? Svaret ges senare av honom själv då han presenterar en oundviklig exkludering inom medborgarskapet, nämligen barn, av anledningen att barn inte ännu besitter personlig autonomi (ibid, 126).

Trots att kriterierna för medborgerlig kompetens skrevs i en svunnen tid vilar det fortfarande en stor poäng i dess budskap. Personlig autonomi är en nödvändig egenskap hos medborgarna i ett demokratiskt samhälle, då det är folkets röster som styr landet. Om folket saknar kompetens att värna om sina personliga intressen och mål, hur ska de då värna om ett helt samhälle?

Egenskapen har på senare år tillskrivits betydligt fler typer av människor än på 1800 – talet, exempelvis kvinnor. Barn behålls däremot fortsatt utanför folkstyret. Anledningen till det menar Dahl inte är mer avancerad än att de är just barn. Han skriver att det skulle vara tveklöst ohållbart att inkludera barn i folkstyret samt att det inte finns någon som på allvar anser barn som lämpliga att delta i politiska beslut (ibid 126). Att barn inte ges möjligheten att delta direkt i politiska beslut innebär däremot inte att de inte tillåts påverka dem. Barn välkomnas in i det demokratiska systemet genom bland annat politiska ungdomsförbund. På så vis befinner dem sig i den politiska sfären innan det tillåts delta fullt ut, exempelvis genom rösträtt. Anledningen till det är likt Dahl säger, att de är barn och saknar personlig autonomi. Fenomenet ungdomsförbund sett till personlig autonomi diskuteras ytterligare längre fram i texten med hjälp av William Sjöstedt (2021).

Nästa steg i diskussionen uppstår efter detta konstaterande. Det är inte hållbart att tillskriva barn samma medborgerliga rättigheter som vuxna, däremot är de ändå bundna till att följa de demokratiska lagarna. Här uppstår en naturlig konflikt då barn inte erbjuds inflytande men ändå är förbundna att lyda lagen. Än en gång gör sig gruppen barn påmind om att vara ett unikt fall.

I ett scenario där en annan samhällsgrupp fråntas rätten att påverka men tvingas lyda, alltså fråntas rätten att bruka sin personliga autonomi, kallas fenomenet diskriminering, förtryck eller dylikt och har en erkänd effekt av att försvaga gruppen (ibid, 129). När det däremot kommer till barn är vi outtalat överens om att det inte ligger något negativt värde i att exkludera dem ur särskilda demokratiska processer, exempelvis röstning. Det betraktas snarare som nödvändigt för att värna om demokratin och bibehålla ett tryggt och stabilt samhälle, då barn inte utvecklat den personliga autonomin som är nödvändig i demokratiskt hållbart gynnsamma beslut (ibid, 127).

12 Med denna skildring av det mer klassiska och filosofiska förhållandet till inkluderingsfrågan ska vi kolla närmre på modernare material på fältet. William Sjöstedt (2021) skriver i den danska statsvetenskapliga tidskriften Politica om unga människors roll i demokratin och lyfter likt Dahl och Mill begreppet personlig autonomi och den makt över sig själv som tillskrivelsen av det innebär. I samband med det belyser Sjöstedt även den vedertaget accepterade distinktionen mellan barn och vuxna som kommer till uttryck i bestämmelserna kring att barn inte besitter personlig autonomi före en bestämd myndighetsålder. Detta sätter barn i en beroendeställning till vuxna som sedan används som argument för att bibehålla exkluderingen av barn i det demokratiska medborgarskapet. (Sjöstedt 2021, 67). För att tydliggöra denna cirkulära effekt menar Sjöstedt att först bestäms det att barn inte besitter en tillräcklig autonom förmåga för att bruka särskilda demokratiska rättigheter, och därför fråntas dem fram till en viss ålder. Kritiken gentemot detta bemöts sedan med att det är nödvändigt eftersom barn är beroende av vuxnas autonoma kapacitet för att utvecklas. Detta kan anses problematiskt då argumentet härstammar ur det som kritiseras. Sjöstedt tar dock avstånd från den påstådda problematiken genom att hänvisa till förståelsen att sociala relationer inte är ett hot mot autonomin, något som är lämpligt att ha med sig i arbetet med denna uppsats. Att autonomi inte nödvändigtvis ställer människor emot varandra utan istället välkomnar sociala relationer och betraktar de som ett utvecklande värde (ibid).

Med utgångspunkt i Sjöstedts tankar kring barns beroendeställning till vuxna som något positivt för dess utveckling börjar vi närmas oss nästa avsnitt av analysverktygets beståndsdelar. I en kontext där barn är beroende av annat än sin personliga autonomi för att värna om sitt egenvärde och sina fri- och rättigheter råder ett behov av reglering. Reglering av frihet genom tillgångar och resursfördelning kallas som inledningsvis nämnt för positiv frihet, vilket också är det teoretiska ramverk som är vägledande i utformningen av uppsatsens analysverktyg.

3.2 Positiv frihet

I föregående rubrik konstateras att distinktionen mellan barn och vuxna är nödvändig att ta hänsyn till. För att komma vidare i teorin och underbygga utformningen av analysverktyget behöver vi fundera kring vad arbetet med mänskliga rättigheter, i synnerhet barns rättigheter, egentligen handlar om. De mänskliga rättigheterna fastslår att alla människor är lika mycket värda och finns till för att försäkra och beskydda deras frihet (FN 2021). Barnkonventionen i sin tur reglerar mänskliga rättigheter för barn per se, och därmed barns rätt till frihet (UNICEF 2021). Barnkonventionen tyder på så vis på att barn är i behov av stöd, en typ av resurs, för att leva i frihet. Vad det stödet mer specifikt är, är det som eftersträvas att identifiera i begreppet

13 barns rätt i frihet, vilket används i analysverktyget. Frihet med tillgång till resurser kallas i statsvetenskapliga termer för positiv frihet, vilket är den huvudsakliga teoretiska komponenten i operationaliseringen av problemet. Eftersom barn är i behov av positiv frihet är det reglering och resursfördelning för barn i synnerhet som bör uttryckas i riktlinjerna för att de ska leva upp till distinktionen som finns mellan barn och vuxna. Ett avskalat begrepp i linje med att frihet är en mänsklig rättighet är inte tillräckligt sett till FN:s etablerade betraktelse av barn, de behöver mer än så.

Analysverktyget i uppsatsen kommer att utgå från de artiklar i barnkonventionen som behandlar barns rätt i frihet. För att motivera vilka artiklar som är relevanta att använda behövs en tydlig definition av frihet, vilket i denna uppsats är positiv frihet. Innan vi kan redogöra för dess vikt i sammanhanget behöver vi först klargöra dess motsvarighet, negativ frihet.

Båda begreppen myntades av Isaiah Berlin i Two Concepts of Liberty (1958). I grund och botten fördelar de konceptet frihet i två kategorier eller alternativa modeller. Negativ frihet innebär en avsaknad av hinder, medan positiv frihet i stället handlar om tillgång till resurser. Vilket av de två begreppen som anses vara det rätta grundar sig i vilken syn på frihet det talas om. Anses frihet vara möjligheten att på egen hand och med egna resurser ta sig över öppet hav, är det negativ frihet som är aktuellt. Anses det i stället att frihet är att lära sig simma eller tillgång till en flytväst, som gör att även de utan egna resurser kan ta sig över havet, talar vi om positiv frihet. I detta sammanhang är det positiv frihet som behandlas, av anledningen att barn är i ett annat behov av resurser än vuxna för att bruka sina rättigheter.

Bruce Baum och Robert Nichols publicerade år 2013 verket Isaiah Berlin and the Politics of Freedom där de bland annat prövar Berlins teorier om frihet utifrån ett modernare perspektiv, samtidigt som de lyfter ett antal kritiska förhållningssätt samt svar på dessa. I kapitel 1, skrivet av James Tully, diskuteras sambanden mellan autonomi och frihet. Med utgångspunkt i Benjamin Constant presenteras kopplingar mellan negativ frihet och personlig autonomi, samt positiv frihet och kollektiv autonomi (Tully 2013, 25). För att återkoppla till Dahl är dessa samband intressanta då personlig autonomi är en egenskap som han menar att barn inte besitter.

På så vis stärker det ytterligare att positiv frihet är den primära definitionen när man talar om barns rättigheter.

Kapitel fyra är skrivet av John Christman (2013) och handlar om den konflikt mellan frihet, autonomi och det sociala jaget som uppstår i brukandet av positiv frihet. Christman lyfter

14 samma problem som Berlin själv identifierat i sina texter, nämligen krocken som kan uppstå mellan olika sociala grupper när frihet är tillgång till resurser. De menar att det i många fall är oundvikligt att det uppstår missnöje i någon av grupperna. Först och främst handlar det om huruvida en social grupp anses bli försedda med det de behöver för att leva fritt. I nästa led handlar problematiken om att autonomin kan anses vara begränsad, vilket i sin tur leder in till att det sociala jagets rättigheter kränks. Detta sker genom att en grupps fria handlingar kan upplevas som en inskränkning mot en annars grupps fri- och rättigheter. För att summera utmaningen som konflikten innebär behöver samhället lämna utrymme för alla medborgares person, oavsett kön, sexualitet, etnicitet eller andra identifierande värden, utan att den ena kränker den andra (Christman 2013, 90). Detta är en utmaning som inte bara befinner sig i frågan om frihet, det breder ut sig i flera kretsar inom politisk filosofi. Kymlicka (1990) resonerar kring konflikten med idén att hitta ett djupare värde att använda som måttstock skulle ena den splittring som uppstår mellan gruppernas individuella kärnvärden (Kymlicka 1990, 10).

En grupp som inte nämns av Christman i diskussionen kring det märkbara problemet är barn.

Däremot påverkas de av samma problematik som de resterande minoritetsgrupperna. En stor skillnad mellan barn som social grupp och exempelvis religiösa sociala grupper är de sistnämndas förmåga att tala för sig själva. Konflikten som Christman skriver om handlar om olika gruppers missnöje, något som endast kan adresseras med förutsättning av den missnöjda gruppen i fråga har möjlighet att uttrycka sig. Som vi konstaterat tidigare är det inte en egenskap samhället bedömer att barn besitter. Därav är barn, om någon grupp, i kanske det största behovet av en reglerad positiv frihet. Av den anledningen är det intressant att undersöka huruvida FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter faktiskt särskiljer barn och vuxna, utifrån ett analysverktyg byggt på positiv frihet. Att dra barn och vuxna över samma kam i fallet av dess rättigheter, däribland frihet, vore att försumma barnen. Om de däremot omnämns och behandlas som ett specifikt fall i riktlinjerna innebär det att riktlinjerna följer den betraktelse av barns personliga autonomi och därmed behov av positiv frihet.

15

4. Metod och Material

Metodkapitlet innehåller tre underrubriker för att tydliggöra strukturen i uppsatsen.

Inledningsvis under rubrik 4.1 Undersökning redogörs design och tillvägagångssätt i den faktiska analysen samt diskussion kring det övergripande upplägget. Under 4.2 presenteras utformningen av analysverktyget tillsammans med val och beslut som är nödvändiga för genomförandet av analysen. Det sista avsnittet ägnas åt det material som uppsatsen syftar till att analysera, vilket är FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter.

4.1 Undersökning

Studien som genomförs i uppsatsen är en kvalitativ innehållsanalys, mer exakt en kritiskt granskande textanalys. Modellen kritiskt granskande textanalys har valts med anledning att den kommer steget djupare än en systematiserande studie. Antingen i en argumentationsanalys eller som i detta fall, en kritisk granskning. Forskning med den här metoden syftar ofta till att lyfta något, exempelvis en idé, i nytt ljus och på så vis ”Genom att lyfta fram andra möjligheter att förstå och kategorisera exempelvis kön eller arbete syftar sådan forskning till att möjliggöra andra möjligheter att tänka, vara och agera” (Esaisson m.fl 2017, 215). För att flytta Metodpraktikans mening in i uppsatsens kontext är det möjligt att förklara undersökningen i linje med att den studerar hur distinktionen mellan barn och vuxna kommer till uttryck i FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter, med ett särskilt fokus på ett eventuellt försummande av barns frihet och rätt i frihet.

Uppsatsens frågeställning lyder: Lever FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter upp till barnkonventionens rättighetsdistinktion mellan barn och vuxna? Notera att formuleringen förväntar sig ett ja- eller nej svar, vilket ur ett metodologiskt perspektiv kan anses vara problematiskt eller snarare svårt att åstadkomma med ett generaliserbart resultat. Förhåller man sig till positivistisk vetenskapsteori är det förmodligen möjligt att besvara uppsatsens frågeställning med ett ja eller nej. Ett sätt att ta sig ann uppgiften hade i så fall varit att exempelvis genom att räkna ord eller uttryck för idéer genom en kodningsmatris (Bergström Boréus 2012, 59 – 61). Däremot riskerar resultatet att sakna någon större genomslagskraft på grund av dess smala omfattning. Med det sagt kan studien vara korrekt utförd, men det är viktigt att ta hänsyn till vilken omfattning som är realistisk att sträva mot på den akademiska nivå en kandidatuppsats befinner sig. För att ta ett steg ur det mer traditionella upplägget har denna uppsats en mer hermeneutisk karaktär, vilket innebär att tolkning och förståelse lämnas mer utrymme än ”hårda fakta” (Thurén 2013, 16). Beslutet i sig innebär inte att resultatet blir mer generaliserbart än med en positivistisk prägel, däremot faller sig uppsatsen att förstå och tolka

16 analysobjektet snarare än att peka ut korrekta svar, förutsatt att något sådant överhuvudtaget existerar.

Som nämnt i dispositionsavsnittet kommer granskningen av analysobjektet ske med hjälp av ett eget framställt analysverktyg. Idén till tillvägagångssättet uppstod i samband med studerandet av Ulf Petäjäs avhandling Varför Yttrandefrihet? (2006). Petäjäs avhandling är av typen som inte brukar traditionell dataistisk metodologi utan istället analyserar och arbetar med tolkning av texter. Materialet som behandlas smälter samman med valet av teori då hela avhandlingen bygger på prövning, analys och rekonstruktion av kvalificerade argument, alltså delar av redan etablerade teorier. Detta sker dessutom med väl teoretiskt underbyggda verktyg som anses ge bäst möjlighet att besvara och utreda avhandlingens frågeställningar. Summerat sagt skapar Petäjä, med hjälp av etablerade teorier och litterära underlag, ett eget analysverktyg som används i avhandlingens undersökning. Hanteringen av stor mängd teorier och litteratur är nödvändig för att uppfylla krav inom validitet och reliabilitet, exempelvis stärks argumenten och bilden av problemområdet nyanseras med bredare underlag, vilket höjer kvalitén på verket.

Med inspiration i Petäjäs avhandling sker denna uppsats kritiska granskning med hjälp av ett eget framställt analysverktyg. Den teoretiska bakgrunden till verktyget presenteras i kapitel 3 Teori och består delvis av tankar och teorier kring inkludering, men i synnerhet Isaiah Berlins teori om positiv frihet. Funktionellt fyller inkluderingsavsnittet snarare en roll som länken mellan barnrätt och positiv frihet. Att avhandla fältet inkludering är nödvändigt för att förstå sambandet mellan fälten och problemets operationalisering. Likt Petäjäs analysverktyg studerar yttrandefrihetens roll inom demokratin med stöd av etablerade teorier om yttrandefrihet, studerar detta analysverktyg hanteringen av barns frihet, i mening av positiv frihet, inom global handel med stöd av de artiklar i barnkonventionen som uttrycker barns rätt i frihet. Själva utformningen av analysverktyget tillsammans med val och avgränsningar presenteras härnäst under 4.2. För att tydliggöra tankemönstret som utformat uppsatsen redogör figur 1 för sambanden mellan de olika forskningsfält som uppsatsens utgår från.

17 Figur 1. Boxarna på den nedre raden utgör de huvudsakliga komponenterna i utformningen av uppsatsens undersökning och analysverktyg. Boxarna på den övre raden sammanlänkar de huvudsakliga komponenterna och förklarar hur de leder fram till varandra.

4.2 Analysverktyg

Att skapa analysverktyget är en central del av operationaliseringen av problemet som uppsatsen bygger på. Utformningen sker med stöd i två forskares material. Strukturmässigt i Petäjäs avhandling (2006) samt kontextuellt anpassat med hjälp av Quennerstedts modell av att betrakta barns rättigheter i två dimensioner (2015).

I Petäjäs avhandling formuleras operationaliserande i frågor i samband med att analysverktyget tar form. I och med att detta arbete inte är av samma omfattning som en avhandling har beslut fattats att inte skapa frågeställningar som skapar grunden till analysverktyget, utan istället motivera dess underlag direkt, vilket sker genom redogörelsen av inkludering och positiv frihet i bakgrundskapitlet. Det finns för- och nackdelar med beslutet, visserligen hade validiteten i arbetet ökat genom att diskutera inte bara själva analysen utan även varför utformningen av analysverktyget ser ut som det gör. Däremot finns det risk att i mån av utrymme behöva korta av ett sådant avsnitt i sådan grad att det istället sänker validiteten, vilket riskerar att lämna frågetecken hos läsaren. Med andra ord har valet gjorts att istället för att göra det otillräckligt, utesluta det helt och hållet. Det är även utöver akademisk nivå en avgörande skillnad gentemot Petäjäs avhandling i att denna uppsats inte syftar till att rekonstruera argument, utan snarare är av mer teorikonsumerande prägel. Undersökningen är en granskning som sker genom ett analysverktyg byggt på teori och tidigare forskning. Det tillåter en grund som sammansvetsas av etablerade teorier och ståndpunkter, snarare än en grund byggd på diskussion av sådana. Att tydligt presentera den teori som studien analysverktyget bygger på i uppsatsens tredje kapitel är alltså ett strategiskt val för att bibehålla validiteten samt en väl inramad helhet. För att summera det stöd och inspiration som befinner sig i Petäjäs avhandling är det begränsat till att

18 med etablerade teorier och litterära underlag skapa ett eget analysverktyg, dock inte att efterlikna tillvägagångssättet att skapa analysverktyget genom operationaliserande frågor.

Vidare till hur analysverktyget faktiskt ser ut har en vägledande modell varit Quennerstedt dimensioner av barns rättigheter. Quennerstedt undersöker som beskrivit på sidan 8 rättigheten utbildning. Hon gör så genom att studera fenomenet utifrån två dimensioner: (i) barns rätt till utbildning, samt (ii) barns rätt i utbildning. Detta angreppssätt vill jag återanvända i uppsatsen genom att applicera det på rättigheten frihet. Alltså genom, (I) barns rätt till frihet samt (II) barns rätt i frihet. Dimension (II) barns rätt i frihet kommer vara särskilt vägledande i utformningen med anledning av att det fördjupar fenomenet barns frihet, medan dimension (I) barns rätt till frihet förhåller sig mer ytligt. För att undvika att skapa hjulet på nytt har jag valt att använda mig av det internationellt accepterade dokument som skrivits på uppdrag för barns rättigheter, nämligen barnkonventionen, för att förhålla mig till som måttstock på vad främst barns rätt i frihet innebär.

Den typ av avgränsning jag valt att göra i operationaliseringen faller tillbaka på föregående stycke om i vilken utsträckning Petäjäs modell är vägledande i utformningen. Att ägna tid åt att undersöka dimension (I) barns rätt till frihet i analysverktyget kan anses vara att överarbeta något vi redan vet. Samtidigt går det att resonera att det vore ansvarslöst i undersökningssyfte att inte undersöka det. Att barn har rätt till frihet är ett fundamentalt faktum som inte kräver någon större efterforskning för att konstatera. Däremot är det av central vikt för uppsatsens utformning att konstaterandet görs. Av den anledningen bör dimension (I) barns rätt till frihet undersökas och säkerställas som grund till analysverktyget, men bibehållas på dess yta.

Dimension (I) är inte djupgående nog för att form själva verktyget med, vilket är anledningen till utformningen av och funktionen med dimension (II), att dyka djupare ner i barnrättigheten frihet. För att finna någon typ av balans mellan överarbetning och noggrannhet har jag valt att mer koncist än i dimension (II) konstatera att barnkonventionen i sin helhet uttrycker dimension (I) barns rätt till frihet. I konventionens inledning skrivs att konventionsstaterna är överens om bland annat ”att erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, i enlighet med de principer som proklamerats i Förenta nationernas stadga” samt ”att barnet till fullo bör förberedas för ett självständigt liv i samhället och uppfostras enligt de ideal som proklamerats i Förenta nationernas stadga, och särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och solidaritet”. Alltså är det inte nödvändigt att studera konventionens artiklar närmre för att konstatera att dimension (I) barns rätt till frihet är ett

19 centralt värde och kriterium i ratificeringen av barnkonventionen. Därav lämnas dimension (II) barns rätt i frihet desto mer utrymme i utformningen av analysverktyget. Det är i detta skede valet av definitionen positiv frihet blir centralt då dimension (II) rör sig djupare ner i barnrättigheten frihet, som är beroende av särskild hantering och reglering. Nästa steg är alltså att undersöka vilka artiklar i barnkonventionen som ger uttryck av barns rätt i frihet, med hjälp av dem få en måttstock på barns frihet och därifrån bygga uppsatsens analysverktyg.

4.2.1 Val av barnkonventionsartiklar till analysverktyg

För att tydliggöra sambandet mellan barns frihet och positiv frihet används återigen barnkonventionens inledning. Där skrivs ”att ’barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, inklusive lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen’, såsom anges i deklarationen om barnets rättigheter”. Därav bör den rätt i frihet som konventionens artiklar uttrycker hanteras särskilt i riktlinjerna, och inte antas efterlevas utan specifik resursfördelning. Alltså, för att leva upp till barns behov av särskilt skydd och omvårdnad som skrivs i barnkonventionen, bör barns rättigheter ägnas särskilt utrymme i riktlinjerna och inte tas för givet som en del av de mänskliga rättigheterna. Vidare består konventionen av tre delar, varav del I presenterar 41 artiklar relaterade direkt till barns rättigheter. Del II och III innehåller artiklar av mer operationella bestämmelser, exempelvis informationsskyldighet och konventionens ikraftträdande.

I urvalet av artiklar har en smalare innehållsanalys (Bergström, Boréus 2012, 54) av konventionens del I genomförts. Genom att använda sökfunktionen i texten som ingår i del I av konventionen har de artiklar som innehåller begreppet ”frihet” granskats. De har sedan utvärderats i relation till dess relevans i sammanhanget. På nästa sida följer valet av de artiklar som ska användas i analysverktyget:

20 Artikel 12²

1. Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet.

Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

2. För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ

och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler.

Artikel 13

1. Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och

tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga:

(a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende, eller (b) för att skydda den nationella säkerheten, rättsordningens grunder

(ordre public) eller folkhälsan eller den allmänna moralen.

Artikel 14

1. Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

2. Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är

förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller

den allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.

2 Artikel 12 utgör tillsammans med artikel 2, 3 och 6 barnkonventionens fyra grundläggande principer (UNICEF 2021)

21 Artikel 15

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster.

2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra

inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder (ordre public), skyddet av folkhälsan eller den allmänna moralen eller skyddet av andra personers

fri och rättigheter.

Ovanstående artiklar har valts ut till analysverktyget med anledning att de alla uttrycker nyanser av barns rätt i frihet. Om riktlinjerna tar särskild hänsyn till distinktionen som finns mellan barn och vuxna bör de rimligen ägna särskilt utrymme åt dessa rättigheter i anseende till barn. Alltså inte enbart uttrycka dem som mänskliga rättigheter, utan även tillhandahålla särskild reglering för barnens position, som bekant är i behov av positiv frihet. Det är därför intressant att undersöka om så sker, eller om riktlinjerna inte gör någon särskiljning för rättigheterna barn och vuxna emellan. Om barn inkluderas i de mänskliga rättigheterna utan särskilt omnämnande motsäger sig riktlinjerna FN:s tidigare betraktelse av barn som icke-autonoma varelser. För att summera artiklarna i varsitt uttryck av frihet handlar de om barns åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tanke, samvets- och religionsfrihet samt föreningsfrihet. Tillsammans bildar dessa en måttstock av barns rätt i frihet att förhålla sig till i analysen. Se tabell 1 nedan.

Artikel 12 Åsiktsfrihet Artikel 13 Yttrandefrihet

Artikel 14 Tanke, samvets- och religionsfrihet Artikel 15 Föreningsfrihet

Tabell 1. Uttryck för den typ av frihet som respektive artikel redogör för. Gemensamt definierar de dimension (II) barns rätt i frihet.

Värt att belysa är att fullständig applicering av analysverktyget förutsätter att riktlinjerna ägnar barns rättigheter någon typ av särskild hantering. Det är först när barns rättigheter och barns rätt i frihet kommer till uttryck som det kan analyseras. Å andra sidan kan avsaknad av hantering

22 också tyda på ett relativt tydligt budskap, helt enkelt att distinktionen som nämns i frågeställningen inte tas i hänsyn. Det som utreds är frågan om hantering eller icke-hantering av barns rätt i frihet, snarare än hantering av de olika typerna var för sig. Så sett fyller analysverktyget en viktig roll även då det inte kan appliceras in i minsta detalj, eftersom uttrycken av frihet inte undersöks var för sig utan samverkar som ett mått på barns frihet.

Det finns en högst relevant kritisk aspekt att ta hänsyn till i valet av metod som tillämpats i urvalet. Mer specifikt det eventuella mörkertal som uppstår när endast en variabel (frihet) används i innehållsanalysens sökning. Det är möjligt att nyanser av barns rätt i frihet förekommer även i de artiklar som inte uttryckligen använder sig av begreppet. Samtidigt är det av stor vikt att i studier använda sig av tydlig och konsekvent avgränsning. Viktigt att ha i åtanke är också att det är dimension (II) som är vägledande i valet, barns rätt i frihet, eftersom dimension (I) uttrycks tydligt redan i konventionens inledning. Barns rätt i frihet är ett komplext uttryck och går att fördjupa i flera led, något som denna uppsats dock saknar utrymme och resurser för att göra. För att bibehålla en hanterbar omfattning av material fattades därför beslutet att förhålla sig till de artiklar som uttryckligen nämner frihet. Utifrån dem skapas en måttstock av barns frihet att förhålla sig till vid undersökning av huruvida riktlinjerna hanterar barns frihet särskilt eller inte. Som nämnts i föregående stycke kan även ett icke-resultat vara av intresse. Att barns frihet möjligen inte ägnas särskild hantering i riktlinjerna talar för ett resultat i sig, vilket i sin tur kan vara intressant.

4.3 Analysobjekt

Det material som utgör uppsatsens analysobjekt är som tidigare nämnts FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter. Riktlinjerna utfärdades 2011 av FN:s råd för mänskliga rättigheter och består av tre kapitel som var för sig klargör staternas plikt, företagens ansvar och hur hinder för åtgärder ska kunna motarbetas.

Dokumentet är skrivet utifrån en konsekvent mall där varje kapitel avhandlar först grundläggande principer och sedan operativa principer för respektive aktör. Strukturen ger en tydlig bild av länken mellan idé och praktisk tillämpning, vilket även är fördelaktigt ur ett analytiskt perspektiv. Genom att granska de grundläggande principerna tillhandahålls även en identifikation och tydligare bild av kärnvärdet i de operativa principerna. Med en tydligare bild av kärnvärdet underlättas tolkningen av själva riktlinjen i sig, vilket lägger en god grund för analys och diskussion kring huruvida barns rättigheter tas i anseende samt hanteras i termer av positiv frihet. På grund av strukturens praktiska tillämpning i analytisk kontext kommer den

23 användas i uppsatsens kritiska granskning, alltså I Grundläggande principer och II Operativa principer.

24

5. Analys

Det är i detta avsnitt som den kritiska granskningen av riktlinjerna genomförs. Genom att använda de fyra valda artiklarna som måttstock på vad barns rätt i frihet är kommer kapitel 1 och 2 av riktlinjerna analyseras för att undersöka uppsatsens forskningsfråga, alltså om riktlinjerna tar särskild hänsyn till distinktionen mellan barn och vuxna ur ett rättighetsperspektiv. I följande avsnitt kommer riktlinjernas första och andra kapitel analyseras var för sig, först staternas plikt (The State Duty to Protect Human Rights) följt av företagens ansvar (The Corporate Responsibility to Respect Human Rights). Analysverktyget kan upplevas aningen anonymt i analyskapitlet men ges desto mer utrymme i kapitel 5 Resultat och diskussion, där analysen av riktlinjerna diskuteras i relation till analysverktyget. Viktig att ha i åtanke vid genomförandet av granskningen är att staterna tillskrivs att beskydda mänskliga rättigheter, medan företagen tillskrivs att respektera mänskliga rättigheter. Trots olika begrepp och därav olika skyldigheter kan båda uttrycka särskilda åtgärder för barns rättigheter. Varje kapitelanalys kommer att genomföras i ett avsnitt åt gången, alltså:

I: Grundläggande principer II: Operativa principer

I varje analys kommer granskningen att ske utifrån de artiklar ur barnkonventionen som presenteras under 3.2.1, alltså utifrån barns åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tanke, samvets- och religionsfrihet samt föreningsfrihet.

Riktlinjernas tredje kapitel kommer inte att ingå i analysen. Anledningen till det är att kapitel som sagt tar upp hur hinder för åtgärder ska motarbetas. Det syftar alltså till att bemöta utmaningar som uppstår till följd av hantering med den problematik riktlinjerna behandlar, snarare än att faktiskt sätta ut några riktlinjer. Analysobjektet är riktlinjerna i sig, inte de tänkbara utmaningar de kan tänkas möta i praktiken.

5.1 Staternas plikt

I: Grundläggande principer

I kapitlets grundläggande principer presenteras två punkter. Den första handlar om att staterna inom sitt territorium ska beskydda de mänskliga rättigheterna från tredje part, exempelvis företag. Genom åtgärder i form av policys och lagstiftning ska inskränkningar gentemot de mänskliga rättigheterna förebyggas, utredas och hanteras. Den andra punkten följer samma spår

25 och klargör att staterna ska presentera tydliga förväntningar kring hur de mänskliga rättigheterna ska hanteras av företag och föreningar inom staternas jurisdiktion. För att binda samman de två punkterna menar riktlinjerna att förväntningar och lägstanivåkrav som är juridiskt möjligt för staterna att lagstifta, ska lagstiftas. Däremot saknar staterna rättslig grund att ställa juridiska krav som förhindrar företag från att verka globalt (FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, 4). Det innebär att lagstiftning i många fall inte har någon direkt effekt på företag vars verksamhet befinner sig utanför dess hemviststats gränser.

Ur ett perspektiv av det centrala värdet och dimensionen (I) barns rätt i frihet saknar de grundläggande principerna i riktlinjernas första kapitel någon särskild betraktning av barns roll i sammanhanget. Eftersom det inte förekommer något uttryck om barn överhuvudtaget är det inte heller möjligt att tillämpa analysverktyget och betrakta hur dess friheter hanteras i texten.

Som nämnts tidigare skapar riktlinjernas disposition däremot en naturlig länk mellan kapitlens olika delar. Det innebär att de grundläggande principerna som staterna ska förhålla sig till placeras i en mer handlingskraftig kontext i nästa avsnitt, de operativa principerna.

II: Operativa principer

De operativa principerna inleds med en lista bestående av fyra punkter angående vad stater mer konkret bör göra i sitt arbete med att skydda de mänskliga rättigheterna. Det finns tydlig koppling till de grundläggande principerna i frågan om policys och lagstiftning som i punkterna utvecklas ytterligare. Bland annat skrivs det att staterna bör se över resterande lagstiftning som berör affärsverksamhet och handel, för att säkerställa att de inte på något vis förhindrar företagen från att värna om de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet. Att föredra menar riktlinjerna istället är motsatsen, att runtomliggande lagstiftning uppmuntrar och möjliggör sådana initiativ. Staterna bör även tillhandahålla effektiv vägledning i hur företagen kan arbeta med främjande av de mänskliga rättigheterna samt till följd av det upprätthålla en kommunikation kring att sådant arbete sker. Staterna bör i krävande fall uppmuntra redogörelse av hur brister i hantering av mänskliga rättigheter åtgärdas.

Till följd av punkterna kommer en tillhörande som utvecklar resonemanget ytterligare. Där står det att den vägledning och de förväntningar som staterna ska tillhandahålla företagen bör ge råd om lämpliga metoder för att bekämpa problematiken med inskränkningar gentemot de mänskliga rättigheterna. Det är även konstaterat att det är av vikt att erkänna de specifika utmaningar som särskilda minoritetsgrupper står inför, däribland barn. Råden bör inkludera

26 vägledning i hur företagen effektivt kan överväga frågan om de utsatta gruppernas sårbarhet och anpassa sitt arbete med problematiken därefter. (ibid. 6)

Fortsättningsvis presenterar de operativa principerna ett antal åtgärder och riktlinjer som staterna bör följa. I och med att stater ser olika ut i juridiska och byråkratiska perspektiv sker implementeringen av riktlinjerna på olika vis. Av den anledningen används begreppet bör istället för ska, för att alla stater ska kunna agera inom sina ramar. Det finns ett tydligt tema i hela kapitlet vilket är att staterna inte är förpliktade att agera direkt i situationer där mänskliga rättigheter försummas av företag. Istället ska dem i så stor utsträckning som möjligt prioritera upprätthållandet av mänskliga rättigheter i de kontexter där staterna själva är en aktiv aktör.

Exempelvis tillskrivs de en skyldighet att skärpa kraven kring hantering av respekt mot mänskliga rättigheter i företag där de själva står som ägare (ibid.). De bör även utöva adekvat tillsyn av företag de samverkar med, för att se till att de förhåller sig till de mänskliga rättigheternas internationella förpliktelser (ibid. 8). Vidare går det att summera kapitlets punkter med att stater ska ha med sig beskyddandet av mänskliga rättigheter som ett tvärsektoriellt värde och låta det genomsyra all samverkan, lagstiftning och politiska beslut. Verksamhet som staterna har möjlighet att forma och påverka ska göras i enlighet med utrymme för och strävan mot respekt för de mänskliga rättigheterna.

För att återvända till uppsatsens forskningsfråga och analysverktyg är det hur barn omnämns och betraktas i kapitlet som är centralt. Barn benämns som en del av de utsatta minoritetsgrupperna i inledningen av de operativa principerna. Utöver det saknas någon som helst omnämning i resterande text. Däremot hänvisas staternas plikt återkommande till deras individuella räckvidd. Det kan i vissa fall öka utrymmet för särskild hantering av barn, förutsatt att den nationella lagstiftningen gör det. Exempel på en stat som rimligen efterser barn i kontexter som kapitlet beskriver är Sverige, då barnkonventionen sedan 1 januari 2020 är svensk lag (Regeringskansliet, 2021). Angående de konkreta typerna av friheter som analysverktyget bygger på bemöts de inte i texten. Det går att resonera att de är en del av de mänskliga rättigheterna i allmänhet, däremot är det obestridligt att de i form av barns rättigheter inte hanteras överhuvudtaget.

5.2 Företagens ansvar

Kapitel två utgör kärnan i riktlinjerna och är den del där flest konkreta åtgärder föreslås och förespråkas. Till skillnad från staterna som mest kan arbeta runtomkring problematiken och sträva efter att sätta utvecklingen i rätt riktning, har företagen möjlighet att agera i mer direkta

27 led. Likt kapitlet om staternas plikt är kapitlet om företagens ansvar disponerat efter först grundläggande och sedan operativa principer.

I: Grundläggande principer

Det första som klargörs i de grundläggande principerna är att företag bör respektera mänskliga rättigheter. Det innebär att de inte bör tillåta sin verksamhet att inskränka någons mänskliga rättigheter samt aktivt arbeta med en förbättring eller lösning i de fall som har misslyckats (FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, 13).

Riktlinje nummer 12 har ett intressant innehåll i relation till denna uppsats. Där skrivs vilka mänskliga rättigheter som avsedda för företagen att följa, vilket är de internationellt erkända mänskliga rättigheterna samt ILO:s (International Labour Organization) grundläggande principer och rättigheter i arbete. Samtidigt som detta ur ett större rättighetsperspektiv är en begriplig hänvisning, säger det en hel del i den kritiska granskningen som genomförs då barnkonventionen inte omnämns i sammanhanget. För att referera bakåt i uppsatsen, till bakgrundsavsnittet, så vet vi att barnkonventionen finns av anledningen att de mänskliga rättigheterna är otillräckliga för barn. Det går till synes att tolka saknaden av barnkonventionen i riktlinje nummer 12 som att riktlinjerna uttryckligen inte tar särskild hänsyn till distinktionen mellan barn och vuxna. Däremot skrivs i tillhörande kommentar att ”depending on circumstances, business enterprises may need to consider additional standards. For instance, enterprises should respect the human rights of individuals belonging to specific groups or populations that require particular attention, where they may have adverse human rights impacts on them. In this connection, United Nations instruments have elaborated further on the rights of indigenous peoples; women; national or ethnic, religious and linguistic minorities; children

” (FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, 14). Med det tillägget är det även möjligt att hävda att riktlinjerna i viss utsträckning faktiskt tar hänsyn till distinktionen mellan barn och vuxna, om än tillsammans med flera utsatta grupper.

De sista delarna av de grundläggande principerna är tydligt sammanlänkande med varandra och lägger en stabil grund att ta avstamp i för de operativa principerna. Det skrivs att företagen bör arbeta förebyggande med att respekten för de mänskliga rättigheterna genomsyrar hela deras verksamhet. Till följd av det konstateras att ansvaret för respekten tillskrivs alla företag, oavsett storlek, sektor, bransch eller ägare. Däremot kan orsakerna till problematiken och möjligheterna att verka för en förbättring påverkas av dessa faktorer. Ett bolag av större omfattning och med

28 mer makt har givetvis en större inverkan på producenter och leverantörer. Det innebär dock inte att mindre bolag inte behöver dra sitt strå till stacken. Avslutningsvis presenteras tre punkter med initiativ som företag bör följa för att leva upp till sitt ansvar att respektera mänskliga rättigheter. De bör anta en policy angående ansvaret och de bör med hjälp av verktyget Human Rights Due Diligence identifiera risker gentemot de mänskliga rättigheterna i sin egen verksamhet samt inrätta en standardiserad process att vända sig till i de fall då respekten gentemot de mänskliga rättigheterna inte upprätthålls. (ibid. 15).

II: Operativa principer

Som nämnts utgör kapitel två kärnan i riktlinjerna. Avsnittet om de operativa principerna utgör i sin tur kärnan i kapitel två då det är här de rent praktiskt genomförbara åtgärder presenteras.

Det bygger på de avslutande punkterna i de grundläggande principerna, alltså vad policyn ska innefatta, verktyget och tillvägagångsättet med Human Rights Due Diligence samt processen att verkställa vid upptäckt problematik.

Angående policyn är det något som riktlinjerna menar att alla företag bör anta samt låta genomsyra hela dess verksamhet för att minimera skador och brister. Det är en naturlig grund för ställningstagandet i att respektera de mänskliga rättigheterna. Kriterier som bör följas i samband med utformning, implementering och arbete med policyn presenteras på sida 16 i riktilnjerna (ibid): Policyn bör vara godkänd av högsta nivån på företaget, förmedlas av personal med expertis och sätta standarden för vad som förväntas i frågan av alla parter som på ett eller annat sätt ingår i verksamheten, exempelvis personal och samarbetspartners. Policyn ska även vara offentligt tillgänglig, kommuniceras aktivt med samtliga parter och slutligen avspeglas i samtliga styrdokument och beslut som sätter företagets prägel. Ur analysverktygets synvinkel saknas konkret uttryck för hantering av barn i frågan, däremot lämnas utrymme för mer specifika krav från företagen i punkten där policyn ombedes att sätta standard för förväntningar från samtliga parter.

Human Rights Due Diligence ägnas ett antal av riktlinjerna där dels parametrarna för verktyget och dess mest väsentliga komponenter presenteras tydligt (ibid. 17 – 24). För att börja med parametrarna listas tre grundläggande bitar som formar själva verktyget. Först och främst bör Human Rights Due Diligence identifiera alla risker gentemot de mänskliga rättigheterna som företaget i fråga orsakar eller bidrar till, antingen genom sin egen verksamhet eller via direkta kopplingar till den. Som även konstaterades i de grundläggande principerna finns det faktorer

29 som är avgörande för företagets relevans och inflytande i arbetet, bland annat storlek sektorstillhörighet, vilket är viktigt att ta hänsyn till i arbetet med riskidentifiering. Sist påpekas det faktum att riskerna och problematiken är föränderliga och inte konstanta. Med det sagt är det nödvändigt att hålla överblicken uppdaterad och anpassa tillsyn efter eventuella förändringar (ibid. 18).

Vidare till de mest väsentliga komponenterna i brukandet av Human Rights Due Diligence. För att identifieringen av problematiken ska bli korrekt och åtgärderna ha effekt på rätt område behöver arbetet utföras i linje med expertis inom mänskliga rättigheter, saknas det internt bör företaget ta hjälp av en extern aktör. Beroende på problematikens kontextuella anknytning bör företaget agera i samråd med potentiellt berörda grupper och andra relevanta intressenter. Med det menas i att fall av inskränkning mot de mänskliga rättigheterna då en specifik grupp påverkas, bör dessa och företrädande organisationer inkluderas i arbetet för en förändring (ibid.

19). Exempelvis, en identifierad risk kan vara att ett företags fabrik förorenar en bys dricksvatten. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna då det hindrar tillgång till rent vatten (UNICEF 2021). Dock påverkar det alla i byn, inte enbart barnen. En annan typ av identifierad risk kan vara att en arbetsgivare väljer att betala ut lön i form av livsmedel istället för valuta. Det i sin tur resulterar i att arbetstagaren inte har möjlighet att finansiera sina barns skolgång. I ett sådant fall inskränks barns rätt till utbildning och det finns en del av problemet där i synnerhet barn påverkas. För att motarbeta den problematiken bör företaget inkludera barnens syn på situationen och ta hjälp barnrättsorganisationer som ägnar sig specifikt åt den typen av frågor. På så vis effektiviseras arbetet med en förbättrad situation, vilket är anledningen till att det är en del av de väsentliga komponenterna.

Till följd av identifiering av problematik är det viktigt att, med risk för återupprepning, låta arbetet med det genomsyra hela verksamheten och forma beslut, exempelvis budget, i linje med förändring av det riskidentifierade fälten. I samband med det är det också av största vikt att allt arbete sker korrekt, alltså att rätt åtgärd vidtas på rätt plats vid rätt tidpunkt. Företagen bör även föra en god extern kommunikation angående arbetet med riskerna, dels för att sprida trenden att ta ställning i frågan samt för att påvisa ansvarstagande, lojalitet och transparens gentemot berörda aktörer (FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, 19 – 23)

Kapitel två avslutas med par sidor ägnade åt redogörelse för lämpliga åtgärder och tillvägagångssätt i de fall då problematik har identifierats. Utmärkande bland de riktlinjer som presenteras är att samtliga åtgärder bör följa alla tillämpliga lagar samt de internationellt