AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för vårdvetenskap
Anestesisjuksköterskors och intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av teamarbete och kommunikation i akuta situationer.
En kvalitativ intervjustudie.
Pernilla Granberg Tommy Norling
2020
Examensarbete, Avancerad nivå (yrkesexamen), 15 hp Omvårdnad
Specialistsjuksköterskeprogrammet, inriktning anestesisjukvård Specialistsjuksköterskeprogrammet, inriktning intensivvård
Självständigt arbete inom anestesi- respektive intensivvårdssjuksköterskans kunskapsområde Handledare: Maria Randmaa
Examinator: Marja-Leena Kristofferzon
Sammanfattning
Bakgrund
Det beskrivs att vissa akuta situationer känns bra och att teamarbetet fungerar väl men i andra situationer så kanske medlemmarna har ett sämre samarbete och det leder till en dålig känsla som påverkar deras prestation. En svårighet som finns är att identifiera vad som påverkar samarbetet. Specialistsjuksköterskornas upplevelser kan vara en viktig del i att identifiera detta.
Syfte
Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor upplevde teamarbete och kommunikation i akuta situationer.
Metod
Studien genomfördes med beskrivande design och kvalitativ induktiv ansats.
Semistrukturerade intervjuer med fem anestesisjuksköterskor och fem
intensivvårdssjuksköterskor utgjorde datainsamlingen. Kvalitativ innehållsanalys användes.
Huvudresultat
Temat var hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten och huvudkategorierna var; att samverka mellan professioner, att uppleva ledarskap i akuta situationer, att uppleva kommunikationens betydelse, att uppleva arbetsmiljön i
samband med akuta situationer och att delta vid akuta situationer väcker känslor.
Teamets utformning var beroende av dess teammedlemmar. Specialistsjuksköterskor upplevde det mer lättarbetat och tryggt när de kände personalen. Samt när deras
yrkesroller och arbetsuppgifter var väl definierade. Teamets ledare hade stor betydelse i hur arbetet i teamet fungerade. Kommunikationsverktyg som ”closed-loop” ingav trygghet. Tydlighet framkom som en viktig del i teamarbetet.
Slutsats
Specialistsjuksköterskorna efterfrågade en lugn, tydligt och strukturerat omhändertagande av patienten. En tydlig teamledare som är informerande och uppmuntrande och tar till vara alla medlemmar i teamet och deras erfarenheter
Kommunikationen ska helst vara ”closed-loop” samt att de önskade scenarioövningar, uppföljning och debriefing angående de akuta situationerna.
Nyckelord: Akuta situationer, kommunikation, teamarbete.
Abstract
Background.
In some acute situations it feels good and the collaboration is well but in other situations may the members feel the opposite and that affect their accomplishment. It´s difficult to identify what affects the collaboration. Specialist nurses´ experiences can be an
important part to identifying this.
Aim
The aim was to describe how the anesthetic nurses and the intensive care nurses experienced teamwork and communication in the acute situations.
Method
The study was conducted with descriptive design and qualitative inductive approach.
Semi-structured interviews with five anesthetic nurses and five intensive care nurses were used as a data collection method. Qualitative content analysis was used.
Main findings
The theme how the importance of clarity in emergency situations affects safety and the main categories were; to collaborate between professions, to experience leadership in acute situations, to experience the importance of communications, to experience the work environment connection with acute situations and participating in acute situations arouses feelings. The team`s configuration was depended on its team members.
Specialist nurse experienced it more easily and safely when they knew the staff. And when their professional roles and duties were well defined. The team leader was of great importance on how the work of the team worked. Communications tools such as
“closed-loop” provided security. Clarity emerged as an imported part of teamwork.
Conclusions
The specialist nurses demanded a calm, clear and structured care of the patient. A clear team leader who is informative and encouraging and utilizes all members of the team and their experience. Communications should preferably be closed-loop communication and they want for scenario training, follow-up and debriefing regarding the acute
situations
Keyword: Acute situations, communications, teamwork.
0
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Kommunikation 1
”Closed-loop” kommunikation 2
SBAR-kommunikation 2
A-E bedömning 3
Time-out 3
Omvårdnads begrepp 3
Specialistsjuksköterska inom Anestesi och Intensivvård 3
Teoretisk referensram 4
Problemformulering 5
Syfte 5
Metod ... 5
Design 5
Urvalsmetod och undersökningsgrupp. 5
Datainsamlingsmetod 7
Tillvägagångssätt 8
Dataanalys 8
Forskningsetiska övervägande 9
Resultat ... 10 Hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten 10
Att samverka mellan professioner 11
Att uppleva ledarskap i akuta situationer 12
Att uppleva kommunikationens betydelse 13
Att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer 14
Att delta vid akuta situationer väcker känslor 15
Diskussion ... 17
Huvudresultat 17
Resultatdiskussion 17
Metoddiskussion 20
Kliniska implikationer för omvårdnad. 22
Förslag till fortsatt forskning 22
Slutsats 22
Referenslista ... 23
1
Introduktion
I denna studie definieras en akut situation som en situation som uppkommer när en snabb åtgärd krävs för att tillståndet för en patient är kritisk som exempel en oplanerad intubering, hjärtstillestånd eller svårbehandlad hypotoni. En studie av Sterner,
Andersson Hagiwara, Ramstrand och Palmer (2019) visade att faktorer för att nyblivna sjuksköterskor ska kunna hantera akuta situationer beror på en förmåga att integrera teori till praktik och tillgång till adekvat stöttning av kollegor. Personliga drag som självförtroende, ha ett mod att kunna fatta rätt beslut och uppträda balanserat vid akuta situationer och de krav som ställs ansågs vara viktigt för sjuksköterskestudenter och nyutbildade sjuksköterskor. Att helt kunna bemästra akuta situationer ansågs komma av erfarenhet av sådana situationer (Sterner et al. 2019). Det finns mycket forskat på hur scenarioövningar inom anestesi- och intensivvården fungerar och hur gruppträning förbättrar samarbetet. Enligt studier av Boyle och Kochinda (2004) och Fernandez et al.
(2015) visades att team och teamledare som hade genomgått teamträning eller
samverkansträning fick ett bättre samarbete, tydligare kommunikation och begick färre misstag i sitt arbete. Boyle och Kochinda (2004) menade att teamledarnas stödjande och empatiska egenskaper till de andra i gruppen inte förbättrades efter träningar utan var detsamma även efteråt. I en litteraturstudie av Wang, Wan, Lin, Zhou och Shang (2018) framkom det att checklistor, teamträning, och dokumentationsmallar förbättrade
kommunikationen mellan teammedlemmarna. I studien infördes också utvärderingar av arbetsskift där alla yrkesroller samlades och diskuterade genom arbetsdagen. Det innebar att kommunikationen förbättrades samt en minskning av utmattningssymtom Samma studie tar även upp att det är svårt att uttala sig om vilken åtgärd som är mest verksam till förbättringen utan fler studier som utvärderar varje åtgärd bör utföras.
Kommunikation
Kommunikation innebär utväxling av signaler för att dela med sig av information, känslor och intentioner till andra. Detta kan göras verbalt eller icke-verbalt. Hur det tas emot beror på mottagarens tidigare erfarenheter och kunskap (Nilsson & Waldermarson.
2016; Wang et al. 2018). En studie av Taylor, Ferri, Yavorska, Everett och Parshuram (2014) kom fram till att det inte bara är teamledaren som kommunicerade med teamet utan att teamets medlemmar även kommunicerade enbart med varandra i ganska hög utsträckning. Teamledarens kommunikation till de andra medlemmarna var dock i
2 majoritet. Enligt Lingard, Reznick, Espin, Regehr och DeVito (2002) framkom det att dålig stämning i en grupp gör så att medlemmarna inte vågar yttra vad de vill säga och funderar på. Akuta situationer kan inge osäkerhet och stress som kan enligt Brindley och Reynolds (2011) göra att även van personal blir tyst. Cunningham, Ward, Brun och McAuliffe (2018) kom fram till att olika kommunikationssätt ska användas i olika sammanhang. De menar att på akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar passar
”Closed-loop” kommunikation att användas. På operationssalar ska teammedlemmarna uppmuntras att kommunicera sin oro för eventuella händelser eller synpunkter verbalt (Cunningham et al. 2018).
”Closed-loop” kommunikation
”Closed-loop” innebär att till exempel teamledaren ger en uppgift eller information till en specifik personal, denna personal ska upprepa informationen och sedan återkopplar när uppgiften blivit utförd. Detta kommunikationssätt visades kunna reducera
kommunikationsmisstag och tvivel på om att informationen blivit korrekt uppfattad och om uppgiften utförts. Ges inte uppgifter till en specifik personal utan bara nämnts ändå så är risken att uppgiften inte blir utförd (Major Trauma Guidelines & Education 2020;
Brindley & Reynolds 2011). En sorts ledarstil var när ledaren är auktoritär och ger order utan att tillåta teamet att komma med egna ideér och beslut. Det är oftast här som
”closed-loop” kommunikation används. Det finns en annan stil där ledaren ger information om tillstånd och förändringar hos patienten samt ordinationer men väntar sig ingen återkoppling på det den säger. Det benämns call out (utrop). Vid ”closed- loop” börjar kommunikationen med call out men sedan får ledaren en muntlig återkoppling tillbaka (Härgestam 2015). ”Closed-loop” kommunikation är en återkopplande kommunikation men kommer benämnas closed-loop i detta arbete.
SBAR-kommunikation
SBAR kommunikation innebär att patientens situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendationer för fortsatt vård överrapporteras till andra vårdare. Detta har införts i sjukvården för att strukturera kommunikationen och vidarebefordra uppgifter på ett organiserat sätt (Kostoff, Burkhardt, Winter & Shrader 2015).
3 A-E bedömning
Styner skapade 1976 början av ATLS konceptet och A-E bedömning för att strukturera omhändertagandet av kritiskt skadade patienter (Thim et al. 2012). A-E bedömning är sättet som används inom Advanced Trauma Life Support-konceptet (ATLS) i akuta situationer. A står för luftväg, B står för andning, C står för cirkulation, D för neurologi och E för exponering. Varje bokstav från A till E gås igenom högt och åtgärdas innan teamet går vidare till nästa bokstav (van Maarseveen, Ham, Van de Ven, Saris &
Leenen, 2019; Jacobsson, Hargestam, Hultin & Brulin, 2012; Thim et al. 2012).
Time-out
Worlth Health Organisation (WHO) utformade en checklista 2008 för öka säkerheten vid operationer. Den innebär att patientens identitet kontrolleras, eventuella allergier och att operationsfält är markerat före sövning. Innan operationen börjar presenterar sig all personal på salen, upprepar patient, operation och eventuella problem som förväntas.
Även vilken sövning eller smärtlindring som använts och att steriliteten är bibehållen.
Det tas upp om antibiotika behövdes och om det i så fall är givet. När operationen är klar så meddelar operatören vilket ingrepp det blev exakt, operationssköterskan om alla dukar och instrument är räknade. Därefter planerar det för den fortsatta vården (WHO 2008). En studie av (Haugen et al. 2019) påvisade att respiratoriska, kardiella
komplikationer, infektioner, sårrupturer och blödning minskade efter införande av WHOS:s checklista.
Omvårdnads begrepp
Vårdande är ett omvårdnadsbegrepp som innebär att lidande ska lindras och de basala behov som finns för en individ ska sörjas för. Vårdande kan ses ur patienters, anhörigas men även ur vårdarnas synvinkel (Söderlund 2017).
Specialistsjuksköterska inom Anestesi och Intensivvård
Specialistsjuksköterska inom anestesisjukvård är en legitimerad sjuksköterska som har vidareutbildat sig ett år inom anestesisjukvård. En sådan sjuksköterska benämns i föreliggande arbete som anestesisjuksköterska. I dennes kompetensbeskrivning ingår det att skapa trygghet hos patient och anhöriga, ta hand om patientens behov och sövning under en operation, bibehålla fria luftvägar hos patienten. Även att observera
4 och dokumentera patientens parametrar angående andning, cirkulation med mera ingår.
Anestesisjuksköterskan ska kunna hantera den medicinskteknisk utrustning som behövs för att ta hand om patienten vid interventionen (Riksföreningen för anestesi och
intensivvård 2012a). Det kan inträffa situationer vid en sövning som till exempel svårigheter vid upprätthållande av fri luftväg eller en oväntad stor blödning vid en operation. Sådana situationer kräver handlingsberedskap samt ett lugnt sinnelag för att kunna bemästra situationen (Gran Bruun 2011).
Specialistsjuksköterska inom intensivvård är en legitimerad sjuksköterska som vidareutbildar sig ett år inom intensivvård. I föreliggande studie benämns en sådan sjuksköterska som intensivvårdssjuksköterska. I intensivvårdssjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att vårda kritiskt sjuka patienter med organsvikt på grund av olika sjukdomar, operation eller trauma. De ska hjälpa till att stabilisera vitala funktioner, observera och dokumentera parametrar hos patienten samt att verkställa den akuta, läkande eller palliativa omvårdnad eller behandling som patienten behöver.
Hantera de medicinsktekniska utrustning som behövs i vården av patienten samt stödja anhöriga till den sjuka patienten (Riksföreningen för anestesi och intensivvård 2012b).
Akuta situationer kan uppstå på intensivvårdsavdelningen när patienten har allvarlig respiratorisk eller cirkulatorisk svikt som är svåra att förutse och är många gånger komplicerande. Händelseförloppet är inte förväntat och uppkommer snabbt. Att kunna agera snabbt och adekvat påverkar patientens utgång (Stubberud 2009).
Teoretisk referensram
Enligt teamteorin beskriven av Katzenbach och Smith (1993) består högpresterande team av individer med olika yrkesroller, olika färdigheter, delad målbild, syfte och ingångspunkt. Teamen får inte bli för stora för då bildas det lätt smågrupper i teamet och slutar fungera som en hel grupp med ett gemensamt, slutgiltigt mål. Varje individ i teamet bidrar på sitt eget sätt till teamet för att gemensamt lösa problemet eller
situationen. Detta kan inte åstadkommas utan kommunikation sinsemellan teammedlemmarna och de olika yrkesrollerna. Teammedlemmarna tillför olika färdigheter som behövs för att teamet ska kunna utföra sin uppgift. De delas in i tre kategorier. En kategori var att funktionella och tekniska kunskaper tillkommer när olika yrkesgrupper tillför sin expertis till teamet. En annan kategori var att kunna se både problem, potentialer samt att kunna fatta beslut i avgörande lägen. Den sista kategorin
5 var att gemensamma mål uppnås genom bra kommunikation och att motsättningar som uppstår löses på ett produktivt sätt (Katzenbach & Smith 1993).
Problemformulering
I den kliniska verksamheten beskrivs det att vissa akuta situationer känns bra och att samarbetet fungerar väl men i andra situationer så kanske medlemmarna har ett sämre samarbete och det leder till en dålig känsla som påverkar deras prestation. En svårighet som finns är att identifiera vad som påverkar samarbetet åt ena eller andra hållet.
Specialistsjuksköterskornas upplevelser kan vara en viktig del i att identifiera detta. Det finns inte heller mycket forskat på hur medlemmarna i ett team under en akut situation upplever teamarbetet och kommunikationen. Om föreliggande studie resulterar i tydliga problemområden kan det i förlängningen möjligen leda till förbättringar inom
teamarbetet och därmed även förbättra omvårdnaden och säkerheten kring patienten.
Syfte
Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor upplevde teamarbete och kommunikation i akuta situationer.
Metod
Design
Studien genomfördes med beskrivande design och kvalitativ induktiv ansats. Induktiv ansats betyder att observationer och upplevelser av ett fenomen analyseras för att förstå dess innebörd (Polit & Beck 2016; Lundman & Graneheim 2017).
Urvalsmetod och undersökningsgrupp.
Ett ändamålsenligt urval användes för att få informanter som uppfyllde
inklusionskriterierna till studien (Polit & Beck 2016). Intervjudeltagarna rekryterades från två sjukhus i Mellansverige och var fem anestesisjuksköterskor och fem
intensivvårdssjuksköterskor från de båda sjukhusens operationsavdelningar och intensivvårdsavdelningar. Det var fyra deltagare som var utbildade till både
anestesisjuksköterska och intensivvårdssjuksköterska och två av dessa var alternerade
6 mellan de båda specialiteterna. Deltagarna var både män och kvinnor, hade stor
spridning gällande ålder och antal år som specialistsjuksköterska vilket ökar studiens tillförlitlighet (se tabell 1). På frågan om de varit med om någon akut situation och i så fall hur många svarade alla att det var många men svårt att uppskatta mer än så. Alla specialistsjuksköterskor som tillfrågades valde att vara med i studien.
Tabell 1 Demografisk data över studiens informanter.
Informanter med i studien. 10
Kön: Kvinna/man 8/2
Medianålder (min-max) 48,5 (33-62)
År som specialistsjuksköterska. Median (min-max)
14,5 (7-27)
År som sjuksköterska innan specialist utbildning. Median(min.max)
10 (4-19)
Intensivvård/Anestesi sjuksköterska 3/3 Dubbelkompetens (Anestesi/Intensivvård) 4
*Intensivvård/Anestesi sjuksköterska betyder sjuksköterska med en vidareutbildning på ett år inom någon av de båda specialiseringarna.
*Dubbelkompetens menas vidareutbildning både inom intensivvård och anestesisjukvård.
Inklusionskriterierna var att deltagarna måste varit yrkesverksamma
specialistsjuksköterskor inom anestesi eller intensivvård i minst två år och varit med om någon akut situation. Författarna valde minst två års yrkesverksamhet för att inte
upplevelsen av att vara novis inom yrket skulle påverka resultatet. Exklusionskriterierna var yrkesverksamma specialistsjuksköterskor inom anestesi eller intensivvård som arbetade mestadels administrativt eller som hyrpersonal.
Operationsavdelningar var sådana som bedriver både akut och elektiv kirurgi. Den ena avdelningen hade 14 operationssalar och använde ungefär åtta till tio på vardagarna. Det andra sjukhusets operationsavdelning hade 10 salar och använde ungefär sex av dem.
Det arbetade ungefär 40 anestesisjuksköterskor på den ena och 19 på den andra operationsavdelningen. Intensivvårdsavdelningarna var allmänna
intensivvårdsavdelningar där patienter med olika diagnoser vårdades. Den ena intensivvårdsavdelningen hade sex intensivvårdsplatser och två postoperativa platser och det var 27 anställda intensivvårdssjuksköterskor. Den andra
7 intensivvårdsavdelningen hade sex intensivvårdsplatser och 31 anställda
intensivvårdssjuksköterskor.
Datainsamlingsmetod
Författarna till denna studie var två studenter där den ena läste till anestesisjuksköterska och den andra till intensivvårdssjuksköterska. Anestesisjuksköterskestudenten hade arbetat sju år som sjuksköterska på en kirurgavdelning och sedan som
specialistsjuksköterska inom intensivvård i åtta år. Intensivvårssjuksköterskestudenten hade arbetat 12 år inom prehospitalsjukvård och fyra år på psykiatrisk avdelning.
Intervjuerna baserades på semistrukturerade intervjufrågor som kan ge svar på studiens syfte. Följdfrågor fanns med som en hjälp att utveckla informanternas svar.
Bakgrundsfrågor gällande kön, ålder, yrkeskategori, verksamma yrkesår samt
medverkan i akuta situationer påbörjade intervjun. Semistrukturerade frågor innebar att författarna hade en intervjuguide med specifika frågor som ställdes till informanterna.
Intervjuguiden utarbetades av författarna till studien och diskuterades i deras studiegrupp. Informanterna skulle svara på frågorna med hjälp av egna ord för att illustrera sina upplevelser. Fem huvudfrågor användes och de var ”Kan du berätta om en akut situation du varit med om och hur du upplevde den?”, ”Hur arbetade teamet?”,
”Hur upplevde du stämningen inom teamet?”, ”Hur upplevde du kommunikationen inom teamet?”, ”Hur upplevde du din roll i teamet, gällande samarbete och
kommunikation?”. Följdfrågor fanns när informanten behövde hjälp för att utveckla sina svar eller kvarhållas inom ämnet (Polit & Beck 2016). Dessa var ”Kan du utveckla?”,
”Berätta mera?”, ”Hur menar du då?”, ”Hur upplevde du det?”, ”Vad tänkte du?”.
För att öka studiens giltighet och tillförlitlighet genomfördes en pilotintervju för att se om intervjuguiden gav svar som svarade på studiens syfte. Pilotintervjun granskades även av handledare och inkluderades därefter i studien. Båda författarna var med vid alla intervjuerna utom en då en av författarna hade förhinder. En författare intervjuade alla informanter och den andra var observatör. Alla intervjuer spelades in med
ljudinspelning med hjälp av två digitala ljudinspelare och transkriberades direkt i anslutning till att intervjuerna var utförda. Intervjuerna var mellan 11 till 27 minuter varav de flesta var runt 18 minuter.
8 Tillvägagångssätt
Verksamhetschefen för de båda sjukhusen fick ett mejl med information angående studien, dess syfte och metod. Verksamhetschefen godkände att studien kunde genomföras med ett skriftligt och muntligt medgivande. Efter godkännande av verksamhetschefen tog författarna kontakt med vårdenhetscheferna på varje berörd avdelning. Författarna presenterade studien även muntligt på en av arbetsplatserna.
Potentiella informanter som uppfyllde inklusionskriterierna kontaktades med skriftlig information angående studien och deras medverkan med hjälp av avdelningscheferna.
De potentiella informanterna kontaktade därefter författarna. Informanten fick
bestämma tid och plats för intervjun. Den var på en tyst och avskild plats i anslutning till deras arbete. Alla informanterna valde att intervjuas på ett lämpligt rum i anslutning till deras arbetsplats och i anslutning till eller under deras arbetspass. Innan intervjun påbörjades fick alla deltagare valet att läsa igenom informationsbrevet som de tidigare fått på mejlet ännu en gång.
Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys användes för att tyda transkriptioner av intervjuer som spelats in (Höglund Nielssen & Granskär 2017; Polit & Beck 2016). En utmaning enligt Polit och Beck (2016) är att transkriberingen fångar informantens svar så exakt som möjligt och att det tydligt framgår vad informanten säger och vad intervjuaren säger.
Det finns möjligheter att man som författare tolkar intervjun vid transkriberingen som den borde genom att ta bort avbrott såsom telefon ringer eller ljud från informanten som inte har någon riktig mening men som kan ge en viss betydelse till informationen ändå.
Analysprocessen inleddes för att öka trovärdigheten som Höglund Nielssen och
Granskär (2017) och Graneheim och Lundman (2004) beskriver med att alla transskript lästes igenom flera gånger. Särskilda meningar som svarade på studiens syfte kallades för meningsbärande enheter och utgjorde basen för analysen. Dessa meningsbärande enheter kondenserades till mindre enheter som kunde behandlas lättare. Viktigt för att hålla trovärdigheten var att hela tiden behålla det centrala och exakta i informantens svar. Innehållet i dessa meningsbärande enheter blev till koder och detta utgjorde nästa steg av analysen. Sedan delades koderna in i olika grupper beroende på deras betydelse som därefter blev till fem kategorier som utgjorde studiens resultat. Se exempel på analysprocessen i tabell 2. Författarna följde den beskrivna analysprocessen exakt för att
9 öka studiens trovärdighet. De båda författarna läste transkriptionerna, diskuterade och analyserade data tillsammans samt att analysprocessen diskuterades med andra
studenter och handledare och resulterade sedan i de slutgiltiga kategorierna i resultatet.
Denna hela process styrker studiens giltighet.
Tabell 2: Exempel på meningsbärande enheter, kondenserad meningsenhet, koder och huvudkategori.
Meningsbärande enheter Kondenserad meningsenhet
Kod Huvudkategori
Nä de tycker jag alla var väl liksom aktiv så. Så att de. Man bekräfta hennes, vad hon nu ordinerade.
Bekräftade man då. Man berätta om man gjorde något speciellt.
Alla var aktiva och man bekräftade hennes ordinationer. Berätta om vad man gjorde.
Bekräfta ordinationer Att uppleva kommunikationens betydelse
Det är ju alltid den som är kirurgjour som är
teamledare, mm.
Alltid kirurgjour som är teamledare.
Alltid kirurgjour är teamledare.
Att uppleva ledarskap i akuta situationer
Ja, upplevde att det fanns flera team, som
kommunicerade bra med varandra men att det kanske inte var helt övergripande perfekt.
Flera team som
kommunicerade bra ihop.
Men inte helt perfekt.
Flera team, samspel. Att samverka mellan professioner
Situationen är ju kanske, suck tjugofem pers minst på salen. En patient, trångt.
Lite stökigt. Ehh,
Mycket folk på salen.
Trångt. Lite stökigt.
Mycket folk. Att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer
Forskningsetiska övervägande
Forskare bör följa fyra olika krav vid forskningsetiska överväganden vilka är krav på information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (Northern Nurses´ Federation 2003; Vetenskapsrådet 2002). Informationskravet innebär att alla deltagare fick muntlig och skriftlig information angående studiens syfte, metod och vem deltagarna kunde kontakta vid behov. Viktig information som framgick var att allt är frivilligt och att de kunde lämna studien när som helst utan att behöva förklara sig. Informerat och frivilligt samtycke inhämtades av deltagarna innan datainsamlingen kunde påbörjas.
Konfidentialitet uppfylldes genom att informationen inte kunde nås av andra än forskargruppen. Materialet avidentifierades och skyddades av koder för att kunna tyda
10 den och kodlistan förvarades enskilt och inlåst. Nyttjande kravet innebar att deltagarna kunde avsluta eller uppskjuta sin medverkan om de tyckte någonting orsakade besvär.
(Northern Nurses´ Federation 2003; Vetenskapsrådet 2002). Alla informanter fullföljde sina intervjuer. De fick information om att det gick att avbryta sin medverkan när som helt om de vill eller om någonting orsakar obehag hos deltagarna. Ingen ansökan om forskningsetiskt godkännande enligt Etikprövningslagen (SFS 2003:460) behövdes eftersom studien undersökte specialistsjuksköterskors upplevelse av teamarbete och kommunikation i akuta situationer. Denna studie gjordes med deltagare över 18 år som därför kunde bestämma själva över sin medverkan samt att inget känsligt område studeras som t ex informanternas egen hälsa (SFS 2003:460).
Resultat
Resultatet av denna studie efter att analysprocessen färdiggjorts presenteras i fem huvudkategorier och ett övergripande tema. Temat blev hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten och huvudkategorierna var; att samverka mellan professioner, att uppleva ledarskap i akuta situationer, att uppleva kommunikationens betydelse, att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer och att delta vid akuta situationer väcker känslor. Resultatet presenteras i löpande text med citat för att belysa händelser och klargöra det som framkommit i intervjuerna. Vilken yrkeskategori och vilken intervju citatet är taget ifrån framkommer av koden efter citatet.
Förkortningar som används under citaten är följande, ANE står för
anestesisjuksköterska och IVA står för intensivvårdssjuksköterska. De som har
dubbelkompetens betecknades med den yrkeskompetens de har tagit sin akuta situation ifrån.
Hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten Efter analysprocessen blev det åskådliggjort att i alla fem huvudkategorierna var specialistsjuksköterskornas upplevelse av den akuta situationen beroende av
förekomsten eller bristen av tydlighet och hur detta påverkar tryggheten hos deltagarna.
11 Att samverka mellan professioner
Specialistsjuksköterskor beskrev att mycket beror på de personligheter och de erfarenheter personerna inom ett team har. Detta uppgavs inverka på teamets förutsättningar att arbeta tillsammans
”Det är så olika tycker ja. Tänker många gånger, nere på trauma o så då är det ju väldigt beroende på vilka som går, som är där nere liksom. Erfarna eller oerfarna eller så är det ju olika personligheter också. (ANE 4)
De beskrev att på ett mindre sjukhus så känner alla varandra till namn och kompetens och därför blir det lättare att arbeta tillsammans i ett team. Teamets medlemmar kan då tilltala varandra till namn när de vill ha saker eller att någonting ska bli gjort.
”Förstår du man är inte bara ingen utan man är nån och då vet ju alla ens kapacitet liksom. (ANE 3)
Specialistsjuksköterskorna berättade att på arbetsplatser där många av personalen arbetat i flera år så har de byggt upp en samhörighet som gör att teamets arbete förbättras. Samhörigheten gör att alla arbetar så effektivt och produktivt som möjligt.
Alla känner att de kan uttala sina idéer eller andra synpunkter eftersom medlemmarna i teamet känner sig trygga med varandra. De upplevde att arbetet flyter då på lugnt och strukturerat. Arbetet kunde fungera annorlunda då de arbetade på andra arbetsplatser som t ex på traumalarm på akuten med personal som de inte känner.
När kirurgerna var med i teamet kunde det bli så att det upplevdes som två team i
teamet. Kirurgerna arbetade med kirurgiska akutåtgärder och anestesipersonalen med att upprätthålla patientens vitalparametrar. Då kunde det upplevas som att ett team arbetade bra tillsammans och det andra teamet arbetade bra med sig medan samarbetet
sinsemellan teamets olika delar upplevdes sämre. Anestesisjuksköterskorna berättade också att den person som de arbetade närmast och hade ett mer utarbetat sätt att arbeta med är anestesiläkaren. Detta gällde särskilt team där fler yrkeskategorier arbetar tillsammans.
”Men som narkossyrra är de ju inte svårt o följa sin narkosläkare. För jag behöver ju inte följa kirurgen. Utan jag följer ju min narkosläkare för jag ska ju vara behjälplig //”
ANE 3
I situationer de berättade om var när de kom ner på traumalarm så upplevde de att alla personer på salen hade en uppgift och de blev då osäkra på vilken deras roll var. I sådana situationer menade de att de måste ta sin plats som oftast var nära narkosläkaren och att assistera. Det beskrevs även av anestesisjuksköterskor att det kändes som att alla
12 uppgifter låg på dem. De skulle få dit allt material och personal som behövdes och dessutom dokumentera. Läkaren stod mest och ordinerade menade de. Fast de uppgav också att narkosläkaren har ett stort ansvar att ordinera.
Arbetsroller var också något många av specialistsjuksköterskorna nämnde. De berättade om att det var bra att få en uppgift som till exempel ge läkemedel till patienten. De föredrog att de kunde stå kvar hos patienten och göra det medan någon annan sköterska iordningställde läkemedlen. Ibland var det situationer när samma specialistsjuksköterska skulle ge, hämta och blanda läkemedel vilket ledde till att de tappade en del av
händelseförloppet.
” Det vart akut intubation. Doktorn säger vad han vill ha för läkemedel. Syster 1 stannar hos patienten och är liksom patientnära. Syster 2 kan springa och blanda läkemedel och sådär och så har vi sådana checklistor så att innan vi intuberar så går vi igenom att vi har allt på plats liksom.” IVA 3
Personal som arbetar i rollen som sjuksköterska nummer två arbetar en bit ifrån
patienten och situationen. De beskrevs få en annan överblick över situationen och kunde se den från ett annat perspektiv. De benämnde detta som att få ett helikopterperspektiv och det kunde få intryck och ge idéer som är svåra att se för de som arbetar närmast patienten.
Att uppleva ledarskap i akuta situationer
Ledarskapet beskrevs i de olika intervjuerna som varierande både till ledarstil och vilken yrkesprofession som har rollen. De flesta beskrev att vid trauma är det kirurgläkaren som är traumaledare men även att narkosläkaren har ett slags ledningsansvar. När patienten anländer till intensivvårdsavdelningen önskade specialistsjuksköterskorna att narkosläkaren tar över. I några situationer beskrevs anestesisjuksköterskan vara den som ledde teamet. Narkosläkaren har ofta praktiska arbetsuppgifter som kan göra det svårt att även inneha ledarrollen menade
specialistsjuksköterskorna. Det förekom i olika fall att ledarrollen togs över av vanligtvis anestesisköterskan som ibland finns behjälplig. En
intensivvårdssjuksköterska kunde även ta ledarrollen. När en sköterska ska ta ledarrollen så behöver hon veta vad som ska göras i nästa steg ansåg
specialistsjuksköterskorna. Oftast är det ändå så att narkosläkaren har ledarrollen med stöttning av en sjuksköterska som kommer med förslag.
13
”//Vi erfarna har ju varit med i så många situationer så vi har ju liksom den kliniska blicken. Och då kan ju vi komma med förslag, kan vi inte göra det här prova det här. Ska vi inte göra det här liksom.” IVA 3
Specialistsjuksköterskor beskrev akuta situationer när ingen läkare tog befälet och alla läkare var tysta. I vissa fall var det sjuksköterskan som var den som började ordinera och komma med förslag och att alla i rummet följde hennes ordinationer. Det beskrevs i sådana fall kan sjuksköterskan ha en dålig känsla av det hela efteråt. Vid samtal efter dessa händelser menade läkarna att det bara var bra att sjuksköterskan kan ta ledarrollen när ingen läkare gjorde det för någon måste leda teamet.
”Ja jag vart ju, de vart ju jag som var ledaren eller som kom med idéer i alla fall. Så vart de. Någon lär ju säga nånting. Mmm. Så det var de jag mena om inte jag hade sagt nåt så vet jag inte ehh hur det hade gått.” ANE 5
Ett problem beskrevs vara när det finns flera läkare som tar på sig ledarrollen för då är det svårt att veta vilken ordination som gäller eller om t ex läkemedel ska ges upprepas eller ges som engångsdos.
Ledare upplevdes också använda sig utav så kallad härskarteknik och då leda genom att skrika ut ordinationer och uppträda dominant. Denna typ av ledare upplevdes obehaglig och att det var svårt för teamet att stå upp för gällande riktlinjer. Det ledarskap som var mest önskvärt enligt specialistsjuksköterskor var ett tydligt, strukturerat och
informerande ledarskap. Det gav plats för frågor och idéer från teammedlemmar och alla kände sig trygga och lugna när de hade en sådan ledare i situationerna. En ledare önskades även ha en förmåga att ta snabba beslut för att komma vidare och lösa situationen.
Att uppleva kommunikationens betydelse
Specialistsjuksköterskorna tyckte att det är viktigt att kommunicera tydligt och inte linda in orden med fler ord än de som behövs för att framföra budskapet.
”Jag upplever ju liksom att kommunikationen är rak och ganska tydlig och det är inte så mycket krusiduller. Det är liksom inte men hej vad känner du” IVA 5
I vissa tillfällen beskrevs det att ordinationen gavs med ett högt tonläge och bara rakt ut i luften utan att ordinera till en mottagare. Det ingav förvirring hos personalen. En lugn stämning vid de akuta situationerna och att kommunikationsverktyget closed-loop skulle användas vid tillfällen föredrogs. ”Closed-loop” betydde enligt dem att ordinationen gavs till en person som helst tilltalades med namn. Den personen
14 bekräftade att den hört och skulle utföra uppgiften och sedan talade den om när
uppgiften utförts. Detta för att undvika att flera ur personalen gick iväg för att hämta och utföra samma uppgift. Det innebar också att det gavs en sista bekräftelse innan ordinationen eller uppgiften utfördes och att det var korrekt uppfattat. I akuta situationer var det viktigt att ha ögonkontakt med den som ordinerade för att kunna försäkra sig att ordinationen är korrekt och att den blir utförd. Användandet av ”closed-loop” ingav specialistsjuksköterskorna trygghet och en möjlighet att dubbelkontrollera alla åtgärder.
”// Det är nog ett inarbetat arbetssätt, man behöver inte jobba för det utan. Det sitter bara där, att man ska ha bekräftat, att har jag uppfattat det här rätt. Det har du gjort, ja men då ger jag och så upprepar man igen,” ANE 1
Specialistsjuksköterskorna upplevde det svårare att hjälpa till i en akut situation ifall de inte var pålästa om patienten. Det var då svårt att finna lösningar. Den så kallade ”Time- out” rapporten på operation och när patienten anlände till Intensiven var något de upplevde som underlättande. Det innebar att en kort rapport gavs för all personal. Ett annat sätt som användes i kommunikationen och som arbetsverktyg var A-E konceptet.
Det beskrevs att det gicks igenom högt och tydligt. Traumaledaren upprepade sig hela tiden och var noga med att tala om var och på vilken bokstav han befann sig. Det upplevdes av specialistsjuksköterskorna som ett väldigt strukturerat och tryggt sätt att arbeta. Dessutom underlättade det kommunikationen då hela teamet pratade om t ex andningen samtidigt. SBAR användes för att tydliggöra överrapportering.
Det upplevdes positivt att i början på dagen diskutera igenom dagens patienter och göromål för att kunna identifiera vilken personal som hade störst chans att hjälpa till om det tillstötte något akut situation. Detta underlättade sedan kommunikationen och arbetet under dagen.
Specialistsjuksköterskorna återkom ofta till scenarioövningar gällande trauma och hjärt- och lungräddning. Detta hjälpte dem att träna kommunikationen och upplevdes som ett sätt att öka deras trygghet och erfarenhet i akuta situationer.
Att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer
Något som påverkade arbetet och arbetsmiljön med patienten var hur mycket personal som befann sig på salen. Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att ibland var det svårt att komma fram till patienten på grund av att det var mycket personal på salen. De beskrev
15 att då kunde de bli stående i dörrhålet för att kunna bistå teamet därifrån. De som stod inne på salen sådana tillfällen kunde vara studenter, flera läkare eller andra
personalkategorier som bara ville se hur det gick för patienten.
Intensivvårdssjuksköterskor funderade på om de kunde säga åt åskådarna att gå eller om det var läkarens uppgift att bestämma. Ibland tänkte de också att det var många läkare på salen men att deras närvaro innebar en trygghetskänsla för den ansvarige läkaren.
”O så ja. Var det ju inte så lätt att komma fram till patienten. Så det är ju lite frustrerande när det blir för mycket folk.” IVA 1
Anestesisjuksköterskor beskrev också problematiken med mycket personal då de hade svårt att komma fram till deras plats vid patientens huvudända bredvid anestesiläkaren.
De beskrev också att ibland kunde det finnas mycket personal på salen men ingen tog rollen som ”löpare” och sprang och hämtade saker.
”Nää jag kände nog att det var tillräckligt inne på salen däremot så eh kan man sakna nån som står standby liksom. Hämtar saker, bara står och lyssnar in så hära. Men ok jag hämtar de, springer liksom att de hela tiden finns folk som kan hämta saker.” ANE 4
Allt detta gjorde att situationen blev rörig och ingav frustration hos specialist- sjuksköterskorna. Nattetid kunde däremot situationen upplevas annorlunda av intensivvårdssjuksköterskorna då de upplevde en brist på personal.
”Och ibland är man, asså det är svårt och få rätt antal med personal för ibland är man ju för få, kanske på nätterna när det händer saker, så är man inte många och spela på.”
IVA 1
Läkare som var inne på salen eller i närheten var också en sak som framkom som något som skulle underlätta arbetet och inge en mer trygghet i situationerna. Ibland hade inte läkarna möjlighet att vara där utan hade andra brådskande uppgifter att ta hand om.
Vid introduktion av ny utrustning uppgavs det vara frustrerande när det hände något akut. Personalen var inte så vana med utrusningen som de kände att de borde och det blev ett stressmoment. Att inte ha tillgång till rätt utrustning som t ex vid arbete utomhus var också något som påverkade arbetsmiljön.
Att delta vid akuta situationer väcker känslor
Specialistsjuksköterskorna beskrev att när den akuta situationen handlade om barn eller yngre patienter så upplevde även de rutinerade sjuksköterskorna ett högre stresspåslag.
Det var också lättare att stämningen i teamet blev mer uppjagad och högljudd. Alla teammedlemmar beskrevs i dessa situationer vara mera fokuserade och att denna
16 situation upplevdes som särskilt påfrestande. En faktor som framkom var att personal kunde identifiera sig med sin egen livssituation för att man har barn i liknande ålder.
Sådana känslor måste undertryckas under själva situationen för att kunna arbeta professionellt men kunde ändå påverka arbetet negativt. Med erfarenhet upplevdes en ökad trygghet hos specialistsjuksköterskorna för de får en klarare bild över de
arbetsuppgifter de har. De ansåg även att de hade enklare att anpassa sig till olika situationer. Det som ansågs bra inom vården är att göra upp handlingsplaner så att man har en annan plan ifall det inte går som planerat.
Anestesisjuksköterska berättade att hon inte fick med sig rätt material till en situation då larmet som kom gällde en annan kategori av patient. Det tog då en hel del energi och tid att planera om.
”//Och på vägen ner till akuten får vi veta att det är ett barn / Men jag blev inte larmad, trauma barn så jag fick lite bråttom. Att springa tillbaka och hämta rätt väska. För jag springer med vuxenväskan.” ANE 1
Oförutsägbara komplikationer som uppkom hastigt och där förkunskapen om patienten inte var tillräcklig kunde ge en chockartad upplevelse för de inblandade. Då kunde tankar skapas efter arbetspasset som behövde bearbetas såsom att händelsen var svår att begripa och varför det inträffat. De kände oro över att det inte kunna förutse patientens förlopp. Anestesisjuksköterskor beskrev sitt arbete som prestigelöst och att alla är där för patientens skull. Att våga visa sin kompentens genom att vid ett speciellt
arbetsmoment som inte specialistsjuksköterskan tidigare utfört delge det till övriga för att se om det finns en lämpligare utförare.
”Och då sa hon det att ja vi behöver ha en bennål. Ja, är det någon här som är mer kunnig att göra det här än mig. Och alla bara nä, vi känner, ingen var mer trygg än henne. Så då satte hon den.” IVA 5
I den akuta fasen kändes arbetsmomenten ta lång tid att utföra, samtidigt som tiden upplevdes gå väldigt fort. Kollegors stöd och behjälplighet i de olika situationerna som de ställdes för ansågs önskvärt och skapar trygghet. Speglingar förekom mellan passen då personalen samlades och gick igenom om det varit någon speciell händelse. De gick igenom sina roller i händelsen och hur det kändes i arbetet för att kunna släppa tankar på situationen. Återkoppling var ett återkommande ämne som togs upp, hur den ägde rum var varierande. En beskrivning var att tidningen gjorde ett reportage om patientens återkomst till det vardagliga livet efter sitt trauma. Vilket gav en tillfredställelse för specialistsjuksköterskorna att deras arbete haft betydelse.
17
”Så det här var en speciell situation och den är ju rätt i nutid också, så den. Ehm så den slutade ju bra och det känns bra. Det känns alltid bra när man får en återkoppling.” ANE 1
Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att när de fick ta hand om en riktigt dålig patient så ingav det en känsla av tillfredställelse och stimulans i arbetet, speciellt när patienten sedan blev bättre.
Diskussion
Huvudresultat
Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor upplever teamarbete och kommunikation i akuta situationer. Temat som framkom var tydlighetens betydelse i akuta situationer och huvudkategorierna var; att samverka mellan professioner, att uppleva ledarskap i akuta situationer, att uppleva
kommunikationens betydelse, att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer och att delta vid akuta situationer väcker känslor. Teamets utformning var beroende av dess teammedlemmar. Specialistsjuksköterskor upplevde det mer lättarbetat och tryggt när de kände personalen samt när deras yrkesroller och arbetsuppgifter var väl
definierade. Teamets ledare hade stor betydelse i hur arbetet i teamet fungerade.
Kommunikationsverktyg som ”closed-loop” ingav trygghet. Antal personer i den akuta situationen kunde påverka känslan av arbetet både i positiv och negativ betydelse. En svårighet som framkom var att undvika att identifiera sig med patienten i situationen och riskera att det påverkade specialistsjuksköterskornas arbetsprestation. Tydligheten framkom som en viktig del både i kommunikationen, teamledarens agerande, teamets prestation, arbetsstrukturer och planeringen inför och i riskabla situationer.
Resultatdiskussion
Specialistsjuksköterskor beskrev i föreliggande studie att teamets sammansättning har påverkan på teamarbetet. Enligt en studie gjord av Foronda, Mcwilliam och McArthur (2016) har läkare och sjuksköterskor olika lärande i kommunikationssätt vilket
medförde att det uppstod komplikationer mellan yrkesgrupperna. Läkarna lär sig vara kortfattade medan sjuksköterskornas kommunikationsstil är beskrivande. Det gör att
18 läkarna tycker till exempel att sjuksköterskorna aldrig kommer till saken. I föreliggande studie framkommer det istället att specialistsjuksköterskorna uppskattar tydlighet och kommunikation utan onödiga ord. Vilket de upplevde som tryggt. I en studie Raley et al. (2016) framkom det att sjukvårdspersonal tyckte att teamledare och andra
medlemmar i team kan kommunicera mer effektivt efter träning med kommunikation som inriktning.
McHugh, Lawton, O´hara och Sheard (2019) identifierade att kommunikationen var det som främst bör förbättras i team med flera yrkeskategorier. Kommunikationsproblem kunde enligt Calder et al. (2017) bero på kommunikationen, organisationen eller miljön runt omkring. I miljön var det faktorer som för mycket personal, för högljutt och för mycket distraktion som påverkade teamarbetet. Specialistsjuksköterskorna i
föreliggande studie berättade att det var svårt att komma fram till patienten när salen var för välbefolkad vilket ingav dem en känsla av frustration. De nämnde däremot inte om för mycket personal på salen gjorde att det upplevdes svårt att kommunicera som i studien av Calder et al. (2017).
Enligt Rutherford (2017) framkom det att repetera ett meddelande både gör att det säkerställs att meddelandet kommit fram och att mottagaren kommer ihåg det bättre. I föreliggande studie uppgav specialistsjuksköterskorna att detta kommunikationssätt gav dem en känsla av trygghet då de dubbelkontrollerade ordinationerna genom att upprepa dem. Härgestam, Lindkvist, Brulin, och Jacobsson (2013) beskrev att när det finns en auktoritär teamledare så minskar teamets användning av ”closed-Loop”
kommunikation, istället uttalar ledaren förändringar högt utan mottagare. När ledaren är mer som en jämlike så används ”Cloosed-loop” i större utsträckning (Härgestam et al.
2013). Specialistsjuksköterskorna i föreliggande studie beskrev att det var svårt att samarbeta med en dominant teamledare. De önskade mer ett tydligt, strukturerat och informerande ledarskap. En studie av Berg, Acuna, Lee, Clark och Lippoldt (2011) framkom det att i ett team var det viktigt att använda sig av ett strukturerat, gemensamt kommunikationssätt för att uppnå ett bra resultat. Boyle och Kochinda, (2004) tog upp att trots träning så var det svårt att stärka teamledarens stödjande egenskaper mot de andra i teamet. En god ledare hade enligt Speck, Jones, Barg, och McCunns (2012);
Kowalski et al. (2019) och Jacobsen et al. (2018) studier självförtroende, en förmåga att vara lugn och respekterade och tillvaratog teammedlemmarna och deras kompetenser.
Avsaknad av teamledare menar Ford et al. (2016) orsakade felaktigheter och förseningar
19 för en patient där flera behandlande åtgärder behövde utföras. Tiden för beslutsfattande var snabbare ifall teamledaren använder sig av ”closed-loop” kommunikation enligt Härgestam, Lindkvist, Jacobsson, Brulin och Hultin (2016).
Precis som i föreliggande studies teoretiska referensram (Katchenbach & Smith 1993) så kan inte ett team nå ett slutgiltigt mål utan kommunikation och att alla
teammedlemmar ska bidra på sitt vis till detta. I stora team var det risk för att det i teamet bildade smågrupper med flera små mål och det slutgiltiga målet blir mer avlägset. Specialistsjuksköterskorna i föreliggande studie berättade om att det i team med många yrkeskategorier lätt bildades fler team i det stora teamet. Dessa smågrupper arbetade med olika saker som t ex någon kirurgisk åtgärd och det stora samarbetet mellan alla team blev sämre. Ett team med en teamledare kan vara effektiv vid uppgifter med mindre komplexitet enligt Rutherford (2017). Då teamets uppgift ökar i
komplexitet kan det vara svårt för teamledaren at ta vara på all information och för teamet att arbeta effektivt. Smågrupper inom teamet kan då behöva bildas av olika specialiteter för att öka effektiviteten. Men då behövs det att någon medlem ur
smågrupperna som har en sammanhållande funktion med eventuella andra smågrupper (Rutherford 2017).
I föreliggande studie upplevde specialistsjuksköterskorna att scenarioträning hjälpte dem att träna kommunikation och ökade deras trygghet och erfarenhet i akuta
situationer. Murphy, Curtis och McCloughen (2015) kom fram till att scenarioträning förbättrade kommunikation, teamarbete och ledarskap i team med flera yrkeskategorier även Killner och Sheppard (2009) och Liu et al. (2019) beskrev detta. En studie av Meurling et al. (2013) påvisade att scenarioträning påverkar yrkeskategorier olika.
Läkare förbättrade sin kommunikation mellan yrkeskategorier medan sjuksköterskornas säkerhetskänsla förbättrades. Efter teamträning i en studie av Roberts et al. (2014) förbättrades teamarbetet men inte medlemmarnas förmåga att reda ut otydliga
ordinationer samt att klart identifiera teamledaren. Teamledarens hantering av ljud på salen förbättrades inte heller. Att teammedlemmarna presenterade sig var innan träningen obefintlig (Roberts et al. 2014).
I föreliggande studie skulle specialistsjuksköterskornas upplevelse av teamarbetet och kommunikation i akuta situationer studeras. En studie av Kable, Kelly och Adams (2017) som studerat hur negativa händelser för patienten påverkat sjukvårdspersonalen.
Vårdpersonalens första reaktionen under den negativa händelsen var problemlösning,
20 och osäkerhet och efter händelsen så framkom känslor av skuld, tvivel, hjälplöshet. De var bekymrade över att på något sätt bidragit till tragiska händelser. Behovet av någon form av stöttning identifierades för att personalen skulle kunna arbeta vidare samt att de flesta ur personalen diskuterade igenom händelsen med kolleger som en första variant av debriefing (Kable, Kelly & Adams 2017). Oförutsägbara händelser i vårdarbetet framkom i föreliggande studie som en orsak till negativa känslor som behövde bearbetas. Enligt Vasli och Dehghan-Nayeri (2016) uppkommer en kris efter oförutsägbara händelser som inte kan undvikas genom planering.
Specialistsjuksköterskor berättade i föreliggande studie om speglingar där de gick igenom händelser för att kunna bearbeta dem. I en studie av Tannenbaum och Cerasoli (2013) framkom det att teamets och individen i ett team ökar sina arbetsprestationer upp till en fjärdedel genom att ha debriefing på ett ordentligt sätt efter en inträffad händelse.
Metoddiskussion
Studien genomfördes med beskrivande design och kvalitativ induktiv ansats. (Polit &
Beck 2016; Höglund et al. 2017). Ett ändamålsenligt urval användes. Tio deltagare som arbetade på två sjukhus i mellansverige på operationsavdelningar eller
intensivvårdsavdelningar intervjuades. Intervjuerna spelades in och analyserades sedan.
Tre olika begrepp används enligt Graneheim och Lundman (2004) att kontrollera kvalitativa studiers trovärdighet, (trustworthiness). Det är Credability (tillförlitlighet), Dependability (stabilitet) och Transferability (överförbarhet).
Studiens trovärdighet beror på om resultatet är relevant till syftet och om dataanalysen är korrekt utförd (Graneheim & Lundman 2004). Intervjudeltagarna nåddes genom att vårdenhetschefer fick ett brev och därefter valde ut de som bäst svarade mot
inklusionskriterierna och som var frivilliga. Därmed fanns en viss osäkerhet i att studien kunde vinklas beroende på om cheferna valde ut de deltagare som enbart skulle svara utifrån de rutiner som fanns på sjukhusen. Detta tror dock inte författarna eftersom svaren var varierande. Intervjuerna var semistrukturerade med följdfrågor i en utvecklad intervjuguide för att deltagarna skulle hålla sig till syftet. Intervjuguiden utvecklades av författarna men diskuterades i forskargruppen så den skulle vara relevant mot syftet.
Pilotintervju genomfördes för att kontrollera intervjuguidens giltighet. Denna
pilotintervju granskades tillsammans med handledare och kunde inkluderas i studien.
21 Därmed ansågs intervjuguiden vara relevant och ökar studiens giltighet och
trovärdighet.
Studiens tillförlitlighet stärktes genom att båda författarna var med på varje intervju utom en då den ena författaren hade förhinder. En av författarna intervjuade alla deltagaren och den andra satt tyst och lyssnade. Det valet gjordes utifrån att den ena författarna inte skulle färga deltagarnas svar på grund av dennes förförståelse eftersom den arbetar som intensivvårdssjuksköterska. Både män och kvinnor intervjuades dock var det kvinnor i majoritet men det är också som det ser ut på dessa arbetsplatser.
Åldrarna var spridda från 30-års ålder till 60-ålder. Det var även variationer i antal yrkesverksamma år och åren de arbetat som specialistsjuksköterska. Deltagarna var från två sjukhus. Allt detta gör att det borde kunna bli variation i svaren och bättre kunna belysa studiens syfte och öka studiens giltighet. Författarna hade kort tid på sig att samla in data. Datainsamlingen gjordes under sex veckor. Analysprocessen är noggrant beskriven i studien för att öka dess giltighet och överförbarhet. Under analysprocessen diskuterade och reflekterade författarna tillsammans över om allt svarade mot syftet.
Analysprocessens resultat diskuterades i studiegruppen så att nedbrytningarna till meningsbärande enheter, kondenserade meningsenheter, koder och huvudkategorier blev korrekt utförd och därför ökar studiens trovärdighet. För att illustrera hur
nedbrytningen till koder och huvudkategorier gick till infogades en tabell på exempel.
Ett tema upptäcktes och fem huvudkategorier användes för att presentera resultatet.
Citat används för att illustrera att resultatet kommer från informanterna vilket ökar studiens tillförlitlighet och giltighet.
Läsaren får avgöra studiens överförbarhet till andra sammanhang (Polit & Beck 2016).
Författarna har genom att noggrant beskrivit metoddelen försökt ge förutsättningar för överförbarhet.
Författarna följde de fyra kraven för forskningsetiska överväganden som var information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (Northern Nurses´ Federation 2003; Vetenskapsrådet 2002). Deltagarna fick information, gav ett muntligt samtycke, den insamlade datan förvarades konfidentiellt samt att de kunde avbryta sin medverkan när som helst. Ingen forskningsetiskt prövande behövdes då alla deltagare var över 18 år och kunde besluta själv över eventuell medverkan.
22 Kliniska implikationer för omvårdnad.
Studien gav en inblick hur specialistsjuksköterskor inom intensivvård och
anestesisjukvård upplevde teamarbete och kommunikationer i akuta situationer. Detta resultat kan användas genom att utvecklar rutiner som belyser hur teamledare,
samarbetet och kommunikationen ska fungera för att omhändertagandet av patienten blir säkrare. Studien belyser de aspekter på arbetsmiljön som är viktig för att ge optimala förutsättningar att arbeta på. Förståelse på hur och vilka situationer som kan behöva bearbetas genom t ex debriefing eller speglingar framkom i studien. Ett behov av återkoppling av situationen framhävdes av specialistsjuksköterskorna. Allt detta är faktorer som behöver ses över för att optimera patientomhändertagandet i akuta situationer och öka patientsäkerheten och undvika händelser som kan påverka specialistsjuksköterskorna negativt psykiskt.
Förslag till fortsatt forskning
Det som inte framkommer i denna studie är hur de andra teammedlemmarna upplever teamarbete och kommunikation i akuta situationer. Kanske skulle resultatet bli
annorlunda. Även att utöka studien till andra geografiska ställen och vid både större och mindre sjukhus. Observationsstudier vid scenarioträning eller akuta situationer kan också ge material till hur kommunikation och teamarbete fungerar. Även
observationsstudier där ”closed-loop” används och där det inte används för att kunna se hur det påverkar teamarbetet. I tidigare publicerade studier beskrivs inte upplevelser utan till exempel hur mycket snabbare beslut tas genom olika åtgärder.
Slutsats
Författarnas slutsats blir att specialistsjuksköterskorna efterfrågar en lugn, tydligt och strukturerat omhändertagande av patienten. En tydlig teamledare som är informerande och uppmuntrande och tar till vara alla medlemmar i teamet och deras erfarenheter Kommunikationen ska helst vara ”Closed-loop” kommunikation för att undvika missförstånd samt att de önskar scenarioträning, uppföljning och debriefing angående de akuta situationerna.
23
Referenslista
Berg, G. M., Acuna, D., Lee, F., Clark, D.& Lippoldt, D. (2011). Trauma Performance Improvment and Patient Safety Committee. Journal of trauma nursing, 18(4). pp. 213- 220. doi:10.1097/JTN.0b013e31823a454a.
Boyle, D. & Kochina, C. (2004). Enchancing collaborative communication of nurse and physician leadership in two intensive care units. The journal of nursing administration.
34(2) pp. 60-70.
Brindley, P. G. & Reynolds, S. F. (2011). Improving verbal communication in critical care. Journal of Critical Care, 26, pp. 155-159.
Calder, L. A., Mastoras, G., Rahimpour, M., Weitzmann, B., Cwinn, A., Hobin, T. &
Parush, A. (2017). Team communications pattern in emergency resuscitation: a mixed methods qualitative analysis. International Journal of Emergency Medicine, 10(1).
doi:10.1186/s12245-017-0149-4.
Cunningham, U., Ward, M. E., De Brún, A. & McAuliffe, E. (2018). Team
interventions in acute hospital contexts a systemic search of the literature using realist synthesis. Biomed Centrals journals, 18(1), pp. 1-15. doi:10.1186/s12913-018-3331-3
Fernandez Castelao, E. Boos, M. Ringer, C. Eich, C. & Russo, S. (2015). Effects of CRM team leader training on team performance and leadership behavior in simulated cardiac arrest scenarios: a prospective randomized controlled study. BMC Medical Education. 15(16). doi:10.1186/s12909-015-0389-z
Ford, K., Menchine, M., Burner, E., Arora, S., Inaba, K., Demitriades, D. & Yersin, B.
(2016). Leadership and Teamwork in Trauma and Resuscitation. Western Journal of Emergency Medicine. 17(5), pp. 549-556. doi:10.5811/westjem.2016.7.29812
24 Foronda, C., MacWilliams, B. & McArthur, E. (2016). Interproffessional
commmunication in healthcare: An integrative rewiew. Nurse Education in Practice.
19, pp. 36-40. doi.org/10.1016/j.nepr.2016.04.005
Gran Bruun, A. M. (2011). Anestesisjuksköterskans funktioner och ansvar. I Hovind, I.
(Red). Anestesiologisk omvårdnad. Lund:Studentlitteratur AB. pp. 17-30.
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concept, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, pp. 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.00
Haugen, A. S., Waehle, H. V., Almeland, S. K., Harthug, S., Sevdalis, N., Eide, G. E., Wammen Nortvedt, M., Smith, I. & Softeland, E. (2019). Causal analysis of World Health Organization´s Surgical Safety Checklist implantation and impact on care processes and patient outcomes. Annals of Surgery. 269(2). pp. 283-290.
doi:10.1097/SLA.0000000000002584
Härgestam, M., Lindkvist, M., Brulin, C., Jacobsson, M. & Hultin, M. (2013).
Communication in interdisciplinary teams: exploring cloosed-loop communication during in situ trauma team training. British Medical Journal Open. 3:e003525.
doi:10.1136/bmjopen-2013-003525
Härgestam, M., Lindkvist, M., Brulin, C., Jacobsson, M. & Hultin, M. (2016). Trauma teams and time to early management during in situ trauma training. British Medical Journal Open. 6:e009911. doi:10.1136/bmjopen-2015-009911
Härgestam, M. (2015). Negotiated knowledge positions – communication in trauma teams. Diss. Umeå: Umeå universitet. http://umu.diva-
portal.org/smash/get/diva2:851768/FULLTEXT01.pdf [2020-04-01]
Jacobsson, M., Härgestam, M., Hultin, M.& Brulin, C. (2012). Flexible knowledge repertoires:communication by leaders in trauma teams. Scandinavian Journal of
25 Trauma, Resuscitaion and Emergency Medicine, 20(44), pp.1-9.
dx.doi.org/10.1186/1757-7241-20-44
Jakobsen, R. B., Gran, S. F., Grimsmo, B., Arntzen, K., Fosse, E., Frich, J, C. &
Hjortdahl, P. (2018). Examining participant perceptions of an interprofessional simulated-based trauma team training for medical and nursing students. Journal of Interproffesional care, 32(1). pp. 80-88. doi.org/10.1080/13561820.2017.1376625
Kable, A., Kelly, B. & Adams, J. (2017). Effects of adverse events in health care on acute care nurses in an Australian context: A qualitative study. North Health sciences, 20. pp. 238-246. doi.org/10.1111/nhs.12409
Katzenbach, J.R. & Smith, D. K. (1998). The wisdoms of teams. Creating the high- performance organization. England: McGraw-Hill publishing company.
Kilner, E. & Sheppard, L, A. (2009). The role of teamwork and communication in the emergency department: A systematic review. International Emergency Nursing, 181.
pp. 27-137. doi.org/10.1016/j.ienj.2009.05.006
Kostoff, M., Burkhardt, C., Winter, A. & Shrader, S. (2015). An Interproffesional Simulation Using the SBAR Communikation Tool. American Journal of
Pharmaceutical Education, 80(9). doi:10.5688/ajpe809157
Kowalski, M. O., Basile, C., Bersick, E., Cole, D. A., McClure, D. E. &Weaver, S. H.
(2019). What do nurses need to practice effectively in the hospital environment? An integrative review with implications for nurse leaders. Worldviews on Evidence-Based Nursing, 17(1). pp. 60-70. doi:10.1111/wvn.12401
Lingard, L., Reznick, R., Espin, S., Regehr, G. & DeVito, I. (2002) Team
communication in the operating room: Talk patterns, sites of tension, and implications
26 for novices. Academic medicine, 77(3) pp. 232-237. doi:10.1097/00001888-200203000- 00013
Liu, S. I., Curren, J., Leahy, N. E., Sobocinski, K., Zambardino, D., Shikar, M. M., Vasquez, C., Miluszusky, B. & Winchell, R, J. (2019). Trauma Response Nurse:
Bringing Critical Care Experience and Continity to Early Trauma Care. Journal of trauma nursing, 26(4). pp. 215–220. doi:10.1097/JTN 0000000000000454
Lundman, B.& Graneheim, U. H., Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund Nielssen, B. &
Granskär, M (Red.) (2017). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård.
Lund: Studentlitteratur AB. pp. 187-200.
Major Trauma Guidelines & Education (2020). Teamwork and communication.
https://trauma.reach.vic.gov.au/guidelines/teamwork-and-communication/effective- communication [2020-04-02]
McHugh, S.K., Lawton, R., O´Hara, J. K. & Sheard, L. (2020). Does team reflexivity impact teamwork and communication in interprofessional hospital-based healthcare teams? A systematic review and narrative synthesis. British Medical Journal Quality &
Safety; 0. pp. 1-12. doi:10.1136/bmjqs-2019-009921
Meurlin, L., Hedman, L., Sandahl, C., Felländer-Tsai, L. & Wallin, C-J. (2013).
Systematic simulated-based team training in Swedish intensive care unit: a response among critical care professions. British Medical Journal Quality & Safety, 22(6). pp.
485-494. doi:10.1136/bmjqs-2012-000994
Murphy, M. & Curtis, McCloughen, A. (2015). What is the impact of multidisciplinary team simulation training on team performance and efficiency of patient care? Sceince direct, 19(1). Pp. 44-53. dx.doi.org/10.1016/j.aenj.2015.10.001.
Nilsson, B. & Waldermanson, A-K. (2016) Kommunikation. Samspel mellan människor.
Lund: Studentlitteratur AB
27 Northern Nurses´ Federation (2003). Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i
Norden. https://dsr.dk/sites/default/files/479/ssns_etiske_retningslinjer_0.pdf [2019-11- 09]
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2016). Nursing research: Generating and assessing
evidence for nursing practice. 10th ed. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams
Raley, J., Meenakshi, R., Dent, D., Willis, R., Lawson, K. & Duzinski, S. (2016). The Role of Communication During Trauma activations: Investigating the Need for Team and Leader Communication Training. Journal of Surgical Education, 74(1). pp. 173- 179. doi.org/10.1016/j.jsurg.2016.06.001
Riksföreningen för anestesi- och intensivvård. Svensk sjuksköterskeförening. (2012a).
Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot anestesisjukvård. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk- sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/anestesi.komp.webb.pd [2019-11-08]
Riksföreningen för anestesi- och intensivvård. Svensk sjuksköterskeförening. (2012b).
Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk- sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-
publikationer/anestesi.och.intensivvard.kompbeskr.pdf [2019-11-08]
Robert, N., Williams, R., Schwind, C., Sutyak, J., McDowell, C., Griffen, D., Wall, J., Sanfey, H., Chestnut, A., Meier, A., Wohltmann, C., Clark, T. & Wetter, N. (2014). The impact of brief team communication, leadership and team behavior training on ad hoc team performance in trauma care settings. The American of Journal of Society, 207(2).
pp. 170-178. doi.org/10.1016/j.amjsurg.2013.06.016
