Självständigt arbete 15 hp
Intern och extern röst i gymnasiearbetet
En kvalitativ studie om elevers diskursiva kompetens
Författare: Maria Tell Handledare: Sofia Ask
Examinator: Annelie Johansson Termin: HT20
Ämne: Svenska Nivå: A1N
Kurskod: 4SVÄ2E
Titel på engelska: Internal and external voice in the upper secondary school essay
Sammandrag
Syftet med studien är att belysa hur elever hanterar intern och extern röst i sina gymnasie- arbeten för att ge en inblick i vilken diskursiv kompetens elever kan uppvisa i slutet av sin gymnasieutbildning. Tidigare studier visar att elever och studenter har svårt för att balansera den interna och de externa rösterna för att skapa dialog i texter. Genom kvalitativ textanalys undersöks tre gymnasiearbeten med utgångspunkt i the Appraisal frameworks kategori engagemang. Texterna analyseras utifrån aspekterna dialogism, textintegration, författarintegration och röstnärvaro. Resultatet visar att eleverna använder olika sätt för att skriva in sig själva i texten, bland annat genom passiva konstruktioner och en läsarinkluderande röst. Samtliga texter visar problem med på vilket sätt externa röster integreras i akademiska texter, vilket påverkar texternas dialogicitet i form av otydliga gränser mellan den interna och den externa rösten. I likhet med tidigare forskning indikerar resultatet att undervisningen behöver lägga fokus både på hur referenshänvisningar skrivs, och på vilka sätt externa röster används i akademisk text.
Nyckelord
intern röst, extern röst, diskursiv kompetens, appraisal framework, interimtext
Innehåll
1 Inledning ... 3
1.1 Syfte och frågeställning ... 4
1.2 Centrala begrepp ... 4
1.2.1 Diskursiv kompetens ... 4
1.2.2 Intern och extern röst ... 5
1.2.3 Interimtext ... 6
2 Bakgrund och teoretiska utgångspunkter ... 6
2.1 Skolverket om gymnasiearbetet ... 6
2.2 Dialogism ... 7
2.3 The Appraisal framework ... 8
2.4 Interimspråksteorin ... 9
3 Tidigare forskning ... 9
3.1 Intern och extern röst i akademisk text ... 10
4 Metod och material ... 13
4.1 Undersökningsmetod ... 13
4.2 Undersökningsmaterial ... 14
4.2.1 Urval och avgränsningar ... 15
4.3 Bearbetning av material och analysmetod ... 15
4.4 Forskningsetiska aspekter ... 17
4.5 Metod- och materialkritik ... 18
5 Analys och resultat ... 19
5.1 Anna – Interaktiv text och partiella referenser ... 19
5.2 Bianca – Allmänna referenser och läsarinkluderande röst ... 22
5.3 Carl och Casper – Starka externa röster och passivum ... 24
6 Diskussion ... 26
6.1 Resultatsammanfattning ... 26
6.2 Resultatdiskussion ... 27
6.3 Didaktiska reflektioner och vidare forskning ... 31
Referenser ... 33 Bilaga 1 The Appraisal framework ... I
1 Inledning
Elevers och studenters skriftspråkliga kompetens är återkommande i samhällsdebatten och väcker engagemang hos många lärare och utbildare, men också hos arbetsgivare. I augusti 2020 publicerade Dagens Nyheter en artikel om ungas bristande skrivförmåga, i vilken två undersökningar presenteras som bland annat visar att unga går miste om jobberbjudanden på grund av bristfällig skrivförmåga och att majoriteten av tillfrågade universitets- och högskolelärare anser att deras studenter inte når upp till utbildningens språkliga krav (Letmark 2020). Samma nödrop syntes i media under 2013, då nio historiker vid Uppsala och Linköpings universitet ställde sig kritiska till sina studenters brist på grundläggande skriftspråklig kompetens (Enefalk m.fl. 2013).
Att språket brister hos elever och studenter är ingen nyhet inom mediedebatten.
Tvärtom har detta diskuterats livligt sedan 70-talet, från olika håll och med olika typer av belägg (Malmström 2017). Huruvida det faktiskt finns en aktuell skrivkris är svårt att fastställa, men rösterna i media vittnar om en utbredd problematik för unga att leva upp till de krav på skriftspråklig kompetens som ställs i den akademiska världen. Att träda in i högre studier är för många en omvälvande process och innebär ett möte med en akademisk norm som nyblivna studenter inte är bekanta med, trots att gymnasieskolan har som mål att förbereda elever inför vidare studier.
Under sista året på gymnasiet skriver elever ett gymnasiearbete som ska efterlikna en vetenskaplig uppsats. De akademiska kraven på arbetet är anpassade efter gymnasial nivå och ett godkänt betyg på gymnasiearbetet innebär ett kvitto på att eleven är redo för skrivande på en högre nivå (Skolverket 2012). Elevers gymnasiearbeten kan därför ses som interimtexter, vilket innebär att elevernas skrivande är i en utvecklingsprocess där målspråket är ett funktionellt akademiskt skriftspråk (jfr Ask 2007).
En viktig del av det akademiska skriftspråket handlar om diskursiv kompetens, med andra ord medvetenhet om akademiska textkonventioner och lyhördhet för stil- och skriftspråkskonventioner (Ask 2007). Aspekter av den diskursiva kompetensen som är grundläggande för att föra det akademiska samtalet vidare är hanterandet av referenser och källmaterial i text, med andra ord olika typer av externa röster. Studier visar att både gymnasieelever (Östlund-Stjärnegårdh 2006) och studenter (Mori 2017) har svårt för att hitta balans mellan den egna och andras röster i sitt skrivande. Med anledning av detta, och den aktuella samhällsdebatten, undersöker jag i denna studie gymnasieelevers han- tering av intern och extern röst i deras gymnasiearbeten. Hur elever hanterar dessa
aspekter av den diskursiva kompetensen kan ge en indikation på hur förberedda de är inför högre studier vid universitet och högskola. Studiens resultat kan ge viktiga didaktiska implikationer för hur skrivundervisningen i gymnasiet kan förbättras så att fler studenter kan nå upp till de språkliga och diskursiva krav som finns i högre utbildning.
1.1 Syfte och frågeställning
Med fokus på intern och extern röst undersöker jag i denna studie elevers diskursiva kompetens i deras gymnasiearbeten. Syftet är att ge en insyn i hur elever hanterar dessa aspekter och att diskutera deras diskursiva kompetens utifrån perspektivet interimtexter.
Studien ämnar besvara följande frågor:
• Hur hanteras intern och extern röst i elevers gymnasiearbeten?
• Vad säger elevers hantering av intern och extern röst om deras diskursiva kompetens och hur kan det relateras till interimtextbegreppet?
För att besvara studiens forskningsfrågor undersöker jag hur den interna rösten kommer till uttryck, med andra ord hur eleverna skriver in sig själva i texten. För att undersöka extern röst granskar jag vilka referenser som används, på vilka sätt de införlivas i texten och slutligen om och på vilka sätt den interna och de externa rösterna möts i texten. Med hjälp av interimspråksteorin (jfr Ask 2007) diskuterar jag var eleverna befinner sig i utvecklingen av ett akademiskt skriftspråk och drar jämförelser med tidigare forskning om skrivande vid högre utbildning.
1.2 Centrala begrepp
I följande avsnitt beskrivs studiens centrala begrepp och hur dessa används i studien.
1.2.1 Diskursiv kompetens
Diskurs innebär ”sätt att resonera inom ett visst område” (SAOL 2015). Mer specifikt handlar det om människors sociala praktiker, alltså sätt att tala, skriva och tänka om fenomen i världen inom specifika sociala sammanhang (Boréus & Bergström 2018).
Språkbruk och andra teckensystem utgör viktiga aspekter av människors sociala praktiker och dessa kan styras av såväl explicita som implicita regler (a.a. 2018). När studenter träder in i högre utbildning ställs förväntningar på att deras skriftspråk ska vara anpassat till den akademiska diskursen, inom vilken det finns normer för bland annat referenshantering, citat och stil. Den diskursiva kompetensen handlar alltså om en medvetenhet om den akademiska miljöns krav på tänkande, läsande och skrivande (Ask
2011). När jag i studien diskuterar diskursiv kompetens, är det den akademiska diskursen som avses.
1.2.2 Intern och extern röst
Intern röst handlar om på vilket sätt en skribent gör sig synlig, eller osynlig, i sin text och framkommer bland annat genom bruket av pronomen och passiva verbformer (Ask 2007), men även i sättet skribenten refererar till källor, strukturerar sina argument och skriver fram påståenden (Li & Deng 2019). Den personliga röstens plats i akademiska texter är omdiskuterad (jfr Matsuda & Tardy 2007) och tillåtandet av den kan skilja sig mellan olika lärosäten, ämnen, discipliner och traditioner (Ask 2007). I studien utgår jag från Bakhtins (1986) perspektiv på röst som ett ständigt närvarande element. Bakhtin (1986) menar att alla yttranden, verbala eller skrivna, är inbäddade i lager av olika röster och att varje yttrande från en röst ger uttryck för en position eller ett ställningstagande. Ingen text är därmed fri från röst, men den kan förekomma mer eller mindre synligt beroende på yttrandets struktur.
Ett annat begrepp som används i forskning om personlig röst är positionering1, på engelska kallat stance (Li & Deng 2019). Inom den akademiska diskursen ses positionering oftast som en aspekt av röst, och framkommer i texten på lexiko- grammatisk nivå genom skribentens sätt att förhålla sig till sannolikheten i olika påståenden (Li & Deng 2019). I denna studie används samma perspektiv, att positionering är en del av den interna rösten, som exempelvis framkommer genom att skribenten använ- der försiktighetsmarkörer och modala hjälpverb för att visa ställningstagande till ett påstående (Hyland 2012). I studiens analys ingår positionering i begreppen dialogisk kontraktion och dialogisk expansion. Dessa begrepp används inom the Appraisal frame- work för att synliggöra skribentens ställningstagande till innehåll och källor i texten (se 4.3).
Akademiskt skrivande är ”inhabited by the presence of the writer and of other writers with whom he or she is in dialogue” (Starfield & Ravelli 2006:230). En stor del av akademiskt skrivande handlar alltså om dialogen mellan den interna rösten och de externa rösterna, vilka utgörs av referenser och källor som ges en explicit närvaro i skribentens text. I studien används begreppen externa röster och referenser synonymt.
Även begreppen intern röst, författarröst och personlig röst används synonymt. Dessa
1I studien även benämnt ställningstagande.
två typer av röster undersöks i studien med utgångspunkt i Moris (2017) kategorier för analys av röst (se 4.3).
1.2.3 Interimtext
Maxwell (2013:1) skriver att ”no one is a native speaker of academic English”, vilket antyder att ett akademiskt skriftspråk behöver läras in, på liknande sätt som exempelvis ett andraspråk. Interim är latin för ’tills vidare’ och begreppet interimtext innebär i sammanhanget att eleverna befinner sig i en utvecklingsprocess där målet i sammanhanget är en funktionell akademisk skriftspråkskompetens. Interimtextbegreppet används i studien dels för att diskutera var eleverna befinner sig i sin utveckling av ett akademiskt skriftspråk, dels som ett sätt att förstå elevtexterna utifrån kontexten de tillkommit i, det vill säga på en gymnasial nivå där alltför stora krav på akademisk skriftspråkskompetens inte kan ställas. Att diskutera elevtexterna som interimtexter möjliggör därmed jämförelser med forskning om texter skrivna inom högre utbildning, där det akademiska skriftspråket torde vara mer utvecklat (jfr Ask 2007).
2 Bakgrund och teoretiska utgångspunkter
Det här kapitlet behandlar aktuella styrdokument och studiens teoretiska utgångspunkter.
Styrdokumenten utgör studiens bakgrund och används för att rama in den kontext som elevernas gymnasiearbeten har tillkommit i. Vidare förankras studien i dialogism och the Appraisal framework, vilka tillsammans ger en bild av hur texters dialog mellan olika röster kan förstås och beskrivas utifrån ett teoretiskt perspektiv. Avslutningsvis presenteras hur elevers akademiska texter kan förstås utifrån interimspråksteorin.
2.1 Skolverket om gymnasiearbetet
Gymnasiearbetet skrivs under elevernas sista år på gymnasiet och ett godkänt2 sådant ses som ”ett kvitto på att eleven är förberedd för högskolestudier” (Skolverket 2012:1, kursiv i orig.). Målen för gymnasiearbetet styrs av examensmålen för respektive program, men det finns flera gemensamma riktlinjer för de program där arbetet ska redovisas genom en skriftlig rapport. Elever förväntas exempelvis visa ett självständigt och kritiskt förhållande till källor och uppvisa en god skriftlig kommunikationsförmåga (Skolverket 2012). Den skriftliga framställningen i gymnasiearbetet ska närma sig det vetenskapliga förhållningssätt som finns i uppsatser som skrivs inom högre utbildning. Eleverna har
2Gymnasiearbetet bedöms utifrån en tvågradig betygsskala, E–F.
under arbetets gång en handledare, likt studenter som skriver uppsats, som ska stötta elevernas självständiga arbete. Dessa handledare bör enligt Skolverket (2012) diskutera med eleverna vilka språkliga strukturer som är eftersträvansvärda, exempelvis att ämnet snarare än eleven ska vara i fokus i texten och att korrekt citat- och referatteknik bidrar till att tydliggöra vilka tankar som tillhör vem i texten. Vidare betonas att eleven redan från början bör ha en specifik mottagare i åtanke.
Elevtexterna i föreliggande studie skrevs inom ekonomi-, samhällsvetenskaps- och naturvetenskapsprogrammet, samtliga studieförberedande program. Gemensamma mål inom dessa, som är relevanta för min studie, är att eleven i sitt gymnasiearbete ska visa
”kunskaper om relevanta källor och om hur man bedömer deras relevans och trovärdighet” samt ”förmåga att kritiskt värdera och förhålla sig självständigt till valda källor” (Skolverket 2012:7ff).
2.2 Dialogism
En bärande tanke inom dialogismen är att alla yttranden, såväl verbala som textuella, alltid är svar på tidigare yttranden (Holquist 2002). Språklig produktion ses alltså som något ändlöst, en kedja där yttranden alltid bygger vidare på tidigare yttranden och förväntar sig framtida respons (Adelmann 2002). Bakhtin, som främst förknippas med teorin, menar att allt meningsskapande är situerat och att yttranden är dialogiska på det vis att de uppstår genom ett behov av att förmedla ett visst budskap till specifika mottagare och samtidigt förhåller sig till sociala normer, språksystem, specifika grupper och tidigare yttranden (a.a. 2002). Språket ses heller inte som något neutralt utan innebär alltid en typ av ställningstagande utifrån vilka språkliga val en talare eller skribent gör:
Speakers’ evaluative attitudes toward what they are talking about (even attempting to be neutral is to enact certain values), plus their judgment of to whom they are talking, determine the choice of language units (lexical, grammatical) and communication units (the composition of the utterance, the speech genres employed). This evaluative component of speech is what determines the expressive aspect of the utterance. (Holquist 2002:63)
Enligt dialogismens synsätt förhåller sig alltså en skribent dels till normer, genrer och språksystem, dels till den mottagare eller mottagargrupp dit interaktionen är riktad.
Utöver detta ses även förhållandet mellan en skribent och de röster eller texter som ges utrymme i skribentens text som dialogiskt, vilket är en viktig aspekt i föreliggande studie eftersom den berör den interna och den externa rösten.
Andra begrepp inom teorin som är relevanta för min studie är för det första adressivitet, vilket innebär ”egenskapen hos ett yttrande att vara riktat någonstans”
(Blåsjö 2004:39). För det andra är kedjeaspekten aktuell, vilken berör fenomenet att yttranden är påbyggnader av tidigare yttranden. Blåsjö kopplar kedjeaspekten till vetenskapen som social konstruktion:
Akademisk diskurs utgör nämligen ett tydligt exempel på kedjeaspekten; på ett övergripande plan består vetenskap av ett aldrig komplett kunskapsbygge, och på ett konkret plan kan man i referenser, artikelinledningar (jfr Swales 1990) m.m. se en tydlig dialog med tidigare forskning. (Blåsjö 2004:40)
För min studie blir kedjeaspekten särskilt relevant utifrån ovanstående resonemang, eftersom elevers diskursiva kompetens är i fokus utifrån hur de i sina texter engagerar sig i det akademiska samtalet.
2.3 The Appraisal framework
The Appraisal framework, på svenska appraisal-ramverket, är inspirerat av Bakhtins dialogism och utvecklat inom ramen för systemisk funktionell lingvistik (fortsättningsvis SFL). Inom SFL diskuteras språk utifrån tre metafunktioner: ideationell, interpersonell och textuell funktion (White 2015). Appraisal-ramverket behandlar den interpersonella metafunktionen, vilken berör hur språket kan användas för att skapa relationer, både mellan talare och mellan skribent och läsare. Detta inkluderar bland annat talares och skri- benters olika sätt att uttrycka sannolikhet, värdering av fenomen och påståenden och attityd till sig själva och till andra. Med rötter i dialogism och SFL utgör Appraisal ett verktyg som kan utforska, beskriva och förklara värderande inslag i texter som tidigare studerats under benämningar som modalitet, förstärkning, metadiskurs, attityd, försiktig- hetsmarkörer, referensmarkörer och positionering (Martin & White 2005; White 2015):
Under the appraisal framework, these lexico-grammatically diverse wordings are brought together on the grounds that they are all resources which vary the terms of the speaker’s engagement with propositions and proposals, which vary what is at stake interpersonally both in individual utterances and as the texts unfolds cumulatively. (White 2015:1)
Särskilt fokus riktas alltså mot hur talare/skribenter förhåller sig till och positionerar sig till material och källor, med andra ord lingvistiska val i bruket av intern och extern röst.
Vidare berör Appraisal hur identitet skapas i texter och på vilka sätt skribenter kan positionera sig i den textgemenskap de befinner sig i, och på så sätt skapa en tänkt mottagare (Martin & White 2005). Appraisal-ramverket ger därmed verktyg för att undersöka både skribentens röst och de externa röster som kommer till uttryck genom skribentens val av referenser.
Det finns tre underkategorier inom appraisal-ramverket: attityd, engagemang och gradering, på engelska attitude, engagement och graduation (se bilaga 1). Kategorin engagemang, vilken är i fokus i föreliggande studie, är:
directed towards identifying the particular dialogistic positioning associated with given meanings and towards describing what is at stake when one meanings [sic!] rather than another is employed. (Martin & White 2005:97)
Att undersöka en text utifrån kategorin engagemang innebär alltså ett fokus på hur skribenten hanterar externa röster och förhåller sig till dem. Både de externa rösterna och den interna rösten blir synliga ur detta perspektiv, eftersom skribenters lingvistiska val vid återgivande av andras röster indikerar deras ställningstagande för eller emot dem. De ingår därmed i dialog med varandra samtidigt som skribenten också skapar en dialog med läsaren genom att signalera på vilket sätt läsaren förväntas reagera på textens innehåll.
Engagemang delas in i två underkategorier, beroende på om valet av engagemang har att göra med en röst (monogloss) eller flera röster (heterogloss). Vilka aspekter av engagemang som fokuseras i denna studie presenteras i metodavsnittet (se 4.3).
2.4 Interimspråksteorin
Interimspråksteorin utvecklades av Selinker under 1970-talet inom fältet för andraspråksinlärning, och har använts för att beskriva en talares olika varianter av målspråket under språkutvecklingsprocessen (Tarone 2018). Målspråket utgör det språk inläraren håller på att lära sig och den grundläggande tanken inom teorin är att inläraren under denna process utvecklar ett internt system av språkliga mönster och regler som med tiden blir mer likt målspråket. De olika varianterna av inlärares språk benämns därmed som interimspråk.
Textforskning har sedan anammat teorin för att förklara skribenters närmande till ett akademiskt skriftspråk (jfr Ask 2007). Begreppet interimtext kan därför appliceras på elevers texter, eftersom de är på väg mot ett funktionellt akademiskt skriftspråk och har kommit olika långt i utvecklingen av det.
3 Tidigare forskning
Följande kapitel behandlar forskning om akademisk skriftspråkskompetens och intern och extern röst i elevers och studenters texter.
3.1 Intern och extern röst i akademisk text
Tidigare studier visar att en vanlig uppfattning om akademiskt skrivande är att det är opersonligt, distanserat och komplicerat, men att det inte behöver betyda att skribenten inte får synas i texten (Tang & John 1999; Ask 2007). I vissa fall kan det vara välkommet med en personlig närvaro, exempelvis i metatext när skribenten vägleder läsaren genom texten (Ask 2012). Oavsett uppfattning om de akademiska skriftspråksnormerna är det svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva en text helt utan närvaro av den interna rösten (jfr Ivanič & Camps 2001). Inom den akademiska diskursen är det därför väsentligt för skribenten att vara medveten om på vilka sätt författarrösten kan göra sig synlig och hur dessa sätt påverkar texten. Den personliga rösten har undersökts genom bland annat bruket av pronomen (Tang & John 1999; Ask 2007), passiva verbformer (Ask 2007;
Horbowicz, Skrzypek, Sobkowiak & Kołaczek 2019), och positionering (Uccelli, Dobbs
& Scott 2013). Andra studier fokuserar dessutom både intern och extern röst eftersom dessa är tätt förknippade, exempelvis Mori (2017) och Lee (2010) som undersökt studen- ters texter med utgångspunkt i the Appraisal framework. Nedan följer en översikt av forskning som är relevant för studien och som fokuserar röst i akademiska texter på olika nivåer i utbildningssystemet.
I syfte att undersöka om gymnasieelever uppnår styrdokumentens3 mål gällande referenshantering analyserade Östlund-Stjärnegårdh (2006) 55 elevers argumenterande texter. Texterna skrevs inom genren debattinlägg och analyserades utifrån källanvänd- ning, källhänvisning och röst och jämfördes sedan med publicerade debattinlägg från en lokaltidning. Resultatet visade en stor variation gällande såväl användningen av som hänvisningen till källor. I materialet fanns elever som omsorgsfullt refererade till en källa för att senare i texten skriva fram annan information från samma källa som egna tankar.
Sådana och liknande typer av bristande källhänvisning förekom i 28 av 55 elevtexter (2006).
Rösten i elevtexterna framkom till övervägande del genom ett jag-perspektiv, även om texterna varierade och ofta hade inslag av flera olika röster. Detta utgjorde en markant skillnad i jämförelsen med de publicerade debattinläggen, i vilka vi-rösten dominerade. I sammanhanget bör dock påpekas att uppgiftens utformning uppmanade till beskrivning av egna erfarenheter, vilket kan förklara frekvensen av jag-perspektivet. Östlund-
3Texterna är skrivna år 2000 inom ramen för Lpf 94. Östlund-Stjärnegårdh refererar till en uppdaterad version av läroplanen, SKOLFS 2000:2 (Skolverkets föreskrifter om kursplaner och betygskriterier för kurser i ämnet svenska i gymnasieskolan).
Stjärnegårdh menar att den viktigaste aspekten av referenshantering är ”hederligheten, att eleven talar om att hon redovisar andras tankar och inte serverar dem som sina egna”
(2006:31) och att skrivundervisningen i gymnasiet behöver beröra både hur källhänvisning skrivs men framförallt på vilket sätt källor används.
Genom intervjuer och textanalyser undersökte Ask (2007) hur fem nya och tio erfarna universitetsstudenter hanterade det akademiska skriftspråket. I majoriteten av de nya studenternas texter fann Ask (2007) avskrifter från originalkällor, en stark personlig närvaro och en osäkerhet i hur referenser integreras i text. Avskrifterna förekom på varierande sätt och i varierande omfång. En av studenterna använde exempelvis olika delar av en originalkälla och fogade samman dem till en egen text, vilket Ask (2007) beskriver som en lapptäckesteknik.
De erfarna studenterna anpassade i högre grad sina texter till det akademiska skriftspråket, vilket med stor sannolikhet beror på att de under sin utbildning hanterat en stor mängd akademisk text som haft inverkan på deras skrivande (2007). De visade dock en osäkerhet i hur innehållet från olika källor ska användas och deras akademiska språk hade ofta en dekorativ funktion, exempelvis genom ”smyckande citat och högtravande ordval” (2007:146). Både de nya och erfarna studenternas texter diskuterar Ask utifrån interimtextbegreppet och fenomenet språklig imitation, vilket ”innebär en anpassning av det man själv kan åstadkomma till det man eftertraktar” (2007:145). Studenternas interimtexter är ur detta perspektiv resultatet av deras uppfattning om akademiskt skrivande i kombination med deras egen förmåga att skriva akademiskt (2007).
Tang och John (1999) undersökte bruket av personliga pronomen i 27 studenters akademiska texter i syfte att synliggöra på vilka sätt identitet kan framträda i en text. För att beskriva vilka funktioner personliga pronomen kan ha i texter utvecklade Tang och John (1999) sex kategorier, vilka ordnades i ett kontinuum utifrån graden av författarnärvaro. I studien beaktades samtliga personliga pronomen i alla grammatiska former och resultatet visade att kategorier med låg författarnärvaro förekom flest gånger.
Vanligast var kategorierna ‘I’ as the representative (vi och oss som allmän referens till människor eller mindre grupper av människor) och ‘I’ as a guide through the essay (vi och oss i samband med verb för att guida läsaren), vilket Tang och John (1999) menar kan bero på att studenterna inte känner att de vågar ta en explicit roll i texten och gömmer sig bakom personliga pronomen i plural. En annan förklaring som lyfts är att det kan vara ett försök till att signalera medlemskap i en viss diskurs genom att hänvisa till fakta och åsikter som studenterna uppfattar som generellt accepterade av medlemmar i diskursen.
Vidare visade resultatet en låg användning av pronomen inom kategorin ‘I’ as the architect of the essay (jag i syfte att visa textens struktur, t.ex. i metatext), vilket forskarna överraskades av eftersom metatext är en viktig aspekt i akademiskt skrivande. Vid en andra analys av texterna upptäcktes dock att studenterna använde andra sätt för att signalera disposition och struktur, exempelvis genom passivisering, nominalisering och genom att göra inanimata objekt till agenter i satsen. Författarna menar att akademiskt skrivande inte handlar om att tillåta eller inte tillåta användandet av personliga pronomen.
Snarare handlar det om att medvetandegöra i vilka sammanhang personliga pronomen kan vara välkomna inslag i en text och att uppmärksamma studenter på att valet av pronomen reflekterar deras identitet i texten (Tang & John 1999). Tang och Johns kate- gorier återkommer i studiens diskussionsavsnitt där elevernas interna röster sätts i perspektiv till dessa.
Med utgångspunkt i the Appraisal framework har Lee (2010) och Mori (2017) undersökt studenters akademiska texter med fokus på skribenternas integrering av intern och extern röst, kallat engagement (se 2.3.1 & 4.3). Lee (2010) studerade tolv högskole- studenters användning av intertextuella resurser utifrån variablerna modersmålstalare och andraspråkstalare av engelska, och högt och lågt betyg på uppgiften. De intertextuella resurserna som undersöktes var manifest och explicit intertextualitet, vilket innebär explicit närvaro av andras texter och yttranden, exempelvis genom referat eller citat. Den största skillnaden visades i analysen av högt och lågt betygsatta texter. De framgångsrika skribenterna hade en högre andel interaktion med källmaterialet på ett sätt som fort- farande bevarade den egna rösten och ståndpunkten. Detta gjordes bland annat genom användning av modala hjälpverb och försiktighetsmarkörer, vilket involverade författar- rösten i samband med återgivande av andras tankegods, samt genom användning av refe- rensmarkörer, vilket gjorde att referenserna fick en aktiv och explicit plats inom satsen.
Texter med lågt betyg hade en högre andel direkta citat, vilka fick stort utrymme i texten och inte kommenterades av skribenten. Överlag fanns det svårigheter i de lägre betygsatta texterna att skapa en sammanhängande text med dialog mellan de externa och den interna rösten. Dessutom saknade argumenten emellanåt bevis som kunde stärka skribentens påståenden.
Liknande resultat fann Mori (2017) i en semi-etnografisk studie som undersökte hur två studenter arbetade med att hitta balans mellan den egna rösten och externa röster i deras texter. Studenterna fick under arbetets gång återkoppling på texterna både från sina lärare och från Mori själv. Resultatet visade att båda studenterna var osäkra på hur de
skulle inkorporera den egna rösten när de diskuterade tidigare forskning i sina texter, vilket visade sig genom att studenterna i för hög utsträckning förlitade sig på att referenserna skulle bära texten. Till en början användes referenserna främst passivt, det vill säga i slutet av meningen inom parentes. I de slutgiltiga versionerna av texterna hade de externa rösterna integrerats aktivt inom meningen, vilket gjorde texterna mer dialogiska. Studenterna införlivade dessutom sin egen röst och positionerade sig i texterna genom att använda modala hjälpverb och personliga pronomen i samband med källornas röster. Revideringarna skapade en tydligare dialog mellan rösterna och bidrog till att studenterna aktivt deltog i det akademiska samtalet. Mori (2017) diskuterar även pedagogiska implikationer av studien och påpekar att:
Incorporating external voices remains an important part of academic writing, yet students often only receive a lesson on plagiarism and the three forms of source incorporation (paraphrase, quotation and summary). More is needed for effective source use. (Mori, 2017:20)
I likhet med Östlund-Stjärnegårdh (2006) konstaterar Mori (2017) att studenter behöver tränas i referensanvändning i större utsträckning för att på ett mer effektivt sätt kunna skapa dialog mellan olika röster, alltså inte den formella aspekten av hur en hänvisning skrivs, utan hur referenser aktivt kan användas i en text.
4 Metod och material
I detta kapitel presenteras undersökningsmetod, studiens material och hur materialet har bearbetats och analyserats utifrån appraisal-ramverkets kategori engagemang. Vidare diskuteras metodkritik och de forskningsetiska aspekter som tagits hänsyn till i samband med undersökningen.
4.1 Undersökningsmetod
Studien söker svar på hur intern och extern röst hanteras i elevers gymnasiearbeten och vilken diskursiv kompetens de uppvisar utifrån dessa aspekter. För att besvara frågeställ- ningarna krävdes närläsning, kategorisering och tolkning av elevtexterna, metoder som kännetecknar en kvalitativ ansats (jfr Ahrne & Svensson 2015). En kvalitativ metod är även att föredra vid småskaliga studier där syftet är att djupgående studera ett mindre antal forskningsobjekt (Denscombe 2018), i föreliggande studie tre gymnasiearbeten.
Kvalitativ textanalys ställer krav på forskaren som tolkande subjekt, eftersom det är svårt att helt frigöra sig från tidigare kunskaper, erfarenheter och kulturella mönster.
Det är således min tolkning av elevernas hantering av intern och extern röst som ligger
till grund för resultatet (jfr Fejes & Thornberg 2019:20). I detta avseende är hermeneutiken en central metodologisk utgångspunkt, inom vilken texter förstås och tolkas utifrån förhållandet mellan delar och helhet (Westlund 2019). Detta förhållande, som används för att förstå det fenomen som tolkas, benämns ofta som den hermeneutiska spiralen (Westlund 2019). Helheten har diskuterats och studerats på två plan i undersök- ningen. För det första diskuterades texterna utifrån kontexten de tillkommit i, det vill säga utifrån rådande styrdokument och med hjälp av interimspråksteorins öppna förhållnings- sätt till skrivutveckling i specifika miljöer. Texterna utgör alltså en del av en större helhet.
För det andra studerades elevernas hantering av intern och extern röst både på syntaktisk nivå, alltså inom meningen, och utifrån större stycken för att förstå rösternas funktion i texten. Meningarna är i detta avseende delar av större stycken, helheter.
4.2 Undersökningsmaterial
Studiens empiriska material består av tre gymnasiearbeten skrivna av sammanlagt fyra elever (se tabell 1). Data som undersöks är kvalitativ och utgörs av utsagor ur dessa arbeten där spår av en eller flera röster har identifierats utifrån mina fokusaspekter (se 4.3). Texterna påbörjades under höstterminen 2019 och färdigställdes under elevernas sista termin på gymnasiet, vårterminen 2020. Samtliga elever läste studieförberedande program och skrev om olika ämnen kopplade till examensmålen för respektive program.
Materialet är insamlat från en kommunal gymnasieskola i en mellanstor stad i södra Sverige. Insamlingen gjordes via ett tillgänglighetsurval (jfr Thornberg & Fejes 2019), vilket innebär att jag samlade in texter som passade min specifika studie och som fanns tillgängliga för forskning genom att eleverna gett sitt samtycke. Eleverna som har skrivit texterna benämns i studien med de fingerade namnen Anna, Bianca, Carl och Casper, där namnen representerar deras kön. Kön är dock inte en variabel som undersöks i den här studien och därför har valet av namn ingen betydelse för studiens resultat.
Tabell 1. Överblick av studiens material
Text Elev Programtillhörighet
Gymnasiearbete 1 Anna Samhällsvetenskapsprogrammet
Gymnasiearbete 2 Gymnasiearbete 3
Bianca Carl & Casper
Naturvetenskapsprogrammet Ekonomiprogrammet
4.2.1 Urval och avgränsningar
Under gymnasietiden ges elever möjlighet att skriva flera olika typer av texter, exempelvis argumenterande och utredande. I kursen Svenska 3 ska undervisningen bland annat behandla ”[s]kriftlig framställning som anknyter till den vetenskapliga texttypen”
(Skolverket 2011:176). Eftersom gymnasiearbetet skrivs sent i utbildningen, vanligtvis under sista terminen, har eleverna slutfört flera kurser där de fått träna sin skriftspråkliga kompetens. Därför kan gymnasiearbetet ses som en representation av deras skriftspråkliga kompetens vid övergången från gymnasiet till högre studier, vilket är förmånligt för studien eftersom elevernas diskursiva kompetens diskuteras i förhållande till de språkliga krav som ställs inom högre utbildning. Dessutom har gymnasiearbetet som mål att efterlikna uppsatser som skrivs inom högre utbildning, vilket gör det relevant att använda dessa som forskningsobjekt.
Sammanlagt fanns sex gymnasiearbeten tillgängliga, och av dessa valdes tre ut slumpmässigt för närmare analys. Vidare begränsade jag vilka delar i texterna som skulle analyseras med tanke på att texterna var långa, mellan 21–41 sidor. Detta resulterade i att varje gymnasiearbetes inledning, bakgrund och diskussion valdes ut, eftersom det är avsnitt där röster förväntas förekomma i hög utsträckning. Utöver det användes även referenslistan för att jämföra om denna stämde överens med de löpande referenserna i texten. Dessa avgränsningar gjordes för att begränsa materialet i förhållande till studiens tidsram.
4.3 Bearbetning av material och analysmetod
Analysprocessen var dynamisk på det sätt att flera faser oftast pågick parallellt, vilket inte är ovanligt i studier då tankeprocesser startar redan när forskaren samlar in data (jfr Fejes
& Thornberg 2019). Inför och som en del av analysprocessen närlästes texterna för att markera vilka passager som innehöll intern och/eller extern röst. Att närläsa en text innebär att ”plocka isär den” och ”undersöka vad den består och inte består av” (Stensmo 2002:126). De markerade passagerna låg sedan till grund för analysen, som innebar att varje förekomst av röst, intern eller extern, analyserades utifrån fyra kategorier:
dialogism, textintegration, författarintegration och röstnärvaro. Kategorierna är hämtade från Moris (2017) tabeller för analys av röst (se tabell 24 & 3). Dialogism och röstnärvaro (vocalization) ingår i Martin och Whites (2005) taxonomi för engagemang inom
4Kategorin dialogism har en egen tabell i Moris (2017) studie och är därför inte med i tabell 2, utan
appraisalsystemet, medan textintegration och författarintegration är kategorier som ofta adresseras i studier om akademiskt skrivande och som i detta sammanhang fungerar som kompletterande kategorier (jfr Mori 2017). Att även undersöka hur externa röster tekniskt införlivas i texten, kan bidra med mer förståelse för den dialogiska aspekten.
Dialogiciteten i meningarna undersöktes med fokus på om de gav uttryck för dialogisk kontraktion eller dialogisk expansion. Martin och White (2005) beskriver att dialogisk kontraktion handlar om att skribenten begränsar utrymmet för dialogiska alternativ och accepterar det presenterade innehållet som sant eller giltigt. I motsats till detta innebär dialogisk expansion att skribenten öppnar upp för alternativ och olika sätt att förhålla sig till det presenterade innehållet (a.a. 2005). Dessa begrepp kan därmed användas för att synliggöra skribentens ställningstagande till textens innehåll och källor, med andra ord den interna röstens positionering till de externa rösterna. Dialogisk kont- raktion är exempelvis fallet i uttryck som det är ett faktum att, medan dialogisk expansion öppnar upp för alternativa möjligheter i uttryck som vissa forskare menar att. I akademisk text är dialogisk expansion viktigt, eftersom expansionen kan fungera som erkännande av andra möjliga ställningstaganden och forskningsresultat. Samtidigt kan det finnas tillfällen då kontraktion stärker texten retoriskt, exempelvis om den externa rösten utgörs av en auktoritet inom det specifika området (Mori 2017). Inom Appraisal finns underkategorier som konkretiserar vilken typ av dialogisk kontraktion eller expansion som skribenten ger uttryck för, men dessa togs inte hänsyn till i studien på grund av den begränsade tidsramen.
För att undersöka textintegration och författarintegration markerade jag om eleven använde citat, parafras (omskrivning) eller både och, samt undersökte på vilket sätt den externa rösten integrerades i texten. Slutligen undersöktes röstnärvaron genom markeringar av meningens subjekt/agent och i vissa fall objekt, i meningar där flera röster möttes. I denna fas analyserades därmed rösternas språkliga form i texten utifrån katego- rierna allmänna pronomen man, personliga pronomen jag, personliga pronomen vi, och bruk av passivum. Kategorierna med pronomen jag och vi delades vidare in i underkate- gorier beroende på den interna röstens funktion: jag i metaspråk, värderande jag, läsarinkluderat vi, allmänna vi och vi som del av forskarsamhället. Den externa rösten delades in i kategorierna fullständig referens, partiell referens, allmän men obestämd referens, samt ingen referens eller passiv sats. En fullständig referens innebar att referen- sen fanns med både i den löpande texten och i referenslistan, medan partiell innebar att något led saknades, exempelvis årtal. Vidare markerades även meningar och passager där
ingen explicit extern röst förekom, men som enligt akademiska skriftspråksnormer hade behövt en. Detta var exempelvis stycken som på ett tydligt sätt inte utgjordes av elevens tankar och som helt saknade referens.
4.4 Forskningsetiska aspekter
I studier som berör personer ska hänsyn tas till individskyddskravets fyra huvudkrav:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Veten- skapsrådet 2002). Eleverna som har författat gymnasiearbetena medverkar inte aktivt i undersökningen, vilket påverkar hur kraven har tillämpats i undersökningen.
Samtliga elever har gett sitt godkännande för att deras arbeten forskas på utifrån språkliga aspekter, vilket faller inom ramen för min undersökning. Samtliga elever var även över 15 år när samtycke inhämtades, och därför behövdes inte ytterligare samtycke från vårdnadshavare samlas in.
I studien benämns eleverna med fingerade namn och deras personuppgifter (namn, klass och skola) har behandlats konfidentiellt utifrån principerna för god forskningssed (Vetenskapsrådet 2017). Detta innebär, utöver fingerade namn, att inga återgivelser av innehåll i texterna som kan härledas till den specifika eleven, eller skolan, presenteras i studiens resultatdel. Vidare har texterna förvarats på ett sätt som endast tillåter att personer med direkt anknytning till studien har haft åtkomst, i detta fall jag och min handledare.
Till sist har även hänsyn tagits till nyttjandekravet, vilket innebär att materialet endast får användas i forskningssyfte. Sammantaget har texterna och elevuppgifterna behandlats utifrån de principer som gäller för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002).
4.5 Metod- och materialkritik
I kvalitativa, hermeneutiska studier beskriver forskaren sin egen tolkning av undersökningsmaterialet (Fejes & Thornberg 2019). Det innebär att forskaren har en direkt inverkan på resultatet eftersom studiens material delvis förstås och tolkas utifrån forskarens tidigare erfarenheter. Denna subjektivitet kan dock försvaras genom att forskaren synliggör utdrag ur det material som studeras. I denna studie presenteras utdrag ur elevernas texter både i avsnittet om analysmetod (4.3) och i resultatet, vilket ökar transparensen i studien.
Eftersom studien är småskalig och endast undersöker tre gymnasiearbeten är resul- tatet inte generaliserbart. Detta är kritik som ofta riktas mot kvalitativa studier som går på djupet istället för att behandla stora mängder data. Målet med detta arbete är dock inte att kunna dra generaliserbara slutsatser om hur gymnasieelever hanterar intern och extern röst i akademiska texter, utan istället att belysa hur det kan se ut för ett antal individer i denna kontext. Kompletterande material, exempelvis intervjuer med eleverna, hade kunnat ge ett ytterligare perspektiv på elevernas diskursiva kompetens. Det var dock inte genomförbart dels på grund av studiens tidsram, dels för att eleverna inte fanns tillgängliga.
Ytterligare en viktig aspekt att belysa är de avgränsningar som gjorts för analysen och vilken metod som använts. Det är möjligt att andra avgränsningar och val av metod hade gett andra resultat. Det som framkommer i studien bör därför ses i förhållande till just de avgränsningar som gjorts, alltså att avsnitten inledning, bakgrund och diskussion analyserats i gymnasiearbetena, och att kategorierna i analysen är baserade på en av tre delar av appraisal-ramverket, engagemang. Studiens reliabilitet har dock stärkts eftersom samtlig data har analyserats utifrån samma avgränsningar och kategorier.
Det hade även varit önskvärt att ha tillgång till alla källor som eleverna använt i sina gymnasiearbeten. Vissa av länkarna som eleverna angett fungerade inte, och av tidsskäl kunde inte alla böcker införskaffas. Alla avsnitt i elevtexterna har därmed inte jämförts med ursprungskällan, men i de fall en aktiv länk angetts i arbetet har jag jämfört hur eleven använder sig av ursprungstexten i sitt arbete.
5 Analys och resultat
I följande kapitel beskrivs Annas, Biancas, Carls och Caspers hantering av intern och extern röst i deras gymnasiearbeten. Resultaten presenteras utifrån porträtt där de övergripande kategorierna dialogism, textintegration, författarintegration och röstnär- varo ligger till grund för porträtten. Utifrån vad som framkommit i analysen av elevernas interimtexter diskuterar jag deras diskursiva kompetens. Textcitaten som presenteras återges i sin ursprungliga form.
5.1 Anna – Interaktiv text och partiella referenser
Anna har skrivit sitt gymnasiearbete inom ämnet religion och undersöker i sin text ”om det har funnits ett gemensam moraliskt värde på alla platser och i alla tider” (Anna).
Textens inledning har en stark läsarinkluderande intern röst där pronomen vi och oss används flera gånger:
Alla vet vi vad vi får och inte får göra på grund av samhällets regler och lagar, på grund av dess sociala normer, men också på grund av det samvete som ständigt bedömer oss. (Anna)
Genom bruket av dessa pronomen blir läsaren direkt inkluderad i texten och Anna skriver att alla vet vad som får och inte får göras av människan, vilket gör meningen dialogiskt kontraktiv eftersom påståendet presenteras som ett faktum. I inledningen inkluderar Anna även läsaren i retoriska frågor och i sin vägledning genom arbetet, exempelvis i meningen
”Detta leder oss i på arbetets syfte och frågeställning”. Läsaren adresseras därmed direkt och bruket av personliga pronomen (vi, oss) signalerar vid flera tillfällen i texten att
ämnesinnehållet berör samtliga människor i världen. När hon sedan går över till att beskriva vad arbetet kommer att handla om är det en passiv intern röst som tar plats:
Självklart är det inte möjligt att fråga var enda människa som någonsin levt, därav kommer ett antal källor som anses representera mänskligheten i det stora hela att undersökas. (Anna)
Den interna rösten gömmer sig här bakom passivum i verben anses och undersökas. Det är alltså Anna som väljer ut källor som anses representera mänskligheten och undersöker dessa utifrån arbetets frågeställning.
Det mest framträdande i de analyserade passagerna i Annas text är avsaknaden av explicita referenshänvisningar. De enda hänvisningar som görs är till Nationalencyklo- pedin, vilken hon refererar till i samband med definitionen av centrala begrepp:
Den gyllene regeln: Regeln formuleras olika beroende på vart den hämtas, ofta beskrivs den dock som att man ska handla mot andra som man själv vill bli bemött.2 (Anna)
Som citatet visar används Oxfordsystemet och i själva fotnoten skriver Anna ”Gyllene regeln. NE.”. Referensen finns även med i den avslutande referenslistan, med kompletterande information om webbadress och datum. Den externa rösten är passiv och integreras via parafrasering. Anna visar även att det finns olika formuleringar för regeln, vilket gör meningen dialogiskt expansiv. I nästa avsnitt, tidigare forskning, finns två externa röster med i den löpande texten, till exempel:
I uppsatsen ”Den viljande människan och ett gott liv – En undersökning av viljebegreppet hos Iris Murdoch och Simone de Beauvoir” beskriver bland annat Andreas From hur Simone de Beauvoir närmar sig frågor om etik och moral. (Anna)
I meningen finns uppsatsens titel och författare och Anna väver in den externa rösten genom parafrasering. Varken denna eller den följande referensen, som integreras i texten på samma sätt, har någon not och förekommer inte i referenslistan. Möjligtvis kan det bero på att hänvisning sker i texten, med både titel och författare, och att Anna därför inte anser det nödvändigt att skapa en fotnot. Dialogen i utdraget uppstår dels mellan From och de Beauvoir, dels genom Annas val av referens som signalerar till läsaren hur det vetenskapliga samtalet ser ut inom detta ämnesområde. Anmärkningsvärt är att dessa röster endast förekommer som ett svar på att Anna inte hittat tidigare forskning med just hennes ämnesfokus. Hon skriver att det ”inte [går] att hitta tidigare forskningsarbeten som behandlar samma tematik” men att andra, exempelvis From, har gjort liknande studier med mer specifikt och smalare ämnesområde. I detta sammanhang begränsar Anna dia- logen, men även det vetenskapliga samtalet eftersom hon avfärdar möjligheten till att det finns forskning om samma tematik som hade kunnat vara relevant för hennes studie. I
diskussionsavsnittet, där det finns en förväntan på att skribenten diskuterar resultatet i förhållande till tidigare forskning, återkommer ingen av de två referenserna som nämns i avsnittet.
Även om resultatavsnittet inte ingick i själva analysen, blev det nödvändigt att ta hänsyn till det för att förstå Annas diskussion. I resultatet presenteras nämligen de källor som har valts ut som representativa för människans syn på ett moraliskt värde. I detta avsnitt förekommer flera externa röster, och flera referenshänvisningar genom fotnoter, vilka ger en förklaring till den långa referenslistan i slutet av arbetet. I diskussionen ställer Anna dessa röster mot varandra och undersöker på vilka sätt de liknar och skiljer sig från varandra:
Aristoteles och John Stuart Mill hävdar båda att lycka är det yttersta målet. […] För Beauvoir är frihet det ultimata målet medan för Buddhismen är Nirvana, utslocknandet och befrielse från lidandet, målet. [---] Dock skulle man kunna argumentera för att Beauvoir ändå liknar de andra, då frihet att förverkliga sig själv borde alstra lycka. (Anna)
De externa rösterna ges en aktiv plats inom meningarna och Annas interna röst döljer sig bakom allmänna pronomen man. I diskussionsavsnittet varieras dialogiskt kontraktiva och expansiva meningar, vilket utdraget ovan exemplifierar, de första två meningarna kontraktiva och den sista expansiv. Anna använder vid flera tillfällen modala hjälpverb (t.ex. skulle, kunna, borde) som öppnar upp för olika möjliga förhållningssätt till innehållet och som gör dessa meningar dialogiskt expansiva, vilket kan påverka den externa röstens tyngd i förhållande till innehållet. De två första meningarna i utdraget är dialogiskt kontraktiva eftersom Anna fastställer vad de olika rösterna anser är det yttersta målet. Avsaknaden av referensmarkeringar, alltså fotnoter, gör det dock svårt att uppfatta vad som är Annas tolkning och analys av textens källor och vad som är de externa rösternas tankar och idéer som återges genom parafrasering, vilket kan uppfattas som en försvagning av de externa rösterna. Eventuellt har Aristoteles och John Stuart Mill uttryckt att de anser att lycka är målet, eller så har Anna tolkat deras utsagor och dragit en egen slutsats. Även när Anna citerar, vilket hon gör två gånger i texten, skrivs ingen explicit referens där sidnummer anges. Majoriteten av referenshänvisningarna är därför partiella5 eller helt uteslutna, vilket försvagar den interna rösten eftersom trovärdigheten i innehållet tappas.
Sammanfattningsvis visar Annas hantering av intern och extern röst att hon har en medvetenhet om hur referenser används för att skapa dialog i akademiska texter. Hon
ställer olika röster mot varandra och har en analyserande intern röst i diskussionsavsnittet, även om hon också visar en osäkerhet om hur, när och på vilket sätt hänvisningar ska sättas ut, vilket dels påverkar uppfattningen om vad som är intern och extern röst, dels tappar den interna rösten trovärdighet i sammanhanget om akribi inte följs. Texten varie- rar dialogiskt kontraktiva och expansiva uttryck, men stundtals begränsas det akademiska samtalet på grund av de kontraktiva uttrycken där Anna avfärdar andra möjliga tolkningar.
5.2 Bianca – Allmänna referenser och läsarinkluderande röst Biancas text bygger i hög grad på externa röster, vilka ofta framställs i allmän form (man) och obestämd form (forskare). I inledningen skriver Bianca:
Alla forskare är inte överens om att det faktiskt finns en nionde planet i vårt solsystem. Mitt gymnasiearbete kommer gå ut på att påvisa den nionde planetens existens genom att studera 5 olika himlakroppar […]. (Bianca)
I frasen ”alla forskare är inte överens” öppnar Bianca upp för olika inställningar till den potentiella nionde planeten i solsystemet, vilket gör frasen dialogiskt expansiv. Den närvarande rösten är alla forskare, och likt flera andra meningar i texten med denna typ av allmänna referens följer ingen explicit hänvisning till en källa. I den andra meningen framträder den interna rösten i mitt gymnasiearbete, varpå Bianca skriver att hon i sitt arbete kommer att påvisa planetens existens. Här gör hon ett ställningstagande i förhållande till tidigare forskning där hon skriver in sig själv i den grupp av forskare som är överens om att planeten existerar. Med detta signalerar Bianca även på vilket sätt läsaren ska uppfatta hennes text, nämligen att det finns en nionde planet. Den andra meningen är därmed dialogiskt kontraktiv, eftersom Bianca begränsar möjliga inställ- ningar till planetens existens. Denna typ av dialogicitet är även fallet i majoriteten av meningar i texten:
Detta kan bara innebära en av två saker. [---] Vi kan utesluta det första alternativet, då Brown och Batygin räknat fram att chansen för att allt detta bara är en slump ligger på ynkliga 0,007%.
(Bianca)
I ovanstående mening resonerar Bianca om olika alternativ till varför vissa himlakroppars banor ser ut som de gör. Hon utesluter ett av alternativen genom att förlita sig på forskares tidigare studier, vilket gör meningen dialogiskt kontraktiv. I detta sammanhang tolkar jag vi som att Bianca skriver in sig själv i forskarsamhället och kanske ännu mer specifikt, att hon skriver in sig själv i den grupp av forskare som intagit samma ställning som hon
angående den specifika frågan. Bruket av vi fungerar därmed som en sammanslagning av den interna och den externa rösten, vilket återkommer vid flera tillfällen i texten. Detta får effekten av en adressivitet där Bianca riktar sig till aktiva forskare och ser sig själv som en del av forskningsgemenskapen. Samtidigt kan denna typ av pronomenbruk ge texten en vardaglig ton.
En annan vanlig extern röst i Biancas text framkommer genom allmänna pronomen man. Bianca skriver exempelvis: ”Med den här metoden har man upptäck allra flest exoplaneter och därför är den effektivast.” och ”Detta ledde till att man påbörjade en jakt på ytterligare en planet, den så kallade “Planet x”. (Space.com, 2020)”. Båda meningarnas pronomen man syftar på forskare. De externa rösterna presenteras därmed i en ospecificerad, allmän form. En annan likhet mellan meningarna, vilka återfinns i olika stycken, är att referenshänvisning skrivs inom parentes i slutet av stycket efter punkten.
Jag tolkar Biancas val att sätta dem efter punkten som ett sätt att visa att samtlig information är hämtad från den avslutande referensen. I dessa två fall är Biancas referenshantering partiell, eftersom källorna inte återfinns i referenslistan. Partiell referenshantering är även det mest förekommande i texten, då årtal oftast inte finns med i samband med de externa rösternas förekomst. Detta påverkar dialogen mellan skribenten och läsaren, då läsaren tvingas lita på texten.
Utöver bruket av vi som en sammanslagning av intern och extern röst, används vi som en intern, läsarinkluderande röst:
En av dem kan vi ha användning i det här arbetet och det är hans tredje lag som lyder: “Actioni contrariam semper et æqualem esse reactionem” (Isaac Newton, Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica). (Bianca, kursiv i orig.)
Även pronomen ni förekommer med samma funktion:
På bilden nedan ser ni Sednas bana, den rödfärgade, i jämförelse med resten av vårt solsystems kända planeters banor. (NASA,2004) (Bianca, kursiv i orig.)
I den första meningen kan vi syfta både på Bianca och på hennes läsare. Istället för att skriva att hon kan ha nytta av källan, inkluderar hon läsarna och deras förståelse av hennes arbete. I denna mening återfinns textens enda citat, vilket innebär att Bianca nästan enbart integrerar text genom parafrasering. Enligt akademiska skriftspråksnormer måste sidhänvisning ges vid citat, vilket inte finns i referenshänvisningen ovan. Denna referens är även den enda bok som används i arbetet och Bianca har valt att skriva med hela titeln på boken i parentesen. I den andra meningen riktar sig Bianca direkt till läsaren, både
genom personliga pronomen ni och possessiva pronomen vårt. Efter punkten kommer hänvisning till NASA, en referens som inte återfinns i referenslistan.
Av de tre gymnasiearbetenas skribenter är Bianca den enda som använt Harvardsystemet genomgående. En viss inkonsekvent referenshantering finns då flera stycken endast har referens i slutet av stycket efter den sista punkten, medan andra stycken antingen helt saknar referenshänvisning eller inkorporerar dem enligt den akademiska normen. Majoriteten av referenshänvisningarna är därför partiella, eller helt uteslutna, vilket gör att texten inte är helt självbärande. Bianca visar medvetenhet om hur referenser integreras i text och hänvisas till, men inkonsekvensen tyder på att hon inte helt har förståelse för i vilka sammanhang och på vilka sätt hänvisningar ska skrivas ut.
Sammantaget har Bianca en intention till dialogicitet mellan olika röster, även om utfallet brister i flera sammanhang.
5.3 Carl och Casper – Starka externa röster och passivum
Carl och Casper har skrivit sitt gymnasiearbete inom ämnet juridik, mer specifikt sekretess inom skolverksamhet. Arbetets bakgrund tar avstamp i lagar och förordningar, vilket har satt sin prägel både på de externa rösterna och på den interna, som språkligt imiterar de externa rösterna. I texten integreras de externa rösterna både genom Oxford- systemet och Harvardsystemet. I ett akademiskt sammanhang kan detta väcka frågor hos läsaren om skribenten inte är konsekvent, eftersom bruket av referenssystem signalerar akademisk tillhörighet. Det finns både fullständiga, partiella och uteslutna referenshän- visningar i texten, och ibland används dubbelt referenssystem:
Överklagelse kan endast ske med skriftliga beslut och det är därför av betydelse att myndigheten skyndsamt ger ett avslagsbeslut med motivering om varför handlingen inte skulle få begäras ut. 6:3 OSL. 17 (Carl & Casper)
I ovanstående mening finns både en hänvisning i texten till Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) och till en fotnot, i vilken Carl och Casper hänvisar till en bok om sekretess i skolverksamhet. Det finns en möjlighet att det som Carl och Casper parafraserar från boken anger OSL som referens. I detta sammanhang blir den dubbla hänvisningen missvisande, eftersom läsaren inte kan vara helt säker på vilken som är den primära referensen. Dialogen mellan skribent och läsare blir därmed otydlig. I flera av hänvisningarna till lagar och förordningar skrivs endast hänvisning i texten:
Med handling avses en framställning i skrift, bild eller något som med hjälp av tekniska hjälpmedel kan lyssnas på eller läsas (exempelvis en ljudupptagning) (2:3 TF). (Carl & Casper)
Den närvarande rösten är tryckfrihetsförordningen (TF), som i läsarens ögon införlivas i texten via parafrasering. Vid jämförelser med ursprungskällan visar det sig dock att Carl och Casper skrivit av förordningen nästan ordagrant. Detsamma gäller för flera passager i texten, exempelvis följande:
Tystnadsplikten som uppstår genom förbehållet, inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap och 7§§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap 1 och 10§§ yttrandefrihetsförordningen och 1 kap 10§§ yttrandefrihetsgrundlagen följer av 13 kap 5§ andra stycket. (Carl & Casper)
Ovanstående utdrag är ordagrant avskrivet från Offentlighets- och sekretesslagen och markeras varken som citat eller med en explicit referens som indikerar att det är direkt hämtat från OSL. I några fall där Carl och Casper skrivit av ursprungskällan ordagrant, markerar de utdraget med en not, dock alltid utan sidhänvisning i fotnoten. Vid några tillfällen används citattecken, men utan sidhänvisning i fotnoten.
De externa rösterna utgör alltså en större del av texten än vad som signaleras till läsaren. Utan jämförelser med ursprungskällorna är det svårt att veta vad som parafraseras och vad som citeras. Det gör det även problematiskt att urskilja vilken som är den externa och vilken som är den interna rösten. Dialogen mellan textens röster och mellan skribent och läsare försvåras därmed. När Carl och Casper skriver om varför de valt just ämnet sekretess och vilka avgränsningar som gjorts är det dock en tydlig passiv intern röst som framträder:
Detta [kunskapsbrist hos rektorer] bör anses vara alarmerande, och en uppföljning av kunskapskontrollen ansågs vara intressant att göra. (Carl & Casper)
Den interna rösten finns bakom passiva verbformer (anses, ansågs) även om det inte är helt tydligt vem som bör anse att kunskapsbristen hos rektorer är alarmerande. Troligtvis är det en blandning mellan Carl och Caspers åsikt och en uppmaning till läsaren att hålla med om detta. Ett annat sätt som den interna rösten införlivas på är genom benämningen undertecknade:
Detta gjordes för att undertecknade har en relation till Sydstad6 och för att undersökningen annars skulle bli alldeles för problematisk att genomföra. (Carl & Casper)
Att benämna sig själva som undertecknade, vilket görs flera gånger i texten, menar jag tyder på en uppfattning om att det egna jaget inte ska synas i akademisk text. Carl och Casper är sparsamma med pronomen vi och använder främst passivum för att undvika
6Fingerat namn på staden.
att synliggöra sig själva, något som jag tror kan vara influerat av de externa rösterna.
Lagarna och förordningarna som Carl och Casper använder sig av innehåller till största delen passiva konstruktioner. Att deras interna röst framkommer på liknande sätt kan indikera att de vill efterlikna det formella språk som dessa innehåller.
Dialogiciteten i meningarna varierar. I diskussionen finns dialogiskt kontraktiva meningar där Carl och Casper begränsar möjligheten till olika inställningar:
Prioriteringen av andra frågor på begränsad mötestid, måste ses som förståelig men samtidigt måste man inse de problem en undermålig kunskap om sekretess hos en lärarkår kan
framkalla. (Carl & Casper, min kursiv)
På andra ställen öppnar de upp för olika möjligheter och visar att de inte drar slutsatser som de inte har underlag för:
Det bör finnas en korrelation mellan pedagogernas motivering av svar och utbildning av offentlighet och sekretess. (Carl & Casper)
De skriver att det bör finnas en korrelation, men indikerar att det inte är säkert att det gör det, vilket i detta fall gör meningen dialogiskt expansiv.
Sammanfattningsvis visar Carl och Caspers text en stor mängd avskrifter från originalkällor, vilket indikerar en osäkerhet om hur och när hänvisningar ska anges. I detta avseende är deras diskursiva kompetens låg, eftersom texten visar att de behöver utveckla förmågan att förhålla sig till grundläggande akademiska skriftspråksnormer.
Dialogiciteten mellan skribent och läsare påverkas negativt av de inkonsekventa referenshänvisningarna, eftersom läsaren förvirras av bland annat dubbla referenssystem, samtidigt som den bristande akribin sänker den interna röstens trovärdighet. Det finns en viss variation mellan dialogisk kontraktion och dialogisk expansion, särskilt i textens diskussionsavsnitt, vilket visar att Carl och Casper har en förståelse för hur man skriftspråkligt kan gardera sig för att undvika att alltför säkra slutsatser dras.
6 Diskussion
Kapitlet inleds med en sammanfattning av studiens syfte och resultat. Därefter diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning och studiens teoretiska utgångspunkter.
Diskussionen avslutas med didaktiska reflektioner och förslag på vidare forskning.
6.1 Resultatsammanfattning
Studiens syfte var att undersöka elevers diskursiva kompetens utifrån deras hantering av intern och extern röst i deras gymnasiearbeten. Frågeställningarna besvarades genom att
undersöka texterna utifrån appraisal-ramverkets kategori engagemang. Resultatet visade att eleverna skrev in sig själva i texten på varierande sätt, exempelvis genom en läsarinkluderande röst eller passiva konstruktioner. Samtliga texter visade interaktion mellan olika röster, men på olika nivåer och olika sätt. Anna hade exempelvis en tydligare dialog mellan olika röster i sitt diskussionsavsnitt, där hon ställde de externa rösterna mot varandra och följde upp med egna reflektioner och slutsatser. Biancas text hade en klar majoritet av dialogiskt kontraktiva meningar, där hon genomgående förde påståendet att det finns en nionde planet i solsystemet. Carl och Casper lät de externa rösterna ta över stora delar av deras arbete och den interna rösten gömde sig bakom passiva formuleringar.
Elevernas interimtexter visade alla en svaghet i förhållande till bruket av referenssystem. Ur denna aspekt fanns en viss homogenitet; alla uppvisade inkonsekvens i hur, när och på vilket sätt referenshänvisningar skrivs ut. Ingen referenslista stämde helt överens med de källor som fanns i den löpande texten.
Textintegration via parafrasering var det mest förekommande i alla texter, men vid närmare analys visade resultatet att Carl och Casper integrerat en stor mängd text genom att skriva av ursprungskällorna utan att göra markeringar för citat.
6.2 Resultatdiskussion
I studier som har undersökt förekomsten av röster utifrån appraisal-ramverket har studenter visat svårigheter att balansera den interna och den externa rösten (Lee 2010;
Mori 2017). I Lees (2010) studie hade de högpresterande eleverna en högre andel interaktion med sina källor på ett sätt som fortfarande bevarade den egna rösten och ståndpunkten. Annas text har en jämn fördelning mellan dialogiskt kontraktiva och dialogiskt expansiva meningar, och i diskussionsavsnittet visar hon hur källorna förhåller sig till varandra samtidigt som hon drar egna slutsatser. Interaktionen mellan olika röster är därmed hög och visar på medvetenhet om hur rösterna kan ställas mot varandra. Dock finns inte en enda referenshänvisning genom fotnot eller parentes, utan det är endast de externa rösternas namn som ges en aktiv plats inom meningen. Dialogen är därmed inte lika tydlig som om Anna varit konsekvent med referenshänvisningen.
Carl och Caspers text visar tydliga bekymmer med att inkorporera externa röster och hitta balans mellan dessa och sin egen. Deras text innehåller en hög andel direkta citat (dock omarkerade), vilket även var fallet hos studenter med lägre betyg i Lees (2010) studie. Kedjeaspekten, vilken på ett konkret plan går att se när skribenter refererar till tidigare forskning och skapar en dialog med externa röster (Blåsjö 2004), blir i Carl och
