Två vikingatida uppländska människofigurer i brons Ringquist, Per-Olof Fornvännen 287-296 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1969_287 Ingår i: samla.raa.se

Två vikingatida uppländska människofigurer i brons Ringquist, Per-Olof

Fornvännen 287-296

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1969_287

Ingår i: samla.raa.se

Smärre meddelanden

Två vikingatida uppländska människofigurer i brons

Sommaren 1968 undersöktes ett gravfält med brandgravar vid Ekhammar i Kungs- ängen ca 30 km NV om Stockholm.1 Gravfältet läg i betesmark, som sluttade mot SO. I dess norra skogbevuxna del gick berget i dagen. Gravarna utgjordes av 7 runda, .1 kvadratiska och 6 oregelbundna stensättningar, 1 hög med stenfyllning och två brandgropar. Pä nivån under gravarna framkom 6 härdar och ett antal sot- och kolgropar samt sotfläckar.

I en av gravarna, nr 6, en rund stensättning, ca 3 m i diam, påträffades unika fynd i form av två smä gjutna människofigurer i brons (fig. 1 och 2). Dessa läg i ett brandlager, som förutom kol och brända ben- innehöll en liten hund av brons (fig. 3), ett eldstälsformat hänge av brons (fig. 4 a), en del av en flätad kedja av brons, ett djurhuvudformat ändbeslag till en armring eller ett ringspänne av brons (fig. 4 b), ett litet bronsbleck med stil E ornamentik (?), ett kamfragment, tvä lerkärl, tre små silverringar, en dragkrok (?) av järn, krampor, spikar, nitar av- järn samt pärlor av glas, glasfluss, silver och brons.

Människofigurerna är bada ca 3 cm höga. Den ena (fig. 1) föreställer en man sedel framifrån, som med ett grepp om klingan och skidan häller ett svärd i den högra utsträckta handen och två korslagda stavar i den andra. På huvudet bär han två horn. Han är klädd i en kolt, som hålles till runt livet av ett bälte.

Figuren är plastiskt utförd och stiliserad, dock utan att vara livlös, snarare tvärtom. Trots enkelheten är den uttrycksfull och tycks ropa nägot med sin triangelformacle mun.

Den andra figuren (fig. 2 a och b) föreställer en man sedd från sidan med en vargluivudmask över huvudet. Han biter i en orm eller ett uppåtvänt spjut, som han griper om med handen. Dräkten består av en med enkla linjer tecknad jacka, som slutar strax nedanför midjan ined en snedstrierad bård och troligen bär figu- ren långbyxor. Utförandet är närmast ytmässigt och stiliserande. Hela figuren har blivit skadad vid bränningen och mannens kropp iir något konkav. Något som talar för au det mannen griper om skulle vara en orm och inte ett spjut är den böjda formen och de tvärställda linjerna, som kan markera en orms ringlande, Båda bronsfigurerna har plana baksidor med en ögla vid respektive huvud och kan ha varit avsedda att sys fast.

1 Uppland, Stockholms-Näs sn. numera Kungsängen. Nr 4 i riksantikvarieämbetet* tom- läinningsregistcr. Cravfältet undersöktes av förf. i riksantikvaricämbetets regi.

2 Grav 6 innehöll 3,8 1 brända ben. Därav av människa ett litet stycke lärben, tand- utskott av andra halskotan och kalottfragment. Svaga muskelfästen antyder kvinnligt kön. Ålder under medelålder. Dessutom fanns ben frän cn liten bund, häst, ungsvin, lamm och obest. fågel. Benbestämningen utförd av doc. N.-G. Gejvall.

Fig. i. Människofigur av brons frän Kungs- ängen, gravfält nr 4 grav fl. Höjd 3 cm.

Foto Sören Hallgren. ATA. — Human figure, bronze, from Kungsängen, grave-field no. 4, grave 6. Height 3 cm.

Fig. 2 (t. h.). — a. Människofigur av brons.

Kungsängen, gravfält nr 4 grav 6. Höjd 3 cm. Foto Sören Hallgren. ATA. — b. Ana-

lystcckning av B. Handel. 1969. — (a) Human figure, bronze, from Kungsängen, graveticlel no. 4, grave fi. Height J em. (b) Analytical drawing by B. Handel, 1969.

M o t i v e t m e d h o r n p r y d d m a n ä r u n d e r v i k i n g a t i d e n k ä n t från grav 571 i Birka i form av e n ca 3 cm hög figur i silver m e d ett svärd i e n a h a n d e n och e n stav, kanske ett spjut, i d e n a n d r a (fig. 5). Liksom K u n g s ä n g e n f i g u r e r n a h a r d e n p l a n baksida och ögla viel h u v u d e t .³ Dessutom finns d e t t a m o t i v p å e t t s. k. B i r k a m y n t , (fig. 6 a och b). Diir framställes c n m a n sedd frän sidan. H a n b ä r e n h o r n p r y d d hjälm, h ä l l e r o m ett svärd m e d h ö g r a h a n d e n och tvä korslagda stavar i d e n vänstra.⁴ A t t r i b u t e n är h ä r således exakt d e s a m m a som på Kiingsäiigcnfigiiren. Det k a n tilläggas att d e n n e b ä r ett tvådelat b ä l t e av l i k n a n d e slag som m y n t f i g u r e n . V i d a r e är motivet k ä n t frän e n av d e fragmentariska b i l d v ä v n a d e r n a i Oseberg, (fig. 7). D e n visar e n m a n m e d h o r n pä h u v u d e t , ett svärd i d e n v ä n s t r a utsträckta h a n d e n och två krysslagda s t a v l i k n a n d e föremål i d e n h ö g r a .5

Motivet f ö r e k o m m e r som b e k a n t u n d e r vendel- och folkvandringstid, t. ex. p å h j ä l m a r n a i Valsgärdc 7 och 8 (fig. 8),a p å pressblecken på S u t t o n H o o h j ä l m e n7

(fig. 9) och p ä en bronssölja frän ett anglosaxiskt gravfält vid F i n g l e s h a m nära Deal i östra K e n t ,8 (fig. 10).

E n av m a t r i s e r n a till h j ä l m p r y d n a d e r från j ä r n å l d e r s b o p l a t s e n viel B j ö r n h o v d a , T o r s l u n d a sn på Ö l a n d framställer e n h j ä l m p r y d d krigare med ell spjut i var h a n d och svärd vid sidan (fig. 11). H a n u p p t r ä d e r emellertid i n t e e n s a m u t a n

3 Arbman 1940, Birka I, grav 571, Taf. 92.

4 Malmer, Brita 19(15, Eine einzigartige skandinavische Miinzc aus dem 9. Jahrhundert.

Dona Numismatica, s. 55 ff. fig. 1, pl. V. Se även Brita Malmer 196(1. Nordiska mynt före år 1000. Acta archaeologica Lundensia Series in 8°. No. 4, s. 59, Pl. 1:1 och 33:1.

11 Hougen 1940, Oscbcrgfunnets billedvcv. Viking IV, s. 93, fig. 1.

' Arwidsson 1954, Valsgärde 8, s. 128, fig. 79. På hjälmen från båtgrav nr 7 finns minst tvä hornprydda figurer.

7 Bruce-Mitford 1968, The Sutton Hoo ship burial., s. 27, fig. 8.

8 Chadwick Hawkes 1965, T h e Finglesham Man. Antiquity XXXIV, s. 18.

Smärre meddelanden 289

Fig. 2 a.

jagas av en man i vargdräkt. Annars kan den hornprydde krigaren uppträda en- sam som i Kungsängen, i sällskap med liknande figur som i Sutton Hoo eller som staffagefigur som i Valsgärde 7.

Frän äldre järnälder finns hornprydda figurer på de välkända Gallehushornen9

och på ett annat omdiskuterat danskt praktfynd nämligen Gundestrupkitteln.10

Nämnas kan slutligen, att horiihjälmar även återfinns i bronsälderssamman- hang. Jag tänker dä pä de tvä Viksohjälmarna och pä bronsstatyetterna från Grevensvaenge.11 Även de bohuslänska hällristningarna avbildar figurer med horn pä huvudet.12

Motivet med en man i varghuvudmask i kombination med en svärdbärare med homhjälm iir tidigare endast känt frän den nämnda Torslundamatrisen. Ett Torslunclapläten närstående motiv återfinns pä ett bronsbleck frän Obrigheim:

en springande man utan horn framför en vargliknande figur (fig. 12). Motiven på Torslunclapläten och Obrigheimblecket är sä pass lika att man mäste förutsätta samma idégrund. Pä en svärdsskida av silver frän Gutenstein i Sigmaringen finns en man med varghuvud (fig. 13). Han håller ett svärd i ena handen pä samma maner som krigarna frän Kungsängen och Torslunda, ett spjut i den andra, och har dessutom ytterligare ett svärd vid sidan. Figuren, som är stiliserad, är klädd i en rutmönstracl kjol.

Motivet förekommer även pä marmorreliefer pä bysantinskt område, dels från Hamidieh nordväst om Marmarasjön, dels frän Tusla sydost om Marmarasjön.

9 Oxenstierna 1956, Die Goldhörner von Gallehus, fig. 171.

10 Bröndsted 1960, Danmarks oldtid III, s. 79.

11 Brendsted 1958, Danmarks oldtid II, s. 186 och 188.

12 Se t. ex. Baltzer 1881, Hällristningar från Bohuslän I, pl 31, 41:3, 44:2, 58:3. Baltzer 1889-1908, Hällristningar från Bohuslän 2, Tanum sn, nr 19, pl. 4. Almgren 1926-27, Hällristningar och kultbruk, KVHAAH 35, tig. 45 a och fig. 81. Hasselrot-Ohlmarks 1966, Hällristningar, fig. 76.

Fig. 3. Hund av brons frän Kungsängen, gravfält nr 4, grav 6. Höjd 1,45 cm. Foto Nils Lagergren. ATA. — Bronze dog from Kungsängen, grave-field no. 4, grave 6. Height 1.45 cm.

Fig. 4 a. Eldstälsforniat hänge av brons från Kungsängen, gravfält nr 4, grav 6. Foto Nils Lagergren. ATA. b. Djurhuvudformat ändbeslag av brons trän Kungsängen, gravfält nr 4, grav 6. Foto Nils Lagergren. ATA. — (a) Bronze pendant, in the form of a fire- steel, from Kungsängen, grave-field no. 4, grave 6. (b) Bronze terminal sbaped like an aniiuars head, from Kungsängen, grave-field no. 4, grave 6.

Fig. 5. Människofigur av silver frän Birka, grav 571. ATA.

from Birka, grave 571.

Human figure, silver,

Smärre meddelanden 291 å^få^*^

Fig. 6 a . »Birkamynt», förvarat i Miinchen. Efter Malmer 1966. b. »Birkamynt», förvarat i Miinchen. Analysteckning. Efter Malmer 1966. — (a) "Birka coin", at Miinchen. After Malmer, 1966. (b) »Birka coin", at Mimenen. Analylical drawing, after Malmer, 1966.

D e n förra reliefen k a n e v e n t u e l l t hänföras till 800- eller 900-talet.^{1 3} E n spjut- b ä r a n d e krigare m e d varg- eller h u i i d m a s k avbildas ocksä pä e n a l e x a n d r i n s k kata- k o m b frän första å r h u n d r a d e t e. Kr.1 4

H u r skall m a n u p p f a t t a figuren m e d a t t r i b u t som h o r n , svärd och korslagda stavar? Är det en g u d eller en m ä n n i s k a ? Beträffande d e n h o r n p r y d d e k r i g a r e n pä T o i s l u n c l a m a i r i s e n h a r d e t föreslagits, att d e t skulle vara O d e n , eftersom figuren b a r a skulle h a ett öga.1 5 D e n n a t o l k n i n g är emellertid osäker, d å d e t också k a n vara frågan o m två olikt u t f o r m a d e ö g o n . M a n n e n i vargmask på samma matris, som d r a r e n svärd ur skidan, h a r av Äke O h l m a r k s tolkats som en varulvskrigare, e n s. k. u l v h e d n i n g .1 0 O m s. k. u l v h e d n a r , vilka v a r O d e n s k ä m p a r , skriver Snorre, att de stred u t a n brynja och var g a l n a som vargar eller h u n d a r . O r d e t u l v h e d n a r b e t y d e r "ulvskinnspälsar" och syftar pä k l ä d e d r ä k t e n , vargskinn eller b j ö r n p ä l s . B a k o m b e k l ä d n a d e n k a n m a n skymta e n p r i m i t i v t a n k e g å n g . D e n som iklär sig djurets s k i n n får dess styrka och vildhet.1 7 L i k n a n d e föreställningar fanns ä v e n i d e t äldsta R o m . De s. k. H i r p i Sorani, dvs. d e ät g u d e n Soracte som vargar vigda ( h i r p u s var d e t sabinska o r d e t för det latinska lupus), gick vid d e n ärliga Appollo- och Feroniafesten m e d n a k n a fötter g e n o m b r i n n a n d e b å l u t a n att b r ä n n a sig.1 8 W i l h e l m H o l m q v i s t h a r siikt leda tillbaka m o t i v e t m e d e n m a n iförd v a r g h u v u d m a s k till Egypten, till g u d e n A n u b i s , de d ö d a s ledsagare till under- j o r d e n , som avbildas som schakal eller m e d s c h a k a l h u v u d . M o t i v e t m e d d e n be- v ä p n a d e A n u b i s skulle ha k o m m i t till N o r d e n m e d s. k. gnostiska abraxasamulet-

13 Sjöberg 1905, Nägra ord om bilderna på Torslundaplåtarna. Svenska fornminnes- föreningens tidskrift 12: 3. Jfr. även Iw. Wclkow 1924, Relief s zirkovi igri ot Sofia- Relief med cirkusspel från Sofia. Bulletin de 1'institut archéologique bulgare 1921-22, s. 21 ff. Holmqvist 1939, Kunstprobleme der Merowingerzeit. KVHAAH del 47, s. 155 ff.

Äberg 1947, Uppsala högars datering. Fornvännen, s. 284 tf. Almgren 1948, Romerska drag i nordisk figurkonst från folkvandringstiden. TOR.

14 Holmqvist 1939, a.a., s. 156, fig. 121.

16 Oxenstierna 1956, a. a., och 1959 Järnålder guldålder, s. 237.

10 Ohlmarks 1963, Åsar, Vaner och vidunder, s. 47 och 138.

17 Ström 1961, Nordisk hedendom, s. 77 ff.

18 De Vries 1956-57, Altgermanische Religionsgeschichte, Grundriss der germanischen Philologie. Bd I-II, Del I § 310, s. 454.

Fig. 7. Fragment av bildvävnad trän Oseberg. Efter Hougen 1940. — Fragment of woven tapestry, from Oseberg. After Hougen, 1940.

Fig. 8. Pressbleck trän hjälmen i Valsgärde 8. Etter Arwidsson 1954.

— Pressed plate from the helmet at Valsgärde 8. After Arwidsson, 1954.

Fig. g. Pressbleck trän Sutton Hoo- hjälmen. Etter Bruce-Mittord 1968.

— Pressed plate from the Sutton- Hoo helmet. Ätter Bruce-Mitford, 1968.

Smärre meddelanden 293

Fig. 10. Bronssölja frän Finglesham i östra Kent i England. Etter Chadwick Hawkes 1965. — Bronze buckle from Finglesham in east Kent, England, after Chadwick Hawkes, 1965-

Fig. 11. Matris till pressbleck frän järnäldersboplatscn vid Björnhovda, Torslunda sn.

Öland. ATA. — Matrix for pressed plate, from the Iron Age scttlcincnt at Björnhovda, Torslunda parish, Öland.

ler111 i senromersk tid.2 0 Bertil A l m g r e n h a r p å p e k a t , att d e n romerska legionens standarförare vanligen h a d e ett v a r g h u v u d s k i n n över hjässan. Aven h o r n h j ä l m e n f ö r e k o m m e r i d e n romerska legionen, m e n h o r n e n avslutas ej som de frän T o r s - l u n d a och S u t t o n H o o i fågel- eller d j u r h u v u d e n . Dylika h o r n finns emellertid som v a p e n m ä r k e n p å sköldar hos senromerska r e g e m e n t e n . T o r s l u n d a - och Sutton H o o - h o r n e n skulle således k u n n a vara e n k o m b i n a t i o n av d e n romerska horn- h j ä l m e n och h o r n e t som v a p e n m ä r k e .2 1

Karl H a u c k tyder de ovan n ä m n d a h o r n e n som o r m k r o p p a r och d r a r d ä r a v slutsatsen, att d e s p r i n g a n d e h o r n p r y d d a figurerna frän T o r s l u n d a och S u t t o n H o o skulle vara » H e e r m a n n e n des T o t e n h e e r s » .2 2

Kungsäiigenfiguren häller som o v a n n ä m n t s i svärdet m e d ett g r e p p o m k l i n g a n eller skidan. D e t s a m m a är f ö r h ä l l a n d e t m e d figurerna från Birka och G u t e n s t e i n

10 Abraxas, magisk formel av gnostiskt ursprung, vars siffervärde är 365 och därför kan beteckna det högsta väsendet, härskande över 365 concr, eller året med dess 365 dagar.

I form av mänsklig gestalt med tupphuvud och ormar i stället tör ben förekom A. pä signctringar e t c , använda som amuletter under antiken och medeltiden. Bonniers lexikon I, 1966, s. 27.

20 Holmqvist 1939, a.a., s. 155.

21 Almgren 1948, a.a., s. 96 ff. och Alföldi 1935, Ein spätrömisches Schildzcichen keltischer oder germanischer Herkunft s. 324 ff. Germania 19.

22 Hauck 1957, Germanische Bilddcnkniäler des friiheren Mittelalters. Deutsche Viertel- jahrschrift fiir Litteraturwissenschafl und Geistesgeschichle. Band XXXI Heft 3, s. 360 t.

19 — 694457 Fornvännen H. 4, 1969

294 Smärre meddelanden

J U

•

Fig. 12. Bronsbleck från Obrigheim. Efter Sjö- berg, 1905.

samt pä birkamyntet. Detta sätt att hälla ett svärd är givetvis symboliskt, men vad innebär symboliken? En antydan har givits av Greta Arwidsson. Hon har sökt hitta en förklaring till att krigarna på hjälmbandet från Vendelgrav XIV häller sina svärd om skidan och ej i fästet. En parallell tycks finnas i de s. k. fridsban- den, band som var bundna runt fästet och skidan så att svärdet ej kunde dragas, och som skulle visa fredliga avsikter. En person som håller fram ett svärd och ej griper om fästet utan om skidan skulle kunna visa, att han ej vill strid. Ett svärd med fridsband finns frän en isländsk båtgrav frän goo-talet. På kontinenten förekommer under medeltiden inom bl. a. bok- och muralmaleri svärd med symbo- liska band.23

Krigaren pä söljan frän Finglesham, ca 3,5 cm hög, är naken sä när som pä en hjälm med horn, som slutar i rovfägelsnäbbar, och ett bälte runt livet. I var- dera handen häller han ett uppåtvänt spjut. Hans könsorgan är diskret antytt.

Trots att han ses framifrån, är fötterna vridna helt ät vänster. Hans knän är lätt böjda. Ellis Davidson anser, att det finns fog att antaga ett samband med Oden eller Wodan, strids- och dödsguden, dä mannen är iklädd näbbförsedd huvudbo- nad och bär spjut. Davidson ger tre olika förslag till tolkningar av Finglesham- mannen, hjälmbärarna på Torslundapläten och Valsgärde 8: 1) Odens krigare i drabbningsextas 2) figurer i en annan värld där dansandet är en del av gläelje- yran i Odens kungadöme. Kanske framställdes Odens kärapar »Einherjarna» med hjälmar av detta slag. 3) ett rituellt framträdande av nägot slag. Rituell dans till krigsgudens ära.24 Det tredje tolkningsförslaget ansluter till det som Wilhelm Holmqvist givit i sin uppsats »The dancing gods», där han tolkar scenerna pä Torslundapläten, Sutton Hoohjälmen och figurerna pä några av guldblecken frän Helgo som rituella dansscener. Motivet skulle inte komma söderifrån utan vara bilder frän den nordiska mytologin och sagan.25

23 Greta Arwidsson, scminarieföredrag den 7 mars 1969 i Uppsala.

24 Davidson Ellis 1965, The Finglesham man, 2. The Significance of the Man in the Horned Helmet. Antiquity XXXIX, s. 23 ft.

23 Holmqvist 1960, The dancing gods. Acta Archaeologica XXXI, s. 102 och 126.

Smärre meddelanden 295

Fig. 13. Figur frän en svärdsskida av silver frän Gutenstcin i Sigmaringcn.

Efter Sjöberg 1905. — Figure from a silver sword sheath from Gutenstcin in Sigmaringcn. After Sjöberg. 1905.

E n jämförelse u r k o n s t n ä r l i g s y n p u n k t m e l l a n mansfiguren från Birka och d e n frän K u n g s ä n g e n utfaller till d e n senares fördel. Den iir utförd i e n fastare och m e r s t r i n g e n t stil, m e d a n Birkafiguren visserligen likaledes är stiliserad m e n dock ä r m e r lös och osäker i formen. Motivet är dock n ä r a nog identiskt. T v å skillna- d e r finns dock. Birkafiguren g r i p e r o m svärdet m e d vänster h a n d och h a r b a r a cn stav (?) i d e n h ö g r a . K u n g s ä n g e n f i g u r e n h ä l l e r o m svärdet m e d höger h a n d och b ä r två korslagda stavar i d e n vänstra. Det ganska realistiskt återgivna hjaltet och s v ä r d s k n a p p e n skulle k u n n a u p p f a t t a s som t i l l h ö r a n d e ett svärd av ä l d r e vikingatidstyp. Birkafiguren d a t e r a s av A r b m a n till första hälften av 900-talet.2 0

T o r s l u n d a - och S u t t o n H o o f i g u r e r n a är u t f ö r d a m e d större realism än figu- r e r n a från Birka, K u n g s ä n g e n , Oseberg och pä B i r k a m y n t e t . S u t t o n H o o h a r da- terats till o m k r i n g är 6 5 02 7 och T o r s l u n d a m a t r i s e n i a till senare delen av 500- talet eller till 600-iaIet.^{2 8} Osebergs d a t e r i n g b r u k a r anges till o m k r i n g ä r 800.^{2 9} B i r k a m y n t e n dateras av Brita M a l m e r till o m k r i n g 8 2 53 0 och B i r k a g r a v e n m e d d e n h o r n p r y d d a silvcrfiguren k a n kanske föras till goo-talets b ö r j a n .

E n d a t e r i n g av K u n g s ä n g e n k r i g a r e n till ä l d r e vikingatid motsägs inte av de öv- riga gravgåvorna. B l a n d p ä r l o r n a i gravgoclset finns två, som är vita och h a r fyra g u l g r ö n a ögon m e d röd p u p i l l och svarta strålar. L i k n a n d e p ä r l o r h a r hittats i Birka t. ex. i k a m m a r g r a v n r 946 m e d bl. a. två dnbbclskaliga ovala och ett r u n t s p ä n n e . G r a v e n h a r av A r b m a n d a t e r a t s till tiden o m k r i n g 900.3 1 Det genom-

26 Geijer 1938, Birka III, Die Textilfunde, s. 162.

27 Bruce-Mitford 1968,0.0.

28 Stenberger 1964, Del forntida Sverige, s. 596; Holmqvist 1955, Germanic art, s. 50.

20 Shetelig 1917, Osebergfundet, s. 248.

30 Malmer B. 1966 a. a., s. 204-209.

31 Geijer, a. a., s. 171.

29<> Smärre meddelanden

brinna eldstälsformade bronshänget är visserligen av en enkel typ och saknar ornamentik, men kan föras till den grupp, som dateras till övergången vendeltid- vikingatid.82 Det djiirliiivudformade ändbeslaget har motsvarigheter pä vikinga- tida armringar.88 Den andra graven med daterande fynd (grav 8) på Ekhammars- fältet kan också dateras till vikingatid. I denna framkom bl. a. en nyckel av järn och en armbygel av brons med flätornamentik.34

En vidare diskussion av dessa frågor leder in på materialet frän Vendel, Vals- gärde och Gamla Uppsala östhög och fordrar en mer ingäende och uttömmande behandling, som jag hoppas kunna ge vid ett senare tillfälle.

Per-Olof Ringquist

Summary

During the summer of 1968, a grave-field with cremation graves was investi- gatcd at Ekhammar, Kungsängen, c. 30 km NW of Stockholm.

In one of the graves, no. 6, a round stone-seiting about 3 m in diameter, a uniepie find was made of two small, human figures, east in bronze.

These figures are c. 3 cm high. One depicts a man seen from the front; he is holding a sword in his right, outstretched hand, and two crossed staves in the other.

The other figure represents a man seen from the side with a wolf-mask över his head. He is biting a snake or an upright spear, which he is holding in his hand.

Parallels to the male figure decorated wilh horns from the Viking Age have been found at Birka, Oseberg and 011 a so-called Birka coin. Most equivalent ob- jects originate from the Vendel and migration periods, e.g. on the helmets in Valsgärde 7 and 8, the Sutton-Hoo helmet, and a bronze buckle from Fingles- ham in east Kent. On one of the matrices for helmet ornaments from the parish of Torslunda, on the island of Öland, there is a warrior wearing a helmet, with a spear in each hand, and a sword at his side. He is not alone, but is being chased by a man in a wolf-head mask.

The motif with a man in a wolf-mask is known in the Nordic region from Kungsängen, as well as from the above-mentioned Torslunda matrix. Outside Seandinavia, similar motifs have been found in Germany, on a bronze plate from Obrigheim, and on a silver sword sheath from Gutenstein.

This motif has been traced by W. Holmqvist to Egypt. B. Almgren has pointed out that horn helmets were used in the Roman legions, and that standard bearers wore wolf-masks över their heads.

The grave goods suggest that the figure from Kungsängen dates from the early Viking period, a dating that is not contradicted by the shape of the sword.

32 Almgren 1955. Bronsnycklar och djurornamentik, s. 79.

33 Stenberger 1947. Die Schalzfunde Gollands, II, Abb. 233, 242, 250; Petersen 1928, Vikingetidens smykker, fig. 230.

34 Jfr Petersen 1951, Vikingetidens redskaper, s. 467, fig. 256, och Petersen 1928, a.a,, fig 186 och Birka I, s. 18 tig. 14.