Uppåkra : ett hövdinga- eller kungsäte Larsson, Lars
Fornvännen 92:3/4, 139-154
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_139 Ingår i: samla.raa.se
Uppåkra - ett hövdinga- eller kungasäte
Av Lars Larsson och Birgitta H å r d h
Larsson, L. & Hårdh, B. 1998. Uppåkra - ett hövdinga- eller kungasäte. (Uppåkra - the seat of a chief or a king.) Fornvännen 92. Stockholm.
An Early Iron .Age site at Uppåkra outside Lund in southernmost Sweden, was first recognized in 1934 in connection with house construetions. Excavations re- vealed occupation layers, över 2 m thick and rich in finds. Settlement remains have been found within an area of 1.1x0.6 km - the largest dwelling site hitherto known in southern Sweden. In order to gather more information about the site, a new investigation started in 1996. More than 3,000 artefacts, mainly of bronze but also of silver and gold, have been registered by metal detector surveys. The majority of the finds date from the Vendel and Viking periods. This period of oc- cupation, previously little known, has proved to produce extensive remains of activities. The thick occupation layers, combined with the find material, mark a sedentary settlement which differs from almost all other Iron Age sites in the re- gion. The size of the site, the number of finds and finds interpreted as markers of their owners' hight rank support the theory that Uppåkra was a political and religious centre.
Lars Larsson and Birgitta Hårdh, Arkeohgiska institutionen. Sandgalan 1, SE-223 50 Lund, Sweden
U p p å k r a , en by cirka 5 kilometer söder om Lund, har länge funnits i arkeologernas med- vetande (fig. 1). Flera tecken u n d e r årens lopp har angivit att vi här har en ovanligt stor och fyndrik boplats från j ä r n å l d e r n . Platsen är be- lägen ca 7 km från Öresundskusten på en tyd- ligt m a r k e r a d förhöjning på d e n omgivande Lundaslätten (fig. 2).
Vid ett gårdsbygge 1934 söder o m kyrkan i Stora Uppåkra by framkom boplatslämningar av betydande mäktighet. Undersökningen om- fattade utgrävning av begränsade ytor och ett fåtal provgropar samt dokumentation av schak- ten för gårdshusens fundamentsrännor. Därvid framgick att en betydande del av o m r å d e t hade u p p till tre meter tjocka kulturlager m e d inslag av lerlager och sothorisonter samt ett stort fyndmaterial av keramik, ben samt j ä r n - och några få bronsföremål (Vifot 1936; Stjernquist 1996). I kulturlagrets översta del påträffades en golvnivå. Den västra delen av ett ca 7 m brett hus m e d en stor h ä r d g r o p blev föremål för ut- grävning. Därvid påträffades rikligt m e d lerkli-
ning. En tydligt urskiljbar kolhorisont och en stor ansamling av förkolnade sädeskorn anty- der att huset b r u n n i t ned (Hjelmqvist 1955, s.
81 ff.). Detta får också stöd i fynd av bl.a. några
Fig. 1. Skåne med läget för Uppåkra. - T h e province of Scania with the site of Uppåkra.
_ J < 5 [ 5-10 15-20 I 2 0 - 2 5 | | 25-30 ^ J 30-35 J | 35-40 I I 40-15 J H 45-50 I I 50-55 I I .55 „i I.
Fig. 2. Lundaslätten med läget för i texten omnämnda fyndplatser. Den streckade linjen markerar en sannolikt förhistorisk vägsträckning. - The plain surrounding Lund with the findspots mentioned in the text. The dashed line marks the probable stretch of a prehistoric road.
brandskadade bronsfibulor. Ett stort antal fynd av varierande material tillvaratogs i de olika lag- ren. Bevaringsmiljön för b e n och h o r n var mycket god (Berlin 1936). Av fyndens ålder framgick att lagren kan dateras till romersk j ä r n å l d e r och folkvandringstid.
Boplatsens särställning
Att fyndplatsen uppfattades som märklig u n d e r 1930-talet är inte så förvånande då endast en skånsk järnåldersboplats m e d huslämning tidi- gare undersökts (Vifot 1934). G e n o m d e se- naste årtiondenas omfattande undersökning av järnåldersboplatser, främst i sydvästra och
södra delen av Skåne, har Uppåkrafyndplatsens särställning tydligare accentuerats (Tesch 1992;
Björhem & Säfvestad 1993). Kulturlager har på a n d r a håll inte d e n mäktighet som de uppvisar
i Uppåkra. Lerklinings- och benmaterialet från det undersökta huspartiet i U p p å k r a är fortfa- r a n d e det största från någon hustomt i Sydsve- rige.
U n d e r de senaste å r t i o n d e n a h a r begrän- sade arkeologiska undersökningar inom Upp- åkra genomförts i s a m b a n d m e d exploate- ringar i form av vägbreddning, husbyggen och ledningsgrävningar. Uppgifter från dessa in- g r e p p samt s p r i d n i n g e n av fynd i markytan visar på att fyndplatsen har en betydligt större omfattning än vad som framgick vid undersök- n i n g e n 1934. Som f o r n l ä m n i n g n r 5 inom socknen är d e n markerad som en oval yta m e d en omfattning av 1100x600 meter (fig. 3). Mot n o r r innefattas delar av d e n nuvarande radbyn m e d a n ytan mot söder begränsas av ett en bäck omgiven av nu d r ä n e r a d e våtmarker. Denna yta
H kulturtager > 1 m.
^1] kulturlager > 0.5 m. T kulturlager
S 3 utmark
Fig. 3. Uppåkra med mar- kering av koncentratio- nerna för kulturlagren ba- serade på borrningar. En äldre vägsträckning har markerats för att visa dess relation till boplatsområdet.
Särskilt intressanta åker- namn är markerade. Fråge- tecknen markerar områden som ännu inte varit föremål för borrning. - Uppåkra.
Map showing concentra- tions of occupation layers, an old road related to the settlement area and inter- esting field names. Ques- tion marks indicate areas which have not been subject to drilling.
sammanfaller väl m e d u t b r e d n i n g e n av d e åkrar vars j o r d m å n betecknas som svartmylla enligt d e äldsta l a n t m ä t e r i h a n d l i n g a r n a från St. U p p å k r a (år 1776) och Lilla U p p å k r a (år 1703) (Riddersporre 1996). På den skånska fos- fatkartan, u p p r ä t t a d av Sockerfabriksaktiebo- laget år 1934, framstår St. U p p å k r a som d e n utan motstycke största fosfatkoncentrationen i Skåne (Arrhenius 1934).
I n o m f o r n l ä m n i n g s o m r å d e t finns idag två gravhögar belägna n o r r respektive söder om den gård vid vars byggnation boplatsen doku- menterades. Den n o r r a - Storehög - har en di- a m e t e r på 20 m, är 3 m h ö g och har en plan
ovansida (fig. 3). Den sydligare - Lillehög - är ungefär hälften så stor. Vid gårdsbygget på 1930-talet u p p m ä r k s a m m a d e s en grav belägen i det tjocka kulturlagret. Gravgåvorna som be- står av lerkärl daterar graven till yngre romersk j ä r n å l d e r (Stjernquist 1996). Vid grävning
inom kyrkogården har ett lerkärl från samma tid påträffats vilket antyder ytterligare gravar inom boplatsområdet. Därtil^ finns ett gravfält m e d såväl skelett- som brandgravar, d a t e r a d e till yngre romersk järnålder, inom ett o m r å d e ett par h u n d r a meter öster o m boplatsen vilket visar på en nära kontakt mellan bo- och grav- plats.
Undersökningar utförda före 1995 har givit boplatslämningar från förromersk j ä r n å l d e r och fram till tidig folkvandringstid. Merparten av boplatslämningarna har k u n n a t dateras till romerskjärnålder m e d en koncentration kring yngre romersk j ä r n å l d e r och tidig folkvand- ringstid. Att aktivitet också förekommit senare framgår av enstaka fynd, exempelvis ett ovalt spänne från tidig vikingatid som påträffats på kyrkogården.
I n f o r m a t i o n e n o m U p p å k r a och dess om- givning har nyligen sammanställts och utvär- derats av Berta Stjernquist (1996).
Uppåkra som projektkatalysator
Att U p p å k r a efter så m å n g a års »törnrosa- sömn» åter aktualiserats som forskningsobjekt b e r o r bl.a. på det u n d e r senare år ö k a d e in- tresset för och d e n fördjupade kunskapen om centralplatsernas betydelse i samhällsutveck- lingen u n d e r järnålder. I den arkeologiska lit- teraturen har Uppåkra uppfattats som ett regi- onalt j ä r n å l d e r s c e n t r u m , kanske för hela syd- västra Skåne, m e d boplatsen Vä som p e n d a n g för n o r d ö s t r a Skåne (Stjernquist 1951;
Ramqvist 1991; Fabech 1993, 1994; j 0 r g e n s e n 1995). Trots detta har man egendigen inte haft så mycket konkret kunskap om platsen. En om- ständighet som varit besvärande är att man inte känt till dess utsträckning i tid, o m det e n b a r t varit en stor och märklig boplats från äldre j ä r n å l d e r eller om det funnits en fortsättning u n d e r yngre järnålder. Enstaka fynd har antytt en bosättning u n d e r yngre j ä r n å l d e r m e n h u r omfattande d e n n a varit gick inte att fastställa utifrån fyndmaterialet.
U n d e r 1996 samlades r e p r e s e n t a n t e r för några sydsvenska institutioner för att samman- ställa ett projektprogram vilket fick titeln »Sam- hällsstrukturen i Sydsverige u n d e r j ä r n å l d e r n » . P r o j e k t g r u p p e n r y m m e r m e d l e m m a r från Arkeologiska institutionen i Lund, Malmö mu- seer, Riksantikvarieämbetets Uppdragsverk- samhet UV-Syd i L u n d samt Hallands länsmu- seum i Halmstad. Arkeologi, medeltidsarkeo- logi, kulturgeografi, osteologi, paleoekologi och keramisk analys är inriktningar som är re- presenterade inom projektgruppen.
Arkeologisk forskning avseende j ä r n å l d e r n
har u n d e r senare år penetrerat problem som berör samhällsförhållanden och diskussionen kring politisk maktsamling och religionsskifte har varit livlig. Termer som regioner och centra har därvid k o m m i t i frontlinjen speciellt ge- n o m studier av vissa centrala boplatsers bety- delse. I d e n forskning som bedrivits från både dansk och svensk sida h a r m e l l a n o m r å d e t , södra Sverige, inte tillmätts den roll och det in- tresse som detta o m r å d e m e d sitt läge och sina kontaktytor b o r d e ha intagit, vilket analyser av d e n yngre j ä r n å l d e r n visar (Callmer 1986, 1991). Diskussion kring centrala k o m p o n e n t e r i förståelsen av de dynamiska omvandlingar som präglat det första årtusendet e.Kr. i Skan- dinavien, h a r endast marginellt b e r ö r t Sydsve- rige. Projektet är avsett att analysera hierarkin i bebyggelsestrukturen. Följande p r o b l e m är därför avsedda att ingående belysas: Vad avses m e d b e g r e p p e t centralplats? När uppstår regi- onal maktsamling över större e n h e t e r än byar eller släkten? Är det sådana g r u p p e r i n g a r som s e d e r m e r a samlas i det som är början till den danska staten? H u r i n l e m m a d e s Sydsverige i det danska riket? H u r såg maktstrukturerna ut här före, u n d e r och efter integrationsskedet?
Projektets katalysator är fyndplatsen Upp- åkra. För att förstå d e n n a fyndplats speciella struktur är det nödvändigt att sätta in den i en m e r a informationsrik bild av sydligaste Sverige än d e n som idag föreligger.
En betydande insats inom projektet blir en sammanställning, b e a r b e t n i n g och analys av det omfattande material som framkommit vid exploateringsundersökningarna u n d e r d e se- naste årtiondena. UV-Syds omfattande insatser inom Skåne (Tesch 1992) kompletteras m e d de intensiva exploateringsundersökningarna i M a l m ö o m r å d e t (Björhem & Säfvestad 1993) vilka också kan relateras till nya utgrävningar i södra Halland (Carlie 1992).
Insatser under 1996 och 1997
Då u n d e r s ö k n i n g e n i Uppåkra inleddes 1996 kom den att omfatta flera olika insatser. Avsik- ten var att i n h ä m t a en utvidgad m e n främst va- rierad information o m platsen i n n a n n å g o n mera omfattande arkeologisk undersökning in- leddes. Den viktigaste frågeställningen b e r ö r d e
bosättningens kronologiska och korologiska omfattning. Vid Vifots undersökning daterades d e översta d e l a r n a av kulturlagret till över- g å n g e n mellan yngre romersk j ä r n å l d e r och folkvandringstiden även om det i fyndmateria- let fanns inslag från senare perioder. En pri- m ä r fråga var därför ifall det förelåg mera på- tagliga belägg för en fortsättning av bebyggel- sen u n d e r yngre j ä r n å l d e r och inom vilken del av boplatsen som dessa i så fall förekom.
MetalUetektorsökning. - Med tanke på vilken be- tydelsefull insats metalldetektorsökning haft vid undersökning av exempelvis G u d m e på Fyn
(Petersen 1994) och Sorte Muld på Bornholm (Watt 1991) framstod d e n n a m e t o d som lämp- lig att pröva i Uppåkra. G e n o m kontakt m e d Bornholms m u s e u m och den metalldetektor- g r u p p som r e g e l b u n d e t söker av de b o r n - holmska järnåldersboplatserna har fyra inten- siva avsökningar m e d metalldetektor g e n o m - förts inom fornlämningsområdet.
Resultatet har varit över förväntan. Mer än tre tusen föremål, främst av brons men också av silver och guld, har påträffats och lägesbestämts m e d totalstation. Hela f o r n l ä m n i n g s o m r å d e t h a r avsökts och det framträder tydliga kon- centrationer. Fyndens datering sträcker sig från äldre bronsålder till 1600-talet
Fynden ger en påtagligt f ö r ä n d r a d syn på boplatsens användningstid. Tidigare var, som framgår ovan, fynden från yngre j ä r n å l d e r av mycket begränsad omfattning. En klart domi- n e r a n d e andel detektorfynd kan d ä r e m o t da- teras till vendel- och vikingatid. Förklaringen b ö r vara att de yngsta bosättningshorisonterna skadats vid m a r k b e r e d n i n g och att fynden från dessa i b e t y d a n d e omfattning finns i plog- gången.
Myntfynden omfattar romerska denarer, ara- biska mynt samt m e d e l t i d a och senare präg- lingar. Hittills bestämda d e n a r e r är präglade för Antoninus Pius, Markus Aurelius, Faustina d.y. och Lucilla och h ö r alltså h e m m a i a n d r a å r h u n d r a d e t e.Kr. De arabiska d i r h e m e r n a har en påfallande tidig datering, från tidigt 700-tal och 800-tal. Till gränsen mellan vikingatid och medeltid dateras ett mynt präglat för Svend Estridsen, 1047-1074. Åtta av de hittills be-
Fig. 4. Ett svärdsskidebeslag av brons från romersk järnålder. 1:1.- Sword sheath mount of bronze from
the Roman Iron Age.
stämda medeltida mynten är präglade av danska och svenska kungar från 1200- och 1300-talen.
Beträffande mynt daterade till vikingatid är det påfallande att tidiga arabiska d i r h e m e r är väl representerade. Det hittills yngsta daterade arabiska myntet är präglat tidigast 959. Då dir- h e m e r n a n u u p p g å r till ett 60-tal, är det an- märkningsvårt att mynttyper som d o m i n e r a r skattfynd från d e c e n n i e r n a före och efter år 1000, engelska och tyska mynt, helt saknas.
Detta skulle k u n n a tyda på ett avbräck av akti- viteterna på U p p å k r a i a n d r a hälften av 900-
talet.
Till stor del består materialet av smycken, ofta av mycket god kvalitet och väl bevarade.
Ett a n n a t tydligt inslag är rester av metallbear- betning, smältklumpar och gjutdroppar. Detta
Fig. 5. Hänge av guld med två ormfigurer. Diam. 49 mm. - Gold pendant with two snake figures.
kan sättas i samband m e d a n d r a spår av hant- verk, t.ex. b e a r b e t n i n g av h o r n och b e n som iakttagits.
Viktlod, såväl polyoktaedriska som sfäriska m e d tillplattade poler, tillhör de frekventa de- tektorfynden och är ett inslag som talar för h a n d e l i främst vikingatid. I s a m b a n d m e d detta bör avklippta bitar av tenar och tackor av guld och silver ses, liksom d e t faktum att de flesta av de arabiska mynten är klippta.
Det är naturligtvis omöjligt att redovisa fynd- materialet utförligt Det följande är ett urval, så representativt som möjligt. Även o m tyngd- p u n k t e n av materialet tillhör yngre j ä r n å l d e r stammar en h d del föremål, främst fibulor, från förromersk och romersk j ä r n å l d e r . Ett svärdsskidebeslag får här representera romersk j ä r n å l d e r (fig. 4).
Till tidig folkvandringstid dateras ett b r o n s h ä n g e m e d förgyllda o r m k r o p p a r på en försilvrad botten (fig. 5).
Folkvandringstid och vendeltid är väl repre- senterade m e d fibulor av välkända typer. Kors- formiga fibulor från folkvandringstid är rela-
Fig. 6. Fågelfibula. Ytan är delvis belagd med vitme- tall. 2:1. - Bird fibula. Parts of the surface are covered with a white metal.
tivt vanligt förekommande. Från vendeltid här- rör fågel- (fig. 6) och näbbfibulor liksom rek- tangulära (fig. 7) och likarmade spännen, flera tiotal exemplar av varje typ. Färre är fynden av djurformade s p ä n n e n (fig. 8 ) . Kvaliteten är ofta uppseendeväckande hög.
Ett betydande antal föremål tillhör vikinga- tiden. En hel och några fragment av bronsnyck- lar har påträffats (fig. 9 ) . Bland importföremål kan ett välbevarat emaljerat spänne, troligen av iriskt u r s p r u n g n ä m n a s (fig. 10).
En patris från 900-tal ansluter väl till a n d r a tecken på hantverk i Uppåkra. D e n n a har an- vänts för att framställa en variant av Terslevfi- bulor, m e d knutornamentik (Fig 11). En sådan
Fig. 7. Rektangulärt spänne. 2:1. - Rectangular brooch.
fibula har hittas i Yxnarum, Listerby, Blekinge ( H å r d h 1976, Taf. 10:1, 5 ) . Till vikingatid h ö r även en u p p s ä t t n i n g fragment av treflikiga s p ä n n e n och ovala spännbucklor. De vikinga- tida smyckena är så gott som alltid fragmente- rade och ger intryck av att vara metallskrot av- sett för nedsmältning.
Till d e m e r unika föremålen h ö r en liten mansfigur av silver (fig. 12). Den ansluter väl till en g r u p p av små människofigurer, vanligen s.k. valkyrior, kvinnor m e d framsträckta dryckeshorn. H ä r är det istället en mansfigur.
Paralleller till hans puffbyxor finns på got- ländska bildstenar, t.ex. Broa IV, Hälla (Nylén
& L a m m 1978, s. 9 1 , 95).
En rad b e h o r n a d e små figurer från vikinga- tid går u n d e r b e t e c k n i n g e n Odinsframställ- ningar. H o r n e n avslutas ofta m e d fågelhuvu- d e n som skall föreställa Odins k o r p a r H u g i n och Munin. Till d e n n a g r u p p ansluter en liten bronsfigur m e d h o r n . H ä r är h o r n e n s yttersta spetsar tyvärr avbrutna. Figuren är emellertid enögd och har kanske d ä r m e d en betydligt säk- rare attribuering till O d i n än flera a n d r a s.k.
Fig. 8. Djurformat spänne. 1:1. - Animal-shaped Fig. 9. Vikingatida bronsnyckel. 1:1.-Viking Period brooch. bronze key.
Fig. 10. Ett välbevarat emaljerat spänne från vikinga- tid, troligen av iriskt ursprung. Diam. 31 mm. - Vi- king Period enamelled brooch, probably Irish.
Fig. 12. Till de mer unika föremålen hör denna lilla mansfigur av silver från vikingatid. 2:1. - This small male figure in silver is among the more unusual artefacts.
Odinavbildningar (fig. 13). N e d r e delen av fi- guren består av en tapp som anger att den sut- tit fast p å något slags underlag. Dräkten är an- tydd av fina ristade linjer, såväl på fram- som baksida och figuren h a r troligen varit avsedd att ses från alla håll. H ä n d e r n a är k n u t n a och det finns spår, troligen av j ä r n , i dem. Frågan är vad han hållit i h ä n d e r n a , vapen eller redskap?
Ett litet profilerat lejonhuvud tillhör en ex- klusiv g r u p p (Fig 14). Liknande, i något större format sitter på de välkända selbågarna från S0llested och M0llemosegård b å d a på Fyn.
M i n d r e exemplar, j ä m f ö r b a r a m e d Uppåkra-
Fig. 11. En patris av brons från 900-tal ansluter väl till andra tecken på hantverk i Uppåkra. 1:1. - A lOth century bronze patrix.
e x e m p l a r e t är k ä n d a från praktskrinen från Bamberg och Kammin. Ett par huvuden, tyvärr m e d o k ä n d fyndort från D a n m a r k respektive från Sverige, ansluter nära till Uppåkrahuvu- d e t Stilistiskt h a r de förts till Mammenstil ( H o r n Fuglesang 1991, s. 90 ff. m e d fig.). Or- n a m e n t av detta slag tycks höra h e m m a i syn- nerligen prestigefyllda s a m m a n h a n g . Från U p p å k r a k o m m e r ytterligare ett huvud av samma typ, fast m i n d r e och i enklare utfö- r a n d e . Det har suttit på ett föremål, kanske ett spänne eller liknande.
Även o m detektorfynden från U p p å k r a ä n n u bara kan presenteras mycket preliminärt ger de vissa antydningar o m platsens betydelse och aktiviteter där. Bland detektorfynden finns ett så stort antal av vissa smyckeformer, exem- pelvis näbbfibulor och S-formade s p ä n n e n , att de är fler än vad som hitintills varit känt i Skåne. Mängden av föremål, den höga kvalite- ten, tecknen på h a n d e l och hantverk samt den långa kontinuiteten talar för en boplats utöver det vanliga.
Minst tre k o n c e n t r a t i o n e r m e d detektor- fynd kan urskiljas och de är också k n u t n a till o m r å d e n a m e d de mäktigaste kulturlagren.
Fig. 13. Odinsfigur Odin.
brons. 2:1. - Bronze figure of
Detta kan ge en förklaring till varför föremål av h ö g status och god kvalité u p p t r ä d e r i bety- d a n d e m ä n g d . Även o m d e t bevisligen före- k o m m e r gravar inom boplatsområdet är detta inte förklaringen till fyndrikedomen. Liknande fyndsituationer u p p t r ä d e r på flera danska lo- kaler utan att några gravar belagts (Nielsen &
Petersen 1993; Watt 1991; j 0 r g e n s e n & Peder- sen 1996; Tornbjerg 1997). Föremålen h a r i stället utgjort de värdeföremål vilka, som skydd m o t stöld, nedlagts i gropar invid eller i huset och som fått ligga kvar eller glömts bort.
Detektorsökningen har av prioriteringsskäl
Fig. 14. Profilerat lejonhuvud av förgyllt silver från vikingatid. 5:2. - Silver gilt lion head from the Viking Period.
endast i begränsad omfattning b e r ö r t j ä r n - föremål. Eftersökning av det stora antalet ut- slag för j ä r n skulle avsevärt ha begränsat de in- ledande avsökningarna. Endast inom ett parti h a r j ä r n u t s l a g beaktats. Detta gäller en be- gränsad yta i utkanten till ett o m r å d e m e d mäk- tiga kulturlager. Här har ett 10-tal ytfunna lans- och spjutspetsar från äldre j ä r n å l d e r tillvarata- gits vid ytavsökning. G e n o m detektorsökning framkom ytterligare spetsar. Några av spetsarna visar på en medveten destruktion g e n o m om- vridning eller böjning av samma slag som före- k o m m e r i offernedläggningar (fig. 15). Detta tyder på att funnits en offerplats i direkt an- slutning till en boplatsyta. Fynden tycks dock inte knytas till någon fuktmark.
Ytfynd. - En a n n a n insats var att i n h ä m t a infor- mation från j o r d ä g a r n a som iakttagit fynd, stenansamlingar eller färgningar samt från amatörarkeologer. H ä r d r e s t e r m e n också an-
W<
Fig. 15. Två lans- eller spjutspetsar, varav den ena är deformerad. De ingår sannolikt i ett offerfynd. 1,5:1.
- Two lance- or spear-heads, both probably be- longing to an offering.
samlingar m e d lerklining och sten har iaktta- gits. En amatörarkeolog har besökt platsen un- d e r en femtonårig period. De metallföremål han tillvaratagit, där m e r p a r t e n utgörs av j ä r n , ger samma bild som detektorfynden - en kon- centration till vendel- och vikingatid. Av särskilt intresse är ett fynd av en s.k. guldgubbe (fig.
16). G u l d g u b b e n är i själva verket en avbild- ning av en kvinna som framför sig håller en bä- gare, samma form av bägare som man på andra guldgubbar ser m a n n e n mottaga. Det ovanliga
-
'
* it*
t :>trm»»<«.
Fig. 16. En »guldgubbe», i detta fall ett guldbleck med en kvinnofigur. 4:1. - Gold foil female figure.
m e d U p p å k r a e x e m p l a r e t är att k a n t e r n a ut- m e d samdiga sidor har böjts in m o t baksidan.
Ytfyndsmaterialet omfattar också glaspärlor och bronssmycken. Fragment av frisiska glas- bägare kompletterar ett fyndmaterial vilket ti- digare omfattade ett fragment av en romersk glasbägare (Stjernquist 1996, fig. 18).
Av ytfynd framstår också ett tydligt avgränsat o m r å d e d ä r rikligt m e d kamavfall i form av h o r n d e l a r m e n också fragmentariska kammar d a t e r a d e till äldre j ä r n å l d e r påträffats. Detta antyder att speciella hantverk haft sin speciella lokalisering.
Borrning. - För att fastställa kulturlagrens mäk- tighet, u t f o r m n i n g och u t b r e d n i n g har borr- ningar genomförts över stora delar av forn- lämningsområdet. Av dessa framgår att Vifots dokumentation av kulturlagren m e d mäktighet på 3 m e t e r inte kan beläggas inom någon an- n a n del av f o r n l ä m n i n g s o m r å d e t . D e n n a av- vikelse kan endast marginellt tillmätas föränd- ringar av jordlagren g e n o m m o d e r n markbe- r e d n i n g . Troligen har Vifots d o k u m e n t a t i o n berört någon form av nedgrävningar. Kulturla- ger m e d en mäktighet på två meter finns däre- m o t inom begränsade ytor. I n o m fyra ytor för-
delade till kyrkogården och å k e r n söder o m kyrkan, en förhöjning sydväst o m kyrkan och ett terrassläge på gränsen mellan Lilla och Stora Uppåkras ägor finns omfattande partier m e d en mäktighet på kulturlagret som översti- ger 1 m (fig. 3). Mellan dessa ytor finns kultur- lager m e d en mäktighet av minst 0,5 m m e d a n ytan som omfattar kulturlager i huvudsak är d e n s a m m a som avgränsar fornlämningen. Ge- n o m i n g å e n d e d o k u m e n t a t i o n av borrkär- n o r n a framgår att d e n komplexa stratigrafi som k u n d e beläggas vid husbygget på 1930-ta- let m e d ler- och sodinser u p p t r ä d e r inom bety- d a n d e delar av kulturlagret.
Arkeologiska undersökningar. - Den inledande ar- keologiska utgrävningen år 1996 var av be- gränsad omfattning och avsåg att klarlägga Sto- rehögs ålder och relation till bosättningen.
Flera alternativa dateringar k u n d e framläggas.
H ö g e n har en storlek som väl överensstämmer m e d de rikligt f ö r e k o m m a n d e h ö g a r n a i Syd- västskåne, daterade till äldre bronsålder. Från
1878 o m n ä m n e s ett gravfynd från en h ö g u n - dersökning - läget är okänt - i Uppåkra (Bru- zelius 1878). Föremålen d a t e r a r gravlägg- ningen till romersk järnålder.
Högens relation till d e n omfattande boplat- sen - ett objekt som varit väsentligt i struktu- reringen av bosättningen eller en sekundär fö- reteelse - har betydelse vid analysen av det na- turliga och det artificiella landskapet i ett vidare s a m m a n h a n g . H ö g e n är belägen på den högsta p u n k t e n i området. Kan högen ha haft en betydelse vid valet av boplatsläge? Högens placering i anslutning till kyrkplatsen k u n d e också tyda på att d e n uppförts som en motte- anläggning u n d e r tidig medeltid.
Vid u n d e r s ö k n i n g e n upptogs ett ca 20 m långt schakt, vars ena ä n d e fördes in i högens yttre d d . Kulturlagren visade sig vara av be- gränsad omfattning i anslutning till h ö g e n . Snarare rörde det sig om utkastlämningar än om platsen för direkt bebyggelse. Härvid bör beaktas att kulturlagret endast ca 50 meter från h ö g e n har en mäktighet på drygt 2 m. Man sy- nes medvetet ha undvikit att utnyttja och be- sudla o m r å d e t i anslutning till h ö g e n . Detta ty- d e r på att h ö g e n haft en speciell i n n e b ö r d i
relationen till järnåldersbosättningen. U n d e r h ö g e n förekom b e b y g g d s d ä m n i n g a r m e n dessa är från neolitisk tid. Inga fynd av bo- platslämningar u p p t r ä d d e i högmanteln. O m högen anlagts på ett sent stadium i bebyggel- seperioden skulle detta ha medfört omfattande bebyggelselämningar i högfyllningen. Den plana ovansidan och d e b r a n t a sidorna mot- svarar profilen för högar uppförda u n d e r j ä r n - åldern.
Endast tre m e t e r från högfoten framkom rester av kantkedjan till ytterligare en h ö g (fig.
3). I det äldsta lantmäterimaterialet finns dock inte någon tredje h ö g markerad i St. Uppåkra.
Två m i n d r e undersökningar har utförts un- d e r 1997. Den e n a anslöt till platsen för hus- konstruktionen som Vifot undersökte 1934. Av- sikten var att fastställa ifall förändringar av d e n övre kulturlagerbilden hade förekommit Inom ett parti där matjorden inte förändrats sedan 1930-talet förekom inte någon påtaglig påver- kan m e d a n fortsatt å k e r b r u k i direkt anslut- ning till schaktet försänkt ytnivån m e d ungefär 20 cm vilket bör ha påverkat ytnära anlägg- ningar menligt.
Den a n d r a u n d e r s ö k n i n g e n omfattade ett tvärsnitt g e n o m en vall i södra delen av boplat- sen. Vallen visade sig vara av sent datum - san- nolikt tillkommen vid fastighetsetablering i samband m e d skifte på 1700- eller 1800-talet U n d e r vallen fanns ett kulturlager vars u n d r e del innehöll härdrester och lerlager daterade till äldre romersk järnålder. Därav framgår att d e n äldre bosättningen i n o m U p p å k r a även omfattat ytor utanför d e m m e d de mäktigaste kulturlagren.
Inför framliden
I n o m d e n närmaste framtiden k o m m e r detek- torsökning och b o r r n i n g a r att fortsätta. Områ- d e n m e d svartfärgad j o r d i St. Uppåkras närhet k o m m e r att bli föremål för detektorinven ter- ing för att fastställa eventuella satellitboplatsers kronologiska relation till centralboplatsen.
Även en avsökning av Gullåkra mosse ett par kilometer öster o m U p p å k r a är p l a n e r a d . I Gullåkra mosse har vid torvtäkt föremål från såväl brons- som j ä r n å l d e r n påträffats (Stjern- quist 1996, s. 108 ff.).
Fig. 17. Enkolpion - häng- relikkors - av brons 1:1. - Bronze encolpion.
En ingående u p p m ä t n i n g av yttopografi av fornlämningsområdet har också inletts för att m a n m e d stöd av b o r r n i n g s r e s u l t a t e n skall k u n n a utarbeta en modell av boplatslagrens uppbyggnad.
Geofysiska m ä t n i n g a r i n o m utvalda områ- d e n för att försöka spåra lergolv, stenlägg- ningar, b r u n n a r och nedgrävningar är också inplanerade liksom fortsatta utgrävningar. Ef- tersom f o r n l ä m n i n g e n är av omfattande dimensioner kan endast en liten del av forn- lämningsytan bli föremål för utgrävning. De- tektorsökning i kombination m e d borrnings- resultat och geofysiska mätningar k o m m e r för- hoppningsvis att underlätta avgränsningen av de ytor som b o r d e vara mest intressanta att un- dersöka.
De grävningstekniska svårigheterna i Upp- åkra måste beaktas. F ö r u t o m d e n komplice-
rade stratigrafin försvåras utgrävningen av ett betydande inslag av lera i kulturlagren som gör sållningen av uppgrävt material tidsödande. De mörkfärgade lagren medför att stolpfärgningar k o m m e r att bli ytterst svåra att urskilja. Detta medför att en speciell och d ä r m e d tidskrä- vande grävningsmetodik måste tillämpas.
Flera frågeställningar k o m m e r att beaktas.
En av de viktigaste b e r ö r utvecklingen av bo- platsen. Tillhör m e r p a r t e n eller hela d e n be- varade stratigrafin äldre j ä r n å l d e r som vid ut- grävningen 1934 eller kan det inom vissa ytor föreligga bevarade lager från yngre järnålder?
Detta har stor betydelse för förståelsen av fynd- platsens struktur i ett längre tidsperspektiv. Är det verkligen så att fyra seklers bosättning re- sulterat i tjocka kulturlager m e d a n bosätt- ningen u n d e r yngre j ä r n å l d e r endast avsatt ett tunt lager som plöjts sönder? I så fall bör detta
i n n e b ä r a att formen för bebyggelse påtagligt har förändrats vid j ä r n å l d e r n s mitt.
G e n o m boplatsområdet löper en västskänsk huvudväg från Helsingborg till Trelleborg. Be- byggelsens relation till d e n n a väg k o m m e r också att beaktas liksom dess passage över en m i n d r e våtmark strax söder o m boplatsområ- det.
Analysen av d e äldsta lantmäterihandling- a r n a från 1700-talet h a r utförts av kulturgeo- grafen Mats Riddersporre. I en preliminär rap- port påvisar han flera intressanta aspekter att vidare testa m e d olika insatser (Riddersporre 1996). I södra delen av b o p l a t s o m r å d e t går gränsen mellan Stora och Lilla Uppåkra. På b å d a sidor o m gränsen - perifert i förhållande till 1700-talsbebyggdsen - finns beteckningen Toftåkrar som är b e b y g g d s e i n d i c e r a n d e (fig.
3). Detta tolkas som att bebyggelsen i anslut- ning till dessa å k e r n a m n har uppdelats och bil- dat de två byarna. Eftersom båda byarna finns o m n ä m n d a i k u n g Knut d e n heliges d o n a - tionsbrev till domkyrkan i L u n d år 1085 b ö r delningen senast ha ägt r u m u n d e r vikingatid.
En a n n a n aspekt som i h ö g grad är värd att följa u p p arkeologiskt gäller kyrkplatsen som är något perifert belägen i förhållande till den kända radbyn. Vid mitten av 1800-talet revs den gamla romanska stenkyrkan och ersattes av ett tegeltempel. Kanske d e n gamla stenkyrkan hade en föregångare i en träkyrka tillhörig en storgård. O m r å d e t beläget o m e d e l b a r t sydost o m kyrkan bär på 1700-talet n a m n e t Dynne- gårdsåkrarna vilket kan indicera en äldre stor- gårdsplacering (fig. 3). Av speciellt intresse är att ett litet relikkors - ett enkolpion - av brons påträffades vid detektorsökning strax n o r r o m kyrkan (fig. 17). Enkolpiet h ä r r ö r troligen från tyskt o m r å d e och dateras till 1000-talet Detta fynd kan möjligen betyda att d e t funnits en äldre träkyrka på platsen.
Den nära geografiska relationen till Lund är också en aspekt av betydelse att n ä r m r e pene- trera. Såväl myntfynd som vikingatida smycke- former anger att Uppåkras roll som handels- och hantverksplats u p p h ö r ungefär samtidigt som L u n d etableras u n d e r de allra sista år- tiondena av 900-talet Rimligen kan man i detta spåra ett medvetet förlopp: den danska kunga-
makten, m e d statsbildningsambitioner i sam- arbete m e d kyrkans representanter, etablerar ett nytt maktcentrum i Skåne inom synhåll från det gamla. På samma gång uppnås en koppling till en gammal organisationsform och ett tyd- ligt avståndstagande från den tidigare central- platsen för politik och e k o n o m i k o m b i n e r a d m e d hedniskt religionsutövning. D ä r m e d kan Uppåkra vara en direkt föregångare till Lund.
Till de inledande undersökningarna i Uppåkra har anslag erhållits från Berit Wallenbergs Stiftelse, Cra- foordska Stiftelsen, Gyllenstiernska Krapperupsstif- telsen och Ake Wibergs Stiftelse. För huvudprojektet Samhällsstrukturen i Sydsverige under jämåUiem har an- slag erhållits från Riksbankens Jubileumsfond. Arti- kelförfattarna önskar framför ett stort tack för dessa anslag. Ett speciellt tack går till den grupp amatör- arkeologer frän Bornholm som med sin metallde- tektorsökning givit undersökningarna en lovande start. Vi tackar också de amatörarkeologer som väl- villigt ställt sina fynd till vårt förfogande. Till Gert Rispling, Numismatiska Forskargruppen, Stockholms universitet och Ulla Silvegren, Lunds universitets historiska museum, framföres ett stort tack för iden- tifiering av myntfynden.
Referenser
Arrhenius, O. 1934. Fosfathalten i skånska jordar. Sve- riges Geologiska Undersökning Årsbok 28:3. Stock- holm.
Berlin, H. 1936. Benfynden från järnåldersboplatsen i Uppåkra. MeddeUinden från Lunds universitets hi- storiska museum 1936. s. 139-141. Lund.
Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen under brons- och jämåUter. Malmöfynd 6. Malmö.
Bruzelius, N. G. 1878. Arkeologisk beskrifning öfver Bara härad. Utgiven av I. Ingers 1974. Lund.
Callmer.J. 1986. To Stay or to Move. Some Aspects of the Settlement Dynamics in Southern Seandin- avia in the Seventh to Twelfth Centuries A.D. with special Reference to the Province of Scania, Southern Sweden. Meddelanden från Lunds uni- versitets historiska museum 1985-1986, s. 167-208.
Lund.
— 1991. Platser med anknytning till handel och hant- verk i yngre järnålder. Htvdingesamfund og Konge-
magt. Mortensen, P. & Rasmussen, B. M. (red.), Fra Stamme til Stat i Danmark 2. Jysk Arkaeolo- gisk Selskabs Skrifter 22:2, s. 29-47. Aarhus.
Carlie, L. 1992. Brogård - ett brons- och jämåUterskom- ptex i södra HalUind. Dess kronologi och struktur. Hal- lands Länsmuseers Skriftserie no 6. Lund.
Fabech, C. 1993. Skåne - et kulturell og geografisk grac-nseland i yngre jernalder og i nutiden. Tor 25, s. 201-245. Uppsala.
Fornvännen 92(1997)
— 1994. Reading Society from the Cultural Land- scape. South Seandinavia between Sacral and Po- litical Power. The Archaeobgy of Gudme and Lunde- borg. Papers presented at a Conference at Svendborg, October 1991. Nielsen, P. O., Randsborg, K, &
Thrane, H. (eds.), Arkaeologiske Studier 10, s.
169-183. Köbenhavn.
Fuglesang, S. H. 1991. The axehead from Mammen and the Mammen style. Iversen, M. (red.), Mam- men. Grav, kunst og samfund i vikingetid. Jysk Arkaeologisk Selskabs Skrifter 28, s. 83-107. Aar- hus.
Hjelmqvist, H. 1955. Die älteste Geschichte der Kultur- pflanzen in Schweden. Opera Botanica 1:3. Stock- holm.
Hårdh, B. 1976. Wikingerzeitliche Depotfunde aus Siid- schweden. Katalog und Tafeln. Acta Archaeologica Lundensia, Ser. in 4°. No 19.
Jörgensen, L. 1995. Stormandssaeder og skattefund i 3.-12. århundrede. Fra Fortid og Nutid 1995:2, s.
83-110.
Jörgensen, L. & Pedersen, L. 1996. Vikinger ved Tisso. Gamle og nye fund fra et handels- og hånd- vaerkscenter. Nationalmuseets Arbejdsmark, s. 22-36.
Köbenhavn.
Lundqvist, L. 1996. Slöinge - en stormansgård från järnåldern. SWinge och Borg. Stormansgårdar i öst och väst. Riksantikvarieämbetet. j\rkeologiska undersökningar skrifter nr 18, s. 9-52. Stock- holm.
Nielsen, K. H. & Petersen, P. V. 1993. Detektorfund.
Da klinger i muUl . . . 2 5 års arkceologi i Danmark, Hvass, S. & Storgaard, B.(red.), s. 223-227. Aar- hus
Nylén, E. & Lamm.J. P. 1978. BiUstenar. Visby.
Petersen, P. V. 1994. Excavations on Gudme-sites with Treasure Finds 1984-91. The ArchaeoUrgy of Gudme and Lundeborg. Papers presented at a Conference at Svendborg, October 1991. Nielsen, P. O., Randsborg,
K 8c Thrane, H. (eds.), j*Vrkaeologiske Studier 10, s. 30-40. Köbenhavn.
Ramqvist, P. H. 1991. Perspektiv på regional varia- tion och samhälle i Nordens folkvandringstid.
Samfundsorganisation og Regional Variation. Norden i romersk jemaUler ogfobkevanderingstid. Fabech, C.
& Ringtved, J. (red.), Jysk Arkaeologisk Selskabs Skrifter 27 s. 305-318. Aarhus.
Riddersporre, M. 1996. Uppåkra - en diskussion med utgångspunkt i de äldsta lantmäterikartorna.
Meta 1996, no 3, s. 13-32. Lund.
Stjernquist, B. 1951. Vä under jämåUiem. Skrifter ut- givna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssam- fundet i Lund, vol. 47. Lund.
— 1996 Uppåkra, a Central Place in Skåne during the Iron Age. Lund Archaeohgical Review 1995, s.
89-120. Lund.
Tesch, S. 1992. House, farm and village in the Kö- pinge area from Early Neolithie to the Early Middle Ages. The Archaeology of the Cultural Land- scape. Field Work and Research in a South Swedish Ru- ralRegion. Larsson, L., Callmer.J. 8c Stjernquist, B.
(eds.). Acta Archaeologica Lundensia 4:19, s.
283-344. Lund
Tornbjerg, S. Ä. 1997. Fra gubbernes verden. SkaUi 1997:3, s. 6-10. Hojbjerg.
Vifot, B. M. 1934. En hustomtning från den förro- merska järnåldern i Skäne. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1934, s.
174-187.
— 1936. Järnåldersboplatsen vid Uppåkra. Medde- Uinden från Lunds universitets historiska museum 1936, s. 97-139. Lund.
Watt, M. 1991. Sorte Muld. Hovdingesaede og kult- centrum fra Bornholms yngre jernalder. H»v- dingesamfund og Kongemagt. Mortensen, P. & Ras- mussen, B. M. (red.). Fra Stamme til Stat i Dan- mark 2. Jysk j\rkaeo!ogisk Selskabs Skrifter 22:2. s.
89-107. Aarhus.
Summary
An Iron Age site at Uppåkra, situated approx- imately 5 km south of L u n d in southernmost Sweden, was first recognized in 1934 in con- nection with house construetions. Excavations revealed occupation layers över 2 m thick and rich in finds; they dated from the Roman Iron Age a n d the Early Migration Period. Settle- m e n t remains have been found within an area of 1.1x0.6 k m — t h e largest dwelling site hith- e r t o known in s o u t h e r n Sweden. Stray finds dating from the Late Iron Age have led to the c o n d u s i o n that the site may have been occu-
pied d u r i n g most of the first millennium AD.
During 1996 m e m b e r s from different insti- tutes j o i n e d forces for a research project con- cerning the Iron Age of the southernmost part of Sweden, i n d u d i n g Scania a n d southern Hal- land. T h e aim of the project, n a m e d ' T h e so- cial structure of southern Sweden d u r i n g die Iron Age", is to study the development of the society in a chronologically wide perspective, from 500 BC until 1000 AD. T h e site at Upp- åkra is used as a catalyst because of its special structure and find material. By reason of the
size a n d a n d t h e n a t u r e a n d n u m b e r of the finds Uppåkra was regarded as the site of a re- gional c e n t r e for southwcstern Scania, al- though our knowledge about the structure and function of the settlement d u r i n g the late Iron Age was very limited.
In o r d e r to gather m o r e information about the site new investigations started in 1996.
More than 3,000 artefacts, mainly of bronze but also of silver a n d gold, have been registered by means of metal detector surveys. T h e majority of the finds date from the Vendel a n d Viking Periods. This period of occupation, previously little known, has proved to p r o d u c e extensive remains of activities. T h e finds are vertically limited to the plow zone which indicated that most of t h e youngest occupation layers have b e e n destroyed by plowing while thick layers dating from the Early Iron Age are still being protected.
T h e artefacts have been found t h r o u g h o u t the site but in at least three d u s t e r s . T h e num- ber and composition of finds shows the site to deviate from ordinary Iron Age sites. T h e im- p o r t a n c e of this site in a south Swedish per- spective can be exemplified by some o r n a m e n t types which d o u b l e the n u m b e r of previous finds in the province of Scania. Several weights as well as fragmented Arabic coins are indica- tions of trade d u r i n g the Viking Age. O r n a - ments, e.g. a brooch with enamel inlays prob- ably of Irish origin, Arabian coins, ingöts of sil- ver, gold a n d different alloys t o g e t h e r with fragments of glass beakers are proofs of distant exchange. Fragments of moulds, dross, scraps of bronze and silver, and bronze matrices show that o r n a m e n t s were m a d e on the site.
T h e stratigraphy has been d o c u m e n t e d by drilling almost t h r o u g h o u t the site. This proves a continuous occupation layer covering an area of 1x0.5 km. Within three or four large areas the occupation layers are m o r e than 1 m thick, in some places t h e thickness exceeds 2 m.
T h e r e is a good a g r e e m e n t on these areas and the highest density of detector finds.
T h e thick occupation layers, combined with the find material, mark a sedentary settlement which differs from almost all o t h e r Iron Age sites in the region.
A n o t h e r result of interest is that the occu- pation layer excludes t h e areas a r o u n d two m o u n d s located within the site. This is also true of a third m o u n d , the b o t t o m of which was found d u r i n g a small exeavation. T h e m o u n d s seem to have played an i m p o r t a n t role in the organisation of the settlement a n d may date from the Early Iron Age.
Late Iron Age artefacts have b e e n found within all three or four areas of thick occupa- tion layers indicating a s e t d e m e n t of considcr- able size. However, we do not yet know whether all these areas were simultaneously occupied or whether their inhabitants moved from o n e area to another.
T h e size of t h e site, t h e n u m b e r of finds, a n d of finds i n t e r p r e t e d as markers of their owners' high rank s u p p o r t the theory that Uppåkra was a political centre. Finds such as a statuette of the god Odin a n d a gold foil figure suggest its religious significance. A concentra- tion of spear-heads in the proximity of the site indicates a place for ritual deposits d u r i n g the Early Iron Age. In U p p å k r a the political a n d religious powers are likely to have been com- bined for a long period.
T h e location of the site on a hill—one of the highest spöts on a plain—close to L u n d evoke questions about the relations between Uppåkra a n d L u n d . According to the composition of coins and o r n a m e n t s Uppåkra predates Lund.
T h e geographically close connection between Lund a n d Uppåkra might mark a symbolic re- lation to the traditional centre while the dis- location signifies the introduction of a new era.
A n o t h e r question concerns die relationship between the prehistoric site and the Medieval village. T h e latter, Stora Uppåkra, is situated to the n o r t h of the prehistoric site. Apart from some coins the metal detector survey produced no indications of setdement from the Medieval period within the prehistoric site. However, the church is situated a short distance south of the village inside an area of thick layers of prehis- toric occupation. This suggests that the original wooden church was part of a Late Viking Age m a n o r with traditions from earlier periods.
T h e first m e n t i o n of U p p å k r a in written sources is in 1085. King Cnut the Holy's d e e d
of gift to the Cathédral in L u n d includes farms a thick occupation layer. T h e inhabitants of the
"in South U p p å k r a a n d the o t h e r Uppåkra". settlement may have founded the two villages This proves that two villages n a m e d Uppåkra of Uppåkra very late in the Viking Age.
existed in the late 1 Ith century. According to For the immediate future geophysical meas- an analysis of t h e earliest land survey docu- u r e m e n t s are p l a n n e d in o r d e r to gain a better ments from the 18th century, fields on the bor- u n d e r s t a n d i n g of the organisation of the site.
der between the land of the villages are n a m e d Excavations are also p l a n n e d in o r d e r to ob- Toflåkrama, toft indicating deserted s e t d e m e n t tain a m o r e detailed knowledge of the struc- This is the location of o n e of the largest con- ture of the individual concentration of occu- centrations of Viking Age finds combined with pation layers.
