16 65
Rött: min tomt. Grönt: Judiths tomt. Blått: Det vitrappade huset, numera Wallners tomt. Jämför med bilden nedan.
Uppdelning av tomter
Det ska också nämnas lite om den märkliga uppdelningen av tomter.
Jag brukar säga, att huset är på 60 kvadratmeter och tomten på 60 kvadratmeter.
Jag har en liten trädgård på södersidan, där huvudingången är, men man är tvungen att gå över Judits trädgård för att komma in i mitt hus. Dessa två tomter sitter ihop. Man bör inte klippa gräsmattorna, så en skarv syns. För en oinvigd iakttagare ser gräsmattan stor och tilltalande ut, men den är alltså delad i två delar. Detsamma gäller häcken.
Ytterligare en skarv i gräsmattan på södersidan är mellan mitt hus och det vitrappade huset. Här har grannarna bara en liten triangel till gräsmatta. På 1960-talet var gränsen markerade med ett litet vitt staket med små rosenbuskar, men allt detta togs bort för några år sedan. Nu har jag och Ann satt en liten rad med låga rosenbuskar, för att antyda tomtgränsen.
För att ingen ska ta miste om var tomgränserna är och att dessa utmätningar glöms bort, har man stenar inne i stengärdet, så kallade gränsstenar.
Tomtgränserna går med två raka linjer. Den ena linjen börjar i mitten av den smala gången, mellan Judits och mitt hus och går till gränsstenen i stengärdet.
Den andra linjen börjar i skarven mellan mitt och det vitrappade huset och går till en annan gränssten.
På norra sidan, kökssidan, är gränsen mellan mig och grannen en rät linje från skarven mellan mitt hus och det vitrappade huset, en rak linje fram till pumpen.
Förr var gränsen markerad med ett litet vitt staket, som togs bort och ersattes av Hortensiabuskar. Nu är åter ett staket mitt i gränslinjen.
Trots att tomten är uppdelat i tre märkliga delar, kan man se att ytorna är jämstora.
18
Sättugnen finns inte med på någon bild. Däremot plockade man ner den och murade in sidorna i väggen i hallen någon gång i mitten på 50-talet, eftersom jag har ett svagt minne av att ha sett den.
Vänstra bilden, ovan: de bägge sidorna från ugnen ser likadana ut. Högra bilden, ovan: den främre delen av ugnen.
Bilden nedan: ungefär så här såg sättugnen ut, vad jag minns.
En komplett ugn har inget större värde, omkring ett par tusen.
Uppvärmning av huset
Det ska också nämnas lite om uppvärmningen i huset.
I det yttersta rummet ser man i dag en öppen spis. Men på grund av brandfaran fick skorstenen aldrig gå genom yttertaket. Skorstenen gick däremot från den öppna spisen upp på vinden. Den var mycket i vägen där, så morbror Henry och hans son Bert rev den någon gång på 1970-talet.
Jag minns en gammal fin sättugn i det mittre rummet. Den eldades genom en lucka i köket. Än i dag finns en järnring kvar i väggen, mellan köket och det mittre rummet, som minner om denna lucka. Sättugnen var så ful, att jag inte har hittat den på något foto. Däremot finns sättugnens tre sidor bevarade och är fästade som väggprydnader i hallen.
Jag förmodar att man hade en vedeldad spis i köket, innan man drog in el i huset.
Då jag la sista biten av golvet på vinden, fann jag rester av en skorsten alldeles intill det vitrappade huset, längst i öster. Den var i dåligt skick, så jag kunde med lätthet lyfta av två lager tegel, för att kunna lägga golvet färdigt. Eldade man i det inre rummet på bottenvåningen?
Inför varje vinter satte man innerfönster i köket, det mittre rummet och det inre rummet. Innerfönster fanns inte i det yttre rummet. Dessa har jag snickrat till.
Då sommaren kom, skulle alla innerfönster bort. Fönsterna öppnades. I en del fönsterkarmar klämde man in fönsterbågar med flugnät. Då var det vår, sommar!
20
Ekarps Stråtak lägger knippen med vass i grannens trädgård 2009. Man hade ingen annan stans att lägga dem.
Min stolta och uppspelta mor under taktäckningstiden. Det är inte bara vår och grannarnas trädgårdar som ska städas efter täckningstiden. Även vinden såg ut som en höstack.
Stråtak
Innan vi går vidare i texten, vill jag beskriva hur ett stråtak fungerar.
Taket är brant, med ungefär 45o lutning. Ser man en gammal byggnad med denna branta lutning, har den förmodligen haft stråtak.
Ett stråtak håller en mansålder, det vill säga 50-70 år.
Södra delen på vårt hus läckte. Vi fick lägga om det omkring 1998.
Ett stråtak är den gemensamma benämningen för råg- och vasstak.
Förr hade man råg. I och med bönderna började med stråförkortningsmedel vid rågodlingen, gick man över till vasstak. Men det finns bönder som odlar råg utan stråförkortningsmedel, med tanke på att man ska kunna lägga halmtak. Förr byggde man hus av vad man hade runt knutarna: lera till klineväggar, råg från åkern. Vass importeras i dag från Ungern, där vassen växer i en sjö
(Neusiedlersjön). Vassen skördas med en tröska på en flatbottnad eka. Man beställer vass uppsorterat i längder, där de levereras i buntar.
Då det gamla taket läcker, kan man försöka täta det. Man drar in buntar av dubbelvikta strån, ungefär som man syr en ryamatta. I princip ska det gå. Jag försökte täta det södra taket med denna metod, men fick det inte tätt.
Alternativt, då käpparna börjar synas, eller vassen är så gles, att den börjat glida ner, är det också dags att lägga om taket.
Eftersom vassen gled ner på ett ställe, på norra delen, intill det vitrappade huset, men taket var tätt där, försökte jag föra upp vassen och sy fast det. Jag tillverkade en en meter lång synål. Jag stod på en stege utanför, lutad mot taket, medan Gun och mor låg inne på vinden och tog emot nålen, vände den och förde ut den igen. Jag förlängde kanske livslängden på taket ett par år, men mer var inte att göra.
Sålunda, då taket börjar bli dåligt, är det dags att lägga om det. Det gamla taket rivs ner. Man börjar med ryggningen och river ner det gamla taket uppifrån.
Man kommer då in till läkten, som ligger på takstolarna. Man river ner cirka två meters bredd av en sida av taket, alternativt en hel sida. Det är bara det, att vid regn måste man täcka hålet i taket med presenning.
Därefter tar taktäckaren en bunt vass med de kortaste stråna, som han lägger längst ner på taket, på läkten. Varje bunt är som nämnt sorterat i längder.
Bredvid denna lägger han en likadan bunt, tills önskad bredd är klar. På detta första lager lägger han nya rader med buntar, men med aningen längre strån än det första lagret. Därpå lägger han ett tredje lager med ännu längre strån. Tre lager med buntar motsvarar ungefär tre decimeters tjocklek på taket. Jag valde denna tjocklek, men man kan ha upp till en halv meters tjocklek på taket.
22
Ola Svensson lägger om det norra taket 2013.
Jag och mor, stolta, framför ett nylagt tak.
antingen sågade käppar eller fingertjock ståltråd. Förr sydde man fast käpparna med rep, eventuellt tjärad rep, som virades om läkten och käpparna, men i dag surrar man med rostfri ståltråd, ungefär två millimeter tjock. Eller som Ekarps gjorde: man skruvar fast en ståltråd i läkten under och surrar den om käpparna.
Under tiden som ståltråden dras åt, slår man på den utstickande nederkanten av vassen, med ett räfflat verktyg eller undersidan av en skyffel. Tråden dras åt lagom hårt, så att vassen inte glider ner.
I och med man lägger vass, som är längre än råg, binder man endast på varannan läkt. Då man hade råg, band man på varje läkt.
Sedan arbetar man sig uppåt, lager efter lager. Man slår vassen nerifrån och upp, så man får ett jämntjockt tak. Men för estetiska och praktiska skäl, lägger man det tjockare nertill och tunnare upptill.
Käpparna döljs av påföljande lager. Då man nått taknocken, sticker stråna upp, men dessa bockas ner till andra sidan taket.
Vissa taktäckare slår inte upp vassen, för att få ett jämntjock tak, utan skär av stråna i stället. För nylagda vasstak kan det se vackert randigt ut, på diagonalen.
Sist avslutas taktäckningen med ryggningen. Denna läggs med lös halm, ungefär en halvmeter tjockt. För att inte den ska blåsa bort, lägger man hönsnät över, som binds med ståltråd i de underliggande läkten.
Sedan lägger man på ryttare. De ser ut som väldigt stora vedklabbar, av ek.
Dessa sitter ihop parvis med en järnpinne. För att inte ryttarna ska blåsa bort, surras även de fast med ståltråd i den underliggande läkten. Innan man kom på att man skulle surra fast ryttarna, fick man leta upp dem efter stormar.
Taket är lätt. Vill man byta tak till takpannor, får man byta till kraftigare takstolar.
Taket är glest: är man på vinden kan man höra folk utanför prata. Man kan också föra en handflata rakt genom taket.
Det är tätt, på grund av att regnet rinner ner till undersidan stråna, rinner neråt längs trånas undersida och söker sig ut igen. Väta gör att stråna sväller och tätar det ytterligare. Snö och frost gör taket ännu tätare.
Däremot ska taket andas, så det någon gång torkar upp. Har man ett tätt undertak, som av plåt eller plast, kommer vassen att ruttna.
Det är hopplöst att få tag i taktäckare, som kan lägga vasstak: de behöver inte direkt göra reklam för sig.
På Youtube har jag lagt upp en film, då Ekarps Stråtak la om vårt tak. Sök på ”Stefan Jeppsson Taktäckning”.
