Har förtjänst betydelse för människans frälsning?

Ht 2020

Kandidatuppsats i teologi, 15 hp Umeå universitet

Har förtjänst betydelse för människans frälsning?

En jämförande studie av Thomas av Aquino och Martin Chemnitz synsätt.

Sofia Kalateh

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ... 3

1.1 Ämnespresentation ... 3

1.2 Syfte ... 5

1.3 Problemformulering ... 6

1.4 Arbetsfrågor ... 6

1.5 Metod ... 7

1.6 Material och avgränsning ... 7

1.7 Begrepp ... 10

1.8 Disposition ... 11

2. THOMAS AV AQUINOS SYN PÅ FÖRTJÄNST ... 12

2.1 Förtjänst, rättfärdiggörelse och nåd ... 12

2.2 Förtjänst och rättfärdiggörelse i Romarbrevskommentaren ... 13

2.3 Förtjänst, goda gärningar och evigt liv ... 15

2.4 Sammanfattning ... 18

3. CHEMNITZ SYN PÅ FÖRTJÄNST ... 19

3.1 Frälsningen. ... 19

3.2 Rättfärdiggörelse och förtjänst ... 20

3.3 Evigt liv och förtjänst ... 22

3.4 Goda gärningar, belöningar och förtjänst ... 23

3.5 Angrepp på Trientkonciliet ... 25

3. 6 Sammanfattning ... 29

4. JÄMFÖRELSE OCH DISKUSSION ... 29

4.1 Skillnader mellan Thomas och Chemnitz syn på förtjänst ... 30

4.2 Likheter mellan Thomas och Chemnitz syn på förtjänst ... 32

4.3 Något gemensamt i den ekumeniska dialogen ... 33

5. SLUTSATS ... 35

SAMMANFATTNING ... 37

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 39

3

1. INLEDNING

1.1 Ämnespresentation

Förtjänstbegreppet, (meritum) har i långa tider diskuterats i kyrkan och teologin. Tidiga kyrkofäder förnekade redan innan Pelagianismen att människan på egen hand kan förtjäna frälsning. Förståelsen av förtjänstbegreppet förknippades tidigt med Guds förlänande av det eviga livet. Man tänkte sig därmed inte att människan förtjänade den första nåden; den nåd som Gud skänker vid inledningen till omvändelse och rättfärdiggörelse.¹ Augustinus av Hippo sa omkring år 400 att Gud kröner sina egna gåvor hos människan. Augustinus pekar bland annat på liknelsen om vingårdsarbetarna enligt Matt 20: 1-16.² Augustinus menar här att den syndiga människan, det vill säga vingårdsarbetarna, inte förtjänar rättfärdighet och evigt liv beroende av sin individuella prestationslön eller ansträngning. Eftersom frälsningen är Guds, det vill säga jordägarens, löfte och nåderika gåva. I motsats ansåg däremot Pelagius att människan förtjänar lön och frälsning till följd av sina egna goda gärningar.³ Senare vid den teologiska renässansen, vid 1100 och 1200-talet, diskuterade man bland annat huruvida människan kan förtjäna förberedande av rättfärdighet. På grund av Augustinus influerande förståelse av förtjänst som Guds nåd, var många dock kritisk till detta. Istället försökte man kategorisera olika typer av förtjänst⁴ (se s.10). Under medeltiden utvecklades förtjänstläran ytterligare och var under reformationstiden särskilt framträdande i romersk katolsk teologi.

1Alister E. McGrath, Iusitia Dei: A History of the Christian Doctrine of Justification (New York: Cambridge University, 2005), 138-150.

2 Bibel 2000. Matt 20:1-16: ”Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’Så skall de sista bli först och de första sist.” Om inget annat anges, kommer alla bibelcitat i denna uppsats framledes från Bibel 2000.

3Alister E. McGrath, Christian theology: An introduction (West Sussex: Wiley Blackwell, 2011), 354-355, 357- 358.

4McGrath, Iusitia Dei, 138-150.

4

Enligt den reformerta kyrkan drevs den där till en extrem gärningslära.⁵ Den katolska förtjänstläran har i långa tider ifrågasatts av många protestantiska kyrkor, som förnekar att förtjänst återfinns i människan själv. Att människan kan förtjäna frälsning beroende av sina egna goda gärningar. Många protestantiska kyrkor menar att en sådan förtjänst skulle innebära en mänsklig självförtröstan, som inte är förenligt med tron och Guds löfte om evigt liv. Samt en överträdelse mot Gud och Guds gåva för mänskligheten.⁶ Martin Luther menade att Gud inte behöver människans goda gärningar, samtidigt avvisade han anabaptisternas uppfattning om att all god mänsklig gärning saknar värde inför Gud. Luther ansåg att den pånyttföddes goda gärningar, oberoende människans egen rättfärdighet, ändå behagar Gud.⁷ Stridigheter gällande förtjänstbegreppet bör inte förknippas med den bibliska lönetanken, eftersom både den romersk-katolska och evangelisk-lutherska traditionen bekräftar den. Istället kan man ana att den romersk-katolska kyrkan felbedömt den evangelisk-lutherska tron; att dess bekännelse av rättfärdiggörelsen samt att läran ”tro allena” (sola fide) skulle utesluta människans goda gärningar. Samtidigt verkar en evangelisk-lutersk kritik av den romersk-katolska kyrkan genom uttrycket ”egna förtjänster”, också röra sig om en felaktig ordfejd, eftersom uttrycket endast förekommer enligt en luthersk tolkning.⁸

Representanter för den katolska kyrkan och det lutherska världsförbundet undertecknande en gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran den 31 oktober 1999, efter omkring 450 år av kyrkosplittring. Den fick en viktig ekumenisk betydelse för förtjänstbegreppet. Man var då till exempel överens om att Kristi frälsningsgärning inte kan förtjänas av människan, eftersom frälsningen är en gratis gåva från Gud. Att den kristne inte kan utesluta goda gärningar i sitt liv, eftersom tron verkar genom kärlek. Samt att gärningar utan tro varken har någon

förutsättning för förtjänst eller rättfärdiggörelse. Tanken var att en gemensam deklaration bland annat skulle reda ut de kritiska frågorna som den lutherska traditionen, exempelvis i Konkordieformeln, ställt till Trientkonciliet. Den katolska traditionen talar om förtjänst som

”frukter”, och finner en förtjänstfull karaktär i människans goda gärningar och i löftet om evigt liv. Medan den lutherska traditionen istället förstår goda gärningarna som tecken eller

5 Louis Berkhof, Systematic Theology (Grand Rapids, Michigan: Wm. B Eerdmans Publishing CO, 1996), 541- 542.

6 Mats Wahlberg, ”Merit and the Finnish Luther”, International Journal of Systematic Theology 16, nr 3 (2014):

273, 279-280.

7 Martin Chemnitz, Loci Teologici Part II-III (Jefferson Ave. St Louis: Concordia Publishing House, 2008), 1088. Loci Theologici förkortas ”LT” framledes i denna uppsats fotnoter.

8 Gösta Hallonsten & Per Erik Persson, Att i allt bekänna Kristus: Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelseläran (Stockholm: Verbum förlag, 2000), 113-114.

5

”frukter” av rättfärdiggörelsen, och förnekar att människan kan förtjäna evigt liv.⁹ Den lutherska traditionen tänker sig därmed goda gärningar som den kristna trons ”frukter”, och som en följd av människans frälsning genom Kristus.¹⁰

Ämnet för denna uppsats är en jämförelse mellan Thomas av Aquino och Martin Chemnitz syn på förtjänst.

Thomas av Aquino, (1225-1274), var en inflytelserik katolsk kyrkofader, och är en av de främsta företrädarna för den katolska skolastiken. I denna uppsats är Thomas en viktig gestalt för en katolsk tradition. Martin Chemnitz, (1522-1586), räknas som en stor kännare av

kyrkofäderna under reformationstiden, ¹¹ och var en viktig föregångsman i polemiken mot den romerska katolicismen. Eftersom Chemnitz är en av de främsta evangelisk-lutherska

teologerna efter Luther och Philip Melanchthon, har han särskild betydelse för den tidiga lutherska kyrkans utveckling.¹² I denna uppsats representerar Chemnitz en luthersk tradition.

Chemnitz kom även att angripa och utveckla en, för denna studie, intressant kritik mot den romersk-katolska kyrkan och Trientkonciliets syn på förtjänst.

Denna uppsats ger därmed vissa insikter i skillnader mellan klassisk katolska och lutherska synsätt på förtjänst och frälsning. Uppsatsen har också ekumenisk betydelse och visar på något gemensamt i den ekumeniska dialogen.

1.2 Syfte

Då jag har reflekterat kring olika definitioner av förtjänstbegreppet har jag förstått att det än idag kan vara en laddad diskussion traditioner emellan. Inför denna studie blev jag intresserad av om någon viktig luthersk teolog ger större utrymme till att tala om belöning/ förtjänst än Luther själv, i detta sammanhang introducerades jag till Chemnitz teologi.

En central tanke med denna studie är att undersöka om det finns definitioner av förtjänst som kan tänkas överlappa mellan Thomas och Chemnitz. Avsikten är också att se om det finns någon gemensam beröringspunkt, gällande förståelsen av förtjänstens betydelse för

frälsningen. Samt att bidra till en vidare ökad ekumenisk förståelse mellan de katolska och lutherska traditionerna. Tidigare forskare pekar på att förtjänstbegreppet, har tagit upp en liten

9 Hallonsten, 113-114.

10 Gregory L. Jackson, Catholic, Lutheran, Protestant (Glendale, Arizona: Martin Chemnitz Press, 2007), 138.

11 J. A. O Preus, The Second Martin: The Life and Theology of Martin Chemnitz. (Jefferson Ave, St. Louis:

Concordia Publishing Company, 1994), 252.

12 Jack D. Kilcrease, The Doctrine of Atonement: From Luther to Forde (Eugene: Wipf & Stock, 2018), 55-56.

6

ekumenisk plats i forskningen.¹³ Detta gör denna studie intressant. Uppsatsen är även intressant eftersom Chemnitz skolastik och syn på förtjänstbegreppet har tagit upp en tämligen liten plats i tidigare forskningen.

1.3 Problemformulering

Problemformuleringen för denna uppsats lyder:

Vilka likheter och skillnader finns det mellan Thomas av Aquinos och Martin Chemnitz definitioner av förtjänstbegreppet, och tolkningar av förtjänstens betydelse för frälsningen?

För att nå fram till ett svar på detta problem behöver både Thomas och Chemnitz förståelser av förtjänstbegreppet analyseras var för sig enligt arbetsfrågorna nedan.

1.4 Arbetsfrågor

Följande arbetsfrågor är en hjälp och förutsättning för att besvara om det finns definitioner av förtjänst som kan tänkas överlappa mellan Thomas och Chemnitz. Om det finns någon gemensam beröringspunkt, gällande förståelsen av förtjänstens betydelse för frälsningen.

Samt att denna studie kan bidra till en vidare ökad ekumenisk förståelse mellan de katolska och lutherska traditionerna.

- Hur definierar Thomas av Aquino förtjänstbegreppet?

- Hur förstår Thomas mänsklig förtjänst i förhållande till frälsningen och inför Gud?

- Hur definierar Martin Chemnitz förtjänstbegreppet?

- Är det enligt Chemnitz möjligt, och om så på vilket sätt, att tala om mänsklig förtjänst inför Gud?

- Hur lyder Chemnitz kritik av en katolsk förtjänstlära?

- Vilka skillnader finns mellan Thomas och Chemnitz syn på förtjänst?

- Vilka likheter finns mellan Thomas och Chemnitz syn på förtjänst?

13 Mikael Root ”Aquinas: Merit And Reformation Theology after the Joint Declaration on the Doctorine of Justification”, Modern Theology. 20, nr 1, (2004): 10-11.

7

1.5 Metod

Denna uppsats skrivs inom ämnesområdet systematisk teologi.

Metoden för denna uppsats är en komparativ textanalys och dess syfte är att finna likheter och skillnader mellan Thomas, respektive Chemnitz syn på förtjänst. En komparativ textanalys används som metod för alla slag av texter, menar Björn Vikström. Exempelvis kan en komparativ textanalys visa på likheter mellan olika filosofiska perspektiv, eller hur olika skönlitterära författare hämtat inspiration från varandra.¹⁴ Enligt författaren Lennart

Hellspong är syftet med en komparativ textanalys: ”att jämföra olika texter eller genrer för att undersöka likheter, skillnader eller påverkan mellan dem.” ¹⁵ Texter som går att överlappa, eller som har ett samband, har ofta en bättre förutsättning för ett gott resultat, menar Hellspong.

Denna uppsats analyserar och jämför texter, vars samband är definitioner av

förtjänstbegreppet. Min analys för denna undersökning bygger primärt på Thomas och

Chemnitz egna verk, som för denna uppsats är primärlitteratur (se s. 7- 10). Samt annan viktig sekundärlitteratur som tolkar Thomas och Chemnitz syn på förtjänst.

1.6 Material och avgränsning

Här beskriver jag de verk som varit av störst betydelse för besvarandet av uppsatsens

huvudfråga. Övrig litteratur som jag använt för denna studie redovisas i uppsatsens käll- och litteraturförteckning (se s.39- 41).

För analysen av Thomas förståelse av förtjänstbegreppet har bland annat nedanstående verk använts:

Den engelska översättningen av Summa theologiae, prima secundae, 71- 114, också kallad Summa theologica. Detta huvudverk författades av Thomas i slutet av hans liv, omkring 1265–68.¹⁶ För att det skulle bli färdigställt, fick man efter Thomas död komplettera det med andra texter skrivna av honom.¹⁷ Det kan förstås som en summering av systematisk-

teologiska ämnen, som behandlats i en koncentrerad form. Syftet med verket var didaktiskt,

14 Björn Vikström, Den skapande läsaren: Hermeneutik och tolkningskompetens (Lund: Studentlitteratur, 2005), 66- 67.

15 Lennart Hellspong och studentlitteratur, Metoder för bruksanalys (Lund: Studentlitteratur, 2001), 79.

16 Brian Davies, Thomas Aquinas´s Summa Theologiae: A guide & commentary (New York: University Press, 2014), 4.

17 Michel de Paillerets, Thomas av Aquino – En doktor för vår tid (Lund: Doxa, 1981), 26.

8

och skulle vara en förberedande bok för teologstudenter.¹⁸ Verket består av olika frågor, som kan förstås som diskussioner, enligt en skolastisk metod.¹⁹ Frågorna är sedan indelade i olika artiklar, där Thomas presenterar en proposition som han själv antingen förkastar eller

bejakar.²⁰ Thomas bemöter sedan frågeställningen genom att lyfta systematiska invändningar mot sin egen utgångspunkt. Inte sällan stödjer han sitt eget argument genom att hänvisa till någon slags auktoritet, exempelvis, kyrkofädernas tradition eller Skriften själv.²¹

Avslutningsvis besvarar Thomas artikelns fråga och de invändningar som framhållits.²² Referenser till Summan görs vanligen enligt förkortningen ST. Den sektion som åsyftas anges sedan med romerska siffror, och frågorna med hjälp av bokstaven q och slutligen artikeln med bokstaven a. Verket är uppbyggt i tre huvuddelar, varav den andra delen är uppdelad i två.

II:1, prima secundae, och II:2, secunda secundae. I denna uppsats använder jag mig i sak av den första delen, prima secundae, där Thomas beskriver sin syn på förtjänst.

Den engelska översättningen av Super ad Romanos (ca 1265-68). (Commentary on the Letters of Saint Paul to the Romans). Eftersom Thomas brukade använda sig av olika

bibelöversättningar, och dessutom ofta citerade Skriften ur minnet, är det svårt att exakt fastställa vilken bibelversion han använde sig av när han skrev sin romarbrevskommentar.

Den latinska översättningen av Thomas romarbrevskommentar kommer från Thomas Aquinas stiftelsen och Corpus Thomisticum.²³ Den engelska översättningen av Thomas

romarbrevskommentar förbereddes som ett utkast av Fabrian Richard Larcher. Efter Latchers död färdigställdes den av studenter från Ave Maria Universitetet, där Matthew Levering och Jeremy Holmes hade en viktig betydelse för färdigställandet. Den korrigerades sedan vid Aquinas institute i Lander, Wyoming.²⁴

18 Per Erik Persson, Sacra doctrina :en studie till förhållandet mellan ratio och revelatio i Thomas' av Aquino teologi (Lund: CW Gleerup, 1957), 13.

19 Aleksander Radler, Kristendomens idéhistoria: Från medeltiden till vår tid (Lund: Studentlitteratur, 1995, 1998), 56-57.

20 ST, Thomas Aquinas, Summa Theologiae: Prima Secundae, 71-114 (Lander, WY: The Aquinas Insitute for the Study of Sacred Doctrine, 2012), 499. Summa Theologiae förkortas ”ST” framledes i denna uppsats fotnoter.

21 ST, 500.

22 ST, 500-501.

23 ”Corpus Thomisticum”, Fundación Tomás de Aquino Iura omnia asservantur, www.corpusthomasticum.org (hämtad 2020-01-07).

24 ST, Thomas Aquinas, Commentary on the Letter of Saint Paul to The Romans, (Lander, WY: The Aquinas Institute for the Study of Sacred Doctrine, 2012), inledande anteckningar i och om Thomas

romarbrevskommentar, Commentary on the Letters of Saint Paul to the Romans.

9

För analysen av Chemnitz förståelse av förtjänstbegreppet har bland annat nedanstående verk använts:

Loci Theologici (1594). Volym 7 och 8. Delarna I-III. Detta verk förstås som ett av Chemnitz största dogmatiska verk. I denna uppsats har jag analyserat särskilda relevanta avsnitt för studien i den första, andra och tredje delen av verket. Jag har använt mig av en engelsk översättning av detta verk. I detta verk, som vanligen förkortas LT, är kapitlen i de olika delarna I-III, indelade i romerska siffror. Chemnitz visar alltid på vilka huvudsakliga skriftställen varje biblisk lära grundar sig. Denna metod kallas för loci - metoden (loci = skriftställen). Denna metod har gett namn åt många av den gamla lutherdomens teologiska verk, alltifrån exempelvis Melanchthon, och Chemnitz verk.

Examen Concilii Tridentini (ca 1565-1574). Volym 1. Detta är den första delen i ett annat av Chemnitz stora dogmatiska verk, som ofta, i denna uppsats förkortas ECT. I denna uppsats använder jag mig av en engelsk översättning av detta verk. (Examination of the Council of Trent. Part I.) Chemnitz arbetade med denna skrift under åtta års tid. Verket undersöker kyrkomötet i Trient. Kritiken som Chemnitz här riktar mot den katolska kyrkan, är i denna uppsats relevant för stridigheterna mellan traditionerna, samt för analysen av Chemnitz förståelse av förtjänstbegreppet. Detta verk blir också betydelsefullt, då det förstås som det mest auktoritativa lutherska svaret till Trientkonciliet och den katolska kyrkan.²⁵ Detta monumentala verk kom till genom en skriftväxling med den portugisiske romersk-katolska teologen Jacobus Andrada, som själv var med vid det tridentiska mötet. Skriften har utkommit i minst 28 upplagor, och gavs ut i fyra volymer mellan 1566-1573. Åtminstone en upplaga har publicerats varje århundrade sedan dess.²⁶ För att inte bli beskylld för att misstolka konciliet, använde Chemnitz sig av Andradas tolkningar av konciliets skrifter.²⁷ ECT är också

betydelsefullt för denna uppsats, då det än idag används i den ekumeniska dialogen mellan den evangelisk-lutherska kyrkan och den romersk-katolska.

Jag avgränsar i huvudsak denna uppsats till ett undersökande av två viktiga teologer, samt några av deras verk som behandlar förtjänstbegreppet. I denna uppsats kommer jag varken ta ställning för Thomas eller Chemnitz syn på förtjänst. I denna uppsats vore det, för att ge en

25 Root, 14.

26 Preus, 336.

27 Torbjörn Johansson, Reformationens huvudfrågor om arvet från Augustinus: En studie av Martin Chemnitz´Augustinusreception (Göteborg, Församlingsförlaget, 1999), 35.

10

historisk framställning, bland annat intressant att undersöka hur förtjänstbegreppet utvecklats i den katolska fornkyrkan och hos kyrkofäderna, särskilt Augustinus uttalanden i diskussionen med Pelagianerna. Inte minst eftersom Thomas och Chemnitz också delar intresset för kyrkofäder och äldre kristen tradition. Eftersom studien behöver avgränsas väljer jag att inte fördjupa detta ytterligare.

1.7 Begrepp

Min tolkning och redogörelse av begreppen nedan bygger på ordförklaringar enligt Alister E.

McGraths Iustitia Dei.²⁸

Gratia gratis data Gratis nåd, från Gud till människan. Nådegåvan är tidsbegräsad för människan, då hon befinner sig i ett tillstånd av synd.

Gratia gratum faciens Rättfärdiggörande nåd, från Gud till människan. Gud helgar och gudomliggör människan. Nådegåvan är inte tidsbegränsad för människan utan ständigt återkommande, då hon befinner sig i ett tillstånd av nåd.

Meritum de condigno En verklig förtjänst. Gud tilldelar människan gudomliggörande lön, då hon såsom Gud har tänkt, handlar med sitt förnuft och fria vilja i ett tillstånd av nåd.

Meritum de congruo En kvasimerit. Gud tilldelar människan proportionell ersättning, då hon, såsom Gud har tänkt, handlar med sitt förnuft och fria vilja i ett tillstånd utan nåd.

28 McGrath, Iustatia Dei, 123.

11

1.8 Disposition

Dispositionen i denna uppsats är fortsättningsvis följande:

Kapitel två är ett analyskapitel och syftar till att redogöra för Thomas syn på förtjänst. Här besvaras uppsatsens första och andra arbetsfråga. Det vill säga: - Hur definierar Thomas av Aquino förtjänstbegreppet? Samt - Hur förstår Thomas mänsklig förtjänst i förhållande till frälsningen och inför Gud? Kapitel två visar på Thomas syn på förtjänst utifrån primär och sekundärlitteratur.

Kapitel tre syftar till att redogöra för Chemnitz syn på förtjänst. Här besvaras uppsatsens tredje, fjärde och femte arbetsfråga. Det vill säga: - Hur definierar Martin Chemnitz förtjänstbegreppet? – Är det enligt Chemnitz möjligt, och om så på vilket sätt, att tala om mänsklig förtjänst inför Gud? Samt - Hur lyder Chemnitz kritik av en katolsk förtjänstlära?

Kapitel tre visar på Chemnitz syn på förtjänst utifrån primär och sekundärlitteratur.

Kapitel fyra jämför och diskuterar vad som tidigare identifierats i uppsatsen. I detta kapitel besvaras också uppsatsens sjätte och sjunde arbetsfråga. Det vill säga: - Vilka skillnader finns mellan Thomas och Chemnitz syn på förtjänst? Samt - Vilka likheter finns mellan Thomas och Chemnitz syn på förtjänst? Här presenteras hur respektive förståelse ligger till grund för deras syn på människans förtjänst inför Gud. Här diskuteras även undersökningens resultat mot bakgrund av uppsatsens problemformulering och det övergripande problem som formulerats i uppsatsens inledning. En viktig tanke med denna studie är att undersöka om det finns

definitioner av förtjänst som kan tänkas överlappa mellan Thomas och Chemnitz. Avsikten är också att se om det finns någon gemensam beröringspunkt, gällande förståelsen av

förtjänstens betydelse för frälsningen. Samt att bidra till en vidare ökad ekumenisk förståelse mellan de katolska och lutherska traditionerna.

Kapitel fem beskriver vilka slutsatser som är möjliga att dra utifrån det som tidigare behandlats gällande uppsatsens huvudsakliga problemformulering: - Vilka likheter och skillnader finns det mellan Thomas av Aquinos och Martin Chemnitz definitioner av

förtjänstbegreppet och tolkningar av förtjänstens betydelse för frälsningen? Här presenteras också uppsatsens slutsats: Uppsatsen visar på att det finns betydande skillnader mellan Thomas och Chemnitz definitioner av förtjänstbegreppet. Uppsatsen visar också på att det är möjligt att förena centrala delar av Thomas och Chemnitz syn på förtjänst/belöningar. Samt att en del av den kritik Chemnitz för fram mot en katolsk förtjänstlära, är något bristfällig.

Denna slutsats leder sedan fram till uppsatsens avslutande sammanfattning.

12

2. THOMAS AV AQUINOS SYN PÅ FÖRTJÄNST

Detta kapitel syftar till att redogöra för Thomas syn på förtjänst. Därmed ska detta kapitel besvara uppsatsens första och andra arbetsfråga: Hur definierar Thomas av Aquino

förtjänstbegreppet? Samt: Hur förstår Thomas mänsklig förtjänst i förhållande till frälsningen och inför Gud?

De primärkällor som jag använder för kapitlets analys kommer från några egna verk av Thomas. Med avseende på Thomas definition av förtjänstbegreppet, och hur Thomas förstår mänsklig förtjänst i förhållande till frälsningen och inför Gud använder jag Summa

Theologica, samt Thomas Romarbrevskommentar Super ad Romanos. Jag använder mig också av en del sekundärlitteratur i den följande analysen av Thomas teologi.²⁹

2.1 Förtjänst, rättfärdiggörelse och nåd

Thomas avsnitt om nåd, innan fråga 114 om förtjänst i ST, blir avgörande för Thomas definition av förtjänstbegreppet.³⁰ Thomas menar att människans nåd kommer från Gud.³¹ Samt att människan inte kan räkna med någon naturlig förtjänst, om inte genom nådens inverkan, eftersom Gud, genom nåd gör ett särskilt ingripande för människan. Thomas

förståelse av förtjänstbegreppet hör således ihop med hans förståelse av nåd. ³² Thomas tänker sig att de saliga befinner sig i ett tillstånd av nåd.³³För Thomas hör också nåd ihop med förtjänstens förhållande till rättfärdiggörelsen. I artikel 1, fråga 111 hävdar Thomas att nåden är tvåfaldig, och redogör för helgande nåd, (gratia gratis facien) och gratis nåd, (gratia gratis data).³⁴ Thomas tänker sig att människan förenas med Gud och gudomliggörs genom

helgande nåd. Människan får således en gudomlig karaktär, och en slags kvalitet som höjer själens substans till en högre tillvarosfär. Gud tilldelar människan något utanför hennes egen förmåga, erfarenhet och existens. Således kan människan också samverka i andras

rättfärdiggörelse. För Thomas är helgande nåd Guds rättfärdiggörande nåd, som är gudomligt förlänat människan. Mottagarens kvalitéer är habituell nåd (se s 10). Vidare menar Thomas att helgande nåd inte är identisk med de övernaturliga dygderna, men hör ändå ihop med tro, hopp och kärlek. För Thomas utesluter helgande nåd att Gud står i skuld till människan.

29 Sekundärlitteratur (främst i 2.1)

30 Summa Theologica förkortas ”ST” framledes i denna uppsats.

31 McGrath, Christian theology, 356-357.

32 Joseph P. Wawrykow, Gods grace and human action: Merit in the Theology of Thomas Aquinas (London:

University of Notre Dame Press, 2016), 6; Josep P. Wawrykow, On the Purpose of Merit in the Theology of Thomas Aquinas, 103.

33 Paillerets, En doktor för vår tid, 53.

34 Min analys av Thomas förståelse av nåden som tvåfaldig bygger på Brian Davies, Thomas Aquinas's Summa Theologiae: A Guide and Commentary, 226.

13

Thomas tänker sig att människan med gratis nåd behagar Gud, men att hon däremot inte är delaktig i den gudomliga naturen på samma sätt.³⁵ Med gratis nåd hjälper Gud människan att hjälpa andra människor att bli heliga. Ett exempel på detta kan vara när en människa delar med sig av en profetia. Det vill säga ett budskap som egentligen kommer från Gud.³⁶ I artikel 2 framhåller Thomas att nåd kan indelas i verksam nåd (gratia operans) eller samverkande nåd (gratia cooperans). Thomas menar att rättfärdiggörelsen är den verkande nådens effekt.

Rättfärdighet är således en gärning av verksam nåd, som rör Gud, och som får den tillräknade att vilja vad Gud vill. Vidare menar Thomas att förtjänst däremot är en effekt av samverkande nåd.³⁷ Thomas tar fasta på Augustinus tankar om nåd: nämligen att människans egenskaper är inneboende i henne. Samt att människans inre först förnyas genom verksam nåd, som sedan växer till samverkande nåd i människan.³⁸ Thomas tänker sig att Gud och människans egens själ avgör människans rörelse i samverkande nåd. På grund av människans fria vilja och förnuft, kan människan förtjäna lön från Gud, vilket är Guds gåva.³⁹ För Thomas relaterar förtjänst således till den samverkande nådens gärning. En slags disposition, eller benägenhet att fortsätta handla enligt Gud vilja. Thomas menar att människan upprätthålls genom nåd, så att hon är nära Gud.⁴⁰ Thomas tänker sig att verklig förtjänst, återfinns i den rättfärdiga människan, som i första han alltid befinner sig i ett tillstånd av nåd.⁴¹

2.2 Förtjänst och rättfärdiggörelse i Romarbrevskommentaren

Nedan redogör jag för Thomas Romarbrevskommentar, som leder fram till en fördjupad analys gällande Thomas förståelse av förtjänst i förhållande till rättfärdiggörelse.

Thomas pekar på Skriftens ord om lagens skydd mot domen, enligt Rom 2:13.⁴² Enligt Thomas menar Paulus att förnyelsen leder till rättfärdighet, som skänker människan frid.

I nästkommande vers förnekar Thomas att människan är rättfärdig och förtjänt inför Gud endast genom lagens gärning, ceremoniella verk och moralgärningar.⁴³ Thomas tänker sig att

35 ST, 463-465.

36 Davies, 226.

37 Min analys av Thomas indelning av nåd bygger på Brian Davies, Thomas Aquinas's Summa Theologiae: A Guide and Commentary, 226.

38 ST, 465-466.

39 ST, Thomas Aquinas, Commentary on the Letter of Saint Paul to the Romans, 74, 106, 111-112.

40 Davies, 226;

41 Charles II Raith, ”Calvin´s Critique of Merit, and why Aquinas (Mostly) Agrees”. Pro Ecclesia, 20, nr 2, (2011):160.

42 Rom 2:13: ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.”

43 Rom 2:14: ”Hedningarna har inte lagen men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de i sin egen lag fast de saknar lagen.”

14

människans rättfärdiggörelse beror av Guds nåd.⁴⁴ Men den som gör lagen, det vill säga fullgör lagens krav, är också rättfärdig. Thomas menar att Paulus visar på värdet av de som håller fast vid lagen, utan att ha hört den. Samt förnekar att den som har hör lagen, men som inte lever efter den är rättfärdig. Thomas menar att Paulus pekar på Kristus, som visar på lagens gärning. Thomas stärker sin argumentation bland annat genom Rom 3:24,⁴⁵ och Rom 3:28.⁴⁶ Thomas menar att Paulus visar att apostlarna lär sanning genom Kristus. Människans tro på Kristus rättfärdiggör och renar således hennes hjärta. Människan har frid med Gud genom Kristus enligt Rom 5:1.⁴⁷ I sin kommentar till Rom 4:4 menar Thomas därför att Abrahams egen roll i rättfärdiggörelsen inte spelade någon roll.⁴⁸ Återigen pekar Thomas på nådens kraft som central i människans rättfärdiggörelse.⁴⁹ Nåd visar på det goda som

människan får, genom Gud. Men också på det onda som hon, genom Kristus, räddas från.

Thomas ger exempel på att Skriften lär att även kung David prisade den människa salig som Gud räknar som rättfärdig, oberoende människans egna gärningar.⁵⁰

Vidare pekar Thomas på Adam- Kristus typologin enligt Rom 5:16⁵¹, där Gud frikänner den syndiga människan, genom Kristus. För Thomas har Jesu effekt större inverkan än Adams synd. Kristi gärning innebär nåd, och ett frikännande för många människors överträdelser. Det är således genom att vara i Guds nåd som människan kan förtjäna evigt liv (se s.15-18).

Likväl kan människan göra sig förtjänt av död, genom att leva i synd.⁵² I sin kommentar till Romarbrevet 8:12 framhåller Thomas att Paulus menar att Guds härlighet till sina barn beror på Kristi verk för människan.⁵³ Det är Kristus som är Guds gåva, av nåd, och på grund av Kristus blir människan således deltagande i det gudomliga. Thomas tänker sig att människans medlidande i Kristi lidande är ärofyllt, vilket gör att människan har del av Kristi härlighet,⁵⁴ enligt Rom 8:17.⁵⁵ Thomas tänker sig att Gud fritt väljer den människa som tillräknas

44 Raith, 151-152.

45Rom 3:24: ”och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem med Kristus Jesus.”

46 Rom 3:28: ”Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende laggärningar.”

47 Rom 5:1: ”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus.”, Raith, 150.

48Rom 4:4: ”Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet.”

49ST, Thomas Aquinas, Commentary on the Letter of Saint Paul to the Romans, 129.

50 Rom 4:6 ”Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar.”

51Rom 5:16: ”och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande.”

52 Rom 6:23 ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

53 Rom 8:12 ”Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur.”

54 ST, Thomas Aquinas, Commentary on the Letter of Saint Paul to the Romans 113, 149, 213, 218.

55 Rom 8:17: ”Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.”

15

rättfärdighet,⁵⁶ enligt Rom 9:11.⁵⁷ Därmed är människans rättfärdighet ingenting förtjänstfullt i sig själv. Människans förtjänstfulla karaktär utgår från Kristus. Om människans gärningar därför förstås som något förtjänstfullt i sig själv, har de inte längre med nåd att göra.⁵⁸ Thomas pekar även på detta i ST fråga 114 artikel 5.⁵⁹ I artikel 2, i ST fråga 114

kommenterar Thomas bland annat Rom 11:35.⁶⁰ Thomas stärker sedan sin ståndpunkt i artikel 3, genom att framhålla att även Paulus förnekar att Skaparen, kan stå i skuld gentemot sin egen skapelse.⁶¹ Människan ska heller inte stå i skuld till sin nästa enligt Rom 13:1,⁶² utan endast ära och underordna sig Gud. Thomas tänker sig emellertid att människan kan använda Guds gåva som Kristi medarvingar, och leva i enlighet med Guds förtjänstfulla nåd, som Gud har tänkt.⁶³

2.3 Förtjänst, goda gärningar och evigt liv

Nedan redogör jag för Thomas förståelse av förtjänst i förhållande till goda gärningar och evigt liv.

I ST fråga 114, artikel 1 framhåller Thomas bland annat att en människa med goda gärningar kan få lön av Gud. Samt varför Gud kan belöna goda gärningar genom sin barmhärtighet.

Denna artikel är avgörande för Thomas övriga artiklar i fråga 114, eftersom den har som avsikt att visa varför det är möjligt med mänsklig förtjänst inför Gud.⁶⁴ För Thomas är

förtjänst delvis en egenskap från människans goda gärningar, vilket berättigar lön till den som utför dessa. Thomas tänker sig att det är rättvist att belöna en människa för hennes börda eller arbete, och förstår således belöning som en slags ersättning.⁶⁵ För Thomas finns det en slags jämlikhet mellan människans goda gärningar och Guds ersättning genom verklig förtjänst.

Thomas menar att människan kan uppenbara det gudomliga genom nåden. Människans kristna handlingar, som utgår från nåden, exempelvis handlingar genom tro, hopp och kärlek gör således att hon kan uppnå evigt liv. Thomas tänker sig också att olika människor på olika sätt visar på Guds godhet, samt att Gud belönar människan på olika sätt, enligt sin vilja:

56 Raith, 155-166.

57 Rom 9:11: ”Innan de var födda och hunnit göra vare sig gott eller ont – Guds beslut att välja fritt skulle stå fast.”

58 Rom 11:6: ”Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull – då vore nåden inte nåd.”

59 Raith, 74.

60 Rom 11:35: ”Vem har skänkt honom något som han måste återgälda?”

61 ST, 463-464.

62 Rom 13:1: ”Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom.”

63 ST, Thomas Aquinas, Commentary on the Letter of Saint Paul to the Romans, 321, 347- 348.

64 Min analys av Thomas atikel 1, fråga 114 som avgörande för Thomas övriga artiklar i fråga 11, bygger på Josep P. Wawrykow, Gods grace and human action: Merit in the Theology of Thomas Aquinas, 177-178.

65 Whalberg, 276.

16

In this plan, God has assigned different roles to different people for the manifestation of God´s goodness. In broad terms, God has ordinated some people to salvation to disclose the devine goodness in a special way. Others God leaves to their just fate. Within the group of the elect, God designates one to a greater reward, another to a lesser, all for the purpose of attaining the variety in the world needed to disclose the devine goodness outside of God.⁶⁶

Däremot förnekar Thomas att det finns någon jämlikhet mellan Gud och människan själv.⁶⁷ I artikel 2 framhåller Thomas att människan inte kan sätta sig över Gud.⁶⁸ I artikel 3

framhåller Thomas sin definition av förtjänstbegreppet. Thomas tänker sig människans förtjänst som verklig förtjänst (meritum de condigno) eller relativ förtjänst (meritum de congruo).⁶⁹ För Thomas utgår verklig förtjänt från den helige Andens nåd, som bor i den människa som är rättfärdig. Thomas menar att verklig förtjänst inte beror på människan, utan i första hand på Guds förordnande.⁷⁰ Den rättfärdige människan har således verklig förtjänst, från Gud, på grund av den kraft som Gud skänker.

Samtidigt tänker sig Thomas att människans förtjänst också har att göra med hur väl människan tar emot den kraft hon fått av Gud. När den rättfärdiga människan, genom nåd behagar Gud, har hennes gärningar, enligt Guds vilja, således en verklig förtjänstfull karaktär.

Thomas menar att rättfärdiggörelsen är Guds kärleks förnämsta verk, där Gud, i barmhärtighet tar bort människans synd, och gör henne helig genom sin helige Andes nåd, som alltså

förvärvas människan genom Kristi lidande. Därmed tänker sig Thomas att evigt liv i första hand en följd av Guds nåd,⁷¹ och således inte en belöning för människans egna goda

gärningar.⁷² Människans förtjänst, och lönetanke har enligt Thomas, kyrkomötet i Trent och den katolska traditionen således att göra med en viss rättfärdighet. Denna rättfärdighet

kommer av tro, och Guds lön alltså genom nådens inverkan.⁷³ Den nåd människan får ta emot läker hennes egen synd, och är därmed en direkt förutsättning för evigt liv.⁷⁴ Thomas menar att syndernas förlåtelse, genom Kristus är nödvändig. Människans synd är ett brott mot Gud, men Gud återställer människans vanställdhet genom Sonen, som är Guds gåva genom nåd.

Thomas tänker sig därför syndaförlåtelsen, som en slags effekt av Guds nådeingjutande.

66 Wawrykow, Gods grace and human action, 212.

67 Wawrykow, Gods grace and human action, 178.

68 ST, 506-507, 501-502.

69 ST, 502-503.

70 Root, 11- 12.

71 ST, 499-501, 502-503.

72 Davies, 229.

73 Wahlberg, 276.

74 Wawrykow, Gods grace and human action, 191.

17

Resultatet av nåd är Guds frid, som leder till verklig förtjänst.⁷⁵ I artikel 6 framhåller Thomas, bland annat, att människan inte på egen hand kan skapa nåd eller på egen hand göra sig förtjänt av den första nåden. I artikel 7 framhåller Thomas vidare att endast Kristus kan förtjäna den första nåden. Den kristne får således inte egen frälsning genom Kristi förtjänst, utan blir en del av Kristi förtjänst.⁷⁶ Thomas tänker sig att evigt liv egentligen överskrider människans egen kapacitet, då människan inte kan uppnå evigt liv endast med sin egen kunskapsförmåga eller längtan.⁷⁷ Människan kan därför inte, på egen hand, göra sig förtjänt inför Gud. Människans goda, kommer alltid i första hand från Gud.⁷⁸ Thomas menar att den kristne får ta emot Kristi lidande i sitt dop, vilket i sig är förtjänstfullt. Thomas tänker sig däremot att den människa som redan innan sitt dop har tro, också erhåller en viss förtjänst innan dopet. Detta beror på att människans nåd utgår från hennes tro, oberoende sina egna gärningar.

Thomas menar att den människa som ha relativ förtjänst däremot inte befinner sig i ett tillstånd av nåd. Likväl kan hon handla med sitt förnuft och sin fria vilja, enligt hur Gud har skapar världen, och förtjäna en proportionell ersättning av Gud.⁷⁹ Eftersom Gud är trogen sin gudomliga ordination belönar Gud människan, enligt sin egen vilja. I artikel 9 framhåller Thomas att människans fria vilja, såsom Gud skapat henne som förnuftig varelse, är naturligt känslig för vad som är gott och ont. Vilket i sig är förtjänstfullt, eftersom hon är Guds

Skapelse.⁸⁰ Thomas beskriver här inte mer djupgående vilken typ av belöning den kristne kan få genom sina goda gärningar.⁸¹ För Thomas är kärleken däremot den viktigaste principen i den kristnes liv. Evigt liv tillhör kärlek genom Kristus, och endast sekundärt andra dygder.

Därför kan den människa som är rättfärdig också erhålla förtjänst, genom föreningen med Kristi kärlek. För Thomas är kärleken till Gud och nästan den enda vägen till människans helighet. Thomas tänker sig att kärleken är en vänskap mellan människa och Gud, som beror av Gud och som bara fortsätter växa. Dominikan patern Michael de Paillerets menar att Thomas tänker sig att: ”De ödmjukas tro och kärleken, som är den helige Andens verk, är kyrkans hjärta.” Samt att människan bör ställa sitt intellekt i trons tjänst.⁸² Thomas tänker sig

75 Raith, 162-163, 152.

76 Raith, 154-155.

77 Pallierts, Thomas av Aquino: en doktor för vår tid, 54.

78 ST, 501-502.

79 Min analys av Thomas kategorisering av förtjänst bygger på Charles II Raiths artikel, ”Calvin´s critique of Merit, and why Aquinas (mostly) agrees”, 125-166.

80 ST, 511.

81 Joseph P. Wawrykow, ”On the Purpose of ´Merit´in the Theology of Thomas Aquinas”, Medieval Philisophy and Theology. 2 (1992): 102.

82 Michel de Paillerets, En liten bok om Thomas av Aquino (Vejbystrand: Bokförlaget Catholica, 1993), 115.

18

att Kristus är källan till all mänsklig förtjänst inför Gud. Människan behöver Kristus. Utan Kristus mister människans egna gärningar sin förtjänstfulla karaktär. Därför försöker människan, på ett naturligt sätt handla genom kärlek. Enligt Thomas står det exempelvis skrivet i Gal. 5:6: ”I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tro, som får sitt uttryck i kärlek.” I artikel 7 hävdar Thomas att den som genom synd har avlägsnat sig från Gud inte själv kan förtjäna något. Människans dödssynd förgör all existerande förtjänst, medan den rättfärdige människans gärningar, genom Kristi kärlek, förtjänar evigt liv. I artikel 8 framhåller Thomas att en människa som har relativ förtjänst, och därmed saknar nåd, heller inte kan förtjäna utökad nåd. Men den människa som alltså befinner sig i ett tillstånd av nåd, det vill säga som har verklig förtjänst, och således redan är rättfärdig, kan förtjäna ytterligare nåd.⁸³ För Thomas ges evigt liv, likt kärlek, i sinom tid. Thomas pekar här på Ords 4:18.⁸⁴ I artikel 10 framhåller Thomas bland annat att världsliga handlingar, det vill säga människans handlingar under jordelivet, är något relativt gott i sig, och har därmed en belönande natur, genom den gudomliga ordinationen.⁸⁵

2.4 Sammanfattning

För Thomas definition av förtjänstbegreppet är nådens inverkan omistlig. Thomas tänker sig att människans förtjänstfulla karaktär har att göra med den heliga Andens rättfärdiggörande nåd, som är henne gudomligt förlänad. För Thomas är nåden tvåfaldig, gratis nåd och

helgande nåd. Thomas delar sedan in nåd i verksam nåd och samverkande nåd. Thomas menar också att förtjänsten är tvåfaldig och pekar på verklig förtjänst och relativ förtjänst; där endast verklig förtjänst innebär ett tillstånd av nåd. Thomas menar att människans verkliga förtjänst har att göra med Kristus första nåd. Thomas tänker sig att människan blir rättfärdig genom sin kristna tro, oberoende sina egna gärningar. Den enskilde människan har således inte någon egen förtjänst, men har däremot del av Kristi förtjänst när hon lever och verkar likt Kristus, genom kärlek till Gud och sina medmänniskor. Människans förtjänst är en effekt av Guds samverkande nåd, genom Kristus, som är Guds gåva till människan. Genom sin Son erbjuder Gud människan frälsning och evigt liv. Gud belönar människan, på olika sätt, för det som Gud Skaparen själv, genom nåden har åstadkommit i henne, det vill säga i sin egen avbild.

83 Wawrykow, Gods grace and human action, 215.

84 Ords 4:18: ”De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer till dagen är full.”

85 ST, 504-505, 508-509, 510-511, 511-513.

19

3. CHEMNITZ SYN PÅ FÖRTJÄNST

Detta kapitel syftar till att redogöra för Chemnitz syn på förtjänst. Därmed ska detta kapitel besvara uppsatsens tredje, fjärde och femte arbetsfråga: Hur definierar Martin Chemnitz förtjänstbegreppet? Är det enligt Chemnitz möjligt, och om så på vilket sätt, att tala om mänsklig förtjänst inför Gud? Samt: Hur lyder Chemnitz kritik av en katolsk förtjänstlära?

De primärkällor som jag använder för kapitlets analys kommer från några egna verk av Chemnitz. Med avseende på Chemnitz definition av förtjänstbegreppet och om det är möjligt, och om så på vilket sätt, tala om mänsklig förtjänst inför Gud använder jag Loci Theologici.

För den kritik Chemnitz riktar mot en katolsk förtjänstlära använder jag hans undersökning av Trientkonciliet, Examen Concilii Tridentini. Jag använder mig också av några texter från det Tridentinska kyrkomötet. ⁸⁶ Samt en del sekundärlitteratur i den följande analysen av

Chemnitz teologi.⁸⁷

3.1 Frälsningen.

Chemnitz menar att det inte finns någon självförtjänt frälsning eller rättfärdighet, eftersom det inte finns någon förtjänst i människan i sig själv. För Chemnitz beror detta på att människans natur är förorenad genom synden på olika sätt.⁸⁸ En liknande tanke finns även hos

Augustinus, som menar att människans natur var fördärvad efter syndafallet och därför inte kunde förtjäna egen frälsning. För Chemnitz är Kristus fullständigt avgörande för människans frälsning, då han dog för de oförtjänta människornas skull.⁸⁹ Chemnitz tänker sig således att det endast är Kristus förtjänst som är meriterande och verksam.⁹⁰ Chemnitz menar att

människans frälsning redan är förberedd av Gud.⁹¹ Samt att människan är beroende av Kristus förtjänst, lydnad och rättfärdighet.⁹²

86 ”The Council of Trent”, St Gemma.com Web Productions, www.thecounciloftrent.com hämtad 2020-01-07.

87A Christian sermon on God´s foreknowledge or election to salvation, Att i allt bekänna Kristus: den

gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelseläran, Reformationens huvudfrågor och arvet efter Augustinus:

En studie i Martin Chemnitz´ Augustinusreception, Merit and reformation theology after the Joint declaration on the doctrine of justification, Merit and the Finnish Luther, The doctrine of conversation in the theology of Martin Chemnitz, The second Martin: The life and theology of Martin Chemnitz.

88 Min analys av Chemnitz förståelse av människans egen avsaknad av förtjänst bygger på J. A. O Preus, The Second Martin: The Life and Theology of Martin Chemnitz, 315.

89 Martin Chemnitz, Loci Teologici Part II-III, (St Louis: Concordia Publishing House, 1989, 2008), 966-968.

90 Preus, 321.

91Martin Chemnitz, A Christian Sermon on God´s foreknowledge or election to salvation, (Malone, Texas:

Repristination Press, 2016), 40-41.

92 Martin Chemnitz, Loci Theologici:Parti II-III.(Jefferson Ave, St. Louise: Concordia Publishing House, 2008), 909. Loci Theologici I-III förkortas ”LT” framledes i uppsatsens fotnoter.

20

Chemnitz tänker sig att tron på Kristus därför är ett helgande redskap för människan, vilket verkar i hennes ångrande hjärta genom Skriften och sakrament, och som välsignar henne till frälsning.⁹³ För Chemnitz gör en avsaknad av tro att människan saknar Guds nåd och hon förtjänar då istället endast Guds vrede och eviga fördömelse.⁹⁴ Likt Melanchthon tänker sig Chemnitz att tron är ett bekräftande av Guds ord, och förstår därför Skriften som ett

fullkomligt Guds nådemedel som frälser människan.⁹⁵ Chemnitz menar att Skriften ger instruktioner och frälsningsvisshet,⁹⁶ samt erbjuder kännedom om Gud, Kristus och

människan själv.⁹⁷ Denna frälsningsvisshet hjälper sedan människan att ta emot Guds löfte om en gratis frälsning som är beroende av Kristus. Samt gör människan trygg, skänker förtröstan och ger en ödmjuk insikt att vara i nåd, och ha syndernas förlåtelse.⁹⁸ Chemnitz förstår således Skriften som både kristologisk och frälsningsorienterad.⁹⁹ Likt Luther, tänker sig Chemnitz att tro handlar om att lita på Gud. Utan tillit till Gud och en avsaknad av tro kommer människans frälsning till skada, och upphör.¹⁰⁰

3.2 Rättfärdiggörelse och förtjänst

Chemnitz definition av förtjänstbegreppet bör delvis förstås mot bakgrund av Luthers syn på rättfärdiggörelse och förtjänst. Samt mot bakgrund av den evangelisk-lutherska kyrkans bekännelseskrifter och Melanchthon.¹⁰¹ Luther förnekade att rättfärdiggörelse och evigt liv kan förtjänas av människan, men ansåg ändå att den rättfärdiga människans goda gärningar kan få ersättning för lidande. Luther relaterade också till förtjänstläran när han menade att den som uthärdar störst lidande får störst lön av Gud. Melanchthon menade att det finns

kroppsliga och andliga belöningar för dem som gör goda gärningar.¹⁰² Samt att människan ständigt behöver praktisera sin tro för att bevara den, och att kroppsliga och andliga

belöningar behövs i detta liv. Melanchthon menar att Skriften är full av löften om sådana belöningar.¹⁰³ Chemnitz tänker sig också att Skriften ger uttryck för detta.¹⁰⁴ För Chemnitz är

93 Brynjulf Hoaas, The doctrine of conversation in the theology of Martin Chemnitz: What is it and how is it worked, (Trondheim: Adademika Publishing, 2013), 146-152.

94Chemnitz, LT II-III, 1362, 832, 982.

95 Preus, 305-306.

96Chemnitz, A Christian Sermon on God´s foreknowledge or election to salvation, 11; Hoaas, 21-22.

97 Chemnitz, LT I, 45.

98 Min analys av Chemnitz förståelse e av vad frälsningsvisshet bidrar till bygger på Torbjörn Johansson, Reformationens huvudfrågor om arvet från Augustinus: En studie av Martin Chemnitz´ Augustinusreception, 253-256.

99 Hoaas, 24.

100 Chemnitz, LT, II-III, 911, 1362, 1106-1107.

101 Preus, 293.

102 Wahlberg, 280.

103 Philip Melanchthon, The chied theological topics (St Louis: Publishing House), 2011), 187-188.

21

den kristna tron avgörande för människans belöningar, eftersom tron rättfärdiggör den syndiga och oförtjänta människan, genom Kristus,¹⁰⁵ och på grund av Guds nåd.

För Chemnitz uppenbaras tron tillsammans med Guds rättfärdighet i evangelium, som är Guds löfte till människan.¹⁰⁶ Chemnitz menar exempelvis att det i Rom 4:6 står skrivet att

människans rättfärdighet och frälsning tillkommer på grund av tro.¹⁰⁷ Chemnitz menar att kung David till följd av synd förlorade sin rättfärdighet och frälsning, eftersom tro och den heliga Anden inte kan närvara i människans synd. (När Kung David sedan kom till tro igen erhöll han åter rättfärdighet och frälsning).¹⁰⁸ För Chemnitz rättfärdiggörs den troende människan genom den heliga Andens gåva. Enligt teologen Torbjörn Johansson tänker sig Chemnitz att rättfärdiggörelse ”något som sker inför Guds domstol och inte en process som äger rum i människan under detta livet.”¹⁰⁹ För Chemnitz kommer nåd från Gud, som genom Kristus alltså friköpt människan från synd, och försonat henne med Gud.¹¹⁰ Kristus har därmed borttagit bedrövelse och mörker i den kristna människans liv.¹¹¹ För Chemnitz är således Kristus den enda rättfärdighet som kan bestå inför Gud,¹¹² och Kristus är således den enda orsaken till de troendes pånyttfödelse.¹¹³ Människans rättfärdighet genom Kristus blir också tydligt enligt den lutherska bekännelseskriften Konkordieformeln, som Chemnitz även var en av huvudförfattarna till:

... all vår rättfärdighet måste sökas utanför oss och utanför alla människors förtjänst, verk, dygd och värdighet och endast grunda sig på Herren Kristus [...] då han såsom Gud och människa i sin odelade, hela och fullkomliga lydnad är vår rättfärdighet.¹¹⁴

Chemnitz för kritik mot romersk-katolska teologers förställning att rättfärdigheten enligt Skriften skulle bero på nya ingjutna kvalitéer i människan själv, som gör henne förtjänstfull inför Gud,¹¹⁵ (se s.27). Chemnitz tänker sig att människans rättfärdiggörande tro istället utgår

104 Martin Chemnitz, Examination of the Concil of Trent (St Louis: Concordia Publishing House, 2007), 654.

Examination of the Council of Trent, förkortas ”ECT” framledes i uppsatsens fotnoter.

105 Chemnitz, LTI-II, 548; Chemnitz, LT, II-III, 1032.

106 Chemnitz, LT, II-III, 822-828, 837-838, 822-823, 828.

107 Rom 4:6: ”Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar.”

108 Chemnitz, LT, II-III, 1171-73.

109 Johansson, 186.

110Chemnitz, LT II-III, 815; Preus, 313-315.

111 Hoaas, 158.

112Chemnitz, LT, II-III, 984-985.

113 Johansson, 214.

114 ”Konkordieformeln” i Svenska kyrkans bekännelseskrifter (Stockholm: Samfundet Pro fide et Christianismo och Verbum förlag, 1985), 588.

115 Chemnitz, LT II-III, 1026-1030; Johansson, 206.

22

från och sker i relation med Kristus.¹¹⁶ Chemnitz menar att människan rättfärdiggörs på grund av trons objekt, vilket alltså är Kristus, och framhåller konsekvent att människan, utan

Kristus, räknas som ovärdig egen förtjänst inför Gud.¹¹⁷

3.3 Evigt liv och förtjänst

Chemnitz skiljer mellan begreppen förtjänst (meritum) och belöning (merces). Chemnitz menar, som ovan betonats, att förtjänst endast beror av Kristus.¹¹⁸ Medan människan däremot kan få belöningar av Gud, i det eviga livet. För Chemnitz pekar dock både förtjänst och belöning alltså på Kristus.¹¹⁹ Den lutherska traditionen förnekar att människans samverkan med Gud till sin frälsning är möjlig, eftersom det implicit skulle innebära att människan yrkar på en egen gudomlig status.¹²⁰ Chemnitz tänker sig att den pånyttfödda människan, genom Guds barmhärtighet och nåd, får ta emot Guds skapande tro. Därmed tillräknas, som ovan betonats, människan rättfärdighet, och får evigt liv som en nådegåva, på grund av Kristi verksamhet.¹²¹ Enligt Chemnitz är det Kristi mål att ge människan evigt liv.¹²² Förtjänst beror således inte på den enskilda människan.¹²³ Chemnitz tänker sig däremot att den rättfärdiga människan får olika belöningar i det eviga livet, som är kopplade till de goda gärningar som hon gjort under jordelivet. Medan människan får ta emot evigt liv gratis.¹²⁴ Chemnitz menar att Kristus, fri från synd, gav sitt liv för att försona den syndiga och oförtjänta människan med Gud, ¹²⁵ då människan inte själv kan stilla Guds vrede över synden.¹²⁶ Människan förtjänar därmed döden som straff. Likt Luther tänker sig Chemnitz att människans goda gärningar eller lidande kan få lön i det eviga livet, eftersom dessa bekräftar tron.¹²⁷ Enligt Chemnitz lär också Skriften att människan kan få belöning i det eviga livet. Då räknas hennes lön som en slags ersättning för de goda gärningar och det lidandet hon, i relation med Kristus, har åstadkommit under jordelivet.¹²⁸ För Chemnitz blir den rättfärdiga människan, genom tro,

116 Chemnitz, LT, II-III, 1032-1035; Hoaas, 153-156.

117 Chemnitz, LT, II-III, 1008-1009, 972.

118Min analys av Chemnitz distinktion mellan förtjänst och belöning bygger på Mikael Roots artikel, ”Merit And Reformation Theology after the Joint Declaration on the Doctorine of Justification”, 14.

119 Chemnitz, LT, II-III, 1216.

120 Min analys av den lutherska traditionens förståelse av att mänsklig förtjänst inför Gud och mänsklig

samverkan i frälsningen inte är möjlig, bygger på Mats Wahlbergs artikel, ”Merit and the Finnish Luther”, 280.

121 Chemnitz, LT, II-III, 1025.

122 Preus, 321.

123 Johansson, 206, 212-214.

124Chemnitz, LT, II-III, 972; Johansson, 212.

125 Chemnitz, LT, II-III, 1026-1030.

126 Chemnitz, LT, I, 550.

127 Chemnitz, LT, II-III, 642, 1177-1178.

128Root, 15.

23

således Kristi arvinge.¹²⁹ Genom att leva ett rättfärdigt kristet liv under jordelivet, kan hon sedan få lön i det eviga livet. Chemnitz menar att den evangelisk-lutherska kyrkan inte är överens med den romersk-katolska gällande hur människan uppnår evigt liv (se s 28).

3.4 Goda gärningar, belöningar och förtjänst

Likt Luther menar Chemnitz att människans gärningar kan vara farliga för hennes rättfärdighet och frälsning. (Om människan förväntar sig rättfärdighet genom sina goda gärningar skulle de exempelvis få en negativ följd för henne.) För Chemnitz avgör Gud vilka som tilldelas gratis nåd, detta innebär dock inte att människans egen vilja och inställning är obetydlig. Chemnitz anser inte att goda gärningar är oviktiga. Däremot tänker han sig att människan kan komma till skada om hon genom ett slags självförhärligande får en felaktig tilltro till sig själv, eftersom människans lön alltså bygger på Kristus. Chemnitz förnekar att människans gärningar är lika nödvändiga för frälsningen som hennes tro, och kritiserar den romersk-katolska kyrkan för detta. Chemnitz menar att goda gärningar behöver tro, men att tro inte behöver goda gärningar.¹³⁰ Samtidigt menar Chemnitz att tron inte verkar ensam.¹³¹ Chemnitz hävdar också att Skriften förnekar att människan blir frälst på grund av sina egna gärningar. Detta gäller emellertid de gärningar som enligt Chemnitz alltså saknar tro.¹³² Aposteln Paulus förstod även sådana gärningar som motsatsen till nåd genom den heliga Anden.¹³³ Chemnitz tänker sig att den människa som utför gärningar med en avsaknad av tro således inte är fullkomlig inför Gud.¹³⁴ För Chemnitz måste människan under jordelivet först

”behaga” Gud genom tro, för att hon överhuvudtaget ska kunna göra några goda gärningar under jordelivet.¹³⁵ Det vill säga, den kristna människans tro pekar på Kristus, och med trons gärningar efterliknar hon således Kristus. Chemnitz citerar bland annat Heb. 11:6 ”Without faith it is impossible to please God.”¹³⁶ Människan leds av den heliga Anden att göra dessa goda gärningar under jordelivet, som blir ett sätt för henne att beklaga och bekräfta sina egna synder. Därmed lever den kristne också med gärningar, enligt Chemnitz.¹³⁷ Chemnitz menar att människan behöver praktisera sin kristna tro för att hon inte ska fasta i synden. För

129 Chemnitz, LT, I, 311.

130 Chemnitz, LT, II-III, 1010, 1075-1076, 1090-1091, 1102-1103, 1177-1178.

131 Chemnitz, LT II-III, 1172-1173; Preus, 320.

132 Johansson, 274.

133Chemnitz, LT, II-III, 966-968.

134 Preus, 305.

135 Chemnitz, LT, II-III, 1090-1091.

136 Chemnitz, LT, II-III, 1088.

137 Chemnitz, L, II-III, 1174, 1090-1091, 1163, 1213-1216. 1076-1078; Chemnitz, ECT, I, 653- 657.