Digitaliseringens påverkan på elevers språkinlärning i årskurs 4–6
En empirisk studie om lärarens syn på digitala verktygens användning i engelskundervisningen
Författare: Mirsada Causevic Handledare: Christopher Allen Examinator: Ibolya Maricic Termin: VT20
Examensarbete II
Abstrakt
Dagens globaliserade samhälle är sammankopplat bl.a. via den digitala tekniken, vilket bidrar till utvecklingen av individens språk och kommunikationsförmåga. Dagens barn utvecklar sitt engelska språk och digitala kompetenser i skolan men även utanför genom interaktion via sociala medier och spelifiering. Detta faktum stärks såväl av tidigare forskning som presenteras i denna studie, som av de intervjuade lärarna som också presenteras här. Den sociokulturella teorin och multiliteracitet-teorin (multiliteracies) anses vara relevanta i denna studie eftersom båda anses bidra till elevers utveckling av språket, kommunikationsförmågan samt digitala kompetenser.
Syftet med denna studie är att undersöka hur engelsklärare som undervisar i årskurs 4–6 ser på implementering av digitala verktyg i engelskundervisningen, vilka fördelar och nackdelar kan det finnas enligt lärare samt vilka konkreta digitala verktyg som används. Denna studie vilar på den kvalitativa ansatsen. Den är viktig eftersom fokuset ligger på individens personliga tankar, idéer samt resonemang kopplad till språkinlärning och digitala verktyg. För att få svar på studiens frågeställningar användes semistrukturerade intervjuer.
Resultatet visar att engelsklärarna är positivt inställda till digitaliseringen och de använder olika digitala verktyg i sin engelskundervisning men även i andra ämnen dagligen. Dock visar studien att lärarna efterfrågar fortbildningar inom engelskan kopplade till digitala verktyg, bl.a. hur vissa andra program, hemsidor samt appar som lärarna inte har använt kan implementeras i engelskan för att stärka elevernas språkinlärning. De digitala verktygen som används är oftast filmer, musik, kunskapsspel, där Youtube, SLI, British Council Kids/Teens, Elevspel, Bingel och Kahoot används som mest. Dock anser de flesta engelsklärarna i studien att papper och penna inte bör bytas ut mot digitala verktyg, utan digitala verktyg är och bör vara ett komplement i språkundervisningen.
English Title
The impact of digitalisation on students’ language learning in grades 4-6
An empirical study of the teachers’ view of the use of digital tools in English
teaching
Nyckelord
Digitalisering, digitala verktyg, 4–6 engelsklärare, digital kompetens, virtuell värld
Keywords
Digitalization, digital tools, 4-6 English teachers, digital skills, virtual world
Tack
Ett stort tack först och främst till min familj som har stöttat mig under denna
skrivprocess. Jag vill även tacka alla lärare som tog sig tid för att delta i min
studie. Ett stort tack även till min handledare Christopher Allen för allt stöd
och mycket goda råd samt till mina klasskamrater som också bidrog med sina
tankar och goda råd.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställningar ... 3
Bakgrund ... 3
2.1 Teoretisk ram ... 3
2.1.1 Sociokulturellt perspektiv ... 3
2.1.2 Multiliteracitet ... 4
2.1.3 Sammanfattning ... 7
2.2 Tidigare forskning ... 7
2.2.1 Skolans digitalisering ... 7
2.2.2 Språkinlärning ... 8
2.2.3 Lärares pedagogiska grundsynen ... 10
2.2.4 Digital kompetens/digital literacies ... 11
2.2.5 Digitalt verktyg i undervisningen ... 12
2.2.6 Sammanfattning ... 13
Material och metod ... 14
3.1 Kvalitativ ansats ... 14
3.1.1 Semistrukturerad intervju ... 15
3.2 Urval av deltagare för intervju och analys ... 15
3.3 Genomförande ... 16
3.4 Analysmetod ... 17
3.5 Trovärdighet och tillförlitlighet ... 18
3.5.1 Trovärdighet ... 18
3.5.2 Tillförlitlighet ... 19
3.5.3 Överförbarhet ... 19
3.6 Etik ... 19
Resultat... 20
4.1 Lärarnas inställning till digitalisering ... 20
4.2 Fortbildning inom engelska ... 21
4.3 Pappersburna läromedel ... 22
4.4 Problem som uppstår när elever använder digitala verktyg i engelskundervisningen ... 22
4.5 Digitala verktyg i engelskundervisningen ... 23
4.5.1 Fördelar med digitala verktyg i engelskundervisningen ... 25
4.5.2 Nackdelar med digitala verktyg i engelskundervisningen ... 26
4.6 Sammanfattning ... 26
Diskussion ... 27
5.1 Metoddiskussion ... 27
5.2 Resultatdiskussion ... 29
5.2.1 Lärarnas syn på digitalisering och språkinlärning ... 29
5.2.2 Digitala verktyg i engelskundervisningen ... 31
5.2.3 För- och nackdelar med digitala verktyg i engelskundervisningen .. 32
Slutsats ... 34
6.1 Framtida forskning ... 34
Referenslista ... i
Bilaga 1 ... iv
Bilaga 2 ... v
Inledning
Digitalisering är inget nytt begrepp i dagens samhälle och den är märkbar i nästan alla segment av människans liv. Teknikens påverkan på människors sätt att agera och tänka kan både vara medvetet och omedvetet. Många ser stora möjligheter med att använda digitala verktyg i den bemärkelse att människor kan utvecklas på olika sätt. De kan exempelvis utveckla språk, kommunikationsförmåga samt olika arbetsförmågor och kunskaper om omvärlden. Ungdomar socialiserar och utvecklar kunskaper annorlunda gentemot äldre generationer. Deras kommunikation och identitet utvecklas framförallt i den virtuella världen, där de hittar vägar och lösningar via olika medier (Alexandersson, 2014, ss.252, 268). Smartmobiler är det vanligaste digitala verktyget som ungdomar använder i kommunikation med andra men även i skolarbete.
Dock kan det inte påstås att digitaliseringen var densamma på 1950-talet, då datorerna började användas, som det är idag (Sandblad, Gulliksen, Lantz, Walldius och Åborg, 2018, ss.25–29). Under denna period var det endast banker, försäkringsbolag, sjukvård och skattemyndigheter som använde sig av datorerna. I mitten av 1970-talet användes datorerna av fler men på grund av höga datorkostnader var spridningen inte så stor. Däremot var spridningen stor under 1990-talet och fram tills idag är det en självklarhet att använda digital teknik såväl i arbetet som på fritiden. Idag sägs det att nästan alla äger en eller flera digitala verktyg i Sverige. En undersökning genomförd år 2017 visar att 95 procent av Sveriges befolkning har internetuppkoppling hemma och att 98 procent har en mobiltelefon (Davidsson och Thoresson, 2017, s.10).
Eftersom globaliseringen och digitala verktyg ökar för varje dag, ökar människans behov att använda dessa i sin vardag. Språket som många använder i sin kommunikation med omvärlden är engelska och därför är det ännu viktigare att behärska språket väl. En av de största arenorna för engelskinlärning är skolan. I Lgr 11 står det tydligt att ”kunskaper i engelska ökar därför individens möjligheter att ingå i olika sociala och kulturella sammanhang och att delta i internationellt studie- och arbetsliv” (Skolverket, 2019, s.33). Därför ska skolan hjälpa elever att utveckla engelska i skrift och tal samt rusta elever med kunskaper att söka, värdera och använda olika texter och annan information samt talat språk på engelska från internet och andra medier (ibid). Detta kräver i sin tur att undervisande lärare besitter mycket goda digitala kompetenser. Begreppet digital kompetens innebär enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation (2006, ss.15–16) följande:
Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av
informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för
kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande
IKT-färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.
Digital kompetens kräver goda kunskaper om hur informationssamhällets teknik fungerar och om den roll tekniken spelar och de möjligheter den ger i vardagslivet, både hemma och på arbetet.
På senare tid har diskussioner förts om att digitala verktyg bör införas mycket mer i undervisningen än vad det görs idag. Olika åsikter framförs i sociala medier, såväl positiva som negativa, men faktum är att lärare dagligen implementerar de olika digitala verktygen i sin undervisning fast på olika sätt.
Vissa förslag som anses vara gynnsamma av vissa lärare och forskare fungerar inte alltid och absolut inte i alla klasser. Ett dilemma som engelsklärare i denna studie stöter på idag är svårigheten att få alla elever att använda digitala verktyg på ett sätt som anses vara gynnsamt för elevernas språkinlärning. Ett annat problem som dessa lärare nämner är svårigheter att anpassa lektionen efter elevernas intresse, vilket gör att vissa elever blir understimulerade och tappar motivation. Dock påpekar Lundahl (2019, s.146) att läraren inte kan skapa elevers motivation men hen kan istället påverka den genom att exempelvis planera lektioner, där hen bjuder in alla elever att aktivt delta i olika aktiviteter.
Cope och Kalantzis (2010, s.88) anser att skolor behöver hitta en balans mellan den traditionella undervisningen och den ”moderna” digitala undervisningen.
De menar att den nya tekniken inte per automatik ger ett ökat lärande men att den kompletterar lärandet. Dessutom hävdar Monsén (2017, s.15) att det inte räcker att införskaffa digitala verktyg i varje klass eller till varje enskild elev utan att det är ännu viktigare att lektionerna samt användningen av teknik måste vara genomtänkta och välstrukturerade. Forskaren påpekar att den som inte kan hantera informationsflöde och inte förstår hur människor påverkas av digital teknik, inte är beredd på att delta aktivt i samhället. Enligt Monsén (2017, ss.26–27), ligger lösningen i lärarens händer och att skolans uppdrag är att lära ut kunskaper och strategier.
Sammanfattningsvis bidrar denna studie till djupare förståelse för hur de fem intervjuade engelsklärarna arbetar med digitala verktyg för att stärka elevernas språkinlärningen. Dessutom kan andra lärare ta till sig förslag på olika digitala läromedel och undervisningsstrategier och öka kvaliteten på sin undervisning.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur fem intervjuade engelsklärare
som undervisar i årskurs 4–6 påverkas av digitalisering. Dessutom är syftet att
undersöka vilka verktyg som används för att förbättra elevernas förmåga att
tala, skriva, läsa samt kommunicera med andra på engelska. Syftet är även att
undersöka vilka fördelar och nackdelar det kan finnas med digitala verktyg som används i engelskundervisning. Utifrån studiens syfte formulerades tre frågeställningar som redovisas nedan.
1.2 Frågeställningar
1. Vilken syn på digitalisering har de fem intervjuade engelsklärarna som undervisar i årskurs 4–6?
2. Vilka digitala verktyg används av dessa lärare för att förstärka elevernas språkinlärning?
3. Vilka fördelar och nackdelar finns det med att använda digitala verktyg i ämnet engelska?
Bakgrund
Bakgrundsavsnittet delas in i två områden, där teoretisk ram presenteras först och sedan tidigare forskning som studien byggs på. Den teoretiska delen är indelad i två underrubriker som förtydligas nedan. I slutet av den teoretiska ramen sammanfattas området. Det andra området, tidigare forskning, är också indelad i flera underrubriker som redogörs en i taget .
2.1 Teoretisk ram
Denna studie vilar på två vetenskapliga teorier som redogörs i denna del. Först presenteras det sociokulturella perspektivet som fokuserar på individens språkutveckling samt socialisering. Vidare presenteras en annan teori som kallas för multiliteracies, som kortfattat handlar om att förstå den globaliserade mångfaldens och den digitala teknikens påverkan på traditionella texter och kommunikationsformer.
2.1.1 Sociokulturellt perspektiv
Det sociokulturella perspektivet är utgångspunkten i denna studie. Individen utvecklas med hjälp av medierande redskap, såväl språkliga som materiella.
De språkliga redskapen, exempelvis bokstäver, siffror, begrepp eller räknesätt, utvecklas i interaktion med andra och de materiella är fysiska (Säljö, 2012, ss.187–191). I skolans värld handlar de fysiska redskapen oftast om pappersburna texter, penna eller digitala verktyg.
Utifrån den sociokulturella synen är språk och tänkande nära
sammankopplade (Vygotskij, 1999, s.9). För att kunna kommunicera med
andra används naturligtvis språk, men innan den verbala kommunikationen
sker, behöver individen tänka. Individen använder sig av sitt inre språk innan
den yttrar sig i sin kommunikation med andra. Däremot påpekar Vygotskij att dessa två begrepp, tänkande och språk, inte utvecklas parallellt utan var för sig och de kan korsa varandra vid olika tillfällen. Vidare anser Vygotskij att lärande och utveckling är en pågående process beroende av sociala och kulturella kontexter. Individen är beroende av andras kunskaper för att kunna utveckla egna (Vygotskij, 1999, ss.33,129). Ett begrepp som ofta används i det sociokulturella perspektivet och som är en del av skolans värld kallas för den proximala utvecklingszonen (Säljö, 2012, ss.194–195). Den går ut på att en individ som har en viss kunskap om någonting kan utveckla kunskaper ännu mer om den vägleds av en annan mer kunnig individ. I slutet av lärandeprocessen ska individen kunna appropriera de nya kunskaperna men på egen hand. I skolan kan det vara en lärare som vägleder sina elever mot ett mål, d.v.s. att läraren rustar eleverna med mängder av engelska ord. Eleverna tar till sig de nya orden och övar på att uttrycka sig både i skrift och tal. I slutet av arbetsområdet ska eleverna på egen hand kunna kommunicera med varandra på engelska.
I dagens globaliserade och mångkulturella samhället är det sociokulturella perspektivet en grundsten och därför är det nödvändigt att ha ett välutvecklat språk samt kommunikationsförmåga för att klara sig på egen hand. Idag skapar människor kontakter och utvecklar sina kunskaper genom bl.a. sociala medier och olika digitala verktyg, medan det innan var vanligare med fysisk interaktion. Informationskällan var oftast böcker, tidningar och dylikt. Det som även nämnts tidigare är att en människa utvecklas bäst i samspel med andra, där individerna lär känna varandra via olika medierande redskap.
Kunskaper om andras kulturer och traditioner är viktiga för förståelse och acceptans i det demokratiska samhället. Detta är även ett av de viktigaste uppdrag i den svenska skolan då undervisningen påverkas både av sociala och kulturella aspekter och handlingar (Edvardsson, Godhe och Magnusson, 2018, s.67).
2.1.2 Multiliteracitet
Multiliteracitet (Multiliteracies) är en teori som dels handlar om den
globaliserade sociala och kulturella mångfaldens påverkan, dels om
digitaliseringens påverkan på texter och kommunikationsformer (Edvardsson
et al., 2018, s.52; Magnusson, 2014, s.52). Utifrån multiliteracitet-teorin ska
elever kunna förstå det komplexa nutidens samhälle och hur lärandet påverkas
utifrån mångfaldens sammanhang, såväl det sociala som det kulturella. Syftet
med denna teori är att elever ska utveckla förmåga att förstå texten de läser,
såväl i pappersform som i olika medier och modaliteter samt hur de påverkar
varandra. De ska själva kunna söka information, kritiskt granska samt förstå
bakgrunden till det angivna sammanhanget. Dessutom ska de själva kunna
skapa, presentera samt dela information med hjälp av olika analoga och
digitala verktyg (Edvardsson et al., 2018, s.52). Kortfattat ska eleverna, men
även lärarna, kunna ta till sig ny information, exempelvis genom text, bild, ljud eller tabell och efteråt kunna kombinera och skapa en helhet av dessa.
Kalantzis och Cope (2012, ss.8–13) uttrycker att elevernas kunskapsutveckling och lärande i samband med kunskapsprocesserna kan kopplas till multiliteracitet-teorin. De menar att det handlar om att eleverna ska få möjligheten att möta känd och okänd kunskap, utveckla kunskap med begrepp och teori, analysera både kritiskt och funktionellt samt använda kreativt och på ett allmänt accepterat sätt. I den här inlärningsprocessen är det av stor vikt att elever och lärare samarbetar och visar engagemang, där de utifrån egna erfarenheter samt med hjälp av olika modaliteter fokuserar på meningsskapande som leder till språkinlärning, kunskaper och förståelse (Edvardsson et al., 2018, s.55). Enligt dessa forskare är det möjligt att uppnå lärandet med hjälp av multiliteracitet-teorin. Nedan visas en bild på kunskapsprocessen som ovan diskuterades.
Figur nr. 1. Magnusson (2014, s.185) efter Kalantzis & Cope, 2012. Multiliteracies processer.
Även Dudeney, Hockly och Pegrum (2013, s.6) diskuterar elevernas behov av att utveckla digital literacies, speciellt när det gäller språkinlärning. De delar upp dessa i fyra områden: språk, information, anslutning och (om)-design (language, information, connections and (re-)design).
Figur nr. 2. Dudeney, Hockly & Pegrum (2013, s.6). Framework of digital literacies.
Kortfattat innebär området språk (language) förmågan att skriva olika typer av texter, utveckla tryck- och sms- skrivfärdighet, utveckla förmågan att effektivt använda hyperlänkar, skapa och använda texter med hjälp av olika medier samt mobila enheter, förstå och använda sig av spel och sist men inte minst utveckla förmågan att kunna läsa, skriva och modifiera datorkod för att kunna skapa programvara och mediekanaler. Det andra området information (information) innefattar förmågan att söka, granska, utvärdera samt använda olika information från olika sociala medier och webbplatser. Exempelvis är det möjligt att skapa och använda e-learning tag cloud, där läraren/elever kan skapa och spara en visuell information i ett ”tag moln” för att senare kunna återanvända den eller dela med sig. Näst sista området anslutning (connections) handlar om deltagande i sociala medier, där individen exponerar sitt liv, kommenterar eventuellt andras liv samt öppnas möjligheter upp för socialisering och kommunikation med omvärlden där alla gränser suddas ut och där alla bidrar till utvecklingen av olika kunskaper som alla kan ta del av.
Sista området (om-)design ((re-)design) handlar om att ”remixa” redan
befintliga verk, exempelvis bilder, texter, sånger och dylikt, d.v.s. bygga på dessa inom digitala nätverk (Dudeney et al., 2013, ss.6–39).
2.1.3 Sammanfattning
Denna studie vilar på två teorier som presenterades ovan. Valet att grunda studien på just dessa teorier är att båda kan bidra till studiens pålitlighet, då båda teorierna fokuserar på sociala aspekter och i sin tur bidrar de till lärandet, även om de betraktas enskilt. Dock är det mer intressant att teorierna kompletterar varandra på ett sätt där språk, samspel samt olika analoga och digitala modaliteter är tätt sammanvävda och som sådana bidrar till språkinlärningen i dagens digitaliserade värld.
2.2 Tidigare forskning
Under denna del presenteras tidigare forskning som omfattar skolans digitalisering, följt av språkinlärning, pedagogisk grundsyn, digital kompetens och i slutet presenteras ett område som handlar om digitala verktyg i undervisningen. Den sista punkten är en kort sammanfattning av det som de tidigare studierna har kommit fram till när det gäller språkinlärning och digitala verktygs påverkan på elevernas utveckling av det engelska språket.
Tidigare forskning omfattar både nationella och internationella studier.
2.2.1 Skolans digitalisering
Digitalisering (digitalization) betyder användning av digital teknik, exempelvis datorer, iPads/surfplattor eller mobiler (Edvardsson et al., 2018, s.16). Enligt dessa forskare anses dagens samhälle vara både ett kunskapssamhälle och ett informationssamhälle som är sammanvävda och därmed behöver dessa upprätthållas såväl i skolan som utanför (ibid). Med hjälp av digitala plattformar och sociala medier såsom Facebook, Google eller Youtube, samlar människor stora mängder av digitala data (digitization) som används i kommunikation med andra (ibid). Datorerna infördes i den svenska skolan för första gången under 1960- och 1970-talet men spridningen skedde inte förrän 1980- och 1990-talet (Hylén, 2011, s.27). Sverige var ett av de första länderna i hela världen som storsatsade på digitalisering i skolan.
Eftersom många idag har tillgång till olika digitala verktyg är information
lättillgänglig. Dock bör det finnas ett kritiskt förhållningssätt när det gäller
elevernas mognad i samband med användning av digitala verktyg (Hylén,
2011, s.23). Sedan 2010-talet sker en-till-en-satsningar i årskurs 7–9, d.v.s. att
varje elev får var sin dator. Falkenberg var första kommun som införde detta
och resultatet visade att denna satsning mestadels var givande och att många
elever presterade bättre i flera ämnen samt att motivation för skolarbete ökade
markant (Diaz, 2011, ss.71–72).
I skolans värld innebär digitalisering oftast elevernas användning av digitala verktyg, vilket kan vara missvisande, påpekar Edvardsson et al. (2018, s.19).
Det ska egentligen handla om att anamma digitala verktyg, d.v.s. att förstå det sammanhang som dessa verktyg ska användas i. Under 2018 genomförde Skolverket (2020a) en undersökning om digitalisering i skolan, där resultatet visade att datortätheten i grundskola ökade mellan 1,9 elever per dator 2015 till 1,3 elever per dator 2018. Dessutom visades att både lärare och rektorer ser positivt på digitalisering samt att lärare undervisar mer i källkritik och säker internetanvändning. Dock uttryckte lärarna problem med krånglande teknik (sämre nätverkskapacitet) som störde undervisningen relativt ofta. Vidare uttryckte cirka hälften av lärarna ett behov av mer fortbildning men att behovet har minskat jämfört med tidigare år (Skolverket, 2020b). Här nedan visas en bild på datortätheten från 2018.
Figur nr. 3. Skolverket, 2018. Datortätheten ökar i grundskolan: 2015 var det 1,9 elever per dator och 2018 var det 1,3 elever per dator.
2.2.2 Språkinlärning
Att lära sig ett nytt språk och behärska det väl är en lång process och under
denna process utvecklar individen dessutom andra förmågor och färdigheter,
hävdar Strömqvist (2008, s.248). Enligt forskaren (2008, s.225) är begreppet
språkinlärning en komplex process där språk och kommunikation utvecklas i
samspel med andra individer. När det gäller språkinlärning har vissa lärare en
mer traditionell syn på lärande, där de fokuserar på att lära ut grammatik,
vokabulär och uttal. Enligt dessa lärare behärskar inte individen språket om
den inte besitter dessa kunskaper. Det finns även lärare som istället fokuserar
mer på kommunikation, där målet är främst att utveckla språk genom att
interagera med andra (Wray och Bloomer, 2012, s.50).
Språket och digitala kompetenser är sammanvävda, enligt Dudeney, Hockly och Pegrum (2013, s.2), där båda delarna utvecklas i kommunikation med andra och med hjälp av olika medierande redskap samt olika modaliteter.
Vidare hävdar Lundahl (2019, s.129) att språkinlärningen inte kan skiljas från sociala sammanhang. Han menar att en lärande process sätts igång när en inmatning (input) sker, d.v.s. att individen matas med stora mängder av ny information genom skrift och tal. När inmatningen når inläraren, pratas det om intag (intake). Inläraren tar till sig den nya informationen, bearbetar, analyserar och automatiserar den tillsammans med de befintliga kunskaperna. Sista steget i språkinlärningen, produktion (output), sker när språkinläraren använder all kunskap som den besitter för att kommunicera (Lundahl, 2019, s.95). Dock påpekar Lundahl (2019, s.79) att språkinlärningen är omöjlig om det inte finns gemenskap och engagemang i klassrummet, såväl lärarens som elevernas.
En av de mest kända modellerna för implementering av digital teknik och som rekommenderas kallas för TPACK (Technological, Pedagogical and Content Knowledge). Det betyder att läraren behåller sitt traditionella undervisningsinnehåll och pedagogiska kompetenser, samtidigt som läraren kompletterar dessa med digitala verktyg och på det sättet utvecklas elevernas digitala kompetenser (Mishra och Koehler, 2006, refererad i Dudeney et al., 2013, ss.43–44). Dessutom bidrar läraren till elevernas lärande och utveckling genom att ha en positiv inställning till den tekniska mångfalden och ser olikheter som en tillgång i klassrummet. Vidare skapar läraren en öppen klassrumsmiljö, där eleverna känner sig trygga och respekterade (Lundahl, 2019, ss.79–80). Att en elev vet vad syftet med nya kunskaper är och att det är meningsfullt att lära sig, att hen känner sig hörd och sedd samt att hen bidrar med sina erfarenheter är en nyckel till inre motivation (Lundahl, 2019, ss.144–
145).
I dagens samhälle suddas gränserna ut mellan formellt och informellt lärande, speciellt med införandet av digitaliseringen i skolan (Lundahl, 2019, s.31). Det mer formella sker i skolan och enligt Dudeney et al. (2013, s.318) bör språkundervisning alltid ha ett kommunikativt syfte, där det inte finns specifika metoder. Läraren bör istället berika sina lektioner med stor variation, beroende på vilka förmågor och färdigheter som tränas i den givna stunden.
Den formella språkinlärningen sker i skolan, medvetet och strukturerat och
den informella sker utanför skolan, omedvetet och spontant (Lundahl, 2019,
ss.25–32). Dock påverkas det formella språket av det informella, speciellt i
skrift, eftersom eleverna kommunicerar med sina jämnåriga på ett annat sätt
och använder annorlunda skriftspråk, exempelvis slangord eller förkortningar,
som egentligen bör undvikas i den formella kommunikationen. Läraren kan
ofta låta eleverna möta olika typer av texter, både i pappersformat och digitalt,
där de kan arbeta på olika sätt och i olika sammanhang. Fokuset bör egentligen
vara på utvecklingen av det formella språket men temat för arbetet bör helst
vara vardags och elevnära (Lundahl, 2019, ss.28–30).
Eftersom språkinlärning även sker med hjälp av digitala verktyg, betyder digital kompetens inte enbart läsning av digitala texter, utan snarare förmågan att vara källkritisk i hantering av digital information. Det innebär även förståelse för hur multimodala texter fungerar, d.v.s. hur bilder eller ljud är sammanvävda och påverkar skrivna texter. Detta leder i sin tur till inlärningen (Hockly, 2012; Monsén, 2017, s.33). Vidare, införskaffar eleverna kunskaper genom spelifiering (gamification) (Harmer, 2015, s.195). Att lära sig genom spel ser många lärare tveksamt på. De anser att spelande stör lektionen, eleverna tävlar mot varandra och läraren konkurrerar för uppmärksamhet.
Dock anser vissa forskare såsom Monsén (2017), Harmer (2015) och Diaz (2012) att elever utvecklar bl.a. samarbetsförmåga, problemlösningsförmåga samt kreativitet. Dessutom ökar motivation och engagemang genom spel. En tydlig koppling mellan spel och undervisning är struktur, tydliga ramar samt återkoppling, vilket är viktigt för elevernas lärande och utveckling (Monsén, 2017, ss.18–20).
2.2.3 Lärares pedagogiska grundsynen
Det stämmer väl att dagens samhälle är globaliserat och mångkulturellt och att människor utvecklar såväl språket som kommunikationsförmågan i interaktionen med andra individer. Det stämmer även att kunskaper utvecklas med hjälp av olika digitala verktyg, internet och sociala medier men skolan och läraren har den viktigaste rollen i elevens utveckling och lärande, samtidigt som de fostrar eleverna att vara demokratiska medborgare (Dudeney och Hockly, 2012). Digitala verktyg är ett komplement i undervisningen, där läraren med sina digitala kompetenser, rätt verktyg, rätt struktur och ledning höjer elevernas kunskaper och digitala kompetenser (Steinberg, 2013, s.7).
Dock är det viktigt att läraren har en förståelse för hur digitala verktyg och tillgång till internet kan påverka lärandemiljön i klassrummet och vilka konsekvenser kan tillkomma (Steinberg, 2013, ss.27–28).
Den traditionella synen på lärandet påverkas av digitaliseringen, vilket inte måste vara någonting negativt utan kan istället öppna upp för nya lärandesätt och bredare kunskaper. Däremot behöver läraren vara redo för dessa förändringar och snarare se det som möjligheter än begränsningar (Dudeney et al., 2013, ss.42–43). Genom implementeringen av internet och digital teknik rustar läraren sina elever med sökstrategier, kunskaper om källkritik och internetanvändning. Att låta elever påverka undervisningen kan i sin tur leda till utvecklingen av flera viktiga förmågor som efterfrågas i samhället:
ansvarsförmåga, samarbetsförmåga, kommunikationsförmåga, metakognitiv
förmåga, ledarskapsförmåga, initiativförmåga, problemlösningsförmåga samt
uppfinningsförmåga (Steinberg, 2013, s.39). Dock kan elevernas mognadsnivå
spela en stor roll gällande utveckling av dessa förmågor. Samtidigt utvecklar
lärare sin egen ledarskapsförmåga, vilket innebär självsäkerhet trots att hen
inte kan allt, ordning och struktur, samarbete med eleverna och erkännande att
läraren kan lära sig av eleverna samt samarbete med kollegorna i arbetslaget.
På detta sätt höjer läraren kvaliteten på sin undervisning (Steinberg, 2013, ss.110–112).
2.2.4 Digital kompetens/digital literacies
Begreppet digital kompetens eller på engelska digital literacies är ett föränderligt och tolkningsbart begrepp (Edvardsson et al., 2018, s.27).
Europaparlamentets definition av begreppet innebär förmåga att söka och bedöma information, producering av egen information, redovisning samt utbyte av samma, vilket även nämns i studiens inledning. Digital kompetens definieras som individens användning av digital teknik på ett säkert och kritiskt sätt, individens deltagande samt kommunikation med andra via sociala medier (Hylén, 2011, s.71). Många forskare såsom Steinberg (2013, Dudeney et al. (2013), Ortega Auquilla och Urgilés (2017) och Diaz (2012) hävdar att lärarens digitala kompetenser är nyckeln till utveckling av elevernas digitala kompetenser, trots att många barn idag behärskar olika digitala verktyg väl.
Det sägs även att yngre generationer, som Prensky (2001, ss.1–6) kallar för digitalt infödda (digital natives), behärskar digitala verktyg bättre än äldre generationer som kallas för digitala immigranter (digital immigrants). Prensky menar att digitala immigranter behöver ändra sina tankesätt, arbetsmetoder samt anpassa sin undervisning efter digitalt inföddas kunskaper och erfarenheter, lyssna på sina elever samt lära sig av dem (ibid.).
Dudeney et al. (2013, s.2) förklarar begreppet digital kompetens, som både personliga och individuella kompetenser som bör tolkas, hanteras, delas samt skapa lärande genom olika kommunikativa kanaler. De menar att digitala verktyg bör implementeras i undervisning dagligen, men förutsättningen är att den undervisande läraren är rustad med digitala kompetenser. Lärarens utveckling av digitala kompetenser sker samtidigt som den genomför aktiviteter tillsammans med sina elever, men naturligtvis bör läraren vara ledare i lärandeprocessen (Dudeney et al., 2013, s.331). Harmer (2015, ss.197–
198) tolkar digital kompetens som förmåga att inte enbart läsa och skriva texter utan att kunna använda internet och digitala verktyg samtidigt för att utveckla både språk och kommunikation.
Enligt den svenska läroplanen ska skolan rusta elever med kunskaper om hur
de ska söka, hantera och använda digitala verktyg och därmed läggs det större
krav på lärare att besitta goda digitala kompetenser. En studie visar att lärares
användning av digitala verktyg på hemmaplan kan påverka elevernas
språkinlärning i skolan men att många lärare inte vet hur de kan göra det med
hjälp av tekniken (Kuure, Molin-Juustila, Keisanen, Riekki, Iivari och
Kinnula, 2016). Många lärare är kunniga, dock efterlyser flera fortfarande mer
fortbildning och bättre digital utrustning för att kunna utveckla såväl sina som
elevernas digitala kompetenser (Diaz, 2012, s.79). Diaz förklarar att vissa
lärare anser att begreppet digital kompetens är diffust och att det kan betyda flera saker. Exempelvis kan det innebära enkla färdigheter såsom att göra PowerPoint presentationer, hitta en film på en AV- central och dylikt eller en lite mer avancerad nivå, där eleverna lär sig att använda Google Document, skapa filmer och podcasts och publicera dem på nätet (Diaz, 2012, s.58).
Vidare, hävdar Monsén (2017, ss.26–30) att det är nödvändigt att lärare besitter digitala kunskaper och ger ett förslag till struktur som kan tillämpas i undervisningen: hantera, skapa, dela och förstå. I praktiken betyder det att eleverna får ett tema att arbeta med. De ska kunna hantera, d.v.s. kunna söka relevant information och ha ett kritiskt förhållningssätt till den, avgöra om informationen är sann eller falsk. Sedan ska de skapa presentationer med hjälp av något digitalt redskap, exempelvis göra en kort film eller skapa en egen blogg. Nästa steg är att dela sitt arbete med andra, men innan det ska elever kunna förhålla sig till regler som råder i samband med etiska och juridiska moment. Exempelvis ska eleverna veta att mobbning och kränkningar är oacceptabla, att de ska vara säkra på att information som de vill dela med andra är sann, att de ska använda sitt riktiga namn ute på sociala medier när de kommenterar någonting och att de ska våga anmäla sådant som är fel. De ska även veta vad som är straffbart, exempelvis hot, förolämpning eller förtal (Monsén, 2017, ss.88–90). Dessutom ska elever kunna ta emot andras arbete och ge feedback. Sista steget är att förstå den digitala världen, programmering och koder och hur lärandet påverkas av dessa kunskaper (Monsén, 2017, ss.94–95, 106).
2.2.5 Digitalt verktyg i undervisningen
Det är inte längre frågan om digitala verktyg används i skolan utan på vilket sätt de implementeras i undervisningen. Ett lärande i digital miljö innebär att eleven kan hantera kunskaper såväl i fysisk arena som i virtuell samt att hen kan kommunicera i båda rummen (Selander och Kress, 2010, s.130). Hur ser dock detta ut i praktiken? Vilka är de vanligaste digitala verktyg som används i undervisningen när det gäller språkinlärning?
De vanligaste digitala verktyg som används i undervisningen är iPads/surfplattor, mobiler, Chromebooks/datorer, olika program samt olika appar såsom Gleerups Portalen, Elevspel, Kahoot, iMovies, Pappas Appar, ReadTheory, Socrative och många fler. Enligt många forskare är dessa verktyg gynnsamma för språkinlärning, men enligt Fleischer och Kvarnsell (2017, s.21) bör lärare fokusera mer på vad de ska göra med befintliga digitala verktyg och hur dessa ska användas. Steinberg (2013, s.92) hävdar att digitala verktyg gör mycket nytta om läraren planerar sin lektion utifrån fyra tankesätt:
a. Vad är målet, syftet och innehållet samt hur ser strukturen ut?
b. Vilka digitala förmågor och kompetenser ska tränas?
c. Vilka förmågor i läroplanen ska tränas?
d. Vilken plats i kunskapshierarkin vill lärare leda till?
Eftersom gränserna för språkinlärning och annan kunskapsinlärning suddas ut och vidgas ständigt, kan det vara bra att resonera kring fördelar och nackdelar med digitala verktyg. En av fördelarna, enligt Harmer (2015, s.194), är att internet skapar möjligheter för språkinlärning. En annan fördel är att det blir enklare för eleverna att sammanväva kunskaperna som skolan lär ut med de snabbtillgängliga kunskaper som digitala verktyg möjliggör. Läraren ska dock inte glömma att alla elever inte besitter goda digitala färdigheter och att dessa elever behöver extra hjälp. Dessutom bör lärare inte fokusera alldeles för mycket på antal digitala verktyg utan snarare vad de gör med dessa och hur dessa kan bidra till inlärningen. Eftersom det är många moment som lärare måste tänka på och ta hänsyn till, kan det sägas att en stor nackdel är att skolan som arena samt lärarnas kompetenser ständigt utmanas (Edvardsson et al., 2018, s.21).
Andra mer konkreta fördelar för språkinlärning diskuterar Ortega Auquilla och Urgilés (2017) som anser att lärare bör vara uppdaterade och berika elevers kunskaper och färdigheter som är användbara såväl i skolan som på fritiden.
Exempelvis kan elever utveckla sin kommunikationsförmåga och läs- och skrivförmåga genom att söka texter, läsa och skriva om dem, skriva egna texter, spela in sitt tal, lyssna på andra eller prata med andra. Elever kan även utveckla sin engelska genom olika spel. Det som nästan är det viktigaste är att användning av digitala verktyg i klassrummet kan skapa variation i undervisningen, motivation samt engagemang hos eleverna, som i slutändan leder till språkinlärning (Andersson, 2011; Raine, 2013, refererad i Ortega Auquilla och Urgilés, 2017, ss.710–715). Dock hävdar Dudeney et al. (2013, s.334) att läraren bör ha elevernas ålder och mognadsnivå i åtanke när hen planerar sin undervisning.
2.2.6 Sammanfattning
Dagens samhälle är globaliserat och mångkulturellt, där dörrarna för nya kunskaper och kommunikation har öppnats upp sedan internet uppfanns. Olika kulturer och traditioner från hela världen blandas och nya kunskaper utvecklas genom interaktion, där språket är det viktigaste verktyg som individer besitter.
Språkinlärningen sker inte längre enbart genom den traditionella undervisningen. Dagens ungdomar utvecklar såväl sitt språk som andra förmågor och färdigheter via internet, sociala medier samt spelifiering.
Sammanfattningsvis är det viktig att hitta en balans mellan den traditionella
och den digitala synen på lärande, där fokus läggs såväl på hur eleverna lär sig
som på vad de lär sig. Ännu viktigare att diskutera är vad syftet med
digitaliseringen i klassrummet är och hur verktygen ska användas på bästa sätt
så att de gynnar eleverna.
Material och metod
I metodavsnittet redogörs hur materialet har samlats in. Utifrån syftet och frågeställningarna väljs en eller flera relevanta metoder ut. Först presenteras metoden som används i denna studie, den kvalitativa ansatsen med semistrukturerad intervju, som ett datainsamlingsmetod. Dessutom har studien en induktiv infallsvinkel (Alvesson och Sköldberg, 2008, s.54), då syftet med undersökningen är att få en helhetsbild på lärarens syn på elevernas utveckling av språkinlärning kombinerad med digitala verktyg. Sedan presenteras urvalet av deltagare för intervju och analys i studien. Efteråt presenteras flera underrubriker som omfattar genomförande, analysmetod, trovärdighet, tillförlitlighet samt överförbarhet. I slutet presenteras de forskningsetiska principer som är viktiga att ta ställning till.
3.1 Kvalitativ ansats
Innan forskaren bestämmer sig för vilken strategi en studie ska baseras på, bör hen tänka på tre faktorer som Denscombe (2016, s.26) nämner:
1. Är den valda strategin lämpligt i relation till syftet och forskningsfrågorna?
2. Är det genomförbart?
3. Förhåller sig forskaren till forskningsetiska principer till fullo?
Denna studie vilar på en kvalitativ ansats eftersom syftet är att få djupare förståelse som är verklighetsanknuten till hur digitala verktyg kan bidra till elevernas språkinlärning samt hur engelsklärare i årskurs 4–6 förhåller sig till digitalisering. (Dörnyei, 2007, s.38; Wray och Bloomer, 2012, s.97; Trost, 2005, s.14). För att få djupare förståelse samt ett välutvecklat resonemang, fokuserar studien enbart på ett litet antal deltagare, vilket är typiskt för den kvalitativa ansatsen. Det kan dock inte generaliseras över andra grupper än den som intervjuas (Wray och Bloomer, 2012, s.97). Metodens största fördel är att fokus ligger på individens tolkningar och uppfattningar av verkligheten som sker i klassrummet. Dessa tolkningar samt intervjuarens tolkningar av intervjusvaren är subjektiva, just för att de är tolkningar. Dessutom är dessa tolkningar och uppfattningar påverkade av olika sociala och kulturella kontexter, men även av individers egna uppfattningar och erfarenheter. De kan inte betraktas och studeras som delar utan i sin helhet (Bryman, 2018, s.455;
Denscombe, 2016, s.345). Den semistrukturerade intervjun anses vara
lämpligast att använda för att samla in data, då den ger möjlighet till att få
djupare förståelse för det som undersöks i studien och möjlighet till att ställa
följdfrågor om det behövs.
3.1.1 Semistrukturerad intervju
Syftet med intervjuerna är att förstå hur individen tänker, handlar, resonerar eller känner i relation till digitalisering i engelska undervisningen i årskurs 4–
6 (Trost, 2005, s.33). Intervjuerna struktureras därför utifrån en semistrukturerad uppbyggnad, där öppna och icke ledande frågor förbereds, som bör ge öppna svar samt lämna utrymme för mer utförliga och spontana resonemang (Wray och Bloomer, 2012, s.167). Detta är en av de största fördelarna med semistrukturerade intervjuer. Det finns dock även stora nackdelar bl.a. att det är tidskrävande att förbereda och genomföra intervjuer.
Vidare är insamling av data oftast det deltagarna säger och inte vad de gör.
Forskaren är inte helt objektiv och tekniken kan strula om intervjun antingen spelas in med ljud- eller video (Dörnyei, 2007, ss.143–144; Denscombe, 2016, ss.289–290).
De semistrukturerade intervjuerna (se bilaga 2) är även personliga, då möte sker mellan intervjuaren och en respondent. Det finns flera fördelar med personliga intervjuer, bl.a. är det enkelt att ordna ett möte, transkriberingen sker snabbare då det endast är en person som fokuset ligger på, det handlar om en källa och det är enklare att kontrollera informationen (Denscombe, 2016, s.267). En intervju kan både spelas in med audio och videoupptagning och i denna studie spelades in alla fem intervjuer med enbart ljudupptagning.
Fördelen med inspelningar är att intervjuaren inte behöver föra anteckningar samtidigt som hen kommunicerar med respondenten. Risken med att föra anteckningar är att informanten missar viktig information, då det är omöjligt att hinna skriva ned allt som sägs samt att misstolkningar kan ske då det skrivs för hand (Wray och Bloomer, 2012, ss.153, 174).
3.2 Urval av deltagare för intervju och analys
Urvalet i studien avgränsades till engelsklärare som undervisar i årskurs 4–6 och använder digitala verktyg. Förfrågan skickades till fem lärare. Fyra av dem är verksamma i samma stad, medan en arbetar i en annan kommun. Ett annat krav var lärarbehörighet i engelska samt lärarlegitimation. Fokus i denna studie är varken på kön eller etnisk bakgrund utan informanten utgick från ett bekvämlighetsurval i första hand, då det var tids- och pengabrist (Denscombe, 2016, ss.77–78). Ett annat urval var ett subjektivt urval, då alla deltagare var
”handplockade” utifrån deras erfarenhet och relevans för det som undersöks i
denna studie (ss.74–75). Dock kommer lärarnas ålder att vara en av flera
utgångspunkter i diskussionen. Detta är en viktig aspekt gällande användning
av digitala verktyg. Då empirin byggs på små urval är det inte möjligt att påstå
att just den kvalitativa ansatsen kan vara representativ för alla engelsklärare
(Trost, 2005, s.16). Forskningen fokuserar på några få enskilda individers
uppfattningar, tankar och resonemang relaterade till implementering av
digitala verktyg i språkinlärning och därför kan det inte dras generella slutsatser.
Lärarna som intervjuades är mellan 30 och 50 år gamla, då tre av dem, Lärare 3, Lärare 4 och Lärare 5 är i 30 årsåldern och Lärare 1 och Lärare 2 är mellan 40 och 50 år gamla. Åldern i detta fall kan vara relevant, eftersom det kan vara en viktig faktor som visar lärarens intresse för ökad användning av digitala verktyg i språkundervisning. Alla fem lärare är behöriga och legitimerade engelsklärare. Lärare 1 har arbetat i cirka 20 år, Lärare 2 har arbetat i sex år i Sverige, men hen undervisade i engelska i ett annat land i elva år, Lärare 3 har undervisat i tio år, Lärare 4 har undervisat i sex år och Lärare 5 har undervisat i cirka 5 år. De har undervisat i allt mellan årskurs 1–6, men just nu undervisar de mest i årskurs 4–6. Här nedan visas en tabell som presenterar lärarnas arbetslivserfarenhet.
Lärarens namn
Lärare 1 Lärare 2 Lärare 3 Lärare 4 Lärare 5
Ålder 40–50 40–50 31–39 31–39 31–39
Antal år i läraryrke
19 6 (Sverige) + 11
(utomlands)
10 6 4
Årskurser lärare undervisar i
5 och 6 4, 5 och 6 4, 5, och 6 6 F-6
Använder digitala verktyg
Ja Ja Ja Ja Ja
Typer av digitala verktyg
Dator, Chromebook, hemsidor (ej appar)
Dator, Chromebook, hemsidor (ej appar)
Dator, Chromebook, hemsidor (ej appar)
Dator, Chromebook, hemsidor (ej appar)
Dator, Chromebook, hemsidor, appar Figur nr 4: Informanternas arbetslivserfarenhet och arbetssätt