ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Folkhälsovetenskap C
Självständigt arbete, 15 hp
Julia Andersson & Klara Samuelsson HT 2014
Förutsättningar för ungdomars delaktighet
- Hur gymnasieungdomar i Sydnärke och Örebro ser på sin delaktighet i hemkommunen2
FÖRORD
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till alla informanter som har delat med sig av sina erfarenheter och åsikter. Utan er hade denna studie inte varit möjlig. Vi vill också tacka alla er rektorer och lärare som hjälpt oss på vägen. Vidare vill vi tacka Bea och Sara, våra kontaktpersoner på Sydnärke folkhälsoteam, för att ni har bidragit med idéer och
engagemang. Till sist vill vi tacka vår handledare Karin Fröding för alla kloka synpunkter du gett under arbetets gång.
Julia Andersson och Klara Samuelsson Örebro, januari 2015
3
SAMMANFATTNING
Titel: Förutsättningar för ungdomars delaktighet - Hur gymnasieungdomar i Sydnärke och Örebro ser på sin delaktighet i hemkommunen.
Inledning/Bakgrund: Att göra ungdomar delaktiga i samhällslivet ses allt mer som ett viktigt samhällsmål. Det är viktigt eftersom det bidrar till så väl utveckling och positiva hälsokonsekvenser för den enskilda ungdomen, som ett mer demokratiskt samhälle. Ungdomar är en prioriterad grupp och att de ska ha inflytande i samhället är ett prioriterat mål för ungdomspolitiken, detta eftersom en persons situation under ungdomen ofta har stor inverkan på dennes hälsa senare i livet. Därav är det viktigt med insatser för att främja ungdomsdelaktighet.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vad gymnasieungdomar i Sydnärke och Örebro uppfattar kan skapa förutsättningar för deras delaktighet i hemkommunen.
Metod: Fyra semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med ett urval bestående av gymnasieungdomar. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Resultaten visar på att ungdomarna som deltog i studien uppfattade att tre faktorer är viktiga för att skapa förutsättningar för deras delaktighet i hemkommunen. Dels att arbeta med frågor som berör ungdomar i deras vardag, dels att beslutsfattare och
makthavare interagerar med ungdomar och slutligen att beslutsfattare och makthavare visar på möjligheter till delaktighet.
Slutsatser: Att skapa förutsättningar för ungdomars delaktighet handlar om att se, lyssna och ta tillvara på deras åsikter och tankar. Ungdomar har ett generellt intresse av att vara delaktiga men har mindre erfarenhet vilket kräver mer för att de inte ska känna sig ignorerade.
4
ABSTRACT
Title: Preconditions for adolescent participation - How secondary school adolescents in south Närke and Örebro look at their participation in the local municipality.
Introduction/Background: To make adolescents a part of civic life is increasingly seen as an important societal goal. It is important because it contributes to development and
positive health consequences for the individual adolescent, as well as a more democratic society. Adolescents are a priority group and that they should have influence in society is a priority goal for adolescent politics, as a persons situation during the youth often has a big impact on his or hers health later in life. Hence, it is important with efforts to promote adolescent participation.
Aim: The purpose of this study is to examine what high school adolescents in south Närke and Örebro perceive can create preconditions for their participation in the local
municipality.
Method: Four semistructured focus group interviews with a sample of high school adolescents. Collected data were analyzed by a qualitative content analysis.
Result: The results show that the adolescents participating in the study perceived that three factors are important to create preconditions for their participation in the local
municipality. Firstly, to work with matters that affect adolescents in their everyday life, secondly, decision-makers and power holders interacting with adolescents, and finally, decision-makers and power holders showing possibilities for participation.
Conclusions: To create preconditions for adolescents’ participation is about seeing, listening and taking care of their opinions and thoughts. Adolescents have a general interest to participate but have less experience which demands more in order for them to not feel ignored.
5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ...7
2. BAKGRUND ...8
2.1 Definition av delaktighet ...8
2.2 Policys, styrdokument och riktlinjer kring ungdomar och delaktighet ...9
2.3 Modell för delaktighet ... 10
2.4 Förutsättningar för delaktighet ... 11
2.5 Ungdomsperspektiv på delaktighet ... 13
2.5.1 Tidigare enkät- och fokusgruppsresultat ... 14
2.6 Hur delaktighet kan kopplas till hälsa ... 15
2.6.1 Kommunperspektiv ... 17
2.7 Varför delaktighet är viktigt ... 19
2.8 Hur delaktighet skapas ... 20
2.9 Studiens kontext ... 22 2.10 Problemformulering... 23 3. SYFTE... 23 3.1 Frågeställningar ... 23 4. METOD ... 24 4.1 Urval ... 24 4.2 Fokusgrupper ... 25 4.3 Datainsamling - genomförande ... 26 4.4 Etiska reflektioner ... 27 4.5 Analys ... 29 5. RESULTAT ... 31
5.1 Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag ... 32
5.1.1 Skapa samlingsmöjligheter för unga ... 32
5.1.2 Underlätta förbindelser till närliggande kommuner... 33
5.2 Interaktion med unga... 34
5.2.1 Agera på vad ungdomar säger ... 34
5.2.2 Visa engagemang ... 35
6
5.3 Visa på möjligheter till delaktighet ... 36
5.3.1 Sprida information ... 36
5.3.2 Unga förebilder ... 36
6. DISKUSSION ... 37
6.1 Metoddiskussion ... 37
6.2 Resultatdiskussion ... 40
6.2.1 Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag ... 40
6.2.2 Delaktighet genom interaktion ... 41
6.2.3 Visa på möjligheter till delaktighet ... 42
7. SLUTSATSER ... 43 7.1 Praktiska implikationer ... 44 7. 2 Fortsatt forskning ... 45 8. REFERENSLISTA ... 46 9. BILAGOR ... 50 Bilaga 1 ... 50 Bilaga 2 ... 51 Bilaga 3 ... 53 Bilaga 4 ... 54
7
1. INLEDNING
Att göra ungdomar delaktiga i samhällslivet blir ett mer och mer eftersträvansvärt mål (Carlson, 2006). Sverige har gjort ett politiskt ställningstagande i form av att upprätta elva nationella folkhälsomål och mål nummer ett handlar om just delaktighet och inflytande. Målet beskriver att rätten att vara delaktig gäller även för ungdomar samt belyser hur viktigt det är att unga känner delaktighet och inflytande (Regeringen, 2008). Det är av betydelse att ungdomar är delaktiga då det gör det möjligt för dem att praktisera de rättigheter som de har som medborgare. Det bidrar också till personlig utveckling hos den enskilde ungdomen samt ökar demokratin i samhället (Checkoway, 2011).
Delaktighet skapas utifrån en vilja att lösa sociala problem som kommer ur social exkludering och ojämlikheter (Nolas, 2011). Att vara delaktig så väl som att inte vara delaktig har en inverkan på hälsan (Folkhälsomyndigheten, 2014a). Att inte vara delaktig kan leda till försämrad hälsa (Regeringen, 2008). De som inte inkluderas i samhället har sällan resurser att hantera hälsoskadliga fenomen (Campbell & Jovchelovitch, 2000). Vice versa upplever de som har inflytande ett ökat empowerment, egenmakt, vilket har positiva hälsoeffekter (Finn & Checkoway, 1998). Medborgardialog, en känsla av att tillhöra ett sammanhang och en inkluderande omgivning är stödjande faktorer när en ung person ska motiveras att bli delaktig. Möjligheterna för unga att bli delaktiga, engagerade och få inflytande bör vara utformade utifrån deras förutsättningar och vilja (Ungdomsstyrelsen, 2010). Utifrån detta undersöker denna studie gymnasieungdomar i fem kommuner i Sydnärke samt Örebro, och deras uppfattning om och syn på sin delaktighet i hemkommunen.
8
2. BAKGRUND
2.1 Definition av delaktighet
Det finns en rad olika definitioner av delaktighet. Ett exempel på definition är att
delaktighet kan ses som en process och innebär att ha del i beslut som inverkar på ens liv och det samhälle som en person lever i. Delaktighet är vidare ett medel som ett
demokratiskt samhälle använder sig av samt bygger på och samtidigt ett kriterium att mäta demokratier mot. Delaktighet är en grundläggande medborgarrättighet (Hart, 1992). Det kan förstås som ett förhållningssätt som används för att ta itu med sociala problem som uppstått ur social exkludering och ojämlikheter (Nolas, 2011). Delaktighet är ett uttryck för medborgarmakt och handlar om att omfördela makt eftersom det möjliggör för dem som för närvarande är exkluderade att inkluderas i framtiden. Det är en strategi som gör att också de får vara med och bestämma i samhällsfrågor (Arnstein, 1969).
Checkoway (2011) besvarar i 11 punkter vad han anser att just ungdomsdelaktighet är. Han kommer fram till att ungdomsdelaktighet:
är en rättighet som fastställts i barnkonventionen
är en process att involvera unga i beslut som påverkar deras liv
är ett aktivt engagemang och inte bara en given passiv roll
förutsätter att ungdomar är kompetenta medborgare snarare än passiva mottagare av samhällsutbudet
har olika mål, utfall och bedömningskriterier
har flera strategier
är koncentrerad till en mindre, extremt delaktig, grupp
ser olika ut beroende på inkomst
underlättas av ungdomsarbetare och andra vuxna
både försvåras av vissa hinder för den och underlättas av möjligheter att stärka den
Vissa skiljer på delaktighet och inflytande, begrepp som ofta är svåra att särskilja då de är tätt sammankopplade. Det går att vara delaktig utan att ha makt över beslut som tas eller
9
möjlighet att påverka det som praktiskt ska göras. Delaktighet innebär deltagande i att genomföra och utföra ett beslut. Att ha inflytande innebär att förutom att vara delaktig och deltagande också ha möjlighet att påverka sin tillvaro, vad som beslutas och vad som genomförs. För att ha inflytande måste en person ha makt igenom hela beslutsprocessen. Det förutsätter att denne har rätt till och möjlighet att påverka det som rör den egna personen (KFUM, 2013). Det som förenar de här presenterade definitionerna är att alla betonar betydelsen av makt och möjligheter att genom ett aktivt agerande göra sin röst hörd i frågor som berör den enskilde individen, samt att delaktighet är en rättighet som finns fastslagen i policys. Det är detta som denna uppsats utgår ifrån när den talar om delaktighet.
2.2 Policys, styrdokument och riktlinjer kring ungdomar och
delaktighet
När det gäller delaktighet finns det ett antal olika policys att förhålla sig till. På en global internationell nivå framgår klart och tydligt i FN:s barnkonvention och dess artikel 12 att en person redan som barn har rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som berör en och att dessa åsikter ska tas i beaktande. Barnkonventionen definierar barn som varje människa under 18 år, om det inte finns någon annan rådande lag för barnet som definierar denne som myndig tidigare. Ordagrant står det i artikel 12 att; ”Konventionsstaterna skall
tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad” (Regeringskansliet, 2011, s. 38).
På EU-nivå är målet att skapa olika vägar för barn och ungdomar att redan från en tidig ålder lära sig hur de kan delta. EU-kommissionen förespråkar dialog mellan ungdomar och beslutsfattare för att på så sätt öka det aktiva medborgarskapet, uppmuntra till social integration och försäkra att ungdomar inkluderas i kommissionens utveckling av policys. EU:s ungdomsstrategi för 2010-2018 har två övergripande mål varav ett av dem är att uppmuntra ungdomar att aktivt delta i samhällslivet (EU, 2014a). Ungdomsstrategin strävar efter att uppmuntra ungdomar att delta i demokratiska processer och i samhället.
10
EU:s roll är att utveckla rutiner för att skapa ungdomsdialog och underlätta unga
människors deltagande i utvecklandet av nationella policys. Deras uppgift är också att ge stöd till ungdomsorganisationer samt lokala och nationella ungdomsråd. EU ska särskilt främja deltagande av grupper som är underrepresenterade i politiken och
ungdomsorganisationer (EU, 2014b).
På nationell nivå är Sveriges övergripande mål för politiken kring ungdomar 13-25 år, att
”Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen” (Regeringen, 2013). I Sverige har vi 11 nationella folkhälsomål där
delaktighet och inflytande är ett och barns och ungas uppväxtvillkor är ett annat. Båda har tydliga kopplingar till ungdomsdelaktighet då de belyser vikten av att unga känner
delaktighet och inflytande samt att rätten att vara delaktig även gäller för ungdomar (Regeringen, 2008). Enligt svenska riktlinjer har alla människor i ett demokratiskt samhälle, oavsett ålder, rätt att få vara delaktiga och ha inflytande, så även unga. Policyn tar sin utgångspunkt i att betydelsen av att särskilt fokusera på ungdomar och skapa möjligheter för dem att vara delaktiga och ha inflytande i samhället är stor. Detta eftersom det utifrån det kan skapas en mer jämlik hälsa (Folkhälsomyndigheten, 2014a) då
situationen under ungdomstiden ofta har en stor inverkan på hälsoutfallet också senare i livet. Utifrån det kan insatser för att främja ungas hälsa motiveras som en bra
framtidsinvestering (Folkhälsomyndigheten, 2014b). Därav är samhälleligt inflytande för ungdomar också ett uttalat mål för ungdomspolitiken (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2014). Dessa policys och riktlinjer är vägledande för arbetet med ungdomsdelaktighet och finns som stöd när det ska arbetas med både i praktiken och i teorin.
2.3 Modell för delaktighet
Som hjälpmedel och analysverktyg för gradering av medborgardelaktighet har Arnstein (1969) utvecklat en modell som kallas delaktighetstrappan (se bilaga 1). Den graderar delaktighet i ett spektrum av steg där varje steg motsvarar nivån på, och i vilken
11
vilka är de första stegen som innebär icke-deltagande och ofta används av makthavare för att utbilda och ge råd snarare än för att möjliggöra för vanliga medborgare att bli delaktiga. Nästa steg är informering, konsultation och eftergivenhet, vilket är grader av symboliska åtgärder så som att ha en röst och att bli lyssnad på, men ändå inte tas hänsyn till eller tas med i beaktande. Slutligen kommer partnerskap, delegerad makt och medborgarkontroll som de sista stegen i trappan. Det är grader av medborgarmakt där vanliga medborgare, vem som helst och utan särskild makt, har beslutanderätt. Även om delaktighetstrappan ger en förenklad bild av delaktighetsfrågan då det förmodligen finns många fler och inte lika tydligt definierade steg av delaktighet i verkliga livet, så ger den ändå en förståelse för varför de som inte har förutsättningar för att bli delaktiga kräver att få det.
2.4 Förutsättningar för delaktighet
Det finns en rad olika förutsättningar som krävs för att skapa delaktighet. Det finns både sådant som utgör hinder och sådant som skapar möjligheter när det gäller
ungdomsdelaktighet (Checkoway, 2011). När det gäller politisk delaktighet finns det några viktiga åldersgränser för att reglera unga personers rättigheter. När en person fyllt 18 år räknas denne som myndig i Sverige. Innan dess har ungdomar ingen formell rätt till politisk delaktighet. Vid 18 års ålder erhålls rösträtt till allmänna val vilket innefattar kommunalval, landstingsval, riksdagsval och Europaparlamentsval. För att rösta i allmänna val måste en person vara svensk medborgare, eller medborgare av något annat EU land, eller varit folkbokförd i Sverige enligt specifika regler som gäller för de olika valen (Valmyndigheten, 2007). Detsamma gäller för att kunna bli vald, dock med specifika regler till Europarlamentet (Valmyndigheten, 2014). Ungdomar under 18 år är dock medlemmar av sin hemkommun precis som vuxna men har begränsade förutsättningar för att bli lyssnade på (Barnombudsmannen, u.å).
Ungdomar behöver erbjudas flera olika vägar att gå och som alla ger möjlighet till
meningsfull delaktighet i organisationer eller aktiviteter (Carlson, 2006). En av de faktorer som skapar de möjligheterna är egenmakt, vilket har betydelse för delaktighet. Det
12
innefattar att unga ska få tillräckliga resurser för att på egen hand kunna ta de initiativ som krävs för att föra fram sina uppfattningar och påverka. Det kan vara resurser i form av kunskap om och färdigheter i hur en person kan påverka och vilka rättigheter en ung person har, men även i form av tillgång till kanaler och arenor för delaktighet vilket är avgörande när individen ska ta ett beslut att agera eller inte. Just tillgången till arenor för medborgardialog inom det civila samhället fungerar möjliggörande och underlättar för den enskilde att agera. Ungdomar måste kunna hantera dessa olika kunskaper och erfarenheter och sätta dem i relation till samhälle och kontext (Ungdomsstyrelsen, 2010).
Ungdomar har ofta begränsade resurser i form av ekonomi, tid och föräldrar som inte ger frihet. Det är därför en förutsättning att kommunen bemöter detta genom att ge tydlig information och uppsöker ungdomarna där de befinner sig för att på så sätt göra dem delaktiga (Sveriges kommuner och landsting, 2012). Det är viktigt att sociala nätverk finns och att någon ställer frågan till ungdomarna om de vill vara med. Att bli tillfrågad av andra unga eller av vuxna om en person vill delta eller engagera sig är en vanlig väg till att börja bli delaktig. Nätverk är även viktiga för att information om aktiviteter och händelser sprids (Ungdomsstyrelsen, 2010).
Tidigare erfarenheter av att agera politiskt har betydelse. Att man då lyckades framföra sin åsikt och blev lyssnad på är viktigt för fortsatt engagemang. Upplevelsen av att individen kan utföra något och har handlingskraft är nödvändig. Valet att engagera sig i samhället eller bli politiskt aktiv bygger på att individen kan och vill. Viljan att engagera sig eller delta är fundamental. Motiverande faktorer är känslan av att personen i fråga är behövd och upplever att denne kan tillföra någonting. Sådana förutsättningar krävs för att kunna motivera unga att ta steget till att försöka uppnå det individen faktiskt vill och kan (Ungdomsstyrelsen, 2010).
I en undersökning som ungdomsstyrelsen gjort där de intervjuade 15 aktiva ungdomar, kom det fram att normer som vuxna har, till exempel att ungdomar inte vill vara delaktiga lokalt, ofta begränsar unga. Sådana normer behöver synliggöras. Dessa unga poängterade att för deras engagemang var det viktigt att bli tagen på allvar och på riktigt inkluderas i
13
exempelvis möten där möjlighet ges att bli sedd och upplevas som behövd. Mer praktisk kunskap om hur och var det går att vända sig önskades också med motivering att kunskap skapar engagemang. Unga måste få hjälp på vägen att förstå sin roll i samhället. Sådana förutsättningar för ungas engagemang, inflytande och delaktighet bör skapas så att möjligheterna till inflytande blir mer hanterbara och begripliga för ungdomar (Ungdomsstyrelsen, 2010). Utifrån detta är det viktigt att ungdomar får dessa förutsättningar till delaktighet samt att deras perspektiv tas hänsyn till.
2.5 Ungdomsperspektiv på delaktighet
Ungdomsdelaktighet ses mer och mer som ett viktigt samhällsmål att sträva efter. Det finns en växande rörelse som ska engagera unga människor att bli aktiva och bidragande till samhället (Carlson, 2006). Studier visar emellertid att ungdomars, framför allt flickors, möjligheter att engagera sig i civilsamhället är begränsad (Acharya et al., 2010). Forskning visar också att ungdomar, även i många demokratiska länder världen över, mer och mer kopplas bort från samhället i allmänhet och politiken i synnerhet (Jahromi, Crocetti & Buchanan, 2012).
Andra argumenterar att ungdomar är delaktiga, vissa menar rentav att unga aldrig har varit så engagerade samhällsdebattörer som idag (Sveriges kommuner och landsting, 2012), men att delaktigheten är ojämnt fördelad och att ungdomars delaktighet består i andra, nya, kanaler, strategier och aktiviteter än förr (Checkoway, 2011). Visserligen finns studier där flickor uttryckte ett stort engagemang och att de bidrog i stor utsträckning i volontärarbete medan pojkar var mer aktiva i politik (Crocetti, Jagromi & Meeus, 2011). Emellertid finns också forskning som visar att dagens unga inte engagerar sig politiskt i så stor utsträckning överhuvudtaget, men desto mer volontärt (Jahromi et al., 2012). Detta tyder på att
formerna för deltagande har förändrats, kanske i takt med att samhället och dess förutsättningar ser annorlunda ut.
14
2.5.1 Tidigare enkät- och fokusgruppsresultat
Det har genomförts ett antal olika undersökningar i Sverige för att få kunskap om ungdomars syn på delaktighet. Sedan 1990-talet har setts en tendens att politiskt
deltagande och föreningsanknytning bland unga har minskat, samtidigt som många unga är samhällsengagerade. 50 procent uppgav exempelvis att de var ganska eller mycket
intresserade av samhällsfrågor och 39 procent att de vill vara med och påverka i frågor i sin egen kommun (Ungdomsstyrelsen, 2010).
Ungdomsstyrelsen har genomfört en rikstäckande enkätundersökning kallad NUPP, nationell uppföljning av ungdomspolitiken, samt fokusgruppsintervjuer för att få
fördjupade kunskaper om ungas syn på delaktighet och information. Ungdomarna uppgav i fokusgruppsundersökningen att det var svårt eller ibland till och med omöjligt att påverka i kommunala frågor. De flesta hade dock inte försökt påverka kommunala beslut och visste därför inte om det var möjligt att påverka. Ungdomarna uppgav att de skulle vilja vara mer delaktiga än de var och att de ville ha inflytande över frågor som handlar om dem själva och vara delaktiga i beslut som rör området där de bor. Det framkom att ungdomarna hade både engagemang och vilja men tidsbrist var en vanlig orsak till att de inte var så delaktiga som de önskade. Ungdomarna lyfte själva fram att deras åsikter inte togs på allvar av vuxna och att vuxna inte tog sig tid att lyssna. Vuxnas syn på unga upplevdes således som ett problem. En önskan var att politiker i större utsträckning skulle fråga vad ungdomarna ville (Ungdomsstyrelsen, 2005).
Resultatet från NUPP-enkäten visade att varannan ungdom ville vara med och påverka i frågor som rörde den egna kommunen. 57 procent av de som ville vara med och påverka i frågor som rörde den egna kommunen ville träffa beslutsfattare, men endast nio procent uppgav att de hade möjlighet att framföra sina åsikter till beslutsfattare. Ungdomar som hade ett intresse för samhällsfrågor ansåg den möjligheten vara större. En stor majoritet uppgav att de inte fick tillräckligt med information om beslut som tas i kommunen (Ungdomsstyrelsen, 2005).
15
2001 utformades för första gången en så kallad Lupp-undersökning, lokal uppföljning av ungdomspolitiken. 2014 genomförde 24 av Sveriges kommuner Lupp. (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, u.å.). I sex kommuner i Göteborgsregionen
undersöktes bland annat ungdomars delaktighet och intresse för lokalt inflytande. Resultaten visade att det fanns ett tydligt avståndstagande mot politik. Knappt varannan svarade att de ville vara med och påverka i frågor som rörde den kommun där de bodde (Forkby & Nilsson, 2013).
Variationen mellan de som ville påverka i lokala frågor låg mellan 39 och 50 procent i kommunerna. Intresset för att vara med och påverka i frågor som rörde boendekommunen var något vanligare bland de gymnasieungdomar som gick i skola inom kommunen jämfört med gruppen som pendlade till en annan kommun, 47 gentemot 41 procent. Såväl ett intresse för politik, samhällsfrågor och för att vara med och påverka i den egna kommunen var vanligare bland de gymnasieungdomar som gick ett studieförberedande program jämfört med de på ett yrkesförberedande program (Forkby & Nilsson, 2013).
Var fjärde ungdom svarade att de inte visste hur stor möjlighet de hade att framföra sina åsikter till dem som bestämde i kommunen. Hälften av ungdomarna trodde dock att de hade ganska eller mycket små möjligheter, eller inga möjligheter alls, att framföra sina åsikter. Bara var femte ungdom trodde sig ha den möjligheten (Forkby & Nilsson, 2013). Dessa enkäter ger en klar bild av ungdomars perspektiv på delaktighet och hur delaktighet respektive icke-delaktighet påverkar dem.
2.6 Hur delaktighet kan kopplas till hälsa
Att vara delaktig i samhället påverkar hälsan på många och komplexa sätt. Enligt
Världshälsoorganisationen definieras hälsa traditionellt som ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Numera ses hälsa även som en resurs för en människa att utvecklas i samspel med sin omgivning och som en grundläggande förutsättning för dennes liv (Medin & Alexanderson, 2000). Delaktighet är därmed en resurs för hälsan.
16
Demokratisk delaktighet samt socialt och kulturellt deltagande är bestämningsfaktorer för hälsan inom målområdet delaktighet och inflytande (Folkhälsomyndigheten, 2014a). Det finns ett tydligt samband mellan socialt kapital och hälsa (Liljeberg, 2005).
Marginaliserade grupper saknar ofta resurser för att hantera hälsoförödande stress då social exkludering minskar människors tillgång till hälsorelaterad kunskap. Människor som inte har makten att forma sina egna liv känner också en större misstro till att de kan ta kontroll över sin hälsa och är därmed mindre benägna att engagera sig i hälsofrämjande insatser (Campbell & Jovchelovitch, 2000). Bristande möjligheter att påverka och ha inflytande över sin livssituation kan leda till en känsla av maktlöshet. Detta kan i sin tur leda till att personen i fråga inte känner sig delaktig i samhället och skapa utanförskap och utifrån det ett försämrat hälsotillstånd (Regeringen, 2008). Det kan även vara det omvända, att en känsla av utanförskap minskar viljan att delta i samhället (Kommunstyrelsen Örebro, 2014). Det finns samband mellan låg social delaktighet och ökad risk för hjärtinfarkt, rökning och låga nivåer av fysisk aktivitet på fritiden. Det finns också kopplingar mellan valdeltagande och självuppskattad hälsa, mortalitet samt en känsla av otrygghet i
lokalsamhället. Där det politiska valdeltagandet är ojämnt fördelat utifrån socioekonomisk status är också den självskattade hälsan sämre. Att inte rösta har en positiv korrelation med dödlighet (Liljeberg, 2005).
Det finns forskning som visar på att socialt stöd och sociala nätverk främjar hälsan. Ett väl utvecklat socialt kapital och aktivt deltagande i föreningsliv/nätverk har positiv inverkan på hälsan (Liljeberg, 2005). Att involveras i sociala strukturer ökar förutsättningarna för att utveckla ett socialt kapital. Även om kopplingen fortfarande är oklar då det finns olika typer av socialt kapital så har det sociala kapitalet i sin tur visat sig ha en positiv effekt på den självskattade hälsan (Eriksson, Dahlgren, Janlert, Weinehall & Emmelin, 2010). Ett stärkt socialt inflytande ökar en persons empowerment, alltså självbestämmande, eftersom att delaktigheten upplevs som betydelsefull först när denne har verklig makt att säga till om något. Då påverkas också hälsan positivt (Finn & Checkoway, 1998). Socialt engagemang aktiverar fysiologiska system som agerar direkt för att förbättra hälsan så väl som indirekt genom att bidra till en känsla av sammanhang vilket skapar möjligheter för en hög nivå av välmående. Genom deltagande i volontära aktiviteter får individen en känsla av
17
engagemang och delaktighet går att koppla till att bibehålla kognitiva funktioner högt upp i åldrarna och till reducering av dödlighet (Berkman & Kawachi, 2000).
2.6.1 Kommunperspektiv
Omfattande samhällsbyggande initiativ har blivit populära sätt att ta itu med hälsoproblem. Invånarna brukar uppmuntras att involveras i de flesta faserna i planeringsstadiet av sådana insatser. Att involvera lokalinvånare skapar den aktiva medborgarbas som behövs för att generera en hälsosam kommun (Foster-Fishman, Cantillon, Pierce & Van Egeren, 2007). Exempel på vad kommunen kan göra för att skapa förutsättningar och ingångar för
ungdomar att bli delaktiga kan vara att arbeta med drogförebyggande arbete. Det kan också handla om att jobba med den fysiska samhällsplaneringen i till exempel skolor. Om
ungdomar får inflytande i dessa typer av frågor framkommer många saker som leder till ett mer effektivt användande av resurser och därmed bättre möjligheter att uppfylla mål (Barnombudsmannen, u.å.).
Upplevda problem i närområdet är den starkaste indikatorn på huruvida en person involveras överhuvudtaget. Upplevt starkt ledarskap i närområdet är en av de starkaste indikatorerna på en människas aktivitetsgrad (låg eller hög delaktighet). En känsla av att närområdet är berett på förändring, vilket inkluderar en kollektiv tro på och förhoppning om förändring, har en stark koppling till huruvida en person engagerar sig i kollektiva aktioner men inte till individuell aktivism. Detta visar på betydelsen av att tillhöra ett sammanhang och hur viktigt det är för invånardeltagande i kommunen och samhällslivet. Invånare som känner till situationen kring aktuella problem i kommunen, och tror att kommuninsatser kan lindra de problemen, har en större sannolikhet att vara aktivt involverad i kommunförändring både genom individuellt och kollektivt deltagande. Detsamma gäller dem som har anknytningar i kommunen och upplever effektivt ledarskap i kommunen (Foster-Fishman et al., 2007).
När närområdet är för stort för att skapa en känsla av social gemenskap, trygghet och identitet bör det studeras i mindre delar eftersom det är i boendets närmaste omgivning som förutsättningar för delaktighet, trygghet och social samvaro kan skapas och stärkas.
18
När människor upplever kontroll över sin närmiljö så blir också tron på att kunna påverka i ett större sammanhang större. Forskningen visar att insatser som har positiva effekter på lokal nivå i stor utsträckning baseras på bra lokalkännedom och lokal förankring samt aktiv dialog och kontakt med människorna som bor i området. Annan forskning säger att ett närområde också kan vara för litet för att insatser ska få någon effekt. Den forskningen menar att det lokala bostadsområdet inte fyller samma sociala grundfunktion idag som tidigare och ifrågasätter huruvida det ens är möjligt att se bostadsområdet som en social enhet. Dessutom menas att strukturella problem, framför allt i frågor som integration, segregation eller sysselsättning, inte kan lösas lokalt utan som en del i en större helhet. Detta samtidigt som de som bor i områden med stor etnisk och ekonomisk segregation löper större risk för dödlighet på grund av utebliven social sammanhållning. Miljön i sådana kommuner påverkar barn i familjer som lever med olika typer av påfrestningar mer än barn i allmänhet (Liljeberg, 2005).
Invånare är inte alltid så villiga att delta i demokratiarbetet som kommunerna önskar (Liljeberg, 2005). Vanligtvis blir de som initierar reformer endera inte nöjda med
medborgarresponsen eller ovilliga att möta medborgarnas krav och idéer. Det sistnämnda tenderar att göra medborgarna frustrerade (Amnå, 2010). En del i detta skulle kunna vara att kommunerna inte riktigt har koll på vad de vill ha ut av sitt demokratiarbete, hur den demokratiska delaktigheten ska ökas eller vilka mål som är relevanta. Lokala insatser för demokrati och delaktighet består ofta av experiment och har ofta otydliga mål.
Demokratiarbetet är ofta inte så förankrat centralt i kommunerna som det borde vilket förhindrar maktdecentralisering. Intrycket är att kommunerna inte har viljan att göra så stora förändringar i hur det demokratiska arbetet är uppbyggt (Liljeberg, 2005).
Omfattande samhällsbyggande insatser görs för att påverka sociala problem genom att fokusera på ekonomiska, sociala och fysiska förändringar i ett geografiskt begränsat område. En aktiv medborgarbas är en nyckelfaktor för att kunna bygga en hälsosam
kommun. Bred mobilisering bland invånare i lokalsamhället ses som nyckeln till att sådana typer av insatser blir lyckade. Många samhällsbyggande insatser strävar efter att
uppmuntra delaktighet i kommun- och samhällsangelägenheter med tron att genom sådan delaktighet kan människor få personliga färdigheter och större självförtroende, förbättra sin
19
relation till sina grannar och samhällsinstitutioner, öka sin kontroll över sina liv, få en känsla av makt att influera ett större samhälle och slutligen få bättre tillgång till och
kontroll över samhällsresurser (Foster-Fishman et al., 2006). Detta visar på hur delaktighet påverkar hälsan positivt i form av att det skapar socialt inflytande och kapital, vilket leder till stärkt empowerment och en känsla av sammanhang. Det visar också hur delaktighet bland medborgarna i en kommun kan skapa en hälsosammare kommun som når de mål kommunen har satt upp. Detta genom att medborgarna ges en ökad möjlighet till användning av vad kommunen har att erbjuda.
2.7 Varför delaktighet är viktigt
Delaktighet är betydelsefullt och det finns flera olika anledningar till det. Utöver de hälsovinster som tidigare redovisats kommer med ökad delaktighet också en större förståelse och acceptans för de beslut som fattas och vad de innebär (Kommunstyrelsen Örebro, 2014). Delaktighet för just ungdomar är viktigt eftersom det ger dem
förutsättningar att utöva sina medborgarrättigheter, utvecklas som personer och bidrar till ett mer demokratiskt samhälle. Ungdomsperioden är en viktig tid för den enskildes utveckling till en ansvarstagande vuxen och aktiv medborgare (Checkoway, 2011). Det finns till exempel forskning som tyder på att ungdomar som deltar i samhällslivet löper en mindre risk att utveckla ett risktagande beteende. De attityder och beteenden som kan kopplas till en tidig delaktighet i samhället skapar förutsättningar för en livslång känsla av medborgerlig tillhörighet (Acharya et al., 2010). Vissa medborgaraktiviteter under
ungdomsåren influerar således framtida medborgerlig delaktighet. Samhällsorienterad delaktighet är med andra ord viktigt för den personliga utvecklingen och fundamental för att demokratiska samhällen ska ha en framtid eftersom det skapar självkänsla och en positiv identitetsutveckling hos ungdomarna (Jahromi et al., 2012).
Att främja ungdomars delaktighet och inflytande handlar inte bara om deras rättigheter utan också om ansvarsutveckling samt utveckling av de värderingar och attityder som utgör grunden i ett demokratiskt samhälle. Demokrati är inget statiskt utan måste hållas levande och en utökad delaktighet och inflytande stärker demokratin och vårt demokratiska
20
samhälles legitimitet (Kommunstyrelsen Örebro, 2014). Ungdomar, och att de är delaktiga, behövs i detta samhälle eftersom de bidrar med ett helt unikt perspektiv (Carlson, 2006). Detta visar på fördelarna som ungdomsdelaktighet kan generera, både för individen och samhället i vilken den lever. Det motiverar arbete för att skapa ungdomsdelaktighet.
2.8 Hur delaktighet skapas
Det finns ett flertal olika sätt att skapa delaktighet och för att få ungdomar att känna att de bidrar på ett värdefullt sätt. Det finns också en rad olika saker som motiverar till
delaktighet. En är att det ses som en plikt eller skyldighet, att en person bör vara delaktig. En annan är betydelsen av det, att en person därmed måste. Det kan vara att en person har förmågan, att denne kan. Det kan vara att det ses som ett krav, att en person behövs. Det kan vara att en person ser att det är effektivt, att det fungerar eller det kan vara att en person ser att det är meningsfullt och givande (Amnå, 2010).
För att skapa delaktighet bland ungdomar krävs till exempel utbildning om det, att ungdomarna har en god självkänsla och är rustade att utöva makt samt att föräldrar engagerar sig för att underlätta för ungdomarna att bli delaktiga (Acharya et al., 2010). Störst påverkan på huruvida en ungdom blir delaktig eller inte har om föräldrarna har en hög utbildningsnivå samt en hög social och socioekonomisk status. Ju högre utbildning och socioekonomisk status, desto större delaktighet (Sveriges kommuner och landsting, 2012). Just stöd från föräldrar och familjens roll har en signifikant koppling också till att
ungdomar engagerar sig i strukturerade aktiviteter (Marta & Cristini, 2012). Likaså stöd i form av ett demokratiskt klimat i skolan och vänner som värdesätter samhällsdelaktighet (Jahromi et al, 2012).
Den syn på ungdomar som finns i samhället påverkar både vuxnas och ungas beteende och tro på ungdomarna. Den synen kopplar ofta ihop ungdomar med kriminalitet, droger, skolk etc. De ses på som offer och som sårbara vilket i sig bidrar till att de i större utsträckning också blir det. Detta gör att ungdomarna ser sin sociala roll som marginaliserad och att de ifrågasätter sin roll i samhället och hur betydelsefull den är. Därför är det viktigt att i stället
21
se unga som aktiva, kompetenta samhällsbyggare och som resurser som har en skyldighet att verka i samhället, samt att visa uppskattning för och lyssna på ungdomarna (Finn & Checkoway, 1998). När en ung ses som en resurs blir effekten individuell utveckling och förbättrat självförtroende. För att ett delaktighetsinitiativ ska lyckas krävs att så många vuxna som möjligt har en “resursattityd” (Carlson, 2006).
Arbetet i Sverige med att skapa ungdomsdelaktighet handlar i dagsläget i flera fall om att utbilda i demokrati och se till att det finns fritidsaktiviteter för unga snarare än att lyssna på vad de har att säga i frågor som berör dem och deras liv i hemkommunen. Båda dessa typer av strategier behövs. Ungdomar måste få vara med och påverka både som klient, kund, elev och medborgare. För att nå dit kan det vara bra att kommuner och landsting har en intern dialog om synen på ungdomsdelaktighet och hur den ska ansvarsfördelas och struktureras. Det krävs att trösklarna för att vara delaktig sänks och att tillgängligheten för att bli det ökar (Sveriges kommuner och landsting, 2012).
En del i processen att bli delaktig är också identitetsskapandet. Studier visar att en stark identitet tycks öka medborgerligt engagemang. Om en person är osäker på sin identitet minskar chansen att denne är medborgerligt aktiv som ung. Individens mål, kunskaper, beteenden och attityder till att ta ett socialt ansvar beror bland annat på mognad. Positiva sociala attityder ökar chanserna till att bli aktiv. Tron på att en person kan påverka samhället och en känsla av plikt att ta samhällsansvar kan både komma från tidigare deltagande, eller resultera i att individen blir delaktig i kommunala frågor eller politik senare i livet (Crocetti et al., 2011).
För att göra ungdomar mer delaktiga krävs till sist intuition, fantasi, tålamod, uthållighet och förmåga att hantera viss osäkerhet. Personer i ungdomars närhet bör också vara raka mot ungdomarna, inte moralisera utan använda ett förståeligt språk för att bygga tillit. En god interaktion helt enkelt mellan dem som skapar möjligheten för delaktighet och de som ska delta (Nolas, 2011). Alltså, en omgivning som stöttar ungdomarna i deras utveckling och identitetsskapande och som inte gör ungdomar till offer utan tar de på allvar, det är sådant som krävs i skapandet av delaktighet och för att kunna motivera unga att bli delaktiga.
22
2.9 Studiens kontext
Region Örebro län arbetar systematiskt för en god och jämlik hälsa för hela länet med utgångspunkt i de 11 nationella folkhälsomålen, bland annat utifrån en länsövergripande folkhälsoplan (Region Örebro län, 2014). En annan del i detta arbete är de folkhälsoavtal som skrivits om samverkan för det lokala folkhälsoarbetet, mellan region Örebro län och kommunerna. Dessutom finns även avtal med Örebro läns idrottsförbund och Örebro läns bildningsförbund. Det lokala folkhälsoarbetet i Örebro län är indelat i fyra länsdelar, där Sydnärke är en av dem (Region Örebro län, 2013).
Enligt statistiska centralbyråns senaste befolkningsberäkningar har fyra av Sydnärkes fem kommuner en ökande befolkning. I två av kommunerna beror det på invandring, i en på födelseöverskott och i den fjärde på båda dessa företeelser. Kommunerna hade efter det tredje kvartalet 2014, 5 660, 7 325, 11 101, 15 310 respektive 20 994 invånare vilket ger ett totalt invånarantal på 60 397 i hela regionen (Statistiska centralbyrån, 2014).
I Sydnärke finns ett för de fem kommunerna gemensamt folkhälsoteam vars verksamhet utgår från det folkhälsoavtal som tecknats med Region Örebro län. Folkhälsoteamet fungerar som metod- och kunskapsstöd för kommunernas verksamheter. Politiker från respektive kommun samlas regelbundet med politiker från Region Örebro län samt representanter från Örebro läns idrottsförbund och Örebro läns bildningsförbund, i något som kallas Dialogforum och som säkerställer en gemensam folkhälsopolitisk dialog. De arbetar fram gemensamma intresseområden och följer upp dessa årligen. Det är även i Dialogforum som folkhälsoteamets verksamhetsplan tas fram. Barn och unga är en prioriterad målgrupp som kommunerna i Sydnärke arbetar med genom att sprida kunskap samt visa på metoder för de som möter barn/unga och föräldrar i sitt yrke (Sydnärke folkhälsoteam, 2014). Kommunerna är också angelägna om att skapa vidare kunskap kring vad unga själva anser kan skapa förutsättningar för deras delaktighet. Föreliggande uppsats är en del i detta och har gjorts i kommunikation mellan Sydnärke folkhälsoteam och studiens författare.
23
2.10 Problemformulering
Ungdomsdelaktighet har kommit att ses på som ett allt viktigare samhällsmål. Att få vara delaktig är inte bara betydelsefullt för ungdomarna själva och deras hälsa utan också för samhället de lever i. Utifrån det är det viktigt att vuxna involverar och lyssnar på vad ungdomar har att säga för att på så sätt göra dem mer delaktiga. Forskning har visat att ungdomar ofta inte får komma till tals och att förutsättningarna för deras bidrag in i samhällsdebatten är låg. Med tanke på FN:s barnkonvention som uttrycker att en person redan som barn har rätt att uttrycka vad denne tycker i frågor som angår den, är det av stort intresse att undersöka ungdomars egen syn på sin delaktighet i lokalsamhället, något som studiens författare ansåg saknas i de berörda kommunerna. Denna uppsats avser bidra med ny kunskap kring detta.
3. SYFTE
Syftet med uppsatsen är att undersöka vad gymnasieungdomar i Sydnärke och Örebro uppfattar kan skapa förutsättningar för deras delaktighet i hemkommunen.
3.1 Frågeställningar
Vad kan de i studien berörda kommunerna arbeta med, och med vilken typ av frågor, för att skapa förutsättningar för ungdomars delaktighet?
Hur kan de i studien berörda kommunerna arbeta för att skapa förutsättningar för ungdomars delaktighet?
24
4. METOD
Kvalitativ metod valdes för genomförande av studien. Metoden valdes då det var ett djup och en ökad förståelse som önskades och som kan fås genom kvalitativa undersökningar (Dalen, 2008). Författarna har använt fokusgruppsintervjuer.
4.1 Urval
Fokusgruppsintervjuer ägde rum med elever i gymnasiets årskurs två och tre från olika program, både praktiska och teoretiska. Fyra kommuner i södra Närke och Örebro representerades i studien. Kommunerna valdes från början ut utifrån deras geografiska läge. Urvalet bestod av både flickor och pojkar, tio flickor och nio pojkar. Grupperna var inte uppdelade efter kön.
Förhoppningen var att elever från hela det utvalda geografiska området, alla fem
kommunerna i Sydnärke, skulle kunna gå att nås på skolorna. Ett inklusionskriterium var alltså att eleverna skulle bo i någon av Sydnärkes kommuner samt vara aktivt studerande i årskurs två eller tre på gymnasiet. Så blev inte fallet utan fyra av kommunerna blev representerade, men en femte kommun som på förhand inte hade ämnats representeras, representerades i sista fokusgruppen.
När elever värvats som var intresserade av att delta blev programinriktningen blandad i de olika intervjuerna med elever från samhällsvetenskapsprogrammet, barn- och
fritidsprogrammet, fordon- och transportprogrammet samt restaurang- och livsmedelsprogrammet, vilket genererade i en spridning och variation.
25
4.2 Fokusgrupper
Fokusgruppsintervjuer kring ungdomars delaktighet genomfördes med ungdomar från fyra av de fem kommunerna i Sydnärke samt en ytterligare kommun, Örebro. Till
fokusgruppsintervjuerna sattes ett minimum på fyra deltagare och maximum på sju. Fokusgrupp är en typ av gruppintervju och en metod som används till att samla in data för forskningsändamål. Tekniken inbegriper att samla in data genom gruppinteraktion runt ett ämne som är bestämt av forskaren på förhand, i detta fall delaktighet. Detta förbestämda ämne är fokusgruppens fokus. Det är en förutsättning att alla deltagare berörs av ämnet som ska diskuteras. Just delaktighet i hemkommunen ansågs vara ett ämne som alla kunde ha en åsikt om. Det är också viktigt att alla i gruppen har någonting gemensamt, som att bo i samma stad eller gå i samma skola, vilket var fallet i denna studie där alla i samma fokusgrupp till och med gick i samma klass (Wibeck, 2000).
Att samtala i grupp kan också motivera deltagarna att öppna upp för diskussioner. Metoden används dels för att studera gruppdeltagarnas åsikter, föreställningar, värderingar,
kunskaper, attityder, tankar, uppfattningar, argumentationer etc. men också för att studera deltagarnas resonemang när de diskuterar sig fram till en gemensam syn på någonting eller till att de inte är överens (Wibeck, 2000).
Ett mellanting av strukturerade och ostrukturerade fokusgruppsintervjuer valdes. En strukturerad intervju kännetecknas av att frågorna är specificerade och att moderatorn använder sig av många frågor. En ostrukturerad intervju kan däremot bestå av breda områden för att skapa fria diskussioner. Själva diskussionen är minst lika viktig i fokusgruppen som att få svar på frågorna. Semistrukturerade intervjuer användes. Vid dessa intervjuer är ordningsföljden på hur frågorna ställs flexibel, men även hur de
besvaras. Informanterna ges tid och möjlighet att utveckla sina idéer, synpunkter och svar. Intervjuerna styrs inte för mycket utan målet är en öppen diskussion, så även i detta fall (Denscombe, 2000). Så få och så öppna frågor som möjligt var målet och följdfrågor ställdes bara när ett ämne riskerade att passeras eller om det blev tyst en längre stund. I en semistrukturerad intervju behöver inte ämnen beröras genom att ställas som frågor utan
26
beskrivande exempel kan användas, vilket skedde i detta fall. Eftersom frågorna var så pass öppna för att tolkas fritt och skapa öppna diskussioner behövdes ibland konkreta exempel för att få alla informanter att förstå men även för att hjälpa till med idéer (Wibeck, 2000). Detta har utgåtts från vid genomförande av datainsamling.
4.3 Datainsamling - genomförande
En intervjuguide med frågeteman och frågor utformades (se bilaga 2). Guiden inleddes med öppningsfrågor för att deltagarna skulle känna sig bekväma med att diskutera med varandra och för att alla skulle ha fått säga något innan intervjun kom djupare in på ämnet. Introduktionsfrågor användes för att introducera ämnet som skulle diskuteras så att
ungdomarna skulle få chans att reflektera över sin uppfattning, detta tema kallades syn på delaktighet. Sedan kom övergångsfrågor som skulle göra att deltagarna fick ett nytt större perspektiv på ämnet, detta tema kallades befintlig situation. Sedan kom nyckelfrågor, detta tema kallades önskningar, samt avslutande frågor (Wibeck, 2000).
Rektorer på två gymnasieskolor i området kontaktades för att via dem få kontakt med lärare och mentorer att be om tillåtelse att få komma och genomföra fokusgruppsintervjuer på skolorna. Elever som var intresserade av att delta rekryterades utifrån frivilligt
deltagande efter att ha delgetts information genom informationsbrev som skickades till programansvarig och lärare till utvalda klasser via e-post. Informationsbrevet (se två olika versioner, ett original och en bearbetad, bilaga 3 och 4) delades ut till klassens elever under lektionstid och informationen repeterades också vid muntlig presentation inför
fokusgrupperna.
Vid muntlig presentation som gjordes inför intervjuerna och vid intervjutillfällena,
upprepades den tidigare informationen som några av grupperna fick ta del av innan genom informationsbrevet som skickats ut till ansvariga lärare/mentorer, beroende på om de hunnit dela ut brevet eller inte. Författarna presenterade sig och var de kom ifrån, alltså från hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro universitet. Den muntliga presentationen skedde i det klassrum där eleverna hade lektion eller befann sig i för tillfället. Syftet med
27
studien gicks igenom och att uppsatsen skrevs inom ämnet folkhälsovetenskap. Tydlig information gavs om att bandinspelning skulle äga rum, men bara användas som arbetsmaterial och sedan förstöras, samt att informanternas uppgifter skulle behandlas konfidentiellt, vilket innebar att uppgifterna bara skulle användas till uppsatsen och vid den ungdomskonferens och den utbildningsdag i ungdomspolitik där resultatet var tänkt att presenteras för politiker och tjänstemän. Vidare gavs information om att deltagandet var frivilligt och att ingen skulle känna sig tvingad att delta. De elever som visade intresse att delta tillfrågades när det passade för dem att intervjun genomfördes.
I detta fall gjordes fyra stycken fokusgruppsintervjuer varav två ägde rum på vardera skola. Gruppstorlekarna varierade mellan fyra och sju personer. Intervjuerna ägde rum i avskilda mindre rum för att skapa en gemytlig atmosfär och för att inte riskera att störas av aktivitet runt omkring. Intervjuerna tog mellan en halvtimme och 50 minuter. Moderator och observatör satt som en del av ringen av informanter för att integreras med dem. Fika och dryck erbjöds. Vid intervjutillfället förklarades för de som deltog att förhoppningen var en fri diskussion mellan deltagarna och att den som vid tillfället var moderator inte skulle vara mer delaktig än nödvändigt i diskussionen utan bara initiera ämnet samt introducera nya aspekter när det eventuellt skulle behövas och att den som var observatör skulle föra anteckningar som även de skulle användas som arbetsmaterial och för underlättande av skrivprocessen för att sedan förstöras. Författarna turades om att agera moderator och observatör så att båda skulle få prova på båda rollerna. Vid intervjutillfället betonades även att det inte fanns några rätt eller fel svar på de ställda frågorna. Detta för att öka chansen att få sanningsenliga svar. Vid intervjuns slut samlades telefonnummer och e-postadresser in till de informanter som var intresserade att ta del av slutversionen av studien.
4.4 Etiska reflektioner
Vid genomförande av studien har samtliga de fyra forskningsetiska principerna,
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, tagits i beaktande (Vetenskapsrådet, 2002).
28
Det som alltid måste tas i beaktande vid forskning med minderåriga, vilket kan vara fallet för de som går andra året på gymnasiet, är att deras förmåga till konsekvensbedömning är begränsad och att de kan vara mer lättpåverkbara än vuxna. Å andra sidan kan forskning med minderåriga också bidra med väldigt mycket. I det här fallet ansågs eleverna som tillfrågades vara så gamla att de kunde bedöma konsekvenserna av att delta i studien och utifrån det samtycka till att delta eller inte. På så sätt tillgodosågs samtyckeskravet. Det var av etiska skäl som elever i årskurs ett på gymnasiet exkluderades då de kan vara 15 år och därmed för unga för att intervjuas utan målsmans tillstånd (Codex, 2014). Samtycke till intervjuerna gavs också av rektorer.
För att tillgodose informationskravet fick eleverna innan intervjun ta del av ett
informationsbrev med information om studiens syfte, att uppgifterna skulle komma att behandlas konfidentiellt, vilket de också gjorde genom att inspelat material togs bort direkt efter transkribering. På så sätt uppfylldes konfidentialitetskravet. Materialet användes enbart i studiens syfte, alltså till uppsatsen och den ungdomskonferens och utbildningsdag i ungdomspolitik där resultatet skulle presenteras. På så sätt uppfylldes även
nyttjandekravet. Information gavs också om att det inte på något sätt skulle framgå vem den enskilda elev som uttryckte något var utan att kodning av informanterna skulle göras. I brevet framgick också att eleverna när som helst kunde avbryta sitt deltagande. Detsamma repeterades som tidigare nämnt vid muntlig presentation av studien inför intervjun. Då några av de berörda lärarna uppfattades vara mer pådrivande för att få eleverna att delta var det av yttersta vikt för studiens författare att tydligt betona att deltagandet var helt frivilligt.
Ett etiskt dilemma med fokusgrupper är att trots att studiens författare som samtalsledare kan garantera full sekretess och konfidentialitet kan de inte garantera att övriga
gruppdeltagare inte sprider vidare känslig information som en deltagare lämnat vid intervjun. En annan risk med fokusgruppsintervjuer är att det kan finnas eller komma att bildas accepterade normer inom gruppen vilket kan göra att om någon persons uppfattning inte överensstämmer med gruppens åsikt kan det göra att den inte vågar uttrycka detta, personen blir “tystad” (Wibeck, 2000). Ett etiskt övervägande från studiens författares sida blir då att i största möjliga mån skapa ett klimat där personer vågar vara öppna trots
29
eventuella motstridiga åsikter. Detta gjordes bland annat genom att inför intervjun poängtera att det inte fanns några rätt eller fel svar på de frågor som ställdes.
Ett ytterligare eventuellt etiskt dilemma uppstod i och med det begränsade geografiska området i vilket studien genomförts, vilket står i konflikt med konfidentialitetskravet. Södra Närke ansågs emellertid så stort att risken att deltagarnas konfidentialitet skulle äventyras var liten och att ämnet inte var av sådan känslig natur att individernas säkerhet skulle äventyras eller få negativa konsekvenser för deltagarna.
4.5 Analys
Analys utfördes genom att koda materialet, dela upp det i enheter samt söka efter trender och mönster. En generell regel är att specifika och egenupplevda utsagor ska få större vikt i analysen. Hur många gånger ett ämne kommer upp samt hur pass intensivt ett ämne
betonas kan också vara viktigt att ta hänsyn till (Wibeck, 2000). Vid kvalitativ
innehållsanalys, vilket är det som använts i detta fall, görs en tolkning av textmassa där skillnader och likheter i texten framhävs genom uppdelning i kategorier. Induktiv ansats betyder att text med utgångspunkt i människors berättelser om sina upplevelser av ett fenomen analyseras förutsättningslöst (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012).
De fyra intervjuerna transkriberades ordagrant. Studiens författare hade ansvar för att transkribera vardera två intervjuer. Detta material kategoriserades av författarna
tillsammans för att underlätta analysarbetet. Meningsenheter relevanta utifrån uppsatsens syfte, valdes för att sedan kondenseras och kodas (se Tabell 1) (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Detta resulterade i tre kategorier och sju underkategorier (se Tabell 2). En kategori lyder ”Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag” med tillhörande underkategorier, Skapa samlingsmöjligheter för unga och Underlätta förbindelser till närliggande kommuner. Kategori två kallas ”Interaktion med unga” och har
underkategorierna Agera på vad ungdomar säger, Visa engagemang samt Att vara där ungdomar är. Sista kategorin heter ”Visa på möjligheter till delaktighet” och
30
Tabell 1. Exempel på genomförande av innehållsanalys Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
Men det finns ju inget ställe för, alltså när man kommer upp i den åldern där man vill ut och dricka och umgås med vänner på det sättet, eller vara ute på kvällarna överhuvudtaget, då finns det inget ställe för ungdomar att vara på.
Finns inget ställe att vara på Ingenstans att vara Skapa samlingsmöjligheter för unga Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag
Många saker jag har tänkt på är varför de har tagit bort
tågstation i x, x, x och överallt så här. Om de fortfarande fanns då hade det ju bott mer människor där för om det finns så att du kan ta dig därifrån snabbare än med en buss som går en gång varannan timme. Varför tagit bort tågstation För få tågstationer Underlätta förbindelser till närliggande kommuner
31
Kategorier Underkategorier
Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag
Skapa samlingsmöjligheter för unga Underlätta förbindelser till närliggande kommuner
Interaktion med unga Agera på vad ungdomar säger Visa engagemang
Att vara där ungdomar är Visa på möjligheter till delaktighet Sprida information
Unga förebilder
Tabell 2. Sammanfattning av kategorier och underkategorier
5. RESULTAT
Resultatet från den genomförda studien visar att informanterna inte kände sig delaktiga i hemkommunen och nedan beskriver ungdomarna sin syn på vad som kan skapa
förutsättningar för att de ska bli mer delaktiga i sin hemkommun. Resultatet presenteras utifrån de tre kategorierna som framkommit vilka är ”Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag”, ”Interaktion med unga” samt ”Visa på möjligheter till delaktighet”.
32
5.1 Arbete med frågor som berör ungdomar i deras vardag
Alla fokusgrupper kom snabbt in på konkreta frågor som på olika sätt berörde dem som ungdomar och beskriver möjligheter i deras vardag och som de ansåg vara av stor betydelse för just dem.5.1.1 Skapa samlingsmöjligheter för unga
En aspekt som togs upp i fokusgrupperna var att det saknas platser för ungdomar att samlas på.
“Nej men alltså det händer inte så mycket. Nu har det ju kommit O’Learys men det är väl typ det enda där alla hänger, liksom samlingsplats.” (Grupp 1)
En känsla beskrevs av att vara i en ålder där det fanns en avsaknad av ställen att vända sig till och inte några naturliga platser att vara på eller sammanhang att tillhöra. Informanterna såg sig som lite gamla för att exempelvis spendera tid på ungdomsgård men för unga för andra typer av plattformar, till exempel i form av politiskt engagemang. Därför önskades arenor för just denna ålderskategori att känna sig välkommen på och där de själva skulle få möjlighet att hålla i ideella arrangemang så som debatter, teaterframträdanden och
pysselkvällar.
“Man kanske inte har bestämt än riktigt vad man vill än, liksom lite sökande efter vad du vill göra i ditt liv och då är det svårt att knyta an till en specifik grupp och det är viktigt att det finns något annat.” (Grupp 2)
“Kanske en fritidsgård för folk som går på gymnasiet” (Grupp 3)
Informanterna angav att det var viktigt med platser där pengar inte behövdes spenderas.
33
Allmänna platser där ungdomar beblandas med andra, ansåg ungdomarna inte heller att det fanns tillräckligt av.
“Det finns inte så många ställen att gå ut och fika och så där, om man tänker mot Örebro.” (Grupp 3)
5.1.2 Underlätta förbindelser till närliggande kommuner
En av de aspekter som alla fokusgrupper berörde tidigt i diskussionerna var att samverkan mellan kommunerna i Sydnärke borde stärkas. De tog till exempel upp frågan som har med transportförbindelser till närliggande kommuner att göra. Ungdomarna uttryckte ett
missnöje med kollektivtrafiksförbindelserna. De menade att om det skulle vara lättare för dem att ta sig över kommungränser, också på kvällar och helger, skulle det också
underlätta för dem att engagera sig. Det gick att förstå att detta var viktigt för ungdomarna då det var något som berörde dem i deras vardag. Många studerade i en annan kommun än hemkommunen och då uttrycktes det som mycket viktigt att det gick smidigt att ta sig över kommungränser.
“Jag tycker de ska skaffa mer tider på tåg, så här att det ska gå tåg oftare.” (Grupp 1) “Sen att det går bussar oftare ut till ställen, det går typ en buss om dagen.” (Grupp 4) “Och det är ganska svårt att ta sig därifrån om man inte har bil eller så här. Det går inga tåg därifrån, man måste åka buss.” (Grupp 3)
På grund av den avsaknad på saker att göra i hemkommunen som beskrevs innan tog sig ungdomarna hellre till andra närliggande kommuner.
“Alltså det händer ingenting, absolut ingenting, alltså det är ingenting. Då åker man ju till Örebro, om man liksom ska göra någonting.” (Grupp 1)
“Nej men ska man hitta på någonting så, då är det alltid någon annanstans. Man ska ta sig någonstans då.” (Grupp 1)
34
5.2 Interaktion med unga
Den andra aspekten av att skapa förutsättningar för delaktighet som ungdomarna berörde var på vilket sätt det kan göras.
5.2.1 Agera på vad ungdomar säger
Något som gick att utläsa av det ungdomarna sa var att de hade en känsla av att makthavare och beslutsfattare i kommunen inte lyssnade på eller tog hänsyn till deras åsikter och att det därför inte spelade någon roll vad de uttryckte för önskan. Ungdomarna förmedlade en hopplöshet över att när de väl uttryckte en vilja så togs den inte hänsyn till.
“Vi hade en skola i x-kommun som det var folkomröstning om den skulle få vara kvar och majoriteten ville ha den kvar men de valde att göra som dem ville och ignorerade det kändes de som. Det kändes konstigt. Hur ska jag få fram min åsikt om de ignorerar en folkomröstning?” (Grupp 2)
Det ungdomarna önskade var att få någon slags reaktion och att det som framfördes av en ungdom åtminstone skulle tas i beaktande.
“Kanske att det gav mer effekt när man säger att man vill ändra på någonting. Man vet att det arbetas med det.” (Grupp 1)
Till detta kan läggas ett tillitsperspektiv som också uttrycktes av ungdomarna. De önskade inte bara att deras förslag, idéer och åsikter skulle leda till någon form av agerande av beslutsfattare utan också att så skulle ske inom rimlig tid.
“Men att alla, alltså vill man säga någonting så ska det komma fram och liksom tas tillvara och liksom inte bara, ja men vi tar det om några år.” (Grupp 1)
“Det där är bara snack, alltså det kommer inte hända någonting. Om inte om typ femton år. Då börjar det, när man har flyttat ifrån liksom. Så jag tror allt är bara snack.” (Grupp 1)
35
5.2.2 Visa engagemang
För att förbättra deras förutsättningar att bli delaktiga menade ungdomarna att det krävdes att de med makt att fatta beslut inte såg alla ungdomar om en homogen grupp, vilket
informanterna uttryckte att de gjorde, utan brydde sig om och hade ett genuint engagemang i ungdomarna och deras möjligheter att få påverka.
“Hitta folk som bryr sig som sitter i kommunen. Som bryr sig om andra och ungdomarna.” (Grupp 3)
“Känns som de inte tar en på allvar, som att de skulle skratta en i ansiktet om man ville vara med på ett möte.” (Grupp 2)
En önskan om att politiker och andra beslutsfattare ska söka upp ungdomarna uttrycktes, istället för att ungdomarna skulle kontakta dem. På det sättet skulle de kunna visa att de tar tillvara på ungdomarnas åsikter.
“De frågar inte oss, de känns som de inte alls bryr sig om ungdomarna. Att de bara fokuserar på andra målgrupper liksom.” (Grupp 2)
5.2.3 Att vara där ungdomar är
Något annat som ansågs behövas för att skapa förutsättningar för delaktighet var att de som fattar beslut i kommunen möter ungdomar där de är, exempelvis i skolan. Detta både för att visa upp sig så att ungdomarna får se dem, men också för att beslutsfattarna ska få ta del av ungdomarnas vardag.
“Jag har fan aldrig sett en politiker i hela mitt liv.” (Grupp 4) “De är osynliga.” (Grupp 4)
“Jag tror de behöver ut lite mer och träffa ungdomarna. Ut på skolorna med dem, så de får se och höra.” (Grupp 3)
36
5.3 Visa på möjligheter till delaktighet
Den tredje kategorin av förutsättningar som gymnasieungdomarna i studien uttryckte att de önskade för att öka möjligheterna till delaktighet i kommunen var att känna sig inbjudna att delta.
5.3.1 Sprida information
Ett tydligt sätt att bjuda in ungdomar som togs upp i fokusgrupperna var att sprida information om hur och i vad och de kan engagera sig.
“Men typ att de informerar ungdomar om vad det finns att göra.” (Grupp 1)
“De kanske måste gå ut med, ja men med information till skolorna, till ungdomarna liksom, så att inte de får liksom ett snett tänk.” (Grupp 3)
“Man måste ju visa vad som finns. För det är så lätt kanske att bara bli sittandes vid en dator.” (Grupp 3)
En konkret vilja ungdomarna uttryckte var att få information om sina rättigheter.
“Man känner inte till våra rättigheter och skyldigheter och vart vi kan sätta krav.” (Grupp 2)
5.3.2 Unga förebilder
Till sist pratades det i fokusgrupperna om vikten av att unga sätts på beslutsfattande poster eftersom det är de som är den nya generationen som ska leva och verka i kommunen.
“De är ju vi som är framtiden.” (Grupp 4)
“Vi är snart vuxna det kommer spela en stor roll i framtiden. Man vinner mycket på det åt båda hållen.” (Grupp 2)
37
Ungdomarna menade att det behövdes unga som beslutsfattare, inte bara för att sprida en känsla av att unga kan och faktiskt har möjligheter att påverka, utan också då ungdomarna i studien menade att med fler unga beslutsfattare skulle andra typer av frågor tas upp.
“För om alla är över 60, då är ju, då ser de det ju som när de var små, så här hårt, det ska vara stryk och grejer när man kommer hem. Fast om det är någon i 20, 25, 30 då var det inte så länge sen de var unga och gjorde samma saker, ja då kommer ju andra frågor upp.” (Grupp 3) “Eller hur, det behöver inte bara vara gamlingar som sitter i, där uppe och inte bryr sig. De bryr sig om vad skatten kommer vara nästa år, det är det de bryr sig om.” (Grupp 3)
6. DISKUSSION
6.1 Metoddiskussion
Kvalitativ metod passade denna uppsats syfte då det var en bred bild som eftersträvades, vilket fås med just kvalitativ metod. En begränsning som studiens författare såg med metoden var att kvalitativa resultat inte är lika generaliserbara som i en kvantitativ studie då resultatet vid kvalitativ metod baseras på ett mindre urval av informanter.
Överförbarheten kan därmed anses bli mindre men eftersom det var en fördjupning och inte generaliserbarhet som eftersträvades ansågs metoden ändå passa bäst. Överförbarheten i resultaten riktar sig främst till andra mindre kommuner och kan därmed vara svåra att överföra till större kommuner där ungdomarnas behov kanske tillfredsställs inom kommunen. Därför bör resultaten kritiskt granskas innan de tas för stor hänsyn till och överförs till andra kommuner.
Att genomföra intervjuerna vid skolor hade inget utmålat syfte, utan det var ett
tillvägagångssätt som användes för att relativt snabbt kunna komma i kontakt med många elever med tanke på det begränsade tidsutrymmet för datainsamling (Wibeck, 2000). Att
