Placering i fosterfamilj är i Sverige, liksom

(1)

76

NORDISK SOSIALT ARBEID NR 2 • 2002

Då en familj tar emot fosterbarn, påverkas relationerna mellan familjens medlemmar på olika sätt. Det stora omsorgsåtagande som ett fosterföräldraskap innebär kan vara slitsamt och tidskrävande. I många fall får de egna barnen nöja sig med betydligt mindre uppmärksamhet och minskad tillgång till föräldrarnas tid, vilket kan upplevas som problematiskt. Ändå ger en övervägande del av fosterföräldrarna en positiv bild av foster- föräldraskapet. Uppdraget innebär en utma- ning där fosterföräldrarna får använda sin kreativitet och sin omsorgskompetens, och det gemensamma engagemanget kan medföra att makarna kommer närmare varandra.

P

lacering i fosterfamilj är i Sverige, liksom i andra nordiska länder, den vanligaste for- men av dygnsvård för barn och ungdomar som av olika anledningar inte kan bo tillsammans med sina föräldrar. Fosterfamiljen kan på fl era sätt sägas vara en särskild sorts familjekonstella- tion. Ett föräldraskap grundas vanligtvis på en biologisk koppling mellan föräldrar och barn.

Fosterföräldraskapet grundar sig däremot pri- märt på det avtal som upprättas mellan den pla- cerande kommunen och fosterföräldrarna. Avta- let kan i princip när som helst sägas upp av båda parter – de sociala myndigheterna kan besluta om fl yttning av barnet och fosterföräldrarna kan avsäga sig sitt uppdrag. Fosterföräldraskapet kan därför sägas vara en tämligen osäker konstruktion, ett föräldraskap där ansvaret för och omsorgen om barn grundar sig på ett framförhand- lat avtal som kan avslutas på begäran av någon av parterna.¹

R

E F

^ER ^Ö^M

D

Antagen för publicering februari 2002

s. 76-84

Ingrid Höjer Fil dr, lektor i socialt arbete

Adress:

Göteborgs Universitet Institutionen för socialt arbete

Box 720

S-405 30 Göteborg Tel: +46 31 773 1568 Fax: +46 31 773 1888 e-post:

Ingrid.Hojer@socwork.gu.se

Den belönade utmaningen – om att vara fosterförälder

Ytterligare en faktor som särskiljer fosterför- äldraskapet är att det delas med barnets föräld- rar (oftast modern). Dessutom har socialtjänsten ansvar för omsorgen om barnet under den tid det är placerat i fosterhemmet. Fosterföräldrar måste därför vara inställda på att beslut som gäller barnet fattas tillsammans med barnets föräldrar och socialtjänstens representanter. Fos- terföräldrar måste också vara beredda att ta emot fosterbarns föräldrar och övriga släktingar på besök, och också medverka till att barnen själva kan besöka sina föräldrar. Dessutom till- kommer besök av socialsekreterare och famil- jehemssekreterare, samt kontakter med andra professionella, såsom personal från barnpsykia- triska verksamheter. Sammantaget gör allt detta att familjens gränser öppnas, familjen blir öppen för insyn. En ”vanlig” familj kan i allmänhet sluta sina gränser och bara vara ”vi” när de så önskar, men att göra så kan vara svårt eller rent av omöjligt i en fosterfamilj.

På fl era sätt kan fosterfamiljen jämföras med den ombildade familjen, styvfamiljen. Båda fa- miljesystemen kännetecknas av att familjemed- lemmar har tillkommit, samt att ursprungsfa- miljen har upplösts (Erera 1997). Både fosterför- äldrar och styvföräldrar måste hitta ett sätt att vara föräldrar åt barn till vilka de inte har någon biologisk koppling, och också förhålla sig till två (eller fl era) uppsättningar av familje- nätverk. Emellertid fi nns det en viktig skillnad mellan dessa båda familjetyper. I den ombildade familjen är en av föräldrarna biologisk förälder (eller adoptivförälder), och har således i de fl esta fall också vårdnaden om barnet/barnen. Även om beslut och planering som gäller barnet/

barnen innefattar förhandlingar med den andra föräldern och hans/hennes nya familjenätverk (Larsson-Sjöberg 2000), så kan besluten ändå fattas inom familjens ramar.

Hur påverkas förhållandet mellan makarna, hur påverkas föräldraskapet och hur blir det för fosterföräldrarnas egna barn då en familj blir fosterfamilj? Syftet med artikeln är att söka ett svar på dessa frågor genom att använda resultaten från en nyligen genomförd studie vid

1 Ett undantag från det biologiska föräldraskapet är då föräldrar adopterar ett barn. Ett adoptivföräldraskap är dock i alla övriga bemärkelser jämförbart med ett biologiskt föräldraskap, vad avser juridisk status.

(2)

77

Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

I studien har både kvantitativ och kvalitativ metod använts. 550 enkäter skickades ut till fosterföräldrar med barn som placerats av Göte- borgs kommun, samt Härryda, Kungälvs, Möln- dals, Partilles och Uddevallas kommuner. 366 fosterföräldrar svarade på frågorna i enkäten (174 män och 192 kvinnor), vilket innebär en svarsfrekvens om 66 %. Dessutom har 17 fos- terföräldrapar djupintervjuats. 12 par har haft mera än tre års erfarenhet av att vara fosterför- äldrar, dessa har intervjuats vid ett tillfälle. Fem par har varit helt nyblivna fosterföräldrar vid den första intervjun, dessa par har intervjuats tre gånger under en period om cirka två år.

Vid intervjuerna användes en frågeguide, vilken omfattande centrala frågor såsom motiv för fos- terföräldraskapet, parrelationen, synen på för- äldraskap etc. Intervjuerna var således semi- strukturerade till sin natur. Män och kvinnor har intervjuats var för sig (resultaten från studien fi nns presenterade i sin helhet i avhand- lingen Fosterfamiljens inre liv, Höjer 2001).

Endast aktiva fosterföräldrar och endast de som levde i parförhållanden deltog i studien, vilket innebär att fosterföräldrar med erfarenheter av placeringar som upphört på grund av problematiska förhållanden inte kan bidraga till resultatet med sina erfarenheter. Inte heller fos- terföräldrapar som splittrats på grund av svårig- heter kopplade till uppdraget som fosterföräldrar fi nns med. 11 % av det totala antalet fosterför- äldrar hos de familjehemsenheter som deltar i studien är skilda eller separerade.² Samma siffra, 11 %, återfi nns även hos Triseliotis m.fl . (2000) för skilda/separerade fosterföräldrar i Skottland.

Det fi nns en möjlighet att uteslutandet av dessa båda grupper av fosterföräldrar medfört att resultaten från studien är mera positiva än de skulle ha varit om nämnda grupper inkluderats, vilket får tas med i beräkningen då resultaten tolkas.

Tidigare forskning om fosterfamiljer Inom artikelns ram fi nns inte utrymme för en mera grundlig genomgång av forskning om fosterfamiljer, här nedan presenteras endast en kort sammanfattning. I den forskning som fi nns tillgänglig om fosterfamiljer kan några gemensamma drag urskiljas. Enligt Vinnerljung (1996) visar både svensk och internationell forskning att det främst är människor från

arbetarklass eller lägre medelklass som väljer att bli fosterföräldrar. Vidare kan man se att en majoritet av fosterföräldrarna bor på landsbyg- den (Kälvesten 1974, Wåhlander 1990, Höjer 2001). De fl esta blir fosterföräldrar då de egna barnen vuxit upp, följaktligen är kvinnan och mannen ofta äldre än ”vanliga” föräldrar med barn i samma ålder (SOU 1974:7, Bebbington

& Miles 1990, Triseliotis 2000, Höjer 2001).

Makarna lever i trygga, stabila äktenskap, och kvinnan har ofta en stark ställning i familjen (Kälvesten 1974, Stymne och Sambergs 1976).

I Kälvestens (1974) undersökning framkommer att fosterföräldrars äktenskap i hög grad präglas av tillfredsställelse och god sämja mellan parterna. Kälvesten (1974) och Börjeson (1976) menar att fosterföräldrar ofta är personer med ett socialt intresse och en känsla för solidaritet med mindre lyckligt lottade medmänniskor.

I många undersökningar om fosterfamiljer (Kälvesten 1974, Börjesson 1976, Stymne och Sambergs 1976, Vinterhed 1985) ges även en bild av att dessa familjer har ett traditionellt sätt att organisera sitt vardagsliv, där kvinnan i huvudsak ansvarar för allt som har med barnen och hemmet att göra medan mannens huvud- sakliga ansvarsområden gäller familjens försörj- ning och annat som fi nns ”utanför” familjens inre kärna.

Att ta hand om ett fosterbarn är ett krävande uppdrag, och fosterföräldrarna har blivit utvalda just för att de anses ha de egenskaper som erfor- dras, det vill säga de har valts ut för att de lever ett tryggt och stabilt liv där det fi nns utrymme för ett barn med stora behov. Havik (1996) fi n- ner att skilsmässofrekvensen bland fosterföräld- rar är låg, och förklarar detta förhållande med att de är mogna människor, som har refl ekterat över sig själva och sitt parförhållande. Havik (a.a.) menar också att själva fosterföräldraskapet bidrar till att paret får ett nära förhållande, det förstärker sammanhållningen mellan kvinna och man.

Gemensamt engagemang och ökad närhet

I enkätsvaren framträder bilden av en tydlig för- delning av arbetsuppgifter och ansvarsområden mellan makarna, 60 % av kvinnorna uppger att de i huvudsak tar ansvaret för arbetet med hem och barn, 38 % menar att ansvaret tas tillsammans med partnern, och 2 % har svarat att det är deras partner som ansvarar för hushålls- arbetet. Med några få undantag bekräftar även utsagorna i intervjuerna denna bild. Det fi nns exempel från intervjuerna där fosterföräldrar lite

2 Enligt Ds 1996:57 ”Barn i dag” lever 15% av barn under 17 år med ensamstående föräldrar.

❞

Fosterföräldra-

skapet bidrar till

att paret får ett

nära förhållande,

det förstärker

sammanhållning-

en mellan kvinna

och man

(3)

78

urskuldande beskriver sig som ”gammaldags”, med det menar de att de nog borde vara mera

”moderna” och dela på hemarbetet, men samtidigt säger både män och kvinnor att de är tillfredsställda med sitt parförhållande och sitt vardagsliv. Både kvinnor och män menar att ett gott förhållande till partnern är en förutsättning för att klara av uppdraget som fosterförälder.

Att ta emot ett eller fl era fosterbarn i familjen innebär i de fl esta fall en emotionell kraftan- strängning. För att klara av omsorgen om fosterbarnet krävs ett gemensamt engagemang från både kvinnan och mannen. I intervjuerna uttrycker både fostermödrar och fosterfäder att de bildar ett ”team”, ett arbetslag tillsammans med partnern, där båda arbetar mot ett gemensamt mål och där bådas insatser är nödvändiga för att nå detta mål.

Holter & Aarseth (1993) beskriver kvinnan som den som fi nns i centrum av familjen och att hon på så sätt tar ansvaret för att alla i familjen har det de behöver, i både emotionell och fysisk bemärkelse. I intervjuerna berättar en majoritet av männen hur de blivit mera involverade i arbetet med barnen sedan de blev fosterföräldrar, kanske kan man säga att fosterföräldraskapet har medfört att männen orienterar sig mera in mot centrum av familjen och blir mera delaktiga i de uppgifter som tidigare enbart varit kvinnans. I enkätsvaren uppger 66 % av fosterföräld- rarna att de gemensamt fattar beslut som rör de biologiska barnen, medan motsvarande siffra för beslut som rör fosterbarnen är 81 %. Även om kvinnan fortfarande har huvudansvaret för arbetet med barn och hem medför fosterföräld- raskapet att också mannen måste delta mera aktivt, då fosterbarnet har stora behov av upp- märksamhet och tillsyn. Flera män beskriver hur de tvingats bli mera engagerade som fos-

terföräldrar än vad de varit som ”biologiska”

föräldrar.

På frågan i enkäten om hur parförhållandet påverkats av fosterföräldraskapet, svarar 54 % att det påverkats positivt. 40 % menar att det varken påverkats positivt eller negativt, och 6 % att det påverkats negativt (ingen signifi kant skillnad fi nns mellan kvinnors och mäns svar). I enkäten fanns möjlighet att lägga till skriftliga kommentarer till denna fråga, vilket 27 män och 43 kvinnor gjorde. Emellertid fi nns det en skillnad mellan kvinnors och mäns sätt att for- mulera sina kommentarer:

Tabell 1. Innehållet i skriftliga kommentarer till fråga 57, om fosterföräldraskapets påverkan på parförhållandet.

Påverkan på

parförhållandet Kvinnor Män Samtliga Positivt 31 7 38 Både positivt och

negativt 5 17 22 Negativt 7 3 10 Totalt 43 27 70

Av tabell 1 framgår att en betydligt större andel av kvinnor än män i kommentarerna har nämnt att fosterföräldraskapet haft en positiv inverkan på förhållandet mellan makarna. Kvin- norna menar då att fosterföräldraskapet har inneburit att paret varit tvungna att prata med varandra om sådant som de inte talat om tidigare, vilket de upplevt som mycket tillfredsstäl- lande. I männens berättelser fi nns inte samma uppskattning över den ökade närheten. Deras kommentarer handlar i högre utsträckning om ökad trötthet och om påfrestningar av olika slag.

FOTO: HENRIK SØRENSEN/BAM

(4)

79

För att klara av uppdraget som fosterföräldrar måste konfl ikter och problem upp till ytan, kvinnor och män måste tala om sina känslor, om sina inbördes relationer och om vad det innebär att vara förälder. Det gemensamma engagemanget har medfört att paret kommit när- mare varandra känslomässigt, men det fi nns således en skillnad i hur kvinnor och män upp- fattar den ökade närheten.

Ett föräldraskap med stort ansvar men utan bestämmanderätt

De intervjuade beskriver ett vardagsliv där relationerna till fosterbarnen inte skiljer sig nämn- värt åt från relationerna till de biologiska barnen. Vardagslivet rullar på i sina invanda ruti- ner. Denna bild ges också av de fosterbarn som deltog i Gunvor Anderssons undersökning från 1998, där barnen är noga med att påpeka att de är ”vanliga” barn i en ”vanlig” familj, och där de barn som intervjuats också är mycket nöjda med att deras vardagsliv är som andra barns.

Fler kvinnor (66 %) än män (54 %) har i enkätsvaren uppgivit att de har en mycket nära relation till fosterbarnet, vilket också överens- stämmer med den bild som ges i intervjuerna.

I de allra fl esta fall beskriver både män och kvinnor ett nära förhållande till barnen, men fostermödrar ger i högre grad än fosterfäder uttryck för starka känslor av närhet.

Även om fosterföräldraskapet, som tidigare nämnts, är en konstruktion där den framtida relationen till barnet kan vara osäker, menar de fl esta att denna osäkerhet inte påverkar deras känsla av närhet till fosterbarnen. I svaren från enkäten uppger 73 % att de även då fosterbarnen fl yttat förväntar sig en nära kontakt, jämförbar med den de tänker sig att ha med sina biologiska barn. Liknande resultat fann Anders- son (1990), den osäkra framtiden påverkade inte i någon högre grad fosterföräldrars relation till fosterbarn. För de fosterföräldrar som hade svårt att fästa sig vid barnen var det andra faktorer som påverkade, inte den osäkra framtiden (a.a.).

Ändå fi nns det faktorer som särskiljer fos- terföräldraskapet. En av de mest framträdande skillnaderna är avsaknaden av bestämmande- rätt. Då föräldrarna i de allra fl esta fall har kvar vårdnaden, saknar fosterföräldrarna den juri- diska bestämmanderätten över barnen. Detta får konsekvenser på så sätt att fosterföräldrarna inte kan fatta vissa viktiga beslut, till exempel kan de inte påverka hur länge placeringen skall vara (försåvitt de inte själva avslutar placeringen), och de har också svårt att påverka hur um-

gänget med föräldrarna skall utformas. I begrep- pet ”föräldraskap” ingår ett ansvar för barnet och dess utveckling. I ett sådant ansvarstagande ingår att föräldrarna kan fatta de beslut som de tycker bäst främjar barnets välbefi nnande. I intervjuerna uttrycker en majoritet (11 par) av fosterföräldrarna en frustration över att de inte kan fatta de bästa besluten för de fosterbarn som de själva tycker att de har ett stort ansvar för.

Här fi nns en skillnad mellan kvinnors och mäns utsagor. I intervjuerna beskriver foster- mödrarna tydligare än fosterfäderna hur bristen på bestämmanderätt gör att de hamnar i ett slags paradoxalt vakuum där de känner att de har ett stort ansvar för sitt/sina fosterbarn samtidigt som de saknar möjligheten att bestämma och påverka utformningen av barnens liv. Bäck- Wiklund och Bergsten (1997) fann att kvinnorna i högre grad än männen talade om bar- nen som ”ett projekt” i den meningen att barnets utveckling är deras ansvar. I studien visar det sig också att kvinnorna i högre utsträckning än männen är direkt involverade i arbetet med barn och fosterbarn. Båda dessa faktorer - kvin- nornas starka upplevelse av ansvar för fosterbarnens utvecklig och det faktum att de är mera involverade i det praktiska arbetet med barnen kan förklara att kvinnor i högre grad än män upplever avsaknaden av bestämmanderätt som problematisk och frustrerande.

Både kvinnor och män nämner oförutsägbar- heten som ytterligare en faktor som skiljer foster- föräldraskapet från det biologiska föräldraskapet.

När det gäller de egna barnen kan de förutsäga deras beteende i olika situationer. De kan också jämföra med sin egen barndom, och känna igen sig i barnens reaktioner. Fosterbarnens beteende är mera oförutsägbart, ”det kan bli hur som helst” då fosterbarn exempelvis reagerar på en tillsägelse. I intervjuerna ger män och kvinnor till viss del olika förklaringar till detta. Männen kan sägas ge ett slags ”genetisk” förklaring. De menar att eftersom fosterbarnet inte har deras gener, så är det också svårare att förstå dem.

Kvinnorna ger också en form av ”biologisk”

förklaring, men kopplar den då till graviditet, förlossning och tidiga barnaår, det vill säga att de inte förstår fosterbarnet på samma sätt som de förstår egna barn, eftersom de inte själva fött fosterbarnet, och oftast inte heller varit delaktiga i vården av fosterbarnet som spädbarn.

Det fi nns berättelser om trötthet och utmattning då arbetet med fosterbarnet varit sär- skilt besvärligt. 30 % av männen och 42 % av kvinnorna tycker att fosterföräldraskapet är mera ansträngande än ett biologiskt föräldra- skap, även här fi nns således en skillnad mellan

❞

Studien visar det

sig att kvinnorna

i högre utsträck-

ning än männen är

direkt involverade i

arbetet med barn

och fosterbarn

(5)

80

män och kvinnor, vilket kan bero på att kvinnorna också tar ett större ansvar för fosterbarnen än vad männen gör.

Fyra män berättar om hur fosterbarnet totalt

”ockuperat” deras fruar. Ett par av dessa män menar att arbetet med fosterbarnet då försvårat samlivet. Det kan vara så att fosterbarnet har svårt att acceptera närhet mellan fostermodern och fosterfadern, det kan också röra sig om att fosterbarnet har svårt att komma till ro på kväl- larna och har svårt att sova, vilket stör möjlig- heten till närhet mellan kvinnan och mannen.

Nya föräldrastrategier

Oförutsägbarheten tillsammans med fosterbarnens tidigare erfarenheter, som många gånger innefattat bristande föräldraomsorg och trau- matiska upplevelser, gör att fosterföräldrarna varit tvungna att fi nna andra sorts ”föräldrastra- tegier” än de som de använt i sitt biologiska föräldraskap. Till största delen handlar sådana strategier om en ökad tydlighet i relationerna mellan föräldrar och barn. Det kan vara så att fosterföräldrarna måste hålla mera på de regler som fi nns i familjen, vilket kan innebära att utrymmet för improvisation och spontanitet minskar. Till exempel berättar en fostermamma om hur hon fi ck övergå från sin vanliga ”mam- mastrategi” att lyssna på barnen, diskutera och komma fram till en gemensam lösning av före- kommande problem. En sådan strategi fi ck ingen framgång i arbetet med den 13-årige foster- sonen. Istället blev hon en ”sergeantmamma”, vilket betydde att hon gav tydliga order som inte kunde missförstås och som klart visade vad hon förväntade sig och vilka regler som gällde.

Denna strategi visade sig vara betydligt mera framgångsrik, även om den inte var helt lätt att genomföra.

Att fi nna andra strategier har inte bara upp- levts som problematiskt, utan också som en utmaning. De intervjuade, i synnerhet kvinnorna, beskriver sig ofta som duktiga just på att vara föräldrar, på att ge föräldraomsorg. Fosterför- äldraskapet har givit dem många tillfällen att använda denna förmåga och också att utveckla och förbättra den. Män och kvinnor har varit tvingade att använda sina kunskaper och sin kreativitet, vilket av fl ertalet upplevs som mycket tillfredsställande.

Fosterföräldraskapet har också medfört ett behov av att refl ektera över moderskap och fader- skap. Refl ektionen har gjort att de intervjuade känner sig som ”mera föräldrar” än vad de gjorde tidigare, man kan säga att fosterföräldra- skapet i den meningen förstärker föräldraskapet.

Eftersom fosterföräldrar ofta tillhör den grupp av människor som har barn som livsplan, upplevs ett sådant förstärkt föräldraskap som något som tillför livet en positiv dimension.

Relationen till de egna barnen

Situationen för fosterföräldrars egna barn bety- der mycket för utfallet av en fosterhemsplace- ring. Cautley (1980) konstaterar att för mer än hälften av de fosterhemsplaceringar som av- bröts i förtid orsakades avbrottet av konfl ikter mellan egna barn och fosterbarn. Liknande resultat rapporteras i Socialstyrelsens rapport från 1995 (SoS 95:8). Trots detta är föga uppmärk- samhet riktad mot situationen för de barn som växer upp med fostersyskon. I förekommande studier är det i de fl esta fall fosterföräldrarnas utsagor som redovisas, inte barnens. Så är det även i denna studie. Fosterföräldrarnas egna barn är inte själva tillfrågade, utan informatio- nen är endast inhämtad från de vuxna.³ Charn- ley (1955), Shaw och Lebens (1977) och Kap- lan (1988) har funnit att fosterföräldrar har en mera positiv uppfattning om de egna barnens situation än vad barnen själva har. Detta feno- men kan säkert ha fl era olika bakomliggande orsaker. Dels är det ett faktum att vuxna män- niskor, även då de har de bästa intentioner, kan ha svårt att anlägga ett ”barnperspektiv” i den meningen att de kan tolka och analysera händelser ”genom barns ögon” (Alanen 1992, Qvortrup 1994). Dels är det de vuxna – foster- föräldrarna – som fattat beslutet att familjen skall bli en fosterfamilj, och för mödrar och fäder kan det vara svårt att medge att ett sådant beslut skulle kunna innebära något negativt för de egna barnen.

76 % av de fosterföräldrar som svarat på enkäten tror att deras egna barn har varit nöjda med att familjen tagit emot fosterbarn. I stort sett alla av de intervjuade menar att den främsta vinsten de tycker att deras barn har gjort är att de har fått en insikt i andra sätt att leva, samt att de har fått lära sig medkänsla – de har fått

”en lektion i empati”.

Eftersom fosterbarnen i de fl esta fall har så stora behov, blir fosterföräldrarnas tid med de egna barnen avsevärt beskuren då ett fosterbarn placeras i familjen. I enkätsvaren är det ungefär en fjärdedel av fosterföräldrarna som menar att de försummar de egna barnen på grund av

3 På institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet fi nns nu ett pågående projekt, som startats med stöd av FAS och Allmänna Barnhuset, där fosterföräldrarnas egna barn själva deltar för att ge sin syn på vad det innebär att växa upp med fostersyskon.

❞

Fosterföräldrarna har varit tvungna att fi nna andra sorts ”föräldra- strategier” än de som de använt i sitt biologiska föräldraskap.

Till största delen

handlar sådana

strategier om en

ökad tydlighet i re-

lationerna mellan

föräldrar och barn

(6)

81

uppdraget som fosterförälder. Den trötthet och utmattning som kan vara en del av fosterföräld- raskapet påverkar livet för de egna barnen. En fostermamma berättar om hur hon varit så trött och sliten att hon under vissa särskilt svåra perioder egentligen inte alls uppmärksammade sina egna barn.

En annan effekt för de egna barnen har att göra med de ändrade ”föräldrastrategier” som beskrevs ovan. Den ökade tydlighet som i fl era fall krävs för att fosterföräldrarna skall klara av sitt uppdrag kan också medföra en ökad disciplinering av livet i hemmet och därmed kan de egna barnen få en ”annan sorts förälder” än de varit vana vid. En sådan ökad disciplinering kan få till följd att ”stämningen” i hemmet blir mera rigid, vilket i hög grad också påverkar livet för de egna barnen. Den ökade svårigheten att improvisera och det minskade utrymmer för spontanitet kan få påtagliga konsekvenser för de egna barnen.

I intervjuerna fi nns en skillnad mellan kvinnors och mäns beskrivningar. Kvinnor har

ibland svårare att ge konkreta exempel på situationer då de egna barnen fått problem på grund av fosterföräldraskapet. Det fi nns i intervjuerna exempel på att kvinnorna beskriver de egna barnens svårigheter i svepande och otydliga or- dalag, medan män är mera detaljerade och tydliga. Som en illustration vill jag berätta om ett av de intervjuade paren, fosterföräldrar till två fosterbarn och föräldrar till tre egna barn. På frågan om hur det varit för de egna barnen svarar kvinnan att det nog varit jobbigt ibland, men att hon i stort sett tror att de egna barnen klarat sig bra. Samtidigt berättar hon om stora svårigheter, till exempel beskriver hon hur målti- derna under fl era år varit helt kaotiska på grund av det ena fosterbarnets krav på uppmärksam- het: ”Jag var arg varenda gång vi skulle äta!”

Ändå drar hon inga slutsatser om vad detta kan ha inneburit för de egna barnen. Mannen däremot berättar mera utförligt om de egna barnens svårigheter, som ibland varit så stora att makarna fi ck dela in huset i två delar och sätta lås på de egna barnens rum. Mannen kunde

FOTO:CHRISTOFFER ASKMAN/BAM

(7)

82

också ställa sig frågan hur sådana upplevelser påverkat de egna barnen, vilket var svårare för kvinnan.

Som tidigare nämnts känner fosterföräldrar ett stort ansvar för sina fosterbarn, särskilt fos- termödrar uttrycker en sådan ansvarskänsla.

Kvinnor upplever att det förväntas att de skall klara av sitt ansvar som mödrar, vilket gör att fosterföräldraskapet kan försätta dem i en pres- sad situation. De skall vara goda och ansvars- fulla mödrar till sina egna barn, och de skall också vara kompetenta och ansvarstagande fos- termödrar. När denna ekvation inte går ihop, när de egna barnen utsätts för svårigheter som beror på att föräldrarna påtagit sig uppdraget som fosterföräldrar, kan kvinnan hamna i ett slags ”ansvarsfälla”. Om hon avsäger sig ansvaret som fostermor misslyckas hon med att ta sitt ansvar, och om hon utsätter sina egna barn för svårigheter är hon ingen god mor. Detta menar jag är orsaken till kvinnors och mäns skilda sätt att beskriva förhållandena för de egna barnen. Att erkänna för sig själv att egna barn fått en mindre fördelaktig uppväxt på grund av fosterföräldraskapet blir alltför hotfullt för kvinnorna, i det sammanhanget kan det vara lättare för män att tala om de svårigheter som egna barn kan ställas inför.

Avslutande diskussion

Att vara fosterförälder är ett krävande uppdrag som påverkar både makarnas inbördes relation och förhållandet till de egna barnen. Ansvaret för fosterbarn tar mycket av makarnas tid och kraft, särskilt kvinnorna ägnar en stor del av sin tid åt arbetet med fosterbarnet/barnen. En nödvändig faktor för att klara av uppdraget som fosterförälder är då att det fi nns utrymme för en sådan kraftansträngning.

I studien framgår att en majoritet av foster- föräldrarna har en traditionell organisering av vardagslivet, där kvinnan har ansvaret för arbetet med hem och barn. Ett sådant traditionellt sätt att organisera vardagslivet kan medföra att behovet av förhandlingar mellan makarna minskar. Finch (1989) menar att förhandlingar om vem som skall ta ansvar för vad när det gäller arbetet med hem och barn är vanligare i hushåll där normerna för vardagslivets organisering för- svagats än de är i hushåll med mera tydliga och fasta former för ansvarsfördelningen av hemarbetet. Hochschild (1989) visar i sin studie av amerikanska tvåförsörjarfamiljer att kvinnan ofta lade ner mycket energi och stora an-

strängningar på att få vardagslivet att bli mera jämlikt. I många fall fi ck kvinnorna ge upp och

acceptera att ha allt eller huvuddelen av ansvaret för hemarbetet. Alternativet var att ge upp förhållandet. I Hochschilds undersökning fram- går också vilken tid och kraft dessa förhand- lingar tog, vardagslivet påverkades påtagligt.

De intervjuade fosterföräldrarna ger en bild av att deras vardagsliv präglas av samstämmig- het, tillfredsställelse och få förhandlingar. Detta gäller även för de par där både kvinnan och mannen förvärvsarbetar (65 % av fostermödrar- na arbetar på hel- eller deltid). Att ta på sig uppdraget som fosterförälder innebär att en stor del av tiden måste ägnas åt fosterbarnets behov.

Många fosterföräldrar kan vittna om just detta med tiden, att fosterbarnet tar mycket mer tid än de hade väntat sig. En förutsättning för att klara av uppdraget är att makarna har tid att ägna sig åt barnet, och makar som inte behöver använda tiden till förhandlingar om vardagslivet har mera tid över till arbetet med fosterbarnet än makar som måste vara involverade i ständiga diskussioner om ansvarsfördelningen i hemmet.

I sin undersökning om barnfamiljers vardagsliv fann Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) att de kvinnor som uppfattades som ”säkra möd- rar” levde i familjer med en traditionell uppdel- ning av arbetet i och omkring hemmet, men de levde i parförhållanden där man trots olikhe- terna uppfattade sig som jämlik. De arbetsuppgifter mannen och kvinnan utförde var olika, men hade lika värde, paren respekterade var- andras moders- och fadersroll, och också var- andras yrkesroll (Bäck-Wiklund och Bergsten 1997). En sådan ömsesidig respekt är ett möns- ter som också tydligt träder fram i gruppen av fosterföräldrar. Många fostermödrar och fos- terfäder uttrycker också en förvissning om att ett gott förhållande till partnern är en absolut nödvändighet för att klara av uppdraget som fosterförälder.

I enkätsvaren framkommer att det är kvinnorna som i ca. 40 % av fallen varit de som ini- tierat fosterföräldraskapet (för ungefär en tred- jedel var det ett gemensamt beslut, för övriga gällde att de blivit ombedda att bli fosterföräld- rar). Det är också kvinnorna som i högre grad än männen uppskattar den ökade närheten mellan makarna och att mannen blivit mera indra- gen i familjens ”inre liv”.

Coltrane (1996) fann att män som aktivt deltog i arbetet med hem och barn blev mera käns- liga som föräldrar, och att denna känslighet ock- så fi ck en positiv inverkan på äktenskapet. Ge- nom att engagera sig i hemarbetet blev männen mera uppmärksamma på känslomässiga antyd- ningar (emotional cues) från sina fruar, och kom- munikationen mellan makarna förbättrades. Då

❞

Kvinnor upplever

att det förväntas

att de skall klara

av sitt ansvar som

mödrar, vilket gör

att fosterföräldra-

skapet kan försät-

ta dem i en pres-

sad situation

(8)

83

paren tillsammans talade om sitt föräldraskap, fokuserades familjelivet på ett positivt sätt, och därmed förstärktes parförhållandet (a.a.). En så- dan positiv inverkan på parförhållandet kan också urskiljas i de intervjuade fosterföräldrar- nas berättelser. Männens ökade deltagande i familjens ”inre liv” har bidragit till att förhållandet mellan makarna förstärkts och fördjupats.

Genom att befi nna sig i centrum får kvinnan en maktposition, där hon också får kontrollen över hur familjen fungerar. Haavind (1987) menar att vissa forskare har tolkat kvinnans posi- tion i centrum av familjen som att kvinnan också önskar att ha kontrollen i hemmet, och att hon inte vill dela den med mannen. Den uppskattning som många fostermödrar uttrycker över ”den delade centrumpositionen”, visar att kvinnor också kan ha en förhoppning om att män skall vara delaktiga i arbetet med barn och hem, och att de inte har något emot att dela ansvaret.

I detta sammanhang är det inte möjligt att ge en helt övergripande bild av alla aspekter på fosterföräldraskapet, därtill är utrymmet alltför begränsat. Syftet med artikeln var att söka svar på frågan hur förhållandet mellan makarna på- verkas, och hur det blir för de egna barnen.

Sammanfattningsvis kan man säga att foster- föräldraskapet tar mycket tid och kraft, men samtidigt ger det också mycket tillbaka till foster- föräldrarna. Förutom varma och nära relationer till fosterbarnen, upplever fosterföräldrarna det som positivt att göra en social insats, att bli ”till nytta för någon annan”. Den utmaning som det innebär att ta emot ett barn med stora behov av omsorg kan också medföra att både män och kvinnor refl ekterar över sitt förhållande och sitt föräldraskap, och detta upplevs som positivt både av kvinnor och män. På så sätt kan foster- föräldraskapet beskrivas som en sorts ”belönad utmaning”, där den tid och kraft som läggs ner i arbetet med fosterbarn också får sin belöning.

Fosterföräldrar känner i de fl esta fall ett stort ansvar för sina fosterbarn. Ibland kan viljan att lyckas med uppdraget bli så dominerande att engagemanget i de egna barnens liv begrän- sas, och ibland helt får stå tillbaka. Även om fosterföräldrar både i enkätsvar och i intervjuer menar att fosterföräldraskapet till största delen haft en positiv effekt på de egna barnen blir det tydligt att situationen för dessa inte alltid blir enkel. Fosterföräldraskapet kan således ha en mera negativ påverkan på de egna barnen.

Därför är det viktigt att i fortsatt forskning upp- märksamma hur förhållandena blir för fosterför- äldrarnas egna barn.

Litteratur

Alanen L. (1992) Modern childhood. Jyväskylä: Jyväskylä Universitet.

Andersson, G. (1990) Barns förhållande till föräldrar och fosterföräldrar. Nordisk Psykologi 1990, vol. 42 (1), s. 59-74.

Andersson, G. (1998) Föräldrakontakt och familjetill- hörighet ur fosterbarns perspektiv. Socialvetenskaplig Tidskrift, nr.1, s. 3-23.

Bebbington, A., and Miles, J. (1990) The Supply of Foster Families for Children in Care. British Journal of Social Work, vol. 20, no. 4. pp. 283-307.

Bäck-Wiklund, M. & Bergsten, B. (1997) Det moderna föräldraskapet. Stockholm: Natur och Kultur.

Börjeson, B. Nordin, H., Magnberg, A. & Persson, M.

(1976) I föräldrars ställe. Stockholm: Almqvist och Wiksell.

Cautley, P.W. (1980) New foster parents: The fi rst experi- ence. New York: Human Services Press.

Charnley, J. (1955) The art of child placement. Minneapo- lis: University of Minnesota Press.

Coltrane, S. (1996) Family Man. New York/Oxford: Ox- ford University Press.

Ds. 1996:57. Barn idag. Stockholm: Socialdepartemen- tet.

Erera, P. (1997) Step- and Foster Families: A Compari- son. Marriage and Family Review. vol. 26, issue 3/4 p.

301.

Finch, J. (1989) Family Obligations and Social Change. Po- lity Press.

Haavind, H. (1987) Liten og stor. Mødres omsorg og barns utviklingsmuligheter. Oslo:Universitetsforlaget AS.

Havik, T. (1996) Slik fosterforeldrene ser det. Resultat fra en kartleggningsstudie. Barnevernets Utviklingssenter på Vestlandet: Bergen.

Hochschild, A. (1989) The Second Shift: Working Parents and the Revolution at Home. Berkley: University of Cali- fornia Press.

Holter, Ø. & Aarseth, H. (1993) Menns livssammenheng.

Oslo: Ad Notam Gyldendal.

Höjer, I. (2001) Fosterfamiljens inre liv. Göteborg: Göte- borgs universitet, Institutionen för socialt arbete.

Kaplan, C. P. (1988) The Biological Children of Foster Parents in The Foster Family. Child and Adolescent Social Work Journal , Vol. 5, No. 4, New York: Human Sciences Press.

Kälvesten, A.-L. (1974) 40 fosterfamiljer med Skåbarn.

Stockholm: Almqvist och Wiksell.

Larsson-Sjöberg, K. ( 2000) Barndom i länkade familjesys- tem. Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete.

Qvortrup, J. (1994) Barn halve priset. Nordisk barndom i ett samhällsperspektiv. Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Shaw, M. & Lebens, K. (1977) Foster parents talking.

Adoption and fostering. 88 (2) 11-15

SoS-rapport 1995:8. Ovisshetens barn. Stockholm: Social- styrelsen.

SOU 1974:7. Barn och ungdomsvård. Socialdepartemen- tet.

Stymne, A. & Sambergs, Å. (1976) Fosterbarn i lantbru- karfamiljer. Stockholm: Meddelande från jordbrukets utredningsinstitut.

Triseliotis, J., Moira, B. & Hill, M. (2000) Delivering Foster Care. London: British Agencies for Adoption &

Fostering.

Vinnerljung, B. (1996) Svensk forskning om fosterbarns- vård. Stockholm: CUS och Liber utbildning.

(9)

84

Vinterhed, K. (1985) De andra föräldrarna. Stockholm:

Skeab.

Wåhlander, E. (1990) Familjehem - stöd och hjälp. Stock- holm: FOU-rapport nr. 133.

Summaries

The rewarded challenge: On being foster parents When a family receives foster children, relations between the family members are affected in various ways. The great care commitment that foster parenthood involves can be strenuous and time-consuming.

In many cases the parents’ own children have to be content with much less attention and reduced access to their parents’ time, which can be experienced as a problem. The majority of foster parents nevertheless paint a favourable picture of foster parenthood. One of the rewards is a satisfying feeling of doing an important job. To cope with the mission of a foster parent requires commitment from both the man and the woman. Women especially express satisfaction that this shared commitment brings the husband and wife closer together. Both women and men say that fostering has led them to refl ect more on their relationship and their parenthood, and that this increased capacity for refl ection is perceived as enriching.

Tekist á við tilveruna á launum – að vera fórsturforeldri

Þegar fjölskylda tekur á móti fósturbarni hefur það margvísleg áhrif á tengslin innan fjölskyldunnar. Það er mikið tekist í fang að gerast fósturforeldri og það getur

tekið á kraftana og verið tímafrekt. Oft á tíðum þurfa eigin börn að sætta sig við minni athygli og minni tíma frá hendi foreldranna og það getur valdið vissum vanda.

Engu að síður gefa langfl estir fósturforeldrar jákvæða mynd af hlutverki sínu. Einn þáttur er tilfi nningin fyrir því að vera að sinna mikilvægu starfi . Til þess að ráða við þetta þurfa bæði karlinn og konan að leggja sig fram. Það eru einkum konurnar sem lýsa ánægju með að þetta sameiginlega verkefni hafi fært makana nær hvort öðru. Bæði karlar og konur segja að fósturforeldrahlutverkið hafi leitt til þess að þau hafi hugað betur að sambúð sinni og hlutverki sínu sem foreldri og að aukin hæfni til slíkrar umhugsunar hafi verið gefandi.

Sijaisvanhemmuus – palkitseva haaste

Ottolapsen tulo perheeseen vaikuttaa perheenjäsenien välisiin suhteisiin monella eri tavalla. Sijaisvanhem- muuden vaatima hoiva voi olla sekä kuluttavaa että aikaa vievää. Monessa tapauksessa perheen omien lasten on tyydyttävä saamaan huomattavasti vähem- män vanhempien huomiota ja aikaa ja tämä voidaan kokea ongelmalliseksi. Kuitenkin suurin osa sijaisvan- hemmista antaa myönteisen kuvan sijaisvanhemmu- udesta. Yksi ”palkinnoista” on tärkeäksi koetun työn tuoma tyydytys. Sijaisvanhemmuus vaatii sekä naisen että miehen panosta. Erityisesti naiset ovat iloisia siitä, että tämä yhteinen osallistuminen on lisännyt lähe- isyyttä puolisoiden välillä. Sekä naiset että miehet sanovat, että sijaisvanhemmuus on johtanut lisään- tyneeseen parisuhteen ja vanhemmuuden refl ektoimis- een. Refl ektointikyvyn paraneminen koetaan rikastut- tavana.