Anatomi. Kroppens anatomi ( topografisk) Huvudets anatomi. Tändernas anatomi. Anders J Carleson Med Dr.

(1)

Anatomi

• Kroppens anatomi ( topografisk)

• Huvudets anatomi

• Tändernas anatomi

Anders J Carleson Med Dr.

(2)

Anatomi

(3)

Kroppens inre anatomi

(4)

Anatomi -skelettet

(5)

Kroppens yttre anatomi baksida

(6)

Huvudet och ansiktet

• Ansiktets muskler

(7)

Anatomi - tänderna

(8)

Anatomi - tänderna

(9)

Anatomi - tänderna

(10)

Anatomi - tänderna

(11)

Anatomi - tänderna

(12)

Anatomi

• Musculus Masseter

• Tuggmuskel. Ytlig. Från okbenet till ramus mandibule.

(13)

Anatomi - ansiktet

(14)

Anatomi

• Musculus temporalis

• Tinningmuskel. Ytlig.

• Solfjäderformad

• Utgår från mandibeln

(15)

Anatomi

• Inre tuggmusklerna

• M. Pterygoideus lateralis

• M. Pterygoideus medialis

(16)

Inre tuggmusklerna

(17)

Anatomi

• Nervus trigemius

• Trillingnerven fördelar sig i

• N. Opthamicus

• N. Maxillaris

• N. Mandibularis

(18)

Nervus trigemius

(19)

Anatomi – nervus trigeminus

• Sensorisk nerv som leder impulser från ansiktet, tänderna med omgivande vävnad,

munslemhinnan och tungan

• Förgrenar sig i tre grenar: ögonnerven

(n.opthalmicus), överkäksnerven (n.maxillaris) och underkäksnerven ( n.mandibularis)

• N.mandibularis delar upp sig i flera grenar

närmnas kan N.lingualis (tungnerven), N. buccalis (kindnerven) och N. sublingualis.

(20)

Trigeminus grenar

(21)

Anatomi – Nervus facialis

• Från hjärnan via öronspottkörteln, förgrenas och avger grenar till hela ansiktet

• Ger impulser så att vi bl.a. kan blinka, skatta mm

• Facialiaspares, förlamning av en ansiktshalva vid t.ex. stroke eller trauma (central) eller t.ex.

borrelia (perifer).

• Ofta ensidig

(22)

Anatomi – Nervus facialis

(23)

Anatomi – sensoriska nerver

• Sensoriska nerver – leder impulser från känselceller till centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen)

(24)

Sensoriska nerver

(25)

Anatomi – motoriska nerver

• Leder impulser utåt, kan vara: somatiska (styrs av viljan) och autonoma (självstyrande).

• De ökar och minskar aktiviteten i människans organ

(26)

Anatomi - blodkärl

• Artärer leder syrerikt blod

• Vener leder syrefattigt blod

(27)

Anatomi - blodkärl

(28)

Anatomi – A.carotis externa

• En gren från huvudpulsådern ( a. carotis communis)

• Förser ansiktet och munhålan med blod.

• Förgrenas i flera artärer t.ex. a. lingualis, a.

facialis och a.maxillaris

(29)

a. carotis externa

(30)

Anatomi – a. lingualis

• Tungartären

• Avgår från a. carotis externa vid käkvinkeln

• Förser tungan och munbotten med blod

(31)

Anatomi – a. lingualis

(32)

Anatomi – A. facialis

• Ansiktsartären

• Avgår från a. carotis externa strax ovanför tungartären

• Förser området fram till mediala (inre) ögonvrån med blod

(33)

A. facialis

(34)

Anatomi – A. Maxillaris

• Överkäksartären

• Avgår från a. carotis externa lite högre upp än a. facialis

• Förser genom grena övre- och

underkäkständerna, hakan, underläppen, kinden, gommen och näshålan

(35)

A. Maxillaris

(36)

Anatomi – ansiktets ben

• Os frontale

• Os nasale

• Os parietale

• Os temporale

• Os sphenoidale

• Os lacrimale

• Os zygomaticum

• Os ethmoidale

• Maxilla

• Mandibula

(37)

Anatomi- terminologi

• När man beskriver människokroppen utgås från den anatomiska ställningen.

• Detta innebär att kroppen betraktas framifrån, när den intar stående ställning, med

handflatorna riktade framåt.

(38)

Anatomi- terminologi

• Det går att studera kroppen, eller delar av

kroppen, genom att se på olika snittytor. Det är skillnad mellan tre mot varandra vinkelräta plan

• Horisontalplanet (transversalplanet) delar kroppen (eller delar därav) i en övre och en nedre del.

(39)

Horisontalplanet (transversalplanet)

(40)

Anatomi-terminologi

• Sagitallplanet delar kroppen (eller delar därav) i en högre och en vänster del.

• Det sagitallplan, som går genom kroppens mittlinje kallas medianplan

• Frontalplanet delar kroppen (eller delar därav) i en främre och en bakre del, och går alltså

parallellt med pannan (frons = panna))

(41)

Anatomi – läges och riktningsbenämningar

• För att ange hur kroppsdelar, organ eller delar av organ ligger i förhållanden till varandra,

använder man vissa termer.

• Riktningar i sidled benämnes med uttrycken medial och lateral.

(42)

Anatomi – läges och riktningsbenämningar

• Medial anger något ligger närmare kroppens mittlinje, och lateral något som ligger längre från mittlinjen

• Skall man uttrycka lägen i verkalled använder man uttrycken superior-övre, ovanför, och

inferior-nedre, nedanför.

(43)

läges och riktningsbenämningar

(44)

Anatomi – läges och riktningsbenämningar

• Inom bålen kan man också säga kranial för riktning mot huvudet (cranium=skalle) och kaudal för den motsatta riktningen (cauda = svans).

• Läge i riktning framåt – bakåt anges med termerna anterior – främre och posterior - bakre

(45)

Anatomi – läge och riktning

• Lägen i riktning framåt – bakåt anges med termerna anterior – främre och posterior- bakre

• Inom bålen och i vissa fall inom huvudet kan också termerna ventral (venter = buk) och dorsal (dorsum = rygg) användas.

(46)

Anatomi – läge och riktning

• Inom extremiteterna säger man proximal om ett läge närmare bålen, och distal om ett läge närmare handen resp. foten

• Höger heter dexter (dx) och vänster heter sinister (sin).

• Yttre – utanför heter extern, inre – innanför heter intern.

(47)

Riktningar

(48)

Anatomi - lägesbestämning

• Man kan också ange riktning eller läge genom att sätta en förstavelse, ett prefix, framför

ordet

• Vanlig förekommande:

(49)

Anatomi - lägesbeskrivning

• ab – från, bort infra=nedanför, under sub=under

• Ad – vid, till intra=inom, innanför supra=över,

• Anti = mot inter=mellan ovanför

• De = av, från makro=stor

• Extra = utanför Mikro=liten

• Epi = på, ovan peri=runt om

• Hyper = ökad post=efter

• Hypo = minskad pre=före

(50)

Huvudets skelett

• Kraniet är sammansatt av flera ben, de flesta är pariga.

• Alla benen utom ett är fast sammanbundna med varandra genom sömmar, suturer.

• Det enda ben i kraniet, som är rörligt i

förhållande till den andra är underkäksbenet

(51)

Huvudets skelett

• Kraniet delas i:

• Hjärnskålskraniet

• ansiktskraniet

(52)

Huvudets skelett

(53)

Huvudets skelett

• Hjärnskålskraniet bygger upp över och bakre delen av huvudet, och bildar därigenom

botten, väggar och tak i den hålighet där hjärnan ligger väl skyddad.

• Ansiktskraniet ger ansiktet dess form, samt skyddar de innanför belägna organen

(54)

Huvudets skelett

• Framför yttre hörselgången finns på

undersidan av tinningbenet en grop, som bildar ledpanna i käkleden.

• Bakom yttre hörselgången bildar tinningbenet ett kraftigt utskott, som är fäste för den stora nickmuskeln.

(55)

tinningsben

(56)

Huvudets skelett

• Nickmuskeln har betydelse för huvudets hållning och rörelser.

• I den del av tinningbenet, som ingår i hjärnskålanas botten finns hålrum, som innehåller hörsel- och balansorgan.

(57)

Nickmuskeln

(58)

Huvudets skelett

• På kilbenets översida finns hypofysgropen.

• På den under ytan finns nedåtriktade utskott.

Dessa utgör ursprung för vissa tuggmuskler.

(59)

Huvudets skelett

• Kilbenet, os sphenoidale, bildar den mellersta delen av hjärnskålens botten, samt en liten del av dess laterala vägg.

• I kikbenet finns en hålighet, sinus sphenoidalis som är beklädd med slemhinna och tillhör

näsans bihålor.

(60)

os sphenoidale

(61)

Huvudets skelett

• Silbenet, os ethmoidale, bildar framtill en liten del av hjärnskålsbotten.

• Resten av benet upptar mellanrummet mellan de bägge ögonhålorna.

(62)

Huvudets skelett

• Silbenet bildar näshålans tak och en del av nässkiljeväggen, samt en del av näshålans laterala vägg.

• Även silbenet innehåller slemhinneklädda bihålor, sinus ethmoidalis.

(63)

Ansiktskraniet

• Ansiktskraniet består av följande ben:

• Okbenet, parigt

• Gombenet, parigt

• Näsbenet, parigt

• Tårbenet, parigt

• Undre näsmusslan, parigt

• Plogbenet, oparigt

• Överkäksbenet, parigt

• Underkäksbenet, oparigt

(64)

Ansiktskraniet

(65)

Ansiktskraniet

• Okbenet: os zygomaticum, ligger lateral om överkäken och bildar kindknotan.

• Dess bakre del utgör tillsammans med ett utskott från tinningbenet okbågen, arcus zygomaticus.

(66)

Ansiktskraniet

• Näsbenet, os nasale, bildar övre delen av näsryggen

• Tårbenet, os lacrimale, sitter i främre, mediala delen av ögonvrån, orbita. Genom tårbenet går tårkanalen

• Undre näsmusslan, concha nasalis inferior, utgör benstomme i den nedersta näsmusslan.

• Plogbenet, vomer, ingår i nässkiljeväggen

(67)

Paus

(68)

Hjärnskålskraniet

• Hjärnskålskraniet består av följande ben:

• Pannbenet, oparigt

• Hjässbenet, parigt

• Nackbenet, oparigt

• Tinningbenets, parigt

• Kilbenet, oparigt

• Silbenet, oparigt

(69)

Hjärnskålskraniet

(70)

Hjärnskålskraniet

• Pannbenet; os frontale: bildar främre delen av

hjärnskålen. I pannbenet finns en slemhinneklädd hålighet, pannbenshålan, sinus frontalis, som

tillhör näsans bihålor, och står i förbindelse med näshålan.

• Hjässbenet, os parietale, bildar större delen av hjärnskålens tak, och delar av dess laterala vägg.

De båda hjässbenen förses genom en sutur i skalltakets mittlinje

(71)

Hjärnskålskraniet

• Nackbenet, os occipitale, bildar en bakre väggen av hjärnskålen och bakre delen av

hjärnskålsbotten. I nackbenet finns stora

nackhålet, genom vilket ryggmärgen går ner i ryggmärgskanalen.

• Tinningbenet, os temporale, bildar en del av hjärnskålens laterala vägg, samt en del av dess botten. På tinningsbetens laterala yta ser man mynningen av yttre hörselgången.

(72)

Hjärnskålskraniet

• Överkäksbenet, maxilla. De båda sidornas

överkäksben möts i mittlinjen. Överkäksbenet består av en central del, corpus, som har fyra ytor.

• En medial yta, som bildar en del av näshålans laterala vägg. Denna yta upptas till stor del av ett hål, som leder in i käkhålan, sinus

maxiallaris, som är den största av näsans bihålor.

(73)

maxilla

(74)

Hjärnskålskraniet

• Väggarna i sinus maxiallaris är liksom

näshålans väggar klädda med slemhinna.

Rötterna till de bakre överkäkständerna kan stå i nära kontakt med botten på sinus

maxillaris.

• En infektion i dessa tänder kan därför sprida sig till käkhålan.

(75)

Hjärnskålskraniet

• Överkäksbenet;

• En yta uppåt som bildar en del av ögonhålans botten

• En yta framåt, som bildar stomme i ansiktet närmaste näsan.

• På denna yta finns strax under orbita ett hål, foramen infraorbitale. Genom detta hål går blodkärl och nerver.

• En yta, som är riktad bakåt. Bakom den sista kindtanden buktar denna yta utåt.

• Detta område kallas tuber maxialle.

(76)

Överkäksbenet - utskott

• Okutskottet

• Pannutskottet

• Gomutskottet

• Alveolarutskottet

(77)

Överkäksbenet

(78)

Överkäksbenet - utskott

• Okutskottet – processus zygomaticus, har en trekantig skrovlig yta, som är förbunden med okbenet.

• Pannutskottet, processus frontalis, går uppåt, medialt om ögonhålan och gränsar mot

pannbenet.

• Framåt gränsar utskottet mot näsbenet.

(79)

processus zygomaticus

(80)

Överkäksbenet - utskott

• Gomutskottet, processus palatinus, går ut

horisontellt från nedre delen av den yta, som vetter mot näshålan.

• Utskottet går fram till mittlinjen och möter där andra sidans gomutskott.

• Dessa bägge utskott bildar större delen av hårda gommens skelett.

(81)

Överkäksbenet - utskott

• Baktill är processus palatinus förbundet med gombenet, som därigenom bildar bakre delen av hårda gommen

• På gomutskottets övre, mot näshålan vettande yta, börjar ca 1 cm bakom den främre

näsöppningen en kanal, canalis incisivus.

(82)

processus palatinus

(83)

Överkäksbenet

• Denna löper genom gomutskottet och mynnar strax bakom framtänderna med ett hål,

foramen incisivum. Genom denna kanal löper blodkärl och nerver.

• Alveolarutskottet, processus alveolaris, är bågformat och riktad nedåt. I

alveolarutskottet finns djupa håligheter,

alveoli dentales (alveoler) för tändernas rötter.

(84)

Överkäksbenet - alveolarutskottet

• Alveolerna skiljes från varandra genom benväggar, septa interalveolaria.

• Alveolerna för flerrotiga tänder är av

benlameller uppdelade i fack, ett fack för varje rot.

• Dessa benlameller kallas septa interradicularia.

(85)

alveolarutskottet

(86)

Underkäksbenet – mandibula.

• Underkäksbenet är skallens enda rörliga ben.

Underkäken består av en kraftig nedre bågformad del, corpus mandibulae.

• Baktill försätter på vardera sida, mandibeln genom en bred uppåtriktad skänkel, ramus mandibulae.

• Ramus slutar med två utskott, ett främre och ett bakre.

(87)

mandibula

(88)

Underkäksbenet

• Det bakre utskottet, ledutskottet, processus condylaris, ingår i käkleden.

• Den yttersta delen av detta utskott kallas

ledhuvud och passar i en grop i tinningbenet.

• Det främre utskottet, kronutskottet, processus coronoideus, är fäste för tinningsmuskeln.

(89)

Underkäksbenet

• Den bakåtriktade vinkeln mellan ramus och corpus mandibulae heter käkvinkeln, angulus mandibulae.

• På utsidan och insidan av benets yta här skrovlig, ojämnheterna är fäste för

tuggmuskler.

(90)

Underkäksbenet

• Ungefär mitt på den mediala ytan av ramus, finns ett ganska stort hål, foramen

mandibulae, som utgör början till en kanal, canalis mandibulae.

• I denna går nerver och blodkärl, som försörjer underkäkens tänder.

(91)

Underkäksbenet

• På utsidan av corpus finns på båda sidor ett hål, hakhålet, foramen mentale.

• Detta är i regel beläget nedanför och mellan premolarerna.

• Genom foramen mentale går huvudgrenarna av kanalens never och kärl ut.

(92)

Underkäksbenet

• Den översta delen av corpus mandibulae kallas processus alveolaris.

• I denna finns håligheter, alveoli dentales, för tändernas rötter.

• Liksom i överkäken finns här septa

interalveolaria och septa interradicularia.

(93)

processus alveolaris

(94)

Tungbenet

• Tungbenet, os hyoideum, är litet bågformigt ben, som ligger i halsens främre del, strax ovanför struphuvudet.

• Det saknar direkt kontakt med andra ben.

• Tungbenet tjänar som ursprung och fäste för muskler, som går uppåt mot underkäken, och neråt mot bröst benet.

(95)

os hyoideum

(96)

Käkleden

• Käkleden, articulatio temporomandibularis, förenar underkäken med den övriga skallen.

• Ledhuvudet bildas av mandibulae och sitter ytterst på processus condylaris.

(97)

Käkleden

(98)

Käkleden

• Ledpannan bildas av os tempolare och är

belägen på skallens undersida, framför yttre hörselgångens mynning.

• Ledpannan begränsas framåt av en knöl, tuberculum articulare.

(99)

Käkleden

• Ledhålan delas i två rum av en disk, byggd av brosk.

• Ledkapseln, som omger leden är slapp.

• När underkäken sänkes (gapning) glider ledhuvudet fram på ledknölen.

• Om gapningsrörelsen är mycket stor, kan ledhuvudet glida över, och fastna framför ledknölen.

(100)

Käkleden

(101)

Käkleden

• De rörelser, som utföres i käklederna är:

• - öppnings- och slutningsrörelser

• - framåt- och bakåtföring

• - sidor föring

(102)

Tuggmusklerna och tuggbensmusklerna

• Tuggmusklerna är pariga och består på varje sida av två ytliga och två djupa muskler

(103)

Tuggmusklerna

(104)

Ytliga tuggmuskler

• De ytliga tuggmusklerna är tinningsmuskeln och ”stora” tuggmuskeln.

• Dessa kan man själv känna, när man biter ihop käkarna.

• Den kraftigaste av tuggmusklerna är tinningsmuskeln, m. temporalis.

• Den är solfjäderformad och utgår från tinningsbenet.

(105)

Ytliga tuggmuskler

• Den blir smalare neråt, går innanför arcus zygomaticus och fäster på processus

coronoideus.

• M. temporalis funktion är sammanbitning och bakåtföring av underkäken.

• Tinningsmuskeln känner man i tinninggropen, lateralt om ögonbrynet.

(106)

Ytliga tuggmuskler

• Den andra ytliga muskeln är ” stora ” tuggmuskeln, m. masseter.

• Den utgår från arcus zygomaticus, sträcker sig nedåt, bakåt och fäster vid angulus

mandibulae, på utsidan.

• M. masseter funktion är sammanbitning.

• M. masseter kan man känna i bakre delen av kinden.

(107)

Djupa tuggmuskler

• De djupa tuggmusklerna kallas inre och yttre vingmuskeln, m. pterygoideus medialis och m.

pterygoideus lateralis.

(108)

Den inre vingmuskeln

• Den inre vinmuskeln utgår från skallens undersida, löper nedåt-utåt och fäster vid angulus mandibulae, på insidan.

• Den inre vingmuskelns funktion är sammanbitning.

(109)

Den yttre vinmuskeln

• Den yttre vinmuskeln utgår i närheten av ursprungsstället för den inre vingmuskeln.

• Den har ett horisontellt bakåtriktad förlopp och fäster på processus condylaris.

(110)

Den yttre vingmuskeln

• När båda sidornas yttre vingmuskler drar sig samman föres underkäken framåt.

• Om endast den ena sidans muskel arbetar föres underkäken åt motsatta sidan.

(111)

Vingmuskelns påverkan riktning

(112)

Tuggbensmusklerna

• De muskler som utgår från skallen och fäster på tungbenet kallas övre tuggbensmusklerna.

• De muskler som utgår från bröstkorgen och fäster på tungbenet kallas de nedre

tuggbensmusklerna.

• När tungbensmusklerna drar sig samman föres underkäken nedåt, d.v.s. de tjänstgör som munöppnare.

(113)

tuggbensmusklerna

(114)

Paus

(115)

Munregionens blodkärl och lymfkärl.

• De blodkärl som leder syrerikt blod till huvudet utgår från aortabågen.

• De är belägna i främre delen av halsen, ett kärl på vardera sidan om luftstrupen.

• Vardera kärlen kallas gemensamma huvudpulsådern, a. carotis communis.

(116)

a. carotis communis

(117)

I höjd med struphuvudet delas i två grenar

• Inre huvudpulsådern, a. carotis interna, som går genom ett hål i skallbasen och leder blod till hjärnan.

• Yttre huvudpulsådern, a. carotis externa, som för blod bl.a. till ansiktet och munhålan.

(118)

Från a. carotis externa av till munregionen

• Tungartären, a. lingualis, avgår ungefär i höjd med käkvinkeln.

• Den leder blod till tungan och munbotten.

(119)

Ansiktsartären, a. facialis

• Ansiktsartären, a. facialis avgår strax ovanför tungartärens avgångsställe.

• Den går först framåt innanför corpus

mandibulae, där den är täckt av muskler och en spottkörtel.

• Den går sedan utanpå underkäken, efter ha vikit runt underkäkens under kant, framför m.

masseters främre rand.

(120)

Från a. carotis externa av till munregionen

• Där finns en liten fördjupning i benet och där man kan lätt känna pulsen.

• Ansiktsartären går uppåt i ansiktet med

mediala ögonvrån och avger grenar till alla delar av regionen.

(121)

Från a. carotis externa av till munregionen

• Överkäksartären, a. maxillaris, avgår lite högre upp än ansiktsartären.

• Från a. maxillaris avgår grenar till tänderna och deras omgivande vävnader, i såväl över- som underkäken.

• Den gren, som går nedåt, till

underkäkständerna, går in genom foramen mandibulae och går i canalis mandibulae.

(122)

Från a. carotis externa av till munregionen

• Vissa grenar går ut genom foramen mentale, och ger blod till hakan och underläppen.

• Överkäkens tänder får sitt blod genom grenar av a. maxillaris, som går i kanaler i

överkäksbenet.

• Genom foramen intraorbitale går vissa grenar ut och försörjer kindernas vävnader.

(123)

Från a. carotis externa av till munregionen

• Andra grenar går genom foramen incisivum och genom foramen palatinum major och ger blod tillgommens främre och bakre delar.

• Vissa grenar försörjer också näshålan.

• Venerna, som leder blod från munregionen, följer ungefär artärernas förlopp.

(124)

a. carotis externa

(125)

Lymfkärl och lymfknutor

• Den vävnadsvätska, som ej tas omhand av blodkapillärerna, uppsamlas istället av

lymfkapillärerna.

• Dessa går samman i grövre kärl, lymfkärl som för lymfan tillbaka till blodsystemet.

(126)

Lymfkärl och lymfknutor

• Innan lymfan tömmes i blodet passerar den lymfknutor.

• Lymfknutor kan man normalt inte känna.

• Om en vävnad är inflammerad, kommer de lymfknutor, som passeras av lymfan från det inflammerade området att svullna och bli

ömma.

(127)

Lymfkärl och lymfknutor

• Även tumörceller kan spridas genom lymfan och få fäste i en lymfknuta.

• Tumören kan då utveckla en dottersvulst, metastas, i lymfknutan.

• Varje grupp lymfknutor passeras av lymfa från ett bestämt område i kroppen.

• Om man kan känna lymfknutor kan man få en uppfattning var en sjuklig förändring finns.

(128)

Lymfkärl och lymfknutor

• Lymfan, som kommer från tänderna och deras omgivning, passerar genom lymfknutor, som är belägna ytligt under huden i munbotten, strax innanför corpus mandibulae, samt

lymfknutor, som ligger djupare på halsen.

(129)

Lymfkärl och lymfknutor

• Genom samma lymfknutor passerar även lymfa från tungan och munslemhinnan.

• De ytliga lymfknutorna heter nodi lymphatici submandibulares och nodi lymphatici

submentales.

(130)

Lymfkärl och lymfknutor

(131)

Munregionens nerver

• Nervus trigeminus.

• Sensoriska impulser från ansiktet, tänderna och deras omgivande vävnader,

munslemhinnan och tungan ledes in till

hjärnan genom trillingnerven, n. trigeminus.

(132)

Munregionens nerver

• Trilling nerven övre gren, ögon nerven, n.

opthalmicus innerverar övre delen av ansiktet, d.v.s. pannan och ögonregionen.

(133)

Munregionens nerver

• Den mellersta grenen, överkäksnerven, n.

maxillaris leder impulser från överkäksområdet.

• Den nedre grenen, underkäksnerven, n.

mandibularis innerverar underkäksområdet.

(134)

Munregionens nerver

• N. opthalmicus och n. maxillaris är rent sensoriska,

• medan n. mandibularis är både motorisk och sensorisk.

(135)

Nervus trigeminus

• Från alla tändernas pulpor, från vävnaden mellan käkben och tand, från benlamellerna mellan rötterna och från tandköttet går fina nervtrådar i speciella kanaler i

ansiktsskelettet.

(136)

Nervus trigeminus

(137)

Nervus trigeminus.

• Nervtrådarna som bilder n. maxillaris går genom de hål och kanaler som tidigare nämnts d.v.s. foramen infraorbitale,

incisivkanalen, kanalerna i tuberområdet och genom kanalerna i gommens bakre

sidopartier.

(138)

Nervus trigeminus.

• N. mandibularis består av flera grenar. En av dem, tungnerven, n. lingualis, innerverar

tungan och munbottenregionen.

• Nervtrådarna från underkäkens tänder löper i canalis mandibulae.

(139)

N. mandibularis

(140)

Nervus trigeminus.

• Kanalernas mynningar är foramen mandibulae och foramen mentalis.

• De motoriska trådarna i n. mandibularis leder impulser till bl.a. tuggmusklerna.

(141)

Nervus facialis

• Ansiktets mimiska muskler får impulser från ansiktsnerven, n. facialis.

• N. facialis går från hjärnan genom en kanal i skallen och når ansiktet via öronspottkörteln och avger därifrån grenar till hela ansiktet.

(142)

Nervus facialis

• Vid förlamning av n. facialis, facialispares, kan patienten ej sluta ögat, mungipan hänger ner, och ansiktet ser slappt och utslätat ut.

• Vanligtvis är facialispares ensidig.

(143)

Paus

(144)

Munhålans begränsningar

• Munhålan, cavum oris, begränsas framåt av läpparna och bakåt av svalget.

• Sidoväggarna utgöres av kinderna och golvet av munbotten.

(145)

Munhålans begränsningar

• Munbotten utgöres av de övre tungbensmusklerna.

• I munbotten sitter tungan fästad.

• Munhålans tak bildas av gommen.

• Genom tandbågarna avdelas en främre-yttre rum (vestibulum oris) från den egentliga

munhålan.

(146)

Munhålan

(147)

Munhålans begränsningar

• Läpparna

• Läpp = labium

• Läpparna är byggda av en ringformad muskel.

De är beklädda med hud på utsidan och slemhinna på insidan.

(148)

Munhålans begränsningar

• Runt munöppningen förändras lägghuden utefter en skarp linje, svettkörtlar och hår försvinner och blodkärl ligger ytligare.

• Huden blir samtidigt tunnare och blodets färg lyser genom, och läpparna får den

karaktäristiska röda färgen.

(149)

Munhålans begränsningar

(150)

Munhålans begränsningar

• Kinderna

• Kind = bucca

• Stommen i kinderna utgörs av muskler, insidan är täckt med slemhinna.

• På kindernas insida, ungefär mitt för andra

molaren i överkäken finns en liten upphöjning.

• Det är mynningsstället för öronspottkörteln.

(151)

Munhålans begränsningar

• Vestibulum

• Utrymmet mellan läppar/kinder och

tandbågar kallas som nämnts ovan vestibulum oris. Vestibulums botten resp. tak kallas

omslagsvecket.

(152)

Munhålans begränsningar

• I vestibulums mitt, finns både upptill och ned till ett slemhinneveck, som kallas läppband, frenulum mediale.

• I hörntandsområdet finns också ett veck, fast mindre framträdande, detta kallas frenulum laterale.

(153)

Munhålans begränsningar

• Gommen

• Gom = palatum

• Stommen i den främre delen av gommen

utgörs av benvävnad, denna del kallas hårda gommen, palatum durum.

• Bakre delen består av mjukdelar och kallas mjuka gommen, palatum molle.

(154)

Munhålans begränsningar

• Stommen i hårda gommen bildas av processus palatinus på maxilla och av os palatinum.

• Slemhinnan är tjock och fast fixerad vid benunderlaget.

• Den bildar 2-6 tvärgående, framåt konvexa åsar, plicae palatinae, som utgår från en

upphöjning i medellinjen.

(155)

Munhålans begränsningar

• Mellan och omedelbart bakom framtänderna finns en upphöjning, papilla incisiva. Här

mynnar canalis incisivus.

• Mjuka gommen består av muskulatur. Längst bak avslutas gommen med en liten tapp,

gomspenen, uvula.

(156)

Munhålans begränsningar

• Slemhinnan i mjuk gommen är rödare än hårda gommens slemhinna som är blek.

• Den mjuka gommen bildar på båda sidorna om gomspenen två veck, de s.k. gombågarna, som innehåller muskler.

(157)

Munhålans begränsningar

• Mellan den främre och bakre gombågen ligger på båda sidorna mandlarna, gomtonsillerna.

• Genom muskelaktivitet kan mjuka gommens läge ändras, vilket har betydelse för

ljudbildningen och sväljningen.

• Vid sväljningsakten avstängs svalget uppåt.

(158)

Tungan

• Tunga = lingua

• Tungan består till största delen av

tvärstrimmig muskulatur, och är därigenom mycket rörlig.

• Tungan är rikligt försedd med sinnesceller, som registrerar känsel och smak.

(159)

Tungan

• Tungan består av en främre rörlig el, tungkroppen.

• Framtill slutar denna med tungspetsen.

• Bakre delen kallas tungroten.

(160)

Tungan

(161)

Tungan

• Tungan har många viktiga funktioner. Tungan spelar en viktig roll vid talet.

• Den hjälper till vid tuggningen, genom att förflytta födan i munhålan.

• Med tungan upptäckts lätt varje förändring och främmande föremål i munhålan.

(162)

Tungan

• Med tungspetsen kan man nå nästan hela munhålan.

• Därigenom kan man hålla tänder och slemhinna fria från matrester.

(163)

Tungan

• På tungans översida, tungryggen, sitter smaksinnesceller.

• Dessa står i förbindelse med nervtrådar, som leder till smakcentrum i hjärnan.

• Stor betydelse för smakupplevelsen har också luktsinnet.

(164)

Tungan

• Slemhinnan på tungans översida är tjock, eftersom den utsätts för stor mekanisk påverkan.

• Den är stramt fixerad vidunderlaget.

• Tungans undersida har tunnare slemhinna, och är slätare till utseendet. Den är också rödare än tungryggen.

(165)

Tungan

• I mittlinjen under tungan finns ett

slemhinneveck, tungbandet, frenulum linguae.

• Man kan se frenulum linguae om man sätter tungspetsen mot gommen.

(166)

Tungan

• Om frenulum linguae är kortare, eller fäster längre fram på tungan än normalt, förlorar tungan en del av sin rörlighet, i munbottens främre del, på ömse sidor om frenulum

linguae finns två upphöjningar.

• Det är mynningsställen för spottkörtlar.

(167)

Munhålans slemhinna

• Som nämnts finns slemhinna av olika tjocklek och funktion i munhålan.

• Slemhinnan är uppbyggd av epitelvävnad och bindväv.

• Epitelets tjocklek bestäms av det slitage, som slemhinnan utsätts för.

(168)

Munhålans slemhinna

(169)

Munhålans slemhinna

• Slemhinnans färg varierar beroende på olika förhårdningsgrad och tjocklek.

• Fästet vid underlaget varierar också på olika ställen i munhålan, vilket har till följd att

slemhinnan är mer eller mindre fast fixerad.

(170)

Tandköttet

• Slemhinnan som täcker alveolarutskotten kallas tandkött, gingiva

• Vid tändernas facial- och lingualytor bildar gingivan en tunn kant, tandköttsranden, den marginala gingivan.

(171)

Tandköttet

• Den del av gingivan, som fyller ut utrymmet mellan tänderna kallas tandköttspapillen.

• Den marginala gingivan och tandköttspapillen bildar en krage runt tanden.

• Dessa delar kallas gemensamt för den fria gingivan.

(172)

Tandköttet

• Mellan den fria gingivan och tanden finns en ficka, tandköttsfickan, som är 1-3 mm djup.

• I den fria gingivan finns fria kollegan fibrer, som löper i olika riktningar.

• De går dels från alveolarbenet ut i gingivan, dels mellan tänderna och även cirkulärt runt tänderna.

(173)

Tandköttet

• Vissa trådar går också från tanden ut i den fria gingivan.

• Fibrerna gör att den fria gingivan får stadga och sluter väl an mot tanden.

(174)

Tandköttet

• Den gingiva, som ligger apikalt ( = i riktning mot tändernas rötter) om den marginala

gingivan, kallas den egentliga gingivan, gingiva propria.

• Den är genom kollagena bindvävstrådar, stramt fixerad vid alveolarutskottet.

(175)

Tandköttet

• Där trådarna fäster i tandköttsytan blir vävnaden indragen, och gingivan får ett knottrigt utseende.

• Gingivan saknar slemkörtlar.

• Tandköttsepitelet är förhornat och färgen är därför blek.

(176)

Tandköttet

• Man kan på färgförändringar tydligt se var gingiva övergår i annan slemhinna, i den alveolära mucosan.

(177)

Tandköttet

• Detta sker ca 5- 10 mm fråntandköttsranden och där är slemhinnan rödare, och inte så

stramt fixerad vid underliggande vävnad.

• Gränsen mellan de olika typerna av slemhinna kallas den mucogingivala linjen.

(178)

alveolära mucosan

(179)

Tandköttet- gingivans tre delar

• Tandköttspapillen

• Den marginala gingivan

• Gingiva propria

• Är den fria gingivan

(180)

Spottkörtlarna

• Saliven bilas av spottkörtlarna, som alla mynnar i munhålan.

• Man skiljer mellan små spottkörtlar och stora spottkörtlar.

(181)

Spottkörtlarna

• De små spottkörtlarna är belägna i

slemhinnan i gommen, på läpparnas och kindernas insidor och under tungan.

• De producera sekret, som håller slemhinnan i munhålan fuktig.

(182)

Spottkörtlarna

(183)

De stora spottkörtlarna är pariga

• - öronspottkörteln

• - underkäksspottkörteln

• - undertungspottkörteln

(184)

Öronspottkörteln

• Öronspottkörteln, glandula parotis, är den största spottkörteln.

• Den ligger framför och nedanför örat, till största delen bakom ramus mandibulae.

(185)

Öronspottkörteln

• En del av körteln viker om ramus bakre kant och går en bit fram över m. masseter.

(186)

Öronspottkörteln

• Glandula parotis utförsgång ligger utanpå m.

masseter och mynnar på kindens insida vid andra överkäksmolaren.

• På slemhinnan kan man där se en liten upphöjning.

(187)

Underkäksspottkörteln

• Underkäksspottkörteln, glandula sub mandibularis och under

undertungspottkörteln är både belägna i munbotten.

• Glandula sub mandibularis ligger innanför corpus mandibulae strax framför käkvinkeln.

Glandula sub lingualis ligger som namnet

anger under tungan i munbottens främre del.

(188)

Underkäksspottkörteln

• Under tungspottkörteln mynnar under tungan med flera små mynningar.

• Främre delen av körteln mynnar tillsammans med underkäkesspottkörteln på ömse sidor om frenulum linguae.

(189)

De stora spottkörtlar

• De stora spottkörtlarna producerar ca 1 l saliv/dygn.

• Normalt sker en ständig salivutsöndring, men under vissa förhållanden kan denna öka eller minska.

• Lukt, smak och åsyn av föda, eller enbart tanken på föda stimulerar salivsekretionen.

(190)

Saliven har bl.a. följande funktioner

• Gör födan mjuk, så att den går lätt att svälja

• Påbörjar den kemiska spjälkningen av

kolhydrat, genom att den innehåller enzymet amylas.

• Håller munhålans slemhinnan fuktig

(191)

Saliven har bl.a. följande funktioner

• Påverkar genom sin mängd och

sammansättning utvecklingen av olika

sjukdomstillstånd i munhålan som t.ex. karies och parodontit.

(192)

Innervation salivproduktion

(193)

Paus

(194)

Tänderna

• Tandens topografi

• Tand = dens, tänder = dentes

• Tanden består av krona, corona, och rot, radix.

• Gränsen mellan krona och rot kallas tandhals, cervix.

(195)

tanden

(196)

Kronan

• Kronan har fyra sidoytor, samt en tuggyta,

som hos framtänderna, har formen av ett skär, hos hörntänderna en spets.

• Den yta som är riktad mot ansiktet kallas facialt.

(197)

Kronan

• Eftersom den samtidigt är riktad mot läpparna eller kinderna kallarmanden också labial- eller buccalt.

• Riktningarna ut mot ansiktet kallas labialt, buccalt eller facialt.

(198)

Kronan

• Den yta, som är riktad in mot munhålan kallas lingualt, istället för lingualt kan man, om det gäller tänder i överkäken säga palatinalyta.

• Riktningar in mot munhålan kallas lingualt eller palatinalt.

(199)

Kronan

• Den yta, som är riktad framåt, mot

tandbågens mitt, kallas mesialt, den motsatta, som är riktad från mitten kallas distalyta.

• Med ett gemensamt namn kallas mesial och distaytor för approximalytor.

(200)

Kronan

• Kontaktytan mot tanden framför kallas

mesiala approximalytan och kontaktytan mot tanden bakom kallas distala approximalytan.

• Riktningarna mot dessa ytor kallas mesialt resp. distalt eller approximalt.