Akademikerförbundet SSR Box 128 00, 112 96 Stockholm 08-617 44 00 kansli@akademssr.se www.akademssr.se SSR Direkt
Frågor om anställning och arbetsliv
08-617 44 71 ssrdirekt@akademssr.se Medlemsservice Frågor om medlemskap och avgifter
08-617 44 70 medlem@akademssr.se Arbetsmarknadsdepartementet
103 33 Stockholm
Stockholm 23 oktober 2020
Remissvar: Ett nytt regelverk för
arbetslöshetsförsäkringen, SOU 2020:37
Arbetsmarknadsdepartementet har via Saco gett Akademikerförbundet SSR möjlighet att yttra sig över rubricerat betänkande.
Betänkandets förslag i korthet:
Med en försäkring grundad på inkomster blir arbetslöshetsförsäkringen, dvs. grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen, en sammanhållen
inkomstbortfallsförsäkring. En effekt av detta är att dagens arbetsvillkor ersätts av ett inkomstvillkor. I utredningen föreslås vidare att ersättningsperiodens längd ska vara differentierad utifrån den sökandes förankring på arbetsmarknaden, mätt med förvärvsinkomster, och att ersättningens storlek ska bestämmas utifrån den
sökandes tidigare inkomster och medlemskap i eller anslutning till en
arbetslöshetskassa. Utredningen föreslår även att ersättningen ska trappas ned med tiden i arbetslöshet. Det är utredningens bedömning att nedtrappningen även ska gälla för aktivitetsstöd. Förslagen föreslås träda ikraft den 1 januari 2023. Våra kommentarer:
Akademikerförbundet SSR anser att det finns ett stort värde i att se över arbetslöshetsförsäkringen med syftet att förstärka dess roll som
omställningsförsäkring, säkra ett rimligt inkomstbortfall vid arbetslöshet samt att den omfattar fler på arbetsmarknaden och en större andel av de arbetssökande än vad som är fallet idag. Det är också av värde, när en översyn sker, att det finns en grundläggande förståelse för arbetslöshetsförsäkringens roll för att upprätthålla den svenska partsmodellen samt förstå hur den nära samverkar med en aktiv arbetsmarknadspolitik och anställningstrygghet. Vi vill också inledningsvis betona att arbetslöshetskassorna startades av fackförbund i syfte att skapa ekonomisk trygghet för anställda vid arbetslöshet samt att hålla uppe reservationslönerna. Dessa syften, tillsammans med andra, kvarstår än idag.
Flexicurity
Orsaken till att denna utredning tillsattes var att, som det står i Januariavtalets punkt 19, att den skulle ”reformeras i linje med en flexicuritymodell”, dvs den modell för bland annat arbetslöshetsförsäkring som finns i Danmark. Som relief till det vill vi då bara kort beskriva den danska arbetslöshetsförsäkringen. Den går att få
i upp till två år med möjlig förlängning till tre år med en ersättningsnivå på 90 procent av den lön den arbetssökande tjänade innan hen blev arbetslös och det finns ingen avtrappning procentmässigt. Takbeloppet är motsvarande 28 000 svenska kronor per månad och den arbetssökande ska ha varit medlem i en arbetslöshetskassa minst ett år för att omfattas. Den danska flexicuritymodellen, innehåller två delar – ”flexibility” och ”security”. Arbetslöshetsförsäkringen står för security-delen och ska förstås som att man kan ha flexibilitet på andra delar av arbetsmarknaden om man har säkerhet i arbetslöshetsersättningen förutom i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Om förslagets syfte är att vara i linje med
flexicuritymodellen är det säkerhet som är det som ska uppnå.
Fler omfattas
2019 var cirka 70 procent av arbetskraften med i en a-kassa i Sverige. Motsvarande nivå i Danmark var cirka 73 procent. Under 2020 har andelen i Sverige ökat med flera procentenheter på grund av pandemin och de förbättrade reglerna runt arbetslöshetsförsäkringen. Ett viktigt mål med att förändra
arbetslöshetsförsäkringen är att fler ska vara medlemmar och fler ska omfattas vid arbetslöshet. Akademikerförbundet SSR ser därför flera fördelar med det förslag som läggs. De viktigaste är att det ger förutsättningar för att fler kan kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkring vilket gör att fler anser att det finns ett värde i att vara medlem. Det medlemsbortfall på uppemot en halv miljon personer som skedde 2008 hade bland annat orsaken att många inte skulle omfattas och därmed inte såg det som lönt att vara medlem. Att ändra på det är centralt.
Utredningen bedömer att dess förslag kan höja täckningsgraden bland de
arbetssökande från 40 till 47 procent. Vi anser att det är vällovligt att det går i rätt riktning men menar att ambitionsnivån måste sättas högre för att svara mot att skapa säkerhet vid omställning mellan arbeten. Dock har vi all förståelse för att den ambitionen är svår att uppnå när uppdraget är att förslaget ska vara budgetneutralt i jämförelse med 2019. Det är något vi i grunden menar är en felaktig utgångspunkt om vi ska få en arbetslöshetsförsäkring som fullt ut främjar positiv rörlighet på arbetsmarknaden.
Vi välkomnar även att fler egenföretagare och personer med behovsanställningar kommer att kunna kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkring, även om vi har svårt att bedöma alla konsekvenser av de förslag utredningen lägger.
Reformbehov
Akademikerförbundet SSR anser att det finns ett stort reformbehov inom arbetslöshetsförsäkringen. Det är avgörande att öka incitamenten att vara med samt att en större andel av arbetsmarknadsavgiften måste finansiera
arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningstaken måste följa med löne- eller
prisutvecklingen och försäkringen måste vara mindre krånglig, mer förutsägbar och rättssäkrare. I så motto finns det flera delar av den danska
arbetslöshetsförsäkringen som det kan finnas anledning att inspireras av. Vi anser också att det är avgörande att arbetslöshetsförsäkringen på ett sömlöst sätt samverkar med en aktiv arbetsmarknadspolitik vilket vi kommer att utveckla vidare nedan. Kopplingen till anställningstrygghet kommer vi inte att gå in på vidare här eftersom våra synpunkter i det avseendet kommer att framgå av vårt remissvar på SOU 2020:30.
Vår övergripande synpunkt är att vi som samhälle måste höja ambitionerna vad det gäller en arbetslöshetsförsäkring om det ska fungera fullt ut som en
omställningsförsäkring och att det inte kommer att kunna uppnås med ett
budgetneutralt förslag i nivå med 2019 års kostnader. Redan i den premissen menar vi att det är omöjligt att uppnå flertalet av de mål som beskrivs i direktiven samt de mål en omställningsförsäkring rimligen bör uppnå.
Här nedan följer Akademikerförbundets svar i de konkreta bedömningarna och förslagen:
Kapitel 9 Allmänna villkor
Akademikerförbundet SSR tillstyrker i huvudsak förslagen i kapitel 9.
Ersättning efter 64 års ålder
Dock avstyrker vi förslaget att ersättning ska lämnas till den som har fyllt 20 men inte 65 år. En bärande del i att öka arbetskraftsutbudet och andelen av
befolkningen som befinner sig i sysselsättning är att förlänga arbetslivet. För att lyckas med det krävs, inte bara att rätten till uttag av pension senareläggs, utan även att de ekonomiska trygghetssystemen följer med pensionsåldern och Las-åldern uppåt. Det gäller även arbetslöshetsförsäkringen. Vi menar att rätten att få arbetslöshetsförsäkringen bör följa riktåldern i pensionssystemet eller Las-åldern vilka båda överstiger 64 års ålder.
Akademikerförbundet SSR avstyrker förslaget i 9.5.1 i den del som begränsar rätten till ersättning till högst 64 års ålder.
Kapitel 10 Inkomstvillkor
Förslaget om att lämna ett arbetsvillkor till förmån för ett inkomstvillkor med de spärrar som föreslås anser vi är välkommet. Vi bedömer, liksom utredningen, att det kommer att innebära ett mer tillförlitligt sätt att mäta det som utgör grunden för att omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Systemet kommer att utgöra ett enda inkomstbaserat system. Det kommer att ge enklare administration, ökad förutsebarhet och större rättssäkerhet.
Akademikerförbundet SSR tillstyrker: 10.4.1 - 10.4.3, 10.5.1, samt 10.5.3 – 10.6.2. Vi har inte möjlighet att bedöma förslagen i 10.4.4 (Särskilda bestämmelser för företagare) samt 10.5.2 (Inkomster av förvärvsarbete som inte får betraktas vid prövningen av inkomstvillkor). Därmed har vi inget att erinra.
10.7.1. Överhoppningsbar tid:
Utredningen föreslår att korta den överhoppningsbara tiden från fem till tre
år. Akademikerförbundet SSR anser att det kommer att vara till men för
akademiker som väljer att heltidsstudera till kandidatnivå eller där över mitt
i arbetslivet, inte minst med hänsyn taget till att inget studerandevillkor
finns eller föreslås. Dessutom missgynnar förslaget allvarligt
långtidssjukskrivna samt personer som är föräldralediga i flera omgångar
under längre tid vilket i större utsträckning utgörs av kvinnor. Vi anser att
det inte finns något värde i att försämra för personer som utbildar sig, är
sjukskrivna och för personer som tar ett större ansvar för barn, dvs kvinnor,
samt att det inte försämrar incitamenten i arbetslöshetsförsäkringen eller är
kostnadsdrivande att ha kvar en överhoppningsbar tid på fem år.
Akademikerförbundet SSR avstyrker förslaget i 10.7.1.
Kapitel 11 Ersättningens storlek
Akademikerförbundet SSR tillstyrker: 11.4 (Nuvarande principer bör gälla för bestämmandet av ersättningens storlek), 11.5.2 (Ersättningsgrundande inkomst för den som uppfyllt inkomstvillkorets undantagsregel) samt 11.5.5 (Skyddsregler om ett inkomstvillkor uppfylls på nytt under pågående ersättningsperiod).
Högsta ersättningsgrundande inkomst
I bedömningen skrivs att den högsta ersättningsgrundande inkomsten bör vara förordningsstyrd vilket vi också menar, men den bör indexeras och därmed årligen följa antingen prisutvecklingen (såsom tex sjuk- och föräldraförsäkringen) eller ännu hellre löneutvecklingen. Det skulle leda till att vi slipper den situation som rådde 2002 till 2015 då ingen höjning av den högsta ersättningsgrundande inkomsten gjordes och den därmed förblev densamma i 13 år. En ordning utan automatisk indexering urholkar, som var fallet under de 13 åren, förtroendet för en
inkomstbaserad arbetslöshetsersättning. I detta avseende anser vi att regeringen i alla fall bör följa den parlamentariska socialförsäkringsutredningens (SOU 2015:21) förslag att räkna upp taket i arbetslöshetsersättningen på samma sätt som i socialförsäkringen.
Akademikerförbundet SSR anser att det är orimligt att utredningen gör
bedömningen att högsta ersättningsgrundande inkomst ska vara 25 000 kronor i månaden som motsvarar det belopp som var 2019 på 910 kr i dagpenning. Idag, och förmodligen för minst två år framåt, har vi ett takbelopp på cirka 33 000 kr per månad. Att då föreslå ett de facto sänkt takbelopp för 2023 och framåt till 25 000 kronor gör att bara en liten fraktion av alla arbetssökande har en
arbetslöshetsförsäkring som motsvarar 80 procent av den tidigare inkomsten. 2019 var den andelen endast tolv procent och torde vara väsentligt lägre 2023 med samma nominella belopp. Det är en oacceptabelt låg nivå och kan inte anses uppfylla kravet på att vara en ersättning som bygger på inkomstbortfallsprincipen som skapar inkomsttrygghet i omställning.
Vi välkomnar dock att det tydliggörs att ersättningstaket är förordningsstyrt och därmed kan ändras med ett enskilt regeringsbeslut och att takbeloppet inte föreslås sänkas efter 100 dagar som är fallet idag.
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslaget i 11.5.1. Dock avstyrker vi
bedömningen att det bör införas en bestämmelse i förordning om takbelopp på 25 000 kronor i månaden, samt att den inte heller åtföljs av en indexering.
Ersättningsnivån:
Utredningen föreslår att ersättningsnivån i procent av tidigare inkomst med ersättningstak ska begränsas beroende på antal månader som den arbetssökande har varit medlem i arbetslöshetsförsäkringen. Vi anser att denna konstruktion är
sämre än att sänka medlemsvillkoret för alla från tolv månader till tre, vilket är fallet nu under 2020.
Vi anser inte heller att den kraftfulla avtrappning i ersättning som utredningen föreslår är rimlig. Ersättningsnivåer på mellan 35 och 50 procent kan på inget sätt anses uppfylla kravet på att utgöra en rimlig inkomstbortfallsförsäkring. Om en arbetssökande endast får runt en tredjedel av sin tidigare inkomst i
arbetslöshetsförsäkring kommer det att innebära att hen förmodligen kommer att behöva söka ytterligare stöd för att uppnå en skälig levnadsnivå. Detta kommer att leda till ökad belastning på kommunernas försörjningsstöd. Redan idag har hälften av alla som uppbär kommunalt försörjningsstöd det för att de är arbetssökande. Det är inte försörjningsstödets syfte att en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen kan inte göras på ett sätt som ytterligare belastar kommunernas ekonomiska bistånd. Dessutom skadas legitimiteten i ett inkomstbaserat system om nivåerna är så låga som 35 procent.
Vi vill parentetiskt här bara påpeka att det i den danska flexicurity-modellen inte finns någon avtrappning i ersättningsnivå i procent av tidigare inkomst från den nivå på 90 procent som föreligger. Akademikerförbundet SSR anser att nivån ska kvarstå på minst 80 procent av tidigare inkomst under hela ersättningsperioden, utan avtrappning.
Akademikerförbundet SSR avstyrker därmed förslagen i 11.5.3 samt 11.5.4.
Kapitel 12 Ersättningsperiodens längd
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslaget att det ska finnas sex karensdagar som beskrivs i 12.4 samt delar bedömningen i 12.5.1 att ersättning bör motsvara en rimlig omställningstid mellan arbeten. Det finns i ett av utredningens tilläggsdirektiv en formulering att:
”Utredaren ska i det sammanhanget beakta att forskningen visar att en kontinuerlig nedtrappning av ersättningsnivån har en positiv effekt på utflödet från arbetslöshet genom ökad sökintensitet.”
Vi förstår att utredningen måste förhålla sig till sitt direktiv, men vill betona att forskningen på inget sätt visar att detta skulle vara en entydig bild och att
utredningen allvarligt har övertolkat betydelsen av ett så svagt forskningsstöd. Det präglar såväl utredningens förslag till ersättningsnivå som längd.
Utredningen föreslår att arbetssökande med kortare tid i arbete maximalt ska kunna få 66 ersättningsdagar. Det motsvarar alltså tre kalendermånader. För de som har arbetat sex till elva månader före arbetslöshet innebär förslaget att hen, istället för 300 dagar får 100 eller 200 dagar. Det är en drastisk försämring. För välutbildade akademiker i bristyrken torde det, i normalfallet, inte vara något problem att hitta ett nytt arbete inom tre månader, men för andra grupper är det mycket kort tid. När utredningen dessutom föreslår att arbetsmarknadsåtgärden Jobb- och utvecklingsgarantin borde kunna användas redan efter 67 dagar (idag från 300 dagar) bedömer vi att arbetsmarknadspolitiken med nuvarande resurser och arbetsmarknadsläge på inget sätt kommer att kunna svara emot det ökade kravet. Akademikerförbundet SSR menar att alla inkvalificerade ska kunna erhålla
300 dagar som idag samt att den som har barn under 18 år ska vara berättigad till 150 dagar extra i enlighet med dagens regler.
”Rätt” jobb istället för ”ett” jobb
Utredningen präglas på ett påtagligt sätt av tron att arbetssökande inte är aktivt arbetssökande och att ökade incitament behövs för att de ska bli det. Vi delar inte den generella uppfattningen. Vi företräder arbetstagare som har minst en treårig högskoleutbildning och när våra grupper blir arbetssökande är det avgörande att deras humankapital tas tillvara på bästa sätt genom att deras nästa jobb är ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå, kompetens samt erfarenhet. Om den arbetssökande inte är utbildad i ett akut bristyrke kan sökandet efter nästa ”rätta” jobb ta ett tag. Att korta antalet möjliga ersättningsdagar är samma sak som att säga att den arbetssökande i allt större utsträckning ska söka arbeten som understiger den utbildningsnivå hen har. Det menar vi är kontraproduktivt för individen såväl som för samhället i stort.
Akademikerförbundet SSR avstyrker förslagen i 12.5.2 att ersättningsdagarnas längd ska variera mellan 66 och 300 dagar samt att de extra 150 dagar för den som har barn under 18 år ska tas bort.
Kapitel 13 Ersättningens form och 14 Samordningsregler
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslag och bedömningar i kapitel 13 och 14.
Kapitel 15 Sanktioner
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslag och bedömningar i kapitel 15 med undantag för 15.5.6 Lämpligt arbete
Lämpligt arbete
Det är helt avgörande för arbetsmarknadens funktionssätt att arbetssökande kan hitta ett arbete som motsvarar den kompetens den arbetssökande har. I förslag 15.5.6 föreslås att:
Ett arbete ska anses lämpligt om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden.
Vi anser att den här formuleringen allvarligt riskerar en god matchning på arbetsmarknaden. Det gäller, inte minst, för personer med specialiserad och ofta hög utbildningsnivå. Vi anser att det i den här formuleringen inte har tagits någon som helst hänsyn till behovet av att ha en så bra matchning som möjligt på arbetsmarknaden. Begreppet ”skälig hänsyn” syftar inte på bästa möjliga
matchning, utan mer att alla, oavsett kvalifikationer, ska ta vilket jobb som helst så snabbt som möjligt. Detta kombinerat med att arbetssökande kommer att ha så få som ner mot 66 ersättningsdagar (istället för 300) gör att denna inriktning kommer att driva arbetssökandet mot ”ett” jobb istället för ”rätt” jobb.
I ett kunskapssamhälle med allt större krav på hög utbildningsnivå anser vi att det är djupt olyckligt. Den här regeln kommer att vara allvarligt till men för en bra matchning, inte minst, för högutbildade akademiker.
Vi anser dessutom att det är ett omöjligt uppdrag för IAF att meddela föreskrifter om lämpligt arbete som, på ett rimligt sätt, kan främja en god matchning på arbetsmarknaden.
100-dagarsregeln
Därmed anser vi även att 100-dagarsregeln (rätten att begränsa sitt sökområde både yrkesmässigt och geografiskt under de första 100 dagarna) bör återinföras för att ge, inte minst, arbetssökande med hög och specialiserad kompetens möjlighet att hitta jobb som motsvarar den kompetensnivån. Vi anser att ett införande av 100-dagarsregeln skulle ge en bättre matchning på arbetsmarknaden vilket kommer att bli allt viktigare.
Akademikerförbundet SSR avstyrker förslagen i 12.5.6 punkt 1 samt bedömningen.
Kapitel 16 till 22
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslagen i sin helhet i kapitel 16 till 22
Kapitel 23 Förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och
arbetsmarknadspolitiska program
En avgörande faktor för en välfungerande arbetsmarknad är att
arbetslöshetsförsäkringen fungerar väl tillsammans med arbetsmarknadspolitiken. Det rör allt från kontrollfunktionen till att adekvata arbetsmarknadsåtgärder sätts in och rätt incitament finns för jobbsökande. För det krävs att en välfungerande omställningsförsäkring matchas med de arbetsmarknadspolitiska ambitioner som finns och de arbetsmarknadsåtgärder som erbjuds.
Akademikerförbundet SSR ställer sig i det sammanhanget tveksamt till utredningens bedömning att ”den som har förbrukat alla ersättningsdagar i en ersättningsperiod bör få anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin.”
Som vi uppgett tidigare är den arbetsmarknadsåtgärden riktad till
långtidsarbetslösa med mer än 300 dagars arbetslöshet. I september 2020 ingick 121 000 personer i den garantin. I den åtgärden ingår idag insatser som
arbetspraktik, arbetsträning och arbetslivsinriktad rehabilitering. Denna åtgärd lär passa personer som varit arbetssökande så kort tid som tre månader väldigt dåligt. Tre månaders arbetslöshet är mer att se som friktionsarbetslöshet än som att den arbetssökande behöver stora rustande insatser för att närma sig arbetsmarknaden, vilket är Jobb- och utvecklingsgarantins huvudsakliga syfte.
Dessutom är vi tveksamma till att så tidigt i en arbetslöshetsperiod hänvisa personer från arbetslöshetsförsäkringen till garantierna (som bekostas av statens utgiftsområde 14 för 1.2 för aktivitetsstöd och 1.3 för jobb- och
utvecklingsgarantin).
De bedömningar som görs i detta stycke rörande att betydligt större grupper än idag ska lämna arbetslöshetsförsäkringen och mycket tidigare gå över i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder med aktivitetsstöd kan vi svårligen tänka oss kan matchas upp av ambitionerna på det arbetsmarknadspolitiska området.
Utredningen gör själv bedömningen att 8 000 ytterligare skulle omfattas. Vi tror att den uppskattningen är alldeles för låg. Vi anser dessutom att Jobb- och
utvecklingsgarantin skulle vara fel åtgärd för väldigt många av de här arbetssökande.
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslagen i kapitel 23 men ifrågasätter bedömningen i 23.4 att ”den som har förbrukat alla ersättningsdagar i en ersättningsperiod bör få anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin.”
Kapitel 24 till 26
Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslagen i sin helhet i kapitel 24 till 26.
Övervältring i andra närliggande system
Utredningens uppdrag har varit att lägga ett förslag som är kostnadsneutralt i jämförelse med arbetslöshetsförsäkringen 2019. Det är en utgångspunkt som vi menar är fel. Men vi menar dessutom att förslaget på inget sätt är kostnadsneutralt jämför med andra närliggande system som arbetsmarknadspolitiken,
omställningsorganisationerna, fackförbunden och kommunerna.
Som vi redan har varit inne på kommer de här förslagen att innebära ökade kostnader för arbetsmarknadspolitiken framförallt med avseende på
Arbetsförmedlingens kostnader för aktivitetsstöd och arbetsmarknadsåtgärder. Arbetslöshetsförsäkringen utgör även grundplåten som sedan såväl
omställningsorganisationernas a-kasseutfyllnad som många fackförbunds inkomstförsäkringar och eventuella tilläggsförsäkringar baseras på. Försvagas arbetslöshetsförsäkringen slår det direkt igenom i alla dessa system för ytterligare ekonomisk och annan trygghet vid omställning.
Många av de förslag som här läggs kommer att innebära antingen kostnadsövervältring i de systemen, eller också behov av omfattande
regelförändringar. Vi menar att utredningen inte har belyst de frågorna tillfyllest. Men det vi är övertygade kommer att vara den största övervältringen av
kostnadsansvar är från arbetslöshetsförsäkringen till kommunernas
försörjningsstöd. Som tidigare nämnts utgör hälften av alla med ekonomiskt bistånd redan idag personer som är arbetssökande. Om ersättningsnivåer sänks till 35 procent av inkomsten samt att antalet ersättningsdagar dramatiskt minskas kommer många att tvingas att söka ekonomiskt bistånd för att nå upp till skälig levnadsnivå. Utredningen bedömer att de skulle utgöra ytterligare 2 000 personer vilket vi är övertygade om är en grav underskattning. Vi anser inte att ett förslag är kostnadsneutralt när det så tydligt vältrar över ansvar på andra samhällsfunktioner.
Sammantaget
Beräkningar har visat att arbetslöshetsförsäkringen är överfinansierad med runt 20 miljarder kronor per år om man utgår ifrån att arbetsmarknadsavgiften ska avse finansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Därmed är vår utgångspunkt att
morgondagens arbetslöshetsförsäkring inte borde kosta vad den kostade 2019. Det svarar på inget sätt mot medborgarnas förväntningar på en omställningsförsäkring som bygger på inkomstbortfallsprincipen och inte heller på behovet av en
försäkring som matchar arbetssökande till rätt jobb. Vi vill i detta sammanhang också påpeka att budgetneutralitet i jämförelse med 2019 innebär en kostnadsram
som är långt under kostnaderna för 2020 och två år framåt. Att 2023 införa ett system som är väsentligt mycket sämre än de föregående åren tror vi inte är en klok utveckling för morgondagens arbetslöshetsförsäkring.
En modern arbetslöshetsförsäkring som verkligen lyckas med sitt uppdrag att stödja arbetssökande i en omställning som leder till att den arbetssökande matchas till rätt jobb snabbast möjligt kan inte ha så låg ambitionsnivå. Den måste ha ett betydligt högre ersättningstak så att merparten av alla arbetssökande får 80 procent av sin tidigare lön i ersättning. Dessutom måste ersättningstaket indexeras, i alla fall mot prisutvecklingen. En välfungerande arbetslöshetsförsäkring kan inte, i ett
kunskapssamhälle, ha incitament som bygger på att en arbetssökande ska ta vilket jobb som helst så snabbt som möjligt vilket det här förslaget innefattar.
Vi är också tveksamma till arbetslöshetsförsäkringens legitimitet med fackförbund och medlemmar som huvudmän för arbetslöshetskassor som har så låg ambition vad det gäller ersättningsnivå, ersättningstak och antal ersättningsdagar att det inte ens i många fall kommer att överskrida skälig levnadsnivå för den arbetssökande. Vi anser att det är avgörande för arbetslöshetsförsäkringens legitimitet att fler av de sysselsatta omfattas och att en väldigt stor andel av dem vid arbetslöshet har en ersättningsnivå som motsvarar i alla fall 80 procent av tidigare inkomst. Det är avgörande för en välfungerande omställning. Det är också avgörande att arbetslöshetsförsäkring är konstruerad så att bästa möjliga matchning görs på kortast möjliga tid. Så uppfattar vi tyvärr inte att det här förslaget är konstruerat. Avslutningsvis vill vi bara avrunda där vi inledde. Var syftet att skapa en
arbetslöshetsförsäkring i linje med en flexicuritymodell där
arbetslöshetsförsäkringen ska stå för säkerhet i omställning så rimmar det här förslaget dåligt med den ambitionen.
Heike Erkers Ursula Berge Mikael Smeds
