STATISTIK FRÅN JORDBRUKSVERKET
Gerda Ländell, 019 – 17 68 07 Lars Persson, 019 – 17 65 75 Gunnel Wahlstedt, 019 – 17 62 45
Statistikrapport 2008:2
Den ekologiska odlingens utveckling under senare år
Vad visar tillgänglig statistik
Sammanfattning
Uppgifter om ekologisk skörd och produktion samt inköp av ekologiska livsmedel redovisas årligen se- dan 2003. Fr.o.m. 2004 redovisas ekologisk livsmedelsförsäljning. Rapporten bygger på tidigare publi- cerad statistik och på specialbearbetningar som har gjorts för denna studie, mestadels av resultat från skördestatistiken. Tidsserier har redovisats där så har varit möjligt.
Ekologiskt odlade arealer
Miljöersättning ges för ekologiska produktionsformer - både inom växtodling och inom animalieproduk- tion. Möjligheten att söka arealstöd för ekologisk odling infördes 1995 i samband med EU-inträdet. Pro- duktionen behöver inte vara certifierad för att vara underlag för detta stöd. Från och med år 2007 har reg- lerna för miljöersättningen dock ändrats så att produktion som är certifierad eller i karens ger högre er- sättning.
Ett statligt mål är att vid utgången av år 2010 bör den certifierade ekologiskt odlade jordbruksmarken uppgå till minst 20 procent av landets totala jordbruksmark. Det ser i nuläget ut att bli svårt att nå målet redan om tre år. Möjligheten till en snabb ökning begränsas av att areal som inte odlats ekologiskt tidigare måste ligga i karens under två år innan den kan certifieras.
Brödsädesgrödorna uppvisar en stor andel certifierad ekologisk areal. Under 2006 var 16 procent av vår- vetearealen och 12 procent av rågarealen certifierad. För höstvete var motsvarande andel tre procent. För havre var arealandelen som odlades med miljöstöd för ekologisk odling 15 procent under 2006. Arealan- delen certifierad havre var sju procent.
Störst andel areal med miljöstöd för ekologisk odling finns i norrlandslänen Jämtlands och Västernorr- lands län. Därefter följer Värmlands och Gävleborgs län. Även Norrbottens, Dalarnas och Jönköpings län har stor andel ekostödsareal. I Skåne län var andelen ekostödsareal minst under 2006. Om man istället rangordnar efter andelen certifierad ekologisk åkermark så kommer Västmanlands län först, följt av Upp- sala och Södermanlands län. Det är således lantbrukarna i de mellersta jordbruksbygderna som i stor ut- sträckning har certifierat sina ekologiska arealer för avsalu av ekologiska produkter. Längst i söder och längst i norr är andelen certifierad odling mindre.
Statistik om höstsådden 2007 ger en första indikation om odlingen 2008. Arealen med höstsådda grödor avsedda att odlas med ekostöd var hösten 2007 cirka 29 000 hektar, vilket är 21 procent mer än föregåen- de höst.
Den certifierade ekologiska frilandsodlingen av trädgårdsväxter uppgick under 2006 till nästan 850 hek- tar, vilket motsvarar sju procent av den totala odlingen av trädgårdsväxter på friland. År 2006 var den certifierade ekologiskt odlade arealen i växthus cirka 80 000 m2, en areal som har legat på ungefär samma nivå sedan 2003. Den ekologiskt odlade arealen i växthus utgör nära tre procent av den totala odlingsarea- len i växthus.
Inom hela EU motsvarade den ekologiska arealen (certifierad areal samt areal under karens) fyra procent av den totala jordbruksmarken under 2005. Österrike hade den största andelen, nämligen drygt 11 pro- cent. Sverige hamnar på sjätte plats om man rangordnar länderna efter andelen ekologisk odling, med sju procent av jordbruksmarken certifierad eller i karens under 2005.
Skörd per hektar vid ekologisk odling
Skörden per hektar är lägre för den ekologiska odlingen än för den konventionella. Det beror bland annat på att kemiska växtskyddsmedel och syntetiskt framställda mineralgödselmedel inte används inom ekolo- gisk odling. En annan aspekt är antalet år inom en växtföljd då en gröda med skörd kan odlas. Ofta blir det färre år med skörd inom ekologisk odling för gårdar som inte odlar vall. Det beror på att ekologiska växtföljder på gårdar som inte odlar vall vanligen innehåller gröngödslingsgrödor för att tillföra växtnär- ing och hämma ogrästillväxt. I denna rapport jämförs de årliga hektarskördarna för ekologisk och konven- tionell odling utan att beakta skillnader i möjlig växtföljdsintensitet.
• Flertalet av spannmålsgrödorna har vid ekologisk odling med miljöstöd gett hektarskördar på omkring 50-60 procent av motsvarande konventionella skördenivåer. För rågvete och blandsäd är skillnaden mellan odlingsmetoderna något mindre. Ekostödsarealerna har här gett hektarskördar på 60-70 procent av motsvarande konventionella skördenivåer.
• För ärter och åkerbönor är skillnaden i avkastning mellan ekologisk och konventionell odling nå- got mindre än vad den är för de övriga grödorna. En förklaring kan vara att dessa grödor liksom andra baljväxter bidrar till försörjningen av växtnäringsämnet kväve.
• Oljeväxterna har ofta en långsam utveckling direkt efter sådd vilket innebär att ogräset lätt tar överhanden. De är också känsliga för flera olika skadegörare, särskilt rapsbaggar. I skördestatisti- ken visar det sig i form av stora skillnader i avkastning mellan ekologisk och konventionell od- ling. Avkastningen har varit drygt 50 procent av den konventionella.
• Avkastningen för matpotatisodlingen med ekostöd har legat på knappt halv skörd jämfört med den konventionella.
• I slåttervall används normalt inte kemisk bekämpning, varken vid ekologisk eller vid konventio- nell odling. Hög andel klöver kan till viss del kompensera för att syntetiska mineralgödselmedel
När det gäller den certifierade ekologiska spannmålsproduktionen har andelen under de senaste åren varit omkring tre procent. Den största totala certifierade ekologiska spannmålsskörden producerades under 2004. Omkring 12 procent av den totala skörden av ärter har under senare år varit certifierad och kunnat säljas som ekologiskt odlad. För åkerbönor har andelen varit ännu högre, runt 50 procent. Den certifierade totalskörden av raps och rybs uppgick till 4 700 ton under 2006. Det är drygt två procent av den totala skörden. Den certifierade totalskörden för matpotatis har under senare år motsvarat knappt två procent av rikets totala skörd. Den totala bärgade skörden av slåttervall från arealer med ekostöd motsvarade under 2006 27 procent av landets totala slåttervallsskörd. För slåttervall tas uppgifter om den certifierade total- skördens storlek inte fram.
Struktur för gårdar med ekologisk odling
Andelen gårdar med ekostöd har tagits fram för fyra driftsinriktningar, nämligen växtodling, husdjurs- skötsel, blandat jordbruk och småbruk. Inom driftsinriktningen ”Husdjursskötsel” var andelen ekostöds- gårdar störst. Det gäller i synnerhet gårdar som hade både ekostödsareal och konventionellt odlad areal.
För dessa ökade andelen från 16 till 23 procent mellan åren 2003 och 2005. Andelen gårdar med både ekostödsareal och konventionellt odlad areal, ökade nästan lika mycket även inom driftsinriktningen
”Blandat jordbruk” mellan 2003 och 2005.
Några ekonomiska resultat vid ekologisk odling
Ekonomiska uppgifter som avser ekologiska jordbruk är relativt sparsamt förekommande. Förekommer sådana avser de oftast bidragskalkyler för en enskild gröda eller ett enskilt djurslag. I rapporten redovisas några resultat för mjölkgårdar som tagits fram via specialbearbetning av resultat från Jordbruksekonomis- ka undersökningen. Vidare redovisas resultat rörande hushållsinkomster för hushåll vid jordbruksföretag med ekologisk odling.
Ekologiska livsmedel
Försäljningen av ekologiska livsmedel uppgick under 2006 till 2,2 procent av den totala försäljningen av livsmedel och alkoholfria drycker inom handeln. Det är på samma nivå som för 2005. Värdet av försälj- ningen av ekologiska livsmedel och alkoholfria drycker uppgick under 2006 till närmare 3,5 miljarder kronor.
Innehållsförteckning
Statistiken med kommentarer 7
1. Inledning 7
1.2 Syfte 7
1.3 Källor 7
1.4 Avgränsningar 8
2. Ekologiskt jordbruk 9
2.1 Definition av ekologisk odling 9
2.1.1 Vad gäller för att en produkt ska få kallas ekologisk? 9
2.1.2 All certifierad produktion säljs inte som ekologisk 9
2.2 Märkning av ekologiska produkter 9
2.2.1 EU-ekologiskt – en odlingsform som ökar 10
2.2.2 KRAV – den vanligaste certifieringsformen 10
2.2.3 Biodynamisk odling – en odlingsform i liten skala 11
2.3 Miljöersättning för ekologiska produktionsformer – ekostöd 12
2.4 Statliga mål 13
3. Ekologisk odlade arealer 14
3.1 Har de statliga arealmålen uppnåtts? 14
3.1.1 Målet för 2005 uppfylldes nästan 14
3.1.2 Målet för 2010 är att 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierad 14 3.1.3 Betesmark och åkermark – andelen certifierad areal på samma nivå 15
3.1.4 Miljöstödsarealer lättare att också certifiera 15
3.2 Ekologiskt odlade jordbruksgrödor 16
3.2.1 Stor andel av brödsädesgrödorna odlas ekologiskt 16
3.2.2 Bland de ekologiskt odlade fodersädesgrödorna dominerar havre 17
3.2.3 Ärter och åkerbönor odlas ofta ekologiskt 19
3.2.4 Den ekologiska höstrapsarealen ökar 20
3.2.5 Oljelinarealen har varierat som en följd av ersättningsnivåerna 21 3.2.6 Den ekologiskt odlade potatisarealen på en stabil men låg nivå 22
3.2.7 Snabb ökning av ekologisk vallfröodling 22
3.2.8 En tredjedel av vallarealen odlas ekologiskt 23
3.2.9 Vallen är den vanligaste grödan inom ekologisk odling 23
3.2.10 Prognos inför 2008 – ingen stor ökning av höstsådda arealer med miljöstöd för ekologisk odling 25
3.3 Regional fördelning av ekologiskt odlade arealer 26
3.3.1 Störst andel ekologisk odling i Norrlandslänen – men Västra Götalands län har den största arealen 26 3.3.2 Preliminära resultat visar att andelen ekologisk odling med miljöstöd minskar i samtliga län 2007 30
3.3.3 Störst andel ekologisk odling i skogsbygdsområdena 32
3.3.4 Ekostödsarealer och certifierade arealer är inte fördelade på samma sätt 34 3.3.5 Den certifierade ekologiska odlingen är mer jämnt fördelad mellan högavkastande och lågavkastande
skördeområden 37
3.3.6 Ekostödarealer och certifierade arealer på kommunnivå 38
3.4 Ekologiskt odlade trädgårdsgrödor 40
4.1 Ekologisk odling ger lägre skördeutbyte både genom låg avkastning per år och färre år med skörd 46
4.2 Kvalitetsegenskaper undersöks inte 46
4.3 Lägre avkastning vid ekologisk odling 46
4.3.1 Ekologisk spannmålsavkastning 50-70 procent av den konventionella 46 4.3.2 Variationen mellan år är ofta lika för ekologisk och konventionell odling 46 4.3.3 Ärter och åkerbönor visar mindre skillnader mellan metoderna 48 4.3.4 För konservärter är den certifierade ekologiska hektarskörden något lägre än den konventionella 48
4.3.5 Oljeväxterna ger halv skörd vid ekologisk odling 49
4.3.6 Matpotatis ger knappt halv skörd vid ekologisk odling 51
4.3.7 Skördenivån för ekologiska sockerbetor runt 80 procent av den konventionella 51 4.3.8 Nya vallfröodlare har fått lära sig ekologisk odlingsteknik 52
4.3.9 Slåttervall visar ofta god skörd vid ekologisk odling 52
4.4 Den ekologiska odlingens skördenivåer påverkar den ordinarie skördestatistikens hektarskördar 54 4.4.1 Arealandelen ekologisk odling har betydelse för skördenivån i den ordinarie officiella statistiken 54 4.4.2 I regioner med stor andel ekologisk odling är effekten på skördenivån i den ordinarie officiella statistiken
markant 55
4.5 Större andel ekologisk odling i skogsbygderna kan påverka skillnaden i avkastning mellan
ekostödsareal och konventionell areal för områden med både slättbygd och skogsbygd 57 4.6 Mindre skillnad i avkastning mellan ekostödsareal och konventionell areal i skogsbygd än i
slättbygd 57
4.7 Certifierad ekologisk produktion jämfört med ekologisk produktion från miljöstödsarealer 59 4.8 Några utvecklingstrender för skördenivåerna inom ekologisk odling går inte att utläsa 62 4.9 Skördenivåerna vid praktisk odling är lägre än motsvarande skördenivåer enligt fältförsök 64
5. Odlingssäkerhet inom ekologisk odling 65
5.1 Mer obärgad areal vid ekologisk odling 65
5.2 Stor odlingsosäkerhet för raps och rybs inom ekologisk odling 66
6. Certifierad ekologisk produktion 67
6.1 Hittills ingen snabb utveckling av den certifierade spannmålsproduktionen 67 6.1.1 Höstvete visar störst totalskörd inom den certifierade spannmålsproduktionen 67 6.1.2 Merparten av den ekologiska spannmålen går idag till foder 68
6.2 Stor andel av skörden av ärter och åkerbönor är certifierad 68
6.2.1 Åkerbönor odlas både inom ekologisk och konventionell odling 69
6.3 Den certifierade produktionen av höstraps ökar 69
6.3.1 Odlingen av ekologisk höstraps fortsatte att öka under 2006 70 6.3.2 Två procent av den svenska oljelinskörden är certifierad 71
6.4 Knappt två procent av matpotatisproduktionen är certifierad 71
6.5 Ingen statistik om certifierade totalskördar för slåttervall 71
7. Struktur för gårdar med ekologisk odling 72
7.1 Både små och stora gårdar bedriver ekologisk odling 72
7.2 Ekologiska arealen ökar för de största gårdarna och för gårdar i den minsta storleksklassen 72
7.3 Störst andel areal med ekostöd på gårdar mellan 5-10 hektar 73
7.4 Skiljer sig skördenivåerna om man delar upp gårdarna efter gårdsstorlek? 73 7.5 Gårdar med hela arealen i ekologisk produktion jämfört med gårdar där delar av arealen odlas
ekologiskt 75
7.5.1 Inga signifikanta skillnader i avkastning från ekostödsarealer mellan gårdar med hela respektive delar av
arealen ekologisk odlad 75
7.5.2 Större gårdar har oftare blandad odlingsform 75
7.6 Gårdar med ekologisk odling har ofta även husdjursproduktion 76
7.7.4 Fördelning av ekostödsarealen på olika driftsinriktningar 77
8. Några ekonomiska resultat vid ekologisk odling 79
8.1 Ekonomiska resultat vid mjölkföretag med ekologisk växtodling 79 8.2 Struktur och ekonomi för jordbrukarhushåll med ekologisk växtodling 2001 81
8.2.1 Antal hushåll vid ekostödsgårdar 2001 81
8.2.2 Strukturen vid ekostödsgårdar 2001 82
8.2.3 Jordbrukarhushållens taxerade inkomst av näringsverksamhet år 2001 84 8.2.4 Beräknad sammanlagd inkomst av näringsverksamhet per hushåll 84
8.2.5 Jordbrukarhushållens inkomster efter transfereringar 85
8.2.6 Sammanfattning 85
9. Ekologiska livsmedel 88
9.1 Ekologiska livsmedel – vad är det? 88
9.2 Har hushållens inköp av ekologiska varor ökat? 88
9.3 Hur mycket ekologiska livsmedel säljs? 88
9.4 Vilka ekologiska livsmedel säljs det mest av? 89
9.5 Vem köper ekologiskt? 90
10. Export och import av ekologiska produkter 91
Tabeller 92
1. Antal hushåll 2001 vid ekostödsgårdar resp. konventionella företag samt hushållsmedlemmar och konsumtionsenheter vid hushåll vid ekostödsgårdar. Indextal som visar hur antalen i ekohushållen förhåller sig till de konventionella jordbrukarhushållen, (Index=100 då det genomsnittliga antalet är
detsamma som vid konventionella företag) 92
2. Antal hushåll 2001 vid ekostödsgårdar resp. konventionella företag samt hushållsmedlemmar och konsumtionsenheter vid hushåll vid ekolstödsgårdar. Indextal som visar hur antalen i ekohushållen förhåller sig till de konventionella jordbrukarhushållen, (Index=100 då det genomsnittliga antalet är
detsamma som vid konventionella företag) 93
3. Taxerad inkomst av näringsverksamhet år 2001 94
4. Taxerad inkomst av näringsverksamhet år 2001 95
5. Beräknad sammanlagd inkomst av näringsverksamhet (exkl. avsättningar till periodiseringsfonder)
per hushåll vid ekostödsgårdar år 2001 96
6. Hushållsinkomst efter transfereringar för hushåll vid ekostödsgårdar respektive konventionella företag år 2001 Medeltal per hushåll resp. per konsumtionsenhet (KE) samt index (hushåll vid
konventionella företag=100) 97
Kartor 98
1. Skördeområden (SKO), södra Sverige 98
2. Skördeområden (SKO), norra Sverige 99
3. Produktionsområden (PO8) 100
4. Riksområden (RO) 101
Statistiken med kommentarer
1. Inledning
Det finns ett stort intresse för att kunna följa utvecklingen inom det ekologiska lantbruket. Dels genom grundläggande statistik om t.ex. arealer, skördar m.m. men också via mer marknadsinriktad statistik så- som försäljningen av vissa produkter inom detaljhandeln.
Denna rapport inleds med en översikt över ekologisk odling, följt av ett resonemang kring först jord- bruks- och trädgårdsarealer och sedan ekologisk odling i ett internationellt perspektiv. Därefter följer avsnitt om skördar och skördenivåer, gårdsstruktur och ekonomi. Rapporten avslutas med ett avsnitt om ekologiska livsmedel. Rapporten bygger på tidigare publicerad statistik och på specialbearbetningar som har gjorts för denna studie, mestadels av resultat från skördestatistiken. Där så varit möjligt har tidsserier redovisats. Rapporten har tagits fram av Statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av Jordbruksverket.
1.2 Syfte
Denna rapport är tänkt att ge en allmän belysning av ekologisk odling och en fördjupad redovisning av de uppgifter som samlats in för den officiella statistiken, främst med fokus på primärproduktionen inom växtodlingen.
1.3 Källor
De källor som används är till största delen hämtade från befintlig statistik. Uppgifter om ekologisk skörd och produktion samt inköp av ekologiska livsmedel redovisas årligen sedan 2003. Fr.o.m. 2004 redovisas ekologisk livsmedelsförsäljning. De olika specialbearbetningar och analyser som har gjorts baseras fram- förallt på material som samlats in i samband med skördeundersökningarna och undersökningen om jord- brukarhushållens inkomster. Källorna består av:
Skördestatistik
– Skörd för ekologisk och konventionell odling 2003-2006
– Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall. Slutlig statistik 2003-2006 – Normskördar för skördeområden, län och riket 2007
SCB producerar skördestatistik på uppdrag av Jordbruksverket. Undersökningen baseras på information från ett urval av jordbrukare. I den ordinarie skördestatistiken ingår gårdar med konventionell och ekolo- gisk odling utifrån den fördelning av odlingen som finns i landet. Från och med 2003 görs ett särskilt urval av jordbrukare med ekologisk odling och därmed finns det information om t.ex. certifierad produk- tion för dessa år.
Arealstatistik
– Jordbruksmarkens användning. Slutlig statistik 1995-2006 – Jordbruksmarkens användning 2007, preliminära uppgifter – Höstsådda arealer 2007
Jordbruksverket framställer statistik om jordbruksmarkens1 användning. Uppgifter om höstsådda arealer tas fram i anslutning till skördeundersökningen.
Jordbrukets ekonomi
– Jordbruksekonomiska undersökningen 2006 – Jordbrukarhushållens inkomster 2001
Jordbruksekonomiska undersökningen och statistiken om jordbrukarhushållens inkomster tas fram årligen av SCB på uppdrag av Jordbruksverket. Den jordbruksekonomiska undersökningen är en bokföringsunder- sökning. Materialet för statistiken om jordbrukarhushållens inkomster bygger på bearbetningar av Inkomst-
och taxeringsregistret och Lantbruksregistret och redovisar hushållens inkomster från tjänst, kapital och näringsverksamhet.
De i strecksatserna angivna statistiska meddelandena samt information om undersökningarna finns till- gängliga på Jordbruksverkets webbplats www.sjv.se under Statistik och på SCB:s webbplats www.scb.se under Jord- och skogsbruk, fiske.
Livsmedelsstatistik
– Livsmedelsförsäljning 2004-2006 – Hushållens utgifter 2003-2006
Som en del av SCB:s ordinarie statistikproduktion om Livsmedelsförsäljningen och Hushållens ekonomi insamlas uppgifter om försäljning av ekologiska livsmedel respektive inköp av ekologiska/miljömärkta livsmedel och varor. Statistiken avser värden och inte kvantiteter.
Dessa statistiska meddelanden samt information om undersökningarna finns tillgängliga på SCB:s webb- plats www.scb.se under Handel med varor och tjänster respektive Hushållens ekonomi.
Ytterligare underlag har erhållits från Jordbruksverket i form av arealer med miljöstöd för ekologiska pro- duktionsformer avseende åren 1995-2007. Dessa arealer publiceras inte samlat utöver den redovisning som sker i Statistiska meddelanden avseende skörd för ekologisk och konventionell odling respektive Jordbruksstatistisk årsbok.
I vissa fall har specialbearbetningar gjorts av material som samlats in från branschstatistik eller från Euro- stat. Främst gäller det statistik kring certifierade arealer. Då uppgifter i diagram och tablåer bygger på information från branschen eller internationella organ anges alltid källa. I övrigt kommer källmaterialet från de ovan angivna undersökningarna och specialbearbetningar av dessa.
1.4 Avgränsningar
Det finns ytterligare undersökningar med anknytning till dem som tas upp i rapporten och som genom- förts under senare år men som inte har tagits med. Dessa berör växtnäringsfrågor och odlingsåtgärder.
Växtnäring och vissa uppgifter om jordbearbetning m.m.
En undersökning om ekologisk växtnäringsanvändning (EVU) genomfördes 2003 och har sammanställts på ett sådant sätt att delar av materialet kan sambearbetas med material från andra undersökningar, främst med gödselmedelsundersökningen (GU) och med skördeundersökningen. Insamling av uppgifter till EVU och GU genomfördes av SCB med samma metodik i båda undersökningarna. En utförlig rapport rörande EVU 2003 har sammanställts av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket, ”Växtnäringsför- sörjning inom ekologiska produktionsformer” RA 05:13. Den finns tillgänglig på Jordbruksverkets webb- plats www.sjv.se .
Från och med GU 2004/05 finns vissa uppgifter uppdelade på ekostöds- respektive konventionell odling.
Resultaten redovisas i ”Gödselmedel i jordbruket 2004/05. Handels- och stallgödsel till olika grödor samt hantering och lagring av stallgödsel”. Den ekologiska slåttervallens fördelning efter vallålder och balj- växtinblandning i vallar med olika ålder redovisas i ”Odlingsåtgärder i jordbruket, 2006”. Uppgifter om försäljning av ekologiska gödselmedel redovisas som ton handelsvara och ton rent kväve. Första redovis- ningen var i ”Försäljning av mineralgödsel för jord och trädgårdsbruk 2002/03”. Dessa statistiska medde- landen samt information om undersökningarna finns tillgängliga på SCB:s webbplats www.scb.se under Miljö.
2. Ekologiskt jordbruk
2.1 Definition av ekologisk odling2
Ekologiskt jordbruk innebär odling och djurhållning där man strävar efter miljöhänsyn, resurshushållning och en hög självförsörjningsgrad. Både vad gäller växtnäring och foder utnyttjar man främst på platsen givna och förnyelsebara resurser.
Kemiska bekämpningsmedel och lättlöslig handelsgödsel3 används inte i ekologisk odling. Växtskydd baseras i stället på en varierad växtföljd. Vallen med sin blandning av gräs- och kvävefixerande baljväxter spelar en avgörande roll för växtnäringsförsörjningen. Tillsammans med en anpassad jordbearbetning och mekanisk ogräsbekämpning är växtföljden viktig för att hålla ogräsen på en hanterbar nivå.
2.1.1 Vad gäller för att en produkt ska få kallas ekologisk?
EU:s gemensamma lagstiftning reglerar vad som får kallas för ekologiska produkter. Reglerna gäller både odling och djurhållning, samt förädling och import av ekologiska produkter. För att en produkt ska få säljas som ekologisk i EU-länderna krävs att den är producerad enligt EU:s regler och kontrollerad av ett godkänt kontrollorgan. Den måste också märkas med kontrollorganets kod. Bestämmelserna finns i för- ordningen 2092/19914. Arealer och produktion som kontrollerats och godkänts enligt den nämnda förord- ningen (exklusive arealer i karens) benämns i den här rapporten som certifierade.
SWEDAC, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, är den myndighet som ackrediterar de svens- ka kontrollorganen. Under 2006 och 2007 har Aranea Certifiering AB (ett dotterbolag till KRAV) och SMAK AB varit godkända kontrollorgan för certifiering av ekologisk odling i Sverige. Inför 2008 års odlingssäsong tillkommer HS Certifiering AB och EFSIS Scandinavia.
En ny förordning om ekologisk produktion5 har röstats igenom av EU:s jordbruksministrar i juni 2007.
Den nya förordningen träder i kraft 1 januari 2009 och då upphävs den nu gällande förordningen. Den nya förordningen innebär bland annat att länderna i större utsträckning än tidigare kan ha nationella tillämp- ningar när det gäller detaljreglerna för ekologisk produktion.
2.1.2 All certifierad produktion säljs inte som ekologisk
Att en gröda är certifierad betyder inte helt säkert att den i praktiken kommer att marknadsföras som eko- logiskt odlad. Det beror på vilken efterfrågan som finns och ibland också på hur väl hanteringskedjan kan ta emot och marknadsföra de ekologiskt certifierade produkterna. Att ekologiskt certifierad produktion sålts som konventionell har dock förekommit främst inom animalieproduktionen och mera sällan inom vegetabilieproduktionen.
2.2 Märkning av ekologiska produkter
När de ekologiska produkterna ska marknadsföras behöver det finnas märkning av de varor som når kon- sumenterna. Det finns olika typer av märkningar som sinsemellan står för något olika former av ekologisk odling.
2 Regeringens skrivelse 2005/06:88
3 Med lättlöslig handelsgödsel avses syntetiskt framställda mineralgödselmedel.
2.2.1 EU-ekologiskt – en odlingsform som ökar
En produkt som uppfyller EU:s krav för ekologisk odling och är kontrollerad och certifierad får märkas med EU:s märke för ekologisk produktion, EU-axet. Märkningen är frivillig och får användas tillsam- mans med andra märkningar för ekologisk produktion. I Sverige har det tidigare varit ganska ovanligt att ekologiska produkter odlats och lanserats som EU-ekologiska, men det är en odlingsform som ökar.
I början av 2008 beslutade EU att införa en ny logotype för ekologiska produkter som är certifierade en- ligt EU:s regelverk. Från 1 januari 2009 var det tänkt att märkningen skulle bli obligatorisk och användas på samtliga färdigförpackade livsmedel med minst 95 procent certifierade ekologiska ingredienser. Den nya logotypen har dock stora likheter med en logotyp som redan används för ekologiska produkter av en tysk livsmedelskedja. Lanseringen har därför skjutits på framtiden.
2.2.2 KRAV – den vanligaste certifieringsformen
KRAVs regler för ekologisk produktion följer EU:s förordning nr 2092/91, men är inom vissa områden mer långtgående. KRAVs regler omfattar även en del produktionsområden som inte täcks av förordning- en. Det gäller vattenbruk, textilråvaror, hudar, läder, skinn samt fiske. KRAV har även regler för KRAV- märkning av t.ex. butiker, restauranger och storhushåll.
KRAV startade sin verksamhet redan på 1980-talet och från 1985 finns statistik om kontrollerade arealer.
De KRAV-kontrollerade arealerna ökade snabbt efter införandet av det särskilda miljöstödet för ekolo- gisk odling år 1995. Från år 2002 har arealen varit omkring 225 000 hektar eller cirka sju procent av den totala jordbruksmarken.
Diagram 2.1 Jordbruksmark kontrollerad enligt KRAV:s regler, inklusive karensarealer, 1985-2007
Hektar
100 000 150 000 200 000 250 000
EU-axet
Störst omfattning har de KRAV-kontrollerade arealerna i det stora jordbrukslänet Västra Götalands län.
Där fanns nästan 55 000 hektar (24 procent) av de KRAV-kontrollerade arealerna under 2006. I storleks- ordning följer därefter Östergötlands (10 procent), Uppsala (9 procent), Skåne (8 procent), Söderman- lands (7 procent) och Västmanlands län (6 procent).
Diagram 2.2 Jordbruksmark kontrollerad enligt KRAV:s regler 2006, inklusive karensarealer
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000
Norrbotten Blekinge Västerbotten Västernorrland Jämtland Kronoberg Dalarna Örebro Gävleborg Kalmar Halland Stockholm Jönköping Värmland Gotland Västmanland Södermanland Skåne Uppsala Östergötland Västra Götaland
Källa: KRAV Hektar
2.2.3 Biodynamisk odling – en odlingsform i liten skala
Den biodynamiska odlingen är en form av ekologisk odling där man förutom att avstå från syntetiskt framställda mineralgödselmedel och kemiska växtskyddsmedel, använder sig av särskilda preparat som sägs stimulera livsprocesserna i jorden och växterna. För att få märka produkter med märket ”Demeter”
måste produktionen uppfylla bestämmelserna i förordningen 2092/91. Därutöver ska Demeterreglerna följas, vilket bland annat innebär att marken, komposten och grödorna ska behandlas med preparat fram- ställda av kogödsel och särskilda läkeväxter. Gårdsdriften ska utformas med en genomtänkt växtföljd och en balans mellan växtodling och djurhållning ska eftersträvas, eventuellt genom samarbete mellan gårdar.
Den biodynamiska odlingen i Sverige omfattade totalt 3 615 hektar år 2007 (inklusive karens), och ut- gjorde cirka 0,1 procent av den totala jordbruksmarken. Sedan 1991 har den biodynamiskt odlade arealen minskat med cirka 30 procent, se diagram 2.3. Under senare år har det blivit allt vanligare att den biody- namiska arealen även är KRAV-certifierad. Då finns arealen med i statistiken för båda odlingsformerna.
0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007
Källa: Demeterförbundet (de streckade och triangelmarkerade delarna av linjen avser uppskattade arealer)
De största biodynamiska arealerna finns i Södermanlands län med nästan 1 100 hektar (30 procent) följt av Västra Götalands län (19 procent) och Stockholms län (13 procent), se diagram 2.4.
Diagram 2.4 Jordbruksmark kontrollerad enligt Demeterreglerna 2007, inklusive karens- arealer, fördelad per län
0 5 10 15 20 25 30 35
Södermanlands Västra Götalands Stockholms Östergötlands Hallands Västmanlands Östergötlands Örebro Kalmar Uppsala Västerbottens
Procent Källa: Demeterförbundet
2.3 Miljöersättning för ekologiska produktionsformer – ekostöd
År 1989 fanns en möjlighet för odlare att söka ett särskilt stöd för omläggning till så kallad alternativ odling. Stödtagaren förband sig att odla ekologiskt sex år i följd. Bidrag lämnades under de tre första åren av odlingsperioden och avsåg arealer som lagts om till ekologisk odling samt odlats med bidragsberätti- gade grödor. Omläggning av odlingen vid det enskilda företaget fick ske stegvis under högst fem år. Er- sättning utgick som arealbidrag med samma belopp per år som i ”Omställning 90”. Vid ansökningstillfäl- let hade cirka 43 000 hektar anmälts av 1 800 odlare. Åren 1990 och 1991 utbetalades ersättning för cirka 25 000 hektar till ansluten areal som lagts om till ekologiskt odling och odlats med bidragsberättigade grödor.
ningen. Från och med 2009 sänks ersättningen ytterligare till 50 procent. På längre sikt kommer stöd att ges endast för certifierad ekologisk produktion. Om reglerna för certifierad produktion följs uppfylls även produktionsvillkoren för miljöersättningen. I miljöersättningen tillkommer dock villkor om odling med sikte på god skörd och användning av grödan.
Andra ändringar som introducerades 2007 innebär att ersättning för vall och betesmark betalas ut via de djur som utnyttjar marken. Tidigare omfattade arealstödet enbart åkermark6 och inte betesmark7. De änd- ringar som infördes 2007 medförde att en del arealer som odlats enligt reglerna för ekostöd inte längre finns med i underlaget när arealer med miljöstöd för ekologisk odling ska tas fram. För spannmål och de flesta andra grödor är skillnaden marginell. För slåtter- och betesvall kan det röra sig om runt 5 procent av ekostödsarealen som inte längre syns i statistikunderlaget.
2.4 Statliga mål
För den ekologiska odlingen finns politiska mål uppsatta. Ett tidigare mål var att till år 2005 skulle 20 procent av åkerarealen vara ekologiskt odlad (oavsett certifiering) och att den ekologiska animalieproduk- tionen skulle öka. Det nya arealmålet innebär att den certifierade ekologiska odlingen vid utgången av år 2010 bör uppgå till 20 procent av landets jordbruksmark. Regeringen menar även att den certifierade eko- logiska produktionen av mjölk, ägg och kött från idisslare bör öka markant. Den certifierade produktionen av griskött och matfågel bör öka kraftigt. För att stimulera en positiv utveckling av marknaden anser re- geringen att konsumtionen av certifierade ekologiska livsmedel i offentlig sektor bör öka. Inriktningen bör vara att 25 procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel ska avse ekologiska livsmedel år 2010.
3. Ekologisk odlade arealer
3.1 Har de statliga arealmålen uppnåtts?
För att följa upp målen behövs statistik som visar om utvecklingen går mot måluppfyllelse.
3.1.1 Målet för 2005 uppfylldes nästan
Det statliga målet att 20 procent av åkermarken skulle odlas ekologiskt till år 2005 (räknat som areal med miljöersättning för ekologisk odling) uppnåddes i stort sett, se diagram 3.1. Under 2005 hade 19 procent av åkermarken ekostöd. Samtidigt var andelen certifierad åkerareal endast uppemot sju procent.
Diagram 3.1 Andel åkermark med ekologisk odling, procent
Procent
0 5 10 15 20 25
1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 Ekologisk åkermark med miljöersättning
Certifierad ekologisk åkermark Mål 2005
Källa: Jordbruksverket, KRAV och SMAK
3.1.2 Målet för 2010 är att 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierad
Det nya statliga målet är att vid utgången av år 2010 bör den certifierade ekologiskt odlade jordbruksmar- ken uppgå till minst 20 procent av landets totala jordbruksmark (diagram 3.2). En viktig skillnad jämfört med tidigare är att den ekologiskt odlade arealen nu måste vara certifierad av ett godkänt kontrollorgan.
En annan nyhet är att målet avser jordbruksmark istället för åkermark. Det innebär att även betesmarken ska tas med vid beräkningen av måluppfyllelsen. Det ser i nuläget ut att bli svårt att nå målet redan om tre år. Möjligheten till snabb ökning begränsas av att areal som inte odlats ekologiskt tidigare måste ligga i karens under två år innan den kan certifieras.
Diagram 3.2 Andel jordbruksmark med certifierad ekologisk odling
Procent
5 10 15 20 25
Certifierad ekologisk jordbruksmark = åkermark + betesmark
Mål 2010
3.1.3 Betesmark och åkermark – andelen certifierad areal på samma nivå
I systemet för miljöstöd finns särskilda arealstöd för betesmark och slåtterängar. Det är inte tillåtet att använda kemiska växtskyddsmedel eller syntetiskt framställda mineralgödselmedel på dessa arealer, men de kan betas av konventionella djur. Det har varit en stor anslutning till den här stödformen, uppemot 90 procent av den totala betesmarksarealen (diagram 3.3). En förklaring kan vara att det är ovanligt att an- vända växtskyddsmedel och mineralgödsel till betesmarker även inom den konventionella odlingen.
Diagram 3.3 Andel betesmark med miljöer- sättning och andel betesmark med certifi- erad ekologisk odling
Procent
0 20 40 60 80 100
1995 1997 1999 2001 2003 2005
Betesmark med miljöersättning
Certifierad ekologisk betesmark
Diagram 3.4 Andel åkermark med miljöer- sättning för ekologisk odling och andel åker- mark med certifierad ekologisk odling
Procent
0 20 40 60 80 100
1995 1997 1999 2001 2003 2005
Åkermark med ekostöd
Certifierad ekologisk åkermark
Andelen certifierad ekologisk betesmark har under senare år varit närmare åtta procent av den totala be- tesmarksarealen (diagram 3.3). Motsvarande andel certifierad åkermark har varit uppemot sju procent (diagram 3.4). Inom miljöstödet för ekologisk produktion har det fram till år 2006 inte varit möjligt att ta med betesmarken. I det nya ersättningssystemet som började gälla under 2007 kan även betesmarken ingå i åtagandet för ekologisk produktion. Ersättning ges dock inte till arealen utan istället som en extra ersätt- ning för ekologisk djurhållning på det aktuella jordbruksföretaget.
3.1.4 Miljöstödsarealer lättare att också certifiera
De betesmarker och slåtterängar som skötts enligt reglerna för miljöersättning bör liksom arealerna åker- mark med ekostöd vara tämligen enkla att också certifiera för ekologisk odling. Den totala arealen med betesmark och slåtterängar med miljöstöd uppgick under 2006 till cirka 489 000 hektar. Den totala area- len åkermark med ekostöd uppgick det året till cirka 526 000 hektar. Summan av dessa arealer,
1 015 000 hektar, motsvarar drygt 30 procent av den totala arealen jordbruksmark, som under 2006 upp- gick till cirka 3 215 000 hektar (inklusive areal vid gårdar med mindre än 2,0 hektar åkermark). Det är en andel som ligger över det statliga målet på 20 procent. Dock bör man tänka på att en stor andel av miljö- stödsarealerna utgörs av slåtter- och betesvall samt betesmark. Det är i stor utsträckning marginella mar- ker och det är oklart om produktionen från dessa marker kan svara upp mot de ökade kostnader som en certifiering innebär.
3.2 Ekologiskt odlade jordbruksgrödor 3.2.1 Stor andel av brödsädesgrödorna odlas ekologiskt
För brödsädesgrödorna är andelen areal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer förhållandevis stor. Det gäller särskilt vårvete där preliminärt 20 procent av arealen hade ekostöd under 2007. Svackan för vårvete under åren dessförinnan bedöms enligt odlarföreningen Ekologiska Lantbrukarna bero på låga prisnivåer under 2003-2004. Andelen råg med ekostöd har under senare år visat en stadigt uppåtgående trend, men andelen minskade under 2007 enligt preliminära uppgifter om miljöstöd för ekologisk odling.
Diagram 3.5 Andel av höstvete-, vårvete- och rågarealen som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer
Procent
0 5 10 15 20 25
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Vete totalt
Höstvete Råg
Vårvete
Brödsädesgrödorna uppvisar också en stor andel certifierad ekologisk areal. Under 2006 var 16 procent av vårvetearealen och 12 procent av rågarealen certifierad. För höstvete var motsvarande andel tre procent.
Utvecklingen för de certifierade arealerna liknar den för ekostödsarealerna, fast på en något lägre nivå.
Diagram 3.6 Andel av höstvete-, vårvete- och rågarealen som varit certifierad för ekologisk odling
Procent
0 5 10 15 20 25
1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Höstvete Råg
Vårvete
Diagram 3.7 Höstvete-, vårvete- och rågarealer som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer
Hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Vete totalt
Höstvete Råg
Vårvete
3.2.2 Bland de ekologiskt odlade fodersädesgrödorna dominerar havre
Havre är den spannmålsgröda som har den största arealen med ekostöd. Havre används mest till foder och merparten förbrukas på de gårdar där grödan produceras eller hanteras genom mellangårdshandel. Viss export förekommer också, bland annat till USA. Den största havrearealen med ekostöd uppnåddes år 2004, därefter har arealen minskat med nästan 6 000 hektar. Kornarealen minskade med 5 000 hektar mellan 2005 och 2006.
Diagram 3.8 Arealer av fodersädesgrödor som odlats med miljöstöd för ekologiska produk- tionsformer
Hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Rågvete
Korn
Blandsäd1 Havre
1) För blandsäd avses under åren 2001-2007, stråsädesblandningar, tidigare ingick även stråsäd/baljväxtblandningar.
De certifierade arealerna av fodersädesgrödorna ligger på en betydligt lägre nivå än motsvarande eko- stödsarealer. För havre har det under de senaste åren varit mellan 15-16 000 hektar som odlats med eko- stöd men som inte certifierats. För vårkorn har motsvarande arealer varit drygt 10 000 hektar. Här finns alltså en potential att öka den certifierade arealen. Avsättningsmöjligheterna för certifierade fodergrödor kommer att öka nationellt i och med skärpta regler om andel certifierat foder vid certifierad produktion av mjölk och kött.
Diagram 3.9 Arealer av fodersädesgrödor som varit certifierade för ekologisk odling
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000
1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Rågvete
Korn Blandsäd
Havre
Andelen av havrearealen som har odlats med ekostöd har varit runt 15 procent de senaste åren (diagram 3.10). Bland spannmålsgrödorna är dock blandsäd den gröda som har störst andel ekostöd. Att odla blandsäd kan vara en bra strategi för att klara angrepp av skadegörare som bara drabbar en av de samod- lade grödorna. Den höga andelen ekologisk blandsäd kan till viss del också vara en effekt av att den eko- logiska odlingen är mer frekvent i skogsbygderna där också odlingen av blandsäd normalt är något vanli- gare. Det skarpa brottet på linjen för blandsäd beror på en definitionsändring. För åren 1995-2000 ingår stråsädesblandningar och stråsädes/baljväxtblandningar, medan åren 2001-2007 enbart innefattar stråsä- desblandningar. Under senare år har det blivit allt vanligare att skörda stråsäd/baljväxtblandningar som grönfoder och därför redovisas den arealen sedan år 2001 helt och hållet som grönfoder. Av den totala blandsädesarealen, inklusive stråsäd/baljväxtblandningar, var andelen ekostödsareal 42 procent under 2006 och preliminärt 44 procent under 2007.
Diagram 3.10 Andel av havre-, korn-, rågvete- och blandsädesarealen som odlats med mil- jöstöd för ekologiska produktionsformer
Procent
0 5 10 15 20 25 30 35
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Rågvete
Korn Havre Blandsäd1
1) För blandsäd avses under åren 2001-2007 stråsädesblandningar, tidigare ingick även strå- säd/baljväxtblandningar.
Andelen certifierad ekologisk havreareal av den totala havrearealen var sju procent under 2006. Motsva- rande andel för korn var två procent, för rågvete sex procent, för blandsäd (stråsädesblandningar) åtta procent och för blandsäd inklusive stråsäd/baljväxtblandningar 12 procent.
3.2.3 Ärter och åkerbönor odlas ofta ekologiskt
Ärter är en gröda som odlas mycket inom ekologisk odling. I diagram 3.11 visas både den totala arealen och arealen med ekostöd. Den totala ärtodlingen har minskat kraftigt sedan år 2004 då arealstödet till baljväxter sänktes, men för ärtarealen med ekostöd har minskningen inte varit lika markant.
Diagram 3.11 Ärter som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt total areal med ärter
Hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Ärter med ekostöd
Ärter totalt1
1) Under åren 1995-1999 samredovisades ärter, vicker och åkerbönor.
Åkerbönor har i många år odlats mer inom den ekologiska odlingsformen än inom den konventionella.
Under 2007 har det dock varit en viss minskning inom båda odlingsformerna.
Diagram 3.12 Åkerbönor som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt total areal med åkerbönor
Hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Åkerbönor med ekostöd
Åkerbönor totalt1
1) Under åren 1995-1999 samredovisades ärter, vicker och åkerbönor.
Av den totala arealen med åkerbönor har andelen med ekostöd varit närmare 70 procent under senare år.
För ärter har motsvarande andel varit drygt 20 procent. Under 2006 var den certifierade andelen av den totala ärtarealen 16 procent och den certifierade andelen av den totala arealen med åkerbönor 54 procent.
Diagram 3.13 Andel av arealen med ärter och åkerbönor som odlats med miljöstöd för eko- logiska produktionsformer
Procent
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
prel Ärtor
Åkerbönor
3.2.4 Den ekologiska höstrapsarealen ökar
Bland oljeväxtgrödorna har höstrapsarealen med ekostöd ökat snabbt de senaste åren. Vårraps och vår- rybs används ibland som ersättningsgrödor när höstsådden av raps inte har kunnat genomföras som plane- rat. Diagram 3.14 visar att arealen med vårraps och vårrybs ofta är stor när höstrapsarealen är liten, och tvärtom.
Diagram 3.14 Höstraps-, vårraps-, höstrybs- och vårrybsarealer som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer
Hektar
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Höstraps
Vårryps
Vårraps
Höstryps
Även den konventionellt odlade höstrapsarealen har ökat under de senaste åren. Andelen höstrapsareal med ekostöd ligger därför kvar på cirka fem procent trots att arealen med ekostöd har ökat. För de mindre grödorna höstrybs och vårrybs är andelen areal med eko- stöd runt 20 procent. I stort sett hela raps- och rybsarealen med ekostöd är certifierad.
Diagram 3.15 Andel av arealen med raps och rybs som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer
Procent
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Höstraps Vårraps
Vårryps Höstryps
3.2.5 Oljelinarealen har varierat som en följd av ersättningsnivåerna
Odlingen av oljelin ökade snabbt under slutet av 1990-talet som en följd av förmånliga arealersättningar.
När ersättningsnivåerna sänktes minskade odlingen, både den ekologiska och den konventionella. Oljelin är inte så konkurrenskraftigt mot ogräs och grödan kan därför vara svår att odla utan kemisk ogräsbe- kämpning. Ekostödsarealen har under de senaste sex åren varit mindre än 1 000 hektar. Andelen eko- stödsareal var under 2006 fem procent, men bara en procent av den totala oljelinarealen var certifierad.
Diagram 3.16 Oljelin som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt total areal med oljelin
Hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Oljelin med ekostöd Oljelin totalt
3.2.6 Den ekologiskt odlade potatisarealen på en stabil men låg nivå
Vid ekologisk odling av potatis kan man behöva avbryta tillväxten i ett tidigt skede om bladmögel blir ett problem. Det gör det fördelaktigt att odla ekologisk potatis i områden med snabb tillväxt, där man får fram en skörd innan bladmögelsmittan börjar spridas under odlingssäsongen eller att odlingen ligger i ett område med lågt smittotryck. Andelen av matpotatisarealen som haft ekostöd har totalt i landet varit un- gefär fyra procent under senare år. Störst andel matpotatis med ekostöd finns på Gotland och i Blekinge län, samt i norrlandslänen Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Andelen stärkelsepotatisareal med ekostöd har varit lägre, knappt en procent.
Diagram 3.17 Andel av matpotatis- och stärkelsepotatisarealen som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer
Procent
0 1 2 3 4 5 6 7
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Stärkelsepotatis
Matpotatis
Andelen certifierad matpotatisareal var 3 procent under 2006. Motsvarande andel för stärkelsepotatis var 0,3 procent.
3.2.7 Snabb ökning av ekologisk vallfröodling
Inför 2005 års odlingssäsong införde EU ett direktiv som innebar att det utsäde som användes inom certi- fierad ekologisk odling ska komma från certifierade utsädesodlingar. Det ledde till kraftigt ökad efter- frågan av certifierat vallfrö, eftersom vallen är en viktig gröda inom den ekologiska odlingen. Mellan åren 2001 och 2007 ökade den certifierade vallfröarealen från cirka 200 till drygt 2 600 hektar.
Diagram 3.18 Vallfrö som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer, certifierad ekologisk odlad vallfröareal samt total odlad areal med vallfrö
Hektar
5 000 10 000 15 000 20 000
Vallfröarealer totalt
Certifierade arealer
Av den totala vallfröarealen var nära 20 procent certifierad för ekologisk odling under 2007. Sverige var då EU:s näst största producent av ekologiskt vallfrö.
Diagram 3.19 Andel av vallfröarealen som varit certifierad för ekologisk odling
Procent
0 5 10 15 20
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
prel Andel certifierad vallfröareal
3.2.8 En tredjedel av vallarealen odlas ekologiskt
Sedan 1995 då stödet för ekologisk odling infördes har andelen vall med ekostöd ökat kontinuerligt. En tredjedel av den svenska vallarealen odlades ekologiskt under 2005 och 2006.
År 2007 infördes ändrade regler för ekostödet som innebär att utbetalning sker via de djur som utnyttjar vallen och att full ersättning endast ges till certifierade arealer. Dessa regeländringar kan ha lett till mins- kat intresse för ekologisk vallodling på gårdar som inte har djurbesättningar och på gårdar där det är svårt att få avsättning för ekologiskt producerade grödor och djur. En osäkerhet finns dock i den minskning av ekostödsarealen som visar sig för år 2007. Viss del av förändringen kan vara en effekt av ändrat insam- lingssätt av uppgifter då lantbrukarna ansöker om arealstöd. Det nya sättet innebär att en del av de arealer som ingår i åtagandet om ekologiska produktionsformer inte längre särredovisas.
Diagram 3.20 Andel av slåtter- och betesvallarealen som certifierats för ekologisk odling och som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer
Procent
0 5 10 15 20 25 30 35 40
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 prel Andel slåtter- och betesvall med ekostöd
Andel certifierad slåtter- och betesvall
Drygt sju procent av slåtter- och betesvallsarealen var certifierad för ekologisk odling under 2006. Det är en förhållandevis låg andel jämfört med andelen som har ekostöd.
3.2.9 Vallen är den vanligaste grödan inom ekologisk odling
och oljeväxter (raps, rybs och oljelin) är istället mindre vanlig på ekostödsarealerna, jämfört med den genomsnittliga grödfördelningen av landets åkerareal.
Diagram 3.21 Fördelning av ekostödsarealen och den totala åkerarealen mellan olika gröd- grupper 2006
Ekostödsareal
Trindsäd 2%
Oljeväxter 1%
Spannmål 16%
Övriga grödor 12%
Slåtter och betesvall
69%
Total åkerareal
Trindsäd 1%
Oljeväxter 4%
Spannmål 36%
Övriga grödor 20%
Slåtter och betesvall
39%
Grödfördelningen av den certifierade åkerarealen liknar mer genomsnittsfördelningen för den totala åker- arealen, dock med en större andel vall och en större andel trindsädesgrödor.
Diagram 3.22 Fördelning av den certifierade ekologiska åkerarealen mellan olika grödgrup- per 2006
Trindsäd 4%
Oljeväxter 2%
Spannmål 29%
Övriga grödor 18%
Slåtter och betesvall
47%
3.2.10 Prognos inför 2008 – ingen stor ökning av höstsådda arealer med miljöstöd för ekologisk odling
Statistiken om höstsådda arealer ger en första indikation om odlingen under det kommande året. Med ekologisk höstsådd avses höstsådda arealer som lantbrukaren har för avsikt att odla enligt ekologiska produktionsformer. Uppgifter om ekologisk höstsådd samlades in för första gången hösten 2005.
Arealen med höstsådda grödorna avsedda att odlas med ekostöd var hösten 2007 cirka 29 000 hektar, vilket är 21 procent mer än föregående höst. Det var ekostödsarealerna av höstvete, rågvete och höstraps som ökade. Förändringarna är dock relativt små och på grödnivå ligger de inom felmarginalen. I tablå 3.1 redovisas de höstsådda arealerna 2006 och 2007. Uppgifter om höstsådda ekostödsarealer av höstkorn redovisas inte eftersom det är för få observationer.
Höstvete är den höstsådda gröda som odlas mest, både inom ekologisk och inom konventionell odling.
Andelen höstvete är dock lite lägre inom den ekologiska odlingen. Höstråg och rågvete är två höstsådda grödor som tvärtom odlas i något större utsträckning inom den ekologiska odlingen.
Tablå 3.1 Höstsådda arealer 2007 som odlas med ekologiska produktionsformer
Gröda Ekologisk höst- sådd 2006
Medelfel, Ekologisk höst- sådd 2007
Medelfel, hektar procent hektar procent
Höstvete 14 000 5 16 700 6
Höstråg 2 900 15 2 700 9
Rågvete 4 600 7 6 300 9
Höstraps 2 200 10 2 900 8
Höstrybs 300 14 400 19
I diagram 3.23 redovisas höstsådda arealer för de år som uppgifterna har samlats in. Höstsådden kan be- roende på hur vintern och våren blir utvintra. Arealen körs då upp och sås med en annan gröda under våren.
Diagram 3.23 Höstsådda arealer som odlas med ekologiska produktionsformer
Hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000
2005 2006 2007
Höstråg
Höstvete
Rågvete Höstraps
Höstryps
3.3 Regional fördelning av ekologiskt odlade arealer
3.3.1 Störst andel ekologisk odling i Norrlandslänen – men Västra Götalands län har den största arealen
Den totala arealen åkermark med miljöersättning för ekologiska produktionsformer var cirka 513 000 hektar under 2006. Uppgiften avser arealer med ekostöd på jordbruksföretag som under 2006 brukade mer än 2,0 hektar åkermark.
När man jämför belägenheten för ekologiska och konventionella arealer framgår det att arealer med stöd för ekologiska produktionsformer i större utsträckning ligger i skogsbygd. Tendensen märks när man rangordnar länen efter den totala ekostödsarealen, exempelvis genom att Värmlands län har större areal än Skåne län och Jämtlands län lika stor areal som Uppsala län. I diagram 3.24 visas hur åkermarken med miljöstöd för ekologiska produktionsformer var fördelad mellan länen år 2006. Störst omfattning i hektar hade ekostödsarealen i det stora jordbrukslänet Västra Götalands län.
Diagram 3.24 Åkerareal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer 2006, hektar
0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000
Blekinge Norrbottens Kronobergs Hallands Gotlands Örebro Västerbottens Stockholms Kalmar Dalarnas Västmanlands Uppsala Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Jönköpings Skåne Södermanlands Östergötlands Värmlands Västra Götalands
Hektar
Om man istället rangordnar länen efter hur stor andel av den totala åkermarken som har stöd för ekologis- ka produktionsformer blir bilden annorlunda. Störst andel ekostödsarealer finns i norrlandslänen Jämt- lands och Västernorrlands län. Därefter följer Värmlands och Gävleborgs län. Även Norrbottens, Dalar- nas och Jönköpings län har en stor andel areal med ekostöd. I Skåne län var andelen ekostödsareal minst under 2006, se diagram 3.25.
Diagram 3.25 Andel åkerareal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer 2006, pro- cent
0 10 20 30 40 50 60
Skåne Blekinge Hallands Kalmar Örebro Uppsala Västmanlands Östergötlands Gotlands Stockholms Södermanlands Västerbottens Västra Götalands Kronobergs Jönköpings Norrbottens Dalarnas Gävleborgs Värmlands Västernorrlands Jämtlands
Procent
Den certifierade ekologiska arealen följer inte samma regionala mönster. Dessa arealer är inte så stora norröver och norrlandslänen halkar neråt i rangordningslistan.
Diagram 3.26 Certifierad ekologisk åkerareal 2006, hektar
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 Norrbotten
Blekinge Västerbotten Västernorrland Jämtland Kronoberg Kalmar Dalarna Örebro Gävleborg Jönköping Halland Gotland Stockholm Värmland Skåne Södermanland Västmanland Uppsala Östergötland Västra Götaland
Hektar
Andelen certifierad ekologisk åkermark är störst Västmanlands län, följt av Uppsala och Södermanlands län. Det är således lantbrukarna i de mellersta jordbruksbygderna som i stor utsträckning har certifierat sina ekologiska arealer för avsalu av ekologiska produkter. Längst i söder och längst i norr är andelen certifierad odling mindre, se diagram 3.27.
Diagram 3.27 Andel certifierad ekologisk åkerareal 2006, hektar
0 2 4 6 8 10 12
Norrbotten Västerbotten Skåne Blekinge Kalmar Västernorrland Örebro Kronoberg Jämtland Halland Jönköping Dalarna Gävleborg Värmland Östergötland Gotland Stockholm Västra Götaland Södermanland Uppsala Västmanland
Procent
Sammantaget kan man säga att det i län med stor andel ekostödareal och liten andel certifierad ekologisk areal borde finnas en potential att med relativt enkla medel och utan behov av karensperiod öka den certi- fierade produktionen. En förutsättning är förstås att den merkostnad som certifieringen innebär kan kom- penseras av högre priser på de ekologiska produkterna. Exempel på län med stor potential för ökad certi- fiering är Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Värmlands, Örebro och Dalarnas län samt alla norrlandslä- nen. Västra Götalands län och Värmlands län har i absoluta tal störst ekostödsareal som inte är certifierad.
Tillsammans har de två länen cirka 100 000 hektar som inte certifierats (diagram 3.28).
