Har kvinnoforskning med jämställdhets- politik att göra?

(1)

36

K A R I N W I D E R B E R G

Har kvinnoforskning med jämställdhets- politik att göra?

Jämställdhetspolitiken

fokuserar lönearbetet - inte reproduktionen - och ser kvinnan som "problemet". Den har ett

ovanifrånperspektiv och ger en föreställning om likhet mellan könen.

Kvinnoforskningen har däremot ett inifrånper-

spektiv och arbetar med olikheter, skriver Karin Widerberg.

Hur kan de båda samverka?

Aret var 1978 och U H Ä (Universitets och Högskoleämbetet) h a d e samlat byråkrater och forskare för att diskutera h u r m a n skulle a n v ä n d a de pengar som nu avsatts för " a t t stimulera till jämställdhetsforsk- ning". Vi hade nyss startat Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i L u n d (det första i landet) och intresset från alla de kvinnor som s t r ö m m a t till våra första möten h a d e gjort att vi nu satt här fyllda av tillförsikt och styrka. Pengarna borde självklart gå till organisationer som vår, vi var de enda som kunde se till att de kom m å n g a till godo och sålunda bidrog till att stimulera till kvinnoforskning på bred front. Det var alla i församlingen i och för sig eniga om men... det fanns ett problem.

Pengarna var avsedda för jämställdhets- forskning och inte för kvinnoforskning. Syf- tade all kvinnoforskning till j ä m s t ä l l d h e t och i så fall varför inte kalla det jämställd- hetsforskning? K u n d e vi inte byta n a m n ? I två långa d a g a r diskuterade vi innebör- den av jämställdhetsforskning och kvinnoforskning utan att k u n n a k o m m a överens och m å n g a blev irriterade och tyckte att

"det spelar väl ingen roll vad det heter".

M e n för oss kvinnoforskare spelade det en stor roll. Kvinnoforskningen var vår, den handlade om oss som kvinnor, vi stod i centrum. O c h vi upplevde det nu som att man försökte ta den ifrån oss och göra den

till något a n n a t som de skulle fa inflytande och kontroll över (allt är inte jämställdhets- forskning. ..). V å r a r g u m e n t a t i o n var kanske mer emotionell än "saklig". Vid den tiden fanns det ä n n u inte så mycket kvinnoforskning att visa på. I d a g d ä r e m o t har kvinnoforskningen producerat så mycket värdefull kunskap att det överhuvudtaget är svårt att tänka sig en liknande diskus- sion. M e n frågan om förhållandet mellan kvinnoforskning och j ä m s t ä l l d h e t och j ä m - ställdhetspolitik kvarstår.

Är det en viktig fråga? En del m e n a r kanske att kvinnoforskningen b a r a är en del av kvinnorörelsen/kvinnopolitiken och att den viktigaste frågan gäller rörelsens för- hållande till jämställdhetspolitik. Det är mycket möjligt. M e n för oss som sysslar med kvinnoforskning är det också viktigt att vi problematiserar forskningens förhål- lande till jämställdhetspolitik. För även om vi har en " s j ä l v k l a r " relation till kvinnorö- relsen så är den inte vår e n d a "premissleve- r a n t ö r " . Kvinnoforskningens självständiga ställning är en garanti för en ömsesidig in- spiration mellan kvinnoforskning och kvin- norörelse. M e n d e n n a självständiga ställ- ning innebär också att relationen till jämställdhetspolitiken kan bli mer direkt

och d e n n a relation har vi inte problematise- rat i någon n ä m n v ä r d utsträckning. Det har j a g för avsikt att göra i d e n n a artikel.

(2)

Vad är jämställdhetspolitik?

Med jämställdhetspolitik avses i allmänhet politik som uttalat åsyftar jämställdhet mellan könen. Eftersom all politik rör sig om styrning blir den centrala frågan också när det gäller jämställdhetspolitik vem som utfor- m a r den och på vilka grunder. M e d a n d r a ord, vem är det som styr och vad går styr- ningen ut på? H u r m a n besvarar d e n n a fråga beror givetvis på ens eget perspektiv men också på på vilken nivå m a n låter blic- ken falla. Den statliga och centralt utfor- m a d e jämställdhetspolitiken, så som den kommer till uttryck i lagar och regler, kan skilja sig ifrån den jämställdhetspolitik som utformas och utövas ute på arbetsplatserna.

En betydligt vidare innebörd av j ä m - ställdhetspolitik får vi om vi också inklude- rar politikens konsekvenser för jämställdhet mellan könen. All politik har givetvis konsekvenser för förhållandet mellan könen och skulle sålunda k u n n a utvärderas jämställd- hetspolitiskt. Tack vare kvinnoforskningen ser vi könsförhållanden i fler och fler sam- m a n h a n g och om dessa insikter och kunskaper slog igenom politiskt skulle det k u n n a bidra till att o m r å d e t för jämställdhetspoli- tiken utvidgades.

I d e n n a artikel k o m m e r j a g att a n v ä n d a begreppet i den först n ä m n d a , snäva be- märkelsen, dvs den politik som uttalat åsyf- tar jämställdhet. J a g k o m m e r vidare att hålla mig till jämställdhetspolitik " p å högsta n i v å " , dvs den som kommer till uttryck i lagstiftningen. A n l e d n i n g a r n a här- till är för det första att det är den politik som j a g som rättssociolog bäst känner till. För

det a n d r a , att politiken på d e n n a nivå har som syfte att påverka politiken på lägre ni- våer, vilket gör den viktig att analysera.

D ä r m e d inte sagt att det är d e n n a politik som är viktigast när det gäller konsekven- serna för j ä m s t ä l l d h e t mellan könen.

Innehåll och konsekvenser

Ideologiskt kan jämställdhetspolitiken för- ankras b å d e i liberal och socialistisk ideo- logi. Den passar idag in överallt i kapitalistiska samhällen och det är " b a r a "

37 innehållet som är föremål för diskussioner.

Att jämställdhetspolitiken överhuvudtaget har u p p s t å t t beror på kvinnors och mäns¹ rörelser och k a m p . O c h som ett svar, de styrandes svar, måste jämställdhetspoliti- ken förstås vid varje given historisk tid- punkt. I d e n n a artikel avser j a g dock inte att ta u p p förhållandet mellan k a m p och jämställdhetspolitiken generellt utan, som sagt, fokusera på förhållandet kvinnoforskning-jämställdhetspolitik.

Till de mer generella r a m a r n a för j ä m - ställdhetspolitikens u t f o r m n i n g i de nor- diska länderna hör det kapitalistiska pro- duktionssättet och patriarkatet. Tillsam- mans har dessa gett u p p h o v till ett samhälle organiserat utifrån lönearbetet som i sin tur är organiserat utifrån m a n n e n som norm.2

Detta har inneburit att reproduktionen har gjorts till något " p r i v a t " , till en produk- tionsstörning som kvinnorna " f å t t " bära.

H u r u v i d a de kapitalistiska och patriarkala r a m a r n a är oruckade är något som är föremål för livligt resonemang bland sam- hällsvetare. Mycket av diskussionerna runt den s k välfärdsstaten gäller j u s t detta. Det skulle föra alltför långt att k o m m a in på dessa resonemang h ä r och j a g ska därför nöja mig med vissa grova p å s t å e n d e n när det gäller r a m a r n a . Det första är att vi har ett samhälle som officiellt och synligt är orga- niserat och uppbyggt r u n t lönearbete. Det är det som räknas och det är det "politiken"

rör sig om. O c h vinst och lönsamhet är fakta som läggs till g r u n d för politiken. Mitt a n d r a p å s t å e n d e gäller patriarkatet som j a g m e n a r utgjort en bas för lönearbetets orga- nisering under kapitalismen.3 Arbetsdel- ning efter kön i själva lönearbetet har klart patriarkala g r u n d e r (medan den mellan lö- nearbete och oavlönat omsorgsarbete pri- märt har kapitalistiska grunder). M ä n har drivit igenom d e n n a — kapitalister och arbe- tare i patriarkal solidaritet — ofta i hård k a m p gentemot kvinnor.⁴ O c h de har inte sett det som sin politiska uppgift att a r b e t a för ett samhälle officiellt och synligt organiserat och u p p b y g g t r u n t omsorgsarbete. El- ler ens för lönearbetets tillrättaläggande efter " o m s o r g s f a k t a " . Lönearbetets mans- norm är idag i lika stor utsträckning en

(3)

materiell som en ideologisk realitet. Att d e n n a materialitet, lönearbetets m a n s - struktur, sätter r a m a r for j ä m s t ä l l d h e t s p o l i - tiken är följaktligen m i t t a n d r a p å s t å e n d e .

S o m en följd av de s t r u k t u r e r som den p a t r i a r k a l a k a p i t a l i s m e n gett u p p h o v till kan kvinnorna f r a m s t å som " j ä m s t ä l l d h e t s - p r o b l e m e t " . D e t ser ut som o m d e t ä r vi som gör fel — väljer fel u t b i l d n i n g a r , j o b b och a r b e t s t i d e r , för m å n g a eller för få b a r n vid fel t i d p u n k t — och inte k l a r a r av " d e t " . Att h j ä l p a k v i n n o r n a , a n t i n g e n så att vi kan passa in i befintliga s t r u k t u r e r eller också g e n o m att ä n d r a dessa så att d e p a s s a r för kvinnor blir d å d e två h u v u d i n r i k t n i n g a r s o m j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n skulle k u n n a ta.

Patriarkal k a p i t a l i s m t v i n g a r dock in j ä m - ställdhetspolitiken p å d e n första v ä g e n o m än d e n i sin t u r t v i n g a r f r a m vissa juste- r i n g a r av s t r u k t u r e r n a .

D e n j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k som kapitalism och p a t r i a r k a t m e d g e r är inriktad p å kvin- nor som l ö n e a r b e t a n d e . F ö r u t o m d e n n a m e r generella p å v e r k a n finns givetvis en m ä n g d faktorer och förhållanden som är m e r kontextuellt b e s t ä m d a och som gör att j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n får olika utform-

ning, t ex i de n o r d i s k a l ä n d e r n a och att d e n v a r i e r a r över tid. Av d e n o r d i s k a l ä n d e r n a h a r m a n i Sverige n å t t längst p å d e n n a j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i s k a v ä g som också fått

till konsekvens att k v i n n o r faktiskt förlorat rättigheter.

Jämställdhetsrätt-kvinnor förlorar rättigheter I j ä m s t ä l l d h e t e n s n a m n tar m a n bort de specifika k v i n n o r ä t t i g h e t e r som varit kopp- lade till kvinnors a r b e t e m e d h e m och b a r n . I enlighet h ä r m e d h a r t ex underhållsskyl- dighet vid skilsmässa som p r i n c i p u p p h ö r t

" d å ekonomisk j ä m s t ä l l d h e t borde (min u n d e r s t r y k n i n g ) r å d a u n d e r ä k t e n s k a p e t s b e s t å n d " .5 O c h ä n k e p e n s i o n e n ska bort.

Dessa och a n d r a i n d r a g n i n g a r i rättigheter och resurser i n n e b ä r förluster för kvinnor.

Gifta k v i n n o r s o m a r b e t a r deltid, och det är i h u v u d s a k e n d a s t de som h a r r å d att a r b e t a deltid, kan följaktligen få en betydligt s ä m r e ekonomisk situation efter skilsmässa.

O g i f t a k v i n n o r m e d b a r n m å s t e d ä r e m o t

a r b e t a heltid för att k l a r a försörjningen d å inga rättigheter eller b i d r a g finns som bygger p å d e r a s a r b e t e m e d h e m och b a r n . I d a g är också e n s a m s t å e n d e k v i n n o r m e d b a r n den h å r d a s t e x p l o a t e r a d e g r u p p e n i Sve- rige. O c h trots att d e a r b e t a r d y g n e t r u n t är de också d e n g r u p p som h a r det s ä m s t eko- nomiskt.6 D e t t a k a n få de rättigheter som e n s a m s t å e n d e m ö d r a r h a r enligt norsk rätt, att mot låg e r s ä t t n i n g p å heltid få ta h a n d o m sina b a r n och ej b e h ö v a l ö n e a r b e t a — att f r a m s t å s o m b ä t t r e ä n d e n svenska j ä m - ställdhetsrätten, å t m i n s t o n d e v e r k a r de helt " e x o t i s k a " i en svenskas ögon.

För m ä n n e n d ä r e m o t h a r d e n n a j ä m - ställdhetspolitik inte i n n e b u r i t färre rättig- heter, t v ä r t o m . D e r a s faktiska försörjnings- skyldigheter m o t k v i n n o r och b a r n m i n s k a r (i s a m m a takt s o m kvinnors försörjnings- plikt för sig själv och b a r n e n ökar) och m ä n - nens rättigheter s o m fåder ökar. I j ä m - ställdhetens n a m n h a r vi fått flera regler som stärker m ä n n e n s roll som fåder. Ge- m e n s a m v å r d n a d efter skilsmässa är ett exempel, ett a n n a t är d e n svenska insemi- nationslagen.

D e n n a j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k i n n e b ä r följ- aktligen ( m e n givetvis inte b a r a ) att kvin- nor mister r ä t t i g h e t e r m e d a n m ä n n e n s rät- tigheter utökas. O c h m a n k a n f r å g a sig o m den inte, s a m t i d i g t som d e n rycker u n d a n g r u n d e n för " m o r s r ä t t e n " , lägger g r u n d e n för en " f a r s r ä t t " .

J ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n kan också tolkas som ett svar p å kvinnors h a n d l a n d e och

" u t b r y t n i n g s f ö r s ö k " . Regler kan v a r a ett sätt att försöka få kontroll över en utveckling eller en g r u p p . O c h i diskussionen o m att det h a r skett en ö v e r g å n g f r å n ett privat till ett offentligt p a t r i a r k a t7 f r a m h å l l e s d e n n a sida av reglerna.

All j ä m s t ä l l d h e t s r ä t t och j ä m s t ä l l d h e t s - politik h a r inte d e n n a i n r i k t n i n g och dessa konsekvenser. Det gäller t ex inte j ä m s t ä l l d - hetslagen som b e h a n d l a s i a n d r a artiklar i d e t t a n r av KVT. J a g h a r alltså gjort ett negativt urval för att illustrera vissa tenden- ser i j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n . Positiva sidor av d e n n a s a m t a n d r a d e l a r av j ä m s t ä l l d - hetspolitiken kan givetvis också f r a m h å l l a s och d e t t a görs också, inte m i n s t som en del

(4)

39

Britt-Ingrid Persson, ur gruppen "Aktivitet-Passivitet", 1976.

av jämställdhetspolitiken.

D e n n a min negativa utvärdering bygger på ett underifrån perspektiv⁸, i betydelsen att j a g utgått från kvinnornas, " d e styrdas", situation och ett utifrån perspektiv, vilket in- nebär att j a g a n v ä n t mig av teorier för att tolka jämställdhetspolitiken och dess konsekvenser för kvinnor. N u kan och bör j ä m - ställdhetspolitiken också utvärderas i ett in- ifrån perspektiv, dvs utifrån den innebörd kvinnor och m ä n själva ger den. Detta har j a g försökt göra i en utvärdering av den

svenska föräldraledighetslagstiftningen.9

De tidigare diskuterade r a m a r n a för j ä m - ställdhetspolitiken passar på föräldraledig- hetslagstiftningen: Den utgår ifrån den lö- n e a r b e t a n d e kvinnan och gäller konflikten produktion-reproduktion. Det är alltså inte tal om en värdesättning av reproduktions- uppgifter eller -arbete i sig. D e n n a j ä m - ställdhetspolitik gäller j ä m s t ä l l d h e t mellan kvinnor och m ä n . O c h den gäller j ä m s t ä l l d - het inom lönearbetet. Konflikten produktion-reproduktion individualiseras i d e n n a lagstiftning, som en följd av kapitalism och patriarkat. O c h lagstiftningen riktar sig till

(5)

k v i n n o r n a , o m ä n i j ä m s t ä l l d h e t s f ö r k l ä d - n a d , det är vi som är " p r o b l e m e t " . Lagstift- ningen i n n e b ä r att k v i n n o r n a m å s t e kräva sina r ä t t i g h e t e r en och en och g å n g p å g å n g . D e n ä r ett uttryck för en h j ä l p till k v i n n o r n a att passa in i befintliga s t r u k t u r e r och inte ett uttryck för ett försök att ä n d r a s t r u k t u - r e r n a så att d e p a s s a r för kvinnor.

Så kan m a n i ett u n d e r i f r å n perspektiv k o m b i n e r a ett inifrån och ett u t i f r å n per- spektiv. O c h " a v s l ö j a " att det jämställdhets- politiska styrningsperspektivet är ett ovanifrån perspektiv u p p b y g g t r u n t lönearbete och

m a n s n o r m .

Vad är kvinnoforskning?

K v i n n o f o r s k n i n g h a n d l a r o m k v i n n o r och syftar till att synliggöra kvinnors situation.

Olika perspektiv tillämpas och kombineras;

feministiska, materialistiska, liberalistiska m f l och följaktligen kan f r å g a n o m ovan- ifrån, u n d e r i f r å n , u t i f r å n och inifrån perspektiv också ställas i n o m kvinnoforskningen. Vi har, m e n a r j a g , i d e n n a kvinnoforskningsperiod, f r å n 1960-talet och f r a m till idag, rört oss ifrån ett ovan- ifrån och u t i f r å n perspektiv till ett u n d e r - ifrån och inifrån perspektiv. V i h a r alltså g e n o m g å t t olika nivåer av s y n l i g g ö r a n d e av oss själva och u n d e r i f r å n och inifrån perspektivet ä r i d a g det som k ä n n e t e c k n a r kvinnoforskningen. D ä r m e d inte sagt att det inte finns kvinnoforskning m e d ett ovan- ifrån perspektiv eller att vi ä r överens o m eller " f ä r d i g a " m e d i n n e b ö r d e n av ett un- d e r i f r å n - i n i f r å n perspektiv. T v ä r t o m , kvinnoforskningens resultat ä r kontinuerliga in- lägg i k a m p e n o m definitionen av verkligheten. M e n u n d e r i f r å n perspektivet h a r blivit en " n a t u r l i g " u t g å n g s p u n k t i ett p a t r i a r k a t d ä r vi h a r definierats som " d e t a n d r a k ö n e t " . För att fa k u n s k a p o m var vi ä r och vem vi är, ä r vi t v u n g n a att a n v ä n d a ett u n d e r i f r å n och ett inifrån perspektiv.

O c h d e n n a insikt h a r blivit kvinnoforskningens l e d s t j ä r n a , oavsett teoretisk, poli- tisk eller ä m n e s m ä s s i g u t g å n g s p u n k t .

I likhet m e d j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n ä r kvinnoforskningen k v i n n o c e n t r e r a d , m e n till skillnad från den är inte k v i n n o r n a " p r o -

b l e m e t " här. K a n s k e k a n m a n säga att kvinnoforskningen u n d e r en viss period lu- t a d e åt det hållet, d å vi ä g n a d e oss åt " e l ä n - d i g h e t s f o r s k n i n g " och objektifierade kvin- nor i v å r forskning. M e n idag b e h a n d l a s k v i n n o r n a s o m subjekt och " p r o b l e m e t "

försvinner eller förskjuts d å . A t t t ex en s m å b a r n s m o r väljer d e l t i d s a r b e t e tolkas idag inte b a r a som ett utslag av eländighet och som ett resultat av t v å n g u t a n också som ett positivt val som k v i n n a n straffas för av m ä n n e n och s t r u k t u r e r n a .

J ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n bygger p å j ä m f ö - relser mellan k v i n n o r och m ä n m e d a n kvinnoforskningen b e t o n a r j ä m f ö r e l s e r mellan kvinnor. O c h m e d a n j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i - ken ger u p p h o v till föreställningar o m likhet så ger kvinnoforskningen u p p h o v till före- ställningar o m olikhet. K v i n n o r u n d e r s ö k s på o m r å d e n , i f r å g o r och m e d m e t o d e r som inte h a r t i l l ä m p a t s p å m ä n . O c h även o m inte kvinnoforskningen p r i m ä r t syftar till att j ä m f ö r a kvinnor m e d m ä n blir konse- kvensen av k v i n n o c e n t r e r i n g e n att vi f r a m - står som a n n o r l u n d a ä n m ä n n e n . H u r u v i d a d e n n a olikhet är " s a n n " , vet vi inte förrän m ä n h a r u n d e r s ö k t s p å ett likartat sätt. I d e t t a avseende k a n kvinnoforskningen kritiseras för att b i d r a till s k a p a n d e t av "kvin- n a n " och s å l u n d a för att u n d e r b y g g a och legitimera föreställningar o m olikhet mellan könen.1 0

O a v s e t t o m m a n m e n a r att kvinnoforskningen s k a p a r en s a n n eller falsk bild av olikheten m e l l a n könen, m e n a r j a g att d e n n a o l i k h e t s s k a p a n d e f u n k t i o n är viktig i förhållande till j ä m s t ä l l d h e t s i d e o l o g i och j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k . I tider d å likhet och j ä m f ö r e l s e r m e d m ä n n e n (ej m ä n m e d kvin-

nor) p o ä n g t e r a s , lyfter kvinnoforskningen f r a m oss som olika och lägger g r u n d e n för j ä m f ö r e l s e r m e l l a n kvinnor. O c h d e t t a ger

u n d e r l a g för kollektiv könsidentitet och k ö n s k a m p .

Bör vi ägna oss åt jämställdhetspolitik, och i så fall hur?

Vi kvinnoforskare diskuterar, p r o b l e m a t i - serar och d o k u m e n t e r a r v å r t förhållande till kvinnorörelsen. D e t s a m m a gäller vårt

(6)

41

Britt-Ingrid Persson, ur "Vi älskar varann - en samhällssituation ", 1972.

förhållande till våra ä m n e n s frågeställ- ningar, teorier och metoder. V ä r r e är det med förhållandet till jämställdhetsideologi och jämställdhetspolitik. Av det j a g hittills har tagit u p p f r a m s t å r jämställdhetspolitik och kvinnoforskning som två " l ä g e r " befol- kade av olika g r u p p e r med olika perspektiv, men naturligtvis finns det länkar d e m emel- lan.

Jämställdhetspolitikens f r ä m s t a inver- kan på kvinnoforskningen, förutom att den bidrar till att legitimera och alstra resurser för kvinnoforskning, är att kvinnoforskare dras in i jämställdhetspolitiken genom att utvärdera eller u t f o r m a den. Låt oss börja med utvärderingsaspekten. Bör vi utvär- dera jämställdhetspolitiken och i så fall hur?

D å vi som kvinnoforskare tar u p p kvinnors situation på ett visst o m r å d e och/eller relationen mellan könen, faller det sig ofta

naturligt att mer eller m i n d r e uttalat för- hålla sig till jämställdhetsideologin generellt eller till jämställdhetspolitiken på om- rådet. En sådan indirekt utvärdering gör vi och det bör vi självklart göra. Frågan gäller snarare h u r vi förhåller oss till en direkt utvärdering, i betydelsen att m a n utgår ifrån jämställdhetspolitiken och att det är den

som ska utvärderas. O m vi väljer att göra en sådan direkt utvärdering är det av yt- tersta vikt att vi tänker i termer av de b å d a perspektiv j a g tidigare presenterat; under- ifrån och ovanifrån, och att vi väljer sida.

Dessa b å d a perspektiv kan nämligen resultera i helt olika kunskaper vilket j a g ska försöka belysa h ä r . "

I studier av jämställdhetspolitikens verk- ningar i ett ovanifrån perspektiv, " d e styran- des", är lagen eller å t g ä r d e r n a själva ut- gångspunkten. Det är med a n d r a ord " d e styrandes" definition av problemet som blir

(7)

42

avgörande för vad som ska studeras. M a n godtar på detta sätt indirekt deras syn på, och definition av, det sociala problemet och problemområdet. H ä r i g e n o m länkas utvär- deringen in på frågor och o m r å d e n som " d e s t y r a n d e " har inriktat sig på. En utvärde- ring som därför helt logiskt tenderar att resultera i smärre kritik i form av påpekan- den om bristande överensstämmelse mellan politiska åtgärder och beteende. M e d a n d r a ord en kritik på " d e s t y r a n d e s " premisser.

Att ta jämställdhetspolitiken som utgångs- punkt i n n e b ä r också att m a n ger den en viss vikt och betydelse, något den kanske endast har i " d e s t y r a n d e s " och i forskarens ögon.

En u t g å n g s p u n k t som följaktligen befäster och legitimerar " d e s t y r a n d e s " definition av problemen.

En stor del av den rättssociologiska forskningen r ö r a n d e lagars verkningar genomsy- ras av detta perspektiv. Fokus ligger på hur lagen förs ut, tillämpas och a n v ä n d s och inte på själva lagen eller det politiska pro- g r a m m e t , dvs målen. Det är medlen och styrningsformerna som diskuteras. Tvång eller resurser, positiva eller negativa styr- ningsformer — vad är bäst? Styrning som formuleras på detta sätt blir en fråga om teknik och inte om politik.

För d e m jämställdhetspolitiken riktar sig till, i ett underifrån perspektiv, " d e styrdas", är det dock inte säkert att " p r o b l e m e t " är löst i och med en överensstämmelse mellan politiska åtgärder och beteende. " D e styrdas"

definition av problemet kan vara en a n n a n . Det är kanske inte den lagen eller de åtgär- d e r n a som är viktiga, det är kanske något a n n a t eller vidare. En u t g å n g s p u n k t i politiska åtgärder kan därför ge en felaktig bild av deras verkningar i den socialt definie- rade situationen.

Vill vi veta vad jämställdhetspolitiken innebär i olika verksamheter och situatio- ner och för olika grupper, dvs vill vi utvär- dera reformer i ett underifrån perspektiv, kan vi aldrig låta de politiska å t g ä r d e r n a bilda utgångspunkt för studiernas upplägg- ning. De bör endast fungera som vägvisare, något som anger att det finns problem.

Själva problemen måste dock de berörda g r u p p e r n a definiera.

Metodologiskt i n n e b ä r det att vi i inter- vjuer, enkäter m m låter de berörda be- skriva vad de anser utgöra problemet och hur de förhåller sig till det, utan att n ä m n a de politiska å t g ä r d e r n a ifråga. H ä r i g e n o m far vi veta vilken betydelse å t g ä r d e r n a har för de berörda och undviker att ge dem en å priori betydelse b a r a genom att fråga om dem. På detta sätt kan vi fa reda på hur " d e s t y r d a " definierar problemet, hur de försö- ker lösa det och vilken roll de jämställdhets- politiska å t g ä r d e r n a spelar i d e n n a situation.

Olika perspektiv ger olika kunskap. För kvinnoforskare som sysslar med utvärde- ring av jämställdhetspolitik är det särskilt viktigt att detta klargörs, både för oss själva och för läsaren. Att ä g n a sig åt jämställd- hetspolitik i n n e b ä r nämligen lätt att m a n går in i ett ovanifrån perspektiv. Styrnings- perspektivet liksom smyger sig på d å vi riktar vår u p p m ä r k s a m h e t mot jämställdhets- politiken. H a r vi inte klart bestämt att vi endast ska se politiken som en vägvisare till ett problem som g r u p p e n sen ska definiera, blir det lätt en utvärdering på " d e styran- d e s " premisser. O c h då finns det en risk och en tendens att de kunskaper som ett under- ifrån (och inifrån) perspektiv garanterar, faller bort. Resultatet blir en ofullständig, ibland även en felaktig, förståelse av j ä m - ställdhetspolitikens verkningar.

M e n även om vi u t v ä r d e r a r jämställd- hetspolitiken i ett underifrån och inifrån perspektiv, kvarstår frågan om vi överhu- vudtaget bör satsa v å r a resurser på j ä m - ställdhetspolitik. K r a v e n från oss, från kvinnorörelsen, h a r i jämställdhetspoliti- ken förvandlats till krav på oss. Ska vi ägna oss åt att besvara frågor vi kanske aldrig ställt och som vi dessutom är kritiska mot?

De kvinnoforskare som erbjuds att del- taga i utredningar med syfte att utforma jämställdhetspolitik ställs inför s a m m a val av perspektiv som det j a g ovan redogjort för. Nu har vi ingen d o k u m e n t e r a d kunskap, så vitt j a g vet, om h u r ofta och i vilka frågor kvinnoforskare blir anlitade. Vi har överhuvudtaget dåliga kunskaper om kana- lerna mellan kvinnoforskare, kvinnoforskning och jämställdhetspolitik. I n o m kvin-

(8)

43

Britt-Ingrid Persson, ur "Aktivitet-Passivitet", 1976.

noforskningen h a r tillbakaföring av resultaten varit en u t t a l a d m å l s ä t t n i n g där- emot inte en " v i d a r e f o r i n g " till politikerna.

O c h politikerna å sin sida h a r inte heller i n r ä t t a t speciella o r g a n , t ex t y p Arbetslivs- c e n t r u m , för att trygga kontakten kvinnoforskning - j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k . I d a g h a r d e n n a kontakt en spontanistisk prägel och det kan tolkas som att politikerna inte u p p - fattar kvinnoforskningen som en a v g ö r a n d e resurs n ä r det gäller j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i - kens u t f o r m n i n g . J ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n är m a o fastlagd och e n d a s t d e n kvinnoforskning som p a s s a r in ä r av intresse. M e n o m det ä r så och h u r k a n a l e r n a kvinnoforskare, kvinnoforskning och j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k egentligen går, kan e n d a s t f r a m t i d a forskning utvisa.

Kvinnorätt - mellan kvinnoforskning och jämställdhetspolitik

Av alla k v i n n o f o r s k n i n g s ä m n e n är kvinno- rätt det m e s t s p ä n n a n d e i diskussionen o m förhållandet kvinnoforskning — j ä m s t ä l l d - hetspolitik. O c h d e t är också en av de få ä m n e n som h a r en u t t a l a d kvinnopolitisk definition. Å t m i n s t o n e gäller det för kvin-

n o r ä t t e n i N o r g e d ä r m a n k o m m i t överens om att " k v i n n o r ä t t e n s ä n d a m å l är att be- skriva, förstå, och förklara kvinnors rätts- liga ställning, m e d syfte att förbättra kvinnors ställning i r ä t t e n och s a m h ä l l e t " . J a g ska h ä r ta u p p något o m d e n norska kvinno- rättens verksamhet1 2 och d i s k u t e r a d e n i relation till j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k .

R ä t t e n avspeglar och uttrycker, o m ä n i m a s k e r a d form, samhälleliga förhållanden.

O c h lagstiftningen är ett medel i k a m p e n mellan klasser och m e l l a n kön. I ett femi- nistiskt perspektiv ä r följaktligen rätten patriarkal till form och innehåll. F r å g a n ä r d å h u r m a n som j u r i s t och kvinnoforskare kan n ä r m a sig rätten. A t t utgå f r å n rätten skulle j u i n n e b ä r a att m a n s t a r t a r m e d d e p a t r i a r -

kala m a s k e r i n g a r n a . A a n d r a sidan är m a n inte u t b i l d a d för att ha en samhällsveten- skaplig u t g å n g s p u n k t . D e t t a p r o b l e m h a r m a n p å k v i n n o r ä t t e n i O s l o löst g e n o m att i

"all a n s p r å k s l ö s h e t " h a en kvinnopolitisk u t g å n g s p u n k t . K v i n n o r s p r o b l e m o m r å d e n , så som k v i n n o r ä t t s f o r s k a r n a själva u p p f a t - tar d e m och så som f o r s k a r n a får k u n s k a p om d e m via J U R K (Juridisk r å d g i v n i n g för kvinnor, d ä r alla saker läggs in p å d a t a ) är det m a n u t g å r ifrån. M o t b a k g r u n d h ä r a v

(9)

44

beskrives sedan juridiken på o m r å d e t och sammanställs till nya r ä t t s o m r å d e n . Så har husmorsrätt, födslorätt och pengarätt ska- pats. G e n o m detta tillvägagångssätt, som innebär att m a n tar u p p alla regler som är relevanta för kvinnor oavsett om de är köns- neutrala eller ej, beskrivs kvinnors faktiska rättsliga ställning på o m r å d e t . Kontrasten mellan socialt och rättsligt o m r å d e bidrar till att avslöja rättens patriarkala karaktär.

O c h eftersom rätten är ett samhälles nor- mativa uttryck — det är det vi demokratiskt har kommit överens om gäller och ska gälla - avslöjas h ä r m e d också samhällets patriarkala karaktär.

U t g å n g s p u n k t e n i kvinnors problemom- råden har inneburit en mer eller mindre uttalad skepsis mot att ägna sig åt en direkt utvärdering av jämställdhetspolitiken. På kvinnorätten har m a n valt att prioritera kvinnopolitiskt och inte jämställdhetspoli- tiskt. I de fa tillfällen m a n ägnat sig åt jämställdhetspolitik, t ex lag mot könsdis-

kriminering,^{1 3} har det gjorts utifrån ett un- derifrån perspektiv och jämställdhetspoliti- kens patriarkala karaktär har då kritiserats.

Ger då kvinnorättsforskarna i dessa av- slöjanden n å g r a anvisningar på " h u r m a n kan förbättra kvinnors ställning i samhället och rätten"? Inte direkt. O c h de är överhu- vudtaget tveksamma till och i m å n g a fall direkt negativa till att a n v ä n d a rätten som ett s å d a n t instrument. Det är i princip endast i s a m b a n d med pengar som kvinno- rättsforskarna m e n a r att rätten kan och bör användas som ett i n s t r u m e n t för att fördela pengar mellan könen mer rättvist.1 41 a n d r a frågor, särskilt de som gäller direkta kon- flikter mellan en m a n och en kvinna, vill de inte ha en rättslig inblandning. Kvinno- rättsforskarna vill inte utvidga det offentli- gas inblandning i människors liv, särskilt inte med kontroller och sanktioner, dvs m a n har en generellt kritisk inställning till juridiken eftersom d e n n a inblandning också ofta har patriarkala undertoner. Därför ar- g u m e n t e r a r m å n g a mot t ex kriminalisering av " t o r s k a r " och mot att ta u p p våldtäkts- fall för domstol. O c h även om detta synsätt inte (ännu) har tagit sig uttryck i en femi- nistisk rättsteori så tycks det i praxis vara

utvecklat som en legal strategi.

Även i de mer begränsade och konkreta undersökningar av en lags eller bestämmel- ses sociala innehåll, som också utföres vid Kvinnorätten i Oslo, är m a n ovillig att hän- visa till rättsliga förändringar för att för- bättra kvinnors situation. I en undersök- ning av vilka avtal m a k a r ingår, mot bakgrund av äktenskapsavtalet,1 3 fann m a n att de långt ifrån genomsyrades av den j ä m - likhet och h a r m o n i som lagstiftningen ger uttryck för. M e n detta föranleder inte forskarna att föreslå en m ä n g d nya regler. Det var inte det som var syftet. Forskarna har istället a n v ä n t lagstiftningen som en vägvi- sare till ett p r o b l e m o m r å d e vars definition sen utformats underifrån och inifrån. Häri- genom har de " u p p t ä c k t " ett problem och d e n n a u p p t ä c k t har sen använts bl a för en ideologikritik av familjerätten d ä r dess könsneutralitet, könsharmoni och j ä m - ställdhetsuttryck särskilt kritiseras.

Kvinnorätten har s å l u n d a systematiskt använt sig av ett underifrån (och ibland ett inifrån) perspektiv på det ovanifrånmate- rial som de a r b e t a r med. O c h detta under- ifrån perspektiv har gjort att de inte sugits u p p av jämställdhetspolitiska resonemang trots att de sysslar med juridik, som är politikens f r ä m s t a instrument. Mot b a k g r u n d av d e n n a autonomi och detta perspektiv är det kanske något förvånande att m a n i sam- band med utredningar kontaktar kvinno- rätten och anlitar dess jurister. A n m ä r k - ningsvärt är i alla fall att dess kvinnorättsjurister lyckas behålla under- ifrån perspektivet och ge uttryck för det i själva utredningsarbetet.

Till sist bör det framhållas att kvinnorät- ten inte har d e n n a inriktning överallt.

Tvärtom så är vad som hittills sagts kanske specifikt för Norge och bör förstås mot bakgrund av att feminismen är så stark inom kvinnoforskningen och kvinnorörelsen där.

I Sverige och D a n m a r k har inte kvinnorät- ten profilerat sig på m o t s v a r a n d e sätt och mitt intryck är att m a n där, åtminstone hittills, legat n ä r m a r e den j ä m s t ä l l d h e t s p o - litiska inriktningen. Nu är det också möjligt att det håller på att ske en jämställdhets- vridning även i Norge. Kvinnorättens för-

(10)

slag om " J ä m s t ä l l d h e t s r ä t t " som nytt ä m n e vid den juridiska fakulteten i Oslo kan tolkas i den riktningen. Det är emellertid också möjligt att det bara är en ytlig efter- gift åt jämställdhetsideologin och att inne- hållet bygger på ett underifrån perspektiv som sålunda kan ge j ä m s t ä l l d h e t och jäm- ställdhetsrätt en ny innebörd. Det kommer framtiden att utvisa.

Vilken relation önskar vi?

Jag har här framställt kvinnoforskningens och jämställdhetspolitikens perspektiv som olika. Det anser j a g att de är och bör vara.

Som f r a m g å r av mina resonemang här anser j a g att det är viktigt att vi håller fast vid vårt underifrån perspektiv för att d ä r m e d garantera kvinnoforskningsperspektivet.

Särskilt viktigt blir detta om vi involverar oss i jämställdhetspolitiska s a m m a n h a n g . Jämställdhetspolitikerna kan och bör " a n -

v ä n d a " oss men det ska vara på våra premisser. Detta är viktigt inte b a r a för kvinnoforskningen som s å d a n , dvs kunskapspro- duktionen om kvinnor, utan också för kvinnopolitiken i såväl snäv som i vid be- märkelse. I snäv bemärkelse genom att fa in kvinnoperspektivet i politiken och på sikt bidra till att vidga definitionen av j ä m - ställdhetspolitik. I vid bemärkelse genom att påverka kvinnokampen centralt och i vårt dagliga liv.

I vårt dagliga liv tror j a g att det är frukt- bart att jämställdhetspolitiken och kvinnoforskningen har så olika perspektiv. Den viktigaste och mest positiva funktionen med jämställdhetspolitiken är inte själva åtgär-

d e r n a utan ideologin. Den säger att könen bör vara lika och lägger d ä r m e d g r u n d e n för en jämförelse mellan könen. Därför kan vi idag u p p f a t t a skillnaderna som värre än vad kvinnor gjorde förr, då skillnaderna var större men könen inte skulle j ä m f ö r a s . Att jämställdhetsideologin också kan medföra att m a n u p p f a t t a r att m a n " ä r nästan d ä r "

och att jämställdhetsmisslyckanden upp- fattas som personliga misslyckanden som kvinnor och m ä n u n d e r "jämställdhets- press" formulerar som frivilliga arrange- mang,1 6 är baksidan av jämställdhetsideo-

45 login och d e n n a har kvinnoforskare lyft fram och kritiserat. M e n d e n n a har också en positiv sida. Jämställdhetsidelogin uttrycker, förutom att det är legitimt att jäm- föra könen, också att det är legitimt med förändring och utveckling. O c h j a g tror att kvinnor upplever jämställdhetsideologin och jämställdhetspolitiken som ett uttryck för och en bekräftelse på att de har rätt att bryta u p p och b a n a nya vägar. Därför är jämställdhet inte b a r a ett g e m e n s a m t pro- jekt för parterna utan också ett kvinnopro- jekt, om än ett periodvis vilande sådant.

Kvinnoforskningen med sitt underifrån perspektiv kan då fylla en funktion genom att fylla detta " k v i n n o p r o j e k t " med ett in- nehåll. Den får oss att j ä m f ö r a oss med kvinnor och ger oss en identitet, en historisk grund att stå på och visioner om f r a m t i d a kvinnoliv. Den förändringspotential som jämställdhetsideologin legitimerar kan följ-

aktligen kvinnoforskningen " u t n y t t j a " och d ä r m e d stimulera till skapandet av en un- derifrån definierad j ä m s t ä l l d h e t s u p p f a t t - ning och -politik.

Till sist

J a g har här i det n ä r m a s t e utelämnat frågan om de politiska perspektiven inom kvinnoforskningen och vad dessa innebär för relationen till jämställdhetspolitik. Det är av- siktligt även om j a g hela tiden har känt en oro för mitt sätt att d r a all kvinnoforskning över en kam. Jag tror dock att m a n i detta s a m m a n h a n g kan göra det. U n d e r i f r å n perspektivet går på tvärs av a n d r a politiska och teoretiska skiljelinjer och även om dessa gör att vi tolkar resultaten olika så har vi med underifrån perspektivet något att lära av v a r a n d r a . O c h j a g tror att detta är en lika viktig förklaring som " d e n apolitiska tid vi lever i" för att förstå varför vi kommer så bra överens i kvinnoforskningsmiljöerna.

En a n n a n sak är sen att jämställdhetspoliti- kerna inte ser oss som en g r u p p och är noga med att välja den politiskt rätta.

Det j a g här tagit u p p h a r gällt den statligt och centralt u t f o r m a d e jämställdhetspoliti- ken och inte partiernas och fackföreningar- nas politik på m o t s v a r a n d e nivå. J a g har

(11)

inte heller k o m m i t in p å relationen mellan kvinnoforskning och d e n lokalt u t f o r m a d e och u t ö v a d e j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n , t ex p å a r b e t s p l a t s e r n a . H ä r tror j a g dock kvinnoforskare, t ex d e som sysslat m e d arbetslivs- forskning, varit betydligt m e r involverade.

H u r stark d e n n a involvering varit, vilka premisser som gällt s a m t vad det i n n e b u r i t för j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n d ä r , vet vi idag ytterst lite o m . Det är en forskningsuppgift för f r a m t i d e n .

N O T E R

1 Inom kvinnoforskningen har vi haft en tendens att endast se kvinnors kamp för obero- ende, frigörelse och jämställdhet och de uppnådda resultaten som en följd av denna kamp. Men att också männen kan vara in- tresserade härav och mer eller mindre aktivt verka för en sådan utveckling, visar Barbara Ehrenreich i sitt arbete; The hearts of men, Anchor Books, NY 1984.

2 Detta resonemang har jag utvecklat bl a i artiklarna "Försörjning i ett könskamps- perspektiv", Retfaerd nr 29/1985 samt "Do- minans och underordningsprocesser, rättens roll och rätten i dess perspektiv", Retfaerd nr 31/1985.

3 Se tidigare nämnd artikel "Försörjning..."

not 2.

4 Se tidigare nämnd artikel "Försörjning..."

not 2.

5 Lotta Westerhäll Gisselsson; "Jämställd- hetssyftet inom den svenska familj erätten- förr-nu-i framtiden", Svensk Juristtidning, häfte 1 nr 70 1985, s 55.

6 För statistiska uppgifter härom se t ex SCB;

"Välfärd for vem?", rapport nr 22 i serien Levnadsförhållanden.

7 Se t ex Helga Maria Hernes; "Women and the welfare state. The transition from private to public dependence" i Harriet Holter (red); Patriarchy in a welfare society, Universi- tetsförlaget, Oslo 1984.

8 Begreppen underifrån, ovanifrån, utifrån och inifrån är utvecklade av Thomas Ma- thiesen i hans bok Makt och motmakt, Korpen, Göteborg 1982.

9 Resultaten från undersökningarna har kommit ut som bok, Catharina Calleman mfl;

Kvinnoreformer på männens villkor, Studentlitte- ratur, Lund 1984, och finns sammanfattade i en artikel av mig, "Världens bästa reformer — en fråga om perspektiv? - den svenska

föräldraledighetslagstiftningen i ramplju- set", Tidskrift för rättssociologi vol 2 nr 2 1985.

10 Denna kritik har jag utvecklat i artikeln

"Från marxism till feminism till köns- kamp. . . " i Hillevi Ganetz mfl (red); Femi- nism och marxism, en förälskelse med förhinder, Arbetarkultur, Stockholm 1986.

11 Denna framställning är hämtad från en artikel där dessa perspektiv är ytterligare utvecklade, se Karin Widerberg; "Lagars verkningar - en fråga om perspektiv? En lov i sökelyset revisited", i Anders Bratholm m fl (red) Samfunn, rett, rettferdighet, Festskrift till Torstein Eckhoffs 70-årsdag, Tanum, Oslo

1986.

12 För den som önskar en närmare bekantskap med kvinnorättens arbeten hänvisas till Tove Stäng Dahl (red); Kvinnerett 1 och 2, Universitetsförlaget, Oslo 1985 (som bl a re- censerades i K VT nr 2/1986) samt till deras stencilserie som kan rekvireras från Avdel- ning for Kvinnerett, Juridiska Fakulteten, Oslo universitet.

13 Se t ex Tove Stäng Dahl mfl; "Likhet og urett" i Anders Bratholm mfl (red); Kritisk Juss, Pax, Oslo 1976.

14 Tove Stäng Dahl; "Women's right to rao- ney" i Harriet Holter (red), 1984.

15 Anne Hellum; "Penger og verdighet etter ektefellelovens § 1" samt Marianne Fast- vold; "Kvinners arbeid og integritet i fami- lien", i Tove Stäng Dahl (red) 1985.

16 Hanne Haavind; "Förändringar i förhållan- det mellan kvinnor och män", KVT nr 3 1985.

S U M M A R Y

Within women's research, the relationship between the research and the women's movement has been much debated, but the relationship of women's research to government policies for equality has not been much discussed. In this artide, women's research perspectives and those of equality policies are examined with the aim of showing that they are different, and that it is important that they remain so, and that women researchers must be aware of these differences when evaluating or investigating policies for equality.

The equality policies analyzed here are those governmental policies having the expressed pur- pose of obtaining equality between the sexes.

Capitalism and patriarchy set the general frames of reference for the form and content of equality policies in the Scandinavian countries,

(12)

47 and as a consequence of a society organized

around wagc-labour with the male as a norm, women are perceived as the "equality problem". Equality policies are accordingly concerned with women as wage-labourers only, and where these policies have been fully developed, as they have in Sweden, the result has been a loss of rights for women, and a gain in rights for men.

While the point of view expressed in these equality policies can be described as a "ruler's perspective", built around wage-labour and the man as norm, the perspective of women's research is one of "grassroots"-and from the

"inside". And while equality policies give rise to views about similarities between the sexes, women's research gives rise to views about dissimilarities —by focussing on women.

It is argued that when evaluating equality policies one ends up with a "ruler's perspective"

ifone allows the policies in question to define the problem area. If we want to evaluate these policies from a grassroots perspective, the groups involved must define the problems of equality and in so doing define the role of equality policies in the group's social contexts.

Women's law is the area that is logically closest to equality policies. In the Women's Law Department in Oslo (Norway), the point of departure when doing research is women's social situation, which in turn, defines the relevant laws. This has resulted in the creation of new legal areas such as the "Birth Law". The focus

on women's social problem areas as defined by the women themselves has resulted in a pro- nounced scepticism regarding the usefulness of equality policies.

Finally, it is noted that the most important aspect of equality policies is not the actual legislation but the ideology behind it. In this artide it is suggested that the ideology has a positive function for women in that it expresses that development and change are legitimate.

Karin Widerberg

Institutt for Rettssociologi Oslo universitet

Sporveisgt. 35 N-Oslo 3 Norway