Pennan är mäktigare än svärdet - men en handgranat talar sitt tydliga språk: En intervjustudie om våldsdåd mot svensk polis

INSTITUTIONEN FÖR STATSVETENSKAP

Pennan är mäktigare än svärdet

- men en handgranat talar sitt tydliga språk

En intervjustudie om våldsdåd mot svensk polis

Författare: Oscar Gustafsson Handledare: Rafael Ahlskog

Examinator: Karl-Oskar Lindgren

Termin: HT17 Ämne: Statsvetenskap Nivå: C-uppsats 15hp Kurskod: 2SK079 Antal ord exkl. bilagor: 12.136

Antal sidor inkl. bilagor: 40

Abstrakt

Den här studien studerade poliser i yttre tjänst i polisområde Uppsala gällande deras

upplevelser av det grova våld som riktas mot Polisen och poliser. Studiens syfte var att ta reda på hur Polisen och poliserna påverkas i sin yrkesutövning och även som enskilda individer, samt vilken påverkan det grova våldet har på samhället utifrån polisernas upplevelser. Sex stycken poliser har intervjuats genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer för att kunna besvara frågeställningarna. Den insamlade empirin har därefter tolkats och analyserats med ett resultat till följd som visar att det grova våldet mot Polisen och poliser har skapat en

problembild för samhällets demokratiska funktioner och även för enskilda poliser och Polisen.

Polisens kapacitet att fullfölja sitt uppdrag i samhället har reducerats och de enskilda poliserna upplever en fallerande arbetsmiljö med funderingar om att byta tjänst till följd av detta.

Nyckelord

Polis, Polismyndigheten, Grovt våld, Arbetsmiljö, Demokrati, Anarki, Attacker

Tack

Jag vill rikta ett stort tack till min handledare, Rafael Ahlskog, som lämnat tips och goda råd tillsammans med konstruktiv feedback i mitt skrivande. Jag vill även tacka de poliser som ställt upp på intervjuer, utan er hade denna studie inte varit möjlig.

Jag vill även tacka min vän Ellinor som läst igenom uppsatsen under resans gång och kommit med förslag på förbättringar.

Oscar Gustafsson 29.e december 2017

Innehållsförteckning

1. INTRODUKTION………. 1

1.1 Syfte och frågeställning……….. 2

1.2 Bakgrund……… 3

1.3 Begreppsdefinition………. 3

2. TEORI………. 3

2.1 Demokrati………... 3

2.2 Anarkism……….5

2.3 Polisens uppdrag och roll………6

2.4 Tidigare forskning………...8

2.4.1 Statistik från brottsförebyggande rådet……….. 11

2.4.2 Polis och demokrati……… 12

2.5 Teoretisk sammanfattning……….. 13

3. METOD……….. 14

3.1 Urval………... 14

3.2 Etiska aspekter……… 15

3.3 Genomförande……… 15

3.4 Respondenternas bakgrund……… 17

4. RESULTAT……… 17

4.1 Det upplevda våldet……… 17

4.2 Påverkan på individen……… 18

4.3 Hur påverkas samhället……….. 20

4.4 Orsaker till våldet………... 22

4.5 Framtiden………... 24

5. ANALYS OCH DISKUSSION………. 26

5.1 Metoddiskussion……… 26

5.1.1 Validitet och reliabilitet……….. 27

5.2 Konsekvenser för Polisen och poliser……… 29

5.3 Konsekvenser för samhället………... 30

5.4 Slutdiskussion och sammanfattning……….. 31

5.5 Vidare forskning……… 31

6. REFERENSER……….. 32

7. BILAGOR………... 34

Bilaga A Informationsbrev………... 34

Bilaga B Intervjuguide………. 35

1 1. INTRODUKTION

Våld mot poliser är inget nytt fenomen i Sverige utan har funnits länge. Vad man däremot kan se är en förändring hur dessa våldsyttringar har tagit en ny form till att bli mer utstuderade. Enligt Polisförbundets rapport (2017) så har sex av tio poliser i yttre tjänst utsatts för våld, hot eller trakasserier det senaste året och sju av tio poliser upplever att utsattheten för våld eller hot har ökat de senaste två åren. En väsentlig skillnad är att det idag är ett utstuderat våld som inte behöver vara knutet till en viss situation för stunden, utan ett våld som beskrivs som en hämndaktion. Under 2014 detonerade en bomb utanför Rättscentrum i Malmö där bland annat Polisen har sina lokaler (Sveriges Radio 2014) och året därpå kastades en handgranat mot en polisbuss i Tumba (Sveriges Television 2015).

Dessa attentat kan ses som två enskilt stora händelser under 2014 och 2015 som blivit ett startskott för en normaliserad bild av attacker mot Polisen. Hittills under 2017 så har attentat av samma kaliber mångdubblats. I februari fick en polischef sin bil sprängd utanför sin bostad i Täby, i augusti detonerade en bomb utanför polishuset i Hallstahammar och senare samma månad blev en polis i Stockholm knivhuggen i nacken.

Under hösten fortsatte de allvarliga incidenterna att tätt avlösa varandra. I september utsätts en polisfru för ett kidnappningsförsök söder om Stockholm, i oktober detonerar en bomb utanför polishuset i Helsingborg och en polis får sin privata bostad beskjuten av ett automatgevär då han och hans familj befinner sig hemma, och senast i raden är en attack mot polishuset i Uppsala då en handgranat kastas mot en av entréerna som polisanställda använder för att ta sig in och ut från byggnaden (Svenska Dagbladet 2017). 2017 kan sägas ha varit ett händelserikt år inom Polisen och 2018 får visa om det endast berott på tillfälligheter eller om det är händelser som kommer att fortgå även framöver.

Polisen är en av de viktigaste institutionerna i ett rättssamhälle och bör därför behandlas som en komponent i likhet med sunda statsfinanser och administrativ kontroll. Om en stat inte kan garantera lag och ordning så förlorar den inte bara legitimitet utan också dess medborgares förtroende över statsapparaten. En attack mot Polisen bör därför inte bara ses som en attack mot en statlig myndighet utan också som en attack mot det demokratiska samhället. Vad jag menar med ”en attack mot det demokratiska samhället” här är att det i förlängningen kan leda till att rättsstaten drar sig tillbaka och att demokratiska fri- och rättigheter inte längre kan garanteras. Därmed kan våld mot Polisen få negativa konsekvenser för det demokratiska statsskicket.

2 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

Den svenska poliskåren har under de senaste åren drabbats av stora uppsägningar vilket lett till något som skulle kunna liknas vid en kris. Redan 2015 redogjorde Polisförbundet efter en undersökning att åtta av tio poliser funderade på att säga upp sig och börja arbeta med något annat (Polisförbundet 2015). Skäl till detta var då främst den dåliga lönen och den undermåliga arbetsmiljön.

Arbetsmiljön är något som jag kommer att återkoppla mycket till i den här studien och jag kommer då att fokusera på den delen som berör poliser i yttre tjänst. Det är få yrken som är så utsatta som Polisen är när det gäller bemötandet av grovt våld. När det handlar om hemmagjorda bomber, handgranater och automateld så ligger det betydligt närmare Försvarsmaktens vardag än Polisens, där utbildningen också är anpassad efter sådana typer av angrepp. Syftet med studien kommer att inrikta sig på hur det grova våldet mot Polisen påverkar Polismyndigheten samt den enskilda polismannen, både yrkesmässigt och privat. Studien kommer även att fokusera på vilka effekter det grova våldet kan få på Sverige som demokrati. Polisen har där en viktig roll för att skydda medborgarnas rättigheter och verka för att ingen får stå vare sig ovanför eller utanför lagen (Skr.

2007/08:109 s. 16). Genom detta är det därför viktigt att ha en oberoende Polis som inte påverkas negativt av handlingar som syftar till passivitet eller undandragande av

lagföring. Om Polisens medarbetare låter sig påverkas av händelser där grovt våld riktas mot dem så underminerar det rättsstatens kapacitet att kunna agera efter de riktlinjer som finns uppsatta. De som drabbas hårdast av ett sådant skeende blir medborgarna som då inte längre kan förlita sig på det skydd som Polisen har i uppdrag att tillgodose.

Frågeställningen som närmare ska undersökas lyder:

 På vilket sätt påverkas enskilda poliser av det grova våld som riktas mot Polisen och dess anställda?

 Vilken effekt kan attacker mot Polisen få på det svenska demokratiska samhället enligt poliser?

Min ambition är att undersökningen ska kunna bidra till en större förståelse kring vilka effekter det grova våldet kan få på enskilda individer inom polisen och Polisen i sin helhet i form av en av demokratins grundstenar. Möjligheten finns också att det kommer att ge en bättre insikt i hur samhället och medborgarna påverkas.

3 1.2 BAKGRUND

Ämnesvalet bottnar i ett intresse utifrån egna erfarenheter då jag själv arbetar som polis sedan åtta år tillbaka, varav sju av dem har varit i yttre tjänst. Jag har även deltagit i tre missioner i Afghanistan inom Försvarsmaktens försorg där den mentala förberedelsen och träningen har syftat till vad den svenska Polisen idag får möta i det svenska samhället. Jag kan därigenom dra egna reflektioner över vilken skillnad i kompetens det finns i att möta grovt våld mellan anställda inom Försvarsmakten och Polisen. Mina egna erfarenheter under mina år som polis är att det grova våldet mot Polisen och poliser har eskalerat i en kraftig fart och jag tror även att det är en generell uppfattning inom Polisen. Från att ha gått ifrån stenkastning, som dessvärre har blivit en normalbild för poliser, så utsätter dagens poliser sig för allt större faror som det är svårt att skydda sig emot. Problembilden ser olika ut i olika delar av landet då vissa städer/kommuner är mer utsatta än andra (Polisen 2017).

1.3 BEGREPPSDEFINITION

I denna studie kommer Polisen som organisation, det vill säga Polismyndigheten, att tillskrivas ”Polis, Polisen” med en versal. Detta skiljer sig från ”polis, poliser” som då syftar på de enskilda individerna som har en tjänsteställning som polisman.

2. TEORI

Uppsatsen kommer att fokusera på Robert Dahls (2007) teori om demokrati och knyta an till hans resonemang kring anarkismen. Vidare kommer även den svenska lagstiftningen att granskas vad gäller Polisens uppdrag och roll i samhället och deras skyldigheter mot medborgarna. Andra studier med kopplingar till det valda ämnet kommer att diskuteras utifrån de teoretiska begreppen.

2.1 DEMOKRATI

Demokratin har genom historiens gång förändrats. De som en gång grundade dess ramverk och spred idéerna kring ett folkligt styre skulle inte känna igen sig i vad vi idag

4

betecknar som demokrati (Dahl 2007). Detta beror till stor del på att den form av

demokrati som grekerna införde under 400-talet f.v.t. var en direktdemokrati. I det antika Grekland innebar detta att medborgarna inkluderades direkt i styresprocessen (Dahl 2007:27) vilket inte skulle vara möjligt i dagens nationalstater där befolkningsmängden är betydligt större. Syftet med demokratin var bland annat att kunna fatta beslut som stod i harmoni med medborgarnas intressen och att detta skulle ske utan konflikter och oenighet.

Idag menar Dahl (2007:38) att den harmoniska idealbild som grekerna hade har blivit upplöst genom staters blandade befolkning där det råder mångskiftande religion, ras, språk, kultur och etnicitet. Detta har i sin tur lett till att det är politiska konflikter istället för harmoni som speglar den moderna statens demokrati.

Senare i historien så gjorde republikanismen sitt inträde i dagens Europa (Dahl 2007).

Republikanismen fick sin grogrund i romarriket och har sedan dess genomgått en lång utveckling under flera århundraden. Från början var det en aristokratisk republikanism som fick fäste och grundade sig i att medborgarna skulle ha begränsat styre genom att utse ledare som förde deras talan. Det var först på 1700-talet som den demokratiska

republikanismen började växa fram. Därmed började man gå ifrån ett synsätt där man utgick ifrån folkets intressen till att fokusera på folkets väl, varken mer eller mindre (Dahl 2007:47). Detta ledde så småningom till att man började avskaffa det blandade styret som var signifikant med det aristokratiska synsättet och antog istället en konstitutionell

uppdelning, som förespråkades av bland andra Montesquieu. Detta innebar en uppdelning av makten på tre olika institutioner, den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten (Dahl 2007:48).

Dahl (2007:477) argumenterar för demokratins överlägsenhet i form av statsstyre och sätter inga gränser för hur långt utvecklingen kan nå. Även om demokratin genom

århundradens lopp inte alltid har varit demokratisk med våra ögon mätt, då vi exempelvis bara för ett århundrade sen uteslöt stora grupper i den demokratiska processen såsom kvinnor och svarta, så anser Dahl att demokratin hela tiden utvecklas till det bättre och att den har goda förutsättningar för att fortsätta utvecklas. Dahl (2007:477) befäster tre tydliga punkter som påvisar demokratins fördelar och dess vinster för medborgarna.

 För det första så är demokratin det bästa alternativet för att befrämja frihet vilket görs genom ett individuellt och kollektivt självbestämmande. Även andra friheter

5

för individen innefattas av demokratin eller som ger nödvändiga förutsättningar för demokratins existens.

 För det andra så leder den demokratiska processen till att den individuelle

medborgaren utvecklar sin förmåga till självbestämmande, moralisk autonomi och ansvarstagande för sina val.

 I den tredje och sista punkten anför Dahl att för bejakande av gemensamma intressen och värden hos medborgarna så är den demokratiska processen det effektivaste styrelseskicket.

2.2 ANARKISM

Dahl (2007:61) beskriver anarkismen som en av antagonisterna till demokratin. Då staten är det nödvändiga för demokratin så ses det precis tvärtom inom anarkismen. Där utgör staten ett hot mot medborgarens frihet och därför bör den avskaffas och ersättas med olika slag av frivilliga organisationer.

”Den filosofiska anarkismen hävdar att eftersom en stat bygger på tvång och tvång är till sitt väsen ont, så är också staten ond i sig;

vidare, att staten – som varje annat onödigt ont – kan och bör avskaffas genom att den ersätts med frivilliga organisationer.”

(Dahl 2007:61)

Anarkismens ståndpunkt bygger på att varje enskild individ ska vara fri, inte bara från tvång utan också till att fatta egna beslut med följande handlingar. Eftersom varje individ är självstyrande så ska det inte finnas något högre organ som ska fatta beslut åt individen, eller tvinga individen till handlingar som denne motsätter sig. Enligt Dahl (2007:73) så förespråkar anarkismen ett alternativ till staten, där tvånget inte existerar, eller åtminstone ligger på en godtagbar nivå. Vad som exakt menas med detta är inte helt klarlagt vilket innebär ett dilemma för den anarkistiska ståndpunkten. När det gäller införandet av anarkism i samhället så finns det två olika sidor att stå på. Den ena förespråkar Bakunins argument att tvångsmedel och våld kan rättfärdigas då staten ska störtas. Medan den andra sidan delar Leo Tolstojs uppfattning att anarkisten måste inta en strikt icke-våldsdoktrin.

6

Våld och tvång kan därför aldrig rättfärdigas, inte ens utifrån ett nyttoperspektiv (Dahl 2007:73).

Anarkismens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, före socialismens och liberalismens tid. Kärnan i anarkismen har dock i princip alltid varit densamma, människorna ska styra sig själva utan vare sig regering, privatägda företag, lagar eller poliser. Dahl (2007:75) poängterar att det finns goda exempel på sådana samhällen som har klarat sig bra utan en stat och nämner som exempel de icke-litterata stamfolken. I exempelvis norra Kanada så har inuiterna levt under många generationer utan vare sig en stat eller organiserade samhällen. Det som har varit avgörande faktorer för dessa stammar att bibehålla sin existens under sådana former har varit att de varit relativt små stammar med nära släktskap till varandra där de delade kultur, religion och språk. Då någon bröt mot stammens viktiga regler så bemöttes detta med hån, skvaller och i värsta fall

uteslutning (Dahl 2007:75). Dahl (2007:76) utesluter inte möjligheterna till att detta skulle fungera i teorin även idag men framför tre argument för varför det i praktiken inte skulle fungera i dagens moderna värld. För det första så levde inuiterna på stora landområden och var få till antalet vilket dels är en förutsättning för att sådana samhällen ska fungera.

Med dagens trångboddhet i världen så ges det inte något utrymme för autonomi. För det andra så skulle dagens samhälle behöva göra enorma uppoffringar för att bryta de ömsesidiga beroendeförhållanden som finns vilket endast ett fåtal människor skulle acceptera. För det tredje består världen idag i princip endast av stater. För att inte några få stater skulle erövra de landområden där människorna beslutar sig för att övergå till

autonoma grupperingar så krävs det att övergången från stater sker simultant världen över.

2.3 POLISENS UPPDRAG OCH ROLL

Polisen spelar en viktig roll för det demokratiska styrelseskicket vilket inte minst tydliggörs utifrån ordets innebörd. Polis kommer ursprungligen från grekiska antikens politikós, politeia och pólis, som betyder medborgare, statsförvaltning och stad/stat (Nationalencyklopedins ordbok 1996).

”Vi vet ju – säger vår atenare – att det bara är tillsammans med andra som vi kan utveckla vår fulla mänsklighet, förverkliga våra

yppersta egenskaper som människor. Den viktigaste

7

sammanslutningen där vi alla lever, växer och mognar är förstås vår stad, polis.”

(Dahl 2007:29)

I antikens Grekland fanns inget som motsvarar dagens Polis men det fanns ett rättssystem med domstolar som varit en viktig del av demokratiseringen. Även om rättssystemet kritiserats i modern tid så finns det flera aspekter som talar för dess viktiga funktion som en del av det demokratiska samhället (Arnason et. al. 2013:164). Alla atenare, och ibland även utomstående, hade rätt att få sin sak prövad i domstol som utgjordes av medborgare i Aten. Medborgarna fungerade både som domare och jury vilket visar på att makten i Aten var uppdelad (Arnason et. al. 2013:166). Även om det är svårt att avgöra hur pass väl rättssäkerheten fungerade så talar det ändå för att konceptet med en rättsstat har funnits sedan demokratins födelse. Rättssäkerheten definieras som den enskildes skydd mot den offentliga maktens utövande, men också medborgarens mänskliga rättigheter i samhället vilket är talande för en demokrati (Petersson 2005:29).

Polisen i Sverige har polislagen att följa som reglerar deras uppdrag i samhället samt deras befogenheter över medborgarna, som kommit till genom betänkandet SOU 1979:6 (Berggren & Munck 2017). Vad gäller Polisens uppdrag och roll i samhället så är dessa bestämmelser relativt löst formulerade i polislagen i syfte att Polisen inte ska vara låsta vid vissa förfaranden utan ha möjlighet till att utvecklas i takt med att samhället utvecklas.

Likaså är den enskilde polisens uppgifter allmänt hållna då en detaljbeskrivning inte vore möjlig att ge samt att den snabbt skulle bli föråldrad. Regleringen är dock så pass väl formulerad att den inte kan anses ha ett föga värde eller större otydligheter (Berggren &

Munck 2017:31). Som komplement använder sig Polisen av polisförordningen och andra författningar liksom av regleringsbrevet som beslutas om av regeringen (Berggren &

Munck 2017:25). Även rättegångsbalken innehåller paragrafer som ger Polisen befogenheter av olika tvångsmedel såsom husrannsakan och gripanden med mera.

Skillnaden är dock att rättegångsbalken reglerar tvångsmedel som ligger under brottsutredningar.

I polislagens första paragraf förklaras polisverksamhetens ändamål i samhället: ”…för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.” (Berggren

& Munck 2017:30). Den konventionella tolkningen av denna paragraf medger att det inte

8

endast är beivrandet av straffbelagda handlingar som Polisen ska verka emot utan även i andra fall arbeta för en trygg och friktionsfri samlevnad medborgarna emellan (2017:32).

Denna tolkning stärks även i den andra paragrafen, fjärde punkten, som lyder: ”lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen” (2017:36). I lagkommentaren hänvisas det även till den första paragrafens bestämmelse; ”Som framgår av 1 § är uppgiften att ge enskilda hjälp i olika former lagtekniskt sett frikopplad från upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.”

(2017:41-42).

I regeringens regleringsbrev till Polisen för 2017 så framhävs bland annat vikten av att Polisen ska utgöra en närvaro i särskilt utsatta områden som svarar upp emot de behov som finns (Regleringsbrev 2017). Detta ger i sin tur varje polisområde mandat över att själva fördela resurser till de områden som de väljer att prioritera.

2.4 TIDIGARE FORSKNING

Den tidigare forskningen om våld mot Polisen är relativt begränsad. Merparten av de studier som finns fokuserar istället på det omvända förhållandet, då poliser använder våld mot allmänheten under ingripanden. I Chamlin & Cochrans (1994:4) studie om attacker mot polisen så uppger dem att det finns två orsaker till ett sådant våldsbeteende då våldet riktar sig mot Polisen. Den första innefattar ett motstånd till ett frihetsberövande. Den eller de misstänkta som är på väg att bli omhändertagna kan från ett våldsamt motstånd övergå till att fysiskt attackera polisen i syfte att undkomma inkapacitering och lagföring. Den andra orsaken grundar sig i ett missnöje hos individen/individerna som anser sig vara missgynnade i samhället. En attack mot polisen blir då en symbol över deras frustration över hur de blir behandlade av samhället. Enligt Chamlin & Cochran så anses dessa attacker rikta sig mot ekonomisk och politisk orättvisa. Polisen anses vara rättskedjans representant i samhället och då denna politiska funktion har lågt förtroende bland minoritetsgrupper och ungdomar, som är överrepresenterade bland våldsbrott som riktar sig mot Polisen, så blir även Polisen måltavlan (1994:5). Även Ozkan et. al. (2016:406) uppger att det främst är minoritetsgrupper (”non-whites”) som bor i kraftigt segregerade områden som står för merparten av dessa brott. Ozkan et. al. (2016:403) framför en analys av den etniska faktorn i sin studie, nämligen att det finns väldigt begränsad forskning på hur en mångkulturell poliskår ger en god effekt på polisarbetet mot individer med annan

9

etnisk härkomst än ”vit”. Istället visar deras studie att en mångkulturell poliskår kan ge en direkt motsatt effekt (Ozkan et. al. 2016:406) då icke-vita poliser upplever ett behov av att inte vilja särskilja på vita och icke-vita i samhället och därmed överkompenserar sitt arbete mot icke-vita.

Effekterna av våldet mot Polisen kan te sig åt två olika riktningar enligt Chamlin &

Cochran (1994:6). Antingen leder det ökade våldet mot Polisen till ett mer aggressivt polisarbete vilket i sin tur resulterar i fler gripanden, men också en eventuell upptrappning av situationen vad gäller våld mot Polisen. Alternativt så leder det till att poliser blir mer restriktiva i sitt agerande. De kommer medvetet att undvika vissa farliga platser och situationer för att inte utsätta sig för fara. Detta kommer i sin tur att leda till ett färre antal gripanden och omhändertaganden.

Dessa studier (Chamlin & Cochran 1994, Ozkan et. al. 2016) är gjorda i USA vilket gör det svårt att avgöra hur pass applicerbara de skulle vara i Sverige. Strukturen i samhället och politiken skiljer sig åt och i USA finns det mycket forskning som visar på en skev proportion i fördelning av straff mellan vita och svarta medborgare (Ozkan et. al.

2016:403).

Polisförbundet lät göra en undersökning i Sverige, med inriktning mot de hot, trakasserier och våld som riktas mot poliser, som presenterades sommaren 2017 (Polisförbundets rapport 2017). Undersökningen riktade sig till poliser överlag, det vill säga att även poliser som innehar en inre tjänst omfattas. Sju av tio poliser i undersökning uppgav att de

upplevde ett ökat våld mot poliser under de senaste två åren och att våldet har blivit mer utstuderat. 30 respektive 26 procent av de hot- och våldsutsatta poliserna uppgav att de utsatts för sten-/flaskkastning och beskjutning av fyrverkerier/pyroteknik. I liknande undersökningar som Polisförbundet har gjort 2008 och 2010 har detta inte ens funnits med som ett alternativ, vilket delvis säger en del om utvecklingen (2017:5). Stenkastningen har i många områden blivit normaliserat idag vilket kan betraktas som anmärkningsvärt med tanke på vilka risker det innebär för poliser.

”Det är inte smågrus vi pratar om. Det är knytnävsstora stenar som spräcker skallen på en om man får dem i huvudet” (Polisförbundets rapport 2017:3)

10

Foto hämtad från Polisförbundets rapport (2017:14)

Bilden visar stenar som kastades mot poliser i Stenhagen i Uppsala sommaren 2016. Fotograf är undertecknad.

Utöver de hot och våld som riktas mot poliser så framkom även i undersökningen att polisers familjer även drabbas av direkta och indirekta hot.

”Man sa att man skulle hugga ihjäl min fru och mina barn. Att vi ska göra upp. Man ska ta reda på var jag och min familj bor”.

”Skulle skära halsen av mig och leta upp min fru och våldta henne”.

”Barnen har blivit trakasserade av kriminella på grund av mitt arbete”.

”Busar som hänger runt tomten, påpekar att dem vet vilka tider barnen åker buss till och från skolan”.

”Dottern har blivit uthängd på sociala medier på grund av mitt arbete”.

”Att barnen inte ska leva till vuxen ålder med anledning av att jag är snut”.

(Polisförbundets rapport 2017:17)

Polisförbundet har själva analyserat resultatet och kommit fram till olika åtgärder som Polismyndigheten och staten tillsammans måste lösa för att vända den negativa trenden som blivit alltmer påtaglig inom poliskåren de senaste åren. I rapporten finns följande punkter att läsa (2017:7).

 Skärp straffen för brott mot blåljuspersonal.

 Stärk polisers rätt till kränkningsersättning.

11

 Höj anslaget och satsa på polislönerna.

 Inför obligatorisk yrkeshandledning.

 Personlig skyddsutrustning till samtliga i yttre tjänst.

 Kontinuerlig fortbildning.

 Bemanna underifrån och upp.

2.4.1 STATISTIK FRÅN BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET

Tittar man på statistik från brå¹ (Brottsförebyggande rådet 2017a) i nedanstående tabell så ligger statistiken på en relativt jämn nivå mellan 2010 och 2016 vad gäller anmälda brott över våld och hot mot tjänstemän/poliser.

Anmälda brott

Hela landet

År 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal

Brottskod 1701 1090 1276 1260 1115 1044 1043 1011

Brottskod 1702 44 36 37 49 37 49 45

Brottskod 1705 6305 6617 5911 5350 5652 5630 6026

Kod 1701 – Våld mot tjänsteman, mot polis, där våldet beräknas medföra att polisen inte blir arbetsoförmögen eller blir arbetsoförmögen under kortare tid än ett dygn.

Kod 1702 - Våld mot tjänsteman, mot polis, där våldet beräknas medföra att polisen blir arbetsoförmögen under 1 dygn el längre.

Kod 1705 - Hot eller förgripelse mot tjänsteman.

Statistiken kring ”hot eller förgripelse mot tjänsteman”, brottskod 1705, innefattar inte bara poliser utan även väktare, ordningsvakter, taxichaufförer etc. Detta gör att det är svårt att kunna utläsa hur utvecklingen har sett ut när det gäller poliser som målsägare. Nämnas bör också att all statistik gäller anmälda brott vilket inte är detsamma som antalet

begångna brott.

En annan viktig aspekt att titta på är hur statistiken ser ut för fällande domar för brottet

”våld mot tjänsteman”. I brå:s statistik så finns det ingen uppdelning över vilken typ av yrkeskategori det gäller men visar ändå en tydlig utveckling på att antalet lagförda personer har sjunkit i större grad än vad anmälningarna har gjort.

1 Brottsförebyggande rådet

12

Antalet personer dömda för Våld mot tjänsteman mellan åren 2007-2016 (Brottsförebyggande rådet 2017b)

2.4.2 POLIS OCH DEMOKRATI

Polisens roll inom demokratin har skiftat genom tidens gång. Sklansky (2005) har studerat polisens betydelse för det demokratiska samhället och hur dess funktion har förändrats det senaste århundradet. Backar man tillbaka till USA under 1950-talet så hade polisen en mycket mer auktoritär roll med en struktur inom organisationen som mer liknade militärens än vad som visas idag (Sklansky 2005:1730). 1950-talet blev startskottet för förändringen inom Polisen då man började studera Polisens organisation och dess kultur.

Det var också nu som man inrättade polisskolor för att kunna skola in poliser till yrket och få en professionell yrkeskår. Resultatet i forskaren Jerome Halls studie visade stora

konflikter mellan det demokratiska statsskicket och Polisens egen, mer eller mindre, självutnämnda roll som maktspelare (Sklansky 2005:1731). Studien visade bland annat att orsakerna var ett avståndstagande från polisernas sida där de inte såg sig själva som en del av samhället utan snarare en motpart till medborgarna. Den interna kulturen var även stark inom Polisen och man fostrades i en anda som gjorde tydliga skillnader mellan polis och medborgare. Poliskåren hade helt enkelt placerat sig själva utanför den demokratiska utvecklingen och tog sig friheten att ställa sig över de demokratiska riktlinjer som fanns i

13

samhället. Vad gäller det interna arbetet inom polisen skulle dock dröja några årtionden innan någon verklig förändring uppstod som går att relatera till dagens Polis. Under 1980- talet så kom det som man benämner som ”community policing” (Sklansky 2005:1771), vilket vi i Sverige kallar för ”närpolisverksamhet”, och syftar till att Polisen ska vara närmare medborgaren. Närpolisverksamheten (community policing) innebar att man gick ifrån ett synsätt där man arbetade mot allmänheten till att arbeta med allmänheten. Högst upp på agendan stod inte längre målsättningen att gripa människor utan istället skulle polisen lära känna medborgarna och stå till deras förfogande när de behövde dem. Enkelt uttryckt kan man säga att Polisen bildade ett partnerskap med medborgarna snarare än en medborgarkontroll som det tidigare hade varit (Sklansky 2005:1779). Den nya

polisreformen som öppnade upp för närpolisverksamheten har spelat en stor roll även för samhället generellt sett. I och med Polisens framträdande position i samhället så speglar deras verksamhet av sig inom andra samhällsfunktioner (Sklansky 2005:1782). Närvaron av Polisen, med en inställning att hjälpa allmänheten, ger också medborgarna en god insyn i hur demokratin är uppbyggd då Polisen arbetar för den enskildes rättigheter i samhället.

Detta i sin tur stärker legitimiteten för demokratin då det visar att samtliga är en del av samhället oavsett social status (Sklansky 2005:1784). I Sverige klubbade man igenom en ny polisreform 1985 vars syfte var att Polisen skulle komma närmare medborgarna, tillgodose en bättre service och öka synligheten (Furuhagen 2009:52). Förändringsarbetet gick trögt till en början med endast marginella förändringar. Det var först under 1990-talet i samband med en förnyelseproposition från Civildepartementet som man 1993/1994 beslutade om närpolisverksamhet i hela landet, efter att det införts på prov i utvalda kommuner (Furuhagen 2009:54).

2.5 TEORETISK SAMMANFATTNING

Dahl (2007) redogör hur det demokratiska samhället har växt fram och vilken utveckling det haft fram till idag. Demokratin har aldrig stått oemotsagd utan utmanas hela tiden av andra ideologier och individer som anser sig vara bättre vetande. Anarkismen tydliggör sitt avståndstagande gentemot det demokratiska samhället då den framhäver statens förtryck mot individen i form av påtvingat tvång som begränsar människors frihet.

Polisens roll i samhället möjliggör de demokratiska värderingar och ramverk som finns uppsatta inom staten för att dess medborgare ska kunna leva och uttrycka sig fritt utan att

14

någon annan tar skada. Detta kan även ses som begränsningar, inte minst inom

anarkismen där allt tvång ses som något ont och bör upphöra. Den tidigare forskningen (Sklansky 2005) visar på Polisens framträdande roll i samhället där de blivit en symbol för människors rättigheter och samhörighet i samhället, vilket i sin tur också betyder att en icke fungerande Polismyndighet drabbar de demokratiska värderingarna som samhället är uppbyggt på.

3. METOD

För att besvara frågeställningen i denna studie så har intervjuer valts som

forskningsmetod. Anledningen till det är att vissa frågeställningar endast kan besvaras med hjälp av kvalitativa studier (Ahrne & Svensson 2011). I detta fall rör det sig om en viss målgrupps upplevelser och deras syn på verkligheten vilket förutsätter en deskriptiv studie med intervjuer för bästa resultat.

3.1 URVAL

Urval av respondenter kan ske på flera olika sätt, och det finns för- och nackdelar med alla tillvägagångssätt. I detta fall har jag gjort ett subjektivt urval vilket innebär att jag efter egen bedömning har valt ut respondenter som jag anser är relevanta för studien. Som kriterier har jag haft att respondenterna ska ha arbetat som polis i minst två år för att säkerställa att de har tillräckligt med arbetslivserfarenhet, samt att de i dagsläget arbetar i yttre tjänst. För att få en könsmässig variation så har jag valt två kvinnor och fyra män då detta någorlunda väl avspeglar hur fördelningen ser ut i verkligheten. En annan parameter jag tagit hänsyn till i mitt urval är respondenternas familjesituation. Urvalet har därför även gjorts i förhållande till deras privata relationer. Urvalet är endast gjort bland poliser som tjänstgör i polisområde Uppsala vilket gör att det är svårt att generalisera studien till ett nationellt plan då samhällsbilden ser olika ut i olika städer/kommuner (Polisförbundets rapport 2017). En rikstäckande studie skulle kräva ett större antal respondenter i flera olika städer/kommuner, vilket det inte finns utrymme för i denna studie.

Rekommendationen för antalet respondenter i en kvalitativ studie skiljer sig åt beroende på populationen och studiens syfte samt frågeställning. Ahrne & Svensson (2011:42) rekommenderar sex till åtta respondenter ur en särskild grupp för att säkerställa att

15

materialet inte resulterar i endast personliga uppfattningar om till exempel förhållanden på en arbetsplats. Polisorganisationen är i sig en väldigt kollektivt sammanhållen arbetsplats enligt Granér (2004:53), där åsikter formas av poliser och hålls samman inom

yrkesgruppen.

3.2 ETISKA ASPEKTER

Intervjuerna i denna studie har genomförts med ett antal etiska överväganden (Dalen 2011:24). Stor hänsyn har visats respondenterna gällande deras anonymitet. Endast författaren har vetskap om vilka personer som ingår i studien såtillvida de själva inte har berättat det för utomstående. Respondenterna har ej fått vetskap om vilka övriga

respondenter är vilket gör att deras medverkan inte kan uppges av någon annan än dem själva. Detta har varit av yttersta vikt då det dels varit ett krav från flera av respondenterna för deras medverkan men också på grund av den upplevda kultur som finns inom Polisen som gör gällande att kritiska röster inom myndigheten kan få reprimander längre fram.

Samtliga respondenter har innan intervjun fått ett brev mejlat till sig till en egen uppgiven mejladress, (Bilaga A). Där har respondenterna fått information om syftet med studien, vilken metod som kommer att användas samt hur materialet ska användas, allt enligt de krav som ställs på forskaren (Dalen 2011:26). Respondenterna har även blivit upplysta om att deras medverkan helt och hållet bygger på frivillighet och att deras medverkan när som helst kan avbrytas utan att någon motivering behöver lämnas.

3.3 GENOMFÖRANDE

När man använder sig av intervjuer i forskningsprojekt så skiljer man oftast på det metodologiska tillvägagångssättet i två olika kategorier, öppna respektive strukturerade intervjuer, med olika underliggande kategorier (Dalen 2011:34). I öppna intervjuer så är målsättningen att respondenten fritt får berätta om sina erfarenheter kring det aktuella ämnet medan man i strukturerade intervjuer använder sig av en intervjuguide med klara frågor. Denna studie kommer att använda sig av semistrukturerade intervjuer vilket

innebär att respondenten kommer att få svara på ett antal förutbestämda frågor, (Bilaga B), med spontana följdfrågor som baseras på de svar som respondenten lämnar. Syftet med detta är att inte låsa fast respondenten i bestämda riktningar utan istället göra det möjligt

16

för respondenten att utveckla och ge en mer förklarande bild av sina svar. Frågorna utformades som kognitiva frågeställningar vilket innebär att respondenterna själva får styra sina svar och på så sätt kunna få med relevant information. Detta är viktigt för att senare kunna dra slutsatser utifrån respondentens attityder och upplevelser (Hellevik 1987:114).

Intervjuerna påbörjades först med en testintervju med en polis som ej deltar i studien.

Syftet var här att undersöka om frågorna var tydliga och kunde ge svar kopplade till studiens syfte (Dalen 2011:40), samt att det gav testledaren en möjlighet att studera in frågorna för kommande intervjuer (Bryman 2011:211). Efter den genomförda

testintervjun så reviderades flera av frågorna och vissa frågor lades även till. När det var dags för de ”verkliga” intervjuerna så genomfördes fyra av dessa i Uppsalas polishus och två stycken genomfördes i respektive respondents hem. Miljön där intervjuer hålls är viktig då den både kan hjälpa till att få respondenten att öppna upp sig men den kan även hämma densamme (Repstad 2007:95). För studiens del ansåg jag det vara viktigt att använda sig av en miljö som är fri från utomstående från Polisen. Detta eftersom polisarbete ofta är ett känsligt ämne och poliser generellt sett är restriktiva med

information till obehöriga. Respondenterna fick själva välja var intervjuerna skulle hållas, med ett föregivet förslag om ett grupprum på polisstationen Blanka i Uppsala. Eftersom det är viktigt att kunna fånga upp respondenternas svar så användes ett tekniskt

hjälpmedel i form av en ljudinspelare vid intervjuerna vilket är att föredra framför anteckningar för att få ett bättre flyt under intervjun (Dalen 2011:37). Efter intervjuerna transkriberades ljudfilerna för att underlätta analysen och resultatet, och för att sedan kunna presenteras som citat i studien. De citat som kommer att framföras i studien kommer att göras med en tematisk infallsvinkel. Detta för att ge läsaren konkreta svar på frågeställningen utifrån respondenternas upplevelser. Samtliga respondenter är anonyma i sina svar såtillvida att de inte kommer att benämnas vid några namn, varken riktiga eller fiktiva. Istället kommer de att benämnas med bokstaven P samt en siffra, P1-P6. Då flera av respondenterna återberättat personliga händelser och egenskaper i sina intervjuer så kommer de fullständiga intervjuerna inte att tillföras i studien. Detta för att kunna bevara deras anonymitet.

17 3.4 RESPONDENTERNAS BAKGRUND

Här följer en kortare bakgrundsbild av de sex respondenter som deltog i intervjuerna.

Fyra stycken lever i ett äktenskap/samboförhållande, en är frånskild och en är

ensamstående. Fyra stycken har barn, varav en har delad vårdnad. Samtliga barn är mindre än nio år gamla. Åldern på respondenterna sträcker sig från ca 30 år upp till ca 40 år och deras tjänsteår inom Polisen varierar mellan tre år upp till åtta år, inklusive

aspiranttjänstgöring. Fyra stycken har tidigare erfarenhet från yrken där våldshantering är en del av yrket, i dessa fall handlar det om Försvarsmakten och/eller Kriminalvården.

Bland dessa fyra är det endast två stycken som fått utbildning i tunga vapensystem och olika spränganordningar.

4. RESULTAT

Utifrån studiens frågeställning och syfte så har sex enskilda poliser i yttre tjänst fått besvara frågor som rör det grova våldet som riktas mot poliser och Polisen. Frågorna har fokuserat på hur de enskilda poliserna upplever våldet mot dem själva som poliser men också hur de blivit påverkade privat. Poliserna har även fått ge sin syn på hur våldet påverkar polisarbetet över lag och vilka effekter det får på samhället. Resultatet av empirin kommer att presenteras med en fråga i taget och även kopplas emot de teoretiska utgångspunkterna och tidigare forskning.

4.1 DET UPPLEVDA VÅLDET

Samtliga respondenter medgav att det grova våldet mot poliser och Polisen har ökat de senaste åren enligt egen upplevelse. Flera av respondenterna hänvisar till egna

erfarenheter medan ett par pratar i generella termer då det märks av i större utsträckning i media och bland allmänheten.

- Hur upplever du utvecklingen av det grova våldet mot Polisen och enskilda poliser sedan du började arbeta som polis?

P3 ”Att det har funnits där sen jag började men att man kanske inte har gjort sak av det men tendenserna har funnits. Och nu sista, sista två åren så har man klivit över

18

gränsen från att kanske hota och eh, prata om att man har kapacitet till att faktiskt utföra det. Utföra det mot polisen och blåljuspersonal över lag.”

P5 ”Det har gått i raketfart uppåt. Jag jobbade i en mellanstor stad innan jag började i Uppsala och under min tid där var det absolut inget problem. Nu har det gått några år sedan jag lämnade den staden och eh, det händer emellanåt att man ser på

nyheterna att mina gamla kollegor blir utsatta för både det ena o det andra. Jag pratar ju även med några gamla kollegor ibland och jag känner inte igen mig i den bild som de målar upp, så var det inte när jag jobbade där. Sen är det klart att det händer mycket skit i Uppsala också men det känns som att det går lite i vågor här under årens lopp. Jag har blivit utsatt några gånger vilket eh, vilket är väldigt stressande ibland. Man vet ju inte hur det kommer att sluta. Hittills känns det som att vi haft en jävla tur bara att ingen skadats allvarligt.”

Bilden som respondenterna målar upp stämmer väl överens med Polisförbundets rapport (2017) där poliser vittnar om en upptrappning av det våld de bemöts av. I förhållande till brå:s statistik (2017a) så kan det tyckas vara missvisande att de anmälda brotten går ner.

Till detta kan det finnas flera orsaksfaktorer, dels visar statistiken bara antalet anmälda brott vilket inte säger något om den faktiska brottsligheten, men det kan också vara så att brottsfrekvensen minskat men att graden av våld har blivit grövre vilket kan ge en effekt av att det upplevs som att våldet ökar.

4.2 PÅVERKAN PÅ INDIVIDEN

Samtliga respondenter upplever att det ökade våldet har påverkat dem på olika sätt. Något som samtliga har gemensamt är att det har höjt deras säkerhetsmedvetande. Detta gäller inte bara under arbetstider utan dem är även mer observanta och försiktiga i sitt privatliv.

Deras roll som poliser har fått en relativt delad påverkan mellan respondenterna. En av respondenterna uppger att denne blir mer sporrad av det som händer medan de andra fem uttalar att de på ett eller annat sätt har blivit mer passiva i sin tjänst på grund av dessa omständigheter.

P3 ”Indirekt så hämmar det ju mig som polis därför att jag tvingas bli mer avvaktande i mitt agerande för att hinna tänka till. Sen vill man inte utsätta sig för några onödiga risker, sånt som man kanske inte reflekterade över tidigare. Men eh, vår bemanning sätter

19

ju en del käppar i hjulet också. Jobb som vi förut kunde åka en radiobil på kräver många gånger två eller flera bilar numera för att man inte vill åka in i något själv, och det kan ju göra att det blir ett stando² innan samtliga är på plats. Jag har själv varit med om att man har backat ur en situation för att den har ansetts för farlig för oss att kunna lösa.”

P4 ”En sida av mig blir nästan mer, mer taggad att jobba hårdare mot dem här, men ibland gör det ju att man kan tänka till när man ingriper mot vissa personer som umgås med gängkriminella. Sen kan det ju påverka riktlinjerna som myndigheten sätter upp, att vi inte åker in, att vi måste åka med minst två bilar och såna saker, det kan ju påverka.

Men inte på ett personligt plan än.”

P2 ”Ja absolut, det har ju påverkat mig. Dels så har det gjort mig mer varsam och uppmärksam, inte bara när jag jobbar utan även när jag åker till jobbet och på väg hem från jobbet. Kanske även en stund hemma innan jag hunnit, hunnit varva ner liksom. Men jag tror att jag är lite mindre uppsökande nu i mitt jobb som polis, liksom att det är, för det är ju en realitet att man absolut kan bli punktmarkerad av nån. Eh, och jag har ju funderat många gånger om det är värt det, är det värt att behöva oroa sig över att det ska ligga nåt under bilen bara för att jobba med det här.”

P6 ”Ja det påverkar nog de flesta på ett eller annat sätt. Jag har märkt av en tendens att vissa drar sig för att patrullera vissa områden när vi är ont om resurser för då, man vet ju inte vad som kan hända och då är det alltid skönt om man vet med sig att vi kan

kraftsamla om det händer nåt, vilket vi inte alltid kan tyvärr. Jag har nog också fått ett högre säkerhetstänk även om jag inte har reflekterat över det så mycket.”

Polisens resurser är något som är återkommande bland svaren under intervjuerna och ligger till stor last för polisernas ingripandeverksamhet då de anser att det är en stor faktor till att de inte klarar av sina uppgifter i den mån som de borde. Utbildningsgraden hos respondenterna är också att anse som dålig då de anser att de inte är utbildade för att ställas inför vissa situationer som kan uppstå.

P4 ”Skulle väl säga att vi har det mesta för våldet på gatan, där tycker jag att vi har, vi har utbildning för att hantera det. Vi har inte tränat för att vara duktiga mot det men för att klara av det i nödfall kan jag tycka. Sen det grova våldet som börjat dyka upp mer och

2 Term som bl.a. används inom Polisen som betyder fryst läge/avvaktande.

20

mer med handgranater eh. Man ser att vissa kriminella har automatkarbiner av olika slag. Det anser jag att vi inte är beredda att möta på samma sätt, det har vi inte utbildning för. Sen tycker jag att utbildningen är alldeles för låg för att vi ska klara av det. Även våldet på gatan för att göra det på ett bra sätt.”

P1 ”Nä verkligen inte. Jag tycker generellt att vi ligger efter, alltså vi har ju knappt någon fortbildning heller. Det är ju mycket på individens ansvar att hålla sig fräsch och redig.”

P3 ”På ett sätt ja, på ett sätt nej. Rätt utbildning i det avseendet att vi hanterar ju, vi är utbildade i den utrustning vi har och kan verka mot hotet men jag kan inte dra mig till minnes att vi har några övningsscenarion där vi haft sprängladdningar, handgranater och så vidare mot polisen på ett sånt sätt som det varit nu, så där ligger vi ju helt klart efter.”

P2 ”Jag tror inte bara det handlar om utbildning och utrustning och personal utan vi har inte organisationen för det heller. Vi är inte vana vid det, vi skulle inte kunna, jag tror inte att vi skulle, jag tror att det är stor risk för att det inte skulle bli bra hanterat helt enkelt.

För vi är ju inte redo för det helt enkelt.”

Utifrån det som finns fastställt i Regleringsbrevet (2017), med ökad närvaro i utsatta områden, och vad som föreskrivs i polislagen 1§ (Berggren & Munck 2017), att polisen ska upprätthålla allmän ordning och säkerhet, så ger respondenterna en bild av något helt annat. Resurser och utbildning är två viktiga komponenter som krävs för en fungerande poliskår. Samhället förändras med tiden vilket även Polisen måste göra för att kunna följa utvecklingen och de krav som ställs. Sklansky (2005:1784) förklarar bland annat att det demokratiska samhället är till för samtliga vilket också innebär att samtliga har rätt till poliser när de behöver dem, oavsett om man bor i ett socialt utsatt område eller inte.

4.3 HUR PÅVERKAS SAMHÄLLET

Då Polisen innehar en viktig funktion i samhället i form av att upprätta lag och ordning så är det ofrånkomligt att negativa händelser inom Polisen inte skulle drabba samhället och i slutändan även medborgarna. Åsikterna bland respondenterna pekar åt samma håll även om de framför olika problem som uppstår och som kan komma att uppstå framöver om inget görs åt situationen.

21

P4 ”Ja dels så tror jag att poliser inte blir lika långvariga i tjänst. Samhället får sämre poliser, sen så tror jag att samhället påverkas i stort med vittnen och sånt. När de ser att till och med poliser blir angripna utan att kunna göra nånting åt det. Att det försvagar rättssystemet i och med att inte ens poliser, till exempel kan vittna eller vara målsägare utan trakasserier. Hur ska då allmänheten kunna vara det.

P3 ”Det skapar ju en oro bland medborgarna, det är jag helt övertygad om. Bor man sen i direkt närhet till brottsplatsen eller känner någon som gör det så blir det antagligen ännu mer påtagligt och skapar en större oro. Dessutom så är det väldigt dyrt för

samhället rent ekonomiskt och det påverkar andra samhällsfunktioner också. Sjukvården, räddningstjänsten. Så att, så det är klart att det påverkar. Sen så är det ju det här med resurserna också, idag prioriterar man utredningsvägen grova brott och mord, allt annat läggs på hög. Den vanliga medborgaren får stå åt sidan helt enkelt.”

P5 ”Ja det är ju självklart, eh det drabbar ju på väldigt många olika sätt. Vi kan börja med att en stor del av resurserna läggs på det här och allt arbete som krävs för

förebyggande åtgärder. Det är ju, då är det ju våra kära medborgare som blir utan dessa resurser vilket skadar Polisens förtroende. Jag menar det är ju ingen hemlighet att man lägger ner ärenden på löpande band och förundersökningsbegränsar väldigt många ärenden, och alla dessa ärenden har ju en målsägare. Tyvärr så har det ju blivit en normaliserad bild, att vissa brottstyper inte utreds i någon större omfattning, och det påverkar ju förtroendet för Polisen. Jag tycker vi poliser gör ett jättebra jobb med de resurser vi har men mitt förtroende för Polisen är ganska lågt. Jag menar om jag skulle bli utsatt för nåt brott så har jag, då har jag ingen större tro på att det skulle utredas och leda till åtal. Istället får man ta sina försäkringspengar och nöja sig där. Det kanske låter lite överdrivet men jag menar att jag bli inte förvånad när man lägger ner ärenden för att det saknas personal. Vår funktion i samhället urvattnas helt enkelt när vi inte kan lösa våra uppgifter.”

P2 ”Ehm, jag tror nog att, jag tror nog att medborgarna blir mer, får en bild av samhället som är ganska skrämmande och våldsamt ibland, i vart fall de anhöriga runtomkring mig som jag pratar med. Dem undrar ju vart samhället är på väg. Och dessutom så påverkas dem ju direkt av att polisen inte jobbar fullt ut, alltså som jag sa tidigare, jag lägger ju band på mig. Min uppfattning är att vi inte är slagkraftiga, vi är för få personer som jobbar i yttre tjänst. Så det påverkar ju medborgarna förtroende för oss.

22

P6 ”Ja jag har märkt på mig själv att min syn på brott har förändrats. När jag åker på snattare så tänker jag bara många gånger att jag vill ge personen en utskällning och sen sparka ut honom eller henne på gatan och strunta i saken. Det känns liksom som ett skitbrott som inte är värt att lägga någon tid på. Oftast har ju personerna en massa andra brott i MR³ som gör att det blir åtalsunderlåtelse och då är det ju helt meningslöst att vi ens är där. Då kan vi göra andra saker som är viktigare istället. Sen eh, kan jag komma på mig själv med dem här tankarna och reflektera kring det, det är ju sjukt att jag har fått ett sånt tänk. Tyvärr så upplever jag att det är vanligt, att eh, att det är många andra som känner likadant. Vad är blott ett snatteri när vi har så mycket värre saker att ta itu med.

Men vid alla brott så är det ju nån som har lidit skada och vill ha upprättelse.”

Respondenternas reflektioner över samhällets förluster visar på att Polisen inte klarar av det samhällsuppdrag som de har att sköta. Dahl pratar om den konstitutionella

uppdelningen, den lagstiftande makten, den verkställande och den dömande (2007:48).

Enligt ovangivna citat så blir det tydligt att kedjans gång inte löper hela vägen ut. Om Polisen inte klarar av sin uppgift så fallerar också processen med den verkställande makten, som har till uppgift att tillse att lagarna följs. Därefter fallerar även den dömande makten då någon måste åtalas för att senare ska kunna dömas för ett brott.

4.4 ORSAKER TILL VÅLDET

De faktiska orsakerna till att det grova våldet mot Polisen har nått de proportioner som det gjort under 2017 är en studie helt för sig själv. Spekulerar man i frågan så finns det många tänkbara scenarion, alltifrån för få fritidsgårdar för ungdomar och dåligt föräldraskap till politiska problem. Respondenterna är dock tydliga med sina teorier kring fenomenet och anser i hög grad att det är individerna själva som är roten till att poliser utsätts för våld.

P4 ”De vill visa upp att de har ett stort våldskapital och att skrämmas såklart. De vill inte att deras affärer ska störas och då riktar dem sin frustration mot polisen. Det är ju mycket droghandel i de områden som poliser blir attackerade och det är ju ingen slump. Eh, sen tror jag att den största anledningen till Polisen är en samhällsfråga, hur vi har skött vår integrationsfråga och invandringspolitiken, hur vi tar hand om människor som kommit

3 Misstankeregistret

23

hit. Eh, det är ju ganska komplext men jag tror att vi har ställt för lite krav på folk som bor här och eh, kanske inte har varit rätt taktik att ha dem här förorterna med

miljonprogrammen som de kallas. Men idag är det svårt för dem gängkriminella ser sig inte som en del, de vill inte ta del av det svenska samhället, svenska rättssystemet.”

P5 ”Samhället har totalt misslyckats med integrationspolitiken. För oss poliser är det absolut ingen hemlighet att det är unga killar med invandrarbakgrund som står för merparten av dem här brotten. Visst förekommer det en och annan svennebanan också men det är ju de som också växer upp i dem här områdena. Vi har skapat ett samhälle där vi delar upp folk efter etnisk bakgrund och var de ska bo. Sen så lockas unga grabbar av snabba pengar genom att langa droger och de matas hela tiden av en Sverigebild där det eh, är så stor rasism och om man är invandrare så har man ingen chans, då skiter dem i samhället. De vägrar ta ansvar helt enkelt och följa de lagar vi har.”

P6 ”Det är en väldigt stor fråga. Det är ett problem för att samhället har låtit det bli ett problem. När dessa ungdomar intervjuas i tv och tidningar så pratar de bara om att polisen trakasserar dem och att de inte har något att göra på fritiden. Men det ställs aldrig några motfrågor tillbaka, och då blir det som att det dem gör blir legitimerat. Man kan ju fråga dem hur deras belastningsregister ser ut och sen ställa sig frågan varför vi är intresserade av dem. Och att de inte skulle ha något att göra är ju bara skitsnack. Titta på Gottsunda, de bygger om hela tiden och försöker göra fint där, de har fotbollsplaner, basketplaner, en jättestor fin park och eh, ett nytt köpcentrum och badhus, bibliotek. Och en BMX-bana och så vidare. Vilka andra områden i Uppsala kan skryta med allt det där?

Man kan lägga hur mycket pengar som helst på att få ungdomar att trivas men i det här fallet är det dem själva som väljer att göra det dem gör. Det är ju häftigare att vara en gangster än att vara och simma liksom.”

Respondenternas teorier kring våldet mot Polisen följer ungefär samma syn som Dahl (2007) presenterar då han resonerar kring anarkismen. Dessa ungdomar motsätter sig de lagar och regler som samhället har fastslagit, och de motsätter sig även det tvång från samhället som blir konsekvensen av att man bryter mot lagarna. Det är kanske inte med ideologiska inslag av anarki som Polisen blir attackerade utifrån respondenternas upplevelser utan det verkar snarare handla om ett eget intresse av brottslighet som ger ekonomisk vinning.

24 4.5 FRAMTIDEN

Det grova våldet mot Polisen har enligt respondenternas upplevelse, och enligt medias rapportering, ökat de senaste åren. Hur tänker då poliserna inför framtiden, hur ser framtidstron ut? Detta är en högst spekulativ fråga där givetvis Polisen inte fungerar som den enda aktören med möjlighet till påverkan. Samhället är fullt av andra instanser och organisationer som också drabbas av den förändrade samhällsbilden och som också måste ta ansvar och agera. Politiker har ställt sig i kö den senaste tiden och utlovat fler poliser till samhället, men då ska det kommas ihåg att när klubban slår i bordet och beslut fattas så dröjer det minst 2,5 år innan dessa poliser är färdigutbildade.

P4 ”Jag tror att det kommer att sjunka ännu djupare. Kriminaliteten kommer, det är svårt att säga om det kan bli så mycket värre men jag tror åtminstone att kriminaliteten kommer att öka och att det kommer ske mer våld mot Polisen och ah, problemet kommer att vara större. Speciellt i förorterna.”

P3 ”Jag tror inte nån vaknar upp en dag och kommer på att; Nu ska jag spränga polishuset. Utan det finns en hel del som föranleder det och där tror jag nog att ganska många myndigheter och organisationer har anledning att se över sitt eget arbete. Det här är ju ett nytt fenomen i Sverige vilket resulterar i att ingen är beredd på det. Sen att vi har människor i maktens korridorer som väljer att blunda för det här gör ju inte direkt att framtiden ser ljusare ut. Det krävs nog att fler och fler ska bli drabbade innan man gör något ordentligt. Poliser ska ju tåla sånt här är ju en generell uppfattning.”

P5 ”Min upplevelse är att eh, det kommer att fortsätta neråt ett tag till. Jag har otroligt svårt att fatta att politiker generellt sett har en så motstridig samhällsbild än vad de flesta poliserna har. Det är liksom som dag och natt många gånger. 2018 kommer att bli ett väldigt intressant valår där jag hoppas att den här frågan får ett stort utrymme. Men det är ju så att desto mer vi pratar om problemet desto oroligare blir ju medborgarna, men det kommer ju definitivt inte att hjälpa genom att blunda och låtsas att det regnar.”

P6 ”Ja det är jag ganska övertygad om. Jag menar vi behöver ju en rejäl förstärkning och det är ju flera år bort innan det blir en realitet med tanke på utbildningstiden för nya poliser. Sen tycker inte jag att det bara är Polisens ansvar, jag menar vi har ju exempelvis soc.⁴ som måste ta sitt ansvar och leva upp till sina direktiv. När vi plockar in en 15-årig

4 Socialtjänsten

25

afghansk kille som är påtänd och stulit kläder för 2000 spänn så ringer vi ju soc. nio gånger av tio eftersom det inte går att få tag på nån vårdnadshavare. Och nio gånger av tio så svarar soc. att de inte kan komma och ta hand om grabben så vi sparkar ju bara ut honom på gatan. Jag är övertygad om att även soc. är underbemannade och saknar verktyg för den här typen av problematik. Så svaret på din fråga är att jag ser inte speciellt ljust på framtiden.”

Framtidstron för Polisen, och samhället, bland respondenterna ser mörk ut. Deras

samhällsbild skulle kunna vara en av förklaringarna till den dåliga arbetsmiljö som poliser vittnar om i Polisförbundets rapport (2017) och som tillsammans med den dåliga lönen gör att många poliser väljer att lämna yrket. Det är intressant hur respondenterna upplever skillnader i sin egen verklighetsbild av samhället kontra hur de anser att politiker ser på samhället. För att demokratin ska fungera fullt ut så måste de som sitter vid makten vara lyhörda gentemot sina medborgare i olika frågor för att gemensamma värden och intressen ska kunna uppnås (Dahl 2007:477). Denna studie syftar dock inte till att bevisa vem som har mest rätt i hur samhällsbilden ser ut men de som arbetar inom dessa problemområden torde ha en relativt bra bild över problematiken.

Trots dessa mörka tongångar från respondenterna så är samtliga inställda på att jobba kvar inom Polisen, men viljan av att vara ute och arbeta är mer begränsad.

P4 ”Ja just nu känner jag att jag kommer att vara kvar hos Polisen, men jag har många gånger funderat på om jag ska jobba på nåt annat jobb där de eftersträvar polisiär kompetens. Eh, samtidigt är det ett roligt jobb som polis.”

P5 ”Jag hoppas verkligen det. Även om jag funderat mycket på att byta jobb så vet jag inte vad jag skulle byta till i så fall. Polis är ju så mycket mer än bara ett yrke, det är också en identitet. Det är som när man ibland kommer till sociala tillställningar eller fester, då är det ofta nån som ropar; Nu är polisen här, bäst vi sköter oss och gömmer smuggelspriten. Jag menar det är ju aldrig nån som ropar; Nu är rörmokaren här, bäst att kontrollera rören. Eller; Nu är läraren här, tänk på att använda korrekt svenska när ni pratar. Jag skulle nog sakna yrket allt för mycket om jag lämnade. Eh, men jag tror inte, eller jag är säker på att jag inte kommer att jobba ute speciellt länge till, jag kommer byta tjänst till nåt som är lite mindre påfrestande och stressfullt.”

26

P3 ”Ja det kommer jag. Jag trivs för bra för att sluta. Men jag kommer ganska snart söka mig till en inre tjänst. Men det är inte bara knutet till arbetsmiljön där ute utan det finns andra skäl också, rättssystemet håller ju på att förfalla. Vårt jobb ger sällan de resultat som man kanske kan förvänta sig av samhället.”

P1 ”Ja det är min tanke. Men fortsätter det så här så är det ju inte värt att vara ute och jobba. Jag har ju mina barn jag vill komma hem till varje dag. Jag vet ju fler poliser som känner så. Men vart ska alla poliser ta vägen om man inte vill vara ute?”

P6 ”Det tror jag nog att jag kommer att göra. Det fina med Polisen är ju att det finns många tjänster att välja bland så när man tröttnat på en tjänst så kan man söka sig vidare till en annan. Jag känner att jag blivit för gammal för att lära mig nåt nytt yrke, och jag vill definitivt inte sätta mig i skolbänken igen, och eh, kroppen säger ju ifrån efter ett tag så jag vill inte vara ute o slita på dygnets alla tider alltför länge till. Den mentala påfrestningen gör ju sitt också, åh, vissa bitar är ju svåra att släppa även när man är hemma.”

Viljan finns fortfarande kvar att stanna inom Polismyndigheten, men ”vart ska alla poliser ta vägen om ingen vill vara ute” (P1) som en av respondenterna säger? Kommer Polisen, och framförallt samhället, att klara av en förminskning av Polisens yttre personal som redan nu är underbemannad enligt respondenterna? Dessa frågor är alltför stora för att rymmas i denna studie men jag kommer att beröra ämnet under diskussionskapitlet.

5. ANALYS OCH DISKUSSION

Detta kapitel kommer först och främst behandla metoddiskussionen för studien där validitets- och reliabilitetsproblemen kommer att diskuteras. Därefter följer en analys av det empiriska materialet i förhållande till de teoretiska delarna tillsammans med

diskussioner. Dessa analyser kommer att delas upp i mindre avsnitt för att ge en tydligare framställning och en röd tråd i läsningen. Frågeställningarna som studien bygger på kommer att besvaras inom varje avsnitt där det finns relevans för de enskilda frågorna.

5.1 METODDISKUSSION

27

Då en studie genomförs så är processen kring datainsamlingen och tolkningen en viktig del för att resultatet ska kunna generaliseras och vara tillförlitligt, vilket innebär att man operationaliserar. Under operationaliseringen så kan problem med validitet och/eller reliabilitet uppstå. Validiteten talar om i vilken grad det insamlade materialet är relevant för studien medan reliabiliteten avser hur pass tillförlitligt materialet är.

5.1.1 VALIDITET OCH RELIABILITET

Validitetsproblem är något som diskuteras flitigt bland forskare. En del forskare belyser att validiteten är oerhörd viktig för att inte resultaten ska ifrågasättas (Bryman 2011:50), medan andra hävdar att validiteten är av mindre betydelse eftersom mätning inte är det främsta intresset hos kvalitativa forskare (Bryman 2011:351). I den här studien kan validiteten ifrågasättas då de teoretiska begreppen ställs emot respondenternas upplevda verklighet. Det finns ingenting i studien som visar på att deras svar representeras av verkligheten i form av statistik eller dylikt. På så sätt uppstår det ett visst avstånd mellan operationaliseringen och teorin. Detta avstånd är dock avsiktligt då syftet är att mäta polisers upplevda situation vilket jag hävdar är av betydelse för deras samhällsfunktion.

Det visar också på åt vilket håll utvecklingen inom Polisen är på väg vilket kan ligga till grund för framtida beslut som kan behöva fattas för förbättring inom Polisen. Studiens teoretiska begrepp är dessutom inte av enkel beskaffenhet, då demokrati kan vara svårdefinierat, vilket i sig gör avståndet mer påtagligt. Detta hade dock varit ett problem oavsett vald metod (Esaiasson et. al. 2011:65). Min egen roll som forskare i det aktuella ämnet kan också diskuteras huruvida jag är subjektiv i min bedömning eller inte.

Respondenterna i sig har jag ingen närmare anknytning till förutom att vi är arbetskollegor på samma arbetsplats, vilket innebär att jag inte har något personalansvar för dessa och därmed befinner de sig inte i någon beroendeställning till mig. Genom att vara väl medveten om min roll och studiens syfte så anser jag att min subjektiva inställning har varit god och att min roll snarare kan ses som en fördel. För utomstående kan det vara svårt att sätta sig in i en polis vardag vilket också kan göra det svårt att hitta infallsvinklar till de formulerade frågorna. Svaren kan också tolkas annorlunda av någon som inte är insatt i Polisen organisation vilket i sig kan anses vara ett validitetsproblem. Resultatet av studien bygger på välgrundade slutsatser utifrån beskrivande slag vilket indikerar på att den interna validiteten är god, vilket i sammanhanget kan likställas med en god