Organisering och ledning av arbete och välfärd, 180 hp
"...det var själslig smärta..."
En kritisk diskursanalys av tingsrättens resonemang i fyra grova kvinnofridskränkningsdomar
Socialt arbete, 15 hp
Halmstad 2021-05-23
Julia Börjedal
”…det var själslig smärta…”
- En kritisk diskursanalys av tingsrättens resonemang i fyra grova kvinnofridskränkningsdomar
Författare: Julia Börjedal
Sammanfattning
Mäns våld mot kvinnor är ett ämne för ständig debatt, både i politiken och i samhället.
Syftet med denna studie är att undersöka vilka diskurser tingsrätten producerar beträffande kvinnors berättelse i domar avseende grov kvinnofridskränkning ur ett genusperspektiv samt hur dessa kan påverka den samhälleliga uppfattningen. Det råder maktobalanser i samhället mellan män och kvinnor och denna hierarkiska ordning sträcker sig lika långt tillbaka som mänskligheten. Hur lagstiftningen ser ut och hur den tolkas kan både befästa och förändra samhällets värderingar och påverkar den enskilde individen i stor utsträckning. Materialet i denna studie utgörs av fyra stycken domar beträffande grov kvinnofridskränkning, två friande och två fällande, från Helsingborgs tingsrätt. Dessa analyseras med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys för att identifiera vilka diskurser tingsrättens producerar. Michael Foucaults syn på makt och Yvonne Hirdmans teori om genussystemet används sedan i analysen för att lyfta de identifierade diskurserna i den sociala praktiken. Analysen visar att tingsrätten producerar diskurser som befäster ojämlikheter mellan könen och befäster kvinnans underordnade ställning i samhället. Vidare visar analysen på en motsägelsefullhet i det kvinnoskydd bestämmelsen ämnas verka för och tingsrättens tillämpning av den. Det är den psykiska terrorn som påverkar utsatta kvinnor i störst utsträckning vilket rätten har svårigheter att hantera ur straffrättslig synpunkt.
Nyckelord: grov kvinnofridskränkning, våld i nära relation, genus, diskurs, socialt arbete
”…it was psychological pain…”
- A critical discourse analysis of the district court's judgments in four cases regarding violence against women in close relationships.
Author: Julia Börjedal
Abstract
Men's violence against women is under constant discussion in both the political and societal debates. The purpose of this study is to examine which discourses the district courts in Sweden produce in regard to women’s narrative in judgments of violence against women in close relationships. This examination will be carried out from a gender perspective, with the aim to determine what impact such discourses may have on societal perception. The societal imbalance and hierarchical order between men and women goes as far back as human history. Legislation and interpretation of such legislation may consolidate and change society’s values and perspectives of individuals.
This study is based on four judgments concerning violence against women in close relationships. All four cases where delivered by the Helsingborg District Court, two acquittals and two convictions. Fairclough's critical discourse analysis is used to identify which discourses the District Court produces. Michael Foucault's view of power and Yvonne Hirdman’s theory of the gender system are then used to contextualize the identified discourses in social practice. The analysis shows that the district court produces discourses that consolidates inequalities between the sexes and the subordinate position of women in society. Furthermore, the analysis demonstrates a contradiction in the legislation that aims to offer women protection and the way it´s applied by the District Court in Helsingborg. It further shows that the District Court has difficulty to deal with the psychological terror that greatly effects the women of these judgments.
Keywords: violence against women in close relationships, domestic violence, gender, discourse, social work.
Förord
Ibland bli saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig. Inledningsvis vill jag tacka Helena Eriksson för möjligheten att få slutföra min C-uppsats och därmed min utbildning. Och Mia Jormfeldt, ett ännu större tack till dig.
Jag har skrivit denna uppsats ensam, emellertid med helt ovärderligt stöd av en kär vän, L.F. Dig kommer jag aldrig kunna tacka nog. Vidare till jag uttrycka den största tacksamhet inför min ”chef” J.J, du inspirerar mig på alla sätt och din uppmuntran har varit helt avgörande.
Helsingborg, maj 2021 Julia Börjedal
Innehållsförteckning
Inledning ... 2
Syfte och frågeställningar ... 3
Avgränsningar ... 3
Relevans för socialt arbete ... 3
Disposition ... 4
Förförståelse ... 4
Kunskapsläge och tidigare forskning ... 6
Våld i nära relation ... 6
Lagtext - grov kvinnofridskränkning ... 6
Våld mot kvinnor och grov kvinnofridskränkning ... 7
Kvinnans historiska ställning ... 8
Kvinnofridsreformen ... 10
Våldets normaliseringsprocess ... 10
Våldets konsekvenser ... 11
Personuppklaringen ... 12
Teori och metod ... 14
Teoretiska utgångspunkter ... 14
Foucaults syn på makt ... 14
Genussystem ... 16
Metodologi ... 17
Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 17
Kritisk diskursanalys... 17
Faircloughs kritiska diskursanalys ... 18
Metodkritik ... 19
Genomförande... 20
Urvalsmetod ... 20
Material... 21
Tillvägagångssätt ... 21
Etiska överväganden ... 22
Trovärdighet ... 22
Tillförlitlighet ... 23
Metoddiskussion ... 23
Resultat och analys ... 25
Friande 1 ... 25
Friande 2 ... 27
Fällande 1 ... 28
Fällande 2 ... 30
Diskursiv praktik ... 31
Skepsisen kring avsaknaden av anmälan i ett tidigare skede ... 31
Missbrukets relevans ... 32
Våldets fysiska skador ... 32
Förbiseendet av psykiska konsekvenser ... 33
När minnet sviker målsägande... 33
Framställningen av den trovärdiga kvinnan ... 34
Social praktik ... 34
Avslutade diskussion ... 37
Förslag på vidare forskning ... 41
Källförteckning... 42
Förkortningsförklaringar
BrB Brottsbalk (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet SOU Statens offentliga utredningar FN Förenta nationerna
NCK Nationellt centrum för kvinnofri
2
Inledning
Mäns våld mot kvinnor är ett ständigt aktuellt ämne på den politiska arenan och i den samhälleliga debatten (prop. 1997/98:55). Problemet är mångfacetterat och komplext vilket kräver forskning för att på ett ändamålsenligt sätt kunna angripa den omfattande problematiken (Kunosson 2014). Under våren 2021 blossade media upp till informationen att flertalet män, under några få veckor, tagit livet av kvinnor som de har eller hade haft en relation, vilket även gav effekt på den politiska debatten. Det är ett problem som upprör, engagerar och skapar debatt.
Forskning i ämnet landar ofta i att problematiken grundar sig i mäns historiska överordning och kvinnans underordning. Denna maktordning har varit närvarande sedan före Kristus och andemeningen i detta kan fortfarande skönjas på olika sätt i vårt samhälle (Eliasson & Ellgrim 2006). De senaste 100 åren har Sverige fattat en rad politiska beslut i kampen mot mäns våld mot kvinnor och kvinnors rätt.
Kvinnofridsreformen under 1990-talet inkluderade bland annat ett regeringsuppdrag att sammanfatta en överblick av det våld som riktas mot och drabbat kvinnor. Det resulterade i slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU 1996:60) vilket tillsammans med andra politiska åtgärder blev upprinnelsen till dagens lagstiftning (Nordborg 2014).
Rätten som funktion är en producerande och reproducerande källa till makt (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Lagarnas utformning och hur dessa tolkas kan förändra och befästa samhällets värderingar och påverkar i stor utsträckning den enskilde individen (Kvinnofrid 1995). Därför intresserar sig denna studie för vilka diskurser tingsrätten producerar och reproducerar med utgångspunkt i kvinnans berättelse gällande fall av grov kvinnofridskränkning och hur dessa kan påverka den samhälleliga uppfattningen ur ett genusperspektiv.
3
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att belysa hur rätten resonerar kring målsägandens berättelse i brottmål gällande grov kvinnofridskränkning för att öka kunskapen om hur de diskurser tingsrätten producerar eller reproducerar kan påverka den samhälleliga uppfattningen av grov kvinnofridskränkning.
- Vilka diskurser producerar och reproducerar tingsrätten i sina resonemang kring målsägandens berättelse i analyserade domar?
- På vilket sätt kan tingsrättens diskurser påverka den samhälleliga uppfattningen gällande grov kvinnofridskränkning ur ett genusperspektiv?
Avgränsningar
Studiens material är geografiskt avgränsat till fyra grova kvinnofridskränkningsdomar författade av Helsingborgs tingsrätt. Domarna är författade mellan 2017 och 2021.
Det förekommer åtalspunkter i aktuella domslut som inte är av betydelse för denna studie och är analysen därför avgränsad till de delar av åtalet som rör relevant brottsrubricering.
Relevans för socialt arbete
Som ett svar på att sociala problem behövdes förklaras, förebyggas och lösas blev socialt arbete ett eget ämne och profession under 1960-talet. Socialt arbete är ett tvärvetenskapligt ämne och inhämtar kunskap från andra professioner, exempelvis psykologin och sociologin. Med bakgrund i att socialt arbete utförs inom många olika områden och olika samhällsnivåer är detta av stor vikt för att möjliggöra framgångsrikt socialt arbete i praktiken. Forskningsfältet socialt arbete är en effekt av politiska ambitioner, strukturella förändringar och demokratiska antaganden rörande jämlika levnadsvillkor och främjandet av en social och ekonomisk trygghet för individen. Det övergripande praktiska sociala arbetet ämnas således hjälpa människor i behov av stöd, föranlett av olika typer av utsatthet eller utanförskap (Mattsson 2020). Kvinnor utsatta för våld i nära relation kan komma att vara i stort behov av det sociala arbetets praktik på flera olika arenor. Det skulle kunna vara sjukvården för sina fysiska skador, ekonomisk ersättning via försäkringskassan vid eventuella sjukskrivningar, socialtjänsten för stöd och hjälp i vardagen, kvinnojourer i behov av skydd och psykiatrin för de medföljande psykiska besvären. I Sverige har socialnämnden det yttersta ansvaret att tillgodose utsatta kvinnor med den hjälp och stöd de är i behov utav och detta regleras i socialtjänstlagen, som också betonar vikten av samverkan med andra myndigheter (Hopstadius, 2014) I andra änden av problematiken kommer även förövaren i kontakt med det sociala arbetets praktik, exempelvis genom att bli föremål för kriminalvården och i en förlängning - andra samhälleliga insatser i en återanpassning i samhället efter ett eventuellt fängelsestraff.
4
Mäns våld mot kvinnor betraktas som ett av de största hoten mot kvinnors trygghet, välmående och liv. Kunskap om mäns våld mot kvinnor är en förutsättning för att på ett effektivt och framgångsrikt sätt för samhällets olika aktörer att ha möjlighet möta behovet av stöd och hjälp (Kunosson 2014). Dahlstedt et al. (2020) lyfter fram vikten av kritiskt socialt arbete. De menar inte kritiskt i en bemärkelse av motstånd utan istället att placering av kunskap, föreställningar och praktiker i ett sammanhang som möjliggör reflektion och sedermera kan leda till förändring. De menar vidare att socialt arbete behöver vara en aktiv kraft vilken förbiser befintliga ramar och som utmanar och tänker annorlunda. Mot bakgrund av detta är denna studie av relevans för det sociala arbetet med anledning av att den genom kritisk diskursanalys belyser de diskurser tingsrätten producerar eller reproducerar kring kvinnans berättelse i fall av grov kvinnofridskränkning och hur dessa diskurser kan påverka den samhälleliga uppfattningen.
Disposition
Uppsatsen inleds med studiens syfte, frågeställningar samt relevansen för socialt arbete. I följande avsnitt redogörs för delar av den omfattande kunskap och forskning som finns på området som bedömts vara av relevans för studien. I avsnitt tre beskrivs uppsatsens teori- och metodval, studiens tillförlitlighet och trovärdighet, etiska överväganden, förförståelse och redogörelse för studiens genomförande.
Avslutningsvis följer en metoddiskussion. I avsnitt fyra redogörs studiens analys och resultat. Avslutningsvis förs en diskussion i avsnitt fem.
Förförståelse
I funderingen kring vad min uppsats skulle handla om var det fundamentalt för mig att välja ett ämne som kändes både intressant och viktigt. Ett stort intresse för rättsväsendet vad gäller olika brottstyper och diskussionen kring eventuella bakomliggande faktorer till brottslighet har funnits hos mig så länge jag kan minnas.
Jag har spenderat otaliga timmar med att se, lyssna och läsa om oupplösta fall, olika brottsteorier och begångna brott. I linje med detta intresse har jag utvecklat ett stor rättspatos och en uppfattning om vad jag uppfattar som rätt och fel. Tidigt föll mitt val på att uppsatsen skulle falla inom ramen för ovan nämnda intressen, det är någonting jag känner mig bekväm att arbeta med, med anledning av mina tidigare erfarenheter.
I forskning är det viktigt att reflektera kring sin roll som forskare och rollen som sin egen person i förhållande till insamling och analys av information. En medvetenhet kring sin förförståelse och att den reflekteras över är centralt i rollen som forskare.
Bergström och Boréus (2018) menar att vi aldrig kan analysera eller tolka en text utan en viss förförståelse. Redan innan uppsatsens start hade jag god insyn i bland annat
5
domstolars funktion och lagars utformning. Någon förförståelse mer konkret kopplat till resonemang förda av tingsrätten vid friande respektive fällande domar avseende grov kvinnofridskränkning besitter jag inte. Jag har heller ingen erfarenhet av arbete med våldsutsatta kvinnor. Vidare färgar min teoretiska referensram till viss del analysen då den har sin utgångspunkt i maktobalansen mellan kvinnor och män. Dock är det tingsrättens resonemang jag analyserar, resonemang jag inte kan påverka. En ogrundad uppfattning jag har, misstänkt formad av media, är att anmälan mer sällan renderar i en fällande dom. Detta är uppfattningar jag under arbetets gång reflekterat över och skapat en medvetenhet kring.
6
Kunskapsläge och tidigare forskning
Den kunskap och forskning som finns att tillgå på området denna studie avser att behandla är omfattande. Nedan redogörs för delar av den information som finns att tillgå som anses vara av relevans för denna uppsats.
Våld i nära relation
En publikation från Brottsförebygganderådet (fortsättningsvis BRÅ) visar att våld i nära relation utövas av både kvinnor och män, däremot att det är olika typer av våld som förekommer. Män tenderar att i större utsträckning använda ett grövre systematiskt våld grundat i hotfullhet och kontroll, medan kvinnor använder lindrigare våld i affekt föranlett av ilska och/eller i självförsvar. Det finns mycket lite forskning beträffande kvinnors våld mot män och desto mer uttömmande forskning om mäns våld mot kvinnor (Selin & Westerlund 2011). I en undersökning av Lövestrad och Krantz (2012) presenteras en tydlig bild av att det är män som i större utsträckning utövar våld. I samma undersökning visar resultaten att en stor andel av de män som uppger sig för att ha fallit offer för våld i nära relation, själva tidigare har använt våld mot sin partner. Denna studies syfte är att göra en diskursanalys av rättens resonemang av domar gällande grov kvinnofridskränkning, vilket innebär att fortsatt fokus kommer ligga på mannen som våldsutövare och kvinnan som offer. För att kunna lagföra en person för grov kvinnofridskränkning, är ett av rekvisiten att mannen är just våldsutövare och kvinnan offer.
Lagtext - grov kvinnofridskränkning
År 1998 infördes också bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning, tillsammans med grov fridskränkning i BrB 4:4a, som ett led i bekämpningen av mäns våld mot kvinnor. Bestämmelsen ämnar sig till dem kvinnor som har utsatts för ett systematiskt förtryck och/eller övergrepp av nuvarande eller tidigare partner och syftar till att öka det straffrättsliga skyddet. Det blev en tydlig strukturell markering om det allvar mäns våld mot kvinnor utgör (BRÅ 2019:8). Förslaget är ett resultat av det uppdrag Kvinnovåldskommissionen åtagit sig och kom att formuleras i kommissionens slutbetänkande SOU 1996:60 Kvinnofrid. Lagtexten, som infördes år 1998, ser sedan den 1 juli 2013 (2013:367), ut som följande:
Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms om var och en av handlingarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Har gärningarna som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har sambott med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han istället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.
7
Konstruktionen av ovanstående bestämmelse möjliggör att enskilda, eventuellt lindrigare gärningar, kan ses som en helhet av rätten och således rendera i ett högre straffvärde, än de enskilda gärningarna hade gjorts om de bedömdes var och en för sig.
I denna studie är lagtextens andra stycke av störst relevans, där förutsättningen för lagens tillämpning är rekvisitet om att förövaren ska vara en man och målsägande en kvinna ska vara uppfyllt, bland de andra rekvisit som också återfinns i bestämmelsen om exempelvis kravet på äktenskap eller äktenskapsliknande relation. Upprepad kränkning av målsägandes integritet innebär att det dessa upprepade gärningar skett inom en tidperiod om sex månader (Kvinnofrid 1995; Nordborg 2014).
Att bestämmelsen är indelad i två stycken motiverades av Kvinnovåldskommissionen som ett sätt att beskriva verkligheten som präglas av att det till större del är män som utsätter kvinnor för våld än vice versa, men lyfter att våldet också kan utövas av annan part än mannen. Kommissionen ansåg samtidigt att det står tydligt att kränkningen är könsbaserad och att detta behövde tydliggöras i bestämmelsen, därför en uppdelning härför. Paragrafen är också unik i sitt slag då den skall lägga större vikt vid de psykiska effekterna än de fysiska (Kvinnofrid 1995; Nordborg 2014).
Våld mot kvinnor och grov kvinnofridskränkning
Våld mot kvinnor är ett omdiskuterat ämne på den politiska arenan och ses som ett allvarligt samhällsproblem (prop. 1997/98:55). Mäns våld mot kvinnor betraktas som ett av de största hoten mot kvinnors trygghet, välmående och liv (SOU 2015:55).
Våldet mot kvinnor definieras i The Declaration on the Elimination of Violence Against Women, vilken Förenta nationernas (fortsättningsvis FN) generalförsamling antog år 1993:
”varje genusrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker offentligt eller privat.”
Statistik av antalet anmälda brott avseende grov kvinnofridskränkning ökade successivt från införandet av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning 1998 fram till 2008, från 923 stycken polisanmälningar till 2 733 stycken 2008. Sedan 2008 har antalet anmälda brott emellertid minskat och mellan åren 2008-2015 låg antalet på knappt 1 900 stycken (BRÅ 2019:8).
I samma rapport från BRÅ (2019:8) diskuteras olika orsaker till varför antalet anmälningar minskat. Eventuella orsaker som diskuteras är att utsattheten faktiskt kan ha minskat. Detta får dock inte stöd i självrapporterade uppgifter som finns angående förekomsten av våld i nära relation. Ur dessa uppgifter går det att utläsa att cirka en halv procent av den kvinnliga befolkningen uppger att de var utsatta för upprepat partnervåld mellan 2005-2014. Mellan 2015-2016 ökade andelen till cirka 0,9 procent
8
(2019:8). Förklaringsorsaken till ovanstående, egentligen motstridiga uppgifter, nämns vara den förändrade anmälningsbenägenheten. Denna förändring i anmälningsgraden tros kan bero på flera orsaker. Bland annat att det behövda stödet, i större utsträckning, återfinns på andra arenor i samhället och att påfrestningen av en eventuell rättsprocess känns alldeles för jobbig samt en försämrad tillit för rättsväsendet (BRÅ 2019:8).
Statistisk gällande den försämrade tilliten till rättsväsendet visar att det mellan åren 2005-2016 var det närmre 50 procent av andelen kvinnor vilka var upprepat utsatta för våld i nära relation, som kände litet förtroende för rättsväsendets behandling av utsatta.
I samma grupp och under samma period kände strax över 30 procent av kvinnorna lågt förtroende för rättsväsendet som helhet (BRÅ 2019:8).
Våld i nära relation förekommer ofta inom hemmets fyra väggar varför bevissäkringen kan bli svårare, det saknas många gånger vittnen och teknisk bevisning. I lagstiftningen har det därför gjorts en lättnad i preciseringskravet, vilken annars innebär att det åligger åklagaren att bevisligen kunna precisera tid, plats och andra omständigheter för aktuell gärning. Av rättssäkerhetsskäl skall åklagaren kunna precisera nämnda omständigheter, däremot behöver inte utförligheten i återberättelsen vara av samma dignitet som i andra brottsrubriceringar. Lättnaden har gjorts med anledning av svårigheten för målsägande att återberätta med exakthet om tid och händelseförlopp för varje specifik händelse åtalet avser. Händelserna kan vara långt tillbaka i tiden eller så många till antal och vanligt förekommande att det är omöjligt för målsägande att redogöra för varje en av dem (BRÅ 2019:8).
Forskning av BRÅ från 2019 (BRÅ 2019:8) visar att krav på stödbevisning för att uppnå beviskraven för grov kvinnofridskränkning succesivt har ökat över tid.
Emellertid verkar det inte vara något unikt endast för grov kvinnofridskränkning utan ökningen ses som en generell ökning. Dock slår ökade beviskrav hårdare mot en brottsrubricering som inkluderar flertalet brott där det många gånger står ord mot och i jämförelse en rubricering där det förkommer i samma utsträckning. Detta leder till färre väckta åtal och stora svårigheter att nå fällande domar. Det finns åklagare som menar att brottsrubriceringen inte ses i ljuset av vad den gjorde vid tanken och införandet samt att de ökade beviskraven för grov kvinnofridskränkning är ett resultat av större jämförelser med andra brottstyper (BRÅ 2019:8).
Kvinnans historiska ställning
Följande beskrivning om kvinnans historiska ställning avser inte att ge en fullgod överblick. Den lyfts för att ge en mindre sammanfattad bild av hur kvinnans underordning delvis har sett ut över tid fram till nutidens lagstiftning.
Trots ett samhälleligt fördömande mot kvinnors låga social status och underordning mannen är och har det historiskt sätt alltid varit närvarande. Redan före Kristus uttryckte sig Aristoteles om kvinnans ställning i relation till mannen. Hans teorier om mannen och kvinnan innebar att kvinnan i jämförelse med den allmängiltiga och
9
fulländade mannen var psykisk och fysiskt defekt. Denna uppfattning som kom att prägla filosofer och tänkare i över två tusen år. Efter Aristoteles har andra vetenskapsmän baserat sin kvinnosyn på ovanstående utgångspunkt om kvinnans underordning. Kvinnans lägre sexuella, ekonomiska och politiska ställning ses som ett mönster och är återkommande i både historien och rättshistorien (Kvinnofrid 1995).
Följande är ett citat hämtat ur SOU 1995:60 där Filosofen Jean Jacques Rousseau har uttryckt sig som följer:
Kvinnors fostran bör alltid sättas i relation till männen. Att behaga oss, vara oss till nytta, få oss att älska och akta dem, att uppfostra oss när vi är små, att ta hand om oss när vi är vuxna, att råda oss, trösta oss och göra vårt liv lätt och behagligt. Detta är städse kvinnornas plikter och vad de bör lära sig som barn (Kvinnofrid 199, s.95).
Denna syn på kvinnor har influerat historien i över två tusen år. Under husbondesamhället och den hedniska tiden hade husbonden makten över familjen.
Det var accepterat för mannen att aga sin hustru inom hemmets fyra väggar. Avled kvinnan till följd av misshandeln betraktades det som ”vådadråp”, med andra ord dödsfall förorsakat av en olycka. I flera landskapslagar som rådde under perioden tillät också mannen att ha ihjäl sin hustru om hon ertappades med äktenskapsbrott. Det infördes kvinnofridslagar under 1200-talet vilka innebar ett förbud mot våldtäkt och ett förbud mot att ”med våld ta en hustru”. Detta förbud, eller brott mot det, var emellertid inte till för den enskilda kvinnan utan för mannen som kvinnan ansågs tillhöra. På 1400-talet infördes det böter för hustruaga och denna bestämmelse låg till grund för 1734 års lagstiftning (Kvinnofrid 1995).
1734 års lagstiftning innefattade emellertid acceptans mot fortsatt hustruaga och utomäktenskapliga sexuella förbindelser var straffbart samt så betraktades kvinnan fortsatt vara mannens egendom. Lagen innebar också att kvinnan var omyndig såvida hon inte var gift (Widerberg 1980; Eliasson, Ellgrim 2006).
Ville en ogift kvinna förvärvsarbeta krävdes ett tillstånd av hennes far. För en gift kvinna var mannens tillstånd nödvändigt. Kvinnan hade inte heller rätt att gifta sig med vem hon ville, oberoende av vilken klasstillhörighet hon betraktades tillhöra (Widerberg 1980). Tron på kvinnans icke-existerade sexualitet och mannens överordning var fortsatt närvarande på 1800-talet och 1864 års strafflag (Widerberg 1980).
1864 års strafflag karaktäriserades fortfarande av tron på kvinnan som ett objekt för mannens sexuella begär och som inte själv fick bestämma vem hon ville ingå äktenskap med. Mannens lagliga rätt att misshandla sin hustru avskaffades först med 1864 års
10
strafflag. Däremot ålåg det kvinnan att själv anmäla sitt brott, detta krav på angivelse försvann inte helt och hållet förrän 1982 (Kvinnofrid 1995; Eliasson, Ellgrim 2006).
År 1863 trädde en ny förordning i kraft, som erkände ogifta kvinnor myndiga vid en ålder av 25 år, förslaget presenterades redan år 1826 men var vid den tiden inte tänkbart. Män blev myndiga vid en ålder av 21 år och det var inte förrän år 1884 kvinnor fick samma rättighet. Däremot kunde de avsäga sig sin myndighet och tilldela mannen denna fram till år 1924. Efter detta ansågs de strukturella hindren för mannen och kvinnans självständighet vara borttaget. Det var inte förrän år 1921 som det infördes kvinnlig rösträtt i Sverige (Kvinnofrid 1995; Eliasson & Ellgrim 2006).
Det ansågs fortsatt att mannen var kvinnans överhuvud fram till införfarandet av 1965 års brottsbalk där kriminaliseringen av våldtäkt mot sin äkta hälft blev då ett faktum i Sverige, som det första landet i världen. Förslaget möttes av kraftigt motstånd med anledning av att det ansågs hota mannens ställning i hemmet (Kvinnofrid 1995;
Eliasson, Ellgrim 2006).
Kvinnofridsreformen
Regeringen tillsatte år 1993 en kommission som kom att få namnet Kvinnovåldskommissionen, vilka fick i uppdrag att producera en överblick av det våld som riktades mot och drabbade kvinnor. Deras arbete kom att formuleras i slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU 1996:60) som låg till grund för Kvinnofridspropositionen som regeringen antog år 1998. Förändringarna avsåg exempelvis skärpningar gällande sexuella trakasserier, fler gärningar inkluderat i våldtäktsbegrepp samt våldsutsattas kvinnors rätt till hjälp av socialtjänsten. Även förbud mot köp av sexuella tjänster kriminaliseras som ett led i att försöka förändra det strukturella våld som fanns rent lagstadgat för kvinnan och istället fokusera på mannen som utgör marknaden för sexköp. Ett annan viktig åtgärd och markering från mannens historiska dominans i lagstiftningen, var införandet av att båda könens pronomen skulle benämnas i lagtext. (Nordborg 2014; Eliasson, Ellgrim 2006)
Våldets normaliseringsprocess
Vad som också är viktigt i förståelsen av våld i nära relationer och därmed mäns våld mot kvinnor är att lyfta det som kallas för normaliseringsprocessen. Vilken innefattar mönster av handlingar som kan tas i uttryck i olika former samt i olika omfattningar, av både kvinnan och mannen. Det kan handla om psykiskt, fysiskt, latent, materiellt eller sexuellt våld. Centrala delar i våldets normaliseringsprocess är den kontroll, isolering och växlingen mellan värme och våld den enda parten utsätter den andra för (Kvinnofrid 1995; Nordborg 2014).
Processen är precis vad den kallas, våldet normaliseras successivt av båda parter och gränserna för vad som är accepterat, eller inte accepterat, förskjuts hela tiden.
11
Mannen/våldsutövaren tar över tid till grövre sätt eller mer fysisk kraft och för kvinnan/offret suddas minnen från tidigare ut och det nya sättet blir snabbt en normalitet. Våldet blir såldes ett vardagligt inslag i deras liv och relation. Samtidigt som detta sker, skapas det också en tro om att perioder utan våld är positiva. Våldet förringas och positiva handlingar förstoras. I takt med att normaliseringsprocessen, beskriven ovan pågår, skapar båda parter olika strategier. Kvinnan har en strategi för, inledningsvis, anpassning och en önskan om att vara till lags som senare kan resultera i en ren överlevnadsstrategi. Mannens strategi grundar sig i hans position som överordnad, hur han skapar kontroll över sin situation och relation. Det är inte ovanligt att männen, efter en period av våld, övergår till en, av kvinnorna önskvärd, tid av istället värme och kärlek. Detta kan framstå som genuina kärlekshandlingar för kvinnorna som törstar efter nästa period av värme och kärlek. Detta kan således skapa ett känslomässigt beroende. På detta sätt kontrollerar och dominerar männen kvinnornas känsloliv och upplevelser till den punkt där mannen betraktas som det normala och kvinnorna sig själva som avvikande (Kvinnofrid 1995; Nordborg 2014).
Våldets konsekvenser
Våld i hemmet och mot kvinnor tas i flera uttryck och påverkar hela livssituationen.
Det handlar om fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt och emotionellt våld (Eliasson, 2006, Berglund 2010). Varför konsekvenserna av dessa olika typer av våld är stora och omfattande. Förutom uppenbara skador på kropp föranledda av knuffar, sparkar och slag så lyfter Mona Eliasson och Barbro Ellgrim (2006) upp de psykiska konsekvenserna av upprepat våld och förtryck. Sådana konsekvenser kan vara chock, rädsla, depression, låg självtillit och en skadad självbild. Dessa ärr och skador tar, om det ens går, längre tid att läka än de fysiska och kvinnor kan ibland ha svårt att sätta dessa konsekvenser i direkt samband med det våld de fått uppleva (Eliasson, Ellgrim 2006; Berglund 2010). Det är få kvinnor som lever i våldsamma relationer som söker sjukvård och således får sina skador dokumenterade (Berglund 2010).
Omfångsundersökningen ”Slagen dam” från år 2001, som bygger på 7000 svar från våldsutsatta kvinnor mellan 18-64 år, visar att 64% av de våldsdrabbade kvinnorna uppger ett försämrat psykiskt tillstånd. Förutom de konsekvenserna som nämns ovan uppgavs också att självmordstankar hade förekommit i 46% av samma population.
12% av dessa hade aktualiserat sina tankar och gjort suicidförsök (Slagen dam 2001).
Vad som också lyfts i undersökningen är att de kvinnor som uppgett att de utsatts för hotelser i större utsträckning drabbas av större negativa konsekvenser. Av dessa uppger hälften av kvinnorna en stark känsla av rädsla, hälften uppger en försämrad självkänsla, 41% uppger att de drabbats av depression samt att en femtedel uppger svårigheter i studier/arbete (Slagen dam 2001). Varför det går att dra slutsatsen av nämnda uppgifter att det inte är det fysiska såren som skapar störst bekymmer för de drabbade. Det är de psykiska konsekvenserna som är påtagliga och utbredda över tid.
12
I befolkningsundersökningen ”En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa” av Nationellt centrum för kvinnofrid från år 2014, blev 10 000 män och 10 000 kvinnor slumpmässigt inbjudna att deltaga, undersöks sambandet mellan våld och ohälsa. Svarsfrekvensen bland kvinnorna var 57% och bland männen 47% (Andersson 2014). Studien riktar sig inte uteslutande till kvinnors konsekvenser av våld och är därför intressant att belysa då den bekräftar sambandet mellan ohälsa och våld och att det inte bara är någonting som drabbar kvinnor. Undersökningen visar på att psykisk och fysisk ohälsa är mer vanligt förkommande hos personer som varit utsatta för allvarligt våld, oavsett om det var av fysisk, psykisk eller sexuell karaktär. Undersökningen visade också att en av fyra kvinnor visade tecken på att posttraumatiskt stressyndrom var mer frekvent bland kvinnor som upplevt våld än kvinnor som inte gjort det. PTSD är uppmärksammat som ett sannolikt samband mellan psykiskt trauma och fysisk ohälsa. Undersökningen bekräftar också de uppgifter som framkom i Slagen dam (2001), att depression förekommer i större utsträckning i grupper av personer utsatta för upprepat våld (Nationellt centrum för kvinnofrid 2014).
Personuppklaringen
Statistik från BRÅ (BRÅ 2019:8) visar att endast 16% av de 1 800 anmälda grov kvinnofridskränkningsbrotten 2004 ledde till personuppklarings (BRÅ 2019:8). En personuppklaring innebär att brottet renderar i ett åtalsbeslut alternativt strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. De två sistnämnda är inte så vanligt förekommande i fall av grov kvinnofridskränkning, vilket innebär att majoriteten av de personuppklaringar som procenten utgörs av, är prövat i domstol (BRÅ 2019:8).
Vanligaste orsakerna till varför anmälningar inte når personuppklarning är att det saknas bevis för att kunna styrka brott. Mellan åren 2003-2004 låg personuppklarningen i fall avseende grov kvinnofridskränkning på cirka 40% av ungefär 2000 anmälda brott i Sverige. Sedan dess visar statistiken på en nedåtstigande trend samtidigt som andelen anmälda brott ökar. År 2008 anmäldes cirka 2750 brott rörande grov kvinnofridskränkning varav cirka 800 av dessa ledde till en personuppklaring, det ger en ungefärlig procentsats på 32%. Dock visar samma statistik på en generell minskning avseende alla brott inkluderat i brottsbalken. Den tillsynes låga uppklarningsprocenten är ändock högre än i andra brottskategorier. Detta med anledning av att i fall av grov kvinnofridskränkning finns det alltid en känd gärningsman (BRÅ 2019:8).
Grov kvinnofridskränkning är en samlingsrubricering som utgörs av flera underbrott, och det förekommer att brotten omrubriceringar åt båda håll. Från underbrott till grov kvinnofridskränkning eller vise versa. Detta påverkar den statistik som finns att tillgå på området. Varför den tillsynes kraftiga minskningen av personuppklarade anmälningar förklarar BRÅ genom en trolig överskattning från tidigare år och beroende på hur brotten registreras av Åklagarmyndigheten och den förändring som skedde i deras ärendesystem 2007 (BRÅ 2019:8). Den generella minskning till trots
13
förringar inte de facto att det är en låg procent av fall avseende grov kvinnofridskränkning som når personuppklaring. BRÅ (2019:8) menar på att detta är en konsekvens av bland annat personal- och resursbrist vilket leder till långa handläggningstider. Detta harmoniserar inte med de framgångsfaktorer BRÅ listar som nödvändiga för att nå god personuppklaring i fall som rör våld i nära relation. Dessa framgångsfaktorer är: stödbevisning från vittnen, dokumenterade skador, att gärningsmannen i huvudsak erkänner gärningarna samt att målsägande deltar i utredningen.
14
Teori och metod
Valet att använda diskursanalys som metod är direkt kopplat till både studiens syfte och det vetenskapsteoretiska ställningstagandet. Att välja diskursanalys som angreppssätt innebär att teori och metod är tätt sammanlänkade. Det går inte att använda diskursanalys utan en teoretisk och metodologisk helhet varpå följande kapitel både innefattar den teoretiska referensram samt metod (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Som ett led i studiens syfte att belysa hur rätten resonerar kring målsägandens berättelse i brottmål gällande grov kvinnofridskränkning och analysera de diskurser som rätten producerar och reproducerar ur ett genusperspektiv, föll valet av metod på att använda kritisk diskursanalys och Faircloughs tredimensionella modell. Vidare utgör Micael Foucaults teori om makt en del av den teoretiska referensramen tillsammans med Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Foucault var den som utvecklade angreppssättet och är således starkt förknippad med diskursanalysen och menar att diskurser upprätthåller ojämlika maktförhållanden (Winther, Jørgensen &
Phillips 2000). Hirdmans teori om genussystemet valdes för att bredda förståelsen av vad rådande samhälleliga maktstrukturer innebär för samhället, där rätten är en producerande och reproducerande källa till makt, och för individen (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Lagarnas utformning och hur dessa tolkas kan förändra och befästa samhällets värderingar och påverkar i stor utsträckning den enskilde individen (Kvinnofrid 1995).
Nedan redogörs för studiens teoretiska utgångspunkter, sedan följer uppsatsens vetenskapsteoretiska utgångspunkt och sedermera metodvalet. Härefter lyfts metodkritik och därefter redogörs studiens urvalsmetod, material, tillvägagångssätt och etiska överväganden. Vidare belyses studiens empiriska förankring och kaptilet avslutas med en metoddiskussion.
Teoretiska utgångspunkter
Foucaults syn på makt
”[A]tt makt inte är någonting som förvärvas, fråntas eller delas, någonting som man behåller eller låter sig gå ur händerna; makt utövas från oräkneliga håll och i ett växelspel av ojämlika och rörliga relationer” (Hämtad i Hörnqvist, 1996, s.28)
Foucault ses som en av 1900-talets mest inflytelserika samhällsteoretiker (Hörnqvist 1996). Citatet ovan är en definition angående hans sätt att se på makt. Han ämnade inte åt att identifiera begreppet makt utan istället studera hur makten används, maktens uttryck och dess konsekvenser. Foucault fokuserade sina studier på hur makt- och kunskapsrelationer mellan människor påverkar oss (Nilsson 2008). Enligt Foucault finns det ingen förutbestämdhet i hur maktkonstellationen ska se ut och han menar att det inte finns relationer utan ett närvarande maktförhållande (Nilsson 2008). Makt var också för Foucault någonting som var någonstans mellan det konkreta och abstrakta.
15
Detta med grund i att det varken är individens eller en grupps egenskap, rättighet eller resurs men samtidigt är maktens effekter och konsekvenser både verkliga och konkreta gentemot den enskilde. Makten ses som ett svårgripbart tillstånd i ett samhälle och inte bara någonting som bestämda personer eller organisationer besitter (Hörnqvist 1996, Nilsson 2008).
Foucault menade också att det är omöjligt att utöva makt utan kunskap och därmed är det inte möjligt att kunskap inte frambringar makt (Nilsson 2008). Han menade vidare att det inte är möjligt att besitta makt utan att använda den, varför den aldrig kan vara osynlig utan skall betraktas som en aktivitet. En cirkulär aktivitet vilken alltid är i ständig rörelse och därmed dynamisk och föränderlig på det sättet att maktkonstellationen partnerna emellan inte har konstanta styrkeförhållanden utan dessa kan skifta. Detta sker enligt Foucault både omedvetet och medvetet och är oförutsägbart (Nilsson 2008).
Foucault formulerade aldrig en definition om hur styrkeförhållandet ska beskrivas men menade att detta förhållande finns individer eller grupper emellan och att det var av vikt att belysa den ena partens överläge och grunden till det. Ett styrkeförhållande ses som någonting som skiljer individer eller grupper, vilket kan innebära fysisk förmåga, verbala färdigheter, etnicitet, samhällsklass eller könstillhörighet. Makten får därmed uttryck i styrkeförhållandet vilket ger direkta konsekvenser på individen trots att styrkeförhållandet inte nödvändigtvis beskriver hur någon bör bete sig i en given situation. Varför Foucault betonade individens verkningsförmåga att utmana och ifrågasätta styrkeförhållandet för att sedermera kunna skapa förändring (Hörnqvist 1996).
Makten är enligt Foucault inte bara föränderlig utan också en produktiv aktivitet där makten inte bara behöver betraktas som ett negativt inslag utan som också är allmänt accepterat genom att den skapar kunskap, framställer njutningar och diskurser.
Framställa njutning i relation till maktutövning innebär den tillfredsställelse som kan infinna sig när en tror sig ha förmågan att frambringa någonting i motsats till rådande maktstatus och ha möjligheten att skapa förbud eller hinder för någonting (Hörnqvist 1996).
Foucault lägger stor vikt vid diskurser i sitt sätt att se på makt. Han menar att det är i olika diskurser makten ges möjlighet att forma samhälleliga uppfattningar rörande exempelvis kriminalitet och sexualitet. Därmed kan diskurser verka som användbara verktyg att förändra och begränsa alternativa sätt att uttrycka sig eller tänka, vilket i sin tur gör kunskap till en form av kontroll (Giddens 2003).
Rätten anser sig inte endast besitta den slutgiltiga lösningen, den skapar också kvinnliga stereotypa uppfattningar i samhället (Smart 1989). Vidare har Simon Ekström i sin avhandling från 2002 visat att kvinnor i ett rättsligt sammanhang behövde bevisa sitt skyddsvärde medan mannen behövde dementera sitt straffvärde. Mannens straffvärde baserades på hans kriminella bakgrund och eventuella missbruksproblem samt psykiska ohälsa. Ekström menar vidare att mannens sociala status och kvinnans värdighet är
16
avgörande för hur rätten dömer i målet (Ekström 2002). Dessa stereotypa uppfattningar baseras på vad som utgör normen av en genusidentitet. Avhandlingen avser våldtäktsbrott mellan åren 1946-1950, men detta är möjligt att översätta även till fall av grov kvinnofridskränkning då båda rör våldsbrott kopplat till könsroller samt att både Ekströms avhandling och denna studie avser att studera hur rätten resonerar ur ett genusperspektiv.
Genussystem
I linje med de orsaksförklaringar som dominerar dagens forskning om mäns våld mot kvinnor föreföll det naturligt att studien skulle innebära att materialet analyseras ur ett genusperspektiv. Genus definieras av Nationalencyklopedin (2021) som ”ett begrepp som används för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer och handlingar som sammantagna formar människors sociala kön”. Det finns omfattande forskning på området där en avgränsning har varit nödvändig varav valet föll på att använda Hirdmans teori om genusordningen, för vilken det redogörs nedan.
Den stora frågan inom feministisk forskning med grund i genusordningen är;
Varför är det så att kvinnor, både historiskt och geografiskt, har ett lägre socialt värde?
Föreställningen om att den sociala underordning kvinnor har, i förhållande till mannen, ska ses som given av naturen, accepteras inte (Hirdman 1988). Hirdman menar att genussystemet är en ordningsstruktur, vilken är dynamisk och består av processer, föreställningar, normer och fenomen som befäster hur människor bör vara eller bete sig baserat på sitt kön. Hon menar vidare att denna ordning av kön lägger grunden för de sociala, ekonomiska och politiska ordningar som utgör samhället (Hirdman 1988).
Enligt Hirdman (1988) bygger genussystemet på två fundamentala delar: särhållning av könen och en hierarkisk ordning. Den förstnämnda innefattar föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt och att dessa ska hållas isär. Den hierarkiska ordningen innebär att mannen genom tiderna har betraktats som de allmängiltiga, och de som dikterar vad som ska betraktas vara normalt. Vad kvinnan sen är eller inte är, bestäms utifrån mannens normativa position. Denna ordning resulterar därmed inte bara i könsbundna olikheter utan också skillnader i status och makt könen emellan (Hirdman 1988).
Genuskontraktet är en central del av Hirdmans teori om genussystemet. Genom olika tider, på alla samhällsnivåer, i alla konstellationer och relationer återfinns det olika genuskontrakt baserat på de ömsesidiga förställningarna som återfinns i konstellationen. Detta kan vara samhälleliga eller specifika föreställningar om hur män och kvinnor skall vara med eller mot varandra, vad som tillhör vem, vem som får använda vilka ord eller vilka kläder som ska användas och av vem. Sammanfattningsvis är det oskrivna regler om vad det är som karaktäriseras som kvinnligt och manligt (Hirdman 1988). Genuskontrakt ärvs genom generationer och är således närvarande
17
redan hos små barn som formas av kontrakten genom sin omgivning (Hirdman 1988).
Vad som däremot gör könen till en gemensamhet menar Hirdman är människans tanke- och förståelseförmåga. Om denna förmåga kommer till sin fulla rätt blir den sedermera systemförstörande. Isärhållandet kan brytas om både män och kvinnor tvingas och får gör det den andra gör eller får. Genom detta blir mannens överordning svagare tillsammans med föreställningarna kring vad som är manligt respektive kvinnligt. Genussystemet ses också som föränderligt ur aspekten att samhället i stort förändras och blir mer jämlikt med likartade förutsättningar och möjligheter för könen (Hirdman 1988).
Metodologi
Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Baserad på valet av analysmetod föreföll det sig naturligt att den vetenskapsteoretiska ansatsen är socialkonstruktivistisk, då det är där kritisk diskursanalys har sin grund (Winter Jørgensen & Phillips 2000). Ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt ser inte språket som en bestämd verklighet utan att språket snarare är konstituerat så att det erbjuder ett perspektiv på världen varpå flera tolkningar kan utgöra grunden för kunskap. Beroende på den sociala kontexten får språket olika innebörd (Bergström &
Boréus, 2018).
I olika bestämda sociala sammanhang kan somliga handlingar vara självklara men otänkbara i en annan bestämd kontext. Därmed präglar människors olika historiska och kulturella bakgrunder deras uppfattning av verkligheten. Tolkningarna är kontingenta dvs. föränderliga baserat på kontext och kan se olika ut över tid. Således ställer sig ett socialkonstruktivistiskt perspektiv sig kritisk till självklar kunskap och menar att människors olika uppfattningar om verkligheten är en produkt av deras individuella betingelser. Perspektivet grundar sig även i att människors verklighetsuppfattning är något som uppkommer och reproduceras i sociala processer och att kunskap framställs genom social interaktion (Winter Jørgensen & Phillips 2000).
Kritisk diskursanalys
Begreppet diskurs definieras oftast med utgångspunkt i hur någon ”[…] tenderar att uttrycka sig semiotiskt (tala, skriva avbilda, uttrycka med kroppsspråk med mera.” En diskurs är med andra ord en semiotisk praktik rörande någonting i en bestämd social kontext, denna kontext är i denna studies fall domstolen (Boréus & Bergström 2018).
Diskursanalysen ser på språket och dess användning som ett system där handlingar är beroende av språket, språket inskränker på människors tankar och således begränsas deras handlingsutrymme (Winter Jørgensen & Phillips 2000). Den kritiska diskursanalysen ser det som sin uppgift att undersöka hur diskurser påverkar
18
upprätthållandet av den sociala världen, där ojämlika maktförhållanden räknas in. Den syftar till att bidra till en social förändring som sedermera kan skapa mindre maktobalanser mellan könen i samhället och i olika kommunikationsprocesser (Winter Jørgensen & Phillips 2000, Boréus & Bergström 2018). En kritisk diskursanalys utgår, som ovan nämnt, många gånger från en maktfråga, i linje med vad denna studie som ämnar sig åt att studera; Vilka diskurser rätten producerar och reproducerar beträffande kvinnans berättelse i åtal avseende grov kvinnofridskränkning och hur dessa diskurser kan påverka den samhälleliga uppfattningen (Boréus & Bergström 2018).
Faircloughs kritiska diskursanalys
Fairclough menar att diskurser formar och formas av sociala strukturer och processer, således är diskurser konstituerande och konstituerad på samma gång (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Med detta menar han att sociala praktiker skapas genom diskursiva praktiker och utgör en betydande roll i reproducering, förändring och spegling av rådande maktstrukturer, identiteter och andra sociala relationer, som parallellt med detta också formas av andra sociala praktiker och strukturer. Fairclough menar att språket är en maktresurs vilken kan avslöja maktstrukturer som bidrar till ojämlika maktförhållanden (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). En analys av tingsrättens språkbruk i fall av grovkvinnofridskränkning i denna studie kan således synliggöra dessa maktstrukturer.
Fairclough menar vidare att varje enskild användning av språket är en kommunikativ händelse vilken består av tre dimensioner; text, diskursiv praktik och social praktik.
Han anser att en enkel textanalys för att belysa hur samhället formas av eller formar texter ger en ytlig förståelse och otillräcklig i sökandet av kunskap om det verkliga förhållandet mellan samhälleliga processer, strukturer och diskurser. Faircloughs tredimensionella modell appliceras därför med fördel gällande forskning av samhälle och kommunikation (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Härför föll valet på att använda Faircloughs tredimensionella modell som analysmetod som ett led i att kunna besvara studiens forskningsfrågor; vilka diskurser rätten producerar eller reproducerar kring kvinnans berättelse i åtal avseende grov kvinnofridskränkning. Samt hur dessa kan påverka den samhälleliga uppfattningen ur ett genusperspektiv. Nedan redogörs för respektive dimension av den tredimensionella modellen.
I den första dimensionen är texten det centrala, hur språket används och textens lingvistiska uppbyggnad. Genom en noggrann och systematisk analys av textens uppbyggnad och ordval går det att kartlägga hur diskurser förverkligas i texten vilket i sin tur ligger till grund för den ideologiska uppfattningen och för mottagarens tolkning.
Fairclough redogör för flertalet användbara redskap av textanalys, två av dessa är de grammatiska elementen modalitet och transivitet. Modalitet avser hur skaparen språkligt väljer att uttrycka sig och bedöms genom graden av instämmande i vad personen uttrycker, detta är avgörande för tolkningen av budskapet. Valet av modalitet påverkar också konstruktionen av sociala relationer och betydelsesystem. När textens
19
transivitet analyseras innebär det att forskaren ser på ”…hur händelser och processer förbinds (eller inte förbinds) med subjekt och objekt” (Winther, Jørgensen & Phillips 2000, s.87).
Den diskursiva praktiken utgör den andra dimensionen i Faircloughs modell där det centrala är hur texten är producerad och också konsumerad vilket ses som det enda sättet där texten formar och formas av social praktik (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Fairclough menar att det inte går att använda tidigare oanvända ord utan att kommunikativa händelser bygger på tidigare texter, vilket han nämner med begreppet intertextualitet. Ifrågasättande och utmaning av tidigare befintliga texter skapar förändring. Genom analys av intertextualitet tillsammans med interdiskursivitet ger således inblick i diskursens roll i sociala förändringsprocesser. Interdiskursivitet innebär en kartläggning av vilka diskurser texten bygger på. Han menar vidare att en hög interdiskursivitet skapar större möjlighet till förändring medan låg intertextualitet indikerar på reproduktion av redan existerande förhållanden (Winther, Jørgensen &
Phillips 2000).
Den tredje dimensionen, vilken avser den sociala praktiken, intresserar sig för hur diskurser integreras i sociala sammanhang. Analysen ämnar sig att undersöka ”[…] om huruvida den diskursiva praktiken reproducerar eller omstrukturerar den existerande diskursordningen, och vilka konsekvenser det har för den bredare sociala praktiken[…]” (Winter Jørgensen & Phillips 2000, s. 75). Det måste därför ske en kartläggning av förhållandet mellan den diskursiva praktiken och den aktuella diskursordningen. Diskursordningen förklarar Fairclough som kontentan av de olika diskurstyper som brukas inom en social institution. De strukturer, icke-diskursiva sociala och kulturella relationer som upprättar ramar för den diskursiva praktiken måste också identifieras. Fairclough menar att diskursanalysen är otillräcklig för att göra detta varför det måste kompletteras med teori som kan belysa den sociala praktiken för att identifiera exempelvis kulturella och ekonomiska betingelser (Winter Jørgensen & Phillips 2000). Härför, som tidigare nämnts, används Foucaults teori om makt och Hirdmans teori om genussystemet i studiens analys.
Metodkritik
Bland den kritik som riktats mot den kritiska diskursanalysen återfinns objektivitetens omöjlighet. Diskursanalysen bygger på ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt vilket innebär att forskarens historiska och kulturella bakgrund präglar dennes uppfattning om verkligheten, vilket är kontingent beroende av vilken kontext forskaren verkar i (Winter Jørgensen & Phillips 2000). Varför det skapar en krock med forskningstraditionen om objektivitet. Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips menar att det är viktigt att forskaren skapar sig en medvetenhet kring sina förutsättningar och sin förförståelse för att kunna distansera sig från dessa (Winter Jørgensen & Phillips 2000). Emellertid menar Kristina Boréus och Charlotta Seiler Brylla att forskaren istället bör använda sina kunskaper/positioner för att kritiskt kunna påvisa maktobalanser i samhället (Boréus & Bergström 2018).
20
Som nämnt under rubriken ”förförståelse” på s.4 har jag som forskare i denna studie skapat en medvetenhet kring min förförståelse samtidigt som det går att se det som att jag, tack vare min kulturella och historiska bakgrund, är privilegierad att ha möjlighet att uppfatta och reflektera kring problematiken av ojämlika maktförhållanden. I den kontext jag verkar och lever i finns det ett utrymme för ett sådana ifrågasättanden, vilket jag inte tror är självklart i alla samhällen. Härför tror jag att människor i annan kontext inte har förutsättningar att göra samma analys. Med det nämnt, är denna studie fortsatt en konstruktion författad av mig och garanterar inte någon tillförlitlighet.
Kritik direkt riktad mot Faircloughs tredimensionella modell riktas mot den diffusa gräns mellan diskursanalysen och analysen av den sociala praktiken där det saknas riktlinjer för hur mycket social analys som krävs. Ovan är det, så tydligt som möjligt, redogjort för varje nivå av Faircloughs tredimensionella modell för att återge förutsättningarna för kommande analys av domstolens resonemang. Det saknas också riktlinjer för vilka teorier som ska eller kan appliceras i kombination med den tre dimensionella modellen (Winter Jørgensen & Phillips 2000). Att denna studies resultat är analyserat genom Michael Foucaults teori om makt var nära ett givet val då han är starkt förknippas med diskursanalysen (Winther, Jørgensen & Phillips 2000).
Genomförande
Urvalsmetod
Redan i författandet av studiens två frågeställningar var det empiriska materialet för denna studie bestämt. Således var urvalsmetod av ett ändamålsenligt slag, vilket innebär att det insamlade materialet är utvalt efter det som bäst lämpar sig för aktuell studie och har störst relevans för att besvara studiens forskningsfrågor (Jupp, 2006). Detta gjordes med fördel då syftet med denna studie är att göra en kritisk diskursanalys av en minde mängd rättsfall rörande brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning.
Jag begärde ut de 40 senaste rättsfallen med önskad brottsrubricering från Helsingborgs tingsrätt, för att sedan kunde välja ut lämpliga rättsfall. Sedan 2015 har Helsingborgs tingsrätt endast avhandlat 28 fall med aktuell brottsrubricering, varför jag inte hade någon möjlighet att ta del av fler. Av dessa återfanns endast tre stycken friande domslut varav jag valde ut två av dem som jag ansåg lämpade sig bäst för min studie. Antalet fällande domar var 25 stycken och jag valde slumpmässigt ut två av dem för att utgöra resterande av mitt material, också enligt föregående resonemang.
Denna studie syftar till att analysera de resonemang tingsrätten framhåller i valda domslut genom en kritisk diskursanalys och är således av småskaligt kvalitativt slag.
Denscombe (2014) menar då att urvalet är explorativt vilket inte ställer krav på ett representativt urval utan ämnas istället åt att generera ny information eller idéer för
21
forskaren. Sannolikheten att hitta intressanta eller ovanliga ting att belysa är större i småskalig forskning med explorativa urval än i kvantitativ forskning där det går att dra slutsatser som representerar hela populationen (Denscombe 2014). Därmed var det ett ändamålsenligt urval i kombination med ett urval av explorativ karaktär det som bäst lämpade sig för att besvara denna studies forskningsfrågor.
Material
Det empiriska materialet utgörs av fyra stycken rättsfall, vilka alla avser brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Brottsrubriceringen inkluderar flertalet underbrott och är således omfattande vilket är anledningen till att jag begränsade mig till fyra stycken.
Viktigt att nämna är att tingsrättsdomarna är konstruerade ur ett domstolsperspektiv och således i sig en diskurs och produkt skapad i en rättslig kontext. Det bör alltså beaktas att materialet redan är tolkat av en domsförfattare med bestämmanderätten att utifrån sin egen tolkning ha möjlighet att välja vad som skriftligt skall återberättas i varje dom. Därmed är min tolkning av varje rättsfall en konstruktion av en konstruktion.
Något som också bör beaktas i kategoriseringen av friande och fällande rättsfall är att det i samtliga av de friande rättsfallen, har delar av åtalet renderat i fällande domar av vad rätten anser vara enskilda brottstillfällen. Således utgörs mitt material inte av renodlade frikännanden utan den åtalade har belastats ansvar i särskilda delar och blivit lagförd för enskilda gärningstillfällen.
Tillvägagångssätt
Jag har analyserat hur rätten väljer att uttrycka sig vad gäller kvinnans berättelse i domar om grov kvinnofridskränkning genom en noga genomläsning av respektive dom. Jag började med att läsa de friande domarna för att sedan övergå till de fällande. Första steget var att enskilt analysera varje text för att kunna möjliggöra en kartläggning av vilka diskurser som förverkligas i texten. I linje med min metodologiska utgångspunkt använde jag mig av Faircloughs begrepp modalitet och transivitet i min textanalys.
Textens modalitet avser vilket språkbruk tingsrätten använder sig av och hur det framförs. Vidare avgör analys av textens transivitet hur och om händelserna och processerna i texten förbinds eller inte gör det med objekt och subjekt (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Samtidigt som jag läste antecknade jag för att smidigt kunna identifiera mönster och återkommande resonemang.
Ur de mönster jag fann i texterna skapade jag mig en uppfattning av tingsrättens värderingar. Detta sammanfattade jag sedan till diskurser, vilka jag redogör för under respektive kategori. Diskurserna analyseras med hjälp av tidigare forskning och studiens teoretiska referensram där textens intertextualitet och interdiskursivitet
22
framträder. Intertextualiteten handlar om hur texten relaterar till tidigare befintliga texter och interdiskursiviteten identifierar vilka diskurser texten präglas av (Winther, Jørgensen & Phillips 2000).
Sista steget i analysen var att integrera mina identifierade diskurser i ett socialt sammanhang. Det är i förhållandet mellan den diskursiva och sociala praktiken det tydliggörs om diskurserna reproducerar maktobalanser eller skapar förändring och vilka konsekvenser det har för den bredare sociala praktiken. Detta steg behöver kompletteras med en sociologisk teori då den sociala praktiken består av både diskursiva och icke-diskursiv områden (Winther, Jørgensen & Phillips 2000). Här har jag därför använt mig av Hirdmans teori om genussystemet.
Etiska överväganden
All forskning ska bedrivas med största respekt för det enskilda människovärdet.
Kvalitativ forskning inom socialt arbete rör i regel information av känslig karaktär och det bör löpande reflekteras över de etiska aspekterna under arbetets gång (Svensson &
Ahrne 2011). Vetenskapsrådets utgåva God forskningssed (2017) beskriver de fyra forskningsetiska principer som råder inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och slutligen nyttjandekravet. Jag har genomfört textanalyser av domar vilka är offentliga uppgifter och således har jag inte behövt inhämta samtycke från respondenter.
Däremot har jag valt att avidentifiera samtliga, både vittnen och de tilltalade i respektive dom, då deras identitet inte har någon betydelse för denna studie. Således har jag iakttagit de forskningsetiska principer som är relevanta för min studie.
Trovärdighet
Denscombe (2014) menar att det inte går att visa på exakthet och träffsäkerhet i kvalitativ forskning. Däremot finns det förhållningssätt som kan bidra till att övertyga läsaren om att resultatet är med rimlig sannolikhet. Med dessa åtgärder följer inte heller någon garanti om exakthet men kommer med en bekräftelse på att studien har framställts och kontrollerats enligt god praxis. Bergström och Boréus (2018) menar att validiteten blir mer komplex i samhällsvetenskaplig forskning med en konstruktivistisk utgångspunkt. Forskare inom denne genre inte kan, på ett oberoende sätt, studera ämnet utan på grund av att sin egen förförståelse begränsar eller riktar svaret på frågeställningarna. Diskursanalysen grundas i användarens egen förförståelse och ämnar sig att undersöka texten och dess mönster. Därför är det viktigt att veta hur forskaren förhåller sig till sin egen förförståelse (Winther, Jørgensen & Phillips 2000)
Som ovan nämnt har min förförståelse påverkat valet av min teoretiska referensram då jag redan från start antog att maktobalansen mellan kvinnor och män går att återfinnas i domstolens resonemang. Vidare har jag som forskare varit medveten om min förförståelse varpå jag har varit observant på mitt förhållningssätt under insamlingen av mitt datamaterial, i linje med det Denscombe (2014) lyfter som en viktig
23
del i kvalitativ forskning. Detta bidrar till en bättre kvalitet och större trovärdighet i kvalitativa studier.
Tillförlitlighet
Forskaren tenderar att, i kvalitativa studier, bli allt för engagerad i sin studie vilket föranleder frågan om resultatet hade blivit detsamma, om en annan forskare, med andra uppfattningar och tolkningar, skulle genomföra jämförbar undersökning (Denscombe 2014). Detta försvåras av att den sociala miljöns föränderlighet enligt Bryman (2011). Det är därför av stor vikt att forskaren, på ett tydligt sätt, redogör för studiens tillvägagångssätt. Genom att detaljrikt förklara studiens beslutsfattande, metodval och analys, är jag transparent och möjliggör för en annan forskare att undersöka om denne kan komma till jämförbara slutsatser (Denscombe 2014). För att möta ovanstående har jag under rubriken ”tillvägagångsätt” s. 21, redogjort för förfarandet i denna studie.
Metoddiskussion
Eftersom denna studies syfte är att analysera tingsrättsdomar föreföll sig valet av material väldigt självklart redan från start. Val av annat material hade inneburit att syftet och frågeställningarna såg helt annorlunda ut. Att kontakta tingsrätten och begära ut tingsrättsdomar var mer tidskrävande än vad jag inledningsvis tänkte mig. Jag hade en föreställning om att de skulle inkomma till mig kort efter min begäran och så blev inte fallet. Jag väntade närmre tre veckor på återkoppling från tingsrätten för jag tyckte att det, i relation till den tiden jag hade på mig att författa min uppsats, tog för lång tid.
Jag ringde därför till tingsrätten och kort där efter mottog jag rättsfallen. Emellertid hittade jag inga alternativa vägar för att tillgodose mig med det materialet jag var i behov utav och är sammanfattningsvis nöjd med utfallet.
Analys av rättsfall innebär en analys av sekundärdata där någon annan redan gjort en bedömning om vad som anses vara relevant att ha med. Jag har därmed inte haft möjlighet att ta hänsyn till några andra omständigheter än det som återges i domarna.
Domslut som material har emellertid sparat mig mycket tid och jag har inte heller behövt inhämta samtyckte eller hantera känsliga uppgifter på samma sätt som annan metod hade inneburit.
Mitt material och därmed studiens resultat är avsevärt begränsat och består av endast fyra rättsfall. Inledningsvis hade jag bestämt mig för att inkludera sex stycken grova kvinnofridskränkningsdomar. Under tiden jag gick igenom materialet och insåg hur många åtalspunkter varje rättsfall innehöll, var jag tvungen att inse att tiden inte är tillräcklig för att möjliggöra analys av sex stycken domslut. Om denna studie hade avsett en annan brottsrubricering bestående utav endast ett gärningstillfälle, hade jag haft möjlighet att analysera fler. Inledningsvis hade jag en föreställning om att de friande domarna skulle vara renodlade frikännanden och att jag skulle kunna ställa diskurserna i friande och fällande domar mot varandra. På så vis tror jag diskurserna
24
hade blivit tydligare och det hade möjliggjort en djupare jämförelse diskurserna emellan och således eventuellt ett annat resultat.
Sett i ljuset av studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är verkligheten socialt skapad varför fullständig objektivitet inte är möjligt. Forskarens förförståelse och hur denne konstruerar sitt studieobjekt är centralt för diskursanalysen. Samtidigt ska inte de personliga värderingarna dominera analysen varför det är av vikt att forskaren kartlägger sin förförståelse och förhåller sig till den (Winther, Jørgensen & Phillips 2000; Boréus & Bergström 2018). Min teoretiska referensram består delvis av Hirdmans teori om genussystemet, vilket givetvis har färgat mitt resultat ur den aspekten att jag utgår ifrån en rådande maktobalans mellan kvinnor och män. Min erfarenhet av genomläsning av domar och mitt arbete inom rättsväsendet anser jag har varit en fördel då jag redan innan hade en förståelse för sammanhanget. Slutligen upplever jag att min förförståelse, utförligare beskriven på s. 4, inte har påverkat min studie i någon särskild riktning. Jag har hela tiden varit medveten och förhållit mig till den med distans, vilket är i linje med det som krävs av en forskare i kvalitativa studier (Denscombe 2014).
