CG8065 Självständigt arbete, klassisk musik, 15 hp Kandidatprogram, musiker, klassisk musik
2022
Institutionen för klassisk musik (KK)
Handledare: David Thyrén Examinator: Erik Lanninger
Astrid Hillerud
Claude Debussy:
Cello Sonata i d-moll
En analys av verkets rytmiska och melodiska motiv.
Sammanfattning
Denna studie är en analys av Claude Debussys Cellosonat skriven år 1915. Sonaten är ett av de sista verk som Debussy komponerade innan sin död, och tillhör de mästerverk som går att hitta i repertoaren för cello och piano. I min analys försöker jag hitta vilken form varje sats har, och bryta loss rytmiska och melodiska motiv för att se hur Debussy utvecklar och använder sig av sitt material. Trots att det är svårt att komma fram till ett fast resultat blev min slutsats att första satsen är i sonatform, med delar ABA & Coda.
Andra satsen har jag valt att beteckna som ett rondo, med formen ABACA. Den tredje satsen innehåller både strukturen av sonatform och rondo och delas upp i ABACDAC (Coda). Sonaten hålls ihop med hjälp av hur de olika teman går mellan satserna istället för att luta sig på en fast struktur. Genom att framföra verket och söka efter
klangfärgerna har jag slutligen fått en djupare förståelse för detta verk.
Nyckelord: cello, Debussy, analys, cellosonat, piano, Durand, Henle, rytm, melodi, karaktär, klangfärg.
Innehållsförteckning
1 Inledning 4
1.1 Syfte 4
1.2 Metod 5
2 Bakgrund 6
2.1 Claude Debussy 6
2.2 Cellosonaten 6
3 Analys 9
3.1 Sats I 9
3.2 Sats II 12
3.3 Sats III 15
3.4 Jämförelse mellan olika utgåvor 18
4 Slutreflektion 19
Referenser 24
1 Inledning
I den omfattande repertoaren för cello och piano tycker jag att Claude Debussys cellosonat sticker ut på ett unikt sätt. De flesta romantiska sonater för cello och piano jag spelat tidigare förhåller sig i likhet något till varandra i vad som gäller själva strukturen. Det handlar ofta sonater som tar ca 25-30 min att spela uppdelade i 3-4 satser där form, motiv och karaktär är tydlig för varje enskild sats. Jag har valt att analysera och studera in Debussys cellosonat då jag tycker det är fantastisk musik. Den här sonaten har motiven invävt i ett myller av toner, klanger och effekter. Motiven är ibland mycket tydligt
framträdande men här och var, vid första anblick, gömt både för ögat och örat. Jag söker en djupare förståelse för musiken för att hitta kärnan i det här verket, och därför ska jag göra en analys. Vilken eller vilka olika klanger och klangfärger bör man söka för att förstå den här musiken, och vilken struktur håller varje sats och sonaten i sin helhet? Hur kommer min analys påverka mig när jag studerar in och gör min interpretation av musiken?
Målet med detta arbete är att min analys ska hjälpa mig under instuderingen av verket samt i mitt praktiska utförande av sonaten vid min examenskonsert.
1.1 Syfte
Syftet med arbetet är att få en förståelse för verkets musikaliska uppbyggnad samt undersöka vilka olika tekniker som Debussy använder sig av.
Följande frågor ska besvaras:
1. Vilken form bär varje enskild sats, och hur kan man strukturera upp dem i olika sektioner?
2. Vilka motiv, rytmiska såväl som melodiska använder sig Debussy av, och hur utvecklar han dem?
3. Vilka tekniker finns att hitta i cello respektive pianostämman.
1.2 Metod
Min metod för att komma fram till ett resultat kommer att bestå i av några olika delar. Jag kommer att göra en harmonisk analys av stycket för att förstå den teoretiska och
musikaliska strukturen. Jag använder mig av två olika utgåvor, 1915 – Paris: Durand, Plate D. & F. 9390 och G. Henle Verlag från 1998. Analysen kommer göras genom att jag
kommer att studera partituret och parallellt anteckna i en lista alla sektioner med
taktnummer som jag tycker är väsentliga för att hitta/skapa en form för varje enskild sats.
Jag kommer att läsa om Debussy, lära mig om hans liv, och även kanske få svar på varför han ville skriva samlingen av de sex sonaterna för olika instrument, så sent i hans liv som det skedde. Jag kommer använda mig av olika källor för att kunna bilda en bredare uppfattning om Debussy och få olika perspektiv och aspekter av hans liv. Dels litteratur i form av Sohlmans musiklexikon (1975). Stockholm: Sohlmans Förlag AB., och även olika artiklar från internet.
Jag kommer också att studera in verket på cello och framföra det med en pianist under min examenskonsert för att kunna till fullo förstå den praktiska aspekten av detta verk. Till min hjälp har jag två olika utgåvor av sonaten som jag jämför, och kommer under instuderingen av verket spela med tre olika pianister. Det för att jag vill undersöka olika möjligheter att spela det på, och varje enskild individ har tillför något nytt som kan hjälpa mig att hitta min slutgiltiga interpretation av musiken.
2 Bakgrund
2.1 Claude Debussy
Claude Debussy föddes 22 augusti 1862 i staden Saint-Germain-en-Laye, väster om Paris.
Hans föräldrar tillhörde arbetarklassen i Frankrike och Claude var den äldste i en barnaskara om fem. Familjen hade inte så gott om pengar, fadern ägde en mindre butik som sålde porslin och hans mor arbetade som sömmerska.1
Från tidig ålder visade Debussy sin musikaliska talang och blev som femåring undervisad i pianospel. Som tioåring år 1872 började hans musikaliska studier vid konservatoriet i Paris där han kom att studera under elva års tid. Hans lärare inkluderade flera kända namn under den tiden, bl.a. Émile Durand i harmonilära och orgelstudier för César Franck.2
Under sitt verksamma liv som kompositör var naturen och dess påverkan som den hade på människans sinne. Hans verk influerades också av samtidens poeter och konstnärer, och hans musik lade grunden för vad vi idag kallar för impressionistisk musik. Det begrepp som ofta associeras med musiken är klangfärg, något som Debussy utforskade och arbetade med mycket i sina kompositioner.3
Mot slutet av sitt liv diagnostiserades han med cancer och avled efter nio års sjukdom i Paris 1918. Hans musik har inspirerat andra franska tonsättare som Maurice Ravel, Olivier Messiaen och Henri Dutilleux såväl som Béla Bartók och George Gershwin. Hans mest kända kompositioner inkluderar verk som ‘Clair De Lune’ (ur Suite Bergamasque),
‘Prélude à l’Après-Midi d’un Faune’ och operan Pelléas Et Mélisande. Genom att inspireras av harmonik från medeltiden, införliva den pentatoniska skalan och heltonsskalan som en del av sin musik utvecklade han synen på harmonik.4
2.2 Cellosonaten
Sonaten för cello och piano i d-moll som han komponerade under sommaren år 1915
4Sohlmans musiklexikon (1975). Stockholm: Sohlmans Förlag AB.
3Lumen Learning:https://courses.lumenlearning.com/musicapp_historical/chapter/debussy/ (2022-04-27).
2Claude Debussy.org:https://www.claudedebussy.org(2022-05-09).
1Lumen Learning:https://courses.lumenlearning.com/musicapp_historical/chapter/debussy/(2022-04-27).
tillhör bland de sista musikstycken Debussy skrev. Det är den första av de sex sonater som han ville komponera för för olika instrument. Cellosonaten följs av den andra sonaten för viola, flöjt och harpa och därefter den tredje sonaten för violin och piano. Den fjärde sonaten var tänkt för oboe, horn och cembalo, den femte för trumpet, klarinett, fagott och piano och den sjätte för en ensemble som inte är mer specificerad än att en kontrabas skulle finnas med i instrumentsättningen.5
Innan sin död år 1918 hann han bara färdigställa tre första av de sex sonaterna som han ämnade att skriva. Dock var det speciellt att han ville skriva dessa sonater då han under tio års tid inte komponerade kammarmusikaliska verk överhuvudtaget.6
Speciellt med just denna sonat är att den innehåller tydliga inslag av två andra musikverk.
Dels den tysk-lutherska hymnen “Ein’ feste Burg”, översatt till svenska ”Vår Gud är oss en väldig borg”, skriven av Martin Luther 1529. Detta var inte första gången Debussy citerade denna hymn i sin musik, utan den finns även i hans pianoduett En blanc et noir, som han komponerade samma år bara någon månad tidigare än cellosonaten. Även Frankrikes nationalsång, “La Marseillaise” finns citerad, främst i den tredje satsen. Varför Debussy valde att använda sig av dessa två stycken är fortfarande idag oklart. Det som går att fastställa var att detta skrevs mitt under första världskriget, Frankrike och Tyskland låg i krig med varandra. “Ein’ feste Burg” skulle då representera Tyskland och “La
Marseillaise” Frankrike. Dock hade den teorin styrkts mer om Debussy valt att använda sig av Tysklands nationalsång, vilket han inte gjorde.7
En annan teori skulle kunna vara religiösa skäl, “Ein’ feste Burg” representerade den tyska lutherska tron medan Frankrike då var dominerat av den katolska kyrkan. Janelle Suzanne Ragno skriver i sin doktorsavhandling från 2005 ”The Lutheran Hymn “Ein’ feste Burg” in Claude Debussy’s Cello Sonata (1915): Motivic Variation and Structure” om just dessa religiösa motiv som en förklaring till att använda sig av den tyska hymnen. Hon menar att det finns en möjlighet att Debussy undermedvetet valde att väva in den som en symbol för Tyskland, då han själv inte var aktivt troende inom någon form av religion.8Jag tror att han använt sig av den som en symbolik för Tyskland, då den skrevs under kriget, och första
8Hymnary.org:https://repositories.lib.utexas.edu/bitstream/handle/2152/2058/ragnod46316.pdf (2022-05-05).
7Ragno, J. S. (2005) The Lutheran Hymn “Ein’ feste Burg” in Claude Debussy’s Cello Sonata (1915):
Motivic Variation and Structure (2005)
https://repositories.lib.utexas.edu/bitstream/handle/2152/2058/ragnod46316.pdf(2022-05-09).
6Wordpress:https://parisianmusicsalon.wordpress.com/debussy-cello-sonata/ (2022-03-06).
5Community Musicworks:https://communitymusicworks.org/debussys-unfinished-work/ (2022-05-09).
satsen har i min mening en något sakral karaktär som går hand i hand med hymnen. Det finns inte bevarat någonstans vad inspirationen till detta kan ha varit så det går endast att spekulera kring vad hans intentioner var.
Förutom hymnen “Ein’ feste Burg” finns andra influenser och referenser med i sonaten.
Han använder ett tonspråk likt de franska barocktonsättarna Francois Couperin och Jean-Philippe Rameau, vilket kan höras främst i den första satsen, Prologue.9Den andra satsen Sérénade bygger på historien iAlbert Giraud dikt”Pierrot Lunaire”.10Jämfört med andra franska tonsättares musik som skrevs samtidigt är Debussys musik och just denna sonat mer svårmodig. Musiken gestaltar inre känslor och en mörk verklighet, något som kan knytas an till kriget som Frankrike och fransmännen var hårt drabbade av.
Idag anses detta vara ett av cellorepertoarens viktigaste verk och den har varit mycket betydelsefull för den moderna cellorepertoaren.11Sonaten innehåller flera olika utvecklade tekniker för cellostämman som vänsterhands-pizzicato, konstflageoletter, portamento och flautando-stråk.
11Linn Records: https://www.linnrecords.com/recording-debussy-martin-poulenc (2022-05-11).
10Interlude: https://interlude.hk/claude-debussy-sonata-cello-piano-d-minor-1915/ (2022-03-06).
9Parlance Chamber Concerts:
https://www.parlancechamberconcerts.org/parlance-program-notes/debussy-cello-sonata/ (2022-05-09).
3 Analys
Här följer min analys av cellosonaten. Cellosonaten är uppdelad i tre olika satser:
Prologue: Lent, sostenuto e molto risoluto Sérénade: Modérément animé
Finale: Animé léger et nerveux
Min analys är en av oändligt många analyser man kan göra av detta verk. Analysen bygger på utgåvan från 1915 – Paris: Durand, Plate D. & F. 9390, och samtliga notexempel är hämtade därifrån.
3.1 Sats I
Prologue: Lent, sostenuto e molto risoluto
I stora drag kan man analysera första satsen inom ramen för sonatform, med delar ABA &
Coda. I min mening bygger Prologue på två olika teman som ter sig mot varandra likvärdiga, dvs att jag inte skulle benämna det ena eller det andra med termer som
huvudtema och sidotema. Det första temat som jag kallar huvudtema I presenteras i pianot med den karaktäristiska rytmen med en triol som fortsätter i en melodiskt fallande rörelse.
Beteckningen som anges är Sostenuto e molto risoluto. Sekvensen är 2 takter lång och upprepas sedan för att utveckla och leda vidare till cellons entré. Se exempel nedan
Figur 1 (takt 1-4), huvudtema I.
Cellostämmans insats i takt 4 är en utsmyckad variation av pianots tema, med mycket ornament som söker sig genom nya tonarter, vi hamnar i takt 6 och 7 i de främmande tonarterna Eb-moll och Ab-dur. Tonspråket är fritt, sökande och improvisatoriskt.
I takt 8 är vi direkt tillbaka till d-moll och nästa huvudtema tar vid, huvudtema II. Dess karaktär är kontrasterande mot huvudtema I och är mer flytande i vad som gäller känsla, rytm och melodi. Det är betecknat med Poco animando och dolce sostenuto. Se exempel nedan.
Figur 2 (takt 8-11), huvudtema II.
Jag kallar takt 1-15 för exposition (A). Nästa sektion, det som jag väljer att kalla
genomföring (B) sträcker sig mellan takt 16-39. Där leker Debussy med motiven, rytmiska såväl som melodiska och komprimerar dem, sätter dem i nya kontexter så de får en annan karaktär. Dynamikerna svänger snabbt och han använder sig av effekter med snabba stora crescendon följt av subito piano vilket ger en orolig känsla. I takt 16 kan man också hitta ett tydligt exempel på när Debussy pendlar mellan moll - och durackord. Det växlar mellan ett a-moll till A-dur, med cellon som byter mellan mollters till durters (tonen C blir Ciss).
Se exempel nedan.
Figur 3 (takt 16-18), notera även hur harmoniken svänger mellan a-moll till A-dur i takt 16 och 18.
Från takt 21-28 är en överledning av mystisk, diffus karaktär som leder till klimax i första satsen. Cellon spelar sextondelar som börjar som en synkop efter pulsslaget i takten, ett motiv som är genomgående i hela sonaten, se exempel nedan.
Figur 4 (takt 21), överledningsmaterial i B-delen.
I takt 29 kommer huvudtema I tillbaka i sin ståtliga karaktär. Under takt 35-38 presenteras nytt material, det partiet kan betecknas som en liten kadens och leder naturligt över till återtagningen (A) med huvudtema II, den lyriska melodin i takt 39. Codan skulle jag sätta i takt 43, den benämns med lento och innehåller de båda karakteristiska temana, nu med en avslutande känsla.
Tonspråket Debussy använder sig av i första satsen är att pendla mellan moll och dur, vilket ger känslan av melankoli, drömska och allvar. Ett tydligt exempel är de sista fem takterna i satsen, där han mycket skickligt skiftar mellan ett d-moll och ett d-dur ackord utan att bryta stämningen eller klangen. Han använder sig av många olika klangfärger; Den mörka och dova klangen finns i takt 21-28 med både cello och piano till en början i
mycket lågt register. Det leder till de stora “öppna” klangerna i takt 29-32 i starka
dynamiker och enorma avstånd mellan höger - och vänsterhanden i pianostämman vilket också hjälper att bygga upp och hålla spänningen. De ljusa, hastigt sökande färgerna liknande en virvelvindar finns t.ex. i takt 37-38. Där spelar cellon en liten kadens i snabba notvärden, harmoniken pendlar mellan dur och moll. Instruktion för tempot är en serrant - retenu och instruktionen för dynamik är molto dim.
Prologue brukar ta ca 4.30 - 5.00 min att framföra vid ett standardframträdande.
3.2 Sats II
Sérénade: Modérément animé
Andra satsen har jag valt att beteckna som ett rondo, med formen ABACA. I introduktion introduceras olika motiv som återkommer under satsen, skrivet som en dialog mellan cellon och pianot. Tonregistret är mycket lågt och cellon spelar pizzicato, en artikulation som används för att matcha pianots staccato vilket ger en mystisk och nästan hotfull karaktär. Typiska takter med denna karaktär är takt 3-4, se exempel nedan.
Figur 5 (takt 1-4), öppningen av Sérénade.
Dessa sekvenser upprepas vid två ytterligare tillfällen i Sérénade, dels i takt 19-20 och takt 54-55. Rytm och toner är alltid detsamma, dock skiljer sig dynamik och frasering sig åt, och även artikulationen i cellostämman.
Den sekvensen följs alltid av nästa motiv, en takt med samma rytmiska struktur som upprepas två gånger. Se exempel nedan.
Figur 6 (takt 5-6).
Denna sekvens upprepar sig i takt 21-22 samt 56-57, med olika varianter i cellostämman för vad som gäller oktavnotation, dynamik, artikulation, pizzicato eller arco.
Pianostämman är förutom den tredje och sista gången densamma. Takterna 3-6, 19-22 och
54-57 skapar huvudtemat (A) som kommer tillbaka flera gånger och fastställer formen rondo. Den första sektionen sträcker sig mellan takt 1-12.
Sektion (B) från takt 13-19 där han använder sig av små rytmiska motiv men omvandlar dem likt som han gör i Prologue så de får en helt annan karaktär. I takt 19 är vi tillbaka till huvudtemat (A), som i takt 23-25 utvecklas, med en form av klimax i takt 25.
Takt 26 är en upprepning av takt 10, en rytmisk och tonal sekvens vilken är en viktig byggsten i denna sats, se exempel nedan.
Figur 7 (takt 26-27).
En överledning i takt 28-30 är som innehållande ett motiv med en snabb triol som accelererar tar oss till nästa del från takt 31 (C-delen) - den hastiga lilla valsen i mitt i satsen. Här leker Debussy även med betoningen av tre mot två mellan cellon och pianot, se exempel nedan.
Figur 8 (takt 31-34), början av C-delen.
Takt 31-53 är betecknad i 3/8-dels takt, och är som en variation på tidigare presenterade delar i satsen, Den startar med tempobeteckning Vivace, ett mycket snabbt tempo men under sektionens gång kommer nya beteckningar som meno mosso poco, cédez, och rubato. Det gör stället mycket fritt och tydligt är när man når takt 48 där det står presque lent att man landat i ett betydligt lugnare tempo.
I takt 54-58 kommer huvudtemat (A) för sista gången, följt av 6 avslutande takter, och där är Sérénade slut.
Vad som gäller tonspråket i Sérénade använder sig Debussy av serier med heltonsskalor, t.ex. i takt 15, 16, 27 och 58. Se exempel i pianostämman nedan.
Figur 9 (takt 27), heltonsskala i pianots vänsterhand.
Karaktären för den andra satsen är helt annorlunda från första satsen. Den är lekfull och lättsam, med snabba och oväntade förändringar i tempot och harmoniska vändningar. Just hur Debussy använder sig av pentatoniska serier och heltonsskalor som han abrupt avbryter med ett nytt parti ger känslan av att man inte når fram hela vägen till målet. Satsen
innehåller en del kromatik och dissonanta intervaller som överstigande kvart, tritonus, som skapar känslan av obehag. Här går det att hitta tekniker som portando (glissando) och flautando (en stråkteknik).
Sérénade tar ca 3.30 - 4.00 min att framföra vid ett standardframträdande.
3.3 Sats III
Finale: Animé léger et nerveux
Den tredje satsen innehåller både strukturen av sonatform och rondo vilket gör att den inte går att kategorisera som det ena eller det andra. Jag kom fram till lösningen ABACDAC (Coda). Finale spelas attacca efter föregående sats och tar tillbaka atmosfären från första satsen, harmoniken som pendlar mellan moll-och durackord kommer tillbaka. Cellon spelar melodin, till början en lyrisk melodi som klättrar uppåt, och sedan spritter ut i en energisk passage. Pianot spelar hela vägen det karaktäristiska och mycket lyriska
ackompanjemanget med motrörelsen till melodin med åttondelar som rör sig i intervallerna stora och små sekunder, se exempel nedan.
Figur 10 (takt 1-4), öppningen av Finale.
I takt 19 är rollerna ombytta, pianot spelar melodin och cellon ackompanjerar. Cellon spelar pizzicato och effekten blir att det låter mer som en gitarr än en cello. A-delen sträcker sig fram till takt 22.
B-delen börjar i takt 23, med beteckningen Rubato. Här bearbetas de teman som vi fått höra i satsen och de är mer lekfulla och improvisatoriska, och vi rör oss i nya främmande tonarter som Ciss-dur och Fiss-dur. Se exempel nästa sida.
Figur 11 (takt 23-24), början av B-delen.
Efter att ha lekt med dessa motiv i de olika tonarterna leds det snabbt vidare till nästa parti som börjar i takt 37. A-delen kommer tillbaka i en annan tonart, och en komprimerad version som snabbt utvecklas till nytt material.
Från takt 45 börjar C-delen som befinner sig i en klangvärld som innehåller en del kromatiska element, och tar oss till främmande tonarter, samtidigt som Debussy fortfarande kastar musiken mellan dur och moll. Lågpunkten blir i takt 57 med
beteckningen Lento, molto rubato con morbidezza. Det bygger på samma tema men spelas ungefär hälften så snabbt som partiet innan. Se exempel nedan.
Figur 12 (takt 57-61), tema ur C-delen.
C-delen är kortvarig och i takt 69 tas tempot upp igen till det ursprungliga, vilket markerar den del som jag kallar för D. Cellon spelar sextondelstrioler och rör sig i en pentatonisk fiss-moll skala, se exempel nästa sida.
Figur 13 (takt 69-71, början av D-delen).
Detta parti leder in i återtagningen av A-delen och här är materialet nästan helt identiskt med hur det presenterades i expositionen. Överraskningen kommer i takt 100 med pianot som svarar melodin i en annan tonart. C-delen återkommer hastigt i takt 104-111 och följs av en Coda som citerar huvudtemat från första satsen. Melodin avbryts igen och satsen avslutas energiskt med samma karaktär som tredje satsen öppnade med. Se exempel nedan.
Figur 14 (takt 115-123), Coda.
Tredje satsen i sin helhet är en spännande sats där det händer många olika saker på mycket kort tid. Det är många snabba notvärden i både pianostämman och cellostämman, oväntade instrumentala effekter, t.ex i takt 39 och 77 där det står sur le chevalet i cellostämman, betydande att man spelar med stråken på stallet vilket ger en metallisk raspande effekt.
Sista satsen brukar ta ca 3.30-4.00 min att framföra vid ett standardframträdande.
3.4 Jämförelse mellan olika utgåvor
Den utgåvan som jag studerade och utgick från när jag gjorde min analys var
förstahandsutgåvan 1915 – Paris: Durand, Plate D. & F. 9390. Jag jämförde den med utgåvan från G. Henle Verlag från 1998, urtext redigerad av Ernst-Günter Heinemann.
I de två olika utgåvor som jag jämfört med varandra hittade jag bara en liten beteckning i dynamik som skilde dem åt . Det var i sats I takt 5 i både piano och cellostämman. I utgåvan från G. Henle Verlag finns ett crescendo markerat i cellostämman till slag 2 i takten, och det crescendot saknas i utgåvan från Durand. Pianot har även två forzandon markerade i Henle-utgåvan, där det andra saknas i Durand. Utöver det stämde utgåvorna överens med varandra. Se exempel nedan.
Figur 15 (sats 1, takt 5) Figur 16 (sats 1, takt 5)
1915 – Paris: Durand, Plate D. & F. 9390. G. Henle Verlag 1998.
4 Slutreflektion
Denna musik känns både experimentell och originell. Den balanserar känslomässigt mellan allvar och komik, rytmerna är innovativa och överraskande samtidigt som de är distinkta, fulla av tempoförändringar och accenter. Det harmoniska språket är brett och tänjer på gränserna för vad örat förväntar sig. I kombination med extravaganta effekter i
cellostämman som sul ponticello, hårda pizzicato, svävande flautando-stråk och portando gör det musiken mycket spännande att både framföra och lyssna till.
Efter att ha analyserat och även spelat denna sonat är det som slår an hur Sérénade sticker ut från de andra två satserna. Prologue och Finale känns i sin natur mer klassiska, längre bredare linjer som går att följa. Sérénade känns abstrakt i jämförelse till de andra satserna, musiken är som fragment. Dock gör den sig riktigt bra i sammanhanget då den bygger på motiv som finns i Prologue, och förbereder Finale som kräver den uppladdningen och förväntan som andra satsen skapar.
Sonaten är skriven på ett mycket klurigt sätt ur analyssynpunkt. Jag tyckte att det var mycket svårt att komma fram till en benämning såsom sonatform eller rondo på någon utav de tre satserna, främst för att ingen av satserna aldrig riktigt håller sig inom ramarna för vad sonatform eller rondo innebär. Å andra sidan ur aspekten att studera in verket behövde jag sätta en form för varje sats för att överhuvudtaget kunna förstå musiken.
Begreppet monotematiskt stötte jag på först i samband med när jag började läsa om detta verk. Det betyder att kompositören egentligen utgår från ett och samma tema under ett verk, till skillnad från när man skriver utifrån ett huvudtema och ett sidotema. Därav valde jag att benämna temat i sats I för huvudtema I och II, då de egentligen hänger ihop med varandra fast de har olika karaktär. Sonaten hålls ihop med hjälp av hur de olika teman går mellan satserna istället för att luta sig på en fast struktur. Det gör verket mycket intressant för lyssnaren att försöka orientera sig it.
Ett motiv som är genomgående i hela sonaten är triolen. Det är en liten byggsten som Debussy rytmiskt utvecklar och transformerar. Jag tycker ett mycket tydligt exempel är i första satsen takt 29-34 där han skriver rytmen på tre olika sätt. Först i dess originalform, sedan i takt 31 i i snabbare hastighet och i takt 34 dubbla notvärden. Se exempel nästa sida.
Figur 17 (sats I, takt 29-35).
Den accelererade variationen på triolen kommer tillbaka i slutet på sats II i takt 60 och 62 i cellostämman och används sedan med variation vid flera tillfällen i tredje satsen, t.ex. i mellanpartiet från takt 49.
Denna sonat bär också i min mening tydliga spanska influenser. Det finns att hitta både i rytmik och tonalitet samt känsla och karaktär. Den andra satsen, Sérénade, är den sats som jag tycker det framgår tydligast i. Staccatot och framförallt pizzicatot indikerar att detta är karaktären för gitarr, ett instrument som är vanligt förekommande vid framförande av serenader.12Det tillsammans med det sångbara temat i takt 13 som skulle kunna vara sångaren, den som sjunger en serenad. Den tredje satsen innehåller också många brutna ackord i cellostämman som spelas med pizzicato, hela partiet från takt 19-34 låter som ett gitarrackompanjemang. I första satsen har vi triolen i huvudtema I, ett motiv som är vanligt förekommande i flamencon.13Den har en ståtlig och bestämd karaktär och blir mest
effektfull när den spelas tydligt som en fanfar.
Något som hjälper otroligt mycket när man studerar in detta är att Debussy skrivit många olika instruktioner i form av tempoangivelser, dynamik, klang, artikulation och karaktär.
Det finns nya instruktioner nästan i var och varannan takt. Detta gör det mycket lättare att snabbt förstå vilket uttryck han är ute efter, vilken karaktär man ska efterlikna och hur mycket frihet tidsmässigt man har. Det jag upptäckte var att för mig blev musiken mycket mer logisk när jag följde hans instruktioner så strikt som jag kunde förmå mig till. Vissa instruktioner rent tekniskt motsätter sig varandra och är därav svårare att genomföra, t.ex i sats I, takt 38 skriver han en serrant - retenu, i praktiken betyder det att tempot accelererar och sedan saktar ner. Samtidigt skriver han molto dim., betydande en stor volymminskning under hela taktens gång. Att minska i dynamik och öka hastighet i tempo är inte något som
13Compás Flamenco: http://www.compas-flamenco.com/en/palos.html (2022-06-06).
12Encyclopedia.com:
https://www.encyclopedia.com/literature-and-arts/performing-arts/music-theory-forms-and-instruments/seren ade (2022-06-06).
kom naturligt för mig, det naturliga vore att öka volym med hastighet eller att båda delar saktar ner.
Debussy använder sig av olika beteckningar för att markera olika karaktärer. I andra satsen i takt 13 skriver han ironique i cellostämman. På svenska ”ironiskt”, i min mening en ganska speciell och lustig beteckning att skriva i musik. Det lämnar ju dock ingen tvekan om med vilket uttryck Debussy tänkte sig vill att melodin ska framföras, på ett ironiskt sätt. Där får man använda sin kreativitet, smak och eget tycke för att komma fram till och avgöra vad som låter ironiskt.
Om man jämför mängden med instruktioner i Debussys cellosonat med t.ex. en sonat av Brahms eller Schubert är det tydligt att Debussys innehåller väldigt många fler. Det gör att det trots sonatens förhållandevis korta längd på ca 12 min ter sig under instuderingen nästan som en 25 min lång sonat av Brahms. Den är så full av instruktioner och detaljer vilket tar tid att upptäcka och öva in. För mig kändes det som under en lång tid att varje dag som jag övade på sonaten hittade en ny instruktion att addera i mitt spel.
Att hitta de olika klangfärgerna i detta verk var för mig en process i tre steg. Först att ensam i mitt övningsrum hitta de olika klangerna, sedan att repetera med pianisten och höra hur pianots färger låter samt att kombinera cellon och pianot tillsammans och skapa en helhet. Cello och piano har ganska naturligt olika klang, cellons ansats är mjuk och pianots mer direkt. Det gör att man behöver anpassa sig och försöka efterlikna varandra så gott det går. I andra och tredje satsen då cellon och pianot svarar varandra med melodier och har mycket dialoger sinsemellan behöver man hitta en artikulation som båda
instrument kan genomföra. Ett exempel är starten på andra satsen, där cellon spelar pizzicato och piano svarar med korta noter med staccato. Cellisten behöver experimentera med olika tekniker för pizzicato, kanske behöver man dämpa ljudet efter varje pizzicato och spela utan vibrato. Pianisten behöver en plan för sin dynamik och sitt anslag samt om eller hur mycket pedal som ska användas. Se exempel nedan.
Figur 18 (sats II, takt 1-4).
Ett annat exempel på artikulation mellan cello och piano som behöver stämma överens är i sats III takt 15-22. Där spelar cellon först melodin i fyra takter och pianot ackompanjerar, sedan vänds rollerna om. Melodin behöver artikuleras och fraseras på samma sätt. Jag tycker däremot att det är ännu viktigare att ackompanjemanget får samma artikulation och
”schwung” då det ska ha karaktären av en gitarr. Se exempel nedan.
Figur 19 (sats III, takt 13-24).
Jag brukar tycka om att likna Debussys musik med tavlor, där man skapar olika figurer, former och landskap med olika färger och texturer. Precis så vill jag att det ska låta när jag framför Debussys musik. När man lärt sig att bemästra de olika tekniska aspekterna
handlar det om att ha sin palett med olika färger redo och därefter känna sig fri att skapa en helhet och låta den fantastiska musiken tala för sig.
Min interpretation av Debussys cellosonat som jag framförde på min examenskonsert blev starkt präglad av det arbete som jag lade ner på analysen och själva instuderingen av verket med min analys i åtanke. För mig är det stor skillnad på när jag är medveten om exakt var i musiken jag befinner mig. När jag kan orientera mig i sektionerna och hålla koll på olika teman och motiv ger det mig bättre självförtroende att framföra musiken på det sätt som
jag vill. Efter att examenskonserten är genomförd kan jag experimentera vidare med sonaten för att hitta ännu fler dimensioner och nyanser i musiken.
Efter att ha gjort detta arbete med den teoretiska analysen och det praktiska genomförandet av att studera in verket på cello har jag fått en djupare förståelse för detta verk vilket hjälper när man ska interpretera musiken. Kunskapen om vilka sektioner som finns i verket och vad som inspirerat Debussy i komponerandet hjälper mig som utövare att förstå och framföra musiken på bästa sätt.
Referenser
Partitur
G. Henle Verlag: Sonat für Violoncello und Klavier d-moll (Urtext).
1915. Paris: Durand, Plate D. & F. 9390, First edition scores.
Litteratur
G. Henle Verlag: Förord ur Sonat für Violoncello und Klavier d-moll (Urtext).
Sohlmans musiklexikon (1975). Stockholm: Sohlmans Förlag AB.
Internetkällor
ClaudeDebussy.org (2022-05-09):
https://www.claudedebussy.org
Community Musicworks (2022-05-09):
https://communitymusicworks.org/debussys-unfinished-work/
Compás Flamenco (2022-06-06):
http://www.compas-flamenco.com/en/palos.html
Encyclopedia.com (2022-06-06):
https://www.encyclopedia.com/literature-and-arts/performing-arts/music-theory-forms-and -instruments/serenade
Debussy, C. (1915). Sonate pour Violoncelle et Piano. [first edition scores]. Paris:
Durand, Plate D. & F. 9390. (2022-05-09):
https://s9.imslp.org/files/imglnks/usimg/9/98/IMSLP15421-Debussy_-_Cello_Sonata.pdf
Hymnary.org (2022-05-05):
https://hymnary.org/tune/ein_feste_burg_luther Interlude (2022-03-06):
https://interlude.hk/claude-debussy-sonata-cello-piano-d-minor-1915/
Linn Records (2022-05-11):
https://www.linnrecords.com/recording-debussy-martin-poulenc
Lumen Learning (2022-04-27):
https://courses.lumenlearning.com/musicapp_historical/chapter/debussy/
New World Encyclopedia (2022-05-04):
https://www.newworldencyclopedia.org/entry/Serenade
Parlance Chamber Concerts (2022-05-09):
https://www.parlancechamberconcerts.org/parlance-program-notes/debussy-cello-sonata/
Proquest (2022-04-27):
https://www.proquest.com/openview/80bd2880973aeca8cd4fd8c2c5689cb0/1?pq-origsite=
gscholar&cbl=18750&diss=y
Ragno, J. S. (2005) The Lutheran Hymn “Ein’ feste Burg” in Claude Debussy’s Cello Sonata (1915): Motivic Variation and Structure (2005). (2022-05-09):
https://repositories.lib.utexas.edu/bitstream/handle/2152/2058/ragnod46316.pdf Wordpress (2022-03-06)
https://parisianmusicsalon.wordpress.com/debussy-cello-sonata/
