Reseber¨attelse: KAIST, Sydkorea
Sebastian Olsson, seo@kth.se, Datateknik H¨ ostterminen 2014
Sammanfattning
H¨ostterminen i femman tillbringade jag p˚a det koreanska universitetet KAIST som utbytesstudent. Det h¨ar ¨ar en redog¨orelse av upplevelsen.
Innan avf¨ ard
Det var ett prosam-seminarium under v˚aren 2013 som ¨overtygade mig om att studera utomlands. Vart jag skulle ˚aka var jag ganska likgiltig till, s˚a l¨ange jag kunde klara mig fint p˚a engelska. I slutet av h¨osten 2013 satte jag ihop en ans¨okan i sista stund, och fick senare till min gl¨adje veta att jag hade blivit antagen till mitt andrahandsval KAIST. Vid den tidpunkten hade jag fyra oavslutade kurser, som emellertid snart skulle minska till tv˚a. Kravet som st˚ar p˚a KTH:s webbplats om att man m˚aste ha h¨ogst tre kurser oavslutade f¨or att studera utomlands ¨ar en l¨ogn.
V˚aren och sommaren d¨arp˚a ¨agnade jag sedan ˚at att boka flygbiljett, skaffa visum och fylla i en massa annat pappersarbete innan jag gav mig iv¨ag i augusti. Jag passade ocks˚a p˚a att l¨ara mig det koreanska alfabetet och ett par enkla fraser p˚a egen hand innan jag ˚akte. Det var inte s˚a v¨arst n¨odv¨andigt, men det var s˚a l¨att att l¨ara sig lite koreanska att jag inte k¨ande att jag f¨orlorade n˚agot p˚a det.
N˚agot jag kan rekommendera ¨ar att ha kontakt med dina utbyteskamrater f¨ore och under utbytet. Det jag och mina medresen¨arer fr˚an KTH gjorde var att bilda en Facebookgrupp d¨ar vi bl.a. delade information ang˚aende processen att skaffa visum.
Under vistelsen
N¨ar jag v¨al landade i Seoul var det ganska l¨att att ta sig till campus. Det r¨ackte med att ta bussen till staden Daejeon d¨ar campuset l˚ag, f¨oljt av an- tingen en 40-minuters promenad eller en taxi f¨or den sista biten.
Boende
Jag bodde i skolans egna sovsalar. Det var bekv¨amt eftersom det inte tog mer ¨an 10 minuter att promenera till lektionerna, j¨amf¨ort med timmen som det tar f¨or mig att pendla fr˚an mitt hem till KTH. Byggnaden Nadl som jag bodde i var s˚a nybyggd att det fortfarande satt kvar plast¨overdrag p˚a en del av inredningen. Boendet var billigt men man fick samtidigt mycket f¨or pengarna, allt fr˚an hypermoderna d¨orrnycklar till praktiska myggn¨at.
Varje student bodde tillsammans med en rumskamrat. Det visade sig att var och med vem man skulle bo med berodde p˚a ett antal faktorer, f¨or jag delade rum med en utbyteskamrat fr˚an KTH som gick samma utbildning och var p˚a samma akademiska niv˚a. Byggnaderna var generellt ¨amnade ˚at anting- en kvinnor eller m¨an, och antingen graduate- eller undergraduate-studenter.
Det fanns allts˚a k¨onssegregering, ˚arskullssegregering, utbildningssegregering, nationalitetssegregering och rassegregering. N¨a, det d¨ar sista var oseri¨ost.
Figur 1: Mitt rum.
Figur 2: H¨ogteknologiska utomjordiska toaletter fr˚an en annan dimension.
Resten av det gigantiska campuset var minst lika imponerande. Det fanns sl˚aende kolossala byggnader, l¨ackra parker, pr¨aktiga font¨aner och annat stor- slaget som vi p˚a KTH bara kan ¨onska att vi hade.
Jag var inte utanf¨or campus s¨arskilt ofta utan valde att plugga bort det mesta av terminen. M˚anga andra internationella studenter valde att bes¨oka huvud- staden Seoul och kuststaden Busan s˚avitt jag vet. Universitetet arrangerade ocks˚a regelbundet alla m¨ojliga sorters utflykter och tillst¨allningar. Sj¨alv res- te jag vanligtvis inte l¨angre ¨an till butiken HomePlus d¨ar jag k¨opte billiga nudlar och konserverade b¨onor en g˚ang i veckan.
Studier
Studierna var ungef¨ar lika h˚arda som p˚a KTH, fast var upplagda lite an- norlunda. Mina lektioner vid KAIST var bara 75 minuter l˚anga, och det var bara tv˚a lektioner per vecka. Tentorna var bara 3 timmar l˚anga och jag upp- levde ofta tidsbrist. Jag l¨aste tre kurser p˚a masterniv˚a till ett sammanlagt v¨arde av s˚a mycket som ungef¨ar 34 hp:
• Theory of Programming Languages (3 credits): En typisk Dilian-kurs.
Bestod av tv˚a tentor och fyra hemarbeten. Klassen var ganska liten och jag var den enda icke-koreanen. Den h¨ar kursen tyckte jag om eftersom jag har intresse f¨or formell logik och programspr˚akssemantik, men ¨amnet passar kanske inte alla.
• Advanced Information Security (3 credits): Motsvarar KTH:s “Kryp- tografins grunder” (7.5 hp) ganska bra. F¨orsta halvan av kursen hand- lade enbart om kryptologi. Under andra halvan fick vi l¨ara oss att l¨asa avancerade s.k. “best papers” i omr˚adet datas¨akerhet. Kursen avslu- tades med ett terminsproject d¨ar vi fick v¨alja ett valfritt ¨amne inom datas¨akerhet. Professorn i den h¨ar kursen var r¨att s˚a ball: han kom spontant upp med heml¨axor under f¨orel¨asningarna, gav oss en quiz vid b¨orjan av n¨astan varje lektion och bj¨od oss ibland p˚a hamburgare och l¨ask. Mot slutet av terminen f¨oreslog han att sluttentan skulle ers¨attas med v˚art terminsprojektrapport, som han i s˚a fall f¨orv¨antade skulle h˚alla bestpaper-kvalitet. Det gick vi gladligen med p˚a.
• Computational Linguistics (3 credits): En synnerligen relevant kurs f¨or dig som har intresse f¨or att anv¨anda datorer f¨or att tolka och processera naturligt spr˚ak. Bestod av fyra heml¨axor, ett terminsprojekt och tv˚a
tentor. Tentorna var s˚a jobbiga och omfattande att det var om¨ojligt att f˚a n˚agot i n¨arheten av full po¨ang, men betygss¨attningen var ˚a andra sidan ganska relativistisk. Terminsprojektet gick ut p˚a att modifiera ett program skrivet i Prolog. Jag gjorde projektet tillsammans med en annan internationell student fr˚an Hong Kong.
Kommunikation
Jag hade inte mycket problem med att tala med koreanerna. De flesta p˚a campus som jag beh¨ovde socialisera med kunde engelska tillr¨ackligt bra f¨or att kommunikationen inte blev ett problem. Gubben som ¨overs˚ag min bygg- nad kunde emellertid bara bristf¨allig engelska och mattanterna i cafeteriorna kunde ingen engelska alls.
Mina professorer f¨orel¨aste ganska felfritt, naturligtvis med viss brytning. Det h¨ande stundvis att de gick ¨over till koreanska n¨ar de ville f¨ortydliga n˚agot f¨or studenterna. Studenternas engelskakunskaper varierade starkt: en del hade problem med grundl¨aggande engelsk grammatik medan andra var p˚a samma niv˚a som jag.
Utanf¨or campus blev man mer hj¨alpl¨os. Inte ens p˚a immigrationscentret, d¨ar jag skulle l¨amna mina fingeravtryck, kunde jag hitta n˚agon med minst lika bra engelskakunskaper som en typisk KAIST-student. Det var inte l¨att att f˚a dem att veta att jag ville registrera mina fingeravtryck men det l¨oste sig till slut. Att uts¨atta mig f¨or s˚adana utmaningar har st¨arkt mig.
Slutsats
Jag ˚angrar verkligen inte att jag ˚akte men kan inte riktigt f¨orklara varf¨or p˚a ett ¨overtygande s¨att. N˚agot jag kan s¨aga ¨ar att den h¨ar vistelsen har givit mig mycket sj¨alvf¨ortroende n¨ar det kommer till att resa till och bos¨atta sig i ett fr¨ammande land. Jag har f˚att v¨ardefulla men sv˚arfattliga insikter i hur ett annat folk med en annan kultur kan fungera, vad som ¨ar b¨attre och vad som ¨ar s¨amre. Om du som l¨aser detta funderar p˚a att studera utomlands, sluta fundera och g¨or det bara. Spendera inte alla dina terminer p˚a tr˚akiga KTH; l¨amna din bekv¨amlighetszon och skaffa dig lite milj¨oombyte. KAIST
¨ar ett gediget universitet som jag varmt kan rekommendera men jag kan inte s¨aga mer utan att ta bort en del av upplevelsen; ˚ak dit och se f¨or dig sj¨alv!
