NÄR SKA POLISMANNEN FÅ BESTÄMMA SJÄLV?

(1)

NÄR SKA POLISMANNEN FÅ BESTÄMMA SJÄLV?

En studie kring

förundersökningsledning och beslutsdelegation inom Polisen

Alexander Johansson och Martin J Rosell

Examensarbete på kandidatnivå, 15 hp Enheten för polisutbildning

Höstterminen 2020

Handledare: Isabelle Stjerna Doohan

(2)

Abstract

This qualitative essay was aimed to investigate the legal aspects regarding preliminary police investigation. Furthermore, the study also intended to research the

decentralization of decision making within the Swedish police force. The study set its focus on the delegation of coercive methods used in certain crime investigations. This in

a pursuit to find answers on how the decentralization of certain decisions are applied and function. A legal dogmatic analysis was applied and carried out to determine applicable law. The analysis was performed to gain a broader perspective on how individual police officers perceive the use of decentralization of certain coercive methods, and the subject of initiating a preliminary police investigation. A total of 20

interviews were carried out, consisting of 16 interviews with police officers and 4 interviews with preliminary investigations leaders. The interviews were after completion analyzed using a thematic analysis. Based on the end results of the study,

one can see that there is a need for further studies within the subject of initiating a preliminary crime investigation. There is also a need for additional clarification regarding the use of decentralized decision making in certain crime investigations.

Further studies within the research field should be aimed at creating greater clarification and uniformity within the Swedish police authority.

(3)

Innehållsförteckning

TERMINOLOGI ... 4

1.INLEDNING ... 5

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6

3.RELATERAD FORSKNING ... 7

4.METOD ... 8

4.1DATAINSAMLING ... 8

4.1.1RESPONDENTURVAL ... 8

4.1.2RESPONDENTGRUPP ... 9

4.2ANALYS ... 9

4.2.1RÄTTSDOGMATISK ANALYS ... 9

4.2.2TEMATISK ANALYS AV INTERVJUER ...10

4.3VALIDITET OCH RELIABILITET ...11

4.4ETISKA ASPEKTER ...12

4.5AVGRÄNSNINGAR ...12

5.RESULTAT ...13

5.1JURIDISKT RAMVERK ...13

5.1.1RÄTTEGÅNGSBALKEN ...13

5.1.2FARA I DRÖJSMÅL ...14

5.1.3VEM FÅR VARA FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE? ...15

5.1.4FÖRUNDERSÖKNINGSKUNGÖRELSEN ...16

5.1.5POLISFÖRORDNINGEN ...16

5.1.6ÖVRIGA LAGRUM ...17

5.1.7DELEGATIONENS JURIDISKA FÖRANKRING ...17

5.2INTERVJUER ...18

5.2.1RESULTAT FRÅN POLISASSISTENTER UTAN DELEGATION.(FIGUR 1) ...18

5.2.2RESULTAT FRÅN POLISASSISTENTER MED DELEGATION.(FIGUR 2) ...21

5.2.3RESULTAT FRÅN FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE, I OMRÅDE UTAN PA-DELEGATION.(FIGUR 3) ...23

5.2.4RESULTAT INTERVJUER FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE I OMRÅDE MED PA-DELEGATION.(FIGUR 4) ...25

6.DISKUSSION ...28

6.1METODDISKUSSION ...29

7. SLUTSATSER...30

7.1FORTSATT FORSKNING ...31

7.2SLUTORD ...32

8. REFERENSER ...33

(4)

9.BILAGOR...35

BILAGA 1. ...35

BILAGA 2. ...36

BILAGA 3. ...37

(5)

Terminologi

Dräger – sållningsinstrument som används av Polismyndigheten för kontroll av överskridande lagligt gränsvärde av alkohol i utandningsluften hos förare av motordrivet fordon.¹

Evidenzer – Provtagningsinstrument för bevisprov som används av Polismyndigheten för mätning av alkoholmängd per liter i utandningsluften hos misstänkt person.²

Fara i dröjsmål - En polisman kan i förekommande fall genomföra ett tvångsmedel utan beslut från behörig beslutsfattare om det finns en fara i att invänta ett sådant beslut i enlighet med rättegångsbalkens 28 kap §13, 28 kap §5 och 27 kap § 4.

IGV, Ingripandeverksamhet - Tjänstgöring som huvudsakligen sker med polisiärt utryckningsfordon inom lokalpolisområdet och där arbetsuppgiften är att fullgöra polisens uppgifter såsom ingripande mot pågående brottslighet eller brottsförebyggande arbete.

JFUL – Jourhavande förundersökningsledare.

Kroppsbesiktning - Lagstiftad tvångsundersökning och provtagning av en kropps inre eller yttre kroppsvätskor eller håligheter i enlighet med rättegångsbalkens 28 kap §12.

Kroppsvisitation - Tvångsmedel i enlighet med rättegångsbalkens 28 kap §11 som utgörs av kontroll av människokroppens yttre samt individens tillhörande klädesplagg.

LPO - Lokalpolisområde.

PA - Polisassistent. Vanligtvis den första befattningen en nyutexaminerad polis erhåller.

PA-delegation - Beslutsdelegation som ger polisassistenter rätt att inleda och genomdriva förundersökning gällande brotten: brott mot knivlagen, ringa stöld, vårdslöshet i trafik, olovlig körning, grov olovlig körning, rattfylleri, ringa narkotikabrott, överlåtelse av alkohol till minderåriga.

Polisman – Uttrycket inkluderar såväl kvinnor som män i aktiv polistjänst.

Tvångsmedel - En myndighets rätt att vidta åtgärder som inskränker på en persons grundlagsskyddade friheter och rättighet. Till exempel utförandet av en kroppsbesiktning, husrannsakan, beslag eller frihetsberövande.

1 RPSFS 2012:19. FAP 333-2. Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om

alkoholutandningsprov med sållningsinstrument och bevisinstrument m.m.; Polismyndigheten.

2 Ibid.

(6)

1.Inledning

En av de mest grundläggande delarna i en brottsutredning är förundersökningen. Trots detta så behandlas ämnet förundersökning endast i 1 av de 59 kapitel som återfinns i Rättegångsbalken (RB). Man skulle kunna hävda att ur ett internationellt perspektiv så är den svenska lagstiftningen kring förundersökning och brottsutredning dåligt strukturerad och skral, vilket också för oss in på vår studie av detta subjekt.³

Polismyndigheten har en skyldighet att inleda en förundersökning när det finns anledning att anta⁴ att ett brott som faller under allmänt åtal har blivit begånget. Under tiden då en förundersökning pågår så är det inte ovanligt att diverse tvångsmedel kan komma att aktualiseras. Tvångsmedel är utredningsverktyg som Polismyndigheten kan använda sig av som kan gå i strid med de grundlagsskyddade rättigheter som återfinns i Regeringsformen (1974:152) (RF), till exempel kroppslig integritet och rörelsefrihet. Med anledning av detta är det av stor vikt att användningen av dessa tvångsmedel sker korrekt och utifrån gällande lagstiftning för att säkerställa den enskilda individens och samhällets rättssäkerhet. Men vem är det egentligen som fattar beslut om att inleda en förundersökning och vem har det initiala ansvaret för genomförandet av förundersökningen?

Enligt tillämplig lagstiftning kan en polisassistent vidta vissa utredningsåtgärder redan innan en förundersökning inletts, då dessa åtgärder anses utgöra betydelse för kommande förundersökning. Detta skede i en brottsutredning kallas för primär utredning och regleras i Rättegångsbalken (1942:740) (RB) 23 kapitel 3 § 4 stycket. Men vilka åtgärder kan egentligen fattas inom ramen för primärutredning? En perenn fråga hos flera inom både den juridiska och polisiära världen har på senare tid kretsat kring den skillnad som finns angående vem eller vad som faktiskt inleder en förundersökning. Då detta spörsmål ej tycks vara lagligt reglerat så finns ett behov av att tydliggöra vilka rättigheter och även skyldigheter som gemene polisman har kring beslut om inledning av en förundersökning, samt möjligheter till förflyttning av delar av nuvarande beslutsrätt.⁵

Detta tidigare nämnda behov leder oss vidare in på ett polisiärt begrepp som kallas för Polisassistent-delegation (i förkortad form även benämnd PA-delegation). PA- delegationens primära syfte är att möjliggöra att polisassistenter får rätten att inleda och genomdriva förundersökning, gällande vissa brott av enklare form till exempel rattfylleri eller ringa stöld. PA-delegation är en arbetsmetod som återfinns inom vissa polisområden i Sverige såsom lokalpolisområde Umeå. Användningen, kravbild och införande av PA- delegation tycks dock inte brukas av samtliga polisområden i Sverige och verkar också skilja sig åt bland polisområdena. Varför dessa skillnader har uppkommit är oklart. I vissa polisområden är kravet för delegation att polisassistenten skall ha genomgått en kortare utbildning för att anses lämplig, medan i andra polisområden räcker det med att denne anses lämplig ur tjänstgörings synpunkt. Som ovan beskrivits så är skillnaderna gällande delegation inom Polismyndigheten beroende på vilket polisområde som avses. Detta trots polismyndighetens stora omorganisation som genomdrevs år 2015 i vilken ett av

3 Bring, Thomas, Diesen, Christian & Andersson, Simon, Förundersökning, Femte upplagan, Norstedts juridik, Stockholm, 2019. S.55.

4 Heuman. SVJT, Vilka beviskrav gäller eller bör gälla för användningen av tvångsmedel?, S.145.

(7)

huvudmålen var att göra Polismyndigheten till en enhetlig myndighet avseende arbetsmetoder vid brottsutredning.⁶

Ett scenario som enkelt kan påvisa skillnaden i utredningsförfarandet mellan en polisassistent som arbetar i ett Lpo med PA-delegation och en polisassistent som arbetar i ett Lpo utan delegation är; En polisassistent utan PA-delegation genomför ett primärt utandningsprov med hjälp av polisens sållningsinstrument “Dräger” på en förare av ett motordrivet fordon. Polisassistenten får nu ett positivt utandningsprov⁷ i sitt sållningsinstrument. Det krävs nu enligt rådande beslutsrätt, att ett beslut från en förundersökningsledare sker för att en förundersökning skall inledas, och för att ta med misstänkte föraren för ett sekundärt utandningsprov i polisens bevisinstrument

“Evidenzer”. Polisassistenten har utbildning på och får genomföra det sekundära utandningsprovet med hjälp av bevisinstrument Evidenzer, men får dock inte fatta beslut om själva utförandet. Detta kan nu jämföras med en polisassistent med PA-delegation som nu i samma scenario, själv fattar beslut på plats om att inleda en förundersökning och därefter även fattar beslut om ett sekundärt utandningsprov med hjälp av bevisinstrumentet Evidenzer och genomför sedan detta.

Vad som nu kan tyckas ställas mot varandra är polisens effektivitet kopplat till polisens arbetsmetod kontra rättssäkerhetsaspekten. Detta då tvångsmedelsbeslut ska fattas av behörig förundersökningsledare som skall inneha enligt (rättegångsbalken och rådande arbetsordning) en djupare utbildning inom området.

För att avsluta inledningen och ytterligare påvisa relevansen av denna studie så kommer det att förevisas ett citat från Juridisk publikation, januari 2020 “[...] En nyckelaktör i det brottsutredande arbetet är förundersökningsledaren. Uppgiften att vara förundersökningsledare är fördelad mellan åklagare och polis, beroende på brottstyp och en mängd andra faktorer. [...] praktiska och resursmässiga skäl ligger bakom en förändring där polisen leder allt fler förundersökningar, och att det finns en spretighet rörande vem inom polisen som ska vara förundersökningsledare. [...] Bakom dessa utvecklingslinjer ligger främst effektivitets- och kvalitetskrav, medan rättssäkerhetshänsyn mer sällan varit skäl för förändringar. “⁸

2. Syfte och frågeställningar

Det primära syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och tydliggöra juridiska förhållningsregler och aspekter inom polisiärt arbete med fokus på inledande av förundersökning och beslutsdelegering.

Det sekundära syftet med studien är utföra en komparativ undersökning avseende hur inledande av förundersökning med PA-delegation kontra utan PA-delegation tillhandahåller de verktyg som en polisassistent behöver för att bäst kunna arbeta självständigt med en förundersökning. Undersökningen kommer att kopplas mot ett undersökande av utbildningsperspektiv samt effektivitetsperspektiv.

6 Regeringens proposition 2013/14:110.

7 Ett utandningsprov som påvisar alkohol i utandningsluften men ej kan användas i bevissyfte.

8 Landström L. Vem är förundersökningsledare?: en analys av rättsutvecklingen utifrån effektivitet, kvalitet och rättssäkerhet. Juridisk Publikation. 2020.

(8)

Utifrån ovan syfte med studien kommer följande frågeställningar att undersökas och vara en grund för studiens resultat.

 Hur ser lagstiftning och regelverk ut gällande inledande av förundersökning och beslutsdelegation?

 På vilka sätt skulle arbetet med förundersökningsledning och kraven för PA- delegation kunna förändras för att bli mer effektivt och rättssäkert?

 Hur ser poliser i yttre tjänst och förundersökningsledare själva på arbetsmetoden PA-delegation?

3.Relaterad forskning

Den relaterade forskningen som utförts inom angränsande områden är kraftigt begränsad.

Forskning som finns består endast av få litterära verk som behandlar ämnet kring primärutredning samt inledande av förundersökning. Ett bra exempel på relaterad forskning som upptäcktes under inhämtning av information inom studiens undersökningsområde, är den allmänt vedertagna boken Förundersökning av Bring och Diesen. Bring och Diesen diskuterar på ett tydligt och vetenskapligt sätt det juridiska området kring primärutredning och det formella inledandet av en förundersökning. Detta faktum har även lett till att vi valt att inkludera denna bok i vår sekundära litteratur.⁹ Ytterligare ett exempel på doktrin som har kommit att användas inom denna studie är boken Förundersökningskungörelsen - En kommentar.¹⁰ Denna bok behandlar de rekvisit som lagstiftningen sätter upp i respektive lagrum och hänvisar därefter till såväl relevanta rättsfall som praxis och tillämpning.

En stor del av informationen som inhämtades till denna studie upptäcktes i Juridisk Publikation och Lena Landströms artikel “Vem är förundersökningsledare? – en analys av rättsutvecklingen utifrån effektivitet, kvalitet och rättssäkerhet” Vilken ger en återkoppling kring hur det historiskt sett ut inom polisen gällande förundersökningsledning.¹¹ I Landströms artikel behandlas även området kring vilka krav som ställs upp för att vara förundersökningsledare och dessutom samspelet mellan när en polisiär förundersökningsledare leder förundersökningen kontra när en åklagare gör detta.

Vidare gällande ämnet delegering av beslutsfattning kopplat till brottsutredning och förundersökning så hittades under inhämtningen av relaterad forskning, ett PM publicerat år 2013 av Rikspolisstyrelsen. I rikspolisstyrelsens PM så framgår det att det finns ett behov av effektivisering inom utredningsverksamheten. Det finns även ett behov av att genomföra ett förenklande av genomförandet av vissa uppgifter som (då PM:et skrevs) inte fick utföras av civilanställda utredare, utan tidigare beslut från förundersökningsledare eller polisassistent. Effektivisering av detta föreslås ske genom en utökad befogenhet gällande

9 Bring, Thomas, Diesen, Christian & Andersson, Simon, Förundersökning, Femte upplagan, Norstedts juridik, Stockholm, 2019.

10 Ingelström, Jessica, Nebelius Lüning, Monica & Sandén, Hans-Olof,

Förundersökningskungörelsen: en kommentar, Upplaga 1, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017.

11 Landström, Lena. Vem är förundersökningsledare? – en analys av rättsutvecklingen utifrån effektivitet, kvalitet och rättssäkerhet, Juridisk publikation, 2020.

(9)

beslutsrätten hos civila utredare. Detta då med fokus på mindre ingripande åtgärder inom brottsutredningen såsom underrättande av misstanke samt utförande av förenklad delgivning. Detta PM torde anses tillföra viss relevans kopplat till denna studie då det behandlar ämnet kring förflyttning av beslutsrätt inom polisiärt arbete och brottsutredning. Detta trots att primära fokuset är riktat mot civilanställd personal som arbetar som handläggare/utredare inom polismyndigheten.¹²

Sett till just PA-delegationen tycks det användas flertalet olika former av promemorior (PM) med olika stil och uppbyggnad för att påvisa vad som gäller kring delegationen i respektive LPO. I och med detta finns ingen exakthet i hur en delegation ser ut, men i kapitel 7 i denna studie om det juridiska ramverket kommer det att knytas ihop gällande hur Polismyndigheten får juridisk möjlighet att besluta om delegationen.

4.Metod

I denna studie har två olika analyser genomförts. Skälen till att två analyser använts är för att etablera en stark klarhet gällande rättslig förundersökningsreglering och för att fånga enskilda polisers upplevelser inom området. Därav presenteras först en rättsdogmatisk analys av det juridiska området och sedan presenteras en tematisk analys av de totalt 20 intervjuer som genomförts med polisanställda.

4.1 Datainsamling

Strukturerade intervjuer (med 15 semistrukturerade frågor för polisassistenter, och 10 frågor för förundersökningsledare) har genomförts för att få in relevant data till studien.

Det vill säga underlag kring hur polisanställda själva upplever sitt arbete med PA- delegation och förundersökningsledning. Intervjuerna genomfördes primärt via telefon men även vid fysiska möten (för intervjuformulär i helhet, se bilaga.1). Data kring den rättsdogmatiska analysen har inhämtats via rättskällelära där lagtext, förarbeten, domstolspraxis och därefter doktrin avhandlats.

4.1.1 Respondenturval

Valet av respondenter från olika polisregioner i Sverige har skapats genom ett bekvämlighetsurval.¹³ Brymans definition avseende bekvämlighetsurval bygger på

”observation av objekt inom undersökaren omgivning”. Studiens författare har sedan tidigare kontakter med personal som arbetar inom den ingripande verksamheten i flertalet olika polisregioner i Sverige. Detta anses därmed ge väldigt gynnsamma förutsättningar då det blir lättare att skapa och upprätthålla en stabil kommunikation med respektive respondent avseende genomförandet av intervju. De krav som ställts gällande urvalet har således främst varit riktade mot att intervjua både poliser som innehar en PA-delegation samt poliser som saknar PA-delegation. I övrigt har hänsyn kring ålder, kön, tid i tjänst eller andra specifikationer ej beaktats i urvalet till studien.

12 RA 761–259/13.

13 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, tredje upplagan, Liber, Stockholm, 2018. S.244.

(10)

Respondentdeltagarna i ingripandeverksamheten har delats in i fyra olika respondentgrupper där grupp ett består av åtta stycken poliser med PA-delegation, grupp två består av åtta stycken poliser som saknar PA-delegation, grupp tre består av två stycken förundersökningsledare inom ett Lpo utan PA-delegation och två stycken förundersökningsledare inom ett Lpo med PA-delegation.

Med tillämpning av denna uppdelning kommer en jämförelse att kunna göras mellan den för studien mest relevanta skillnaden. Däremot innebär denna typ av enkel fördelning och urval en svaghet om fler parametrar skulle undersökas. Eftersom det ej är ett slumpmässigt eller statistiskt säkerställt urval omöjliggörs möjligheten att till exempel se om åsikterna skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Då en begränsning för studien varit att den enbart avser 15 högskolepoäng i en kandidatuppsats så har detta fått beaktas mot ett tillgänglighetsperspektiv. Det huvudsakliga målet med dessa intervjuer har varit att skapa ett underlag med åtta stycken poliser i varje respondentgrupp, som i sin tur genererar en bild av hur poliserna ser på arbete med stöd av PA-delegation och inledande/ledandet av mindre förundersökning.

För att bredda perspektivet ytterligare har fyra förundersökningsledare intervjuats och skapat respondentgrupp tre. I denna respondentgrupp kommer ingen skillnad att göras utan det är enbart ett bekvämlighetsurval. Anledningen till detta är att gruppen enbart finns med i studien, för att skapa en mer mångfacetterad bild av hur ledande

beslutsfattare resonerar avseende PA-delegation. I gruppen är det enkom polisiära förundersökningsledare som medverkar och därmed ej åklagare. Detta beror på att de brott som faller inom ramen för en PA-delegation är av enkel beskaffenhet.

Förundersökningen leds därmed huvudsakligen av en polisiär förundersökningsledare.

4.1.2 Respondentgrupp

Definitionen av respondentgrupp ett, två och tre i studien är avgränsat till att bestå av polisanställda som aktivt arbetar inom den ingripande verksamheten i olika regioner i Sverige. Begreppet ”ingripandeverksamhet” i denna studie, avser endast polisanställda vars arbetsuppgift består av dagligt arbete med larmutryckning och patrullering.

Respondentgrupp tre innehar fyra förundersökningsledare som företrädesvis arbetar som jourhavande förundersökningsledare och som har som uppgift att stötta, fatta beslut och arbetsleda den yttre personalen.

4.2 Analys

För att kunna besvara studiens syfte har först en rättsdogmatisk analys kring förundersökning genomförts för att utröna rådande rättsläge. Därefter har intervjuer genomförts med förundersökningsledare och polisassistenter för att få en bild av hur arbetet med förundersökning och beslutsdelegation upplevs av yrkesprofessionella personer som dagligen blir påverkade av detta. Utefter intervjusvaren har därefter en tematisk analys genomförts och sammanställts.

4.2.1 Rättsdogmatisk analys

Det juridiska ramverket som reglerar förundersökning och tvångsmedel är förstås en viktig del av denna studie. För att kunna presentera den på ett strukturerat och nyanserat vis med

(11)

vetenskaplig tyngd har en rättsdogmatisk metod tillämpats. Det finns flera olika bestämningar av rättsdogmatiken och vad begreppet egentligen innefattar. En definition av rättsdogmatiken är att det är en beskrivning av rättsregler inom ett särskilt område samt beskrivning av själva området.¹⁴ En annan definition som även anses vara den traditionella meningen är rättsdogmatiken syftar till att fastställa gällande rätt¹⁵ men kan även ha en vidare innebörd. En fördel med rättsdogmatiska metod anses vara att validiteten inte ställer till med några svårigheter eftersom rättskälleläran påvisar det material och den juridisk metod som är väsentligast.¹⁶

Den rättsdogmatiska metoden förekommer dock inte utan viss kritik och frågan kring om det verkligen är en vetenskaplig metod ställs ofta av kritiker. Vissa menar också att det kanske är så att rättsdogmatiken inte är en vetenskaplig metod utan snarare “handlar om en analys med ett vetenskapligt syfte”.¹⁷ Dock kan det inte bortses ifrån att rättsdogmatikens praktiska betydelse är mycket stor och den kritik som ändock presenteras har en marginaliserad betydelse för rättsdogmatikens behov.¹⁸

Det som skett i denna studie är sålunda en kategorisering av olika rättskällor såsom svensk lagtext, rättsfall, utlåtanden, förarbeten och polisens egen arbetsordning. Relevanta lagrum har därefter diskuterats och analyserats för att ge en bild av gällande rätt.¹⁹

Inom rättsdogmatiken skiljer man ofta på om argumentationen är de lege lata eller de lege ferenda. Skillnaden är att de lege lata syftar till att beskriva rätten såsom den är medan de lege ferenda snarare syftar till att lösa problem och föreslå lösningar på spörsmål som kan anses olösta.²⁰ I denna studie utgår argumentationen från de lege lata och syftar därför till att beskriva rådande rätt.

4.2.2 Tematisk analys av intervjuer

Intervjuerna har analyserats med tematisk analys och resultatet presenteras genom visualiserande figurer över de teman och underteman som framkommit.

Intervjuerna syftar till att undersöka och bilda en uppfattning om hur respondentgrupperna upplever sitt nuvarande beslutssystem samt arbetsmetoden PA-delegation. Den tematiska analysen sker genom att varje enskild intervju undergår en granskning, i syfte att försöka hitta ord och textstycken som bär en övergripande mening och som även kan återfinnas i andra respondenters intervjuer. De enskilda textstyckena markeras och sammanställs under de huvudtema och undertema som anses utgöra fokus för respondentens uttalande. För exempel (se nedan tabell 1).

14 Peczenik, A. Juridikens allmänna läror. Svensk Juristtidning, 2005. S. 249-250.

15 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, Fjärde upplagan, Norstedts Juridik, Stockholm, 2018 S.48.

16 Ibid S.49.

17 Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018. S.25.

18 Ibid S.25.

19 Peczenik, A. Juridikens allmänna läror. Svensk Juristtidning, 2005. S. 249-250.

20 Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018. S.36.

(12)

4.3 Validitet och reliabilitet

Reliabilitet är en beskrivning av hur tillförlitlig en mätning eller en undersökning är. Ett av studiens mål har förstås varit att hela studien ska genomsyras av en hög reliabilitet och att andra forskare ska kunna komma fram till samma slutsatser och resultat som denna studie.

För att lyckas med detta har en gedigen genomläsning av vedertagen litteratur inom området genomförts.

I doktrin diskuteras mycket kring fyra begrepp som vi även låtit bli centrala i vår studie.

Dessa är överförbarhet, pålitlighet, trovärdighet samt möjlighet att styrka och konfirmera.²¹ Med överförbarhet förstås att forskarna bör försöka redogöra för sina iakttagelser med fylliga beskrivningar i och med att andra personer då genom en databas av beskrivningarna kan bedöma om resultaten är överförbara till andra miljöer.²²

Att studien genomsyras av pålitlighet innebär att andra personer ska kunna granska studien och bedöma kvaliteten på denna. För att sådant ska kunna genomföras krävs en gedigen beskrivning av hela processen med metodval och urval med mera.²³ I sådana här fall när det kan finnas flera olika deskriptioner av sakförhållandet är det i grund och botten forskaren som gör en bedömning i trovärdigheten i en redogörelse och hur denna redogörelse ses av andra. Därför är det viktigt att forskarna uppfattat sakförhållandet på rätt vis och att forskningen bedrivits enligt de regler som finns.²⁴ Med möjlighet att styrka och konfirmera förstås att forskarna har agerat i god tro och inte medvetet påverkat resultat från en undersökning. Detta eftersom det i en samhällelig forskning inte går att säkerställa en komplett objektivitet.²⁵

Att ha en god validitet i studien har hela tiden varit en prioritet för författarna. Validitet handlar om att säkerställa att mäta det som är tänkt att mätas. Inför att intervjuerna påbörjades så genomfördes en testintervju med en polis i yttre tjänst för att se om frågorna uppfattades på sådant vis som författarna önskade. Då båda författarna i denna studie har flerårig erfarenhet från förhörssituationer kunde flera grundläggande aspekter under intervjuerna säkerställas. Såsom att inte ställa ledande frågor och uppvisandet av en hög förståelse för vad respondenten säger genom ett aktivt lyssnande. Då intervjuerna ej spelats

21 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, tredje upplagan, Liber, Stockholm, 2018. S.467- 470.

22 Ibid. S.468.

23 Ibid. S.468.

24 Ibid. S.467.

25 Ibid. S.470.

Tabell.1 exempel på sammanställning och kodning i den tematiska analysen.

TEXT 1.

KOD:

Jag tycker att utbildningen på skolan ska räcka egentligen. Det skulle vara bra med en hel kurs på som endast fokuserar på PA- delegation under skoltiden.

Hel kurs gällande delegation bör ges under skoltiden.

(13)

in har fokus istället legat på att få ner så korrekt återgivning av det sagda ordet som möjligt.

Det har skett genom att svaren under intervjuns gång har återgetts och bekräftats av respondenten.

Eftersom båda författarna arbetar eller arbetat inom Polismyndigheten har det varit viktigt att särskilja på rollerna som polismän och forskare. Att genomföra intervjuerna opartiskt utan att föra in egna tankar och erfarenheter i respondentens svar har tagits i beaktning under samtliga intervjuer som genomförts. Författarnas polisära erfarenheter kan dock anses ha varit till fördel vid intervjuerna eftersom polisiära förkortningar och arbetsmetodik har förståtts av författarna på ett djupare plan än för någon utomstående.

4.4 Etiska aspekter

För att denna studie skulle kunna genomföras med god forskningssed har författarna granskat och arbetat med de etiska aspekterna kring studien. Samtliga deltagare i de olika respondentgrupperna har delgetts information om att svaren lämnas till författarna i dess roll som forskare/författare och ej som tjänstemän. Vidare har ett skriftligt dokument med information om studien delats ut eller mejlats till respondenten. I detta dokument har även kontaktuppgifter till författarna lämnats utifall att frågor eller funderingar skulle uppstå i efterhand.

Avseende eventuellt känsliga uppgifter som skulle kunna framkomma i intervjuerna har respondenterna svarat anonymt och författarna gör bedömningen att inga särskilt känsliga uppgifter bör komma till tals under intervjuerna. Respondenterna har också fått information om att de närsomhelst och utan att uppge anledning kan avsluta intervjun i förtid.

Samtliga respondenter har (givetvis) ställt upp frivilligt på att deltaga vid intervjuerna.

Respondenterna har även fått information om möjligheten att ta del av den färdiga studien när denna är färdigställd via Diva eller genom direktkontakt till författarna.

4.5 Avgränsningar

Polislagen

I polislagen ges en hel del olika utrymmen för polisen att agera frihetsinskränkande under vissa förutsättningar. I denna studie görs dock en avgränsning och utgår från bestämmelserna i Rättegångsbalken, snarare än bestämmelserna i polislagen. Den stora skillnaden mellan tvångsmedel i rättegångsbalken kontra polislagen är att i polislagen är det inte inom ramen för en förundersökning och heller inte inom ramen för en primärutredning utan istället inom den brottsförebyggande delen av polisarbetet.

Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)

I LUL finns bestämmelser kring förundersökning gällande unga personer. Dessa lagrum tas inte upp i denna studie utan förekommer som en avgränsning på grund av begränsad tid och textmängd för denna studie.

Snabbare lagföring

(14)

Under arbetets gång har begreppet “snabbare lagföring” kommit att aktualiseras genom att respondenterna har talat om begreppet i sina intervjuer. Snabbare lagföring är en form av arbetsmetodik kopplat till hur poliser i ingripandeverksamheten färdigställer ett ärende redan ute på brottsplatsen. I korthet innebär det att en polispatrull som är ute på till exempel en ringa stöld kan färdigställa hela ärendet på plats efter direktiv och ledning från en jourhavande förundersökningsledare. Detta innebär att ett straff kan bli utdömt redan inom ett par veckor från brottstillfället. Inom arbetsmetoden har man även kontakt med tingsrätt vilket underlättar möjligheterna att delge gärningspersonen tider för huvudförhandling samt stämning på plats. Metodiken är för närvarande som pilotprojekt i vissa polisområden så hur snabbare lagföring kommer att korrelera med PA-delegationen är inte helt tydligt. I denna studie kommer arbetsmetoden snabbare lagföring inte att redovisas i någon större utsträckning. Ämnet kommer att förekomma inom intervjusvar och en mindre diskussion kommer att föras kring begreppet i slutet på studien.

5.Resultat

I detta kapitel kommer de rättskällor som aktualiseras gällande förundersökning att redovisas för att ge läsaren en förståelse för den juridiska aspekten men även de tvetydigheter som existerar inom förundersökningen och dess inledande. Därefter kommer resultatet från intervjuerna att presenteras.

5.1 Juridiskt ramverk

Nedanstående lagrum som möjliggör tvångsmedel och begränsar en människas frihet ska ses som avsteg från de grundläggande mänskliga rättigheterna om rätt till frihet och liknande kopplat bland annat till Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).

Kopplat mot denna studie kommer det vara ett fokus på huruvida en polisman kan luta sig mot något av lagrummen för att genomföra en kroppsbesiktning vid ett misstänkt rattfylleri.

5.1.1 Rättegångsbalken

Rättegångsbalken innehåller de mest centrala processrättsliga reglerna inom svensk rätt.

Här regleras hur förfarandet i domstol sker samt vad som gäller kring det utredande skedet, det vill säga förundersökningen som möjliggör att polisen arbetar med ett ärende.

I RB 23:1 stadgas att en förundersökning skall inledas när det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. Detta innebär således en skyldighet för Polismyndigheten att inleda en förundersökning vid sådana tillfällen. Det finns dock ett par undantag från denna skyldighet enligt andra stycket RB 23:1, till exempel om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Paragrafen hänvisar även vidare till RB 23:4a som reglerar när en förundersökning får läggas ned, samt till RB 23:22 som reglerar förutsättningar för en förenklad utredning som kan användas vid vissa typer av mindre allvarliga brottstyper.

I RB 23:2 fastställs syftet med förundersökningen. Syftet med en förundersökning är att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet och därefter huruvida det finns tillräckliga skäl för åtal mot personen.

(15)

Vem är det då som får inleda förundersökningen? I RB 23:3,1st framgår det att det är Polismyndigheten som besitter behörighet gällande inledande av förundersökning. Detta är inte att förväxla med enskild polisman som man kanske kan tro. Vad som dock är förskrivet är att förundersökning får inledas av förundersökningsledare som blivit särskilt delegerad uppgiften och därigenom företräder Polismyndigheten.

RB 23:3 är en väsentlig paragraf som kan tyckas ge utrymme för en polisassistent att vidta åtgärder utan att en förundersökning är inledd. I fjärde stycket anges det nämligen att polisman har rätt att besluta om och vidta vissa utredningsåtgärder innan en förundersökning formellt sett har blivit inledd. Detta fenomen kallas för primärutredning och är en möjlighet för polisman att genomföra utredningsåtgärder innan en förundersökning inletts.

“Innan förundersökning hunnit inledas, får en polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen.” RB 23:3, 4st.

Ovan stycke kan således tyckas ge stöd åt att tvångsmedel används innan en förundersökning inletts och innan beslut från behörig undersökningsledare kunnat inhämtas. Det får först och främst i så fall ses som ett avsteg mot bestämmelsen i RB 23:16 som enligt tolkning av JO innebär att tvångsmedel endast får vidtas i en förundersökning.²⁶ Trots tolkningen av JO finns ingen tydlig lag som synliggör förhållandet kring tvångsmedel och inledande av förundersökning. Däremot är det i hög grad förknippat med varandra.

Frågan som uppstår är därvid om en polisman kan luta sig emot RB 23:3 4st för att själv kunna bedriva initial utredning inom brottet; rattfylleri?

Utifrån förarbete till 1994/1995 års ändring av RB framgår att en polisman får medta person till förhör redan innan förundersökning är inledd.²⁷ Detta har också skrivits in i RB 23:8 där det uttryckligen står att medtagande får ske innan förundersökningen är inledd. I och med att denna rätt uttryckligen står i lagtexten får det anses vara styrkt att en polisman kan ta med någon till förhör innan förundersökning inletts formellt, men att förundersökningen ändå blivit materiellt inledd. Att en förundersökning anses vara materiellt inledd är då ett tvångsmedel blivit begånget utan att någon behörig förundersökningsledare inlett förundersökningen formellt.²⁸ Att däremot ta med någon på kroppsbesiktning utan att förundersökning inletts bör däremot ej kunna ske baserat på RB 23:3 4st.

5.1.2 Fara i dröjsmål

En polisman får även behörighet att vidta tvångsmedel under förutsättningen att det råder en fara i dröjsmål enligt olika lagrum inom RB. Till exempel stipuleras denna möjlighet gällande kroppsbesiktning och kroppsvisitation i RB 28:13. För att det ska föreligga en fara i dröjsmål krävs enligt RB 28:13 att det föreligger någon omständighet som gör att det inte

26 JO 5316-2018.

27 Prop 1994/1995:23.

(16)

finns tid att invänta beslut från behörig förundersökningsledare.²⁹ Det kan till exempel vara om det finns risk att någon kan förstöra bevis eller liknande och att polismannen således måste agera omedelbart. Om en polisman vidtar en tvångsåtgärd i fara i dröjsmål kan det alltså anses att en materiell inledning av förundersökning har inletts. Däremot har den formella inledningen av förundersökningen ej skett eftersom en behörig förundersökningsledare ej varit delaktig.³⁰

Sett ur denna studie blir den naturliga följdfrågan om en polisman kan ta med någon på en kroppsbesiktning (utandningsprov i Evidenzer eller urin/blodprov) vid misstanke om rattfylleri, och om detta kan genomföras med hänvisning till fara i dröjsmål Rb 27:4. Svaret på den frågan bör med all största sannolikhet vara nej, men med en viss öppning för att extraordinära omständigheter skulle kunna föreligga som möjliggör detta. En sådan extraordinär omständighet skulle kunna vara att alla elektroniska kommunikationsmedel skulle vara obrukbara och en kontakt med behörig förundersökningsledare därmed är omöjlig. Rent teoretiskt skulle en polisman även sannolikt kunna hävda fara i dröjsmål kopplat mot risken att en misstänkt förare bara kan köra iväg från platsen. Denna risk kan dock snabbt undanröjas då polismannen enkelt kan ta bilnyckeln med stöd av Pl §24a eller be den misstänkte att kliva ur bilen. Det går därmed inte att genomföra hela tvångsmedlet genom att hävda fara i dröjsmål i enlighet med Rb 27:4.

5.1.3 Vem får vara förundersökningsledare?

Arbetet i en förundersökning leds och ansvaras av en förundersökningsledare i enlighet med FUK §1a. Förundersökningsledaren kan antingen vara polisiär eller åklagare.

Kortfattat kan sägas att vid brott av enklare beskaffenhet är det en polisiär förundersökningsledare som leder med stöd av RB 23:3. Dock vid allvarligare brottslighet så leds förundersökningen av en åklagare som förundersökningsledare och även detta framgår av RB 23:3. Därtill finns ett antal undantag och variationer i RB 23:3, som reglerar vem som är förundersökningsledare. Detta med fokus på huruvida det finns någon skäligen misstänkt för brottet eller ej.

Gällande den polisiära förundersökningsledaren har det sett olika ut under årens lopp.

Tidigare kunde befattningen endast delegeras till de som lägst hade tjänstgöringsgraden biträdande kriminal- eller poliskommissarie. Därefter har Polisen genomgått flertalet förändringar och även så inom förundersökningsledning och de tidigare kraven har därmed reviderats. Under början av 2000-talet var det enda formella kravet att personen var polis enligt polisförordningen.³¹ I samband med den stora omorganisationen 2015 skedde dock en förändring som innebar att även civilanställda fick vara polisiära förundersökningsledare med det då tydliga syftet att få in fler kvalificerade förundersökningsledare.

29 JO 5316-2018.

31 Landström L. Vem är förundersökningsledare?: en analys av rättsutvecklingen utifrån effektivitet, kvalitet och rättssäkerhet. Juridisk Publikation. 2020.

(17)

De önskvärda kompetenserna för en förundersökningsledare är enligt polisens riktlinjer bland annat två års erfarenhet av polisarbete och utredningsvana. Däremot finns inga formella krav på särskild utbildning, även om det finns en nationell förundersökningsledarutbildning.³²

Kort sagt kan man alltså säga att den som bedöms lämplig har möjlighet att bli polisiär förundersökningsledare.

5.1.4 Förundersökningskungörelsen

Förundersökningskungörelsen (FUK) innehåller lagrum som redogör och reglerar hur en förundersökning skall bedrivas i en större utsträckning än rättegångsbalken.

I FUK§1a fastslås att tiden när en förundersökning inleds ska särskilt noteras. Vem som beslutat om att inleda förundersökningen skall även de antecknas. I andra stycket framgår att det är undersökningsledaren som är ansvarig för förundersökningen i dess helhet. Det är därmed också undersökningsledaren som har ett ansvar för rättssäkerheten och att förundersökningen bedrivs effektivt.

FUK§3a är en paragraf som är av stor vikt för den enskilde polismannen.

“En polisman som ingriper mot brott eller annars kommer till platsen för ett brott eller tar upp anmälan skall vidta de utredningsåtgärder som är möjliga, även om förundersökning inte hunnit inledas. Utredningen skall om möjligt färdigställas direkt på plats. Vidtagna åtgärder skall så snart som möjligt anmälas för den som har

rätt att leda förundersökning rörande brottet.” FUK§3a

Vilka utredningsåtgärder som en polisman ska vidta på brottsplatsen är ej närmare specificerat i lagtexten. Frågan får därmed spåras bakåt i tiden för att närmare kunna förstå lagförfattarens intentioner med lagrummet. År 1969 anförde trafikmålskommittén att varje polisman skulle få inleda en förundersökning i de fall som det förelåg olägenhet vid ett dröjsmål.³³ Detta förslag godtogs inte men föranledde flera lagändringar. I förarbetena till nuvarande lag uttalades att de i huvudsak innebar att en polisman skulle få genomföra platsundersökning samt förhör med olika parter, däremot inga tvångsåtgärder, vilket således får antas vara lagstiftarens intention.³⁴

Mot bakgrund av ovan kan det därför inte sägas finnas stöd för en polisman att fatta beslut om och genomföra en kroppsbesiktning vid ett rattfylleri endast med stöd av FUK§3a.

5.1.5 Polisförordningen

Utifrån ovan redogörelse kring förundersökningsledning kan man fastslå att det är Polismyndigheten som ska fatta besluten. De personer som fattar beslut och företräder Polismyndigheten i de frågorna behöver ha tilldelats en sådan delegation.

32 Landström L. Vem är förundersökningsledare?: en analys av rättsutvecklingen utifrån effektivitet, kvalitet och rättssäkerhet. Juridisk Publikation. 2020.

34 Ibid.

(18)

I Polisförordningen §8 framgår att sådan delegering inom Polismyndigheten särskilt ska beakta om den delegerade uppgiften kan innebära att [...] grundlagsskyddade fri- och rättigheter kan inskränkas. I andra stycket i samma lagrum förtydligas detta genom att

“Om det är fråga om sådana omständigheter som anges i första stycket, får uppgiften endast överlämnas till en särskilt kvalificerad beslutsfattare som har den utbildning, kompetens och erfarenhet som krävs.” Polisförordningen §8 2st.

Utifrån det faktum att en delegation om inledande av förundersökning och därigenom möjlighet att besluta om tvångsmedel definitivt kan ses som ett begränsande av grundlagsskyddade fri- och rättigheter så torde det falla in under aktuellt lagrum.

Polisförordningen §9 framhåller att det ska framgå av arbetsordning eller i särskilda beslut vem som har delegerats beslutanderätt samt inom vilken fråga beslutanderätten finns.

5.1.6 Övriga lagrum

Då en polisman ingriper mot en förare av ett motordrivet fordon så sker detta med stöd av polislag (1984:387) §24 p.1 och p.2 (se beskrivning nedan). Detta lagrum används av polismannen då denne misstänker att föraren gjort sig skyldig till brottet rattfylleri i enlighet med §4 och §4a lag om vissa trafikbrott (1951:649). I polislag (1984:387) §24 p.1 och p.2 framgår det att:

“En polisman får stoppa ett fordon eller annat transportmedel

1. om det finns anledning att anta att någon som färdas i fordonet har gjort sig skyldig till brott,

2. om det av någon annan anledning behövs för att med laga stöd ingripa mot någon som färdas i fordonet, genom att beröva honom friheten, på annat sätt inskränka hans rörelsefrihet eller underkasta honom kroppsvisitation eller kroppsbesiktning”

§4 och §4a lag om vissa trafikbrott (1951:649) skulle kunna sammanfattas säga: Den som för ett motordrivet fordon som inte är avsett att användas ut av gående. Och som gör detta med förekomst av narkotikaklassat ämne i blodet, eller med en alkoholmängd som i utandningsluften överskrider 0,10 milligram per liter eller 0.2 promille i blodet, skall anses vara skyldig till brottet rattfylleri av normalgraden. Detta i enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser gällande lag om vissa trafikbrott (1951:649).

5.1.7 Delegationens juridiska förankring

Med utgångspunkt i ovannämnda lagrum ligger alltså Polismyndighetens grund gällande inledande av en förundersökning med stöd av RB 23:3. Därefter kan Polismyndigheten, delegera ut behörigheten att företräda Polismyndigheten med stöd av 8§

Polisförordningen, vilket inkludera inleda samt genomdriva förundersökning. I beslutet kan det också förekomma begränsningar såsom att beslut om husrannsakan i bostad.

Nedläggning av ärenden samt beslag enligt TBL §7 ej innefattas i delegationen.

(19)

5.2 Intervjuer

I denna del kommer resultatet från de intervjuer som genomförts att presenteras. För att förtydliga utfallet av den tematiska analysen ligger figurer till grund för presentationen.

Efter förevisande av respektive respondentsgrupps figur så tillkommer en kort uppföljande text innehållande resultatet från intervjuerna.

5.2.1 Resultat från polisassistenter utan delegation. (figur 1)

Tema: Utbildning

 En formell delegationsutbildning leder till att det finns liten risk att göra fel.

 En hel kurs gällande polisassistentdelegation borde ges under skoltiden.

 Det finns behov av delegationsutbildning.

Undertema: Kravbild

 PA-delegation borde inte bara delas ut.

 Utbildning drogtecken borde vara krav för PA- delegation.

 Delegation borde ges direkt vid klar polisexamen, är bra då man kan bygga snabb praktisk erfarenhet.

 PA-delegation borde bestå av 1–2 dagars utbildning, bör ges efter ca 1 år i tjänst.

 Lämplighet för delegation borde innefatta att man måste våga leda, tänka på samhällsaspekter, vara trygg och insatt utredningsprocessen.

 Arbetserfarenhet behövs innan man får delegation.

TEMA: Arbete & Effektivitet

 Polisassistent bör kunna ta beslut om kroppsbesiktning vid rattfylleri & ringa narkotikabrott, blir smidigare.

 Irritation uppstår vid kö till förundersökningsledare kan vara 5–10 min ibland.

NEGATIVA ASSOCIATIONER

 Jag behöver inte ta beslut i nuläget, delegation ger mer krav, måste ta beslut. Brist på

arbetserfarenhet kan göra att detaljer missas.

 Vi har många förundersökningsledare i lokalpolisområdet, delegationsbehovet finns därmed inte.

 Problem med delegation kan nog uppstå främst när man är ny och inte riktigt har koll.

 Det kan bli extra jobb med delegation om ärendet blir förundersökningsbegränsat.

 Risken med delegation är att unga poliser kan misstolka och utredningen får läggas ned.

POSITIVA ASSOCIATIONER

 Delegation skulle hjälpa mest vid rattfylleri, ringa stöld, brott mot knivlagen och ringa narkotikabrott.

 Delegation kan minska risk för blåljussabotage och tidsbrist.

 Delegation kan skapa smidigare arbetsflöde och säkerhet på plats

 Det skulle underlätta vid många brott mot knivlagen med flera personer, skulle slippa behöva ringa för varje kniv.

 De skulle vara smidigare att inte behöva ringa till FU ledare, de säger ändå inte nej i

nuläget.

 Jag tror inte delegation skulle leda till ökad belastning eller kostnad.

Upplevelser från

polisassistenter utan PA-

delegation

(20)

Resultat från polisassistenter utan PA-delegation (figur 1) Utbildning

Utbildning och arbetserfarenhet är återkommande inslag som identifierats i de intervjuer som utförts med respondenter som inte har tilldelats PA-delegation. Polisassistenterna har trots olika arbetserfarenheter och tjänstgöringstid, uttryckt i sina intervjuer att de anser att en polisassistent bör tilldelas PA-delegation. Huvudtema “Utbildning” och undertema

“Kravbild” gick därmed att identifiera utifrån polisassistenterna svar. För exempel se (figur.1) Huvudtema “Utbildning” utgjordes mestadels av svar som gav uttryck för krav på formell delegationsutbildning samt ett kunskapsprov som kriterier för erhållande av PA- delegation. Inom detta område var nästan samtliga respondenter likasinnade. Detta då

TEMA: Implementering

 Jag förespråkar utökning av delegation, det blir mer ansvar men som patrull kan man bolla idéer.

 Jag tror en möjlig rädsla för minskad rättssäkerhet kanske stoppar en utökning av delegation.

 Delegation slutades ges i vårt område och ingen ny får det. Jag vet inte varför, går emot vad polismyndigheten

eftersträvar och väcker irritation.

 Alla borde ha PA-delegation för att öka smidigheten i allt.

 Delegation och “snabbare lagföring”

borde utökas och implementeras nationellt.

 Delegation och delegationsutbildning borde utökas på grund av arbetstrycket.

 Delegation behövs inte, det kan minskas i omfattning,

 Delegation är endast en kvarleva i mitt lokalpolisområde.

Tema: Rättssäkerhet

 Att kunna fatta beslut själv är lättare än att ge verkligen beskrivande lägesbild.

 Det rör simpla brott, det borde göra att alla får delegation.

 Det borde inte bli skillnad i rättssäkerhet/kvalité, då

förundersökningsledaren har det sista ordet.

 Om man är osäker så kan man ju ringa förundersökningsledaren eller yttre befälet.

 Det existerar redan stark rättssäkerhet vid rattfylleri, det är därmed onödigt med fu- ledare kontakt.

 Jag ser inga fördelar med PA-delegation.

Jag har inga problem med att ringa Jful, det är oxå bra så inget missas.

 Införande av delegation utan granskning av fu-ledare hade inte varit rättssäkert.

(21)

majoriteten av respondenter ansåg att det bör finnas en formell delegationsutbildning samt kunskapsprov.

Kravbild

Gällande kravbilden för ett erhållande av PA-delegation så gick det inte att utröna någon tydlig samstämmighet gällande specifik längd på utbildning eller arbetserfarenhet. Vissa respondenter förespråkade att PA-delegation bör ges direkt då man tillträder sin tjänst som polisassistent. Alternativt att denna ges som kurs under tiden på polisutbildningen. Andra respondenter ansåg att man skall ha arbetat ett tag som polis innan tilldelning av PA- delegation bör ske.

Arbete & effektivitet

Under den tematiska analysen av respondenternas intervjuer gick det även att identifiera huvudtema ”Arbete & Effektivitet” samt undertema ”Rättssäkerhet”. En övervägande andel av respondenterna upplevde att kunna ta eget beslut om vissa tvångsmedel skulle bli smidigare rent arbetsmässigt. Delegationen skulle kunna leda till ett smidigare arbetsflöde på brottsplatsen och därmed minska tidsbristen som uppstå om man skulle hamna i telefonkö till Jful. Gruppen ansåg att risk för eventuellt blåljussabotage eller annan extern påverkan skulle även kunna minska som resultat av PA-delegation. Detta då båda poliserna hela tiden har kontroll över situationen och är inte i behov av att prata i telefon. Vissa respondenter upplevde även att förverkanden vid brott mot knivlagen skulle kunna effektiviseras som resultat av en PA-delegation. Några respondenter upplevde att införandet av PA-delegation skulle kunna leda till att saker missas då mer krav ställs på den enskilda polisen. En respondenterna trodde även att antalet förundersökningsledare som är i tjänst inom respektive LPO, kan påverka behovet av delegation. Eventuell Förundersökningsbegränsning som kan ske efter ärendets avslutning såg man även som något som skulle kunna leda till risk för onödigt utfört arbete.

Rättssäkerhet

Majoriteten av gruppen upplevde att rådande rättssäkerhet redan är hög, och ett införande av PA-delegation skulle inte påverka detta negativt. En större andel respondenter gav istället uttryck för att de trodde att rättssäkerheten skulle öka eller förbli oförändrad som resultat av PA-delegation. En mindre andel av gruppen ansåg att man inte ska erhålla delegation då man är ny som polis. Detta då det kanske kunde komma att ske fler misstag vid användning av delegation. Utifrån detta så gick det även att dra slutsatsen att rättssäkerheten kunde komma att påverkas som resultat. Gruppen framförde även att de ansåg att mindre kontakt med förundersökningsledaren kunde leda till att saker missas.

Implementering

Respondenterna kan anses vara samstämmiga gällande en efterfrågan av en större implementering av PA-delegation både på lokal och nationell nivå. Att lokalpolisområden tidigare tilldelat vissa polisassistenter PA-delegation och andra inte, höjdes som något som

(22)

var förvirrande och osmidigt. Respondenterna ansåg även att detta tidigare förhållningssätt gällande PA-delegation skapade irritation hos enskilda polisassistenter, då poliser med mindre arbetserfarenhet kunde ha tilldelats PA-delegation. Respondenterna upplevde en avsaknad av skäl som kunde ligga till grund för att man ännu inte infört PA- delegation i större utsträckning. Några av respondenterna gav uttryck för att avsaknaden kanske baserade sig på att polisledningen ännu inte känt sig riktigt trygga med ett överlåtande av större ansvar.

5.2.2 Resultat från polisassistenter med delegation. (Figur 2)

Tema: Utbildning

 Jag har fått lite information gällande ledande av förundersökning.

 Jag har genomfört egenstudier och vet vad som skall göras.

 De måste finnas en ordentlig utbildning för att PA-delegation skall fungera.

 Jag saknar delegationsutbildning, vet endast vilka brott och tvångsmedel som omfattas. men inte mycket gällande ledande av FU.

 En delegationsutbildning bör förklara vad som förväntas.

 Brist på utbildning gör att delegationen inte används.

 Jag har kollegor som har delegation men är osäkra då de saknar djupare

delegationsutbildning.

Undertema: Kravbild

 Delegationsutbildning och kunskapsprov borde införas.

 Personlig lämplighet skall finnas för erhållande av PA-delegation.

 Det borde vara minst 1 års arbetserfarenhet.

 Mindre delegationsutbildning borde ges.

 Borde vara ordentlig delegationsutbildning, ett mindre teoretiskt prov och ett par års

arbetserfarenhet.

 Delegation ska ges om man arbetat 1 år.

TEMA: Arbete & Effektivitet

 Jag har delegation men osäker på arbetsmetoden, gör att den inte används.

 Ringer förundersökningsledare ändå vilket gör att delegationen inte fyller sin funktion.

 Problem kan uppstå då man blir för offensiv med tvångsmedel, Fara i dröjsmål ger dock samma problem.

 Vid avrapportering blir man extra noggrann, kan göra att de kan ta längre tid.

 Delegation är inte jätteviktigt, blir ändå att man pratar med förundersökningsledaren.

 Hjälper vid varje pass, tex vid rattfylleri.

 Delegation är smidigast i inledningen av utredningen.

 Delegation leder till trygghet i att kunna ta egna beslut i utredningar.

 Möjligheten att arbeta offensivt ökar.

 Inte mer tidskrävande.

 Delegation underlättar mycket, samtal med förundersökningsledare blir först när ärendet är klart.

 Det blir inga funderingar kring om man får godkänt eller inte för att börja utreda.

Upplevelser från polisassistenter

med PA-delegation

(23)

Resultat från polisassistenter med PA-delegation (figur 2) Utbildning

Det framkom att en övervägande andel av respondentgruppen hade PA-delegation men valde att inte använda sig av denna. Orsaken till detta var att de inte ansåg sig besitta tillräcklig utbildning eller var osäkra på hur de bäst skulle nyttja sig av arbetsmetoden.

Vissa respondenter upplevde även en avsaknad av information gällande förundersökningsledning. Enskilda respondenter upplevde dock att det fungerat bra trots brist på utbildning, då de ansåg att de besatt arbetserfarenhet som utgjorde kompensation.

Kravbild

Teoretiskt kunskapsprov och formell delegationsutbildning uppkom även i denna grupp som krav för erhållande av PA-delegation. Gällande arbetserfarenhet upplevde respondenterna att det borde finnas krav på minst ett års arbetserfarenhet för att kunna erhålla delegation.

 Finns inga nackdelar om polisassistent tar ansvar/följer regelverk.

 Problem uppstår endast om beslut fattas utanför delegationen.

 Mest rättssäkert att polisen på plats tar beslut vid misstänkt narkotikabrott, det är svårt att beskriva upplevelser över telefon.

 Finns inga nackdelar om man vet vad man gör.

 Det blir generellt sämre om man helt skippar kontakt med

förundersökningsledare.

 Problem med delegation uppstod då kollega hade bristande kunskaper gällande begränsningarna.

 Problem kan uppstå om

förundersökningsledare fattar beslut efter kontakt och fler brott uppdagas senare.

 Nackdel med delegation är då

polisassistenten är osäker och tar ändå beslut.

TEMA: Implementering

 Mer utökad implementering av

delegation, inga fler brott i delegationen.

 Bra omfattning på delegationen, inget mer bör inkluderas i delegationen.

 Fler borde få delegation,

förundersökningsledare kan då fokusera på större brottsfall.

 Delegationsutbildning bör utökas, jag har kollegor som har delegation mer ringer förundersökningsledare ändå, förstör syftet.

 PA-delegation känns inte helt nödvändigt.

 Borde inte finnas målsägande i brott som omfattas av delegation.

(24)

Arbete & effektivitet

Förekomsten av resonemang kring huvudtema “Arbete & effektivitet” samt undertema

“Rättssäkerhet” visade sig frekvent inom respondentgruppen med PA-delegation.

Respondenterna ansåg att ingripanden med stöd av PA-delegation kunde bli väldigt effektiva då de nyttjades mot tex brotten rattfylleri och ringa narkotikabrott.

Respondenterna uppgav dock att delegation även är effektivt vid samtliga brott som omfattas av delegationen. PA-delegationen upplevs inte vara tidskrävande utan anses ge en ökad möjlighet till att arbeta mer offensivt och effektivt på brottsplatsen. Inom gruppen gavs det uttryck för att man vill se en utökning av PA-delegation på både lokal och nationell nivå. Respondentgruppen såg inte något större behov av att fler brott inkluderas inom ramen för PA-delegation.

Rättssäkerhet

Respondenter uppgav att de upplevde en ökad juridisk trygghet i sitt arbete och beslutsfattande som ett direkt resultat ifrån PA-delegation. En liten andel respondenter uppgav att en minskad kontakt med förundersökningsledare kunde leda till en minskad rättssäkerhet. Som skäl uppgav även att man ibland kan ytterligare brott uppdagas efter kontakt med förundersökningsledare samt att problem kan uppstå då polisen är osäker men ändå fattar beslut. Undersökningen visade även att en rådande uppfattning inom gruppen är att så länge man håller sig inom delegationens ramverk så blir de ingen minskad rättssäkerhet.

Implementering

Respondentgruppen ansåg att PA-delegation bör utökas och var tillfredsställda gällande delegationens utformning avseende brott och beslutsmöjligheter. Man ansåg även att en större implementering skulle kunna leda till att förundersökningsledaren ges mer möjlighet till att fokusera på brott av allvarligare karaktär.

5.2.3 Resultat från förundersökningsledare, i område utan PA- delegation. (Figur 3)

Tema: Utbildning



De har kunskapen och den nyttjar man redan vid fara i dröjsmål och 23:3 RB primär utredning.

Undertema: Kravbild

 Lämplighet bör anses utgöra krav.

 Alla polisassistenter bör få delegation vid

införande, krav vid delegation, gör att få poliser får de.

 Lång delegationsutbildning leder till lång tid innan den kan användas.

 Effektivast om delegation ges vid examen.

Upplevelser från

förundersökningsledare i område

utan PA-delegation

(25)

Resultat från förundersökningsledare utan PA-delegation (figur 3)

Utbildning samt kravbild

Respondentgruppen ansåg inte att det fanns behov av delegationsutbildning inom deras lokalpolisområde. Att en polisassistent kan använda sig av fara i dröjsmål samt primär utredning ansåg man var tillräckliga verktyg för polisassistenten i nuläget. Gällande eventuell kravbild för erhållande av PA-delegation uttryckte respondenterna att samtliga polisassistenter inom den ingripande verksamheten bör få delegation vid tillämpning.

Lämplighet ansåg man borde utgöra krav för tilldelning. Detta då en lång utbildningstid

TEMA: Arbete & Effektivitet

 Gör inte polisassistenten till en mindre förundersökningsledare, utan ge dem bara rätt till tvångsmedel och slutunderrättelse.

 På grund av primärutredning 23:3 RB och

”snabbare lagföring” blir delegation överflödig.

 Förändring av PA-delegation behövs inte nog inte.

 Delegation vid rattfylleri och brott mot knivlagen skulle minska samtal till yttre befäl och Fu-ledarna.

 Nedläggande av förundersökning ska var kvar hos fu-ledare, på grund av

bevisvärdering.

 Ingen förekomst

TEMA: Implementering

POSITIVA ASSOCIATIONER:

 Delegation kan göra att polisassistenten blir tryggare och växer i sin roll.

 Områden med få

förundersökningsledare och yttre befäl kan tjäna på delegation.

NEGATIVA ASSOCIATIONER:

 Införande skulle påverka

förundersökningsledarrollen marginellt.

 På grund av arbetsmetoden snabbare lagföring behövs inte delegation i vårt LPO.

 Ingen nationell implementering kanske är på grund av möjlig behovsbrist.



Antalet förundersökningsledare inom ett polisområde spelar in på behov av delegation.