Nordisk Tidsskrift for Krim inalvidenskab 2006
Po l i s e r s b r u k a v s k j u t v a p e n i N o r g e o c h Sv e r i g e
A v p r o f e s s o r Jo h a n n e s Kn u t s s o n
There seems to be an alm ost universal tendency to assume that p o lic e w ork is getting ever more dangerous a n d that the police, as a conse
quence, have to use their firearm s more frequently. A special case is the occurrence o f “cascading events", i.e., incidents in which a single action triggers multiple, often serious, consequences. Trends in po lice officers’
use offirea rm s in N o rw a y a n d Sweden du ring the last fe w decades are examined. N orw ay has an unarm edforce while Sweden has a regularly arm ed p o lice force. N orw eg ian p o lic e officers are trained in the use o f firearm s, but have to get authorisation fro m a c h ie f o fp o lic e before they may arm themselves. Th eir arms are either stored in p o lic e stations o r are stowed unloaded in sealed bags in p a tro l cars. After an incident in which two officers were shot to death in N orw ay in 1998, the number o f cases in which p o lice draw firearm s to threaten suspects tripled to about 60 incidents p e r year. However, incidents where p o lic e open f ir e have rem ained stable at about 2 to 3 cases p e r y ea r f o r the entire N orw egian po lice force. The consequences o f these shootings in terms o f injured or k ille d c iv ilia n s have also been stable at about one civ ilia n in ju red p e r year. In 1999, two Swedish p o lice officers were m urdered with their own service weapons by three bank robbers. Yet this event seems to have had no effect on the frequency with which Swedish p o lice officers dra w their firearm s. D u rin g an average y e a r in Sweden, p o lic e officers f ir e their weapons in connection with about 25 incidents, injure civilians in about 7 incidents, a n d k ill about one civilian. F o r both countries, the stability in the frequency o f shootings is striking."
Polisens användning av skjutvapen är utsatt för stor uppmärksamhet. Den särpräg
lade norska skjutvapenpolicyn fö r polisen med en rutinm ässigt obeväpnad p o lis brukar efter dram atiska händelser med skottlossning ham na i strålkastarljuset.
H os som lig a debattdeltagare verkar det fin n as ett antagande om att det pågår en obönhörlig u tvecklin g i sam hället som innebär att polisen a llt oftare tvingas använda sina skjutvapen. Detta skulle heller inte vara u n ikt fö r N orge, utan vara ett skeende som pågår även i andra länder.
‘ T itle in English: P o lic e Use o f Firearm s in N o rw a y a n d Sweden. O rig in a l in Swedish.
Om detta är sant b lir den naturliga frågan om inte N orge sk u lle b li tvungen att överge sin filo s o fi och att norsk p o lis i lik h e t med de flesta andra länder även skulle få en regelm ässigt beväpnad polis.
Det kan d ä rför vara på sin plats att ta fram ett grundläggande faktaunderlag fö r att belysa utvecklingen av skjutvapenbruket inom polisen. Förutom uppgifter under de senaste decennierna från Norge redovisas även utvecklingen fö r ett annat nordiskt land, näm ligen Sverige.
Följande frågor kom m er att behandlas:
• Flar polisens bruk av skjutvapen ökat?
• Skjuter p oliser a llt oftare?
• B lir a llt fler skadade och dödade av poliser?
• Kom m er fler poliser t ill skada i samband med incidenter där de brukar skjutvapen?
• H u r ser utvecklingen i Sverige ut med sin rutinm ässigt skjutvapenbe- väpnade polis?
Den centrala frågan är således om det verkligen finns påtagliga långsiktiga trender och tendenser i polisens bruk av skjutvapen och konsekvenserna av det.
N ä r det g ä lle r fö rä n d rin g a r utgör “ cascading event” ett s p e c ia lfa ll.1 I stäl
let fö r en m er k o n tin u e rlig u tv e ck lin g leder sådana händelser t ill språngvisa förändringar. Begreppet har sitt ursprung i forskn in gen och diskussionen om te rro rism och står fö r kon sekven ser av en enstaka händelse. E tt ty d lig t ex
em pel utgör terroristdådet i N e w Y o rk den 11 septem ber 2001, som a llt sedan dess prä glat ett skeende på världsbasis. E ffe k te n av en ”ca scad in g event” är således en påtaglig fö rä n d rin g av ett tillstå n d t ill ett annat och inte en gradvis anpassning.
Ett exem pel från polisens om råde är införandet av en ny ta k tik e lle r policy.
D en danska p olisen förändrades t ill exem pel från en obeväpnad t ill rutinm äs
sigt beväpnad p o lisk å r år 1965 efter en in cid en t där fy ra p o lise r sköts t ill döds (H olm berg, 2005). Både i N orge och Sverige in träffade två tragiska händelser under senare delen av 1990-talet med p o lis e r som sköts t ill döds. G å r det att spåra ett in flytan de på utvecklingen av dessa incidenter?
Po lise rs bruk av skjutvapen i Norge och Sverige 39
Polisers b ru k av skjutvapen
B ruket av skjutvapen är en del av polisens vålds- eller m aktutövning och måste ses efter en glidande skala (se S kolnick och Fyfe, 1993). D et är således en alld e
les fö r enkel uppfattning att polisers bru k av skjutvapen endast sku lle innebära skottlossning (se Knutsson, 2005). Även hot från polisen om att skjuta måste tas med i bilden när polisers vapenanvänding diskuteras eftersom polisen kan uppnå sitt syfte enbart med hotet om att avlossa skott. Det är dock en betydligt enklare u pp gift att fastställa om ett skott har gått av eller inte, än att entydigt avgöra om ett hot förekom m it. D et är v ik tig t att ha en ty d lig d e fin itio n på vad som sk a ll klassificeras som hot.2
Skilln ad er i skjutvapenpolicy
A lla blivande poliser i såväl Norge som Sverige får utbildning i att använda skjut
vapen under grundutbildningen. En sk illn a d är att polisstudenterna i N orge även utbildas i att använda förstärkningsvapen.
I Norge används en revolver av m odellen Sm ith & W esson cal. 38. Standard
am m unitionen är helm antlad. Tjänstevapnet i Sverige är en pistol av m odellen Sig Sauer 9 mm. Från år 2003 använder svensk p o lis expanderbar am m unition. Båda länderna har samma slags förstärkningsvapen, en kpist av märket M P 5.3
I prin cip får norska och svenska poliser bruka skjutvapen i samma slags situa
tioner.4 Den fundam entala skillnaden är att norsk polis som huvudregel endast får beväpna sig med skjutvapen efter order av en polischef. Vapnen finns tillg ä n g lig a antingen inne på polisstationer eller i så kallad fram skjuten depå. D et innebär att vapnen förvaras oladdade och sig illfö rse d d a i polisbilar.
I praktiken utgörs skillnaden av tillgänglighet av skjutvapen. Svenska poliser har om edelbar tillgång, medan norska poliser norm alt sett har det efter en tidsfördröj
ning. Denna fördröjning kan röra sig om minuter t ill uppemot timmar. Detta innebär att det vid förutsägbara situationer inte finns någon praktisk skillnad. En beväpnad insatsstyrka organiseras som tar sig an uppgiften. Skillnaden b lir däremot stor vid oförutsägbara hastigt uppkomna situationer. Svensk polis har då m öjlighet att bruka skjutvapen; en m öjlighet som norm alt sett inte står norsk polis t ill buds. Den norska taktiken går då i p rin cip ut på att frysa situationen, erhålla en beväpningsorder och att organisera en väpnad styrka fö r att lösa uppgiften. D ärm ed skapas ett större utrymme fö r m öjligheter att lösa situationerna utan skottlossning
N u är det d ock inte sk illn a d e n i skjutvapenbruk länderna em ellan som är utgångspunkten fö r denna undersökning.5 Den är helt in rik ta d på utvecklingen av polisens skjutvapenbruk fö r att se om det i det hänseendet finns likh ete r eller olikheter. O m u tveckling en är lik a rta d kan det peka på att det är m er generella m ekanism er som är i görningen.
Data
Norska data har inhämtats från inrapporteringar och sammanställningar över inrap
porterade fall av vapenbruk till Politidirektoratet.6 Uppgifterna avser perioden 1990 till 2004. N är det gäller hot med skjutvapen kan det finnas fa ll där hot förekom m it, men där det inte inrapporterats. De skulle i så fa ll ingå i mörktalet. Bland annat med tanke på att det ofta varit fler poliser på plats, är det inte särskilt troligt att det skulle vara särskilt vanligt med denna typ av regelbrott. En annan felkälla är att fa ll inrapporteras där något reellt hot med skjutvapen inte förekom m it. Det kan således finnas en viss osäkerhet i uppgifterna. Knappast något talar dock fö r att dessa felkällor, som kan innebära under- respektive överrapportering, skulle ha förändrats nämnvärt över tid.
I Sverige skall endast incidenter med skottlossning rapporteras t ill R ik sp o lis
styrelsen, v ilk e t innebär att det inte är m öjligt att på rutinbasis fastställa i vilken utsträckning svenska p oliser brukat skjutvapen fö r hot.
M ed inrapporteringar t ill R iksp olisstyrelsen som huvudsaklig kä lla har före detta kom m issarie Sven Silverudd byggt upp en databas med alla händelser som in trä ffa t sedan 1985. D enna bas är datakälla fö r denna undersökning, som fö r svensk del sträcker sig t ill 2002.7 N åg ra av analyserna spänner över perioden
1985-1998. K ä lla n är i det sammanhanget Knutsson och Strype (2002).
Den norska utvecklingen 1990-2004
M e lla n 1990 och 1996 varierade antalet fa ll där norska poliser använt skjutvapen i tjänsten fö r hot från 15 t ill 29 incidenter per år. V id slutet av 1990-talet skedde en stark uppgång. Antalet inrapporterade fa ll nästan tredubblades på bara några år. U n
der början av 2000-talet stabiliserades nivån till cirka 70 fa ll årligen (se fig u r 1).
F ig u r 1. A n ta l incidenter d ä r p o lis under tjänstutövning använt skjutvapen f ö r hot. Norge 1990-2004.
41 P o lise rs bruk av skjutvapen i N orge och Sverige
För antalet incidenter där skott avlossades ser utvecklingen därem ot annor
lunda ut. Fallen varierade m ellan ett och fem och det fin n s inga tendenser t ill ökningar. M öjlig en kan en nedåtgående tendens skönjas (se fig u r 2).
F ig u r 2. A n ta l incidenter d ä r p o lis under tjänstutövning avlossat skott. N orge 1990-2004.
T ill s k illn a d från utvecklin g en avseende hot, fin n s således ingen uppgång när det g ä lle r in cid en ter m ed skottlossning. Tvärtom är nivån något lägre frå n se
nare delen av 1990-talet. V ad kan lig g a bakom denna o lik a u tv e c k lin g med fö rh ö jd n iv å av hot m ed skjutvapen som dock in te återspeglas när det g ä lle r skjutningarna?
Austbø 1998 - cascading event?
I m ars m ånad år 1998 blev två p o lise r ihjälskjutna i A ustbø av en man med psy
kisk a problem . P o lise rn a var beväpnade, m en var inte i p o sitio n fö r att kunna använda sina skjutvapen vare sig fö r hot eller fö r att avlossa skott.
Den tragiska händelsen fick naturligtvis stor uppmärksamhet i massmedia och gav upphov t ill en debatt om vården av personer med psykiska problem . Själv
k la rt präglades även polisen av det inträffade. Som en fö rk la rin g t ill uppgången av inrapportat skjutvapenbruk har händelsen i Austbø b liv it nämnd. D etta skulle således kunna vara ett fa ll av ”cascading event”.
F ö r att undersöka det eventuella inflytandet har m ånadsvisa up p g ifte r över antalet incidenter med hot respektive skottlossning tagits fram. D ärefter har tester skett fö r att undersöka om m edelvärdena i vapenbruk före och efter Austbohän- delsen sk ilje r sig sig n ifikan t.8
Som fram går av figur 3, skedde en uppgång i skjutvapenanvändning efter Austboincidenten. Det månatliga medelvärdet fö r inrapporterade hot steg från
1,93 till 5,78. Det är således fråga om en trefaldig ökning.
F ig u r 3. Antal incidenter där polis under tjänstutövning hotat med skjutvapen eller avlossat skott, ja n u a ri 1991 till december 2004. Månadsvisa värden. Aritmetiskt medelvärde med 95 % konfidensintervall fö r e och efter A ustboincidenten mars
1998 markerade,9
Uppgången av antalet incidenter med hot är statistiskt signifikant. Den smärre nedgången när det gäller skjutningar ligger dock inom ramen för slumpvariationen (se tabell 1).
Tabell 1. M edelvärden ja n u a r i 1991 till fe b r u a r i 1998, a p r il 1998 till december 2004 och signifikanstest (ANOVA) av sk illn a d i medelvärde. Incidenter dä r polis i tjänst använt vapen f ö r hot, avlossat skott och andel (%<>) incidenter d ä r skott
lossning ägt rum. M ånadsvisa värden, Norge.
Kategori M edelvärde
jan 91-feb 98 apr 98-dec 04
Sign.
Hot 1,93 5,78 ***
Skjutning 0,26 0,17 e.s
A n d el (%) med eld 12,0 2,48 ***
e.s.=ej signifikant. * p<0,05, ** p< 0,01, *** p< 0,001
43 Po lise rs bruk av skjutvapen i N orge och Sverige
Konsekvensen av uppgången av hoten och den stabila nivån på skjutningarna är att andelen incidenter med skottlossning m inskat signifikant — från 12 t ill cirka 2,5 procent.
En m ö jlig fö rk la rin g t ill detta m önster är att p o lisen ändrat sin ta k tik och att det inte skett en uppgång i antalet k ritis k a incidenter. O m antalet k ritis k a situationer ökat, borde det rim lig e n även ha in trä ffa t en ö k n in g av antalet fa ll där p o lis avlossat skott, något som dock inte skett. D et kan således vara så att det num era i större u tsträ ckn in g brukas skjutvapen fö r hot i situ a tio n er som p o lise n tid ig a re löste utan något skjutvap enb ruk. 1 så fa ll rö r det sig om en anpassning där p o lise r fö r att känna sig på den säkra sidan oftare använder sig av skjutvapnen.
E n lig t dessa resonemang skulle händelsen i A ustbø haft en effekt på poliser
nas uppträdande men inte på tillfä lle n med skjutningar.
Skadade och dödade m otparter
M e lla n 1990 och 2004 sköts fy ra personer t ill döds i sam band med p o lis in g ri
panden. U nder samma tidsrym d skadades m otparter i tolv incidenter där poliser avlossat skott, v ilk e t innebär knappt en person per år (se fig u r 4).
F ig u r 4. A n ta l incidenter med skadad eller dödad motpart. Norge 1990-2004.
N ä r det gäller antalet skadade och dödade m otparter finns ingen som helst trend, vare sig i ökande eller m inskande rik tn in g .10
A n ta l skadade och dödade poliser
Under den följda perioden sköts en polis ihjäl i samband med en situation där p o li
ser brukade skjutvapen. Dödsskjutningen inträffade när polisen ingrep v id ett rån i
Stavanger år 2004. Den omkomne polisen hade tillgång till skjutvapen, men använde det inte själv. Det var en annan polis som sköt och skadade en av rånarna.
Därem ot brukade inte polisen skjutvapen i samband med händelsen i Austbø, vare sig i en mer snäv eller vid betydelse av termen bruk.
Den svenska utvecklingen 1985-2002
M e lla n 1985 och 2002 varierade det årligen inträffade antalet skjutningar från 19 t ill 35 (se fig u r 5). Trenden är svagt nedåtgående, men är inte signifikant.
F ig u r 5. A n ta l incidenter d ä r p o lis under tjänstutövning avlossat skott. Sverige 1990-2004.
M alexander 1999 — cascading event?
I maj 1999 blev två p o lise r som fö rfö ljd e tre bankrånare inblandade i en skott- v ä x lin g i M alexander, ett lite t sam hälle på den svenska landsbyggden. H ändel
sen slutade med att de båda p o lise rn a sköts ih jä l med sin a egna tjänstevapen av rånarna. Polism orden i M alexander blev intensivt täckt av massmedia. 1 den efterföljande debatten hävdades bland annat att incidenten hade en dram atisk ef
fekt på polisens benägenhet att använda sina skjutvapen och att a llt fle r personer därefter blev skadade och ihjälskjutna av poliser. Det sku lle således röra sig om en ”cascading event”.
För att undersöka om detta stämmer har en analys genom förts med m ånatliga data. D et genom snittliga antalet incidenter där poliser avlossat skott, samt konse
kvenserna av det, har jäm förts före och efter händelsen i Malexander.
I motsats t ill vad som hävdats har det genom snittliga antalet incidenter med skottlossning av p oliser varit lägre efter morden i M alexander (se fig u r 6).
45 Po lise rs bruk av skjutvapen i Norge och Sverige
F ig u r 6. A n ta l incidenter d ä r p o lis under tjänstutövning avlossat skott, oktober 1995 till a p ril 1999, ju n i 1999 till december 2002. Månadsvisa värden. Aritmetiskt medelvärde med 95 % konfidensintervall fö r e och efter M alexanderincidenten maj 1999 markerade.
D et m ånatliga m edelvärdet är fö r de 43 månaderna före händelsen 2,28 mot 1,93 för efterföljande period. Den smärre nedgången är dock inte statistiskt signifikant (se tabell 2).
Tabell 2. Medelvärden oktober 1995 till a p ril 1999, ju n i 1999 till december 2002 och signifikanstest (ANOVA) av skillnad i medelvärde. Incidenter där polis i tjänst avlossat skott samt incidenter med skadade eller dödade motparter. Månadsvisa värden, Sverige.
Medelvärde
okt 9 5-apr 99 ju n 99 -d ec 02
Sign.
Skjutningar 2,28 1,93 e.s.
Skadade 0,49 0,51 e.s.
Dödade 0,05 0,16 e.s.
Skadade/dödade 0,53 0,67 e.s.
e.s.= ej signifikant. * p< 0,05, ** p< 0,01, *** p< 0,001
Det genom snittliga antalet skadade m otparter är ungefärligen på samma nivå, medan det finns en ökning av antalet incidenter där personer dödats som en följd av polisens skottlossning. S killnaden är dock inte statistiskt signifikant.
Som regel är det oly ck lig a omständigheter som i den absoluta majoriteten av fallen leder t ill att beskjutna omkommer. D ä rfö r är det m eningsfullt att ana
lysera kategorierna skadade och döda sammantaget. D et något högre värdet efter incidenten i M a lexa n de r är inte statistiskt signifikant. Det fin n s således inget stöd fö r föreställningen att denna händelse fungerat som en ”cascading event” .
Skadade och dödade motparter
G enom snittligt per år inträffade 7,1 incidenter där p oliser skadade m otparter sedan poliserna avlossat skott. Det finns ingen statistiskt signifikant trend (se figur 7).
F ig u r 7. Anta l incidenter med skadad eller dödad motpart. Sverige 1985—2002.
Antalet omkomna motparter varierar mellan noll och tre, med ett genomsnittligt värde om 1,1. Det finns ingen statistiskt säkerställd trend.
A nta l skadade och dödade po liser
I genomsnitt inträffade 2,4 incidenter per år där poliser skadades eller omkom i samband med skottlossning från polisens sida. Det finns ingen statistiskt säker
ställd trend (se figur 8).
Polisers bruk av skjutvapen i Norge och Sverige 47
F ig u r 8. A n ta l incidenter d ä r po liser öppnat eld och p o lise r skadats eller dödats.
Sverige 1985-2002.
I en av incidenterna sköts två poliser t ill döds (Malexander). I övriga fa ll rörde det sig om icke dödliga skador.
N är m otparter skadas är orsaken ku lor som avfyrats av polisen. För poliserna är skadebilden varierande. U n g e fä r en tredjedel av skadorna härrör från egna vådaskott. A n d ra har b liv it skadade av knivar, yxor e lle r andra skarpa förem ål.
Några har b liv it påkörda av bilar. Även om det är sällsynt, finns också skador från beskjutningar av motparter.
Fö rä n d rin g a r i strukturen?
På det hela taget verkar det inte finnas några påtagliga trender när det g ä ller in c i
denter där p o lise r avlossat sina skjutvapen eller konsekvenserna av det. D et kan em ellertid vara så att det finns förändringar i strukturen av händelserna som inte fångas upp eftersom data är på en aggregerad nivå.
D en vanligaste orsaken t ill att svenska p o lise r avfyrar sin skjutvapen är fö r att avvärja hot eller angrepp mot sig själva. Detta gäller fö r så gott som 80 procent av fallen. Dessa situationer kan delas in i sex o lik a underkategorier (Knutsson och Strype, 2002).
K a te g o rin befarat beväpnad h an dlar t ill exem pel om att någon dölje r sin hand i en ja c k fic k a och vägrar v isa om han har ett vapen e lle r ej. S ä rsk ilt om beteendet förstärks m ed ett verb alt hot b lir det en särdeles v a n sk lig situation fö r polisen. Den enskilde p olisen utgår då från att det kan röra sig om ett vapen och skjuter.
Kategorin skjutvapen utgörs av situationer där skjutvapen förekom m er oavsett om skott avlossas eller inte och oavsett om det handlar om rik tig a vapen eller ej.
D et räcker med någon som skjuter, hotar med att skjuta e lle r sik ta r med något som uppfattas vara ett skjutvapen. Utgångspunkten är hur den skjutande polisen uppfattar i situationen.
I kategorin klassificerad som hot med kniv eller tillhygge ingår situationer där poli
serna är hotade med skarpa föremål. Hoten kan understrykas med åtbörder eller ord.
Kategorin angrepp med kniv eller annat fa rlig t tillhygge består av situationer där poliserna är utsatta fö r direkta angrepp med kn iv eller annat fa rlig t tillh yg g e i form av yxa, spett, järnstång eller d y lik a förem ål.
T ill kategorin angrepp med fordon hör skjutepisoder där personer försöker köra på poliser. Ä ven om personerna va rit utrustade med vapen, är det fordonet som utgör det d irekta hotet m ot p o lise rn a och som de fö rsö ker värja sig mot.
Poliserna försöker att undkom m a fordonet och skjuter oftast mot ett däck fö r att försöka få stopp på fordonet.
Testen av eventuella statistiskt signfikanta förändringar har genom förts med T-testet på så v is att m aterialet delats in i två delar varefter skilln ad er i m edelvär
den undersökts fö r de o lik a kategorierna. Resultatet fram går av tabell 3.
Tabell 3. M edelvärden 1985-1991 och 1992-1998 och test f ö r s k illn a d i medel
värde efter typ av incident. Sverige 1985-1998.
Kategori M edelvärde 85-91 M edelvärde 92-98 Sign.
Befarat beväpnad 7,57 3,57 **
Skjutvapen 5,14 4,29 e.s.
H ot med k n iv eller annat tillhygge 3,86 4,14 e.s.
A ngrepp med k n iv eller annat tillhygge
4,29 4,00 e.s.
Angrepp med fordon 3,00 5,71 e.s.
e.s.=ej signifikant * p< 0,05, ** p< 0,01, *** p< 0,001
E n förändring har endast skett fö r en kategori, näm ligen befarat beväpnad. D är har genomsnittsvärdet sjunkit från 7,57 incidenter per år till 3,57, vilket är en statistiskt säkerställd skillnad. Kategorin angrepp m edfordon har ökat något, men uppgången är inte statistiskt signifikant. Slutsatsen b lir att strukturen av händelserna som utlöser polisens skjutningar tycks ha varit täm ligen stabil under den studerade perioden.
En invändning är att denna analys endast sträcker sig fram t ill 1998. Det ligger n a tu rlig tvis något i det, men det fin n s ingen uppgång att fö rkla ra efter detta år, utan det rör sig snarare om en nedgång som skulle söka sin förklaring.
49 Po lise rs bruk av skjutvapen i Norge och Sverige
Slutsats
U nder den tid speriod som täcks i undersökningen är det endast en påtaglig fö r
ändring som inträffat. D en norska polisen verkar ha ändrat sin ta k tik efter hän
delsen i Austbø. D ärefter använder polisen sina vapen oftare fö r hot, men, v ilk e t är centralt, kom m er inte oftare i situationer där skott avlossas. D ödsskjutningen i M alexander med två dödade poliser har inte följts av fler incidenter där p oliser skjutit. Inte heller har fler skadats eller dödats. Snarare skjuter den svenska polisen något mer sällan. En m öjlig förklarin g t ill båda dessa tendenser är att polisen i sitt arbete i hög grad styrs av p rincipen om försiktighet.
I övrigt kännetecknas nivåerna av stabilitet. Detta förhållandet utmärker inte bara Norge och Sverige. Även i Danmark är situationen likartad (Holmberg, 2005), liksom i Finland. I Finland genomfördes en genomgripande reform av polisens skjutvapenpo- licy år 1997. En avsikt var att fa till stånd ett mer restriktivt bruk av skjutvapen, något som även skett. Antalet skjutningar har minskat påtagligt sedan början av 1990-talet, fö r att därefter hamna på en lägre nivå (Åm inne och Lounaskorpi, 2005).
Det mest iögonfallande resultatet är den konstans som rått de senaste decen
nierna både när det gäller händelser där p olis under tjänstutövning skjutit och kon
sekvenserna av skottlossningen i form av skadade och dödade motparter. De fakta som presenterats i denna undersökning ger inget stöd fö r att det skulle pågå en il
lavarslande utveckling, åtminstone inte när det gäller polisens bruk av skjutvapen.
Litte ra tu r
Holm berg, L. (2005). Politiets brug a f skydevåben i Danmark. I: Knutsson, J. (red.) Polisens bruk av skjutvapen i Norden. Oslo: Politihøgskolen.
Knutsson, J. (2005). Polisens bruk av skjutvapen - det svenska exemplet. I: Knuts
son, J. (red.) Polisens bruk av skjutvapen i Norden. Oslo: Politihøgskolen.
K nutsson, J. & Strype, J. (2002). Polisens bruk av skjutvapen. R apport 2002:1.
Jönköping: Polishögskolan.
Knutsson, J. och Strype, J. (2003). Police Use o f Firearm s in N orw ay and Sweden - the significance o f gun availability. P o licin g & Society. Vol. 13 (4):429-439.
Knutsson, J. & Norée, A . (2005). Polisers bruk av skjutvapen i Norden - en jäm förelse. I: K nutsson, J. (red.) Polisens bru k av skjutvapen i Norden. Oslo:
Politihøgskolen.
Norée, A . (2000). Laga befogenhet. Polisens rätt att använda våld. Stockholm: Jure.
Norée, A . (2004). Polisers rätt att skjuta. Stockholm : Norstedts Ju rid ik.
Norée, A . (2005). Svenska polisers rätt att skjuta. I: Knutsson, J. (red.) Polisens bruk av skjutvapen i Norden. Oslo: Politihøgskolen.
M yhrer, T-G. (2005a). Politiets bruk av skytevåpen - Rettslige problem stillinger. I:
Knutsson, J. (red.) Polisens bruk av skjutvapen i Norden. Oslo: Politihøgskolen.
M yhrer, T-G. (2005b). ” .... som siste utvei” Rettslige rammer for politiets bruk av skyte-våpen. Oslo: Universitetsforlaget.
S kolnick, J. H. & Fyfe, J. (1993). Above the law. P o lic e an d the excessive use o f force. N ew York: Free Press.
Strype, J. och Knutsson, J. (2002). Politiets bruk av skytevåpen. PF1S Forskning 2002:1. Oslo: Politihøgskolen.
Å m in n e , C -G . och Lo u n a sko rp i, J. (2005). P o lise n s b ru k av skjutvapen - det finska exemplet. I: Knutsson, J. (red.) Polisens bruk av skjutvapen i Norden.
Oslo: Politihøgskolen.
Noter:
1 Begreppet “ cascading event” har i polissammanhang använts av M a k i Haberfield.
2 1 Finland definieras skjutvapenhot på följande sätt: ” H ot med vapen avser riktande av vapnet så att den person som vapnet riktas mot, med hänsyn t ill allmän livserfarenhet, har grundad anled
ning att förm oda att han eller hon b lir föremål för de allra strängaste maktmedlen om inte den befallning efterföljs som polismannen förstärker med vapnet” (Å m inne och Lounaskorpi, 2005 s. 66). Däremot finns i den norska instruktionen en viss otydlighet om vad hot utgör (M yhrer, 2005a s. 86).
3 N ä r det gäller de speciella insatstyrkor som finns i båda länderna är förhållandena vad gäller utrustning annorlunda. I denna undersökning utgör det generella utgångspunkten.
4 För norsk del, se M y h re r (2005a; 2005b) och fö r svensk del, se Norée (2000; 2004; 2005).
5 Det är täm ligen givet att en större tillgång t ill skjutvapen leder t ill en större användning. M e l
lan 1999 och 2002 uppgick den relativa skillnaden t ill drygt fem med hänsyn tagen t ill befolk
ningstalen, se Knutsson och N orée (2005). Det innebär att svensk polis sköt drygt fem gånger oftare än norsk. N ä r det gäller skadade motparter uppgick skillnaden t ill cirka tre gånger. För en mer ingående diskussion om skillnaderna länderna emellan se Knutsson och Strype (2002;
2003) eller Strype och Knutsson (2002).
6 Innan Politidirektoratets tillblivelse var Politiavdelingen vid Justisdepartement inrapporterings- instans. U ppgifterna fram till år 1999 har insamlats av Jon Strype vid den norska polishögsko
lans forskningsavdelning.
6 V id R iksp o lisstyrelsen har sedan en lång tid en n yutvecklad inrapporteringsrutin succesivt införts. U p pg ifter från senare år finns dock ännu inte tillgängliga.
7 Testet har genomförts med A N O V A -analyser.
8 Konfidensintervallet är ett mått på osäkerheten i skattningen av medelvärdet.
9 Testet har skett med T-test. Perioden har delats i två delar för att se om skillnader i medelvärde är statistiskt säkerställda. O m inget annat anges har signifikanstesterna genom förts på detta sätt.
Adress:
Politihøgskolen Pb 5027 M ajorstua 0301 O slo
Norge
e-post: johannes.knutsson@ phs.no
