I denna hemtenta ämnar jag svara på tre frågor som handlar om olika fall och område inom handikapprätt. Alla svar på dessa tre frågor är uppdelad på 3 delar. Det vill säga, jag svarar på varje fråga under en huvudfråga. Metoden för att besvara dessa tre frågor består av lagtext, litteratur och kursmaterial. Syftet med detta upplägg är att framföra svar och resultat på varje och en fråga.
Fråga 1
På första fråga ska jag göra en bedömning av rätten till insats enligt SoL, utifrån att sökanden har eget ansvar att klara sin situation.
Enligt socialtjänstlagen (sol) ska staten via kommunerna erbjuda service- och hjälpfunktion i stället för att styra och ställa i människors liv. Med andra ord förstås som att socialtjänsten ska erbjuda "hjälp till självhjälp" och inte ta över ansvaret för människors livsöden (Eneroth 2014:
58). Mot denna bakgrund kan jag hävda när den enskilde har eget ansvar ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer vad som behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas (Sol 2001:453, Kap 2 P7 §).
Men det är inte alltid lätt att bedöma vilka insatser som ska ingå i planen för den enskildes behov. För att bedöma rätt insatser för den självgående sökande ska Socialnämnden i den berörda kommunen anlita en handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan. Denna handläggare har då en roll för att utföra sådana bedömningar utifrån Sol. Målet med bedömning ska utgå utifrån behovet av insatser eller andra åtgärder som känns relevanta och rätt gällande sökandes livssituation (Sol 2001:
453, Kap 2 p 3 a §). Kort sagt ska syftet med insatserna vara att främja utvecklingssteg för sökandens hinder, i annat fall ska handläggare inte sätta insatser som inte fruktbara för sökandes livssituation.
Trots att en sökande har eget ansvar samt klarar sitt livssituation på ett okej eller bra sätt, så behövs det ibland särskilda Sol insatser för att individen ska lyckas med en tillfredsställande och bra vardag. Ett exempel på sådan situation är när kommunen ska bedöma rätt till
försörjningsinsatser för personer som har jobb men ändå kan de inte försörja sig. Enlig Sol Kap 4, p1 har den enskilde rätt till försörjningsstöd oavsett om denne står till arbetsmarknadens förfogande. Bedömningen till denna insats görs genom att den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (lag (2016:654) se i Sol 2001:453, kap 4 p1).
Anledningen till att en individ trots sitt arbete inte kan försörja sig kan till exempel vara på grund av många svårt sjuka barn hemma.
Fråga 2
På denna fråga ska jag kortfattat redogöra för direkt och indirekt diskriminering enligt 4 § 1 och 2 diskrimineringslagen.
Generellt sett innebär begreppet diskriminering att särskilja eller urskilja. Det vill säga att utsätta någon för ogynnsam eller orättfärdig särbehandling utifrån moraliskt irrelevanta egenskaper, såsom färg, kultur, ålder, kön etc. (Roth 2008 se i Lindberg & Grönvik 2011: 164).
Enligt diskrimineringslagen, kapitel 1 paragraf 4, innebär direkt diskriminering att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Med denna definition kan vi inse att direkt diskriminering har likheter med den generella förståelsen av begreppet diskriminering (Diskrimineringslag 2008:567).
Dock är den indirekta diskrimineringen lite mer komplicerade och annorlunda eftersom den indirekta modellen urskiljer, separerar eller behandlar människor utifrån olika syfte, bakgrund, taktiker, anledningar etc. Diskrimineringen behöver inte ske på grund av färg, ras eller annat etnicitet. Ett exempel är när en arbetsgivare skulle kräva en viss kroppsstyrka utan att det är motiverat utifrån arbetets krav, bara för att utestänga många kvinnor och en stor grupp människor med funktionsnedsättning (Fransson & Norberg 2007, se i Lindberg & Grönvik 2011: 164).
Enligt diskrimineringslagen, kapitel 1 paragraf 4.1, innebär den indirekta modellen att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet med sin diskriminering. Allt dessa indikatorer görs för att osynligt behandla en person på ett ovärdigt sätt gentemot andra (Diskrimineringslag 2008:567)
Fråga 3
På denna fråga ska jag först läsa domen 2564–17 av Kammarrätten Göteborg för att sedan redovisa mina svar på nedanstående synpunkter.
A. Mitt korta referat av denna dom. Ärende i denna dom handlar om brukaren X som har ansökt om få beviljade insatser vid Sanna gård. Önskade insatserna är bostad med särskild service och daglig verksamhet, verkställda vid Sanna gård och inom stiftelsen Sanna. Syftet med X önska är att X vill överklaga sin motpartner Vård- och omsorgsnämnden i Lekebergs kommun som sedan tidigare ville att X ska flytta från sin nuvarande boende på Sanna Gård till en annan boende i Kumla. X har tidigare bott i Kumla och nu vill Vård- och omsorgsnämnden i Lekeberg att X ska flytta tillbaka. X anser att han blev placerad på Sanna Gård i Kumla kommunen för länge sen, eftersom det inte fanns någon lämplig bostad med särskild service för honom i Kumla kommun. Nu har han sedan 20 år tillbaka bott på Sanna Gård och trivs där fysiskt och psykiskt mycket bra. Enligt X psykologer och läkare gör en flytt/omplacering situationen värre för X vardagsrutiner eftersom X lider av psykiska störningar och han ska vårdas utifrån LSS pk3.
Även personalen på Sanna gård anser att X har det väldigt bra på Sanna Gård och en omplacering skulle innebära mycket svåra omständigheter, med tanke på hans psykiska tillstånd.
I och med att X första överklagande har avslagits av förvaltningsrätten så vill X överklaga på nytt via kammarrätten i Göteborg. Utifrån den rapporten som kammarrätten fått från X psykologer, läkare och personal har kammarrätten beslutat ny dom på X ärende. Enligt kammarrättens slutliga utredning innebär en flyttning på X en inskränkning av X rättigheter, det vill säga X har rätt till sitt privatliv och hem. Han har bott på Sanna Gård i 20 år och personal runt honom betyder hans familj och trygghet. Mot denna bakgrund anser kammarrätten att en flytt är onödigt och avslår Vård och omsorgsnämndens tidigare beslut, i den meningen att det tidigare beslutet inte står i överensstämmelse med LSS lagen. Slutligen beslutar kammarrätten att X överklagande ska bifallas, vilket innebär att X ska kunna bo kvar på sin boende i Sanna Gård samt ha rätt till de aktuella insatserna.
B. Gällande bakgrund i denna dom anser jag att kammarrätten i Göteborg har beskrivit historien bakom X ärende på ett okej sätt, bakgrunden består av få ord och historien skrivits på ett stegvist sätt. Min motivering är att kammarrätten bara nämner en bakgrund utifrån varför Kumla kommun flyttade på X för 20 år sedan och därefter fick X vissa insatser, såsom daglig verksamhet, i Sanna Gård. Vidare beskriver kammarrätten att Vård och omsorgsnämndens avslag vinner på förvaltningsrätten i Karlstad, eftersom dessa partner anser att X kan få ny boende med rätt insatser på sin kommun i Kumla. Nämnden och förvaltningsrättens motivering är att Kumla nu har möjlighet att erbjuda X samma förutsättningar som Sanna gård. Kort sagt vill dessa två motpartner att X ska återvända till sitt “gamla hem” i Kumla.
Gällande innehåll och kammarrättens motivering anser jag att de har skött ärendet bra. Att besluta X får behålla sin bostad och insatser i Sann gård innebär mycket trygghet och mindre oro för hans livssituation, med tanke på den psykiska hälsan han har. Innehållet skulle kunna vara mer rik om kammarrätten beskrivs tydligare vad som insatserna ska innehålla och medföra för fördelar för X vardag. Alltså mer detaljer om hur insatserna ska utföras önskar jag i innehållet på denna dom. På slutet av domen motiverar kammarrätten bra i stort sett, när de hävdar att de bifaller X överklagande utifrån att en flytt skulle innebära en kränkning på X privatliv och rättigheter. Deras motiveringen utgår också utifrån personalens synpunkter, till exempel när kammarrätten hävdar att en flytt oavsett var som helst innebär svåra omständigheter samt oroligheter. Denna motiveringen är alltså bra eftersom den utgår utifrån specialisters (läkare och psykologer) utredning.
C. Jag anser att domen använder sig mycket av EKMR, LSS, FN:s funktionsnedsättning konvention, jordabalken och regeringsformen. Inom domen har det inte angetts tillräckligt och detaljerat information om vad exakt dessa lagstöd innebär gällande X ärende. Inom domen används lagstödet ofta som abstrakta referenser, det vill säga hänvisats till nyckelord ur vad lagen säger. Exempel:
“Frågan om bostadsbytet är förenligt med hyreslagstiftningen kan inte prövas inom ramen för detta mål. Inte heller förenligheten med Funktionshinderkonventionen kan prövas i målet eftersom konventionen inte är svensk lag. Nämndens beslut och den ändrade verkställigheten strider på intet sätt mot EKMR”.
“EKMR ger honom rätt till en fullvärdig proportionalitetsbedömning av om intrånget i hans rättigheter är godtagbart”.
Då undrar jag hur och vart i dessa lagstöd kan jag hitta hänvisningen?
D. Skiljaktig mening i en dom innebär när en av domarna tycker olika, det vill säga avvikande åsikt än de andra som röstat ja och inte tycker något är okorrekt.
Ann-Charlotte Borlid är den domare som yrkade en skiljaktig mening direkt efter domen. Inom sin skiljaktiga mening hävdar Ann-Charlotte att inom domen inte har kommit fram tillräckliga skäl för att göra en annan bedömning i det nu aktuella målet. Det vill säga, domen kräver eller ifrågasätter inte några mål som X ska uppnå med hjälp av insatser på sin boende. Dessutom har domen inte förklarat något som tyder på att det boende som Lekebergs kommun beviljat åt X inte skulle kunna ge goda levnadsvillkor åt honom i och för sig.
Jag anser att det är en rätt skiljaktig mening eftersom det är viktigt med att sätta mål för att tydliggöra vad som ska göras och inte göras. Detta är för att undvika oklarhet, upprepning av samma fel och få rätt förståelse på inkräktning av någon rättighet.
E. Jag anser att kammarrätten har bemött klagandes argument på ett professionellt och rättvist sätt. Kammarrätten har visat intresse för motargumenten eftersom de har kontaktat hans personal, läkare och psykologer för att på rätt sätt gå igenom alla hans argument och synpunkter.
Inom denna dom fick klagande sin vilja igenom eftersom hans argument, gällande behålla sin boende och dagliga verksamhet på Sanna Gård, accepterades av kammarrätten.
F. Legalitetsprincipen innebär att ingen får straffas för en handling som vid tidpunkten inte var
uttryckligen förbjudet i lag. En myndighet eller en tjänsteman vid myndigheten måste alltid ha rättsligt stöd i författning för de åtgärder tjänstemannen vidtar. Objektivitetsprincipen innebär ett krav på att domstolarna och myndigheterna ska beakta allas likhet inför lagen. Domen sker opartiska (Eneroth 2014: 14 f).
Legalitetsprincipen används tydligt eftersom de i domen hänvisar till många lagstöd när de påstår något avgörande. Objektivitetsprincipen antar jag att det används eftersom ingen säger att vara släkt eller bekant (järv) med X.
G. Jag anser att beslutet i denna dom är rättvist eftersom beslutet kommer att påverka X vardag på ett positivt sätt. Han kan bo kvar på samma ställe där det finns personal och en miljö som passar bra till X funktionshinder. Jag har dessutom lärt mig att en brukare, trots denne inte tillhör området, kan bo kvar på sin boende om omständigheterna tyder på att denne mår bäst där denne redan bor. Alltså ingen kan flytta brukaren om det finns bevis på att en flytt motsvarar sämre villkor och situation.
Referenser
Eneroth, Elisabeth 2014. Juridik för socialt arbete. Uppl 2. Malmö: Gleerup.
Diskrimineringslag (2008:567).
Kammarrätten, Göteborg 2017. Dom nummer 2564–17.
Lindberg, Lars. Grönvik, Lars 2011. Uppl 1. Funktionshinderspolitik. Lund: Studentlitteratur.
Socialtjänstlag (2001:453).
