18  ”De lärdas elit” – En retorisk studie av Svenska Akademiens ledamotspresentationer   Emelie Nilsson

18 

”De lärdas elit” – En retorisk studie av  Svenska Akademiens ledamotspresentationer 

Emelie Nilsson   

Ämne: Retorik  Nivå: C 

Poäng: 15 hp 

Ventilerad: HT 2015  

Handledare: Janne Lindqvist   Examinator: Mika Hietanen   

Litteraturvetenskapliga institutionen  Uppsatser inom retorik 

Innehållsförteckning   

1. Inledning s. 2 

2. Tidigare forskning s. 4 

    2.1 Tidigare forskning – ”de lärda” och ”de intellektuella” s. 4 

    2.2 Tidigare forskning – Akademien s. 8 

3. Syfte och frågeställning s. 10 

4. Material s. 11 

5. Utgångspunkter s. 12 

6. Analys  s. 18 

    6.1 Akademiledamöternas persontopiker s. 18 

      6.1.1 ​Framstående yrkesverksamhet  s. 18 

      6.1.2 Ärebetygelser s. 20 

      6.1.3 Utbildning s. 21  

      6.1.4 Den mångfasetterade lärda  s. 22 

      6.1.5 ​^{Ovanlighet s. 23} 

      6.1.6 Relationer s. 24 

      6.1.7 Kön s. 25 

    6.2 Kvinnors och mäns persontopiker s. 25 

    6.3 Forskarens och författarens persontopiker  s. 27 

        ​  6.3.1 Relationer s. 28 

      ​6.3.2 ”Den lärda” s. 30 

7. Diskussion s. 31 

8. Sammanfattning s. 32 

Referenser s. 34 

1. Inledning 

”Til detta fordras kunskap, vitterhet, lärdom och smak; desse äro oskiljaktige til  ändamålets vinnande, fast de sällan äro förenade. Derföre fordras et Samhälle,  sammansatt af dem, som brinnande af kärlek för vitterhet, hafva fritt fölgt sin böjelse 

och endast sysslosatt sig med dessa yrken; af dem, som igenom en vidsträckt lärdom  satdgat sine omdömen på grunder, som tider och secler dem förelagt; af dem, som i  Rikets högsta värf, eller i allmänna sammanlefnaden, från barndomen stadgat deras  smak, genom den noggranhet de stora ämbeten de beklädt altid äska, eller genom det 

ständiga ombyte af människor deras kall kräft af dem at omgås med, hvilka  nödvändigt fordra en aktsamhet i tal, et noggrant val af ord, som utgör den fina  känslan, hvilken gifver hvart ord sin rätta mening och föreskrifver den gräns, öfver 

hvilken de ej kunna föras.” 

(Gustaf III om vad som kan begäras av                ledamöterna i Svenska Akademien som          fått i uppgift ”at stifta för språket Lagar”,                5 april 1786.)  ¹

  Den 5 april 1786 stiftade Gustaf III Svenska Akademien (i fortsättningen kallat ’Akademien’)                          med Franska Akademien (Académie Française) som förlaga. Akademiens mål var enligt                      Gustaf III: ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet” vilket är en del av                                stadgarna och Akademiens valspråk är ”Snille och smak”. Inom det svenska språkets utveck­ 

ling är Akademien en betydande aktör i och med att de bland annat ger ut                              ​Svenska  Akademiens ordbok  ​^,  ​Svenska Akademiens ordlista och        ​Svenska Akademiens grammatik    ​^. 

1 Bo Svensén, ​De Aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 225 år​^, ​2., uppdaterade upplagan, Stockholm: 

Svenska Akademien 2011,​ s. 22. 

Referensförteckningen presenteras i slutet av uppsatsen och anges i bokstavsordning efter författarens efternamn  för att underlätta för läsaren att hitta vad som söks efter. Jag har valt att inte ha en uppdelning mellan primär­ och  sekundärlitteratur eftersom det framkommer i uppsatsen vad som analyseras och vilka texter som används för att  kunna analysera objekten. Det finns inte heller någon uppdelning mellan tryckta och otryckta källor – det  framkommer däremot i referensförteckningen vad som är tryckta respektive otryckta källor. Dessa uppdelningar  anser jag enbart försvårar för läsaren att hitta i förteckningen.  

Akademien har även en prestigefylld roll i den litterära världen eftersom de sedan 1901 ger ut                                Nobelpriset i litteratur och i samband med det öppnades Nobelbiblioteket.  Utöver Nobelpris­ ² et delar Akademien ut ett flertal priser som till exempel Stora priset (som Gustaf III inrättade),                                Bellmanpriset och Nordiska priset.  ³

I Akademiens stadgar står det i första paragrafen att Akademien består av 18                          ledamöter som går under namnet De Aderton och ledamotskapet är ett åtagande till livets slut.                             

I och med deras betydande arbete för det svenska språket och litteraturen kan Akademien säg­ 

as vara ett slags måttstock för ”den svenska lärda”, och att studera vad som framställs som                                ideala egenskaper för akademiledamöterna säger oss något om det intellektuella klimatet i det                          nutida Sverige. För att få en förståelse för vilka dessa idealegenskaper är måste Akademiens                            egna offentliga kanal betraktas – Akademiens hemsida. På Akademiens hemsida kan besökar­ 

en läsa en enskild presentation av de sittande ledamöterna och eftersom detta är den bild av                                ledamöterna som Akademien väljer att presentera är innehållet talande för hur Akademien                        själv vill framstå. Genom att betrakta vilka persontopiker som förekommer i presentationerna                        är det en metod för att få en förståelse om hur Akademien framställer sig själv och hur pass                                    väl det lever upp till idealet av en ’lärd’.  

Analysen i denna uppsats är uppdelad i tre delar där akademiledamöternas persontopi­ 

ker läggs fram i den första delen: hur frekvent de förekommer i antalet presentationer och de                                exemplifieras även med citat ifrån texterna för att förtydliga persontopikerna. I den andra                          delen jämförs förekomsten av persontopiker i presentationerna av de kvinnliga respektive                      manliga ledamöterna. Den tredje delen består av en jämförelse mellan persontopiker för                        forskare och författare. Efter analysen följer en diskussionsdel som innefattar vilka personto­ 

piker som utmärker sig och vidare utveckling av dessa. Men innan analysen kan ta vid följer                                först den tidigare forskning som finns inom området, följt av ett preciserat syfte och                            uppsatsens frågeställningar, samt en förklaring av materialet som kommer att analyseras och                        även vilka utgångspunkter som finns för denna uppsats. 

2 Bo Svensén, ”Svenska Akademien”, ​Nationalencyklopedin​^, 

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska­akademien (2015­10­04). 

3 ”Akademiens priser”, ​Svenska Akademien​, http://www.svenskaakademien.se/akademiens­priser (2015­10­20). 

2. Tidigare forskning 

Redan i Akademiens valspråk finns det uttalat att en ledamot har ”snille och smak”. Gustaf III                                menade dock att ’snille’ betydde ’talang’, ’begåvning’ och ’smak’ motsvarade ”närmast                      aktsamhet och måttfullhet med de språkliga uttrycksmedlen”.            ⁴ ​Idag har ordet ’snille’ en nära            förbindelse med termen ’intellektuell’. I          ​Svensk ordbok: utgiven av Svenska Akademien            förklaras exempelvis att ett snille är en ”person med lysande (intellektuell) begåvning på ngt                            område el. i allmänhet”.   ⁵

Den tidigare forskningen som finns om ”de lärda” och ”de intellektuella” presenteras                        nedan och ger en övergripande bild av begreppen. I denna del ingår även en distinktion                              mellan dessa två begrepp som ger en förklaring till varför ’lärd’ är ett mer lämpligt begrepp i                                  denna uppsats. 

För att kunna skriva denna uppsats måste det även tas hänsyn till vad som skrivits om                                Akademien tidigare och hur det kan ge stöd till denna uppsats frågeställning. Hänsyn måste                            även tas till hur denna uppsats skiljer sig från tidigare forskning och därför behövs.  

2.1 Tidigare forskning – ”de lärda” och ”de intellektuella” 

En ’lärd’ är enligt       ​Nationalencyklopedin någon ”som har omfattande teoretiska kunskaper på                ngt område; särsk. om akademiskt utbildad person”. Detta begrepp använder sig den svenske            ⁶              sociologen Donald Broady sig av i samband med beskrivandet av den franske sociologen                          Pierre Bourdieus bild av den akademiska traditionen i boken                 ​Sociologi och epistemologi.     

Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. Bourdieu själv har gjort en            ⁷            sociologisk analys av den franska akademiska världen i boken                 ​Homo Academicus  ​^{. Där8}    beskriver Bourdieu sin egen krets och hur det spända förhållandet mellan ”de intellektuella”                         

och den akademiska världen hamnar i kontrast till de som är födda ’intellektuella’ och därför                              innehar en rätt att vistas i den kulturella världen. Men en människa förändras när tänkandet i                                den kulturella världen alstras i vardagen, och det är inte bara personens status som ombildas i                                förhållande till den akademiska världen utan den personen utvecklas till                   ​homo academicus.   

4 ”Mer om Akademiens historia”, ​Svenska Akademien, 

http://www.svenskaakademien.se/svenska­akademien/historisk­oversikt/mer­om­akademiens­historia  (2015­11­12). 

5 ”Snille”, ​Svensk ordbok: utgiven av Svenska Akademien / [2], M ­ Ö​, Stockholm: Norstedt 2009, s. 2881. 

6 ”​Lärd​”, ​Nationalencyklopedin, ​http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/lärd (2015­11­19). 

7 Donald Broady, ​Sociologi och epistemologi. Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin, ​²  korr. uppl., Stockholm:​ ​HLS Förlag 1991. 

8 Pierre Bourdieu, ​Homo Academicus​, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 1996. 

Bourdieu menar att i varje krets så är det en grupp som dominerar och en som blir dominerad.                                   

Den grupp som dominerar är de som i majoritet har högst anseende. Bourdieu visar på detta i                                  Homo Academicus genom att peka på att det inom universitet skapas nya grupper som har en                                lägre status än den dominerande gruppen av professorer, som till exempel vikarier och                          adjunkter. Den akademiska världens expansion bygger på uppkomsten av ett slags proletariat,                        alltså de med sämst villkor inom kretsen.  

Utöver den franska forskningen inom området finns det även en del svensk forskning                          om ”de lärda” i den litterära kretsen som är intressant för denna uppsats. Med Bourdieu som                                utgångspunkt skriver exempelvis Broady & Mikael Palme om det nya litterära klimatet som                          skapades i Sverige i artikeln ”Inträdet”. De skriver så här: ”Vår hypotes, inspirerad av                            Bourdieus undersökningar av franska förhållanden, är att de fenomen som brukar kallas för                         

’68’ (men för Sveriges vidkommande knappast inträffade i större skala före 1970) kan                          betraktas som uttryck för en demografisk katastrof”. Broady & Palme menar att det            ⁹              dåvarande överskottet av akademiker ledde till att dessa högutbildade var tvungna att söka sig                            till andra kretsar; då framför allt kretsarna för kulturell produktion eftersom deras vanor och                            erfarenheter ledde dem till kretsar där deras kunskap kunde komma till sin rätt. Den litterära                              kretsen påverkades av denna förändring vilket i sin tur ledde till att inträdesreglerna i den                              litterära kretsen ändrades och att litteraturkritiken nu sågs som en lärd krets.  

Ett sätt att avgränsa gruppen ’lärda’ är att ställa dem i kontrast mot den grupp som                                skulle kunna kallas ’intellektuella’. En ’intellektuell’ är enligt               ​Nationalencyklopedin ”en    mångtydig benämning på den som med sina idéer söker påverka samhällsutvecklingen” och                        att hur begreppet används speglar länders olika kulturer och traditioner: ”Medan den franske                          intellektuelle är ett ensamt snille i universitetskvarterens Paris, är hans svenska motsvarighet                        en beskedligare, mer tjänstemannalik typ”. Den tidigare forskningen som finns om franska        ¹⁰               

’intellektuella’ gäller i synnerhet Bourdieus studier           ​Texter om de intellektuella och den      ¹¹      norska filosofen och litteraturvetaren Toril Mois undersökning             ​Simone de Beauvoir. Hur man          skapar en kvinnlig intellektuell.   ¹²

9 ​Donald Broady & Mikael Palme, ”Inträdet”, ​Litteratursociologi, ​(red.) Johan Svedjedal, Lund: Studentlitteratur  2012, s. 411. 

10 ​Sven­Eric Liedman, ​”​Intellektuell​”, ​Nationalencyklopedin, 

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/intellektuell (2015­11­02). 

11 Pierre Bourdieu, ​Texter om de intellektuella​, Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 1992.  

12 Toril Moi, ​Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell​, Stockholm: Brutus Östlings  Bokförlag Symposion 1996.  

En del av den ovannämnda forskningen handlar om huruvida de med ekonomisk makt                          samt de som är en del av en institution står i motsatsställning till ”de intellektuella”. Ett                                exempel på detta är Broady som kommenterar Bourdieus syn på ”de intellektuella”:  

I bredaste mening är ”de intellektuella” helt enkelt de grupper inom den dominerande klassen som                              befinner sig så långt bort från ekonomins maktfält som man kan komma – med andra ord de grupper                                    som tillhör fält där man sysslar med litteratur, konst, vetenskap, högre utbildning. Om vi så förflyttar                                oss in i dessa kulturella produktionsfält, brukar Bourdieu använda benämningen intellektuell om de                          konstnärer, författare och andra som står i motsättning till de mer institutionellt förankrade                          universitetslärarna och forskarna.  ¹³

Bourdieu menar alltså att de som får eller har en ekonomisk makt inte längre är                             

’intellektuella’ men även de som är en del av institutionen eftersom de sålunda inte är ’fria’.  

En annan del av den tidigare forskningen om franska ’intellektuella’ handlar om vilka                          egenskaper en ’intellektuell’ besitter. Bourdieu exemplifierar detta genom att beskriva Jean                      Paul Sartre som det perfekta exemplet på ”den intellektuelle” som besitter alla de egenskaper                            som behövs för att fullända idealet. Bourdieu beskriver en del av dessa så här: 

En av dessa egenskaper är en pubertal självsäkerhet som varar livet ut och som tillhör de outtalade                                  villkoren för att inneha en dominerande position. Den vantrivsel han ger uttryck åt, t ex i bastardtemat,                                  är inte obehaget i att vistas i den intellektuella världen utan obehaget i att vara intellektuell. Utan tvivel                                    är det detta som gjorde att de intellektuella, som i detta språkrör för de intellektuellas ångest känt igen                                    den mest betryggande av intellektuella, gav honom rätten att inta en dominerande plats i det                              intellektuella fältet.  ¹⁴

Bourdieu vill påvisa det faktum att om en person är kritiskt inställd till att se sig själv som                                   

’intellektuell’ och inte heller bekväm med det epitetet i sig stöder att han [!] skulle vara just                                  det. Sartre tackade som känt nej till Nobelpriset              ¹⁵ och Bourdieu beskriver det som ”det            egentliga privilegiet att säga nej till alla världsliga makter”. Detta knyter an till Broadys                ¹⁶           

13 Bourdieu 1992, s. 13–14.  

14 Bourdieu 1992, s. 91.  

15 Att Lars Gyllensten sedan påstår att Sartre i efterhand sägs ha velat ha pengarna kan ses som en motsättning  till att kalla Sartre för ’intellektuell’. Kaj Schueler, ”Sartres brev kom försent till Akademien”, ​Svenska  Dagbladet​, 2015­01­02, http://www.svd.se/sartres­brev­kom­forsent­till­akademien (2015­10­22). 

16 Bourdieu 1992, s. 92.  

tidigare citat om att Bourdieus bild av en ’intellektuell’ är någon som går emot det                              institutionella. 

I Bourdieus forskning refereras som tidigare uppmärksammat ”den intellektuelle” som                   

’han’ och det finns en kritik gentemot att Bourdieu har förbisett kön som betydelsefullt för                             

”den intellektuelles” position. Moi är en vars studier utgår ifrån denna Bourdieukritik och hon                            väljer att skriva om den kvinnliga motsvarigheten till Sartre vilket är Simone de Beauvoir och                              hon beskriver det så här: ”Med ”intellektuell kvinna” menar jag varje kvinna som någon gång                              tagit sig själv som tänkare på stort allvar”.  Moi uppmärksammar de starka patriarkala kraft­ ¹⁷ erna som menar att de intellektuella intressena inte anses vara avsedd för kvinnor.  

Den ovanstående forskningen visar hur ’lärd’ är ett lämpligare begrepp än                     

’intellektuell’ när det som i denna uppsats handlar om en akademiledamot med anledning av                            den problematik som Bourdieu lägger fram angående hur ”den intellektuella” står i                        motsättning till den akademiska världen. Men med tanke på att förebilden för Akademien var                            den franska versionen kan det finnas en förväntning att det var bilden av den franska                             

’intellektuella’ människan som var det eftersträvansvärda.  

Angående den ovannämnda synen på den ekonomiska makten kan det antas att                        Bourdieu skulle se problematiken med att kalla en akademiledamot för ’intellektuell’ med                        grund i att Akademien till exempel ger ut Nobelpriset som kommer med en ekonomisk makt                              med tanke på dess prissumma på åtta miljoner kronor. Men det mest problematiska med att                              kalla ledamöter ’intellektuella’ är att de ingår i ett slags institutionell maktelit och att de                              sålunda inte är ’fria’ och Bourdieu skulle nog betrakta medlemmarna som ’intellektuella’                       

framtill att de blir ledamöter – innan de blir en del av institutionen. En annan aspekt av denna                                    motsättning är en jämförelse med att Sartre tackade nej till ett Nobelpris och det faktum att en                                  akademiledamot inte har tackat nej till en stol i Akademien. Genom att att istället tacka ja till                                  sin roll som ledamot blir personen en del av den institutionella eliten och kan därför inte                                längre beskrivas med epitetet ’intellektuell’. 

En ’lärd’ är således en bättre term i kontrast till ’intellektuell’ och att benämna en                              akademiledamot som ’lärd’ är lämpligt då de tillhör den akademiska världen och besitter                          omfattande teoretiska kunskaper inom det svenska språket och litteraturen. Den akademiska                      världen i Sverige kan definitivt sägas, enligt Bourdieu, ha expanderat i och med Akademiens                            höga anseende i förhållande till den resterande gruppen inom det givna området.  

17 Moi 1996, s. 23. 

2.2 Tidigare forskning ­ Akademien 

Den tidigare forskningen om Akademien har framförallt tagit fasta på ledamöternas                      biografier, genom att undersöka deras sociala bakgrund och tidigare liv. Ett exempel på detta                            är en bok som getts ut på uppdrag av Akademien:                    ​De Aderton. Svenska Akademiens        ledamöter under 225 år skriven av Bo Svensén. I denna bok finns det biografier av de 186                                  ledamöter som fram till 2011 suttit med i Akademien. Efter att denna bok skrevs 2011 har                ¹⁸                det tillkommit tre ledamöter vilket betyder att Akademien totalt har haft 189 ledamöter.                        ¹⁹  Utöver biografierna av ledamöterna tar boken upp bland annat det sociala ursprunget,                        släktband mellan ledamöter och yrkesgrupper. När det gäller det sociala ursprunget kommer                        en femtedel av de 186 ledamöterna från prästhem, och andra vanliga yrkesgrupper hos                          ledamöternas fäder är militärer, egna företagare och tjänstemän.              ²⁰ Det har funnits några        släktband inom Akademien och det var då främst förr med anledning av att det var en mindre                                  grupp som kunde rekryteras eftersom ståndcirkulationen inte satts igång ordentligt.                  ²¹  Angående yrkesgrupper finns det en vanlig uppfattning om att Akademien enbart bestått av                          författare vilket inte stämmer utan andelen ledamöter som var författare började att öka under                            perioden 1886–1935. Svensén skriver även om kvinnorna i Akademien men väljer då enbart  ²²                        att beskriva vilka som blivit invalda och den nuvarande andelen och kopplar inte samman                            dem med deras andra meriter.  

En annan del av den tidigare forskningen om Akademien är hur de historiskt rådande                            samhällsförhållandena påverkat Akademien som institution. Ett exempel på detta är en studie                        i tre volymer som även den getts ut i Akademiens namn av den nu bortgångne ledamoten                                Torgny T. Segerstedt vid namn         ​Svenska Akademien i sin samtid. En idéhistorisk studie              ​^{. De tre}      volymerna innefattar tidsperioderna: 1786–1844, 1844–1886 och 1886–1936. Denna bok har                    ett idéhistoriskt perspektiv och Akademien ses som ett samfund i ständig interaktion mellan                          den kulturella, sociala och politiska världen.   ²³

Akademiledamotskapet har ofta varit betungande och ledamöternas publiceringsfrek­ 

18 En av dessa 186 ledamöter är Carl Fredrik Scheffer som dock aldrig suttit med i Akademien då han avled  innan hans inträde, men eftersom det var Gustaf III själv som utsedde Scheffer räknas han med ändå. 

Svensén ​2011,​ s. 19. 

19 Bo Svensén, ​Snille och smak. Svenska Akademien förr och nu​^, ​Stockholm: Svenska Akademien 2015​, s. 

200­206. 

20 Svensén 2011, s. 10. 

21 Svensén 2011, s. 11. 

22 Svensén 2011, s. 14.  

23 Torgny T. Segerstedt, ​Svenska Akademien i sin samtid. En idéhistorisk studie. I­III​, Stockholm: Norstedts 1986  (I & II) & 1992 (III). 

vens har exempelvis ofta minskat efter inträdet. Det visar historikern Sofia Larsson i                          uppsatsen ​HISTORIKER SOM LEDAMÖTER – En studie om historikerna inom Svenska                    Akademien under perioden 1886–1936 och hur deras arbetsliv förändrades efter inträdet​^{.   24}

Det finns också studier som fokuserat på de enskilda ledamöterna, på deras väg till                            karriärer efter akademiinträdet. Ett exempel är Håkan Möllers bok                 ​Pär lagerkvist – Från        författarsaga till Nobelpris      ​där han bland annat diskuterar invalet av Pär Lagerkvist i                    Akademien hösten 1940. Det Möller lyfter fram som är särskilt intressant är att i den då                                rådande krigssituationen ansåg pressen att valet var hedersamt av Akademien som institution                        och uttrycker det som att ”Det var inte Lagerkvists kvaliteter som konstnär som i första hand                                gjorde invalet värt att hylla under rådande omständigheter, utan den ’livstro’ som han gjort sig                              till tolk för och som fått honom att kämpa ’mot våldsprofeter och maktbeprisare’”. Denna                        ²⁵    insikt visar att det finns ett samhällsperspektiv som påverkar invalet i Akademien och bör tas i                                beaktning vid analys av presentationerna eftersom de rådande samhällsförhållandena kan                    påverka hur en ledamot presenteras.  

All ovanstående forskning anlägger alltså sociologiska eller historiska perspektiv på                    ledamöterna: beskriver vilka de verkligen var, deras bakgrund och hur samhällets historiska                        och idéhistoriska utveckling har påverkat dem. Däremot säger den tidigare forskningen ingen­ 

ting om vilka ideal Akademien ställer upp utåt, alltså hur Akademien väljer att representera                            sig själv.  

Själva framställningen av ledamöterna, bilden av dem som visas upp eller skapas                       

’utåt’ fokuseras däremot på i Kerstin Ekmans essäsamling               ​Mine Herrar … Om inträdestalen i            Svenska Akademien där ledamöterna        ​porträtteras utifrån deras inträdestal som hålls i              Börssalen och tillägnas deras företrädare. Betraktelsen av inträdestalen blir som dubbelporträtt                      i och med att det speglar både företrädaren och efterträdaren. Det är ett intressant perspektiv i                                och med att den spänning som kan antas ha funnits ledamöter emellan kan belysas och Ekman                                tar till exempel upp hur Harry Martinson inleddde sitt tal om Elin Wägner: ”Bakgrunden till                              den Elin Wägnerska protesten mot manssamhället är given redan i det personliga faktum att                            hon själv i stället för att få studera vidare sattes att hjälpa till på faderns rektorsexpedition,                               

24 Sofia Larsson, ​HISTORIKER SOM LEDAMÖTER – En studie om historikerna inom Svenska Akademien under  perioden 1886­ 1936 och hur deras arbetsliv förändrades efter inträdet​, Påbyggnadskurs i Historia, Historiska  institutionen, Södertörns högskola 2006. 

25 Håkan Möller, ​Pär Lagerkvist ­ Från författarsaga till Nobelpris​, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis  2009, s. 336.