Runfynd 1970 Svärdström, Elisabeth Fornvännen 1971(66),s. 202-214 : ill http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1971_202 Ingår i: samla.raa.se

Runfynd 1970

Svärdström, Elisabeth

Fornvännen 1971(66),s. 202-214 : ill

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1971_202

Ingår i: samla.raa.se

202 Smärre meddelanden

Runfynd 1970

U n d e r året h a r tjugofyra förut o b e a k t a d e runinskrifter undersökts, sju vikingatida och sjutton medeltida. Av de sju vikingatida, från S ö d e r m a n l a n d och U p p l a n d , är en full- ständig runsten, resten större eller m i n d r e fragment av s ä d a n a . De medeltida nyfynden är av skiftande art, från G o t l a n d ett gravstensfragment samt elva inskrifter i puts och en tecknad med rödkrita på k y r k m u r a r invändigt, från Lödöse fyra m i n d r e föremål. I n - skrifterna på kyrkväggarna h a r kommit i dagen i s a m b a n d m e d kyrkorestaureringar, det gäller också en fragmentarisk runsten. Föremålen h a r tillvaratagits vid arkeologiska undersökningar. Gravstensfragmentet och flertalet runstensfynd h a r upptäckts m e r a av en slump.

Sju nyfunna putsristningar i G a n t h e m s kyrka, varibland cn Maria-åkallan och ett p a r serier kalenderrunor finns avkalkerade och fotograferade hos Runverket för publicering i den p l a n e r a d e u t g å v a n Gotlands runinskrifter, del 2, liksom en rödkriteinskrift i H ä l l a kyrka. T r e av föremålen från Lödöse, som h a r runinskrifter på latin, k o m m e r att ägnas en separatartikel i d e n n a tidskrift. De övriga tretton fynden redovisas n e d a n j ä m t e en småländsk inskrift (Sm 154), vars avslutning varit dold och hittills okänd.

Gotland, Hablingbo kyrka

Vid framtagandet av medeltida m å l n i n g a r i H a b l i n g b o kyrka 1956 kom t o r n r u m m e t s putsristningar i dagen. Bland dessa finns fyra runföljder som först nu i s a m b a n d m e d årets fältarbeten på G o t l a n d blivit granskade. Fig. 1.

A. T r e av ristningarna finns på t o r n r u m m e t s sydvägg:

1. (0,89 m V om läktaren, 1,06 m ovanför golvet; runornas höjd intill 5 c m ) : r o b u i s h h o -

» R o d v i s l . . . »

Av n a m n e t Rodvisl finns n å g r a belägg p å gotländska runstenar. Så hette t. ex.

den m a n , som tillsammans med hustrun Rodälv reste de märkliga Sjonhcmsstenarna (G 134-136) efter sina tre söner.

2. (0,70 m V om läktaren, 1,08 m ovanför golvet; runornas höjd 3,5 c m ) : o l a f

»Olov»

3- (°>35

V

läktaren, 1,07 m ovanför golvet; runornas höjd intill 2,5 c m ) : m a t - - - . . .

Gissningsvis kan runföljden ha inletts med någon form av n a m n e t Mattias.

B. På tornbågens södra vederlagsmur, 1 m ovanför golvet; runornas höjd 2 c m : b a t r n o t r

Möjligen en onöjaktig skrivning för »Pater noster».

Smärre meddelanden 203

" 1 ••#. i r v ä L v ? ^ ' i - • 1 - ' ' ' l A A - f *

^ ' • \ j \ ' ) • ' ^! ' $rWV É ÉW'> 1 fåjrf'\ 1 W.Sj-.tyi.AÅ

* J \

•S''/-•'

KW

t"

" j ^\AW:\

•.i

r • v . fl

•Ai.'i'^''3&'.'

-:.r\

•M

m ^{.1 '}

/ * & * i - ; J i 1

- W / J ' . ' • ' - -

v-

<~» r ••><•'

t _{,_»,}

Fig. 1. Runinskrifter på väggarna i Hablingbo kyrkas tornrum. Överst A: i, mellersl A: 3, nederst A: 2 och B. Foto S. Hallgren 1970 (ATA). — Runic inscriptions on the walls in the tower of Hablingbo Church. Top A: 1, middle A: 3, bottom A: 2 and B.

På d e n n a m u r finns dessutom enstaka r u n l i k n a n d e tecken och teckenföljder, som dock icke bedömts som runor.

Också på t o r n r u m m e t s västra vägg finns nedanför en m å l a d trojenborg diffusa spår av n å g r a i puts ristade runor, överkalkade.

Samtliga runföljder h a r ristats i den ursprungliga putsen från tiden omkring 1200,

som d ä r m e d blir ristningarnas postquem.

204 Smärre meddelanden

Fig. 2. Gravstensfragment med runinskrift funnet vid ö j a präst- gård. Foto E. Svärdström 1970 (ATA). — Gravestone fragment with runic inscription found at Öja vicarage.

Gotland, ö j a prästgård

Ett runristat fragment av en gravsten upptäcktes av fil. lic. R o b e r t Bennett vid grav- stensinventering liggande b l a n d a n d r a bearbetade stenfragment på m a r k e n i den lilla ruinen » M u n k k ä l l a r e n » i ö j a prästgårds t r ä d g å r d , omedelbart N Ö om kyrkan. Fig. 2.

G r å kalksten med röda inslag. Stenytan är på sina håll hårt vittrad. L ä n g d 48 cm, b r e d d 54-53 cm, tjocklek 15 cm. Det b e v a r a d e fragmentet tillhör gravstenens u n d r e del med i mittpartiet rester av en 8 cm b r e d korsstam och trappstegsformat postament i låg- relief samt till höger ett 6,5 cm brett skriftband, som löper 4 cm innanför stenens kant.

Av b a n d e t till vänster återstår b a r a en remsa, ca 2 cm bred.

Inskrift:

. . . o : s u n u t o h r - - . . .

» . . . (Då var) r u n a n o söndagsbokstav . . . »

Alla r u n o r n a i det högra skriftbandet är trots m i n d r e skador säkra. I det vänstra b a n - det återstår b a r a korta s t u m p a r av två stavar i runor, som icke kan bestämmas.

Den bevarade runföljden är en del av ett årtal, tyvärr defekt eftersom bl. a. uppgiften om gyllentalet (också en runa) h a r gått förlorad. R u n a n o svarar mot söndagsbokstaven d, som återkommer vart femte-sjätte år alltefter skottårens infallande.

F r a g m e n t e t h a r flyttats in i kyrkan och förvaras i korabsidens norra skrubb (»arki- vet»).

Västergötland, S:t Peders sn, Lödöse

I mars 1970 anmäldes ett i s a m b a n d m e d byggnadsschaktning på Passagården 1: 68 i

september 1969 påträffat knivskaft av horn ( S H M inv.nr 2 7 6 0 0 : A D : 1772) m e d en

kort runinskrift p å ena plansidan. Fig. 3.

Smärre meddelanden 2or,

Fig. 3. Knivskaft med runinskrift från Lödöse. Foto N. Lagergren 1970 (ATA).

with runic inscription from Lödöse.

Knife shaft

Skaftet är 10,7 cm långt, 2,1 c m brett och 1 cm tjockt. Knivbladet är borta, m e n tången av j ä r n sitter fastrostad i skaftet. De fyra r u n o r n a är 1,2 cm höga, tydliga.

Inskrift:

hfcil

H u v u d s t a v e n i h - r u n a n är skuren d u b b e l . T o p p e n av bistaven till 2 k är tydligt skild från 3 I. E n skåra som liknar den vänstra bistaven i en m - r u n a men kortare ä n en sådan, träffar bistaven i 2 k strax t. b . om huvudstaven; den är g r u n d a r e än ristningen i övrigt och förefaller oavsiktligt tillkommen. Bistaven i 3 I är ansatt strax nedanför h u v u d - stavens t o p p . I n g a runor är stungna.

M a n v ä n t a r snarast, att r u n o r n a skall uttrycka ett personnamn, ägarens, m e n något direkt mot runföljden svarande sådant finns inte. Möjligen kan ristaren h a kastat o m r u n o r n a k och I, i vilket fall n a m n e t skulle k u n n a vara Hxlgi i en otymplig skrivning.

O m ägaren-ristaren icke h a r varit skriv- och r u n k u n n i g i egentlig mening utan kanske b a r a hjälpligt lärt sig teckna sitt eget n a m n , kan en skrivning som den h ä r lätt uppstå.

Fyndomständigheterna talar för en datering av föremålet till 1200-talet.

Ytterligare tre föremål m e d runinskrifter, samtliga m e d latinsk text, h a r påträffats i Lödöse, nämligen på Spetalen 1: 11 ett gravkors av bly och ett stycke av ett revben samt på Klostret 6: 2 ett t r ä h a n d t a g till ett måttverktyg. Dessa tre nyfynd h a r j a g för avsikt att publicera i ett k o m m a n d e häfte av d e n n a tidskrift.

Småland, Högsby kyrka

F r å n landsantikvarien i K a l m a r län h a r till R u n verket anmälts, att runstenen Sm 154 som alltsedan 1885 suttit i n m u r a d i kyrktornets södra yttermur, 15 m över m a r k e n , i s a m b a n d m e d kyrkorestaureringen 1966 uttagits ur m u r e n och n u står uppställd i vapen- huset. Fotografier tagna 1970, fig. 4, visar att runinskriftens hittills o k ä n d a avslutning finns ristad p å stenens högra smalsida som tidigare låg dold i m u r e n . Ett p a r r u n o r saknas dock genom bortfallet av ett litet textparti i stenens r o t ä n d a . I sin helhet lyder texten:

s i g t r y k R • l e t • s e t i a X s t e i n X b e n a x eftiR X h a l t a n x f a p u r x s i n x k u b x h i a l . . . - n t x h a n s x

»Sigtrygg lät sätta d e n n a sten efter H a l v d a n , sin fader. G u d hjälpe hans a n d e . »

1 4 — 714561 F o r n v ä n n e a H . 3 , 1971

206 Smärre meddelanden

t * i

#

-

/ £"" Mtnkj

F^ig. 4. Runstenen i Högsby kyrka (Sm 154). T. h. detalj med inskriftens nyupptäckta avslutning.

Foto D. Selling 1970 (Kalmar läns museum). — The runestone at Högsby Church (Sm 154).

On the right, detail with the newly discovered ending of the inscriplion.

Södermanland, Tyresö sn, Tyresö 1:7

I juli 1970 undersöktes och u p p m å l a d e s av Sven B. F . J a n s s o n den fragmentariska r u n - sten som i två delar med passning påträffades hösten 1969 i en åker 200 m V N V o m Tyresö kyrka, 16111Ö om den lilla ån därstädes. F r a g m e n t e n har flyttats 50 m i sydöstlig riktning till norra kanten av en liten bergshöjd och hopsatts. Fig. 5.

F r a g m e n t e t utgör den ursprungliga runstenens r o t p a r t i . Materialet är grå granit.

T o t a l höjd 100 cm, b r e d d 80 cm, tjocklek 40 cm. R u n o r n a s höjd 7 1 0 cm. Inskriften

börjar d ä r slingorna förenas och h a r sedan löpt utefter stenens kant. Läsningen n e d a n

ä r Sven B. F . J a n s s o n s (rapport till Riksantikvarieämbetet diar.nr 5033/70).

Smärre meddelanden 207

Fig. 5. Runstensfragmentet i Ty- resö. Foto M. Gustafsson 1971 (ATA). — Runestone fragment at Tyresö.

Inskrift:

k u n b i o r n : l i t : r-

5 10

1 b i : a n t : btr ban . . .

' i s

» G u n n b j ö r n lät resa . . . hjälpe själen b ä t t r e än . . . »

R u n o r n a är entydiga så n ä r som på r u n a n 13, vars bistav är osäker, i eller a . Skadorna i r u n o r n a 1, 14, 15 äventyrar icke läsningen.

På m a n s n a m n e t G u n n b j ö r n finns ett tiotal runbclägg. Inskriftens avslutning utgör en del av en från a n d r a runstenar välkänd böneformel, som i sin fullständiga form lyder:

» G u d hjälpe hans själ b ä t t r e än h a n h a r gjort sig förtjänt a v . »

Södermanland, ösmo sn, Säby

Samtidigt m e d granskningen av föregående runsten undersöktes och u p p m å l a d e s av Sven B. F. J a n s s o n den runsten som påträffades u n d e r höstplöjning i en åker ca 650 m N N Ö om Säby och 1 150 m SSV om Vansta och som 1970 genom Riksantikvarieämbe- tet rests vid en liten stig i östra kanten av åkern, 175 m S Ö o m fyndplatsen. I s a m m a åker, 70 m V om den n ä m n d a fyndplatsen, återfanns 1930 nederdelen av en a n n a n

1

En utförligare redogörelse för detta runstensfynd och det följande (Säby) kommer Sven

B. F. Jansson att lämna i Sörmlandsbygden 1971.

2o8 Smärre meddelanden

F"ig. 6. Runstenen vid Säby, Ösmo sn. Foto N. Lagergren 1970 (ATA). — Rune-stone at Säby, Ösmo parish.

runsten, Sö 252, som avtecknats på 1600-talet men sedan fallit omkull, sjunkit ned i åkern och antagits vara förkommen; Sö 252 står n u 100 m S Ö o m Säby m a n g å r d s - byggnad. Redogörelsen för läsningen av nyfyndet g r u n d a r sig p å Janssons fältprotokoll (diar.nr 5034/70).

Materialet är grå gnejsgranit m e d röda inslag. Höjd 150 cm, största b r e d d 90 cm, tjocklek 37 cm. R u n o r n a s höjd 6-10 c m . Fig. 6. Ristningsytan h a r flagrat p å flera ställen, varigenom ett p a r r u n o r h a r skadats och ornamentdetaljer gått förlorade.

Inskrift:

x u i h m a r - r a i s t i - s t e n - b i n s a - e i t i R - k a r a - f c i b u r - s i n - a u k b ö r a x 5 10 15 20 25 30 35 40 45

» V i g m a r reste d e n n a sten efter K å r e , sin fader, och T o r a . . . »

Smärre meddelanden 2 0 9 Inskriften inleds och avslutas med, som det förefaller, kryssformiga skiljetecken, m e d a n ordskillnad markeras med en p u n k t ; efter 41 k saknas dock skiljetecken. 2 i är ej stungen, ej heller 18 i; stungen är d ä r e m o t 22 e ; fördjupningen mitt på huvudstaven i r u n a n 15 förefaller huggen, e. Ristningsytans ojämnhet torde vara förklaringen till att avståndet mellan n å g r a av r u n o r n a i teckenföljden 39-45 är större än normalt.

Runföljden 3 9 - 4 5 är oklar till innehållet. N a m n e t h a r nominativform och kan formellt inleda en sats, vars fortsättning i så fall h a r funnits på en a n n a n sten. M e n ett a n n a t alternativ ligger enligt min mening n ä r m a r e till hands, nämligen att uppfatta a u k b ö r a som ett tillägg, i n n e b ä r a n d e att också T o r a h a r medverkat till minnesmärket efter K å r e . Inskriftens tre personnamn är alla väl styrkta i a n d r a runinskrifter. Av V i g m a r före- k o m m e r dock endast tre belägg, nämligen på Sö 292, 298 och U 1 142. M e d hänsyn till n a m n e t s sällsynthet anser E. Wessén det ställt u t o m tvivel, att de sörmländska beläggen, b å d a p å runstenar i Grödinge sn, avser s a m m e m a n (Södermanlands runinskrifter, 1936, s. 266). Inskriften på Sö 292 Bröta lyder: » V i g m a r lät resa d e n n a sten efter J ö r u n d e , sin frände och k a m r a t och -s b r o d e r » , den på Sö 298 U r i n g e m a l m : » H å u r ( ? ) och K a r l och Sighjälm och Vighjälm och K å r e lät resa d e n n a sten efter Vigmar, sin fader».

Säbystenens inskrift och läge p å endast h a l v a n n a n mils avstånd från de b å d a G r ö - dingestenarna gör det sannolikt, att även nyfyndet skall knytas till s a m m e V i g m a r . Namnkonstcllationen V i g m a r - K å r e p å Säbystenen och Sö 298 stöder a n t a g a n d e t . Till- s a m m a n s representerar de b å d a r u n s t e n a r n a i så fall tre generationer: K å r e - V i g m a r - H a u r , K a r l , Sighjälm, Vighjälm, K å r e . Av de fem b r ö d e r n a i den tredje generationen h a r d å den yngste, K å r e , uppkallats efter sin farfar, som enligt den gängse namngiv- ningsseden torde h a dött före sonsonens födelse. Inskrifternas a n o r d n i n g talar också för a t t Säbystenens inskrift är äldre än Sö 298. Sö 292 och 298 h a r utförts av s a m m e ristare, m e d a n Säbystenen är en a n n a n runristares verk. Alla tre inskrifterna tillhör 1000-talets m i t t .

Elisabeth Svärdström

Uppland, Lunda sn, Lilla Söderby

I augusti 1970 hittades ett runstensfragment vid Lilla Söderby gård i en stensamling 40 m S Ö om m a n g å r d s b y g g n a d e n . Fig. 7. Fragmentets brottytor ä r ganska r å a ; möjligen h a r det sekundärt legat i en husgrund. Det står n u uppställt på ett i m p e d i m e n t 15 m SSV om fyndplatsen.

Ljusgrå granit. M å t t : 70 x 65 x 30 cm. R u n o r n a s höjd 7 cm. R u n o r n a står g r u n t ristade i ett r u n b a n d , som korsas av en fragmentarisk ornamcntslinga.

Inskrift:

. . . - a eftiR h - . . .

» . . . efter H . . . »

Av inskriftens första r u n a är endast nedre hälften av en huvudstav b e v a r a d ; troligen

S. 2 a h a r dubbelsidig bistav, 5 t d ä r e m o t ensidig. I den sistnämnda h a r aldrig någon

högerbistav varit ristad. Av den sista r u n a n är den övre hälften av en huvudstav b e v a r a d .

Inskriftens två första r u n o r utgör av allt att d ö m a slutet av p r o n o m e n e t d e n n a eller

verbet resa. Inskriften ger oss i övrigt b a r a initialen i n a m n e t p å den döde.

2io Smärre meddelanden

Fig. 7. Runstensfragment från L:a Söderby, Lunda sn. Foto H. Gustavson 1971 (ATA).

— Runestone fragment from L:a Söderby, Lunefa parish.

Det nyfunna fragmentet kan inte ställas s a m m a n med någon nu k ä n d runsten från L u n d a . Dess huggning är en ovan ristares verk.

U p p l a n d , Skoklosters sn, Stavsund

I juli 1970 gjordes ett intressant fynd av två fragment till den n u m e r a ytterst fragmenta- riskt b e v a r a d e runstenen U 688. Fig. 8. Av d e nyfunna brottstyckena h a r det större ingått i den hälft av runstenen som enligt Olof Celsius fanns i behåll 1727, men som h a n h a d e varit förhindrad att granska. D e n n a hälft utgjorde stenens fotstycke. F r a g m e n t e t påträffades 25 m Ö S Ö om det g a m l a boningshuset p å Stavsund, strax o v a n o m en b r a n t sluttning. Det låg med ristningsytan n e d å t och m e d ryggsidan invid j o r d y t a n . De tidi- gare återfunna fragmenten av runstenen h a r legat i husets g r u n d . Förmodligen h a r även de två senast funna fragmenten legat d ä r och h a m n a t p å fyndplatsen i s a m b a n d m e d en o m b y g g n a d av husets g r u n d 1947. Samtliga fragment förvaras vid Stavsund.

Det större fragmentet är, liksom det m i n d r e , av ljusröd granit. Storlek 82 x 74 cm.

Tjocklek 40 cm. R u n o r n a s höjd 8-5 c m . F r a g m e n t e t tillhör runstenens rotparti.

Det m i n d r e fragmentet påträffades 40 m Ö S Ö o m boningshuset och nedanför slutt- ningen, d ä r det låg i nivå m e d m a r k y t a n . Det h a r sannolikt kommit dit samtidigt m e d det större fragmentet. Storlek 40 x 21 cm. Tjocklek 40 cm. R u n o r n a s höjd 7 cm. Frag- m e n t e t h a r suttit ytterst i runstenens vänstra kant.

T a c k vare de två nyfunna fragmenten är n u inskriftens början känd och vidare kom- pletteras läsningen i Bautil och hos Celsius; m e d hjälp av dess källor (suppleringen inom klämmer) och tidigare återfunna fragment kan följande läsning ges:

. . | s | a - s t a | i n - b e | n o - o t [•$

30 35 a - s | b i | a r n - a | u k - m | u l | i | - a u | k - a | a b b i | u { r n -

5 10 U 20 25

. . . abur-sijn-[ar]biurn-i[uk-sain]-bino

40 45 50 55 60

»Asbjörn och M u l e och ö d b j ö r n . . . resa d e n n a sten efter . . . sin fader. Arbjörn högg d e n n a sten.»

Av de p å fragmenten säkert läsbara r u n o r n a är 5 a , 6 r , 19 u, 3 8 1 och 46 n endast till

en ringa del b e v a r a d e . Framför 26 s h a r funnits u t r y m m e för ett tiotal runor, d ä r »läto

resa» h a r stått, eventuellt föregånget av ett s a m m a n f a t t a n d e p r o n o m e n de.

Smärre meddelanden 211

Fig. 8. Fragment av runstenen U 688 Stavsund, Skoklosters sn. Foto H.

Gustavson 1970 (ATA). — Frag- ments of runestone U 688 Stavsund, Skokloster parish.

G e n o m fyndet av fotstycket står det klart, att den äldste sonens n a m n h a r varit Asbjörn, ett p å uppländska runstenar icke ovanligt n a m n . F y n d e t b i d r a r också till att skapa klarhet ifråga om ristningens o r n a m e n t a l a mönster. E n rekonstruktion av rist- ningen, fig. g, h a r k u n n a t göras m e d hjälp av de b e v a r a d e fragmenten, Leitz' och H a d o r p h s träsnitt i Bautil samt Arbjörns utformning av ristningen p å runstenen U 652 vid K u m l a i ö v e r g r a n s sn, h a l v a n n a n mil SV o m Stavsund. Rekonstruktionen visar, a t t ristningen p å den i ursprungligt skick drygt 2,5 m höga runstenen h a r varit symme- trisk m e d två rundjur ställda mot v a r a n d r a och s a m m a n k o p p l a d e m e d ett välformat

runstenskon.

U p p l a n d , V a d a k y r k a

F r å n V a d a kyrka och dess o m e d e l b a r a närhet k ä n d a runstenar förtecknas i U p p l a n d s runinskrifter u n d e r n u m r e n U 196-199. U 196-197 omfattar två nu försvunna, U 198 tre b e v a r a d e m e n ej samhöriga runstensfragment. Den till gravsten o m h u g g n a U 199 stod före 1830 på prästgårdens gärde. Efter publiceringen av U p p l a n d s runinskrifters första del (1943) h a r ytterligare fynd från V a d a gjorts.

Hösten 1970 påträffades i norra b o g å r d s m u r e n ett fragment av r ö d b r u n sandsten m e d e n b a r t runstensornamentik. Fig. 10. M å t t : 1 5 x 1 4 , 5 x 3 , 5 c m . Ristningslinjerna är t u n n a men tydliga.

Fragmentet kan inte föras s a m m a n med U 198, ej heller m e d ett år 1947 på kyrko- g å r d e n påträffat, 1 9 x 1 6 cm stort fragment av röd sandsten ( S H M inv. 23970). Fig. 10.

Detta b ä r i ett 4 cm brett r u n b a n d en g r u n t huggen runinskrift: . . . i a - i l . . . Dess

material överensstämmer m e d U 198 C, m e d a n utformning och huggning är avvikande,

varför de b å d a fragmenten inte h a r hört till s a m m a runsten.

212 Smärre meddelanden

Fig. 9. Runstenen U 688 Stavsund.

Rekonstruktion av förf. — Rune- stone U 688 Stavsund. Reconstruc- tion by the author.

1952 registrerades ett runstensfragment av grå granit m e d inskriften . . . a u k • b u r m . . .

» . . . och T o r m u n d ( ? ) » . Se Sven B. F. Jansson i F o r n v ä n n e n 1954 s. 10 f. F r a g m e n t e t påträffades 300 m V S V o m V a d a kyrka.

1955 upptäcktes ett fragment av en runsten i n m u r a t i kyrkans sakristia. F r a g m e n t e t som är av grå granit m e d m å t t e n 52 x 36 cm b ä r inskriften . . . o k r a h n u i - . . . - - o k a t . . . r a . . . o t u r s . . . Det kan inte föras ihop m e d det föregående fragmentet.

F r å n V a d a kyrka och dess grannskap är alltså minst sju runristade stenar k ä n d a . Därtill k o m m e r att de två nu förlorade fragmenten samt det o r n e r a d e sandstensfragmen- tet kan vara rester av ytterligare tre runstenar. D e n n a koncentration av runstenar till V a d a bör ses i belysning av platsens läge invid den g a m l a vattenleden genom L å n g - h u n d r a d a l e n , som mellan V a d a och H u s a korsades av en viktig landförbindelse.

U p p l a n d , Össeby-Garns sn, össeby ödekyrka

I maj 1970 påträffades i ö s s e b y ödekyrkas sakristimur två fragment av en förut o k ä n d

runsten. Fig. 11. F r a g m e n t e n var i n m u r a d e i västväggens norra nisch. Den 70 cm långa,

43 cm höga och 70 c m djupa nischen är belägen 85 c m över m a r k e n och 90 c m från

sakristians nordvästra h ö r n . F r a g m e n t e n h a r n u tagits ut och förvaras i Statens histori-

ska m u s e u m .

Smärre meddelanden 213

Fig. 10. Runstensfragment frän Vada kyrka. Foto N. Lagergren

1970 (ATA). — Runestone frag- ments from Vada Church.

Det större fragmentet (A) satt drygt 60 cm innanför murlivet och fyllde ut u t r y m m e t mellan nischens takstenar och innervägg, det m i n d r e (B) var fastmurat i nischens h ö g r a sida, 32 c m innanför murlivet. Båda fragmenten satt lodrätt och m e d ristningsytorna v ä n d a in mot sakristian och h a r enligt I w a r Anderson placerats d ä r , n ä r sakristian anlades u n d e r 1200-talets senare hälft.

Båda fragmenten är av ljusröd sandsten och h a r ingått i s a m m a runsten, m e n saknar passning till v a r a n d r a .

F r a g m e n t A. M å t t : 60 x 30 x 6 cm. R u n o r n a s höjd 5 cm. Det h a r sannolikt utgjort den övre delen av runstenen.

F r a g m e n t B. M å t t : 28 x 16 x 5 cm. R u n o r n a s höjd 5 cm. F ö r u t o m ett r u n b a n d m e d tre runor, finns en rest av en ornamentslinga eller en korsarm bevarad. Sannolikt h a r fragmentet tillhört runstenens nedre del.

I n s k r i f t :

. . . u i b r - u k - k u n a R - l i t u • k c r o - m . . . . . . s i n a . . .

»...-vid och G u n n a r lät göra minnesmärke . . . sin(a) . . . »

Läsningen av r u n o r n a är säker. Framför 1 u finns möjligen spetsen av en högerbistav till ett h eller a . Av 20 m finns vänstra bistaven samt i brottet nedre halva huvudstaven kvar.

Av den ursprungliga runinskriften är endast ett kortare avsnitt bevarat. Framför d e t t a h a r början av ett n a m n på -vid stått ristat, ytterligare n a m n kan också ha rymts där.

Pronomenets form visar att stenen rests efter en kvinna eller efter minst två m ä n . E h u r u det större fragmentet och den nu försvunna och endast genom Helgonius' och H a d o r p h s träsnitt k ä n d a runstenen U 183 från ö s s e b y ödekyrka visar slående likheter inbördes, torde de inte ha hört till en och s a m m a runsten. I n t e heller h a r fragmentet hört ihop m e d runstenen U 185 från ö s s e b y , som nu finns b e v a r a d i n å g r a få fragment.

Det större fragmentets o r n a m e n t i k och runformer p å m i n n e r om runristaren ö p i r s , m e n dennes säkra linjeföring saknas. Det kan därför ifrågasättas om ö p i r själv h a r huggit stenen.

U p p l a n d , H a m m a r b y kyrka

E n sten (80 x 40 x 18 cm) av rödaktig granit med ristat kors men u t a n r u n o r påträffades

hösten 1969 i s a m b a n d med schaktningsarbeten strax utanför den n u v a r a n d e kyrko-

214 Smärre meddelanden

I

Fig. 11. Runstensfragment funna i Össeby ödekyrka. Foto N. Lagergren 1970 (ATA).

stone fragments found in the deserted church at Össeby.

Rune-

gårdens nordöstra hörn och anmäldes 1970 till Riksantikvarieämbetet. Korset gör ett något degenererat intryck. Vittringen i linjerna talar för att ristningen är av ansenlig ålder. Möjligen h a r stenen varit avsedd som gravsten eller som gavelhäll i en gravkista.

Stenen h a r n u placerats i kyrkans vapenhus.

Helmer Gustavson

Summary

Of new a n d formerly u n r e g a r d e d runic finds which were the object of a scholarly investigation in 1970 an account is given of the inscriptions on two runestones (Figs.

4, 6) a n d six runestone fragments (Figs. 5, 7—11); a n d also for six medieval inscriptions (Figs. 1-3). All inscriptions have been transliterated in heavy print. T h r e e objects from Lödöse with Latin text will be the subject of a separate a r t i d e in this j o u r n a l . Eight runic inscriptions on wall plaster at G a n t h e m C h u r c h a n d Hälla C h u r c h , both on G o t l a n d , a r e being processed for publication in " G o t l a n d s runinskrifter" (Runic in- scriptions on the Isle of G o t l a n d ) , part 2, which is being p r e p a r e d .

Translaled by Richard Cox

En romansk inskrift i Gualövs kyrka

Gualövs kyrka strax öster o m Kristianstad är i sin n u v a r a n d e form en tornlös byggnad m e d absid, kvadratiskt k o r och r e k t a n g u l ä r t , ganska långsträckt lång- h u s . L å n g h u s e t s n u v a r a n d e form ä r r e s u l t a t e t av e n u t v i d g n i n g ät väster gjord

1830. Kyrkan var u n d e r m e d e l t i d e n ovanligt rikt försedd m e d d y r b a r a inventa-

rier. Av e n m e d e l t i d a s t e n d o p f u n t fanns ä n n u i b ö r j a n av seklet ett stycke be-