Runfynd 1971 Svärdström, Elisabeth Fornvännen 1972(67), s. 254-277 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1972_254 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Runfynd 1971

Svärdström, Elisabeth

Fornvännen 1972(67), s. 254-277 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1972_254 Ingår i: samla.raa.se

(2)

254 Smärre meddelanden

p r o t u b e r a n c e a n d h e a d p l a t e (Fig. 3), an u n u s u a l type of b i r d p i n (Fig. 5), a n d rune-carved comb fragments (Fig. 4). Runc-carved combs from the M i g r a t i o n p e r i o d are extremely r a r e . I n Norway o n e comb from this p e r i o d has been found.

A m o n g the m a t e r i a l from the V e n d e l a n d Viking periods, which came to light in the investigations at Slagsta, m e n t i o n should be m a d e in p a r t i c u l a r of fragments of reticella glasswara of greenish colour with yellow o p a q u e threads as well as fragments of r e d - p a i n t e d glass (Fig. 6). Glass of the last-mentioned type seems n o t to have been k n o w n earlier in the N o r d i c region, w h e r e linds of reticella glass a r e also few in n u m b e r . t n Sweden, glass of this k i n d has previously b e e n e n c o u n t e r e d at Valsgärdc, H e l g o a n d Birka. I n N o r w a y a n u m b e r of fragments have emergecl a m o n g the glass m a t e r i a l from K a u p a n g . Moreover a beaker has b e e n found at H o p p e r s t a d . O u t s i d e Seandinavia, finds of reticella glass have b e e n r e c o r d e d from only t h r e e places, two of t h e m in E n g l a n d .

O t h e r l i n d s of substantial i m p o r t a n c e from the late I r o n Age were a key of b r o n z e with L-shaped h a n d l e , a r o u n d p e n d a n t of bronze with a n i m a l o r n a m e n t (Fig. 7) a n d 5 fragmentary p e n d a n t s of bronze with p l a n t a n d gripping-beast o r n a m e n t (Fig. 8).

Runfynd 1971

U n d e r 1971 h a r inte m i n d r e ä n 33 runfynd registrerats, 28 nyfynd samt 5 återfynd av- tidigare k ä n d a men sedermera förkomna inskrifter.1

D e flesta fynden är medeltida. F r å n Lödöse föreligger s a m m a n l a g t tolv s å d a n a nyfynd. Vid stadsgrävningarna i Skara h a r ett medeltida runfynd gjorts. P å G o t l a n d , d ä r Runverkets fältarbeten för utgåvan »Gotlands runinskrifter» b d 2 p å g å t t ett p a r veckor i j u n i 1971, h a r sju medeltida runinskrifter kommit i dagen, fem nyfynd och två åter- fynd.2 I s a m b a n d med kyrkorestaureringar h a r tre runinskrifter upptäckts, en i Väst- m a n l a n d och två p å Ö l a n d .

F r å n vikingatiden h ä r r ö r s a m m a n l a g t tio fynd av r u n s t e n a r och runstensfragment, nio i U p p l a n d , v a r a v två återfunna, samt en återfunnen i Östergötland. För ett av de u p p l ä n d s k a runstensfynden redogör S. B. F. J a n s s o n s. 170 fT.

1 Fragment av en kam funnen 1971 vid arkeologisk undersökning vid Alby i Botkyrka sn bar enligt grävningsledningen rester av runor. Föremålet, som beklagligtvis förkorn redan på fyndplatsen och därför undandrar sig Runverkets bedömning, har inte medräknats.

2 I sammanhanget kan nämnas, att det gravstensfragment, som i »Runfynd 1970» (Forn- vännen 1971, s. 204) anmäldes nyfunnet vid Öja prästgård, senare har visat sig vara åter- fynd av G 32 Anderse, Fide sn, som granskades 1923 av O. v. Friesen men 1944 och 1961 förgäves eftersökts.

(3)

Smärre meddelanden 255

Gotland, Fröjels kyrka

M å n g a av Gotlands runinskrifter h a r ristats i kyrkväggarnas puts, vanligen i torr puts.

M a n finner d e m i bekväm höjd p å h a l v a n n a n meter över golvnivån. M e d släpljus från en ficklampa h a r vi gjort åtskilliga nyfynd. I Fröjels kyrka observerades sålunda 1971 en tidigare okänd, kort runinskrift i putsen p å n o r r a korväggen, 188 cm V om ingången till sakristian, omedelbart till höger om den därstädes befintliga nischen och 140 cm ovanför bänkkvarterets golv. Fig. 1. R u n o r n a s höjd 2 cm.

Fig. 1. Runristning på norra korväggen i Fröjels kyrka. Foto H. Gustavson (ATA).

carving on the north wall of the chancel in Fröjel Church.

Rune

Inskrift:

l u a n

» J o h a n »

Alla fyra r u n o r n a ä r djupt ristade och tydliga, a och n m e d ensidiga bistavar.

Inskriften befinner sig inom den m å l a d e r a n k a n som i n r a m a r nischen. Koret anses v a r a uppfört vid slutet av 1200-talet eller omkring 1300 och väggmålningen i koret h ä r s t a m m a r från förra hälften av 1300-talet. Färg i runföljden visar att inskriften ristats före målningens tillkomst, således i början av 1300-talet.

Strax till höger om inskriften står två tecken, 2,5 cm höga, som liknar r u n o r n a h och r, dock av a n n a n k a r a k t ä r än n a m n e t s . D e torde h a tillkommit u t a n s a m b a n d med d e t t a .

Gotland, Klinte kyrka

T v å runristade gravhällar, k ä n d a sedan 1700-talet, vilka senast undersökts av H u g o Pipping 1902 och därefter ansetts förkomna, återfanns 1970. Den ena hällen är S 110 (med texten g e s u s k r ] i | s t ] u s na|> : b o t u i b a : s i a l | : | k | - l l | - ] - : u [ - ] - u . . . - t i l b y n . . . ) , en p å 1600- och 1700-talen o m h u g g e n , starkt sliten sten som flyttats från sin forna plats S o m kyrkan till grässlänten mellan g a m l a kyrkogården och n y a n - läggningen V o m d e n n a . Den a n d r a (med texten . . . h e r r a : i a k a u f s : m o b i r : o k : h e h u i b a r - f - ) stod bland diverse b e a r b e t a d e stenfragment lutad mot f. d. »likvagns- b o d e n » S Ö om kyrkan, å n u v a r a n d e fastigheten Kyrkskolan 1:2. De granskades 1971.

(4)

Fig. 2. Runristad gravsten vid Klinte kyrka.

Foto H. Gustavson (ATA). — Rune carved lombstonc at Klinte Church.

c ^

1971 gjordes inuti likvagnsboden ett nyfynd, en fragmentarisk och starkt förnött grav- häll av kalksten, till formen trapetsoid m e d cn längd av 168 cm och n u v a r a n d e största b r e d d 81 cm. Fig. 2. I r u n b a n d e t som löper längs hällens fyra sidor k u n d e nu endast följande r u n o r urskiljas:

. . . - a f s . . . u k . . . n . . . - u :

R u n o r n a 2 - 3 a f kan vara prepositionen af. I så fall v ä n t a r m a n sig i fortsättningen snarast ett o r t n a m n . Det är inte helt uteslutet, att r u n o r n a 4 - 6 är resterna av g å r d s n a m - net Snögrinde (1 km i östlig riktning från k y r k a n ) , som finns belagt på en nu förkommen runristad gravhäll från Klinte. A t t nyfyndet skulle vara identiskt m e d den förkomna gravhällen, vågar m a n dock av olika skäl icke h ä v d a . Nyfyndet m e d sin originella dekor i h ö r n e n och rester av ett kors är från 1300-talet.

Både nyfyndet och »herr J a k o b s moders» sten h a r t e m p o r ä r t placerats i prästgårdens g a m l a stallbyggnad i avvaktan p å att såväl dessa som S 110 skall k o m m a i betryggande och värdigt förvar.

(5)

Fig. 3. Runristad gravsten i Rute kyrka.

Foto H. Gustavson (ATA). — Rune carved tombstone at Rule Church.

Gotland, Rute kyrka

V i d kabelarbeten p å R u t e kyrkogård påträffades i december 1970 en medeltida grav- häll m e d n å g r a ristade runtecken. Fig. 3. F y n d e t gjordes enligt klockaren p å ungefär en halv meters djup ett p a r meter S om kyrkans koringång. H ä l l e n h a r flyttats in i kyrkan och placerats vid västra t o r n k a m m a r v ä g g e n , N o m västportalen. H ä r förvaras ytterligare tre gravhällar, alla från 1300-talet, varav en m e d runinskrift (S 11), k ä n d sedan

»743-

G r å kalksten. L ä n g d 140 cm, b r e d d 78-71 cm, tjocklek 8-10 cm. Gravhällens allra översta p a r t i är förlorat, förmodligen bortvittrat. F o r m e n är svagt trapetsoid. Den ursprungliga, h u g g n a kanten är b e v a r a d p å de b å d a långsidorna och vid fotändan; h ö r n e n nedtill dock avslagna. K a n t e r n a är icke fasade. H ä l l e n är en s. k. liljesten, reliefhuggen m e d ett ringkors p å trappstegsformat postament och rik växtornamentik i anslutning till korsstammen. I ett b å g b a n d ovanför ringkorset finns rester av n å g r a få, glest placerade r u n o r m e d basen p å bågens inre begränsningslinje.

Inskrift:

. . . - t - . . . h . . .

R u n a n 1 består av en fullständig h u v u d s t a v och en högt placerad k-bistav; förmod- ligen är r u n a n ett fragmentariskt f eller möjligen m ; svaga, diffusa fördjupningar p å

(6)

25H Smärre meddelanden

platsen för en nedre f-bistav och cn vänster-bistav till m möjliggör formellt b å d a alternativen. 2 t m e d ensidig bistav är tydlig. Av r u n a n 3 är endast övre delen av en h u v u d - stav b e v a r a d . Det är inte uteslutet att två små fördjupningar mellan r u n a n 3 och 4 h utgör skiljetecken (:). 4 h, tydlig, h a r ovanligt långa bistavar.

De få och delvis fragmentariska r u n o r n a ger ingen mening. Gravhällen är från 1200- talet.

Vid granskningstillfället observerades också att de skrivtecken, som djävulsfiguren i den m å l a d e , mycket fragmentariska skvallerscenen p å långhusets västvägg invid syd- västra hörnet h a r begagnat i sin uppteckning, liknar runor.

Gotland, Sundre kyrka

Efter restaureringen 1970, som bl. a. innebar, att m å l n i n g a r n a i koret i sin helhet av- täcktes, besökte j a g kyrkan 1971 och fann p å två ställen b l a n d ristningar av b o m ä r k e n , bokstäver och enstaka runtecken i väggputsen även ett p a r korta runföljder med mening i:

I. På korets nordvägg, V om sakristidörren, omedelbart Ö om nischen, 165 cm ovanför golvet, en latinsk runinskrift. R u n o r n a s höjd 1,5 cm. Fig. 4.

W-UIW

F"ig. 4. Runristning pä norra korvaggen i Sundre kyrka. Kalkering av förf. — Rune carving 011 the north wall of the chancel in Sundre Church. Drawing by author.

Inskrift:

d o m i n u s • t e • k u - i 10

»Dominus t e c u m »

Det första ordet är till alla delar tydligt. Icke heller torde det r å d a någon tvekan om skiljeteeknet och r u n o r n a 8-9 t e . En punkt i ett skiljetecken före 10 k är säker; ett litet jack ovanför kan möjligen tillhöra skiljetecknet som en övre p u n k t i ett kolonformigt sådant, men det är mycket ovisst. 10-11 k u är säkra. Av r u n a 12 urskiljes endast h u v u d - staven klart; två m - b i s t a v a r , som det språkliga s a m m a n h a n g e t kräver och u t r y m m e t medger, kan möjligen skymtas, men de är osäkra. Efter d e n n a r u n a finns en nästan lod- rät skåra av s a m m a höjd som de övriga men något diffusare tecknad; h u r u v i d a d e n n a skåra är h u v u d s t a v i en r u n a och inskriften ofullbordad eller skåran saknar språkligt innehåll, kan inte avgöras.

Koret är från 1200-talets förra hälft. Färgspår i inskriften visar, att den h a r ristats före 1500-talsmålningarnas tillkomst.

(7)

2. I tornets b o t t e n p l a n , i östra smygen till n o r d m u r e n s portal, 140 c m ovanför det översta trappsteget, fyra runor, 7 cm höga. Fig. 5.

Fig. 5. Runristning i Sundre kyrkas torn, invid nordportalen. Kalke- ring av fört. — Rune carving in tower of Sundre Church near the

north porch. Drawing by author.

Mfk

Inskrift:

o l f r

»Olov»

Inskriften är en onöjaktig skrivning av n a m n e t Olov, i vilken en r u n a (förmodligen a ) saknas mellan I och f samt en svarabhaktivokal mellan f och r. E n i det n ä r m a s t e hori- sontell skåra till vänster o m och ansluten till I-runan kan möjligen v a r a avsiktligt till- k o m m e n och r u n a n i så fall en b i n d e r u n a av I och a ; regelrätt borde dock a-bistaven h a fogats till f-runan; detta förhållande talar emot a n t a g a n d e t . Förklaringen till vokalbort- fallet kan v a r a bristfällig ljudanalys.

T o r n e t är från 1200-talets mitt, som således är inskriftens postquem.

Västergötland, S:t Peders sn, Lödöse, Klostret 1:36

I j a n u a r i 1971 insändes till Statens historiska m u s e u m ett fragment av en laggskålsbot- ten av furu ( S H M inv. 27 600: 70: SC 597) m e d ett tiotal ristade tecken, funnen p å h a l v a n n a n meters djup i »ett avfallslager inom en byggnad från omkr. 1300» ( R u n e Ekre). Fig. 6. L ä n g d 9,9, b r e d d 6,3, tjocklek 0,3, ursprunglig d i a m . ca 11 c m : tecknens höjd ca 2 cm.

Fig. fi. Laggskälsbotlen mcel runor från Lödöse (SHM inv. 27 600: 70: SC 597). F"oto N. Lager- gren (ATA). — Base of wooden bowl with runes from Lödöse.

Inskriften, fördelad p å två rader, befinner sig på undersidan. Sannolikt är texten be- v a r a d i hela sin ursprungliga avfattning. Flertalet tecken liknar runor, m e n n å g r a är så slarvigt skurna, att de inte kan identifieras. Det ligger n ä r m a s t till h a n d s att läsa d e m så:

m i - i n a u [ k - t - , m e n någon rimlig mening h a r j a g inte funnit. Åldern kan inte fast- ställas, eftersom 1300-talsbebyggelsen h ä r möjligen h a r skett på ett äldre strandslam- lager.

(8)

2(io Smärre meddelanden

Västergötland, S:t Peders sn, Lödöse, Passagården 1:57 och Spetalen 1:21

Vid b r e d d n i n g av riksväg 45 h a r 1971 p å m a r k tillhörande Passagården 1:57 och väg- samfällighet vid Spetalen 1:21 inom ett mycket begränsat o m r å d e påträffats nio run- föremål. För tre av d e m ( S H M inv. 27 600: 7 1 : G D 2399 trästicka med runserier för gyllental och Sankt Peders lek, G D 4470 d:o för s a m m a lek, G D 352g slagval m e d be- teckningen »prägel» i runor) h a r m e r a ingående redogjorts i min artikel »Lödöserunor som talar och täljer» ( F o r n v ä n n e n 1972, s. 9 4 f ) . I s a m m a artikel redovisas också en s a m m a år på Torgplatsen funnen trästicka (DC 1928) m e d futharkens början och Sankt Peders lek. Inskriften p å ett av de senaste fynden, en hyvel ( S H M inv. 2 7 6 0 0 : 7 1 : G D 4662) h a r endast preliminärt undersökts före n u p å g å e n d e konservering. Den är svårbemästrad, kräver förnyad granskning efter konserveringen och k o m m e r att redovisas samtidigt m e d n ä s t k o m m a n d e års accession.

T r e a n d r a fynd ( 1 - 3 nedan) är delar av b o t t n a r till svarvade träskålar med ä g a r n a s runskrivna n a m n . Ett stycke av ett revben (4) b ä r fem runor, ett litet trästycke (5) fyra runtecken.

1. Del av svarvad träskål (Spetalen 1:21 vägsamfällighet; S H M inv. 2 7 6 0 0 : 7 1 : G D 4126), funnen i en byggnad, det s. k. »golvhuset» (eller dess n ä r m a s t e föregångare).

Fyndskiktet h ä r r ö r från 1200-talets mitt enligt R u n e Ekre. På stödbottnen, v a r a v n u ungefär en fjärdedel återstår, finns rester av fyra inskurna runor. Fig. 7. M å t t : 13,5 x 3,3 cm, b o t t e n d i a m . ca 11 cm, tjocklek 0,8 c m ; r u n o r n a s ursprungliga höjd ca 3 cm.

Fig. 7. Fragment av Iräskål från Löelöse med runinskrift på stödbottnen (SHM inv. 27 600: 71: GD 4126). Foto N. La- gergren (ATA) jämte tört.:s teckning.

— Fragment of wooden bowl from Löd- öse with runic inscription 011 the base.

Inskrift:

r u a r

» R o a r »

R u n o r n a s nedre hälft h a r gått förlorad i brottet. Även o m de b e v a r a d e resterna var för sig formellt inte är entydiga, är den läsning av runföljden i dess helhet som ovan redovisats och som teckningen åskådliggör, säker. Bistavens o n o r m a l t höga placering i 3 a torde bero på n ä r h e t e n till 2 u . Inskriften h a r stått i bottenytans c e n t r u m och torde inte h a innehållit n å g r a tecken framför den n u v a r a n d e begynnelserunan.

(9)

Smärre meddelanden 2O1

På m a n s n a m n e t (H)roarr finns två svenska runbelägg (Vg 15 och Ö g 14, b å d a p ä resta stenar), ett eller möjligen två norska ( N l y R 59 och 329). ö v e r hela N o r d e n h a r n a m n e t brukats u n d e r medeltiden, flitigast p å Östlandet i Norge.

2. T r e delar av en svarvad träskål (Passagården 1:57; S H M inv. 27 600: 7 1 : G D 3528), funna »inom byggnad i stolpkonstruktion, söder om och a n g r ä n s a n d e till 'golvhuset' i dess yngre skede; 1200-talets senare hälft» (Ekre). På stödbottnen, v a r a v något m i n d r e än hälften är b e v a r a d , finns sju r u n o r inskurna. Fig. 8. Bottenstycket h a r en längd av 5,1 cm, b r e d d 2,5, b o t t e n d i a m . n ä r a 4,5, tjocklek 0,6 c m ; r u n o r n a s ursprungliga höjd intill i,g cm. De tvä m i n d r e styckena, 2,5 x 2,5 resp. 2,5 • 2,2 cm, tillhör skålväggen.

I

Fig. 8. Fragmentarisk skälbotten frän I.öelöse- med runinskrift (SHM inv. 27 600: 71: GD 3528). Foto N. Lagergren (ATA) jämte förf.:s teckning. — Frag- iiienlaiv bowl base from Löelösc with runic inscription.

Inskrift:

boriltér

» T o r h i l d »

R u n o r n a s yttersta t o p p a r u t o m den sistas h a r gått förlorade i brottet. Skadorna även- tyrar inte läsningen ens i fråga om d e två första r u n o r n a , d ä r bistavarnas läge klargör förhållandet. Ett urfall mitt p å huvudstaven i o - r u n a n ger d e t t a parti av r u n a n ett diffust utseende p å fotot. Den lodräta skåran är emellertid rak och klar i hela sin beva- r a d e sträckning. Det sista tecknet är en säker b i n d e r u n a .

K v i n n o n a m n e t Porhildr överraskar. Det h a r synbarligen varit mycket sällsynt p å svenskt o m r å d e m e d endast ett runskrivet belägg b o r i l b . nom.) på en förkommen u p p - ländsk runsten vid Ö v e r g r a n s kyrka (Sveriges runinskrifter bd 8, s. 104 f., u t a n n r ) ; i Personnamnsarkivets samlingar av medeltida n a m n saknas n a m n e t helt. M e n det är vanligt p å fornvästnordiskt o m r å d e . På g r u n d av sin hedniska förled, u p p e n b a r för envar, försvinner emellertid T o r h i l d snabbt ur namnförrådet efter kristendomens

(10)

genombrott. Både T o r h i l d och R o a r är klara uttryck för Lödöses kulturella närförbin- delser m e d Norge.

3. T v å delar av en svarvad träskål (Passagården 1:57; S H M inv. 27 600: 7 1 : G D 3836).

»Fyndet gjordes inom g å r d s o m r å d e t (med 'golvhuset' som nordligaste anläggning) ca 7 m norr o m n o r r a vallgravskanten . . . Fyndskiktet torde k u n n a bindas till en bestämd yrkesutövning, guldsmedens . . . Datering omkr. 1300» (Ekre). På stödbottnen, v a r a v ungefär hälften är b e v a r a d , finns nedre trefjärdedelarna av fyra r u n o r . Fig. 9. Botten- stycket h a r en längd av 12,6 cm, b r e d d 4,4, b o t t e n d i a m . 7,7, tjocklek 0,9 c m ; det m i n d r e stycket som tillhör skålväggen är 6,1 • 1,3 c m ; r u n o r n a s ursprungliga höjd ca 3,5 c m .

s N

Fig. 9. Fragment av träskål frän Lödöse meel runinskrift på stoabottnen (SHM inv. 27 600: 71: GD 3836). Foto N.

Lagergren (ATA) jämte förf.:s teckning. — Fragment of wooden bowl from Lödöse with runic inscription 011 lhe base.

Inskrift:

ruki

» R u g g e »

Det r å d e r ingen tvekan o m någon av de fyra r u n o r n a , även om den tredje formellt också skulle k u n n a vara f m e d helt förlorad övre bistav; dock är den b e v a r a d e bistavs- s t u m p e n så högt ansatt, att en läsning k klart är att föredraga.

M a n s n a m n e t Rug[g)i u p p t r ä d e r ursprungligen som b i n a m n . Det är sparsamt belagt i medeltida källor från hela det nordiska o m r å d e t . I sidoformen Rugga förekommer det självständigt p å två västgötska runstenar (Vg 139 och 14g) av allt att d ö m a och avser förmodligen en och s a m m e m a n . Binamnets innebörd är oviss, möjligen, m e d hänvis- ning till nyno. rugga, 'svaer og fyldig person'.3

• Se härom senast Danmarks gamle Personnavne II (1954-64), sp. 900.

(11)

4. R e v b e n , n ö t k r e a t u r eller häst (Spetalen 1:21 vägsamfällighet; S H M inv. 27 600: 7 1 : G D 3062), funnet i en »anläggning av stolpkonstruktion (tidig föregångare till 'golvhuset'); 1200-talets början» (Ekre). Benet är brutet i b å d a ä n d a r n a , längd 27,5, bredd 4 cm. På den konvexa sidan finns fem runor ristade, ca 3 cm höga. Fig. 10.

Fig. 10. Revben med runor från Lödöse (SHM inv. 27 600; 71: GD 3062). Foto N. Lager gren (ATA). — Rib with runes from Lödöse.

Inskrift:

famer

Inskriften är b e v a r a d i sin helhet. Det r å d e r ingen tvekan om någon av r u n o r n a ; alla h a r den medeltida formen. D ä r e m o t är inskriften inte entydig. Runföljden svarar inte mot något känt ord eller uttryck. Ingen ordskillnad finns u t m ä r k t . En möjlighet vore att i de två första r u n o r n a se en form, lämpligen i m p . 2 sg. av verbet f a 'fånga, få, skaffa, giva'. Slutet m e r kan formellt vara adj. el. adv. mer eller pers. pron. 1 sg. d a t . mer. M e n b å d a alternativen förutsätter att inskriften är ofullständig eller ackusativobjektet under- förstått. Beträffande dativformen av p r o n o m e n e t kan dessutom a n m ä r k a s , att den tidigt ersattes av ackusativformen. Fsv. mxr f. ' m ä r r ' är m i n d r e troligt, eftersom de medeltida ristarna i allmänhet känner den speciella r u n a n för x och reserverar den p u n k t e r a d e i-runan för e. E n b a r t p å d e n n a g r u n d torde den västnordiska — och därför i Lödöse m å h ä n d a försvarliga — formen mxr f. ' m ö ' liksom adj. mxrr ' b e r ö m d , d y r b a r ' också böra elimineras.

Att benet skulle ha tjänat som »beställningssedel» är b a r a en flyktig tanke. Den korta texten ger inte u n d e r l a g för en bestämd tolkning.

Fig. n . Trästycke meil runor från Löd- öse (SHM inv. 27 600: 71: GD 4198 a).

Foto N. Lagergren (ATA). — Wooden piece with runes from Lödöse.

5. Ett litet trästycke (Passagården 1:57; S H M inv. 2 7 6 0 0 : 7 1 : G D 4 1 9 8 a ) , funnet

»omedelbart söder om b y g g n a d i stolpkonstruktion (föregångare till d e n ovan vid fnr G D 3528 n ä m n d a ) ; 1200-talets mitt eller senare hälft» (Ekre). Grundformen är rek- t a n g u l ä r ; ena kortsidan h a r snett avskurna hörn, den a n d r a är snedfasad. Fig. 11. M å t t :

(12)

10 X4,6 x i,6 cm. P å den ena plansidan, 2 cm innanför ä n d e n m e d avskurna h ö r n står fyra runtecken, 1,5 cm höga, tämligen valhänt ristade, snarast k b : iae. Avsikten m e d inskriften är oviss, förmodligen en m ä r k n i n g .

Västergötland, S:t Peders sn, Lödöse, Spetalen 1:16

Vid g a t u d r ä n e r i n g österut från riksväg 45 mot den s. k. T r e k a n t e n påträffades hösten 1971 en planskuren trästicka ( S H M inv. 27 600: 7 1 : D C 1338), fig. 12. Fyndet gjordes inom en byggnadslämning på en nivå som indicerar tidigt 1200-tal. Föremålets ena ä n d e är avskuren och n å g o n cm från d e n n a ä n d e h a r i b å d a sidorna skurits ett djupt jack, den a n d r a ä n d e n är a v b r u t e n . Båda plansidorna är täckta m e d runor, ristade från

kant till kant. L ä n g d 8 cm, b r e d d 2,5, tjocklek 0,7 cm. R u n o r n a avslöjar, att trästickans n u v a r a n d e form inte är den ursprungliga. P å de s e x - å t t a r u n o r som står n ä r m a s t den avskurna ä n d e n h a r tecknens t o p p a r och baser försvunnit i n å g r a knivtag som givit den ursprungligen j ä m n b r e d a runkavlen dess n u v a r a n d e utseende. Förmodligen är den nu- v a r a n d e tvärskurna, smalare sidan också runkavlens ena begränsning, m e n eftersom varje försök att k o m m a till r ä t t a m e d texten hittills h a r varit förgäves, kan m a n inte heller den vägen n å visshet. O c h förhållandet kompliceras ytterligare av att m a n icke k u n n a t b e s t ä m m a det n u v a r a n d e föremålets art, dvs. vad den ursprungliga runkavlen omformats till. F o r m e n m e d urtagen erinrar om en märkstickas.

Fig. 12. Trästicka från Lödöse ined runinskrift pä båda sidorna (SHM inv. 27 600: 71: DC 1338). Foto N. Lagergren (ATA) jämte fört.:s teckning. — Wooden stick from Lödöse with runic inscription 011 both sides.

D e n inbördes läsordningen av de b å d a sidornas runföljder är okänd. J a g h a r valt, godtyckligt, att beteckna runföljden som börjar invid den smalare, skurna ä n d e n m e d A, den a n d r a som börjar invid brottet m e d B.

Inskrift:

A. b a e t o j p a - i a e a - i a . . . 5 ib

B. ibot r - - a

15 20 25

(13)

Bara tretton r u n o r — k n a p p t hälften — h a r j a g b e d ö m t som säkra. Av de övriga är n å g r a tvetydiga genom skador, a n d r a h a r egendomliga former, som omöjliggör en identifiering. Det gäller r u n o r n a 7, I I , i g , 20, 23, 24.

Ofullständighcten och de m å n g a oklarheterna tillåter för n ä r v a r a n d e inte en tolkning av inskriften. Det kan inte helt uteslutas att den är avfattad p å latin.

Västergötland, Skara, Kv. J u p i t e r 5

I december 1971 a n m ä l d e s fyndet av en fragmentarisk sölja av horn (älg eller kronhjort) m e d runinskrift påträffad vid arkeologisk undersökning. Fig. 13. Föremålet tillhör Västergötlands m u s e u m , Skara. Hälften av söljan är b e v a r a d , framsidan, vars längd är 7 cm, b r e d d 1,5 cm. Den synnerligen välgjorda söljans ovansida h a r elva reliefskurna r u n o r som dekor.

Fig. 13. Fragmentarisk runsignerad sölja av horn funnen 1971 i Skara, kv. Jupiter (tillh. Västergötlands museum). Foto \ . Lagergren (ATA). — Fragmenlarv rune-- signed buckle of horn found in 1971 at Skara.

Inskrift:

gerbe aruibr

r> 1 0

»(Söljan) gjorde Arvid.»

R u n o r n a 1, 2 och 5 är tydligt stungna m e d små ristade punkter. R u n a n 6 h a r ensidig bistav, 7 och 11 sluten bistav. Ordskillnad är inte m a r k e r a d . Ovanför r u n a n 6 finns ett litet u r t a g for tornen.

M a n s n a m n e t Ar(n)viår är inte tidigare belagt i någon runinskrift men var vanligt under medeltiden, sällsynt dessförinnan. Dateringen av föremålet till 1200-talets förra hälft styrkes språkligt.

Västmanland, Irsta kyrka

I s a m b a n d m e d kyrkans restaurering 1970 observerades en liten runinskrift p å den medeltida furudörren mellan vapenhuset och långhuset. Inskriften granskades 1971.

Den är inskuren p å den sida av dörren (den g a m l a utsidan), som vetter mot vapenhuset, 1,33 m ovanför dörrens n e d e r k a n t och 1,30 m frän vänster ( u p p h ä n g n i n g e n ) r ä k n a t . Inskriften är b a r a 8 cm lång, r u n o r n a s höjd är 4 - 2 cm. Fig. 14.

Fig. 14. Runinskrift på kyrkdörr i Irsta kyrka.

Kalkering av förf. — Runic inscription on lhe door at Irsta Church. Drawing by aulhor.

18-725801 Fornvännen H. 3^», 1972

\

t

(14)

Inskrift:

h e n r i k u s

» H e n r i c u s »

I n i t i a l r u n a n är dubbelt så lång som de övriga r u n o r n a . Alla runtecknen är tydliga och säkra, k-bistaven dock g r u n d a r e än övriga linjer. Strax till höger, m e n lägre i r a d e n , balanserande mot h - r u n a n s bas, finns inskuret ett litet kors m e d latinsk form; i övrigt enstaka symboltecken och m ä r k e n .

D e n latinska n a m n f o r m e n m e d tillhörande kors talar för att inskriften avser det fin- ländska helgonet, som p å svenskt o m r ä d e firades den 19/1 (i F i n l a n d 20/1), i b å d e U p p s a l a och Västerås stift u n d e r senmedeltiden m e d hög festgrad. V a d som föranlett inskriften känner vi inte. Möjligen h a r S:t H e n r i k förbundits m e d Irsta kyrka p å något sätt, eventuellt som skyddshelgon. Det kan erinras om att en liten korsmärkt, kvadratisk sandstensplatta (27 x 27 c m ) , som vid restaureringen påträffades sekundärt »bland det medeltida teglet i golvet»4 m å h ä n d a h a r varit täcksten till en relikgömma i kyrkans raserade, medeltida altare.

Dörren m e d sitt j ä r n s m i d e är från 1300-talet (Ake Nisbeth), som således är runin- skriftens postquem.

Öland, Räpplinge sn, Borgs kyrkoruin

I s a m b a n d m e d den påbörjade utgrävningen av Borgs kyrkoruin påträffades i j u n i 1971 o m e d e l b a r t S om kyrkans S Ö h ö r n två medeltida gravhällar i av allt att d ö m a u r s p r u n g - ligt läge. Den ena av h ä l l a r n a , brusten i ett 1 oo-tal stycken, är av rödaktig kalksten, h a r trapetsoid form m e d en längd av i g 4 cm, b r e d d 8 7 - 6 3 cm. Vid gravhällens h u v u d ä n d a finns en ristad runinskrift; r u n o r n a s bas vetter mot hällens kant. Fig. 15. Utefter d e tre övriga k a n t e r n a löper en ristad a k a n t u s r a n k a som d a t e r a r hällen till senare hälften a v 1200-talet (Aron Andersson, m u n t l i g t ) . E n konturbild av en yxa (S:t Olovs?) finns snett ovanför runinskriften till höger. Hällen, som i v ä n t a n på fortsatt u t g r ä v n i n g av kyrkan och o m r å d e t n ä r m a s t d e n n a h a r täckts m e d j o r d och för n ä r v a r a n d e icke är tillgänglig, h a r undersökts av Sven B. F. Jansson, som redovisat följande läsning (rapport t. R a ä 3820/71):

i o h a n e s : ~ . . . - e n a 5 10

»Johannes . . . »

R u n o r n a i n a m n e t liksom inskriftens tre sista r u n o r förefaller säkra. I u t r y m m e t mellan skiljetecknet (»Efter 7 s kan två g r u n d a punkter svagt skönjas»; finns inte ikritat p å fotot) och tredje r u n a n från slutet är inskriften svårt skadad. J a n s s o n r ä k n a r h ä r m e d fyra r u n o r : nr 8 m e d bistav t. h. om huvudstaven, nr g m e d »korta stycken nedtill av två stavar; de stå så tätt ihop att de snarast h a r utgjort delar av en r u n a » ; i u t r y m m e t mellan d e n n a och nr 10 h a r cn r u n a gått helt förlorad. R u n a n 10 h a r n u formen av ett k m e n skulle formellt också k u n n a vara rester av m m e d förlorad vänster-bistav.

4 A-L Östberg, Irsta kyrka, nägra synpunkter på dess byggnadshistoria, kalkmålningar och äldre inventarier (sem.uppsats, stencil 1970), s. 10.

(15)

Fig. 15. Runinskrift på gravsten viel Borgs kyrkoruin, Räpplinge sn. Foto Ä. Nilsson (ATA). — Runic inscription on grave stone, Borg Church ruin, Räpplinge parish.

R e s o n e m a n g e t är tvivelsutan rätt beträffande r u n o r n a 8 (k el. f om m a n r ä k n a r m e d skiljetecken efter 7 s) och 10 (k el. m ) . D ä r e m o t t o r d e d e b å d a s t u m p a r n a (9) också k u n n a v a r a rester av två runor, den första m e d bistav till vänster om huvudstaven (t. ex.

a ) , den a n d r a till höger (t. ex. n ) ; flera s å d a n a möjligheter finns formellt.

I den korta inskriften v ä n t a r m a n efter p e r s o n n a m n e t en bestämning till detta, ett o r t n a m n eller en yrkesbeteckning. D e n svårt skadade runföljden avslöjar emellertid inte u t a n vidare n å g o n d e r a . E n grafiskt möjlig supplering av det skadade partiet med k a n i ger runföljden i o h a n e s : k a n j i j k e n a , som dock från språklig synpunkt k n a p p a s t ä r försvarlig, allra helst som den inte heller kan styrkas i det s p a r s a m m a historiska käll- materialet från 1200-talet. D e n latinska n a m n f o r m e n och stenens belägenhet talar för att det är en kyrkans m a n som h ä r ligger begravd. K a n s k e kan den k o m m a n d e u n d e r - sökningen av själva graven bidraga till en lösning.

Elisabeth Svärdström

Öland, Gärdlösa kyrka

E n tidigare ej undersökt runinskrift i Gärdslösa kyrka granskades 1971. Inskriften står ristad i torr puts på den södra korsarmens västra m u r , 170 cm till höger om fönstret och

130 c m över bänkkvarterets golv. Fig. 16. R u n o r n a s höjd g-11 c m .

(16)

Vig. 16. Runristning pa sfidra konaimens västra inur i Gärdslösa kyrka. Foto R. Boström (ATA). — Rune carving on west wall ot south transept in Gärdslösa Church.

Inskrift:

l o n - a f r :. s m i ö 5 10

»Jon h a r smitt»

T o p p e n av 1 i ä r b o r t a i en flagring. Bistavarna i 2 o n säkra, den övre dock något skadad genom n ä m n d a flagring. I n g a spår av bistav(ar) vid r u n a 3, övre vänstra delen av hst dock något skadad. Till höger o m huvudstavens mitt i 9 i finns en r u n d a d k o n t u r p å g r u n d av att en liten sten sticker fram ur putsen. 10 ö tydligt stungen innanför bistaven. Skiljetecken efter 6 r i form av tre punkter.

Runföljden 1-6 svarar sannolikt mot ett n a m n Jon följt av ett onöjaktigt stavat hjälp- verb har. R u n a 3 bedöms v a r a en felristning för en h - r u n a . Att i runföljden se ett n a m n Olafr är inte möjligt, och något öländskt o r t n a m n , som skulle k u n n a svara mot 4 - 6 a f r , finns mig veterligen icke.

T e x t e n är fullständig. V a d J o n h a r tillverkat u n d a n d r a r sig ett n ä r m a r e b e d ö m a n d e . Inskriften kan nämligen inte förknippas m e d någon b e s t ä m d detalj i kyrkan.

K o r s a r m e n och dess äldsta puts h a r av R. Boström daterats till 1200-talets mitt, som således är ett p o s t q u e m för runristningen. R u n o r n a s form är medeltida.

Uppland, Enköpings-Näs sn, Väppeby

V i d rivningen av d e n g a m l a m a n g å r d s b y g g n a d e n p å V ä p p e b y nr 2, 70 m N V o m det n u v a r a n d e boningshuset, bekräftades en lokal tradition, att en runsten skulle v a r a inlagd i byggnadens b a k u g n s m u r . Fem fragment av en runsten påträffades nämligen i augusti ig68 liggande i golvnivå och till en del u n d e r byggnadens skorstensstock m e d ristningsytorna v ä n d a u p p å t . Fig. 17. R u n o r n a upptäcktes först sedan fragmenten b r u -

(17)

Smärre meddelanden 269 /

Fig. 17. Återfunnet fragment av runsten V 77Ö Väppeby, Enköpings-Näs sn. Foto H.

Gustavson (ATA) jämte träsnitt ur Peringskiölds Monumenta. — Rediscovered fragment of runestone U 776 Väppeby, Enköpings-Näs parish, and woodcul from Peringskiöld'!

Monumenta.

tits loss u r golvet. D e resterande delarna av runstenen h a r eftersökts u p p r e p a d e gånger m e d negativt resultat.

F r a g m e n t e n utgör tillsammans vänstra h a l v a n av den p å 1600-talet k ä n d a m e n seder- m e r a förkomna runstenen U 776. Fig. 17.

F r a g m e n t e n , som h a d e passning till v a r a n d r a , h a r sammanfogats till två större delar och 1971 flyttats till kyrkmagasinet vid Enköpings-Näs kyrka.

G r å , grovkornig granit. L ä n g d 187 c m , största b r e d d 70 cm, tjocklek 30 c m . R u n o r n a s höjd 12-15 c m . Ristningen består av ett för uppländska runristningar överraskande enkelt lagt r u n b a n d u t a n o r n a m e n t a l a inslag. R u n o r n a ä r g r u n t h u g g n a m e n säkra.

Inskrift:

sin : l i t : risa : stin : btina : a u j f t r : uibburn : fabur . . . ]

5 10 15 20 25 30 35

»Sven (eller Sten) lät resa d e n n a sten efter Vidbjörn, fader . . . »

Brotten mellan fragmenten berör 7 r, 11 s och 12 t , som dock är b e v a r a d e i sin helhet.

I n g a spår av r u n o r före 1 s eller efter 21 u.

Runföljden 1-3 torde v a r a en felristning för Sven (runsv. Svxinn) eller Sten (runsv.

Stxinn).

(18)

Fig. 18. Fragmentarisk runsten från Uppsala, kv. Torget. Foto H. Gustavson (ATA).

— Fragmentary runestone from Uppsala.

Uppland, Uppsala, Kv. Torget

Den byggnadsarkeologiska undersökningen av de u n d e r j o r d b e v a r a d e d e l a r n a av Franciskankyrkan i kvarteret Torget i U p p s a l a h a r medfört, att en hittills okänd, fragmentarisk runsten kom i dagen den 21 oktober 1971. Fig. 18.

Runstenens ristningsyta var delvis täckt av ett tjockt lager kalkbruk, och stenen u p p - täcktes tack vare en tillfällig belysningseffekt d ä r den låg m e d ristningen u p p å t i södra l å n g h u s m u r e n mellan långhusets a n d r a och tredje trave, 10,5 m Ö om kyrkans västgavel och 1,15 m över den söder om m u r e n påträffade korsgångens tegelgolv.

Nyfyndet h a r utgjort den övre delen av en runsten och p å den n u förkomna n e d r e delen h a r ett större stycke av en runslinga m e d u t r y m m e för högst ett tjugotal r u n o r varit ristad. Även runstenens t o p p m e d ett s m ä r r e stycke av o r n a m e n t i k e n saknas.

R u n s t e n e n tillhör mitten eller slutet av iooo-talet och h a r förmodligen slagits sönder för att a n v ä n d a s , d å en äldre kyrka anlades, vilket enligt uppgift från N . Sundquist

(19)

h a r skett före 1300. I n g a spår av färg fanns b e v a r a d e u n d e r det medeltida m u r b r u - ket.

Sedan återställningsarbetena h a r avslutats och en inom klosterområdet p l a n e r a d p a r k ställts i ordning, k o m m e r runstenen att resas strax intill fyndplatsen.

R ö d a k t i g granit m e d svarta inslag. Ristningsytans storlek 120 x 106 cm, stenens tjocklek 28 cm. R u n o r n a s höjd 6 cm. De ristade linjerna är t u n n a m e n tydliga. Läs- ningen av r u n o r n a är därför säker u t o m i de fall, d å dessa h a r berörts av de skador, som uppstod, n ä r stenen demolerades.

Inskrift:

xskahi > a u - x - - . . . --risa xstin x a f t i r x f r a b i o r n x

5 10 ir> 20 a 30

»Skage och . . . resa stenen efter Fröbjörn.»

R u n a 8 består liksom r u n a g av nedre hälften av en hst. 4,5 cm till höger om den senare kan basen av en hst skönjas. Av r u n a 11 återstår nederdelen av en i det n ä r m a s t e lod- rät stav. R u n a n h a r sannolikt varit u.

Inskriftens första n a m n Skage (runsv. Skagi) är ursprungligen ett tillnamn och åter- finns möjligen också i en sörmländsk inskrift (Sö 41) och en uppländsk (U 119). F ö r övrigt är n a m n e t ej belagt i n å g r a runinskrifter. F r å n svensk medeltid finns ett enstaka belägg frän Västergötland (1270 SD 1, s. 453). I västnordiska källor u p p t r ä d e r n a m n e t flera gånger och tycks i D a n m a r k h a varit mycket vanligt som tillnamn.

Skage h a r inte ensam låtit resa stenen, u t a n minst ä n n u en person eller, sannolikt, flera h a r namngivits p å den n u saknade delen av stenen och ombesörjt minnesmärket efter Fröbjörn. E n ortografisk detalj i stavningen av d e t t a n a m n (runsv. Freybiorn) är a n v ä n d n i n g e n av a - r u n a n . Den kan bero p å en felristning för diftong eller stå som tecken för ä-ljud i en delabialiserad form av n a m n e t . A n m ä r k n i n g s v ä r t är också, att för- h å l l a n d e t mellan den d ö d e och d e m som rest minnesmärket inte finns uttryckt. Att den d ö d e e n b a r t n ä m n s vid n a m n , förekommer i ett fyrtiotal svenska runinskrifter.

U p p l a n d , Össeby-Garns sn, Össeby kyrkoruin

I s a m b a n d m e d restaureringsarbeten p å Össeby kyrkoruin 1971 tillvaratogs 12 runris- t a d e eller e n b a r t o r n e r a d e fragment av 6 eller möjligen 7 runstenar. F r a g m e n t e n h a r förts in till Statens historiska m u s e u m för granskning. D e är samtliga av sandsten. I n g a spår av ursprunglig färg är b e v a r a d e .

D e n runologiska undersökningen av fragmenten och den mikroskopiska granskningen av stenmaterialet gav följande resultat:

F e m fragment, n e d a n betecknade 1-5, är av r ö d b r u n sandsten, finkornig och tät.

M a t e r i a l och huggningsteknik visar, att fragment 1 och 2 ingått i s a m m a runsten; även de inbördes likartade fragmenten 3-5 h a r m e d största sannolikhet hört till d e n n a runsten. Fig. ig.

F r a g m e n t 1 påträffades i den västra b o g å r d s m u r e n , omkring 4 m S o m dess nord- västra hörn. M å t t ; 44 x 34 x g cm. R u n o r n a s höjd 5 cm. De är djupt h u g g n a .

(20)

Fig. 19. Fragment (1-5) av runsten från Össeby kyrkoruin, Össe- by-Garns sn. Foto N. Lagergren (ATA). — Fragments 1-5) ot runestone from össeby Church ruin. össeby-Garn parish.

Inskrift:

. . . m o p u r - s . . .

» . . . m o d e r . . . »

På det b e v a r a d e partiet framför 1 m h a r inte någon r u n a varit ristad.

F r a g m e n t 2 och 3 är e n b a r t ornerade, inga spår av r u n o r . F r a g m e n t 2, som h a r m å t - ten 44 x 23 x 6 cm, påträffades i yttersidan av ruinens östgavel; fragment 3, som h a r m å t t e n 17 x 14 x 4 , 5 cm, inne i ruinen i rasmassorna från södra l å n g h u s m u r e n och öst- gaveln.

(21)

Fig. 20. Runstensfragment (6-11) trän Össeby kyrkoruin, Össeby- Garns sn. Foto N. Lagergren (ATA). — Runestone fragments (6-11) from Össeby Church ruin.

F r a g m e n t 4 påträffades k n a p p t 1 m utanför östgavelns mitt. M å t t : 83 x 65 x 15 c m . R u n o r n a s höjd 4 - 5 cm.

Inskrift:

. . . - s t a i n in u k - i k n - . . .

» . . . stenen . . . »

2 c m framför 2 S finns ett stycke av en hst bevarat. Efter 8 n en avflagring, inga spår av något skiljetecken. R u n a 14 h a r varit r eller b .

F r a g m e n t 5, som e n b a r t är ornerat och h a r m å t t e n 1 6 x 9 x 2 cm, hittades intill det föregående fragmentet, m e d vilket det h a r hört s a m m a n m e n u t a n passning.

(22)

F r a g m e n t 6 påträffades alldeles intill fragment i. Grågul sandsten. M å t t : 33 x 18 x 7 c m . R u n h ö j d 5 cm. Fig. 20.

Inskrift:

. . . u k - r u n - . . .

» . . . och R u n . . . »

Av 1 u saknas n e d r e hälften av hst. Av r u n a 6 h a r den övre tredjedelen av hst gått förlorad i en skada. I skadans nedre del kan skönjas resterna av en f- eller k-bistav. R u n - följden 3-6 svarar n ä r m a s t mot ett s a m m a n s a t t n a m n p å Run-, troligen runsv. Runfastr eller Runfriår.

F r a g m e n t e t är i fråga om material och ristningsteknik e n a h a n d a m e d fragmentet U 185 A från Össeby kyrkoruin. De kan tänkas h ä r r ö r a från s a m m a runsten.

F r a g m e n t 7 påträffades sönderbrutet i två delar i den västra b o g å r d s m u r e n , 15 m S o m dess n o r r a h ö r n . R ö d b r u n sandsten m e d g r å a inslag. M å t t : 42 x 23 x 5 cm. R u n o r - nas höjd 6,5 cm. Fig. 20.

Inskrift:

. . . - t : f a r . . .

Av r u n a 1 återstår endast en snett n e d å t höger riktad bistav, som bildat den övre bistaven i en o - r u n a eller den högra i en I- eller t - r u n a . I 2 t tycks ristaren h a utnyttjat en felhuggen linje och tillfogat en t-bistav till vänster om d e n n a . Till höger h a r aldrig någon bistav funnits. Framför sk h a r det funnits plats för en r u n a , som i så fall gått för- lorad, n ä r fragmentet bröts itu.

F r a g m e n t e t kan inte kopplas s a m m a n m e d något a n n a t känt runstensfragment från ö s s e b y kyrkoruin.

F r a g m e n t 8 påträffades i murlivet till kyrkans n o r r a långhusmur, 1,5 m ö o m murens västra h ö r n . Ljusröd, grovkornig sandsten m e d grå inslag. M å t t : g x 8 x 5,5 c m . H u r u - vida n å g r a djupt h u g g n a linjer är rester av en runslinga m e d r u n o r eller blott av orna- mentik kan inte avgöras. Fig. 20.

F r a g m e n t g, ett e n b a r t o r n e r a t fragment av ljusröd, grovkornig sandsten, m å t t 1 0 x 7 x 4 cm, påträffades i västra gavelns rasmassor. Fig. 20.

F r a g m e n t 10, likaledes e n b a r t ornerat, låg utvändigt i sakristians nordvästra h ö r n . Det h a r m å t t e n 36 x 21 x 5,5 cm och är av b r u n r ö d , grovkornig sandsten. Fig. 20.

F r a g m e n t e n 8 och g kan h a hört till s a m m a runsten som två i sakristian ig70 funna fragment; fragmenten är dock för små för en säker attribuering. F r a g m e n t 10 kan inte föras s a m m a n m e d något av de från kyrkoruinen k ä n d a runstensfragmenten.

F r a g m e n t 11 påträffades sönderbrutet i två delar i östgavelns yttersida, 1,2 m S o m gavelns n o r r a h ö r n . Fig. 20.

Brunröd, tät och grovkornig sandsten. M å t t : 53 x 40 x 9 cm. R u n h ö j d 6 cm. F r a g - m e n t e t h a r utgjort den nedre högra delen av en runsten. I n t e heller detta hör ihop m e d något från kyrkoruinen känt fragment.

Inskrift:

. . . u n s i . . . + . . .

(23)

Fig. 21. Återfunnet fragment av runsten U 183 össeby kyrkoruin, össeby-Garns sn. Foto N. Lagergren (ATA). — Rediscovered fragment of rune stone U 183 össeby Church ruin.

I 1 u saknas större delen av hst. På det ställvis skadade partiet mellan 4 i och sk finns inga spår av r u n o r .

F r a g m e n t 12 hittades i långhuset, omkring 6 m Ö om dettas nordvästra hörn och intill den n o r r a långhusväggen. Det visade sig v a r a ett återfynd av ett enligt äldre u p p - gifter i västporten liggande runstensfragment, U 183, som sedermera förkommit. Fig. 2 1 .

R ö d b r u n sandsten, tät och grovkornig. M å t t : 68 x 35 x 8 cm. R u n h ö j d 4 cm. Rist- ningen på den kraftigt vittrade ristningsytan är väl huggen. E n jämförelse m e d P. Helgo- nius och J . H a d o r p h s träsnitt i Bautil (B 117) visar, att fragmentet var något större till omfånget p å 1600-talet.

Inskrift:

. . . r k i • e f t i a • i n k i h u a l t • s u n • s i n . . . - k u n - - . . . 5 10 15 20 ' 25

» . . . m i n n e s m ä r k e efter Ingevald, sin son . . . »

P å g r u n d av en skada, som tagit bort det övre h ö g r a hörnet av fragmentet, saknas n u överdelen av r u n a 24, som snarast varit i. Av r u n a 28 är nedre hälften av en hst b e v a r a d . 2 cm till höger o m d e n n a en i det n ä r m a s t e lodrätt ristad stav, som något litet böjer av in mot n ä m n d a huvudstav. Den är möjligen en rest av en u-bistav.

Östergötland, Slaka kyrka

P å ett av J . H a d o r p h och J . Leitz signerat träsnitt i Bautil av den fragmentariska r u n - stenen ö g 117 vid Slaka kyrka anges stenens plats vara »Slaka södra kyrkoport i n n a n - till» och p å J . W a l l m a n s teckning från 1800-talets förra hälft uppges den finnas »i södra r i n g m u r e n » . Den h a r sedan W a l l m a n s tid varit förkommen, m e n återfanns i februari

1971 i den södra b o g å r d s m u r e n , 15 m Ö o m murens sydvästra h ö r n . Fig. 22.

(24)

Fig. 22. Återfunnet fragment av runsten ö g 117 Slaka kyrka. Foto H. Gustavson (ATA). — Rediscovered fragment ot runestone ö g 117 slaka Church,

R u n s t e n e n h a r placerats i kyrkans vapenhus och står rest mot den östra väggen, N o m ingången till vapenhuset.

Grovkornig, grå granit. Stenens ristningsyta 88 x 45 cm, största tjocklek 28 cm. R u - n o r n a är av kortkvisttyp, ovanligt höga. Till följd av kantskador h a r de flesta av d e m förlorat sina övre delar, och deras höjd varierar nu mellan 11 och 26 c m (a ej medräk- n a t ) . D e står ristade i två r a d e r m e d en skiljelinje som bas. Ristningslinjerna ä r djupa och tydliga. Stenen är avslagen i b å d a ä n d a r och inskriften därigenom ofullständig. Till följd av kantskadorna kan endast inskriftens främre hälft läsas m e d en viss grad av säker- het. D e äldre avbildningarna, d ä r r u n o r n a s former är fullständigare och d ä r läsningarna av inskriftens första hälft s t ä m m e r överens, supplerar läsningen p å den återfunna r u n - stenen.

Inskrift (med texten inom [] supplerad efter Bautil och W a l l m a n ) : . u i a • b a | j [ • ] t [ i a • s t i n • ] p i n . . . | . . . - - - a • - - h a - - - : - - u -

5 10 i i * 20 '25 30

» . . . lät förfärdiga (?) d e n n a sten . . . »

(25)

Samtliga runor, u t o m möjligen 2 i, skadade i t o p p a r n a . Runföljden 1-6 säker.

7 och 11 t h a r bistavarna ansatta ett stycke ned på h u v u d s t a v a r n a . Något mer ä n nedre hälften av en hst samt en dubbelsidig, snett n e d å t höger riktad bistav åter- står av g a. Partiet mellan 16 n och brottet h a r ej varit ristat. Av r. 17 återstår basen av en hst samt p å halv runhöjd spetsen av en snett u p p å t höger riktad bistav. Mellan r u n a 18 och ig ett m e l l a n r u m u t a n spår av skiljetecken; de två r u n o r n a består av h u v u d s t a v a r u t a n bistavar. D e t s a m m a gäller för r u n o r n a 21-22 och 2 5 - 2 6 . R. 20 består av en h u v u d - stav samt en snett u p p å t höger riktad dubbelsidig bistav, som skär hst på halv runhöjd.

S a m m a utseende h a r r. 24, 27 och 28. Formellt kan de v a r a a - r u n o r . R. 2g består liksom r. 31 av en hst och en snett nedåt höger riktad dubbelsidig bistav, som skär hst p å ungefär halv runhöjd. 30 u är trots skadan säker.

Runföljden 1-3 h a r utgjort efterleden i ett m a n s n a m n på -ver eller ett icke tidigare belagt m a n s n a m n Vin..

Runografiskt intressant är att, såvida det inte rör sig om felristningar, kortkvist-s h a r givits full runhöjd (dvs. formen av en i-runa) samt att i a n v ä n t s för att beteckna diftong p å ett för svenska inskrifter med kortkvistrunor unikt sätt i 7-9 t i a och 10-13 s t i n . Aterfyndet stärker Brates förslag att läsa r u n o r n a 7-9 som runsv. teyia ( - gotiska taujan) 'göra i ordning, förfärdiga'. D e l t a verb är från nordiskt o m r å d e m e d säkerhet endast k ä n t i två runinskrifter från folkvandringstid, Gallehus och Garbolle.

Inskriften h a r av I. Sanness J o h n s e n i Stuttruner i vikingtidens innskrifter (Oslo 1968), s. 98 p å runologisk g r u n d övertygande daterats till perioden o. goo eller tidigare.

Helmer Gustavson

Summary

Of the thirty-three r u n e linds m a d e in 1971 twenty-eight were newly discovered a n d five rediscovered. Most are medieval inscriptions: seven from G o t l a n d

(inter alia figs 1-5), twelve from Lödöse (inter alia figs 6—12), o n e from Skara (fig. 13), o n e from V ä s t m a n l a n d (fig. 14), two from Ö l a n d (fig. 15, 16).

F o u r of the new finds from Lödöse have b e e n published separately in Forn- v ä n n e n 1972, p p 94 f. A n o t h e r , also from Lödöse, is u n d e r g o i n g conservation a n d will be r e p o r t e d in n e x t year's accessions.

T h e six inscriptions which are r e p r o d u c e d in figs 1, 5, 7—9, 14 consist only of a p e r s o n a l n a m e , in t h e case of t h a t shown in fig. 14 in latinized form. Figs 7 - 9 r e p r o d u c e o w n e r s h i p marks. I n s c r i p t i o n s in figs 4 a n d 15 have a L a t i n linguistic form. T h e buckle in fig. 13 has as d e c o r a t i o n t h e m a k e r ' s signature in relief- carved r u n e s . A m o n g lhe medieval inscriptions, it has not been possible to inter-

pret those depicted in figs 2, 3, 10—12 o w i n g to clamage etc.

T h e Viking era finds n u m b e r ten in all. A m o n g these is a c o m p l e t e U p p l a n d i c r u n e stone the inscription 011 which is r e p o r t e d by S. B. F. Jansson in a separate a r t i d e ( F o r n v ä n n e n 1972, p p 170). T h e o t h e r finds are r u n e s t o n e fragments from U p p l a n d (tigs 17-21) with the e x c e p t i o n of o n e item (fig. 22) which was rediscovered in Ö s t e r g ö t l a n d .