• No results found

ROXANA: Revolutionens begravning

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "ROXANA: Revolutionens begravning"

Copied!
2
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

www.svalorna.se

Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell- Inga bearbetningar 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se

D E N 4 A U G U S T I 2 0 0 8

ROXANA: Revolutionens begravning

Roxana Ortiz i Nicaragua, inlägg 8

Motorvägarna var proppfyllda med bussar med Frente Sandinista de Liberación Nacional´s (FSLN)- anhängare och alla var på väg till La Plaza de la Fe, torget som ligger mittemot den smutsiga- och illaluktande Managuasjön, för att hedra och fira revolutionen som ägde rum en 19 juli 1979. Jag har aldrig sett en liknande

folksamling.

Mitt i bruset blundade jag ett litet tag för att ta del av den rödsvarta historien som så mycket präglar Nicaraguas folk. Jag andas in och tänker mig tillbaks till 1979; kalla kriget, oljekrisen, Thatcher-eran, Sveriges internationella engagemang för tredje världen och jag som var ett år gammal och bodde i Sverige. Men jag vaknar snabbt ur dvalan och inser att mycket har hänt med FSLN sedan dess.

"Landet under min hud"

Jag har precis avslutat ”Landet under min hud” av den nicaraguanska författaren och feministen Gioconda Belli. Den handlar om förarbetet till revolutionen, vad som hände under åttiotalet och slutligen FSLN´s valnederlag 1990. Boken tar fart utifrån en kvinnas liv, arbete och politiska engagemang på toppnivå.

Förändringen som aldrig kom

Jag slår igen boken. Sandinismen som en gång hade en riktig vilja och makt att

omvandla de rådande samhällsstrukturerna och arbeta för ett jämlikt samhälle har idag förvandlats till något som jag inte känner igen. Sandinismen hade under sjuttiotalet en vision – demokratin skulle enbart tjäna folket och inte några välbeställda personer för att fortsätta ackumulera rikedomar. Sandinismen handlade om att bygga upp ett demokratiskt system för folket, av folket. Idag ser jag ett Nicaragua som i sin retorik vill ha ett rättvist samhälle, men som misslyckas brutalt med denna mission i

praktiken. Fattigdomen ökar, kvinnorna har inte tillgång till säker abort, en femtedel av barnen lider av undernäring, skattefria industrier utnyttjar kvinnornas kroppar för

(2)

www.svalorna.se

Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell- Inga bearbetningar 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se

en skamlig lön. Var är demokratin för folket som FSLN en gång föreslog och fick folket att sluta upp till kamp mot diktatorn i hoppet om ett bättre samhälle?

Jag ser svarta kläder

Idag ser jag fattiga bönder, kvinnor och barn som fortsätter sin vandring i

kapitalismens fotbojor. Religiös fanatism verkar ersätta kritiska samhällsanalyser.

Revolutionen är på väg till sin begravning och ingen sörjer.

Roxana Ortiz

infonicaragua@svalorna.se

References

Related documents

Men han ser det också som ett uni- versalmedel för att lösa problem som världsfreden, eller avvärja till och med än- nu större katastrofer än ett världskrig.. Det är lätt

I de fall där muntligt berättande görs i ett syfte att bevara eller tradera en religiös trosuppfattning eller där berättelserna innefattar religiösa teman, motiv

Beträffande en webbutiks ansvar till att anpassas till Universal Design så tycker hon att det är onödigt att företag missar potentiella kunder, för att de inte är tillgängliga

Ärligare famntag hade icke Liss gifvit på mången god dag, men så hade han också kommit till insigt om att Olof väl hade förtjent den lycka, som han erbjöd honom — sedan det

rer, att europeerna inte tycka om barn, när de behöver betalas för att ta vård om sina fosterbarn. ”Hos oss äro alla barnen kött av vårt kött och ben av våra ben, och vi

Hur privata och hemliga dessa situationer är kan dock vara en aning svårt att avgöra, då handlingarna inte alltid redogör personernas relationer helt och hållet, och där med kan det

anställt 15 professionella musiker till Arméns musikkår för att dels tillgodose försvarsmaktens behov av militärmusik, dels kunna garantera en viss standard på den

Torstendahl menar även att Lindman hade en ambivalent inställning till demokratin och ofta kritiserade demokratin för dess negativa sidor i sina tal, och denna kritik handlade