Ett religiöst kulturarv av folket?
Författare: Sara Rosén Andersson
Folksagor i Sverige som en form av religiöst
kulturarv, av och för folket
Tack
Tack till Representanter från Sagobygden och Berättarnätet Kronoberg som har delat med sig av ovärderliga kunskaper, litteraturtips och inspiration.
Ett stort tack riktas till min handledare Stefan Arvidsson som har guidat mig genom arbetet med din feedback, litteraturtips och kloka tankar.
Tack även till Ajdin Turcinovic som har gett feedback och kritik under den här tiden. Med dina kloka synpunkter och nya infallsvinklar har jag fått stor
hjälp och stöttning på vägen.
Ytterligare tack till Noah Danielsson, för ditt tålamod och din givande feedback till arbetet. I stunder av uppgivenhet har du funnits där och givit
mig nytt självförtroende i det jag gör.
Abstract
The aim for this essay was to study the concept of cultural and religious heritage. Background to this essay is a personal interest in Swedish folklore and folk tales but also an interest in cultural and religious heritage as a concept. The theoretical framework is based on the Australian heritage and museum researcher and archaeologist Laurajane Smith. Smith criticize the way western civilizations tends to create and legitimize cultural heritage in a way that some groups’ cultures protects while others risks too fall into oblivion. She discusses the possibilities for the concept of intangible heritage to challenge the heritage creation of today.
A major part of the folk tales in Sweden contains several religious themes and motives which originates from Christianity and folklore. Through text analysis, this essay shows the variety of religious themes, motives and subcategories that is the common denominator for the narratives.
Discoveries from the text analysis combined with previous research lays the foundation for the discussion. What we consider to be a cultural, or religious heritage today has, according to Smith, been established by a minor elite who has had the interpretive precedence to accept or dismiss certain cultural expressions as a heritage. The folk tales, as an intangible heritage, can become the cultural and religious heritage of, and for the people. In the tales that have been preserved it is not the kings voice, nor the church voice we hear. It is the voice of the worker, the farmer and the crofters. Intangible cultural heritage can provoke the meaning of cultural heritage and who’s heritage we speak of.
Nyckelord
Kulturarv, Religiöst kulturarv, Folksagor, Muntligt berättande
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Den muntliga berättartraditionen i Norden 3
1.2 Den muntliga berättartraditionen i Sverige 5
1.3 Den muntliga berättartraditionen i Småland: Sagobygden 7
2 Syfte och frågeställning 9
3 Begreppslista 10
3.1 Saga, sägen och legend 10
3.2 Kulturarv 11
3.3 Religiöst kulturarv 12
4 Tidigare forskning 15
4.1 Relevant forskning Kulturarv och kulturarvsskapande 15 4.2 Relevant forskning kring muntligt berättande, sagor och sägner 18
5 Teoretisk utgångspunkt 21
5.1 Konsekvenser en auktoriserad kulturarvsdiskurs medför 22
5.2 Kritisk kulturarvssyn 23
5.3 Kritik mot Smiths teori 24
6 Metod 25
6.1 Textanalys 25
6.1.1 Tillvägagångssätt 26
6.1.2 Ett hermeneutiskt synsätt 26
6.2 Intervjuer 28
6.2.1 Forskningsetiska ställningstaganden i intervjuerna 29
6.2.2 Urval och avgränsning 30
6.3 Metodkombination 31
7 Resultat och analys 32
7.1 Vilka religiösa teman och motiv finns inom folksagor i Sverige? 32
7.1.1 Djursagor: 32
7.1.2 Ursprungssagor 34
7.1.3 Undersagor 36
7.1.4 Legendsagor 38
7.1.5 Sagor om pojken och den dumma jätten 40
7.1.6 Skämtsagor 42
7.1.7 Tre övergripande teman i folksagorna 43
7.1.8 En parallell trosuppfattning 43
7.1.9 Sociala hierarkier inom och mellan sagorna 45
7.1.10 Skämtsagor och klassperspektiv 46
7.2 På vilka sätt kan folksagor och sägner ses som en del av ett religiöst
kulturarv? 47
7.3 Vilka möjligheter och utmaningar finns det i att använda sagor med religiösa teman och motiv i ett didaktiskt sammanhang? 50
8 Vidare forskning 53
8.1 Forskning kring kulturarv 53
8.2 Muntligt berättande som metod att bevara och tradera religion 54
8.3 Kulturarv, religion och tradition i skolan 54
9 Avslutning 56
1 Inledning
Det var en gång en gumma som gick till prästen för att låna tre gudliga böcker, för det var en snäll gumma kan veta. Men prästen som inte trodde att det var något vidare bevänt med
>>Snälldomen<< gav henne två gudliga böcker och en sagobok, för att pröva.
Efter en tid kom gumman åter med böckerna. Hon neg och såg frommare ut än vanligt, då hon pratade med prästen.
- Nå, vad tyckte mor om den? Undrade först prästen.
- Å, de va ju hyggliga, blev svaret.
- Och någon nytta har väl mor haft av dem och ni kan väl räcka mig den bok som ni fann var uppbyggligast, sa prästen.
Gumman räckte då fram sagoboken.
– Den var mig mest till nytta, tyckte hon.1
Folksagorna har genom historien spelat en viktig roll i människans liv, något som inledningssagan vittnar om. Men vad är då en folksaga? Författaren och berättaren Per Gustavsson och etnologen Ulf Palmenfelt skriver att folksagor är berättelser som vanligtvis inte delats genom text utan förts vidare när människor berättat dem för varandra. En annan viktig definition av folksagor är att de kan beskrivas som fiktiva berättelser. 2 Omkring 1400–1500-talet började människor berätta sagor som en form av vardagsunderhållning.
Sagoberättandet var för tiden inte en ny företeelse men hade främst tidigare berättats av experter och inom högtidliga, rituella eller religiösa
sammanhang.3 Människans fantasi, tankar och vidskeplighet kunde gestaltas i sagorna som både kunna roa och skrämma sina lyssnare.
Vid sidan om kristendomen och de bibliska berättelserna levde en folktro kvar hos människor där sagorna kunde innefatta övernaturliga väsen och bibliska karaktärer. Jättar, troll och gårdstomten levde kvar vid sidan om
1 Gustavsson, Per och Palmenfelt, Ulf. (2017). Berättelserna. I, Folksagan i Sverige Sid. 9.
2 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Insamlarna. I, Folksagan i Sverige. Sid. 10.
3 Ibid. Sid. 9-10.
Gud, Jesus och Djävulen. I bilaga 1 presenteras sammanfattningen av vad de olika sagokategorierna kunde innefatta kring religiösa teman och motiv, baserat på den sagokategorisering som Gustavsson och Palmenfelt gör i Folksagan i Sverige.4
I tider före skriftspråkets intåg var det muntliga berättandet ett sätt att tradera kunskap och underhålla på. Att berätta sagor var en konst och för den som lyssnade till sagorna kunde berättelsen blandas med individens fantasi. När det skrivna ordet gjorde entré var böcker en dyr vara. Med tryckkonstens hjälp blev böcker och andra skrifter både enklare och billigare att producera, vilket också ledde till att allt fler kunde ta del av det skrivna ordet. Men det muntliga berättandet levde kvar, och har fått ett uppsving och ökat intresse av såväl forskare som berättare in i vår nutid.
Berättelserna som finns bevarade i Sverige är inte främst as svenskt ursprung. Av de omkring 1300 sagor som finns nedskrivna är endast en bråkdel från Sverige och Norden. Sagorna har spridits och delats världen över och mellan kulturer. Gustavsson och Palmenfelt skriver följande om sagorna som en del av en svensk kultur att ”De allra flesta har liksom mycket annat av det vi idag uppfattar som svensk kulturlånats in utifrån.”5
Fokus för den här uppsatsen är de svenska folksagorna och sägnerna i form av ett religiöst kulturarv. Vilka religiösa teman och motiv finns i sagorna samt vad är ett religiöst kulturarv och hur kan folksagor i Sverige ses som en del av ett religiöst kulturarv? Dessa ämnen leder till frågan kring didaktiska möjligheter och utmaningar i användandet av sagor och andra berättelser med religiösa teman eller motiv i pedagogiska sammanhang. Nedan följer en kort överblick för den muntliga berättartraditionen i Norden, Sverige och Småland för att ge en bakgrund till sagornas och berättandets roll.
4 Gustavsson, Per och Palmenfelt Ulf. (2017). Folksagan i Sverige.
5 Ibid. Sid. 10.
1.1 Den muntliga berättartraditionen i Norden
Den muntliga berättartraditionen i Norden har en lång historia. Tiden innan de skriftliga religionernas intåg berättades muntliga historier om mytologi, legender och folktro. 6 Det muntliga berättandet är idag ett immateriellt kulturarv som idag är upptaget på UNESCO:s lista över immateriella kulturarv som ska bevaras. Och Sagobygdens arbete har tagits upp av UNESCO som ett metodiskt exempel för det arbete som görs med att bevara och föra vidare kulturarvet.7
I boken Muntligt berättande i Norden görs flera nedslag som ger en bild av den muntliga berättartraditionen i Norden. 8 Folkloristen Bo Almqvist beskriver hur sagor och sägner från två olika kulturer har mötts och utbytts mellan människor. De isländska och färöiska sagorna delar flera karaktärer och teman. I berättelserna skämtar bland annat irer om nordborna och vice versa9. Det är inte bara sagor där man skämtar och driver om den andar som finns nedtecknade. Sagorna vittnar även om att gemensamma intressen. De vittnar om att förhoppningar och farhågor delades av de olika kulturerna.
Främst inom sägnerna, menar Almqvist, att det här blir synligt. Där människor i vardagssituationer i många fall oväntat överrumplas av övernaturliga väsen och då sätts i farliga eller skrämmande situationer.
Ett viktigt resultat av att dess kulturer mötts är att ett traditionsbyte av folksagomotiv kunnat ske. Sagor och sägner kring förbannelser,
övernaturliga kor och liknande anekdoter från de båda kulturerna vittnar att de tagit inspiration från, och utvecklats av varandras berättartradition.10
6 Gustavsson och Palmenfelt (2017). Sid. 19-20.
7 Sagobygden.se. UNESCO. Hämtad 2020-11-12
8 Söderlind, Bengt Göran. (1995). Muntligt berättande i Norden.
9 Almqvist, Bo. (1995). Nordiska och keltiska sagor och sägner i möte på Island och Färöarna. I, Söderlind, Bengt Göran. (1995). Muntligt berättande i Norden.
10 Almqvist. (1995). Sid. 34-37.
I etnologen Bengt af Klintbergs kapitel Folksägner och turism11 flyttas till viss del fokus från Norden till den tyska staden Hameln upp som ett exempel på hur sägnen om råttfångaren används för att locka turister till staden. I form av teaterföreställningar, bakverk, ett museum, och inverkan på
stadsplaneringen har staden Hameln blivit världskänd genom att en sägen hålls levande12. af Klintberg skriver att människor har en benägenhet och vilja att ge sin fysiska miljö en historia. Sägnerna bidrar till att skapa en hemkänsla för människorna som tar del av dem. Förr som nu vill människor läsa om, och berätta, sägner från den egna hemmiljön13.
Den muntliga berättartraditionen består av ett kulturutbyte som har varit stark på flera håll i Norden och norra Europa. Gustavsson och Palmenfelt pekar på det faktum att inte många av de folksagor vi har bevarade i dag av ett
svenskt, eller ens europeiskt ursprung utan berättelserna har färdats över hela världen och anpassats till nya kulturer och geografiska platser. I och med den slutsatsen benämner författarna sitt verk för ”Folksagan i Sverige” och inte svenska folksagor.14
11 Af Klintberg, Bengt. (1995). Folksägner och turism. I, Söderlind, Bengt Göran. (1995).
Muntligt berättande i Norden. Sid. 123-150.
12 Af Klintberg. (1995). Sid. 123-127.
13 Af Klintberg. (1996). Sid. 128-129.
14 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 10
1.2 Den muntliga berättartraditionen i Sverige
Berättartraditionen tycks leva vidare även i Sverige. Det första stora bidraget till att samla in sagorna skedde under 1600-talet. Då med politiska motiv att som en nybliven stormakt gräva fram storslagna berättelser och myter som skulle hävda sig mot de andra stormakterna nere i Europa. Till skillnad från flera av de andra länderna hade inte Sverige en långvarig kultur när det kom till skriftspråket. Men dock fanns i Sverige en lång tradition när det kom till berättande. Med hjälp av berättartraditionen i Sverige kunde syftet bland annat vara att stärka den lokala och kollektiva identiteten och tillskriva den fysiska miljön en historia.15
Den andra, och största, tidsepoken för insamlande och nedtecknande av folksagor i Sverige inleddes kring mitten av 1800-talet och runt 100 år framåt i tiden. En anledning till detta stora intresse för folksagor kan ses som en reaktion mot att Sverige förlorade Finland år 1809 och ett nytt behov av att skapa en nationell identitet väcktes. De svenska invånarna skulle kunna hänvisa till sin rätt och tillhörighet till en gemensam nation med ett
gemensamt kulturarv. 16 För att kunna hänvisa till ett gemensamt kulturarv behöver levande kulturer omvandlas till materiella objekt. En nedtecknad sagosamling är enklare för en hel nation att ta del av än de muntligt traderade berättelserna.
I arbetet med att skapa ett nytt svenskt kulturarv hade Götiska förbundet ett stort inflytande. Största fokus för medlemmar från förbundet var att studera fornforskning i form av folkdiktning och poesi. Denna samlade folkliga diktning benämndes som folkpoesi, en diktning som sammanfattar en för nationens befolkning en kollektiv världsåskådning. Det var den här samlade
15 Af Klintberg. (1996). Sid. 128-130.
16 Molin, Torkel. (2003). Den rätta tidens mått. Götiska förbundet, fornforskningen och det antikvariska landskapet. Sid. 75
förkristna, och oförstörda, folkpoesin som skulle utgöra kärnan i en svensk nationell identitet. 17
Fokus skiftade sedermera från att hitta en nationell enhet till att studera lokala traditioner. Istället för att se Sverige som en kulturell och språklig enhet växte en bild fram av ett land med en stor variation. Skilda ritualer, seder och bruk levde sida vid sida om varandra inom samma nation. En annan aspekt är att det var akademikerna som till en början utgjorde den smala elit som hade den priviligierade ensamrätten över att beskriva
verkligheten. Folket studerades från ett utifrån/ovanifrån perspektiv. Folket i sig blev allt mer angelägna om att återge och nedteckna sina egna berättelser.
Under andra halvan av 1800-talet kom så elitens makt över verklighetsskildringarna att ifrågasättas. 18
Likt det som Laurajane Smith lyfter fram så tillskrivs kulturarvet en viss elit i samhället. Denna elit av exempelvis arkeologer och akademiker har i stor utsträckning haft ensamrätt på vad ett kulturarv är och vilka värden samt normer som bäddas in i begreppet kulturarv.19
17 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 56-57.
18 Ibid. Sid. 415-416.
19 Laurajane Smith. (2006). Uses of Heritage. Sid.15.
1.3 Den muntliga berättartraditionen i Småland: Sagobygden
Den muntliga berättartraditionen i Småland har en lång historia. I sydvästra Småland har flertalet sagoinslamlare och sagoberättare både levt och
verkat.20 1990 startades berättarfestivalen i Ljungby som sedan dess har varit ett återkommande evenemang. Människor samlades Ljungby som hade en sak gemensamt: ett intresse för det muntliga berättandet. Från att enskilda entusiaster utövade berättandets konst samlades man i vad som kom att bli en levande rörelse, något som kan beskrivas som en renässans för muntligt berättande.21 I samband med den första berättarfestivalen startades den ideella föreningen Berättarnätet Kronoberg. På Sagobygdens hemsida kan man ta del av berättarnätets vision:
Vi värnar om det muntliga berättandet och vill medverka till att den muntliga
berättartraditionen förs vidare. Vi vill sprida kunskap om folkdiktens sagor och sägner samtidigt som vi strävar efter att lyfta fram människors egna livsberättelser i dagens samhälle. Vi fungerar också som ett kontaktnät mellan människor som är intresserade av berättande.22
Sagobygden blev en benämning på de tre kommunerna Ljungby, Alvesta och Älmhult där berättarnätet verkar. Genom att väcka liv i sägnerna väcks också ett intresse för hembygden och historian samt bygger en starkare kulturell identitet. Tillsammans med de fysiska platser och objekt som finns bevarade från förr kan sägner och sagor ge en bild av livet förr. De folkliga
berättelserna kan endast leva vidare om de berättas vidare.23
Idag arbetar Berättarnätet Kronoberg och Sagobygden med olika metoder och modeller för att sprida den muntliga berättartraditionen i Småland, Sverige och världen. På sagomuséet kan besökare både ta del av berättelser och själva utöva berättarkonsten. Runt om i landskapet finns sägenplatser att
20 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Folksagan i Sverige. Insamlarna och berättarna.
21 Junker, Ida och Rehnman, Mats. (2019). Muntlig berättande – en handbok. Sid. 10
22 Sagobygden.se. Berättarnätet Kronoberg. Hämtad: 2020-11-8.
23 Gustavsson, Per. (2003). Kronobergsboken.
besöka och med hjälp av en kan man gå på skattjakt efter sägner. Idag arbetar man med, förutom berättarfestivalen, muséet och sägenplatserna, med en kurs på Linnéuniversitet, med berättande i vården och ute på skolorna.
Mycket har hänt inom Berättarnätet Kronoberg och Sagobygden sedan starten för 30 år sedan. 2014 blev Berättar Kronoberg utsedda till ackrediterade rådgivare för UNESCOS konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet som enda rådgivare från Sverige. Arbetet som ackrediterade organisationer ses som ett sätt att knyta samman det lokala och internationella arbetet med det immateriella kulturarvet. Sedan 2018 är Berättarnätet Kronoberg och Sagobygden upptagen på UNESCOS år sedan lista över immateriella kulturarv och som goda metodiska exempel på hur man arbetar med ett kulturarv.24 På så sätt har den muntliga
berättartraditionen i Småland och Sverige också blivit en känd aktör internationellt.
24 Sagobygden.se. UNESCO. Hämtad: 2020-11-18.
2 Syfte och frågeställning
Den svenska muntliga berättartraditionen är idag att betrakta som ett immateriellt kulturarv av UNESCO. En stor del av folksagor och sägner i Sverige innefattar religiösa teman och motiv. Syftet med uppsatsen är att undersöka folksagor och sägner i Sverige som en form av religiöst kulturarv samt belysa hur ett religiöst kulturarv kan bevaras och traderas genom det muntliga berättandet och vilka didaktiska konsekvenser det kan leda till.
Frågeställning:
1. Vilka religiösa teman och motiv finns inom folksagor i Sverige?
2. På vilka sätt kan folksagor och sägner ses som en del av ett religiöst kulturarv?
3. Vilka möjligheter och utmaningar finns det i att använda sagor med religiösa teman och motiv i ett didaktiskt sammanhang?
3 Begreppslista
För att förtydliga relevanta begrepp görs en kortfattad beskrivning av begreppen. Tilläggas ska också att beskrivningen nedan är på inget sätt en fullt uttömmande definition av begreppens innebörd.
3.1 Saga, sägen och legend
Saga och sägen är två ord som till form och ursprung liknar varandra men som i sin innebörd har olika betydelser. Sagorna karaktäriseras av att de är diktade. Men även om folksagornas syfte är att underhålla kan de innehålla mycket kunskap i form av visdom och symbolik.25 Uppdelningen mellan en saga och sägen är inte alltid självklar. Af Klintberg beskriver sagan som mer av en poetisk form medan en sägen är mer historisk.26 Sägner är per
definition berättelser som gör anspråk på att vara sanna. Traditionella sägner innefattar ofta övernaturliga inslag och karaktäriseras av att de är
platsspecifika. De moderna sägnerna, urban legends, som har samma
funktion som de traditionella men innefattar vardagliga situationer snarare än övernaturliga händelser.27
Legender är i relation till saga och sägen en form av berättelser som innefattar verkliga personer, eller personer som antas ha funnits i
verkligheten. Legenderna har ofta en historisk kärna men som dramatiserats med övernaturliga inslag. Legendsagorna ska verka övertygande i syfte att exempelvis stärka tron eller sprida ett visst budskap.28 Ett exempel på
legendsagor är de sagor som har budskap förankrade i kristen tro. I några fall kan även legendsagorna omvandlas till sägner som beskriver händelserna som verkliga upplevelser.29
25 Junker och Rehnman. (2019). Sid. 30.
26 Af Klintberg. (1996). Sid. 128.
27 Junker och Rehnman. (2019). Sid. 27.
28 Ibid. (2019). Sid. 29.
29 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 20.
3.2 Kulturarv
Kulturarv är ett relevant begrepp för arbetets syfte och beskrivs av
Riksantikvarieämbetet som ”alla materiella och immateriella uttryck [..] för mänsklig påverkan.”30 Kulturarv kan dels handla om något som är, men kan också benämna något som sker. För att göra begreppet mer tydligt finns benämningen kulturarvsprocesser. Ett Kulturarv är inte ett kulturarv av sig självt utan det skapas i kulturella och sociala processer. En följd av att
beskriva kulturarvet som något socialt konstruerat är att det kan både ses som inkluderande och exkluderande då kulturarv som begrepp blir starkt
förknippat med kulturell identitet.31 Som Riksantikvarieämbetet skriver så innefattar begreppet både materiella och immateriella kulturarv.
Immateriellt kulturarv beskrivs av det svenska UNESCO-rådet som
”traditioner, seder och bruk, som har överförts mellan generationer.[..]
Immateriellt kulturarv är bortom nationsgränser, ständigt levande och i förändring.”32Annika Sjöberg, samordnare för arbetet med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet, beskriver det immateriella kulturarvet som något levande i ständig förändring. Traditioner och kulturer utvecklas och förändras, medan andra kulturarv försvinner.33 Det
immateriella kulturarvet är på intet sätt hugget i sten utan förändras över tid i takt med att människors levnadssätt och uttryckssätt förändras. Under
benämningen immateriellt kulturarv ska inte berättelserna, utan utövandet av det muntliga berättandet, ses som ett kulturarv. Tillsammans med den fysiska platsen, byggnader och objekt kan berättelserna förstärkas och förstås i sin historiska, sociala eller kulturella kontext.
30 Génetay och Lindberg. (2015). Plattform Kulturhistorisk värdering och urval:
grundläggande förhållningssätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet. Sid. 12.
31 Génetay och Lindberg. (2015). Sid. 66-68.
32 Svenska UNESCO-rådet. (2020). Immateriellt kulturarv.
33 Sjöberg. (2018). Levande traditioner. Institutet för språk och folkminnen.
3.3 Religiöst kulturarv
Att definiera religiöst kulturarv som begrepp tycks inte vara helt enkelt. Det är dock ett begrepp som är relevant och återkommer i uppsatsen och därför får ta ett något större utrymme i begreppsbeskrivningen. UNESCO beskriver religiöst kulturarv i två delar. I UNESCOS initiativ för tryggandet av arv av religiöst intresse beskrivs religiöst arv i två delar. Dels som religiös egendom, dels som heliga platser som beskrivs på följande sätt:
[..] any form of property with religious or spiritual associations: churches, monasteries, shrines, sanctuaries, mosques, synagogues, temples, sacred landscapes, sacred groves, and other landscape features, etc.".34 och “The term "Sacred site" embraces areas of special spiritual significance to peoples and communities; and the term of "Sacred natural site"
corresponds to the areas of land or water having special spiritual significance to peoples and communities.35
De ovan nämnda definitionerna innefattar materiella ting, sådant vi kan besöka, se och ta på. Etnologen Stefan Bohmandefinierar kulturarv på följande sätt:
Kultur är de värdesystem grupper av människor delar. Dessa värdesystem avsätter olika kulturuttryck, materiella som andliga. Somliga av dessa kulturuttryck anses ha speciella symbolvärden och utnämns därför till kulturarv. I praktiken får dessa av oss definierade kulturarv särskild institutionaliserad omsorg.36
Enligt Bohmans definition innefattar kultur och kulturarv inte enbart en materiell beskrivning utan även andliga kulturuttryck. De andliga kulturuttrycken går att tolka som att de även är en form av immateriellt kulturarv som kan innefatta seder, ritualer, traditioner och muntligt
berättande. Olika former av kulturuttryck blir enligt Bohman ett kulturarv när de anses ha ett visst symbolvärde.
34 UNESCO.se. Heritage of Religious interest. Hämtad: 2020-11-19.
35 Ibid.
36 Bohman. (2003). Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv. I Palmqvist, Lennart &
Bohman, Stefan (red.) Museer och kulturarv: en museivetenskaplig antologi. Sid.12.
Om man likt UNESCO beskriver religiöst kulturarv som platser, egendom och byggnader så fokuseras det religiösa kulturarvet enbart på kulturarv som materiella ting. Religion innefattar mer än platserna där religion utövas eller platser som anses vara heliga.
Docenterna Lizzette Gradén och Tom O’dell skriver att grupper idag har ett allt större behov av att göra anspråk på det som gruppen benämner som ”sitt kulturarv”. Genom att benämna vissa kulturyttringar som gruppens/nationens arv exkluderas andra kulturyttringar37. I och med att religiöst kulturarv främst har förknippats med materiella objekt exkluderas andra former av kultur. Etnologen Ulf Palmenfelt fokuserar på det muntliga berättandet och visar på att skapandet av de kollektiva berättelserna är ett sätt att skapa mening för vår existens där individuella berättelser kan bli viktiga delar i att skapa en kollektiv identitet. Att länka samman de individuella berättelserna med kollektiva utsagor som den stora gruppen kan relatera till är
grundläggande element i skapandet av ett kollektivt immateriellt kulturarv38. Den australienska professorn inom arv- och museistudier, Laurajane Smith belyser problematiken i den tradition som finns kring hur ett kulturarv skapas, bevaras och legitimeras. Om ett religiöst kulturarv enbart fokuseras på materiella kulturarv exkluderas alla andra former av kulturyttringar som innefattar religion och religiösa aspekter. Smith beskriver den dominerande diskursen för kulturarvsskapande och legitimering i västvärlden som en auktoriserad kulturarvsdiskurs (AKD). AKD fastslår och legitimerar inte bara vad som är ett kulturarv utan definierar även vem som har tolknings- företräde och makt att tala för arvets mening och funktion.39En sådan syn på kulturarv leder till att det endast är vissa gruppers kultur i samhället som
37 Graden, och O’dell. (2020). Sid. 17.
38 Palmenfelt. (2010). Narrating Cultural Heritage. Sid.63-73.
39 Smith. (2006). Sid. 29.
bevaras och legitimeras som ett kulturarv medan andra gruppers kulturyttringar förminskas.
I Sverige har kristendomen varit majoritetsreligion och det kan ha spelat en avgörande roll i vilka sagor och sägner som bevarades från bondesamhället under 1800-talet och vilka teman som sagorna innehåller. De religiösa teman, motiv och karaktärer som nedtecknades är främst förknippade med den kristna tron. Dock finns inslag av nordisk mytologi och även svensk och samisk folktro. Medan kyrkan förmedlade kristna berättelser för att ena folket under en gemensam kultur och religion existerade samtidigt en parallell trosuppfattning som går att läsa om under nästa avsnitt. Den parallella trosuppfattningen var full av folktro och övernaturliga väsen. Det var ingen motsättning för en person att gå i kyrkan på söndagar samtidigt som familjen satte ut gröt till gårdens tomte på julafton som intervjuerna bland annat behandlar under avsnitt 7.
Ett religiöst kulturarv som enbart legitimeras och förs vidare av de övre sociala grupperna i samhället, det som Smith benämner som eliten, missar religionen hos minoriteten. Om vi har ska ta oss friheten att benämna eliten som makten och minoriteten som folket så blir det enbart maktens kultur som får statusen kulturarv. Ur en sådan aspekt kan exempelvis makten
representeras av kyrkan medan folket representeras av
församlingsmedlemmarna. Levande kulturyttringar inom dessa grupper bör även kunna ses som ett kulturarv om de använts i syfte att skapa en kollektiv identitet i vilken värden och normer delas av gruppen.
Genom att belysa sagor och sägner med religiösa teman och motiv och det muntliga berättandet som ett kulturarv utifrån en mer kritisk kulturarvssyn kan en diskussion föras på ett sätt som inte gjorts tidigare kring religiöst kulturarv. Dels vad ett religiöst kulturarv är och hur det legitimerats. Inte minst vems religiösa kulturarv det är vi talar om och vilka religioners kulturarv som bevaras för framtiden.
4 Tidigare forskning
Avsnittet kring tidigare forskning innefattar forskning kring kulturarv, muntligt berättande och sagor och sägner av både svenska och internationella forskare. Som tidigare diskuterats under kulturarvsbegreppet är religiöst kulturarv svårdefinierat då det inte tycks finnas så utbredd forskning på ämnet. Därav presenteras forskning kring kulturarv i stort. Den tidigare forskning som hittats kring kulturarv och muntligt berättande har gett en bild över forskningsläget från sent 90-tal fram till idag. Tillsammans med
materialet som insamlats genom textanalys och intervjuer bidrar forskningen till att legitimera uppsatsens analys och diskussion.
4.1 Relevant forskning Kulturarv och kulturarvsskapande
Laurajane Smith är professor inom arv- och museumsstudier vid Australian National University. Hennes bok Uses of Heritage40 och artikel Theorizing heritage and museum visiting41 ligger till grund för uppsatsens teoretiska perspektiv. Hennes forskning kring hur kulturarv skapas samt legitimeras är relevanta och intressanta för vår syn på kulturarv i dag.
I inledningen till Uses of heritage gör Smith uttalandet att det finns inget egentligt kulturarv. Vad som benämns som ett arv och inte är enligt Smith en politisk fråga om plats, minne och identitet. Identitet beskriver Smith i Theorizing heritage and museum visiting som något i ständig förändring.
Vad en individ, grupp eller ett samhälle ses som ”sin identitet” omvandlas och ifrågasätts i takt med tidens sociala, politiska och kulturella behov.42 Smith skriver att en auktoriserad kulturarvsdiskurs är en förmedlande process som hävdar, förhandlar om och bekräftar vissa föreställningar om identitet
40 Smith. (2006). Uses of Heritage,
41 Smith. (2015). Theorizing heritage and museum visiting. I, Witcomb och Message (red.) Museum theory vol 1, I, Macdonald och Rees Leahy (red.) The international handbook och museum studies.
42 Ibid. Sid. 460.
och normer.43 Smith presenterar flera problem med dagens syn på kulturarv och hur ett kulturarv legitimeras men presenterar inga egentliga lösningar på problemet.
Ulf Palmenfelt är professor i etnologi vid Uppsala universitet. I artikeln Narrating cultural heritage44 knyts två av uppsatsens huvudämnen samman, det muntliga berättandet och kulturarv. Palmenfelt menar att det kollektiva berättandet också kan bidra till en kollektiv identitet och kultur. Författaren undersöker hur ett kollektivt kulturarv kan bildas utifrån individuella
berättelser.45 I svenska sagor och sägner framträder ofta berättaren som en återgivare av en händelse. Händelsen, personerna och platsen är vanligtvis viktiga karaktärer i berättelsen. Palmenfelt riktar fokus på historiska lokala händelser och inte berättelser med religiösa teman eller motiv men visar på berättelsernas roll för den kollektiva identiteten och kulturarvsskapandet.
Etnologerna Lizette Gradén och Tom O’dell har gett ut boken Kulturarv i förändring. Bokens fokus är hur kulturarv skapas och bevaras på museum belägna i Norden och Nordamerika. Debatten kring kulturarv har fått ett ökat intresse sedan 1990-talet. Olika former av kulturarv skapar tillhörighet och används av människor, och grupper av människor, för att legitimera samt främja kollektiv identitet inom gruppen.46 Ett kulturarv som har som syfte att skapa tillhörighet och legitimera en form av kollektiv identitet inkluderar människor som tillhör det kollektivet som kulturarvet innefattar. En sådan form av kulturarv exkluderar samtidigt de människor, och grupper, som inte omfattas av det kulturarv som legitimeras.47
43 Smith. (2015). Sid. 300.
44 Palmenfelt. (2010). Narrating Cultural Heritage.
45 Ibid. Sid. 63-73
46 Gradén och O’dell. (2020). Kulturarv i förändring. Sid. 9.
47 Ibid. Sid. 10.
Anna Rue är fil. Doktor i skandinaviska studier och i kapitlet Det andas Norskhet har hon studerat hur en norsk identitet och norskt kulturarv
legitimeras och bevaras i ett aktivt kulturarvsskapande. Genom att deltagarna utövar samma kulturformer varje år och där äldre generationer i många fall har sällskap dit av yngre generationer så utövas ett aktivt kulturskapande som lever vidare.48 Rue hänvisar till Laurajane Smith som skriver att kulturarvets egentliga mening är att föra vidare och ta emot minnen och kunskap. Kultur- arvet skapas på så sätt när minnena och kunskaperna används av människor i syfte att förstå vilka de är och vilka de vill vara.49
Gradén och O’dell skriver i kapitel Strävan efter utveckling om hur kulturarv kan förändras och anpassas till dagens samhälle. Fokus för kapitlet är Nordic Heritage Museum i Seattle som en gång grundades av nordiska emigranter.
Författarna skriver att kulturarvet handlar om att bygga en gemensam identitet och att skapa en känsla av gemenskap.50 Muséet har genomgått en omvandling som ger möjligheter att locka nya besökare men riskerar samtidigt en minskad kunskap om minoritetsgruppers kultur och dåtida människors kulturarv i deras lokala sammanhang och på så sätt brista i funktionen att bygga gemenskap och tillhörighet.51 Ett alltför förändrat och anpassat kulturarv skulle i ett sådant fall kunna brista i relationen dåtid- samtid-framtid som är relevant för kulturarvets legitimering och bevarande.
48 Rue. (2020). Det andas Norskhet. I, Gradén och O’dell. Kulturarv i förändring. Sid. 88.
49 Ibid. Sid.89.
50 Gradén och O’dell. (2020). Strävan efter utveckling. I, Gradén och O’dell. Kulturarv i förändring. Sid. 182-184.
51 Ibid. Sid. 199.
4.2 Relevant forskning kring muntligt berättande, sagor och sägner Bengt Göran Söderlind är en av nyckelpersonerna inom Sagobygdens verksamhet och grundade Berättarfestivalen tillsammans med Per
Gustavsson. Söderlind är varken professor eller doktor men har i många år arbetat med olika berättarprojekt och kunnig inom muntlig berättande.
Söderlind har skrivit boken Muntligt berättande i Norden. Boken är en sammanställning av seminarium under berättarfestivalen 1995 som hade temat ”Berättartraditionen i Norden”. Söderlind skriver själv att boken på intet sett ger en fullständig blick över det muntliga berättandet i Norden men ger en givande bild av berättandets betydelse för människor i Norden. 52 Ett exempel är Mårten Ringboms kapitel Levande myter i Finland. Ringbom var en finländsk journalist som medverkade på Berättarfestivalen 1995. Han beskriver arvet av sagor som en grogrund för vårt kulturella liv. Det präglar oss människor och gör en uppdelning mellan ett ”vi” och ”dem”. Ringbom diskuterar utifrån det finska nationaleposet Kalevala, som fortfarande präglar det finska sättet att leva. Ringbom beskriver i sin uppväxt som
finlandssvensk att verk som Kalevala inte ansågs relevant då han, och andra finlandssvenskar borde hålla sig till den fornnordiska mytologin och
sagoarvet.
Kalevala spelar dock fortfarande en roll idag menar Ringbom, både som samhällsfrämjande och identitetsskapande. I ett försök från det finska folket att motstå ”den urbaniserade slätstrukenhetens vanmaktskänslor” blir texter om Väinämöinens visdom eller Kalevalafolkets närhet till naturen, naturliga källor för det finska folket att vända sig till.53
52 Söderlind. (1995).
5353 Ringblom. (1995). Levande myter i Finland. I, Söderlind (red.) Muntligt berättande i Norden. Sid. 107-122.
Alf Arvidsson är professor i etnologi vid Umeå universitet. Han har skrivit boken Folklorens former. Arvidsson menar att de gemensamma berättelserna kan bidra till att skapa en gemensam kultur och identitet. Som exempel tar författaren upp berättartraditionen på Island. Efter att Island konverterade till lristendomen blev landet också en del av den europeiska skriftkulturen. Ett intresse väcktes för att nedteckna gamla berättelser och även skapa nya.
Dessa bevarade berättelser visar på en variationsrikedom och visar på att man inom samma geografiska område som delade samma kultur också delar samma former av berättande även om berättelserna varierar i innehåll och form så finns grunddragen kvar och tyder på en enhet där det muntliga berättandet var viktigt som skapare (och bevarare) av en gemensam kultur.54 Det finns olika sätt att berätta. Berättaren kan berätta sig själv, vilket
exempelvis kan handla om att förstärka en social position.55 En annan form av berättande är att berätta sin grupp. Att berätta sin grupp är en del av den sociala samvaron och ett sätt att förmedla viktiga värden som alla inom gruppen ser som gemensamma.56 En tredje variant av berättande är att berätta sitt lokalsamhälle. Denna form av berättande handlar ofta om att beskriva varför samhället ser ut som det gör.57
Per Gustavsson och Ulf Palmenfelt har skrivit verket Folksagan i Sverige Gustavsson är professionell sagoberättare och författare och Palmenfelt är som tidigare nämnt professor emeritus i etnologi. Den första boken, Insamlarna, presenterar 16 av de viktigaste insamlarna av svenska
berättelser. I boken beskriver författarna hur ett ändrat fokus utmärker sig i vilka sagor det är som insamlarna bevarat. Från att till en början utgå från en stark nationalistisk tanke kring bildandet av en enhetlig nation med en
54 Arvidsson. (1999). Folklorens former. Sid. 51-53
55 Arvidsson. (1999). Sid. 26-27.
56 Ibid. Sid. 29-30.
57 Ibid. Sid. 31.
nationell identitet till att fokus flyttats till lokala samhällen och dialekter.
Idealbilden av en enhetlig nation med en identitet och en kultur där
akademikerna hade ensamrätt på att studera folkliga seder och kulturyttringar byttes snart mot en bild av Sverige som ett mångsidigt land där allt fler fick möjlighet att beskriva sin egen verklighet.58
I den andra boken, Berättarna, ges en genomgående beskrivning av 30 olika sagoberättare. Författarna skriver att all folklore är en kollektiv egendom.
Folklore delas av hela folket och av folk från olika länder. och förändras i takt med att samhället förändras. När samhället förändrades så förändrades även berättandet. Människan fick ett annat livsmönster och andra former av kulturyttringar där det muntliga berättandet fick stå tillbaka under
industrialiseringen. Runt 70-talet växte ett nytt intresse för folklore fram och med det växande intresset skapades även så småningom berättarrörelsen Berättarnätet Kronoberg, då det fanns en avsaknad av direktkontakt med publiken. Genom att bara lyssna till radio eller TV skapas inte det personliga mötet som man får genom det muntliga berättandet.59
Den tredje delen, Berättelserna, innefattar cirka tusen sagor med
kommentarer om sagornas ursprung. Boken är uppdelad i kapitel efter sago- kategorier så som fabler, novellsagor, legendsagor och skämtsagor.60 Boken består utav en blandning mellan kända sagor och mer bortglömda berättelser som i och med utgåvan får nytt liv igen. Begreppet ”Folksaga”, menar författarna på är en konstruerad föreställning utformad av akademiker och intellektuella. Folksagan sågs som något fullkomligt och oföränderligt, men i mötet med de levande sagorna insåg man att så inte var fallet. Folksagorna är en levande tradition som kunde anpassas efter tid och rum.61
58 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 415-416.
59 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 604-605.
60 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 11-22.
61 Ibid. Sid. 905-909.
5 Teoretisk utgångspunkt
Laurajane Smith studerar hur kulturarv skapas, traderas och legitimeras utifrån den dominerande diskursen inom begreppet arv. Begreppet authorized heritage discourse, fri översättning: Auktoriserad
kulturarvsdiskurs, fortsättningsvis AKD används av Smith för att belysa dels hur denna diskurs påverkar arvsprocessen i sig, och dels vilka konsekvenser denna diskurs får på kulturarvsbegreppet. Smith beskriver diskurs som studiet av språkanvändning. En kritisk diskursanalys belyser länken mellan diskurs och praktik genom att identifiera hur människor organiserar sig själva och agerar genom diskurser. I en kritisk diskursanalys analyseras de sociala-, politiska-, och kulturella kontexter som diskursen är en del av och de sociala effekterna en diskurs får.62
Smith inleder med att mena på att det inte finns något egentligt kulturarv.
Kulturarv är något konstruerat utifrån en social- och kulturell kontext och att kulturarvsprocessen ska förstås som förvaltande och bevarande som
exempelvis arkeologer, arkitekter och museikonservatorer åtar sig att
hantera. Kulturarvsprocesser ses som ekonomiska-, sociala-, kulturella-, och politiska praktiker som skapar mening och identitet. Dessa praktiker
kombinerat med materiella objekt rättfärdigas av de diskurser som legitimerar och skapar dessa praktiker.63
Grundantagandet inom AKD är att platser, materiella objekt, landskap med mera uppmärksammas av nuvarande generationer som är av vikt att bevara och värna om för kommande generationer i syfte att skapa en känsla av kollektiv identitet baserad på det förflutna. AKD beskriver Smith som en grundläggande och inflytande diskurs över hur kulturarv förstås och skapas.
62 Smith. (2006). Sid. 13-15.
63 Ibid. Sid. 13.
5.1 Konsekvenser en auktoriserad kulturarvsdiskurs medför
Att se på kulturarv och kulturarvsprocesserna utifrån ett sådant synsätt får flera konsekvenser, vilka Smith beskriver som följande:
Den första är att diskursen konstituerar och legitimerar vad ett arv är och definierar vem som har makt att tala för arvets mening och funktion.64 Smith framhåller att det är expertisen som har makt över kulturarvet. Med
expertisen menas arkeologer, museikonservatorer, historiker med mera. Det är endast experterna, utifrån ett sådant synsätt, som besitter kunskap och förståelse nog för att identifiera vad som bör vara ett kulturarv och inte. Det förflutna, består av en materiell verklighet, i form av objekt och platser som i sin tur har en materiell påverkan på kollektiv identitet och tillhörighet. Det förflutna kan inte förpassas till arkeologiska data och historiska texter då det de facto är någons arv. 65
Smith beskriver vidare om idén om fädernearvet och experternas tolkningsföreträde över arvets mening och funktion som en annan
konsekvens.66 Experterna, får inflytande och tolkningsföreträde över arvets mening och funktion. När ett fåtal människor har makt över vad ett kulturarv är och vilka värden och normer ett kulturarv besitter är det bara en bråkdel av dåtiden som bevaras in i nutid. Kulturarv som har till syfte att skapa en nationell gemenskap och identitet bidrar också till att det är arv från de övre sociala klasserna som förs vidare. Det skapar en arvsprocess som ignorerar den mångfald av arv som finns från underordnade grupper i samhället67. Genom den maktbalans som finns upprätthålls den röda tråd som leds mellan dåtid-nutid-framtid.
64 Ibid. Sid. 29.
65 Smith. Sid. 29.
66 Ibid. Sid. 29.
67 Ibid. Sid. 30.
Idén om att arvet har ett fundamentalt och essentiellt värde i sig självt som ska bevaras är den tredje konsekvensen av en auktoriserad kulturarvsdiskurs.
Idén bygger på att kulturarvet ses som en representant för det goda och viktiga att bära med sig från tidigare generationer. Bevarandet av ”det goda”
och värdefulla från det förflutna har lett till utvecklingen av en viss kulturell karaktär som man vill värna om. Utifrån denna idé blir konsekvensen att ett kulturarv har ett viktigt värde i sig självt som legitimeras av expertisen inom kulturarvsområdet.
I artikeln Theorizing heritage and museum visiting68 gör Smith en något tydligare sammanfattning av vad hon menar. En auktoriserad kulturarvssyn innebär att den legitimerade expertisen skapar emotionella upplevelser och minnen som bidrar till ett uttryck för en kulturell och social tillhörighet.
Denna expertis, som Smith benämner som eliten, kan genom dessa emotionella upplevelser och minnen stärka sina sociala nätverk och relationer. De sociala nätverken och relationerna som delas av gruppen främjas i sin tur av aktiviteter eller kulturyttringar. Genom dessa
aktiviteter/kulturyttringar produceras en social och kulturell förståelse för dåtid och nutid. Aktiviteterna/kulturyttringarna bevaras, förkastas eller omformas för att anpassas till sin tid i och med att vad som anses vara kulturellt meningsfullt förändras kontinuerligt över tid.69
5.2 Kritisk kulturarvssyn
Smith ger en kritisk syn på hur kulturarv värderas i västvärlden idag där AKD är en process som framhåller och bekräftar vissa identiteter och värden.70 Majoritetskulturen inom ett samhälle har blivit den bärande kulturen för vilka arv som betraktas som värdefulla för den kollektiva identiteten medan minoritetskulturer har fått stå tillbaka och lika så dessa
68 Smith. (2015).
69 Smith. (2015). Sid. 460.
70 Ibid. Sid. 30.
gruppers kulturarv. Om en viss grupp i samhället besitter makten och tolkningsföreträdet för vad som ska betraktas som ett kulturarv eller inte samt vilka värden och normer som appliceras på begreppet kulturarv förpassas andra gruppers kulturarv till dåtiden.
5.3 Kritik mot Smiths teori
Det finns även kritik mot Smiths teorier som är givande att diskutera kortfattat här. Jane Lennon, professor i filosofi vid Melbournes universitet riktar viss kritik mot Smiths avsaknad av lösningar på de problem som Smith lyfter fram i Uses of Heritage. Lennon menar att Smith saknar nya riktningar att ta för att lösa den problematik som finns.71 Även Smith utvecklar sitt resonemang i artikeln Intangible Heritage: A challenge to the authorised heritage discourse?72 Smith beskriver ett begreppet immateriellt kulturarv som en utmanare och ett nytänkande sätt att se på kulturarvsbegreppet. Trots försök att utmana den auktoriserade kulturarvsdiskursen lyckas UNESCO inte helt med att lyfta fram minoritetsgruppers och underordnade gruppers kulturarv Dock behövs ett nytänk menar Smith då allt kulturarv bör ses som immateriellt.73
71 Lennon, J. (2007). Review of ‘Uses of Heritage’ by Laurajane Smith. Australian archeological association.
72 Smith. (2015). Intangible Heritage: A challenge to the authorised heritage discourse?, I Smith, Laurajane. "Intangible Heritage: A challenge to the authorised heritage
discourse?." Revista d'etnologia de Catalunya 40.
73 Smith. (2015). Sid. 141.
6 Metod
De två metoderna som använts är textanalys och intervjuer. Genom att först presentera textanalysens resultat och komplettera det materialet med
intervjuerna var förhoppningen att ge diskussionen större bredd och djup.
6.1 Textanalys
Böckerna i verket Folksagan i Svergie har fått utgöra materialet för analysen då de innefattar ett rikt material av folksagor. För att undersöka religiösa teman och motiv har utgångspunkt varit den sagokategorisering som
Gustavsson och Palmenfelt använder sig utav. De kategorier som Gustavsson och Palmenfelt har använt sig utav presenteras nedan:
Kategori Innehåll
Djursagor/fabler Använts didaktiskt i olika sammanhang:
Moraliskt och etiskt, predikningar i kyrkan.
Lärdomar och ordspråk. Förmedlande mellan olika grupper: ex prästens predikan till församling.
Ursprungssagor Folkliga ursprungsberättelserna söker svar
på hur Gud eller Jesus tänkt i skapandet av det avvikande eller ovanliga.
Undersagor Endimensionella sagor där det
övernaturliga är lika självklart som det realistiska. Tretalsupprepning är vanligt förekommande.
Legendsagor Latinska helgonberättelsen. Minskade i och
med reformationen. Religiösa argument.
Etiska/moraliska ställningstaganden.
Bibliska karaktärer på jorden
Novellsagor Färre övernaturliga inslag än i undersagan.
Övernaturliga väsen/tro behövs inte Pojken och den dumma jätten Består av två huvudkaraktärer: Pojken och
jätten. Jättens roll ibland djävulen eller Stallo i de samiska sagorna. Människan vinner vanligtvis över övernaturliga väsen
Skämtsagor Innefattar ofta social satir: ex prästen och
klockaren. Skämt om präster och andra religiösa gestalter förekommer.
6.1.1 Tillvägagångssätt
Sagorna har lästs igenom och de sagor som innefattar någon form av religiöst/övernaturligt inslag eller någon form av religiöst tema eller motiv har kategoriserats med rubrik och kort kommentar i (se Bilaga 1). Dessa kategorier har skapats utifrån vad sagorna innehåller så därför kan också en saga kunna landa under flera olika kategorier. Tanken med den här
uppdelningen är att försöka få en överblick hur religion kommer till uttryck i folksagorna samt för att kunna försöka besvara uppsatsens första
frågeställning. Efter att alla sagor har kategoriserats har de kunnat utgöra material för analys och diskussion tillsammans med den tidigare forskningen och den teoretiska utgångspunkten. Jag har läst varje saga för sig för att få en uppfattning om sagans innehåll och hur religion kommer till uttryck i sagan.
Därefter har en tolkning gjorts tillsammans med de olika sagokategorierna.
Vad handlar sagan om, vilka religiösa teman och motiv finns, samt vilken kategori kan den här sagan klassificeras under eller tillhör sagan flera olika kategorier. Sådant är fallet i flera djursagor, där en djursaga är antingen en undersaga eller en skämtsaga. För att förstå en del av sagans innebörd behöver man läsa hela sagan, ibland flera gånger och ha en för-förståelse kring sagans olika karaktärer för att förstå varför de agerar på ett visst sätt exempelvis.
6.1.2 Ett hermeneutiskt synsätt
Hermeneutik är läran om tolkning. Den tyska teologen, filosofen och filologen Friedrich Daniel Ernst Schleiermacher är en av
förgrundsgestalterna inom hermeneutiken. Han hävdade att hermeneutik handlar om förståelse, och förståelse i sin tur handlar om mänsklig gemenskap . Förståelsen ligger i förhållandet mellan texten, dess upphovsman och kontexten. Tolkning och förståelse av en text som ett kulturellt uttryck sker inom en kulturell ram. Denna ram behöver tolkaren ha
en förförståelse om för att kunna göra en tolkning som leder till ny eller ökad förståelse. 74
Filosofen Hans-Georg Gadamer betonade förförståelse och fördomar som avgörande för tolkning och förståelse. För att kunna tolka texten krävs en förförståelse för vår egen kontext såväl som texten och dess upphovsman. I all förförståelse ligger fördomar, medvetna som omedvetna. Det Gadamer menar är att fördomarna som läsaren går in med för att tolka en text inte alltid behöver ha en negativ innebörd. Fördomarna är en del av tolkarens kontext och situation. Fördomar och förförståelse ska dock förenas med en öppenhet och fördomarna kan inte alltid berättigas utan tolkaren bör försöka bli medveten om sin förförståelse och fördomar innan tolkningen görs.75 För att förstå sagorna med religiösa teman, motiv eller karaktärer behöver läsaren en förförståelse. Om läsaren inte har en inblick i Bibelns texter är det svårare att förstå de ursprungssagor där Gud ger människorna hår eller sagor där människor syndar och straffas av Gud för deras synder.
Alla kontexter och situationer omgivs av en horisont. Horisonten utgör en gräns för hur mycket förståelse den enskilde kan få. Inom horisonten finns en förståelse för tingens inbördes förhållande samt närhet och avstånd mellan ting inom samma horisont. Gadamer skriver att dessa horisonter är öppna och föränderliga. Med vår breddade förståelse av ett ting breddas även vår
horisont. Genom tolkning vill man uppnå vad Gadamer kallas för en horisontsammansmältning, där horisonten hos läsaren eller tolkaren och horisonten för texten möts. Gadamer hävdade att historien i sig ständigt förändras och påverkas kontinuerligt av nutida människor fördomar och förförståelse. Det finns således ingen avskild samtidshorisont eller
historiehorisont att skapa förståelse kring utan förståelsen skapas när dessa
74 Kjørup, Sören. (2009). Människovetenskaperna. Sid. 239.
75 Ibid. Sid. 244-245.
horisonter möts.76 I läsningen av sagorna möts horisonterna mellan läsaren eller berättaren och nedtecknaren eller upphovsmannen. Det behöver inte vara ett hinder för att förstå sagorna om dessa nedtecknades i en annan tid men däremot kanske sagorna kan ge nutiden en inblick i dåtiden, vilka sagor som berättades och vilka teman inom sagorna som var vanligt
förekommande. En av kritikerna mot Gadamer är Jürgen Habermas.
Habermas hävdade att Gadamers syn på texten missar vikten av en kritisk läsning och idékritisk syn på texten. Fördomarna som finns i en text som tolkas kan vara av negativ mening, men som bekräftas och accepteras. Både tolkaren och texten kan besitta fördomar som bekräftas och missar att
ifrågasätta auktoritativa och traditionsbundna uppfattningar.77 Som Gadamer påpekar tolkas en text med förutfattade fördomar som läsaren bär med sig in i tolkningsprocessen. Mina tidigare fördomar kan både vara positiva och negativa för tolkningen och ett viktigt steg i processen är att försöka medvetandegöra de fördomar och den för-förståelse som jag har när det kommer till sagor och den svenska berättartraditionen.
6.2 Intervjuer
Som komplement till textanalysen har två intervjuer genomförts med representant för Sagobygden och en professionell berättare samt författare Intervjuer som metod ger en unik möjlighet att få fram data baserad på människors åsikter, uppfattningar, känslor och erfarenheter. Intervjuer kan ge forskaren priviligierad information som bara de utvalda informanterna
besitter och som inte går att tillgå på ett annat sätt än genom samtalet78. Den semistrukturerade intervjun kan ge en större möjlighet än de fullt strukturerade intervjuerna att ta vara på informantens intressen och idéer.
76 Kjørup. (2009) Sid. 245.
77 Ibid. Sid. 247. 247.
78 Denscombe. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Sid. 233.
Genom att som forskare vara öppen för vilka vägar informanten vill ta öppnas också möjligheter till intressanta ämnen som forskaren inte uppfattat annars79. I intervjuerna har ett intervjuprotokoll använts med frågor att utgå ifrån, sedan har intervjuerna kunnat se olika ut beroende på vila följdfrågorna som kommit upp under samtalets gång. Intervjuprotokollet går att läsa under bilaga 2.
6.2.1 Forskningsetiska ställningstaganden i intervjuerna
Nedan presenteras de fyra huvudkraven i Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.80 Informationskravet81 har tagits i beaktning genom att Varje informant har fått motta en förfrågan om deltagande via mejl. I mejlet har syftet med uppsatsen funnits med.
Informanterna har haft möjlighet att ställa frågor och kunnat avbryta sin medverkan om de så har velat det. Det andra kravet är samtyckeskravet82 som kan kopplas till regeln att forskaren ska ha samtycke från informanterna.
Alla informanter är över 18 år och har själva fått godkänna sin medverkan i intervjuerna samt godkännande om att intervjuerna spelas in.
Det tredje kravet är konfidentialitetskravet83 som innebär att deltagare i intervjun ska behandlas med respekt och uppgifter om varje deltagare ska inte delges någon annan än forskaren. Alla ljudupptagningar och
anteckningar som har gjorts i samband med intervjuerna ges inte tillträde för utomstående att ta del av. Det görs för att varje informant ska känna sig trygg att tala öppet och inte hindras i samtalet.
79 Ibid. Sid. 269.
80 Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad: 2020-11-30.
81 Ibid. Sid. 7.
82 Ibid. Sid. 9
83 Ibid. Sid. 12.
Nyttjandekravet84 är det sista huvudkravet som innebär att den information som samlas in under intervjuerna enbart får användas i forskningssyfte, vilket också tydligt ska framgå för deltagarna . Intervjuerna har utförts i syfte att ge material för den här uppsatsen och den information som delgetts under samtalen ska också användas i sådant syfte att det ger ett underlag för analys och diskussion i arbetet.
6.2.2 Urval och avgränsning
Urvalsprocessen till intervjuerna startade genom en förfrågan till personer engagerade inom Sagobygden och Berättarnätet Kronoberg eftersom jag vet att de arbetar mycket med sagor och berättande men även har ett pedagogiskt arbete ute i länets skolor. Sedan gav dessa personer tips på andra individer.
Vidare kontaktades även religiösa samfund i Ljungby. Kontakten med Svenska kyrkan i Ljungby och Equmeniakyrkan togs via mejl medan Muslimska föreningen i Ljungby hade en Facebook-sida. Av dessa meddelanden var responsen som helhet mycket liten varvid jag valde att skifta fokus för arbetet. Dock är frågor kring muntligt berättande inom olika religioner och samfund fortsatt intressanta och diskuteras under avsnittet kring vidare forskning. När informanterna blev tillfrågade om sin medverkan fick de information om uppsatsens syfte, vilka ämnen och frågor intervjun kommer att behandla samt att de fick frågan om intervjun kunde göras digitalt då det pågick en pandemi och det fanns statliga rekommendationer att utgå ifrån
84 Ibid. Sid. 14.
6.3 Metodkombination
Intervjuerna har fått utgöra ett stöd till textanalysen och möjliggjort en analys och diskussion för att besvara de andra frågorna. I och med frågeställningens utformning hade inte materialet från textanalysen enbart bidragit till en givande diskussion. Ambitionen var att få fler intervjuer och ett rikare material till diskussionerna men de två intervjuer som kunde genomföras var givande och gav en hel del material till mitt arbete. Metodkombination kan exempelvis användas i följande syften: att öka träffsäkerheten, att ge en mer fullständig bild, att kompensera starka och svaga sidor hos de båda
metoderna, att utveckla analysen och att ge en hjälp i urvalsprocessen.85 I den här uppsatsen har metodkombination främst använts för att olika metoder var lämpliga för att kunna besvara de tre frågorna och för att antal intervjuer var för få för att kunna ge ett tillräckligt stort material till analys och diskussion. Denscombe beskriver triangulering som ett sätt för forskaren att kombinera olika metoder och kan betrakta ett fenomen från olika
perspektiv. Metodologisk triangulering har använts i uppsatsen för att komplettera den information som framkommit genom en metod men
informationen från en annan metod och på så sätt komma fram till någonting nytt.86 Genom att använda två olika metoder, som i det här fallet textanalys och intervjuer får uppsatsen dels olika metoder, dels olika former av information. Användningen av två olika metoder tillsammans med det teoretiska perspektivet och den tidigare forskningen ger fler möjligheter och mer information för att diskutera uppsatsen frågeställning.
85 Denscombe. (2009). Sid. 151–156.
86 Ibid. Sid. 185.
7 Resultat och analys
Resultatet och analysen kopplas samman för att dels presentera den information som textanalys och intervjuer har gett, dels för att kunna diskutera detta material i förhållande till den tidigare forskningen och det teoretiska perspektivet. Den första frågan som hanterar religiösa teman och motiv inom folksagorna i Sverige är omfattande men innefattar även det mest omfattande materialet. För att kunna ge ett svar på denna fråga krävdes också att frågan fick utgöra en större part av resultatdelen.
7.1 Vilka religiösa teman och motiv finns inom folksagor i Sverige?
I undersökningen har flertalet kategorier där sagor och sägner med religiösa teman och motiv framkommit. Undersökningen har utgått från samma huvudkategorier som Gustavsson och Palmenfelt använder i Folksagan i Sverige.87 Inom, och mellan, dessa huvudkategorier har sedan andra underliggande kategorier med religiösa teman, motiv eller karaktärer framkommit. En sammanfattad lista över dessa underliggande kategorier finns i Bilaga 1.
7.1.1 Djursagor:
Djursagorna, eller fablerna har i många fall använts i didaktiska
sammanhang. Exempelvis användes djursagorna som predikoexempel för att sprida och förklara kristen etik och moral. Djursagorna innehåller ofta olika lärdomar och ordspråk vilka kunde förmedlas från prästen till församlingen.88 Många av sagorna med djur som karaktärer är även ursprungssagorna som presenteras längre ned.
87 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Berättelserna.
88 Gustavsson och Palmenfelt. (2017). Sid. 17.
