Juridiska institutionen Höstterminen 2013
Examensarbete i processrätt 30 högskolepoäng
Advokaters egna utredningar i straffprocessen
Frågor om deras betydelse och berättigande Författare: Christine Staberg
Handledare: Doktorand Henrik Bellander
Innehållsförteckning
1 Introduktion………7
1.1 Bakgrund ... 7
1.2 Syfte och frågeställning ... 9
1.3 Avgränsningar och begreppsförtydliganden ... 9
1.4 Metod ... 10
1.5 Disposition ... 10
2 Straffprocessen ... 11
2.1 Funktioner och syften ... 11
2.2 Olika processformer ... 13
2.3 Processens funktioner på regelnivå ... 14
3 Teoretiska ramar för utredningen i brottmål ... 16
3.1 Åklagares utredningsskyldighet ... 16
3.1.1 Förundersökningens bedrivande ... 16
3.1.2 Åklagarens objektivitetsplikt ... 17
3.1.3 Förundersökningsprotokoll ... 18
3.1.4 Polisers och åklagares utredningsarbete ... 18
3.2 Försvararens utredningsmöjligheter ... 20
3.2.1 Ramarna för uppdraget ... 20
3.2.2 Advokatens uppdrag under förundersökningen ... 22
3.2.3 Utredningsarbetet ... 23
3.2.4 Möjligheter till ekonomisk ersättning relaterat till utredningsarbetet ... 25
3.3 Domstolens ansvar för utredningen ... 28
3.3.1 Under förundersökningen ... 28
3.3.2 Under huvudförhandling, särskilt anlitande och värdering av sakkunniga ... 29
4 Advokaters utredningar i praktiken ... 30
4.1 Innebörd ... 30
4.2 Barnläkarfallet ... 31
4.2.1 Omständigheterna i fallet ... 31
4.2.2 Reflektioner om försvararens utredning i målet ... 33
4.3 Mobilfilmsmålet ... 36
4.3.1 Redogörelse för omständigheterna i målet ... 36
4.3.2 Reflektioner om utredningens bedrivande ... 37
4.4 Polismålet ... 39
4.4.1 Omständigheter i målet ... 39
4.4.2 Reflektioner om betydelsen av sakkunnigutlåtande ... 42
4.5 Orsaker till utredningarna ... 44
4.5.1 Resultatgranskning ... 44
4.5.2 Otillräcklig förundersökning ... 45
4.5.3 Domstolars bevisvärdering av sakkunnigutlåtanden ... 48
4.5.4 Uppdragsenlighet ... 49
5 Samhällsförändringar ... 50
5.2 Allmänna förändringstendenser i samhället ... 51
5.2.1 Förändrad brottslighet ... 51
5.2.2 Förändrad stämning i rättssalen ... 52
6 Försvararens utredningar i ett förändringsperspektiv ... 53
6.1 Förändringar utanför försvararrollen ... 53
6.1.1 Förstärkt åklagarroll ... 53
6.1.2 Ökat domstolsinflytande ... 55
6.1.3 Undersökningsdomare ... 56
6.2 Förändrad försvararroll ... 58
6.2.1 Ökad involvering under processens gång ... 58
6.2.2 Egna utredningar ... 60
6.2.3 Hur advokaters egna utredningar bör införas i gällande system ... 61
6.2.4 Finansiering av advokaters egna utredningar ... 62
7 Avslutning ... 64
7.1 En sammanfattning ... 64
7.2 Avslutande kommentarer ... 65
8 Källförteckning ... 66
8.1 Litteratur ... 67
8.1.1 Tryckt skrift ... 67
8.1.2 Artiklar ... 68
8.2 Rättsfall ... 69
8.2.1 NJA ... 69
8.2.2 Hovrättsavgöranden ... 69
8.2.3 Tingsrättsavgöranden ... 69
8.2.4 Europadomstolen ... 69
8.3 Förarbeten ... 70
8.3.2 Statens offentliga utredningar ... 70
8.4 Internetkällor ... 70
8.5 Övriga beslut och skrivelser ... 71
Förkortningar
EKMR Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
FN Förenta nationerna
FUK förundersökningskungörelse (1947:948)
FOI Totalförsvarets forskningsinstitut
HD Högsta domstolen
JK Justitiekanslern
JT Juridisk tidskrift
SKL Statens kriminaltekniska laboratorium
SvJT Svensk juristtidning
RB rättegångsbalken (1942:749)
RF regeringsformen
RhjL rättshjälpslagen (1996:1619)
RMV Rättsmedicinalverket
Förord
Innan uppsatsens början vill jag rikta några hjärtliga tack till personer som på ett eller annat sätt har stöttat mig i uppsatsens skrivande.
Tack till:
Min handledare Henrik Bellander för en mycket bra handledning! Tack för alla kloka råd, alla diskussioner och dina genomläsningar.
Min handledare på praktiken, Thomas Håkansson. Tack vare dig fick jag en ovärderlig inblick i det praktiska livet som advokat.
Björn Hurtig för inspirationen till uppsatsen. Utan dina lyckade utredningar och ditt stora engagemang i frågan hade inte den här uppsatsen kommit till.
Anne Ramberg, Ellen Aule och Sture Larsson för att ni tog er tid att diskutera uppsatsens ämne med mig. Era åsikter gav mig en bredare syn vilket har varit mycket värdefullt för uppsatsens innehåll.
Slutligen vill jag rikta ett särskilt tack till:
Min mormor och min farfar. Jag vet att ni hade varit stolta över mig.
Min älskade Magnus för all stöttning och för att du alltid tror på mig.
1 Introduktion
1.1 Bakgrund
En läkare blir hämtad från sitt arbete på Astrid Lindgrens barnsjukhus av poliser. De meddelar henne att hon är misstänkt för dråp på ett spädbarn som tidigare varit hennes patient. Läkaren sitter anhållen och häktad i sju dagar på grund av den misstanke hon delgivits. Åklagaren påstår att läkaren skulle ha injicerat en alldeles för hög dos av ett narkosmedel och på så sätt föranlett barnets död. Läkaren hävdar hela tiden sin oskuld men detta visade sig bara vara början på en lång och omfattande process. Fallet får stor uppmärksamhet i media och läkaren blir avstängd från sitt arbete. Under processen åberopar åklagaren i huvudsak som bevisning ett analysbesked från RMV. Flera experter konstaterar att det utifrån analysbeskeden troligen gick till så som åklagaren hävdar. Läkaren skulle avsiktligen ha berövat barnet livet. Analysbeskedet ifrågasätts av läkaren och genom sin advokat företar de själva en omfattande utredning för att motbevisa åklagarens teori om händelseförloppet. Den egna utredningen visar ett helt annat resultat och i tingsrätten frias den dråpmisstänkta läkaren.1
I ett annat fall döms två unga killar i både tingsrätt och hovrätt för våldtäkt mot en flicka. Båda killarna hävdar sin oskuld och refererar till en mobilfilm som bevisar deras berättelse om händelsen. Mobiltelefonen beslagtas och filmen, som var raderad, försöker polisen att återskapa.
Återskapandet misslyckas och domstolen dömer efter målsägandens berättelse. När domen fallit och mobiltelefonen inte längre är i beslag åtar sig en av killarnas advokat att själv försöka återskapa mobilfilmen via ett privat företag. Företaget lyckas och filmen visar det som killarna hävdat genom båda processerna. HD undanröjer hovrättens dom, återförvisar målet och killarna frikänns från åtalet om våldtäkt.2
I ett tredje fall står en polis åtalad för grovt vållande till annans död för att ha skjutit ihjäl en kille i en trappuppgång. Polisen hävdar hela tiden nödvärn och påstår sig ha blivit attackerad av mannen med kniv och att det var därför han sköt. SKL:s utredning visade med viss osäkerhet att mannen blivit skjuten i ryggen när han var på väg från polisen. Detta stödde åklagarens tes om att nödvärnssituationen hade upphört vid skottet. Försvarsadvokaten nöjde sig dock inte med bevisningen från SKL utan anlitade FOI för att göra en bedömning av händelseförloppet. Deras
1 Solna tingsrätts dom mål nr B1703-09.
Exempel på målets uppmärksamhet i media: Forslund, Olsson, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lakaren-frias-i- uppmarksammat-mal_6570729.svd Information hämtad 2013-10-30.
2 Hovrätten för västra Sverige mål B4599-12.
http://www.dagensjuridik.se/2013/05/bjorn-hurtig-lyckades-dar-aklagaren-misslyckades-aterskapad-mobilfilm-friar- valdtaktsdomda Information hämtad 2013-10-30.
utredning påvisade stora brister i SKL:s utredning och skapade så pass mycket tvivel att polisen frikändes. Polismannens fackförbund bekostade advokatens utredning med 60 000 kr. Hade förbundet inte finansierat utredningen hade försvararen inte kunnat utföra det han gjorde vilket kunde ha lett till en helt annan utgång i målet.3
I sin strävan att ge sin klient en rättssäker process har det blivit allt vanligare att försvarsadvokater gör egna utredningar.4 I ett par rättsfall har försvarsadvokatens utredning vänt hela fallet och omkullkastat åklagarens bevisning totalt. Mycket tyder på att utredningarna behövs, trots ett system där försvarsadvokaten egentligen inte ska stå för utredningen. Det är åklagaren som har bevisbördan för att bevisa skuld hos en tilltalad. Fenomenet med försvarsadvokaters utredningar kan vara ett tecken på att systemet inte fungerar riktigt som det ska.5 I dagens system är det inte alla tilltalade som kan få möjlighet till en utredning utförd av sin försvarsadvokat. En viktig aspekt är huruvida advokater kan anses ha en skyldighet att göra egna utredningar i de fall där det anses nödvändigt. Vad är det egentligen som ingår i en försvarsadvokats yrkesskyldigheter? Att döma av debatten kring advokaters arvoden anses advokater snarare göra för mycket. Resurser påverkar arbetsförutsättningar och frågan är då om advokaters egna utredningar ryms inom det system som resurserna ska täcka. Någonstans verkar ett behov av utredningar uppstått och frågan är vad det i sådana fall beror på. Finns det brister i systemet som korrigeras genom utredningarna? Om advokater inte ska ha möjligheten att utföra egna utredningar kanske systemet bör ses över på andra håll.
Debatten kring rättssäkerhet har pågått länge. 1985 diskuterades frågan om rättssäkerhet i brottmålsprocessen i Svensk juristtidning.6 Många av de frågor som behandlades då är lika aktuella idag. Det påstås i artikeln att åklagarna får agera syndabockar när rättssäkerheten tryter men att det finns fler aktörer att skylla på. Alla aktörer i en brottmålsprocess ska agera efter att uppnå högsta möjliga rättssäkerhet. Redan 1985 påpekas att debatten måste hållas levande för att hela tiden påminna om hur viktigt det är att inte ge vika när det gäller rättssäkerhet. Min uppsats är ett litet bidrag i en förhoppningsvis långt pågående debatt om rättsstatens princip om rättssäkerhet.
3 Jönköpings tingsrätts dom mål nr B458-01.
4 I takt med att polis och åklagare fått större resurser till att utreda brott. Se bland annat Ivarsson,
http://www.dagensjuridik.se/2013/02/ska-ratten-till-forsvarare-bli-en-fraga-om-ekonomi-nar-polis-och-aklagare- har-fatt-okade-res Information hämtad 2013-10-31.
5 http://www.dn.se/nyheter/sverige/gamla-poliser-ska-fa-brottsmisstankta-fria/ Information hämtad 2013-11-15.
6 Cars, SvJT 1985 s 239.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att beskriva advokaters egna utredningar i straffprocessen utifrån tre olika perspektiv. Det första perspektivet är att försöka finna orsaker till att utredningarna görs, i ett system där de egentligen inte är tänkta att behövas. Det andra perspektivet är att undersöka betydelsen av utförda utredningar i praxis. Det tredje perspektivet är ett de lege ferenda- perspektiv där redan pågående utvecklingsarbete presenteras och nya förslag föreslås. Den övergripande frågeställningen är om advokaters egna utredningar tyder på någon typ av brist i systemet eller om det snarare är en fråga om att systemet inte nyttjas tillräckligt från försvararens sida. Går det att uppnå samma resultat men på andra sätt? Eller behöver samtliga aktörer och funktioner samverka? Undersökningen grundas på en diskussion om straffprocessens funktioner.
1.3 Avgränsningar och begreppsförtydliganden
Eftersom ämnet är brett har uppsatsen avgränsats för att inte bli för omfattande. Aspekter som objektivitet inom rättsväsendet i stort kommer att behandlas endast i den omfattning som krävs för uppsatsens syfte. Begrepp som rättssäkerhet och rätten till rättvis rättegång kommer att behandlas, men någon djupdykning i dessa begrepp kommer inte att göras. Målsägandens roll i en brottmålsprocess kommer inte att behandlas i uppsatsen.
I texten kommer vissa ord och begrepp att användas, som med fördel förklaras redan inledningsvis för att undvika förvirring hos läsaren. När jag talar om advokater, försvarsadvokater eller försvarare menas advokater som är förordnade som offentliga försvarare i en brottmålsprocess. Det finns även andra uppdrag för advokater och det förekommer advokater i brottmålsprocesser som inte är förordnade som offentliga försvarare. Om det skulle talas om någon annan advokat kommer det att framgå ur texten genom att jag till exempel använder begreppet privata försvarsadvokater.
Vad gäller det centrala begreppet utredningar finns det anledning att redan här klargöra vilken typ av utredning som behandlas. Det finns i vart fall tre olika typer av utredningar som en advokat kan göra. För det första finns rättsutredningar vilket kortfattat innebär studier av gällande rättsläge. En advokat måste veta vilka regler som gäller på området innan denne ger råd. Många gånger är lagen inte helt enkel att förstå och dessutom pågår förändringar i lagstiftningen kontinuerligt.7 För det andra förekommer utredningar som jag valt att kalla kontrollgranskning vilka är en försvarsadvokats uppgift att genomföra i alla brottmål. Kortfattat innebär arbetet att
7 Heuman Advokatens rättsutredningar – metod och ansvar, s 57.
granska åklagarens utredning kritiskt. Eventuellt kan advokaten hitta felaktigheter eller svagheter i bevisningen vilka då är viktiga att poängtera vid domstolsförhandlingen. För det tredje har vi uppsatsens huvudämne, nämligen advokaters egna utredningar. Med detta menas således att advokater gör egna utredningar av sakomständigheterna i fallet, på motsvarande sätt som åklagaren gör. I egna utredningar förekommer också anlitande av andra, som extern expertis eller sakkunniga inom aktuellt område. Den närmare innebörden av denna typ av egna utredningar presenteras längre fram, och bör hållas isär från de två övriga former av utredning.
1.4 Metod
Källor för uppsatsens undersökningar är dels lagtext, förarbeten, myndighetspublikationer, artiklar och annan skriven juridisk litteratur, dels icke-juridiska artiklar. Även skrivelser från aktuella myndigheter och aktörer inom ämnet förekommer i källorna. Perspektivet i uppsatsen är ett praktiskt partsperspektiv utifrån försvarsadvokatrollen i straffprocessen. Jag kommer därför i uppsatsen att behandla tre opublicerade underrättsfall, där advokatens utredning har haft betydelse för utgången. Dessa har trots att de inte varit för bedömning av HD, på grund av sitt nyhetsvärde och för att belysa advokaters egna utredningar och dess konsekvenser betydelse för uppsatsen.
Inspiration för mitt skrivande har vidare hämtats från min praktik på advokatbyrån Hurtig and Partners där egna utredningar hör till det vardagliga arbetet. Erfarenheter och samtal från byrån, dock inte i intervjuformat, har påverkat uppsatsens inriktning. Vidare har möten med advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och kammaråklagare Ellen Aule från Riksåklagarkansliet ägt rum. Diskussioner via mailkonversationer med advokat Sture Larsson har också bidragit till intressanta synpunkter. Deras åsikter och syn på advokaters egna utredningar anser jag intressanta och viktiga att presentera. Åsikterna kommer att presenteras i den sista delen av uppsatsen.
1.5 Disposition
Uppsatsen kommer att behandla ämnet i tre delar. Inledningsvis presenteras straffprocessens funktioner och utveckling. I den delen kommer även centrala begrepp som rättssäkerhet, rätten till en rättvis rättegång och oskyldighetspresumtionen beröras. Efter det presenteras teoretiska och rättsliga ramar för aktörers utredningsskyldighet/- möjlighet. I den delen redogörs för åklagarens utredningsskyldighet under förundersökningen, advokatens utredningsmöjlighet och
domstolens utredning. I dessa delar kommer även andra närliggande frågor presenteras, såsom åklagares objektivitetsplikt, advokaters ersättning och utlägg för egna utredningar. Den andra delen, som är den mest omfattande, är huvuddelen där advokaters egna utredningar och hur det sker i praktiken mer ingående undersöks. I den analysen presenteras tre rättsfall och utifrån dem, tillsammans med andra källor, analyseras systemet och dess eventuella brister. Eftersom ett av syftena med uppsatsen är att klargöra huruvida advokaters egna utredningar behövs är det av vikt att redogöra för vad alternativen är samt om dessa är tillräckliga. Den tredje och sista delen är en framtidsprognos där jag presenterar mina slutsatser gällande dessa utredningar. Denna tredje del har för avsikt att utreda om åtgärder behövs i delar där systemet inte fungerar som det ska. I den tredje delen återfinns mina diskussioner samt diskussioner som förts med Anne Ramberg, Ellen Aule och Sture Larsson. Sist finns en avslutning med en sammanfattning och redogörelse för uppsatsens resultat.
2 Straffprocessen
2.1 Funktioner och syften
I början av 1900-talet ansågs straffprocessens funktion vara att skapa ordnade former för konfliktlösning. Med utvecklingen kom sedan huvudfunktionen att bli finnandet av den materiella sanningen, medan vi idag anser att en av straffprocessens huvudfunktioner är att verka handlingsdirigerande.8 Det är dock inte uteslutet att det finns åsikter om att huvudfunktionen än idag är att vara konfliktlösande, eller att funktionerna kan vara blandade. 9 Synen på straffprocessens funktioner och syften har varierat med tiden och blir ständigt påverkad av utomstående faktorer, så som nya konventioner och förändrad brottslighet. Det går därför inte att säga att straffprocessens funktioner är något definitivt, utan snarare något förändringsbart som påverkas av samhällets utveckling. Att en process har handlingsdirigerande syften innebär att processen ska påverka beteendet hos människor för att skapa ett civiliserat samhälle. Det här ska ske genom avskräckning och moralbildning som syftar till att personer inte ska begå brott.10 Med andra ord är den handlingsdirigerande funktionen framåtblickande medan konfliktlösningsfunktionen snarare är bakåtblickande.11 Processen har en incitamentsskapande funktion och påverkar därigenom tänkandet hos individer. 12 Olivecrona menar att
8 Lindblom, SvJT 1999 s 624.
9 Lindblom, Festskrift till Strömholm, s 604 där författaren delar upp olika författares synsätt i två läger där bland annat Lindell anser att processens funktioner i första hand är konfliktlösning medan Ekelöf och Olivecrona snarare menar att funktionen i första hand är handlingsdirigerande.
10 Lindblom, SvJT 1999 s 624.
11 Lindblom, Processens funktioner – en resa i gränslandet? I Festskrift till Strömholm, s 606.
12 Lindblom, Processens funktioner – en resa i gränslandet? I Festskrift till Stig Strömholm, s 601.
straffprocessens syfte är att skapa ett samband mellan brott och straff. Straffrätten och processrätten är därför beroende av varandra för att motverka brottslighet i samhället.13 Sambandet finns inledningsvis i form av ett hot om straff och fortsätter sedan med hotets realisering genom att en påföljd döms ut. Processen är länken däremellan, vilken gör att de materiella reglerna får genomslagskraft. Om samhället inte hade någon rättskipning skulle lagstiftningen inte vara det styrmedel som det är idag.14
Straffprocessens övriga funktioner brukar delas upp i brottsbekämpning och rättssäkerhet. Dessa funktioner är polära och därmed i motförhållande till varandra.15 Att ha brottsbekämpning som syfte innebär att minimera antalet felaktiga friande domar för att motverka brottslighet.
Rättssäkerhetssyftet innebär istället att det ska förekomma så få oriktiga fällande domar som möjligt för att undvika att oskyldiga personer döms. Lindblom delar upp syftena i brottsbekämpningsmodellen och rättssäkerhetsmodellen.16 I och med att dessa två modeller står i motsatsförhållande till varandra innebär det att en ökning på ena sidan leder till en minskning på andra sidan. Vilken modell som får störst genomslagskraft kan, som ovan nämnts, påverkas av olika faktorer under tidens gång. Process- och samhällsekonomiska aspekter kan spela stor roll för utformandet av regler rörande processen.17 Rättssäkerheten ska vara den enskildes rättsskydd mot övermakten.18 För uppsatsens ändamål används här en definition av rättssäkerhet ur en rapport från JK:
”Rättssäkerhet är den säkerhet för enskilda som en god och förutsebar rättsordning ger och vars yttersta garanti är att ingen döms för brott om inte hans eller hennes skuld är ställd utom rimligt tvivel.”19
Det är nödvändigt att staten ska kunna utöva makt över sina medborgare men samtidigt måste det finnas begränsningar. Begränsningar grundar sig på att Sverige är en demokratisk rättsstat vilket medför rättigheter för den misstänkte.20 Med utvecklingens gång har den enskilde individens rättigheter stärkts genom bland annat EKMR. Flera viktiga regler till skydd för den enskildes rättssäkerhet har tillkommit via konventionens artikel 6.21
13 Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, s 16.
14 Ekelöf m.fl., Rättegång häfte 1, s 60.
15 Lindblom, Festskrift till Strömholm, s 606.
16 Lindblom, Festskrift till Strömholm, s 606.
17 Lindblom, Festskrift till Strömholm, s 607.
18 SOU 1994:99, s 52.
19 JK, Rättssäkerheten i brottmål, s 57.
20 Pettersson, Rättsstaten, s 24.
21 Mer om EKMR:s påverkan på straffprocessen i avsnitt 2.3.
Sammanfattningsvis anser Lindblom att oavsett vilken modell som anses viktigast så torde själva målet med straffprocessen vara att uppnå rättvisa genom att meddela materiellt riktiga domar.
Han menar vidare att begreppet ”materiellt riktig dom” innebär en riktig (rättvis) dom utifrån det processmaterial som finns tillhanda.22 Likaså kan det sägas att oavsett vilka funktioner som har varit styrande under tidens gång så har processen alltid varit en förutsättning för att kunna realisera straffhoten.
2.2 Olika processformer
Former för straffprocesser delas upp i antingen ackusatoriska eller inkvisitoriska processer. Den ackusatoriska processen kan även benämnas som kontradiktorisk, vilket innebär att det i processen finns två motstående parter som är verksamma i rättegångens samtliga delar.23 I den inkvisitoriska processen handläggs ärendet av domstolen.24 Skillnaden mellan de olika typerna av processer handlar till stor del om domstolens inblandning i rättegången. I den ena processformen har domstolen näst intill all makt och agerar både under förundersökningen och vid huvudförhandling. I den andra processformen ska domstolen endast döma på det material som parterna åberopar. Nackdelen med en rent inkvisitorisk process är att domstolen får en partsliknande ställning eftersom den är aktiv redan från förundersökningen. Det föreligger därmed en stor risk för opartiskhet och maktmissbruk. Det finns även nackdelar med en rent ackusatorisk process om den tilltalade inte tillvaratar sin roll som part tillräckligt, och därmed går miste om sina intressen.25 Den svenska processen kan betraktas som en ackusatorisk process med vissa inkvisitoriska inslag. 26 Med detta menas att domstolen har mer inflytande över processen än i ett rent ackusatoriskt förfarande men ändå inte som i ett inkvisitoriskt förfarande. I svensk rätt är det åklagaren och den tilltalade som är parter och det är åklagaren (tillsammans med polisen) som har ansvaret för utredningen och de skapar även underlaget för huvudförhandlingen där domstolen sedan dömer i målet. 27 På grund av officialprincipen har domstolen ett större ansvar utöver dömandet. Principen återfinns i regler om att rätten ska eller får vara självständigt aktiv i processen genom att företa processhandlingar utan stöd i en parts yrkande.28 Som exempel på en
22 Lindblom, Festskrift till Strömholm, s 613.
23 Ekelöf m.fl., Rättegång häfte 1, s 70.
24 Ekelöf m.fl., Rättegång häfte 1, s 70.
25 Lindell m.fl., Straffprocessen, s 25.
26 Lindblom, SvJT 1999 s 637.
27 Olivecrona, Rättegången i brottmål, s 18-19.
28 Ekelöf m.fl., Rättegång häfte 1, s 58 och 69.
regel baserad på officialprincipen kan rätten ex officio begära kompletterande utredning, något som dock är ovanligt.29
2.3 Processens funktioner på regelnivå
För att processens funktioner ska få genomslagskraft på regelnivå krävs att funktionerna anpassas till tillämpliga regler. Brottsbekämpning, effektivitet och rättssäkerhet kan ses som de övergripande funktionerna som sedan måste formuleras i regler som är tillämpbara i processen.
Många av de regler som styr straffprocessen har dessa funktioner ”inbakade” i sig. Funktionerna kan påstås genomsyra näst intill alla regler på ett eller annat sätt. Lindblom anser att funktionerna har olika betydelse i olika delar av processen, något som han kallar för ett differentierat funktionstänkande.30 Inledningsvis i processen är det viktigt att poliser och åklagare har resurser och möjligheter att utreda brott och därför finns det gott om regler som stödjer brottsbekämpningsfunktionen och effektiviteten. Till exempel finns det möjlighet att göra husrannsakan enligt 28:1 RB, om vissa förutsättningar är uppfyllda. Detta är ett avsteg från det grundläggande skyddet mot husrannsakan som finns stadgat i 2:6 p 2 RF. Om möjligheter till exempelvis husrannsakan inte fanns skulle brottsbekämpningen bli betydligt svårare och inte alls lika effektiv.
Reglerna om brottsbekämpning ändras i takt med att brottsligheten ändras. Ny brottslighet kan föranleda nya regler om tillåtna sätt att utreda brott.31 Även om brottsbekämpningen har störst genomslag under förundersökningen finns även regler som skyddar den enskildes rättssäkerhet.
Exempel på detta är den tilltalades rätt till insyn enligt 23:18 p 2 RB eller åklagarens krav att vara objektiv under förundersökningen enligt 23:4 RB. Rättigheterna för den tilltalade har även fått stöd i EKMR, som utgör svensk lag sedan den 1 januari 1995. Artikel 6 i konventionen ger stöd för rättssäkerhetsfunktionen genom att ställa upp dels krav på domstolen och förfarandet, dels vissa minimirättigheter för den tilltalade. Dessa rättigheter har direkt tillämplighet vilket innebär att de kan åberopas av den tilltalade i en process. Artikel 6 uppställer bland annat krav på att rättegången ska vara rättvis. Vad som menas med rättvis rättegång kan vara svårt att definiera.
29 Lindell, Straffprocessen, s 25.
30 Lindblom, SvJT 1999 s 627.
31 Ett exempel på nya utredningsmetoder är hemlig teleövervakning. http://www.dagensjuridik.se/2012/05/ny-lag- hemlig-teleovervakning-far-anvandas-utan-att-nagon-ar-misstankt Information hämtad 2013-12-03.
Danelius har ansett att det är vissa principer som ska uppfyllas för att rättegången ska vara rättvis.32 Dels ska förhandlingen vara muntlig och offentlig, dels ska parterna vara likställda.
Begreppet equality of arms innebär att båda parterna ska ha jämbördiga vapen i en rättsprocess.33 Rätten till insyn är en del av denna princip på så sätt att båda parter ska få information om relevant fakta för att kunna försvara sig och argumentera kring det som framkommit.34 Den tilltalade har rätt att tiga och ska betraktas som oskyldig till dess att den tilltalades skuld lagligen fastställts. Detta är innebörden av oskyldighetspresumtionen som finns stadgad i artikel 6.2 EKMR. Rättigheten gäller i större omfattning än vad som framgår av artikeln genom olika tolkningar i Europadomstolen.35 Till exempel har Europadomstolen slagit fast att presumtionen börjar gälla så snart den misstänkte blivit påverkad av misstanken, och därför inträder den tilltalades rättigheter vid samma tidpunkt.36 På grund av dess tidiga inträde påverkar presumtionen sedan processens förfarande. 37 Ett för uppsatsen intressant synsätt och tolkning av oskyldighetspresumtionen är att den tilltalade inte själv ska behöva bevisa sin oskuld. Det är åklagaren som har bevisbördan och det är åklagaren som med andra ord ska bevisa den tilltalades skuld. Innan dess är den tilltalade oskyldig. Oskyldighetspresumtionen råder alltså till dess att åklagaren har tillräcklig bevisning för att personen istället ska anses skyldig.38 Förutom att det är åklagaren som ska bevisa den tilltalades skuld råder dessutom höga beviskrav inom brottmål. För att det ska bli en fällande dom krävs det att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått brottet.39
Straffprocessens funktioner i form av brottsbekämpning och rättssäkerhet ska genomsyra hela processen i varje enskilt fall. Varje regel som styr processen kan härledas till dessa funktioner på ett eller annat sätt. Det är därför viktigt att respektera de regler som finns och uppfylla dem på bästa sätt. Reglerna är en del av något större. Det är viktigt att ha förståelse för straffprocessens funktioner för att på så sätt kunna värdera vissa förfaranden, såsom advokaters egna utredningar.
Balansen mellan brottsbekämpning och rättssäkerhet är svår att upprätthålla, något som ofta märks i debatter.40
32 Danelius, Mänskliga rättigheter, s 157.
33 Danelius, Mänskliga rättigheter, s 162. Begreppet equality of arms härstammar från rättsfallet Neumeister vs. Austria (1936/63).
34 Danelius, Mänskliga rättigheter, s 157.
35 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, s 115.
36 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, s 336.
37 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, s 32.
38 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, s 419.
39 Beviskravet kommer från rättsfallet NJA 1980 s 725.
40 Exempelvis i debatten kring telefonavlyssning. Se bland annat Pedersen, Persson, Tures,
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skarp-kritik-mot-telefonavlyssning_6235328.svd Information hämtad 2013-12- 03.
3 Teoretiska ramar för utredningen i brottmål
3.1 Åklagares utredningsskyldighet 3.1.1 Förundersökningens bedrivande
I brottmål är det viktigt att det blir korrekta domar vilket många gånger kräver omfattande utredningar. Utredningarna ska besvara vad som har hänt samt om någon ska ställas till ansvar.
När ett brott har begåtts inleds en förundersökning enligt 23:1 st 1 RB, så snart som det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal förövats. Förundersökningen inleds med andra ord så snart polisen fått kännedom om brottet, vilket oftast sker genom en anmälan. Enligt 23:2 RB är förundersökningens syfte att ge åklagaren tillräckligt med material för att kunna bedöma åtalsfrågan. Det finns alltid en person från polismyndigheten eller en åklagare som agerar förundersökningsledare vid en förundersökning enligt 23:3 st 1 RB. Det faktiska utredningsarbetet görs sedan av kriminalpolisen.41 Förundersökningsledaren ansvarar för utredningen och ska se till att utredningen är tillräcklig för att väcka åtal alternativt nedlägga förundersökningen. Det är vidare förundersökningsledarens uppgift att se till att arbetet bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tillvaratas.42 Det är sakens beskaffenhet som avgör vem som blir förundersökningsledare. Vid enklare mål kan en polis bli förundersökningsledare, medan det alltid är en åklagare vid mer komplicerade mål. Åklagare blir förundersökningsledare även vid enklare mål så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet, enligt 23:3 st 1 p 2 RB. En anledning till att åklagaren kopplas in i alla mål vid denna tidpunkt är för att skapa trygghet för den tilltalade genom att en juridisk kunnig och objektiv person övertar ansvaret för åtalet.
Åklagaren ska således se till att den misstänkte skyddas mot obehöriga utredningsåtgärder.43 Att det är poliser som utför själva utredningen har en rättssäkerhetsaspekt på så sätt att det ska garantera åklagarens objektivitet vid bedömningen av åtalet, detta genom att åklagaren inte blir allt för involverad i utredningsarbetet.44 Det är sedan åklagaren som i brottmålsprocessen har bevisbördan, det vill säga att åklagaren ska bevisa att den tilltalade är skyldig. Utan åklagaren skulle inte brott kunna lagföras eftersom det är åklagarens uppgift att väcka åtal och därigenom verkställa straffprocessens syfte genom att realisera de straffhot som finns.45 Arbetet innefattar
41 Ekelöf m.fl., Rättegång häfte V, s 111.
42 1 a § st. 2 FUK.
43 SOU 1926:32 s 65.
44 SOU 1967:59, s 107-108 och SOU 1992:61, s 319.
45 Landström, Åklagaren som grindvakt, s 53.
också en skyldighet att se till att den tilltalades rättigheter inte kränks. Det går därför att tala om åklagarens dubbla funktion i brottsutredningen.46
3.1.2 Åklagarens objektivitetsplikt
När åklagaren agerar i en brottmålsprocess agerar denne som företrädare för staten. En brottmålsprocess är statens yttersta maktmedel mot den enskilde och därför finns det krav på åklagarens agerande för att tillvarata och respektera de mänskliga rättigheterna som den enskilde är berättigad till. För samhället är det lika viktigt att skyldiga människor fälls för brott som att oskyldiga inte gör det.47 För att kunna utföra sitt arbete och samtidigt respektera de mänskliga rättigheterna finns vissa principer som syftar till att upprätthålla rättigheterna. Ulväng liknar det hela vid en katedral vars grund upprätthålls av principer. Om dessa inte respekteras kommer grunden att krackelera. 48 Grunden består av straffprocessens funktioner som beskrivits ovan.
Ett tydligt exempel på straffprocessens funktioners genomslag på regelnivå är objektivitetsprincipen som finns stadgad i 23:4 st 1 RB. Med objektivitet menas att åklagaren inte endast ska se till det som talar mot den misstänkte, utan även omständigheter som talar för den misstänkte. Det är därför åklagaren inte ska vara allt för engagerad i utredningen i början utan snarare granska den utredning som framkommit och ifrågasätta oklarheter.49 Åklagaren ska inte verka för en fällande dom, utan för en korrekt dom. Objektivitetsplikten kan ses som en begränsning i förundersökningens bedrivande vilket är nödvändigt för att kunna garantera den enskilde individens rättssäkerhet.50 Principen om objektivitet gäller både för poliser och åklagare under hela förfarandet från förundersökning till huvudförhandling.51 Eftersom det är polisen som agerar i början av en utredning är det viktigt att objektiviteten beaktas redan från start. När åklagaren sedan ska väcka åtal görs det på det material som finns tillgängligt varför det är viktigt att polisen presenterar en objektiv utredning så att åklagaren kan fullgöra sin objektivitetsplikt.
Det har på senare tid framkommit en del kritik mot polisers allt för tidiga inriktning på utredningen.52 Det är under förundersökningen som det fortfarande går att påverka utredningen och det är därför som det är viktigt att inte missa något som kan vara till den tilltalades fördel. I många fall kan åtal till och med undvikas.53
46 Landström, Åklagaren som grindvakt, s 56.
47 SOU 1938:44 s 286.
48 Ulväng med flera, Katedralen, s 153.
49 Lindberg, SvJT 1997 s 202.
50 Bring och Diesen, Förundersökning, s 70.
51 Bring och Diesen, Förundersökning, s 74.
52 Olsson, En mördare blir till.
53 Bring och Diesen, Förundersökning, s 112.
3.1.3 Förundersökningsprotokoll
Hela förundersökningen resulterar i ett förundersökningsprotokoll enligt 23:21 RB. I detta protokoll samlas allt material rörande utredningen så att åklagaren kan fatta beslut utifrån det. I materialet redovisas allt som skett under förundersökningen, till exempel redogörelser från brottsplatsundersökningar, förhör och eventuella sakkunnigutlåtanden.54 Protokollet är även viktigt för att den tilltalade och dennes försvarare ska kunna kontrollera åklagarens arbete.
Eftersom en utredning alltid innebär ett intrång i människors liv är det viktigt att kunna garantera att allt har gått rätt till. Protokollet innebär också att den tilltalade och dennes försvar får en insyn i utredningen vilket är en nödvändighet för att kunna förbereda försvarsarbetet.55
3.1.4 Polisers och åklagares utredningsarbete
Vilken utredning som utförs beror på vilket brott som har begåtts. I större mål krävs ofta en omfattande utredning med flera olika typer av åtgärder medan det vid enklare brott kan räcka med några förhör. Syftet med utredningen är att klargöra för vad som har hänt och det är förundersökningsledaren som bestämmer vad som kan anses nödvändigt att göra. I de allra flesta fall sker förhör med målsäganden (om någon sådan finns) samt den tilltalade och eventuella vittnen. Det kan också behöva göras brottsplatsundersökningar så som fotografering, dörrknackning och uppsamlande av bevismaterial.
I och med samhällsutvecklingen ställs högre krav på domstolarna att hantera den nya kunskap som finns inom olika områden. Till hjälp har parterna och domstolen sakkunniga som bidrar med den kunskap som saknas i målet. Definitionen av en sakkunnig är:
”En sakkunnig är/…/ en person, som besitter någon särskild kunskap, vilken icke faller inom den allmänna bildningens eller livserfarenhetens område, och som i rättegången bidrager till utredningen genom uttalanden stödda på nämnda kunskap.”56
I vissa fall krävs således att parterna tar hjälp utifrån för att kunna utreda och sedermera döma i målet. Åklagaren får enligt 23:14 RB inhämta yttrande från sakkunnig. Vanligast är att läkare, tekniker och psykologer anlitas.57 Eftersom det är behovet av kunskap som styr finns det även möjlighet att anlita andra kunniga inom det aktuella området. Privata sakkunniga (partssakkunniga) åberopas av parterna och får samma funktion som ett vittne enligt 40:19 RB medan rätten kan kalla en offentlig sakkunnig enligt 40:1 RB som istället har ställning som en
54 Ekelöf m.fl., Rättegång häfte V, s 139.
55 Mer om tilltalad och försvarares insyn i avsnitt 3.2.3.
56 Hassler, Bevisrätten och de extraordinära rättsmedlen, s 75.
57 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 22.
sakkunnig med krav på bland annat opartiskhet.58 Parterna kan som sagt åberopa vilken sakkunnig som helst, men eftersom vanliga regler om bevisvärdering gäller torde det få större bevisvärde om det är någon erkänd kunnig person/företag/myndighet som agerar sakkunnig.
Exempel på ofta anlitade sakkunniga är SKL och RMV. Även en tilltalad kan anlita en statlig myndighet som partssakkunnig, även om både RMV och Socialstyrelsens rättsliga råd har ställt sig avisande till detta.59 Denna inställning har stött på kritik från Advokatsamfundet eftersom det begränsar en tilltalads möjlighet att inhämta ett yttrande från en statlig myndighet.60
Som regel sker utlåtandet skriftligt där den sakkunnige anger grunden för det ställningstagande som denne tagit enligt 40:7 RB. Den sakkunnige kan också komma att vittna vid huvudförhandlingen.61 Det är ett måste för poliser och åklagare att anlita utomstående enheter eftersom det är omöjligt att ha all kunskap själv.62 Det är dock inte enbart fördelar med anlitandet av sakkunniga eftersom processen kan bli onödigt lång och kostsam. Likaså kan sakkunniga bidra till att argumentationen i domstolen blir svår att hantera för samtliga aktörer samt att det kan vara svårt för domstolen att veta vilken sakkunnig de ska lita på om det finns flera.63 Det är dock oundvikligt att sådana nackdelar uppstår och det är något som får anses överkomligt med tanke på att sakkunniga leder till färre materiellt oriktiga domar.64
Användandet av sakkunniga kommer med stor sannolikhet att öka i takt med samhällsutvecklingen och mycket tyder på att experter inom nya områden kommer att behövas.65 Angående sakkunnigas betydelse kan sägas att deras utlåtanden många gånger får stor, om inte avgörande, betydelse. Det är naturligt eftersom domstolen sällan besitter kunskapen att ifrågasätta bevisningen som den sakkunnige bidrar med. 66 Det är vanligare att parter åberopar partssakkunnig än att domstolen åberopar domstolssakkunnig.67 En förklaring är att åklagaren kan behöva en sakkunnig för att överhuvudtaget kunna bedriva utredningsarbetet. Det förekommer dock att partssakkunniga anlitas enbart för att ge bevisningen auktoritet vilket kan leda till orättvisa resultat.68 Edelstam föreslår en skärpning för användandet av sakkunniga genom
58 Mer om offentlig sakkunnig i avsnitt 3.3.2.
59 Edelstam, JT 1997/98 s 96.
60 Prop 2004/05:64 s 18.
61 Lindell, Straffprocessen, s 391.
62 Mer om partssakkunnig åberopad från tilltalads sida i avsnitt 3.2.3.
63 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 25.
64 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 24.
65 Exempel på detta är de nedan presenterade rättsfallen.
66 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 26.
67 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 235.
68 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 249.
att det i lagtext bör införas en regel om att partssakkunnig endast får anlitas i fråga som kräver särskild sakkunskap.69
Syftet med hela förundersökningen är att utreda vad som har hänt samt få fram tillräckliga bevis för en fällande dom. Under processen är det dock viktigt att garantera den enskildes rättssäkerhet.
Förundersökningen får således inte innebära allt för stora inskränkningar av den enskildes rättigheter även om det skulle vara till gagn för utredningen. På senare tid har t.ex. debatten om polisens arbete med infiltratörer blivit aktuell.70 Begränsningarna i tillåtna utredningsåtgärder finns för att inte kränka de rättigheter som envar tillförsäkras genom grundlagar och konventioner som Sverige har ingått. 71
3.2 Försvararens utredningsmöjligheter 3.2.1 Ramarna för uppdraget
Försvarsadvokaten är den tilltalades hjälp i en rättsprocess. Försvarsadvokaten måste enligt 21:5 RB vara medlem av Advokatsamfundet (och därmed advokat) samt anses lämplig för arbetet.
Advokater är enligt 8:4 RB skyldiga att iaktta god advokatsed vilket inte i lagtext ges en närmare innebörd. En försvarare förordnas när den misstänkte underrättas om att denne är skäligen misstänkt för brottet enligt 21:3 st 1 RB.
Det finns privata och offentliga försvararuppdrag. Privata försvarare utses av den misstänkte själv enligt 21:3 RB, medan offentliga försvarare utses av domstolen enligt 21:3 a och 21:4 RB.
Skillnaden är att det är staten som betalar för en offentlig försvarare medan den misstänkte själv får stå för kostnaderna för sin privata försvarare. Om den tilltalade döms för brottet ska denne dock betala tillbaka kostnaden som staten haft för försvararen enligt 31:1 RB. Timkostnaden kan också skilja mellan uppdragsformerna i och med att offentliga försvarare arbetar under samma timarvode medan privata försvarare kan bestämma sin egen timlön med beaktande av advokatsamfundets regler samt klientens betalningsförmåga.72 Offentlig försvarare förordnas utan någon prövning av den misstänktes ekonomiska situation. Endast processuella hänsyn styr rätten till offentlig försvarare.73
69 Edelstam, Sakkunnigbeviset, s 249.
70 Törnström Demetriou, Infiltratörer och informatörer – rättssäkerhetens marodörer, examensarbete Lunds Universitet VT 2012.
71 Regeringsformens 2:a kapitel, FN:s konvention om mänskliga rättigheter och EKMR.
72 Angående ersättning till offentliga försvarare finns förordning (1997:406 om offentlig försvarare).
73 Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, s 88.
I de flesta fall förordnas försvararen från domstolen och det är således mer ovanligt med privata försvarare. Förutsättningar för att få en offentlig försvarare stadgas i 21:3 a RB. Anhållna och häktade personer har rätt till offentliga försvarare. Även misstänkta för brott där det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i minst 6 månader har rätt till offentliga försvarare. Vidare stadgas rätt till offentlig försvarare när den misstänkte är i behov av försvar med hänsyn till utredningen av brottet, om försvarare behövs ifall det föreligger tveksamheter om vilken påföljd som blir aktuell och om det finns anledning att döma till annan påföljd än böter, villkorlig dom eller båda tillsammans. Slutligen kan offentlig försvarare förordnas om det behövs för den tilltalades personliga förhållanden eller vad målet rör. Det är förundersökningsledaren som ska anmäla behovet av en försvarare till rätten enligt 23:5 RB.
Advokatens uppdrag är att med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning enligt 21:7 RB. Den här regeln kan sägas vara den värdegrund som finns för försvarsadvokater och ska tjäna som ett ideal för arbetet.74 Lagstiftaren ansåg denna regel tillräcklig eftersom det är omöjligt att reglera alla advokaters skyldigheter, vilka kan variera stort beroende på vilket mål de handhar.75 Att utföra sitt arbete med nit och omsorg kan också förklaras som att advokaten ska vara aktiv och engagerad.76 Vidare ska advokaten i detta syfte verka för sakens riktiga belysning vilket innebär att advokaten ska utgå från den misstänktes version av
”sanningen”.77 Advokaten har således ingen positiv sanningsplikt.78 Att tillvarata sin klients intressen kan innebära många olika saker. Ledning finns dock i Advokatsamfundets vägledande regler som ska ge vägledning vid svårare ställningstaganden.79 Reglerna tar sikte på en mängd olika regler som trohet, lojalitet, diskretion, tystnadsplikt och om att inte främja orätt. Reglerna ska ge svar på frågorna: Vad får jag göra? Vad är jag skyldig att göra? Vad får jag inte göra?80 Advokaten får aldrig handla på ett brottsligt sätt, även om det skulle kunna innebära ett främjande av sin klients intressen. Istället ska advokaten handla hederligt och redbart.81 Uppdraget innehåller två delar, dels att lojalt biträda sin klient samt dels att främja god rättskipning.82
74 Ebervall, Advokatetik i brottmål, s 17.
75 SOU 1938:44 s 276.
76 Blomkvist, Försvararen, s 7.
77 Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, s 92.
78 Wiklund, God advokatsed, s 535.
79http://www.advokatsamfundet.se/Documents/Advokatsamfundet_sv/Advokatetik/V%C3%A4gledande%20regl er%20med%20kommentarer%20december%202012.pdf Information hämtad 2013-10-31.
80 Blomkvist, Försvararen, s 10.
81 Wiklund, God advokatsed, s 565.
82 Ebervall, Advokatetik i brottmål, s 20.
3.2.2 Advokatens uppdrag under förundersökningen
En försvarares arbete kan delas upp i olika delar. Olivecrona har delat upp arbetet i materiellt och formellt arbete där det materiella arbetet avser bevisningsfrågor medan det formella avser behandlingsfrågor.83 Formellt sett ska advokaten se till att klienten inte blir utsatt för felbehandling, ledande frågor eller att klienten frihetsberövas på felaktiga grunder. Advokaten kan ses som en vakt som ser till att klientens rättigheter inte kränks. Olivecrona menar dock att det är det materiella arbetet som är det viktigaste.84 Den materiella delen kan vara mycket omfattande ifall klienten nekar till brott och mindre omfattande om klienten erkänner.85 Poängen med det materiella arbetet är att kritiskt pröva det bevismaterial som finns och ta fram tveksamheter.
Arbetet sträcker sig dock endast så långt som krävs för att tillvarata klientens intressen, därutöver bör försvararen förhålla sig passiv. Enligt min mening kan advokatens uppdrag även delas upp i förberedande handlingar samt uppdraget i rättssalen. Det förberedande arbetet kan börja redan vid polisförhör, något som har blivit mer vanligt idag än vad det var tidigare.86 Att delta i polisförhör är en positiv utveckling som främjar rättssäkerheten på så sätt att den misstänkte garanteras att inga otillbörliga metoder används. Advokaten kan dessutom se till att missförstånd undviks samt vid behov ställa kompletterande frågor. Att vara med tidigt i processen kan också ge advokaten en bra insyn i förundersökningen som förenklar bedömningen av klientens position.87
Efter polisförhör fortsätter arbetet inför eventuell häktningsförhandling och även inför huvudförhandling. Begreppet ”advokaten är inte bättre än sitt case” stödjer just uppfattningen att försvararens arbete under förundersökningen kanske är viktigast för klienten. 88 Det är även förarbetet som är tänkt att ha det största inflytandet då fokus ska ligga på processen i tingsrätten och inte på omprövning i hovrätten.89 Förarbetet inför tingsrättsförhandlingen kan bestå i en mängd olika göromål. Det grundläggande är att utföra noggranna undersökningar och granska de bevis som föreligger i målet. Undersökningen varierar dock självfallet beroende på vad målet påkallar.90 Advokaten ska noga gå igenom förundersökningsprotokollet och vid behov själv ta kontakt med utsagoutgivare för att kontrollera uppgifter. Granskningen ska ske kritiskt och om
83 Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, s 106.
84 Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, s 106.
85 Med det sagt menar jag inte att advokaten inte har ett viktigt arbete vid erkännanden. Quick-fallet är ett bra exempel på när aktörer inom rättsprocessen accepterar ett erkännande allt för enkelt.
86 Ebervall, Advokatetik i brottmål, s 130.
87 Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, s 48. Mer om tilltalads och försvarares (bristande) insyn i avsnitt 4.5.2.2.
88 Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, s 17.
89 Prop 2004/05:131 s 82.
90 Wiklund, God advokatsed, s 323.
det behövs ska advokaten ifrågasätta bevisningen som åklagaren åberopar.91 I vissa fall kan det hända att polisens arbetshypotes har smittat av sig i förundersökningsprotokollet och då kan advokaten behöva ställa de frågor som kanske borde ha ställts från början med tanke på objektivitetplikten. Det kan även finnas en del material som kan vara av betydelse för klienten men som ändå inte tagits med i förundersökningsprotokollet.92 Detta övriga material brukar benämnas ”slasken” och däri kan försvarsadvokater finna material som sedan får betydelse.93 Ett första steg blir att advokaten noggrant sätter sig in i det material som finns. Ett andra steg blir sedan att kontrollera alla uppgifter med sin klient för att få dennes syn på saken.94 Det är vid denna kontroll som advokaten kan bli underrättad om att allting inte finns med, eller att klienten anser sig veta mer än vad åklagaren vet och att dessa uppgifter måste med i protokollet. Klienten vill kanske åberopa något vittne eller begära ytterligare utredning och då är det viktigt att advokaten får reda på det i god tid. Begäran av ytterligare utredning återkommer jag till längre fram.
Vid samtalet med sin klient kan det visa sig att ny bevisning bör inskaffas eller påkallas. Om sådan ny bevisning ska inskaffas måste advokaten ha sin klients godkännande. 95 Som uppsatsen handlar om har det blivit mer vanligt att försvarare numera utför egna utredningsåtgärder vilket enligt Borgström är en positiv utveckling från ett klientperspektiv.96 Utredningsåtgärderna kan variera stort beroende på fallet och vad klienten önskar.97
3.2.3 Utredningsarbetet
”Då fsv icke kan vara säker på att utredningar, som han bekostar, bli ersatta av allmänna medel, är det tydligen säkrast för honom, att, såvitt han kan nöja sig därmed, begära kompletterande utredningar enligt 23:18 skola verkställas genom ul:s försorg.98
Om den tilltalade och dennes försvarare anser att utredningen är otillräcklig kan de begära kompletterande utredning enligt 23:18 p 3 RB. Detta görs efter att försvararen och klienten fortlöpande har tagit del av det som redan framkommit från polisens utredning enligt 23:18 p 2
91 Lundqvist, Bevisförbud, s 118.
92 Blomkvist, Försvararen, s 63.
93 Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, s 67.
94 Blomkvist, Försvararen, s 64.
95 Wiklund, God advokatsed, s 324.
96 Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, s 47.
97 Angående advokaters egna utredningar hänvisas till avsnitt 4.1.
98 Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, s 90. Uttrycket har några år på nacken och är skrivet samma år som boken skrevs 1955. Frågan är om inte samma tanke gäller idag? Förtydliganden: Fsv = försvararen Ul =
Undersökningsledaren.
RB. Åklagaren har dock möjlighet att neka viss insyn om utlämnandet skulle kunna vara till men för utredningen. I sådana fall måste dock åklagaren tydligt motivera varför utlämnandet av någon uppgift skulle vara till nackdel för utredningen.99 Det kan handla om situationer där det finns risk för att den tilltalade undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen. Till exempel kan det finnas skriftlig bevisning som ännu inte samlats in eller så kan det finnas förhör som ska genomföras. En annan orsak kan vara att den tilltalade väljer att anpassa sin version efter det bevismaterial som finns.100 När utredningen är avslutad finns dock en ovillkorlig rätt för den tilltalade och försvararen att ta del av all utredning. Advokaten granskar utredningen för att se till att den inte är till onödig nackdel för sin klient. För att hinna gå igenom allt material ska advokaten få skäligt rådrum enligt 23:18 RB.
Kompletterande utredning kan avse alla typer av moment i utredningen, t.ex.
sakkunnigutlåtanden eller brottsplatsundersökningar och framställningen kan göras i princip under hela förundersökningen.101 Avslag kan enligt 23:18 st 2 RB göras om åklagaren anser att kompletteringen inte har betydelse för utredningen. Det är således åklagaren som avgör frågan om vad som är och inte är av betydelse för utredningen. Jag återkommer längre fram till varför det kan anses problematiskt.
Försvararen kan också vidta egna utredningsåtgärder om denne anser detta behövligt. Som exempel kan anges att advokaten kan kalla egna vittnen till rättegång.102 Det finns inget direkt hinder för försvarare att göra utredningar i större omfattningar heller, som att besöka brottsplatser eller kalla in egna sakkunniga. I försvararens uppdrag ingår att tillvarata den misstänktes rätt och verka för sakens rätta belysning enligt 21:7 RB. Det är en tolkningsfråga för varje enskild advokat att bedöma vad det innebär.
En tilltalad och dennes försvarare kan precis som åklagaren också anlita en sakkunnig enligt 40:19 RB. Skälen till att en försvarare anser det nödvändigt att anlita en sakkunnig kan variera. Det kan handla om att ifrågasätta åklagarens bevisning och eventuella sakkunniga eller att anlita en sakkunnig i brist på utredning från åklagaren.
99 JO 1992/93 s 203.
100 Lindberg, Kommentar till 23:18 p 2 RB på Karnov.
101 Lindberg, Kommentar till 23:18 p 3 RB på Karnov.
102 Blomkvist, Försvararen, s 33.
