– EN STUDIE AV IMMATERIELLA TILLGÅNGARS BETYDELSE VID KREDITGIVNING

(1)

T JÄNSTEFÖRETAG

– EN STUDIE AV IMMATERIELLA TILLGÅNGARS BETYDELSE VID KREDITGIVNING

VT 2009:MF13 Magisteruppsats i Företagsekonomi

Susann Tobiasson Neda Utkovic

(2)

Förord

Vi vill börja med att rikta ett stort tack till våra respondenter, Christoffer Svensson Swedbank, Michael Snygg Nordea, Mats Larsson SEB och Thomas Nilsson Bohusbanken, som med sin kunskap och sitt engagemang gjort det möjligt att uppnå målet med denna uppsats. De har varit tillmötesgående sedan första kontakt och har bidragit till djupare kunskap inom ämnet samt väckt ett större intresse för kreditvärdering. Vi vill dessutom tacka vår handledare Urban Österlund som har vart hjälpsam och stöttat oss i vårt arbete.

Göteborg den 25 maj 2009

Neda Utkovic Susann Tobiasson

(3)

Keywords: Intangible assets, securities, creditors, service enterprise Abstract

Purpose: During recent years services have come to be of more importance. Businesses competes using services and company management and co-workers are seen as key- factors in the service industry. These intangible assets are difficult to value and are not being capitalized in the financial reports therefore; it is difficult to see the true value of the firms.

To finance a business a lot of firms depend on external capital. It is difficult for creditors to value a service enterprise since a lot of their assets are intangible. Based on the preceding discussion the purpose of this paper is to study whether the intangible assets of service enterprises are acknowledged by creditors and how securities can be taken.

Methodology: This report is taking a creditors perspective as a starting point. To carry out this study we have had a qualitative approach. Interviews have been made with respondents from four major banks in Sweden.

Conclusions: Creditors will tend to value service enterprises the same way they do with manufacturing enterprises therefore; the risks are not greater for creditors in these situations. The decisions are based on the financial reports hence the intangible assets are not being taken into consideration.

Since banks do not allow intangible assets being capitalized they depend on values that can be displayed on paper and be sold. Consequently companies in the service industry are not being granted major loans as securities are based on what kind of assets they can display. On the other hand, service enterprises are not in great need of major loans.

Following chapters are composed in Swedish

.

Published: 2009

Authors: Susann Tobiasson & Neda Utkovic

Supervisor: Urban Österlund

Title: Service enterprise - A study of creditors’ acknowledgement

of intangible assets in the service industry

(4)

Ordlista

Nyckelord: Tjänsteföretag, immateriella tillgångar, kreditgivning, säkerheter Utgivningsår: 2009

Författare: Susann Tobiasson & Neda Utkovic Handledare: Urban Österlund

Sammanfattning:

Bakgrund och syfte: Idag lever vi i ett tjänstesamhälle där företag konkurrerar med tjänster vilket gör medarbetare och ledning till de viktigaste resurserna i ett sådant företag. Dessa immateriella tillgångar är svårvärderade och kan därmed inte tas upp i balansräkningen vilket många gånger leder till att de blir osynliga och inte beaktas.

Många företag måste tillföras kapital för att finansiera sin verksamhet vilket ofta sker genom belåning. Då tjänsteföretag består av mycket dolda värden är det problematiskt för kreditgivarna att bedöma dessa företags faktiska värde. Baserat på ovanstående har syftet med denna uppsats därför varit att undersöka huruvida tjänsteföretags immateriella tillgångar påverkar finansiärer i sitt beslutstagande vid kreditgivning och hur dessa mjuka värden kan ligga till grund för bankernas säkerhet.

Metod:

Studien tar sin utgångspunkt ur ett bankperspektiv. För att besvara syftet har vi utgått från en kvalitativ metod där intervjuer har genomförts med respondenter från fyra storbanker i Sverige.

Slutsatser Vid kreditgivning tenderar bankerna att värdera tjänsteföretag på samma sätt som ett tillverkande företag vilket medför att riskerna inte blir större för dem i dessa situationer. Besluten baseras på resultaträkningen, därmed beaktas inte alla de immateriella tillgångar som finns i ett tjänsteföretag.

Då bankmanualen inte tillåter en kapitaliserad form av immateriella tillgångar är bankerna beroende av de värden som kan visas på papper och kan säljas. Detta kan medföra att tjänsteföretag inte kan ta så stora krediter då säkerheterna grundas på de tillgångar som företaget kan visa upp. Å andra sidan är tjänsteföretag vanligtvis inte lika beroende av stora krediter.

Svensk titel: Tjänsteföretag – En studie av immateriella tillgångars

betydelse vid kreditgivning

(5)

Ordlista

Operationalisering – processen från det generella till det konkreta Rating – Kreditvärdighet

SEB – Skandinaviska Enskilde bank UC – Upplysningscentralen

ÅRL – Årsredovisningslagen

(6)

1. Inledning... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Problemdiskussion ... 2

1.3 Problemformulering ... 2

1.4 Syfte... 2

1.5 Perspektiv ... 2

1.6 Avgränsning ... 3

1.7 Uppsatsens intressenter... 3

1.8 Disposition... 3

2. Metod ... 5

2.1 Tillvägagångssätt ... 5

2.2 Vetenskapligt synsätt ... 5

2.3 Induktion och deduktion ... 6

2.4 Kvantitativ och kvalitativ metod... 6

2.5 Datainsamling... 7

2.5.1 Urval ... 7

2.5.2 Val av respondenter ... 8

2.5.2 Intervjuteknik ... 9

2.5.3 Frågekonstruktion ... 9

2.6 Reliabilitet och Validitet ... 10

2.7 Källkritik ... 11

3. Teoretisk referensram... 12

3.1 Tidigare forskning ... 12

3.2 Redovisning ... 12

3.2.1 Syfte med finansiella rapporter... 12

3.2.2 Balanced scorecard ... 13

3.2.3 Företagsvärdering ... 15

3.3 Tjänsteföretag som kredittagare... 15

3.3.1 Immateriella tillgångar ... 16

3.3.2 IC‐Rating modellen ... 18

3.4 Banken som kreditgivare... 19

3.4.1 Kreditgivning... 19

3.4.2 Kreditsäkerheter... 20

3.4.3 Basel ... 21

(7)

4. Empiri ... 23

4.1 Nordea... 23

4.1.1 Kreditvärdering... 23

4.1.2 Säkerheter ... 24

4.1.3 Belåning till tjänsteföretag ... 25

4.1.4 Respondentens reflektioner... 25

4.2 Bohusbanken... 25

4.3 Swedbank ... 28

4.4 Skandinaviska Enskilde Bank ... 30

5. Analys ... 34

6. Slutdiskussion ... 38

6.1 Slutsatser ... 38

6.2 Förslag till vidare forskning ... 39

7. Referenslista... 40

Bilagor... 42

Bilaga 1 ... 42

Figur 1: Beskrivning hur uppsatsens kapitel hänger samman (Egen bearbetning)... 4

Figur 2: Förhållandet mellan reliabilitet och validitet (Andersen 1998) ... 10

Figur 3: Modellen visar Balanced Scorecards olika perspektiv (Egen bearbetning) ... 14

Figur 4: Tjänsteföretag i helhetsperspektiv med samband mellan företagets olika resurser, verksamhetsidé, kunderna och marknaden samt omvärldsvillkor. (Johansson 2000)... 17

(8)

1. Inledning

I detta kapitel ges en bakgrund till valt ämne som leder till vår problemdiskussion och studiens syfte. Våra frågeställningar presenteras och ligger till grund för uppsatsens fortsatta disposition. Vidare ges en beskrivning av uppsatsens olika kapitel och dess innehåll samt hur dessa skall vävas samman för att leda till uppsatsens resultat .

1.1 Bakgrund

Idag lever vi i ett tjänstesamhälle där nyckelorden är professionalism och kompetens. I den nya ekonomin har kunskap framkommit som en tillgång. Kunskap ses inte längre som något individuellt utan även som en del av företags intellektuella kapital. Denna kunskap ger företag komparativa fördelar i förhållande till deras konkurrenter. Tillgången är dock immateriell och utmaningarna är flera om hur de skall ledas, värderas, maximeras och behållas (Bogdanowicz

& Bailey 2002). Tjänsteföretag lever på att bygga långsiktiga relationer med kunder och erbjuda den bästa servicen för att erhålla konkurrensfördelar. Det som skiljer tjänster från produkter är att de konsumeras och produceras samtidigt. Utan kunnig, skicklig och motiverad personal som är inriktad på att ge bra service kommer inte företaget att nå goda resultat. (Grönroos 2007) Trots att medarbetare och ledning är den viktigaste resursen i ett tjänsteföretag får dessa inte tas upp i balansräkningen som en tillgång vilket leder till att tjänsteföretag består av mycket immateriella tillgångar som är osynliga i balansräkningen.

Dessa blir oftast synliga först vid företagsförvärv då det sker en företagsvärdering eller due diligence (Johansson 2000).

Vanligtvis sker företagsvärdering utifrån olika traditionella värderingsmodeller såsom substansvärdering och avkastningsvärdering. Dessa modeller kan vara missvisande när de tillämpas på kunskapsföretag då de kan ge ett nollvärde. Faktum är att tjänsteföretag inte sällan har marknadsvärden, som består av framtidsutsikter om intjäningsförmågan, som är högre än det redovisade egna kapitalet. Intjäningsförmågan är sammankopplad med företagets tillväxtförmåga och det är denna som ligger till grund för företagsvärdering. Att basera en analys om framtida avkastning på redovisningsinformation är till ingen nytta då historik inte ger vägledning för framtiden. Avgörande för vad som bringar tillväxt är till stor del kundstocken då en större kundbas leder till framtida kassaflöden. (Ibid)

Ett tjänsteföretag liksom andra företag kan stöta på behovet av att låna kapital då

självfinansiering inte räcker till. Banker har en stor roll i dessa sammanhang och måste utföra

noggranna analyser för att värdera och bedöma företagets ekonomiska ställning för att sprida

sina risker. Vid kreditgivning fokuserar finansiärer således mycket på risker och begär

säkerheter för att reducera dem. En säkerhet kan vara borgen såväl som företagsinteckning så

länge det ger en garanti för krediten i förhållande till dess storlek. Banker bedriver sin

verksamhet liksom andra företag för att gå med vinst. Deras intäkter består dels av

serviceavgifter men till största del består de av den marginal som föreligger mellan utlånings

– och inlåningsräntan. (Funered 1994). Därmed är bankens mål att skapa lönsamma och

tillförlitliga kundrelationer och det är utefter riskerna med kreditgivningen som de bedömer

hur pass mycket räntorna kan justeras. Idag har Sveriges storbanker interna ratingsystem där

de bedömer sina företagskunder och den risk deras verksamhet medför för dem som

finansiärer. Med detta ratingsystem sker en fördelning av kunderna efter

(9)

återbetalningsförmåga och risk vilket underlättar arbetet vid kreditgivning. När en kreditbedömning sker ingår en rad olika faktorer som har stor betydelse där alla skall sammanställas för att ligga till grund för ett kreditbeslut som är avgörande för framtiden (Broomé et al 1998).

1.2 Problemdiskussion

De flesta företag, stora som små, måste tillföras kapital för att finansiera sin verksamhet vilket många gånger sker genom belåning. Det är bankerna som har den största rollen i dessa sammanhang och det fordras, från deras sida, en noggrann företagsanalys för att kunna bevilja den kredit som ansöks. Denna förhandling består av två parter där både kredittagare och kreditgivare vinner på en affär. Företag kan med hjälp av krediter bedriva sin verksamhet och med tiden intjäna likvider och bankens vinning blir till genom de räntebetalningar som bekostas företaget.

Vid kreditbedömning är årsredovisningar den viktigaste informationskällan då denna visar företagets finansiella ställning. För att bedöma ett industriföretag kan ett antal nyckeltal användas för att hantera traditionella mått såsom lönsamhet och dessa kan sedan brukas för att jämföra lönsamhet, resultat, effektivitet och produktivitet. Tjänsteföretags värde består av immateriella tillgångar i form av kunskapskapital som är svårare att värdera och som inte alltid är synligt i årsredovisningen. Vid analys av tjänsteföretags kreditvärdighet blir det mer problematiskt för kreditgivarna att bedöma dessa företags faktiska värde. Problematiken ökar för tjänsteföretag då de inte i lika stor utsträckning, som tillverkande företag, kan garantera säkerheter i form av fast och lös egendom. Mot denna bakgrund finner vi ett intresse av att studera hur tjänsteföretag och dess immateriella tillgångar värderas vid kreditgivning då deras värde till största del består av mjuka värden.

1.3 Problemformulering

I vilken omfattning tar kreditgivare hänsyn till tjänsteföretags immateriella tillgångar?

Vilken betydelse har immateriella tillgångar för säkerheter vid kreditgivning?

1.4 Syfte

Syftet med denna studie är att, genom intervjuer med kreditgivare, bidra med kunskap huruvida tjänsteföretags immateriella tillgångar påverkar finansiärer i sitt beslutstagande och hur stor del dessa har som beslutsunderlag vid kreditvärdering. Vidare vill vi undersöka dessa företags brist på materiella tillgångar är till nackdel för tjänsteföretagen vid kreditgivning eller hur de immateriella tillgångarna kan ligga till grund för bankernas säkerhet.

1.5 Perspektiv

I denna studie utgår vi från ett bankperspektiv för att studera hur de som finansiärer bedömer

tjänsteföretag. Vi har valt att se på kreditgivning utifrån bankernas synvinkel för att få en

inblick i hur värderingen genomförs och vilka faktorer som är av vikt för deras arbete som

kreditgivare.

(10)

1.6 Avgränsning

Avgränsning sker genom att studien omfattar Svenska storbanker: Swedbank, Skandinaviska Enskilda Banken, Nordea och Bohusbanken, med en respondent som representerar varje bank.

Vi har dessutom valt att endast beakta kontor som befinner sin inom Göteborgsområdet.

Handelsbanken representeras inte då vi efter upprepade försök inte fick tag i dem för att delta i studien. Studien kommer endast att inrikta sig på hur storbankerna bedömer mindre och onoterade tjänsteföretag för kreditbeslut.

1.7 Uppsatsens intressenter

Denna studie riktar sig främst till andra studenter som kan få en djupare kunskap om hur bankernas kreditvärdering genomförs och vilken påverkan immateriella tillgångar har vid bedömning av tjänsteföretag. Vidare är studien av intresse för alla berörda parter såsom våra respondenter, Skandinaviska Enskilda Banken, Nordea, Swedbank och Bohusbanken samt andra tänkbara läsare.

1.8 Disposition Kapitel 2 – Metod

I metodkapitlet beskriver vi hur vi gått tillväga för att samla in data och vilka forskningsmetodiska ställningstagande som gjorts innan påbörjat studiearbete. Vidare ges en beskrivning av valda respondenter som består av Swedbank, Skandinaviska Enskilda Bank, Nordea och Danske Bank. Metodkapitlet tar även upp vilken intervjuteknik som använts och hur vi har tänkt när vi konstruerat intervjufrågor samt en diskussion kring uppsatsens validitet och reliabilitet.

Kapitel 3 – Teoretisk referensram

I detta kapitel ges en utförlig beskrivning av de teorier, normer och lagar som vi anser vara relevanta för studiens genomförande. Kapitlet är indelat i fyra större avsnitt som är av betydelse för studien. Kapitlet inleds med tidigare forskning inom området vilket sedan efterföljs av redovisningsmässiga grunder, bland annat vilka redovisningsprinciper som påverkar redovisningen av immateriella tillgångar. Det tredje avsnittet behandlar tjänsteföretag som kredittagare medan det sista hanterar banker som kreditgivare och vilka säkerheter de kan ta.

Kapitel 4 – Empiri

I detta avsnitt presenteras en sammanfattning av vad som framkommit under våra intervjuer med valda respondenter. Detta kapitel är indelat efter varje respondents svar inom valda områden. Dessa områden är kreditvärdering, säkerheter, belåning till tjänsteföretag samt egna åsikter.

Kapitel 5 – Analys

I vår analys sammankopplas den teoretiska referensramen med empirin och dessa ställs mot

varandra för att leda till en avslutande diskussion. Här tolkar vi empirin utifrån teorin för att

undersöka hur väl denna stämmer överens med verkligheten. Empirin och teorin ställs i

förhållande till varandra efter relevans för tillhörande frågeställning.

(11)

Kapitel 6 – Avslutande diskussion

Utifrån analysen härleds slutsatser samt för vi en avslutande diskussion kring resultatet av studien. Här framkommer våra egna åsikter och slutsatser som återkopplas med det inledande kapitlet och studiens syfte. Resultaten presenteras efter varje enskild forskningsfråga. Därefter ges förslag till vidare forskning.

Figur 1: Beskrivning hur uppsatsens kapitel hänger samman (Egen bearbetning)

Syfte

Slutsatser Metod

Teori

Empiri Analys

(12)

2. Metod

Detta kapitel beskriver studiens tillvägagångssätt för att nå fram till sista kapitlets slutsatser. Här redogörs för vårt ställningstagande under undersökningens gång och för de deltagande företag som ställt upp som respondenter. Dessutom förs en diskussion kring uppsatsens reliabilitet och validitet samt källkritik.

2.1 Tillvägagångssätt

Under kursen företagsanalys kom vi i kontakt med ämnet företagsvärdering och hur banker ser på denna värdering samt svårigheterna som finns med att värdera mjuka värden. Vi fick då ett intresse av att fördjupa oss inom ämnet för att belysa den problematik som finns för företag som innehar många immateriella tillgångar, och för att själva erhålla en större förståelse för hur kreditgivare ser på dessa situationer. Innan studiens start var det varit nödvändigt att definiera vissa av de centrala begrepp som använts under arbetets gång för att kunna göra vissa avgränsningar samt för att kunna söka efter litteratur som varit relevant för ämnet.

För att definiera mindre företag har vi utgått från reglerna i ÅRL 1:3 där mindre företag är företag som inte är större företag. Ett större företag är ett företag som uppfyller ett av villkoren under de senaste två räkenskapsåren: medeltal anställda som uppgått till mer än 50, en balansomslutning på minst 25 miljoner kronor och en nettoomsättning som uppgått till mer än 50 miljoner kronor. För begreppet tjänsteföretag utgår vi ifrån Grönroos (2007) definition om att det är ett företag som inte är ett tillverkningsföretag vilka har en affärside om att tillverka en konkret produkt. Tjänsteföretagens affärside utgår istället från att de skall leverera någon form av tjänst som till exempel konsultation. Vi har tolkat begreppet traditionell företagsvärdering enligt redovisningsprinciper. Med detta menar vi olika typer av värderingsmetoder såsom kassaflödesanalys, substansvärdering och fundamental analys

.

Efter att avgränsningen var gjord började vi söka efter, och läsa in oss på, relevant litteratur för att kunna avgöra hur studien bäst skulle fortlöpa och empirin samlas in. Vi ansåg då att intervjuer med de som utför företagsvärderingar skulle ge bästa resultat varefter vi tog de första kontakterna med de banker som sedan kommit att representeras i denna studie.

2.2 Vetenskapligt synsätt

Inom forskningsmetodiken finns två centrala begrepp för kunskapande, positivism och hermeneutik. Dessa är kunskapsbildande metoder där den första är förklarande kunskap.

Forskarna inom denna gren anser att det finns kausala samband i världen och att vid studier av sociala sammanhang kan samma metoder användas inom den samhällsvetenskapliga forskningen som inom den naturvetenskapliga. Positivisterna ser på den sociala världen som komplex och något som måste förenklas och reduceras (Arbnor & Bjerke 1994).

Den andra kunskapsbildande metoden är hermeneutik, där forskarna istället tolkar för att

erhålla kunskap. Hermeneutiken ser den sociala världen som en förenkling av denna som skall

problematiseras istället för att förenklas (Ibid). Till skillnad från positivisterna som använder

sig av kvantitativa data vill hermeneutikerna hellre använda kvalitativa data. Det viktiga är att

(13)

se helheten och uppnå förståelse vilket erhålls genom att det mänskliga handlandet och dess yttringar tolkas. Framträdande inom den hermeneutiska forskningen är att för att förstå helheten pendlar forskaren mellan helheten, delar och olika synvinklar för att kunna argumentera för vilken tolkning som är den bästa (Patel & Davidsson 2008).

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida tjänsteföretags alla immateriella tillgångar påverkar kreditgivares beslut vid sådana företags finansiering. För att besvara denna fråga har vi utgått från redan befintliga teorier inom ämnet samt använt kvalitativa data i form av genomförda intervjuer med utvalda respondenter som arbetar med kreditbedömningar av företag på daglig basis. Kunskapandet har därmed utgått från en hermeneutisk synvinkel där intervjusvaren och teorier tolkats för att ernå förståelse och bildande av ny kunskap.

2.3 Induktion och deduktion

Det finns flera alternativa tillvägagångssätt för att ta fram kunskap och dra vetenskapliga slutsatser. De två grundläggande sätten är induktion och deduktion som på olika vis relaterar empiri och teori med varandra. Den deduktiva metoden tar sin utgångspunkt i teorin som sedan testas för att utöka eller bekräfta befintlig teori (Artsberg 2005). Deduktion förknippas ofta med positivismen och sägs följa bevisandets väg. Arbetsmetoden kännetecknas av att slutsatser dras om enskilda företeelser utifrån allmänna principer och befintliga teorier.

Forskningsprocessen påverkas inte i någon större utsträckning av forskarnas egna uppfattningar då studierna utgår ifrån redan befintliga teorier (Patel & Davidsson 2008).

Induktion kallas för upptäckandets väg och har sin utgångspunkt i empirin för formulering av ny teori. Då forskaren utgår från verkligheten kommer dennes egna idéer och föreställningar att färga de teorier som produceras (Ibid). Teorin är här resultatet av själva studien och observationerna är basen för de slutsatser som dras. Vanligtvis förknippas induktion med ett kvalitativt synsätt vid insamling av data liksom deduktion förknippas med ett kvantitativt synsätt (Bryman & Bell 2005).

I denna studie har vi varken använt ett renodlat deduktivt eller induktivt tillvägagångssätt utan istället en kombination av dessa. Vanligtvis är det svårt att inom samhällsvetenskapen skilja mellan induktiva och deduktiva arbetssätt då dessa pågår samtidigt under processen. Arbetet sker ofta parallellt mellan empiri, teori och analys. Det kan bidra till ett inre samband mellan de olika delkomponenterna samt att en lösning kan erhållas ut flera olika synvinklar, det blir en så kallad växelverkan mellan induktion och deduktion (Andersen 1998). Utgångspunkten för studien har varit befintliga teorier om hur kreditgivning går till, hur immateriella tillgångar redovisas och vad som är specifikt för tjänsteföretag. Detta har sedan legat till grund för den empiri som samlats in. Under tiden som empirin insamlats har löpande kompletteringar gjorts till teorin med relevant data för studien. Samtidigt har det empiriska materialet relaterats till det teoretiska för bildande av ny teori.

2.4 Kvantitativ och kvalitativ metod

Kvantitativ och kvalitativ metod är två olika metodtraditioner för att etablera kunskap. Den

första ansatsen överensstämmer till stor del med de metoder som används inom

naturvetenskapen och utgår ofta ifrån hårda data. Forskaren står här inför att formulera så

precisa frågor som möjligt för att kunna belysa det teoretiska problem som denne vill

(14)

klarlägga. I den kvalitativa ansatsen är det istället de mjuka data som dominerar och där vill forskaren gå på djupet för att förstå. Ofta ställs övergipande teman upp om vad forskaren vill undersöka vilket medför en flexibilitet i undersökningen (Johannessen & Tufte 2007).

Denna undersökning har genomförts med en kvalitativ metod där intervjuer med våra respondenter utgör de mjuka data som undersökningen bygger på. Anledningen är att syftet med undersökningen är att få en djupare förståelse huruvida kreditgivare påverkas i sitt beslut vid analyser av tjänsteföretag då dessa har mycket mjuka värden som är svårvärderade. För att uppfylla detta syfte har vi gått ut och undersökt hur värdering av tjänsteföretag går till i praktiken.

2.5 Datainsamling

För att producera kunskap krävs data och det finns två typer av data som delas in efter om dessa är primära eller sekundära. Data som redan samlats in är sekundärdata medan sådana data som insamlats av oss själva för denna studies syfte är primärdata. Datainsamling kan ske på flera olika sätt bland annat genom intervjuer, enkäter, dokument, observationer et cetera (Artsberg 2005). I denna studie har vi använt oss av både sekundär- och primärdata för att få en så bred och djup kunskap som möjligt. Användning av sekundärdata har bestått av tidigare studier inom området såsom Catasús och Gröjer för att få en bakgrund till hur ämnet tidigare har behandlats. Detta har sedan kompletterats med ytterligare facklitteratur, elektroniska tidsskrifter och artiklar som behandlar hur kreditgivning går till, hur immateriella tillgångar värderas, reglering kring detta och olika värderingsmetoder för att erhålla en bred kunskapsgrund för den fortsatta empiriska studien.

De artiklar som använts har anskaffats via sökmotorer i högskolan i Borås samt Göteborgs universitets databaser. Sökord som använts är Tjänsteföretag, kreditgivare, intangible assets, bank lending valuation och credit valuation. Andra källor som använts är tryckta källor som hämtats från Göteborgs universitetsbibliotek och annan studentlitteratur. Utgångspunkten vid valet av vilken litteratur som använts har främst varit att den skall vara så aktuell och relevant som möjligt samt att författarna bakom skall enligt oss vara erkända för att få större tyngd i vår teoretiska referensram. Enligt Artsberg (2005) är det viktigt att vara medveten om att lagar och normer inte klassas som teori utan som rättskällor och därmed tillämpas efter den så kallade juridiska metoden. Detta är något som vi har uppmärksammat vid användning av IAS/IFRS och andra lagar.

Primärdata har samlats in genom att intervjuer har gjorts med respondenter på fyra storbanker i Göteborgsregionen. En första förfrågan skickades till dem efter att ämnet valts och att vi läst in oss på relevant kurslitteratur. Efter erhållet svar gick vi vidare med att skissa fram övergripande frågor som sedan sändes till intervjuobjekten. Fyra intervjuer har därmed genomförts vilka har legat till grund för empirin och representerar denna studies primärdata.

2.5.1 Urval

Enligt Andersen (1998) är urvalstekniken för studien en viktig del av undersökningen samt

hur många enheter som skall användas och hur dessa väljs ut. Det finns tre olika typer av

urvalsmetoder; enkelt slumpmässigt urval där alla enheter i populationen har samma

möjlighet att komma med i urvalet, stratifierat urval där vissa bestämda enheter grupperas för

att komma med varefter ett slumpmässigt urval görs, och klusterurval där urval görs utifrån

(15)

kluster. I denna studie har vi grupperat populationen utifrån att varje av de fyra storbankerna skulle representeras, därmed har en respondent intervjuats från varje av de fyra bankerna.

Dessa är Skandinaviska Enskilda Banken, Nordea, Swedbank och Bohusbanken. Vid valet av banker har ett strategiskt val gjorts då vi utgått från att dessa har en stor del av marknaden inom Sverige för kreditgivning och att de därmed är har stor kompetens inom området samt utför sådana bedömningar med jämna mellanrum. Jacobsen (2002) skriver att urvalskriteriet för den kvalitativa ansatsen till stor del beror på syftet med undersökningen och att urvalet påverkas av den information som eftersträvas. Detta kan till viss del stämma här då urvalet i denna studie utgått ifrån att de fyra storbankerna skall representeras.

2.5.2 Val av respondenter

Efter att beslutet tagits om vilka banker som skulle representeras i studien togs en första kontakt med bankerna. De hänvisade oss därefter vidare till kontor som var relevanta för undersökningen och valde därefter ut de respondenter som skulle representera bankerna i studien. Den första banken som vi fick kontakt med var Bohusbanken som är en del av Danske Bank. Danske bank är en av Nordens största finanskoncerner. De verkar inom områden som banktjänster, finansiering lån, fastighetsförmedling et cetera. Banken har 24 000 anställda som hanterar 4,9 miljoner kunder (www.danskebank.se). Efter att ha skickat ut ett mail till kundtjänst angående en intervju för denna studie kom vi i kontakt med Thomas Nilsson. Thomas arbetar som kreditchef, även kallat senior relationship manager, på Bohusbankens kontor på Östra Hamngatan vilken är den bankens nästa största kontor i Sverige. Detta har han gjort i många år även om han ganska nyligen var tillsatt i den tjänsten på det kontoret. Därmed har Thomas många års arbetslivserfarenhet av värderingar av företag.

Den andra banken som vi fick kontakt med var Nordea som är en av de största bankerna i Norden med en marknadsposition som nummer ett eller två på de flesta marknaderna här. De har cirka 1400 kontor och 10 miljoner kunder (www.nordea.com). Michael Snygg kom vi i kontakt med i höstas när vi skrev en rapport i kursen Företagsanalys. Vi valde att ta med honom som respondent även för denna studie på grund av att vi visste att han kunde besvara våra frågor då han arbetar som kreditanalytiker på företagssidan. Han är chef för avdelningen för försäljningsstöd på Nordeakontoret i Sisjön. Michael har arbetat på det kontoret i 5 år och med kreditfrågor på företagssidan av och till i ungefär 20 år.

Den tredje respondenten som vi kom i kontakt med arbetar på Swedbank. De är verksamma främst i Sverige, de Baltiska länderna samt Ukraina och har runt 9,4 miljoner privatkunder och cirka 540 000 företagskunder (www.swedbank.se). Efter att vi fått kontakt med kreditchefen (Göran Hagman) för Swedbank i Göteborg såg han till att vi kom i kontakt med rätt person inom banken som arbetar med kreditgivning på daglig basis. Christoffer Svensson arbetar som företagsrådgivare och ansvarar för flera företag själv, det gäller företag som har en omsättning på mellan 20 och 500 miljoner kronor. Det är något som han har arbetat med sedan 1996.

Vår fjärde och sista respondent arbetar på SEB som är en av norra Europas ledande

finanskoncerner. De är verksamma över hela världen, främst i norra Europa där de är en

ledande fullsortimentsbank i Sverige. Banken har drygt 2500 stora företag och institutioner,

400 000 små- och medelstora företag samt över 5 miljoner privatpersoner som kunder

(www.seb.se). Efter att vi tagit kontakt med ett av SEB:s företagskontor i Göteborg träffade vi

Mats Larsson som har en lång och bred bakgrund på SEB. Han arbetar sedan 2006 som

(16)

kreditchef i Regions Väst med rollen att ge ett andra utlåtande i de affärer som kontoren vill göra.

Urvalet är förhållandevis litet jämförelsevis om en kvantitativ studie skulle ha genomförts.

Anledningen är att vi tror att dessa fyra kontor är tillräckliga för att representera bankernas tillvägagångssätt och åsikter.

2.5.2 Intervjuteknik

Vid en kvalitativ intervju är avsikten att ta fram en beskrivning av respondentens vardag för att sedan tolka dessa beskrivningar. Det är då viktigt att de frågor som tolkas skiljs från de frågor som ställs under intervjun. Det finns tre olika typer av intervjuer; strukturerad där frågorna fastställts före intervjun, ostrukturerad där frågorna inte är fastställda i förväg utan intervjun mer präglas av att vara ett samtal samt delvis strukturerad där generella frågor har förberetts i förväg (Johannessen & Tufte, 2007). I denna studie har vi valt att använda oss av en delvis strukturerad intervju där frågorna i stora drag skisserats upp i förväg. Dessa har varit öppna för att följdfrågor skall kunna ställas vid behov och att en djupare förståelse skulle erhållas vid intervjutillfället. En öppen intervju har även gett oss möjlighet att vidga innehållet då vi inte varit låsta vid ett specifikt frågeformulär. Frågorna som ställts har utgått ifrån de teorier som vi läst in oss på angående hur kreditinstitut värderar företag samt hur immateriella tillgångar värderas.

En intervju sker vanligast via ett personligt möte eller genom samtal per telefon. Det är vid båda typerna av intervjuer viktigt att vara medveten om vilken information som eftersträvas så att intervjuaren kan avgöra när tillräcklig information getts och nästa fråga kan ställas. Det finns fördelar med användandet av båda typer av intervjuer. Vid en personlig intervju ges möjlighet att avläsa respondentens kroppsspråk och mimik för att se om denne har förstått frågan på det sätt som avsetts. Detta är något som inte kan göras vid en telefonintervju.

Fördelen med den är att det är större chans att respondenten deltar i intervjun (Andersen 1998). I denna studie har endast personliga intervjuer skett då samtliga respondenter valt att ställa upp på att träffas personligen. För att avhjälpa problemen med missförstånd har en förklaring getts till respondenterna om vad studien behandlar samt har respondenterna fått ta del av de övergripande frågorna via mejl innan intervjutillfället.

2.5.3 Frågekonstruktion

De frågor som har ställts har utgått från syftet med uppsatsen och vår teoretiska referensram där flera teorier kring kreditanalyser framställs samt vad som är specifikt för tjänsteföretag.

De övergripande frågorna har ställts till alla våra respondenter för att få en bild av hur de arbetar med kreditgivning av dessa företag. Därefter har kompletterande frågor ställts vid behov för att få en djupare kunskap om ämnet.

Den första frågan ställdes med tanke på att få en övergripande bild av hur värdering av tjänsteföretag går till hos de enskilda kreditinstituten. Vidare ställdes frågor om huruvida klassiska värderingsmetoder användes som kassaflödesanalyser för att få en bild om kreditgivarna redan från början gör en annan typ av värdering när det gäller tjänsteföretag.

Frågor angående balansräkningen ställdes för att se om respondenterna tar hänsyn till tjänsteföretagens immateriella tillgångar och många osynliga och svårvärderade tillgångar.

Frågor som ställdes angående vilka säkerheter som bankerna i första hand tar ställdes för att

få en inblick i hur riskbenägna dessa är i förhållande till hur tjänsteföretagen ser ut. Till sist

(17)

ställdes några mer ”personliga” frågor där varje respondent fritt utefter sin egen kunskap och erfarenhet fick analysera och fundera över vad som påverkar bankernas förmåga att bevilja krediter till tjänsteföretag för att ge oss en djupare förståelse för problematiken. Dessa ställdes sist så att respondenterna skulle få ge uttryck för sina egna åsikter om ämnet och för att dessa inte skulle påverka intervjun från början (se bilaga 1).

2.6 Reliabilitet och Validitet

Vid studier av olika slag strävar forskaren efter att uppnå så hög definitionsvaliditet som möjligt, det vill säga en hög överrensstämmelse mellan de teoretiska begreppen och de empiriska variablerna. I detta begrepp ryms giltighet och relevans, där giltighet handlar om hur väl den teoretiska och empiriska begreppsplanen överensstämmer och relevans om hur relevant det empiriska urvalet är för studiens syfte. Det här är något som forskaren måste argumentera för. Validiteten är hög om det är stor överrensstämmelse mellan resultaten av olika operationella definitioner av samma teoretiska begrepp. Med operationalisering menas processen från det generella till det konkreta (Andersen 1998).

Att en studie är reliabel visar i hur stor utsträckning resultatet från en mätmetod påverkas av tillfälligheter eller hur exakt det som skall mätas faktiskt blir mätt. Med det här menas att data inte får ha registrerats på fel sätt. Att data är valid förutsätter därmed att det finns definitionsvaliditet mellan de teoretiskt definierade begreppen och de operationellt definierade variablerna. Dessutom skall det råda reliabilitet mellan de operationellt definierade variablerna och registrerad data.

Figur 2: Förhållandet mellan reliabilitet och validitet (Andersen 1998)

Vi har eftersträvat att uppfylla alla kriterier för validitet och reliabilitet enligt Andersen (1998). För att uppnå en hög validitet har vi använt oss av litteratur och teorier som vi anser vara relevant i sammanhanget. Vi har dessutom försökt att använda artiklar och litteratur som är skrivna av författare som vi uppfattat är erkända inom området. Viss litteratur har dock varit något gamla vilket kan ha en negativ påverkan på uppsatsens validitet. Till stor del har vi dock försökt att använda så aktuell referenslitteratur som möjligt för att öka rapportens giltighet. Genom att ha utfört intervjuer med fyra respondenter med mycket erfarenhet och kunskap inom området och som arbetar med kreditgivning på daglig basis anser vi oss ha kunnat avbilda verkligheten på ett tillförlitligt sätt och därmed uppfyllt kriteriet för relevans.

Teoretiskt definierat begrepp

Operationellt definierad variabel

Registrerade data

Definitionsvaliditet

Reliabilitet

Datas validitet (kvalitet)

(18)

För att undvika feltolkningar och öka reliabiliteten för studien har våra respondenter fått ta del av de frågor som ställts innan intervjutillfället så att de kunnat förbereda sig på bästa sätt.

Därutöver har intervjuerna spelats in så att en korrekt bild har kunnat ges. Dessutom har respondenterna fått ta del av rapporten innan inlämning för att ha möjlighet att korrigera eventuella feltolkningar som vi skulle kunna ha gjort. Att fyra intervjuer har utförts med respondenter på olika kreditinstitut har gjort att svaren har kunnat jämföras med varandra och därmed ökat studiens reliabilitet. Då viss del av den referenslitteratur som använts varit på engelska har egna översättningar gjorts och därmed reserverar vi oss för eventuella felöversättningar. Detta kan eventuellt ha en negativ påverkan på rapportens reliabilitet.

2.7 Källkritik

Under studiens gång har vi varit medvetna om våra respondenters eventuella partiskhet samt att de kan vara begränsade i form av deras yrkesutövande och kreditinstitutionernas

”affärshemligheter” vilket kan ha påverkat de svar som erhållits. Vi har i studien tagit hänsyn

till att den information som erhållits under intervjuerna varierar beroende på respondentens

position och ställning på banken. Trots att samtliga respondenter fått ta del av

intervjufrågorna innan mötet har de kunnat tolka uppsatsens syfte på skilda sätt genom att

besvara frågorna utifrån sitt yrkesutövande och vad de är specialiserade på. Mycket av den

litteratur som skrivits inom ämnet kreditvärdering är relativt gammal. Det har medfört att

teorikapitlet inte är så uppdaterat som vi önskat. De källor som använts är istället erkända

inom området vilket bidragit till att vi anser att valda teorier är relevanta för vår studie.

(19)

3. Teoretisk referensram

Detta kapitel inleds med en beskrivning av tidigare forskning som berör ämnet och därefter delas kapitlet in tre väsentliga delar. Den första delen beskriver hur redovisningen kan tillämpas och vidare ger de två sista delarna en beskrivning av aktörernas roll vid kreditgivning.

3.1 Tidigare forskning

Catasús och Gröjer (2003) har genomfört en undersökning huruvida det är meningsfullt att inkludera immateriella tillgångar som beslutsunderlag vid kreditgivning. Som bakgrund till undersökningen diskuteras att balansräkningen har förlorat i relevans då den inte har följt de ekonomiska förändringar som skett de senaste åren. Dessutom anses inte balansräkningen längre vara representativ för verksamheters ekonomiska ställning då bland annat redovisning av förvärvad goodwill har ökat markant under de senaste 30 åren i Sverige. För att återfå lite av den relevans som gått förlorad har företag under 1990-talet börjat experimentera med andra typer av redovisningsinformation, bland annat balanced scorecard och intellektuellt kapital.

Små och medelstora företag är till stor del beroende av kreditgivare såsom banker medan bankers framgångar är beroende av hur väl de kan hantera frågor om att bevilja lån eller inte.

Det vill säga att de skall minimera risken att lån beviljas till företag som inte kan betala tillbaka och nekas till de som kan.

Undersökningen gjordes på 40 av Handelsbankens lånekontor där ett fiktivt företag lades fram varefter dessa skulle besluta om lån skulle beviljas eller inte. För att få fram resultatet gjordes både en kvantitativ och kvalitativ studie. Resultatet visade att statistiskt sett har inte redovisning av immateriella tillgångar någon betydelse för huruvida ett lån beviljas eller inte.

En närmre undersökning visar dock att de har det om dessa är trovärdiga. Bland annat indikeras att hur tillgången definieras, som till exempel varumärke eller som förutbetalda utgifter, kan påverka beslutet om kreditgivning. Bankmanualen tillåter inte en kapitaliserad form av varumärke, utbildning et cetera, däremot tenderade kreditgivarna att se på företaget ur en annan synvinkel då sådan information beaktades. Resultatet utifrån detta antyder därmed att redovisning är relevant om den kan accepteras som relevant (Ibid).

3.2 Redovisning

3.2.1 Syfte med finansiella rapporter

Redovisningen har som syfte att förse användare med kvantitativ, främst finansiell,

information från ekonomiska enheter som skall vara användbar vid ekonomiskt

beslutstagande (Riahi-Belkaoui 2002). Årsredovisningen fastställer företagets historiska värde

och bidrar med information så att användaren kan göra bedömningar om hur företagets

framtida vinstgenereringsförmåga kommer att se ut. Årsredovisningen består av

resultaträkning, balansräkning, notsystem och förvaltningsberättelse. De två första används

bland annat för att göra prognoser av framtida ekonomiska händelser (Artsberg 2005).

(20)

Redovisningen utformas efter vissa principer som är grundläggande och beskrivs här. Den skall bland annat ge en rättvisande bild, det vill säga att den skall så långt som möjligt bygga på fakta och användaren skall inte bli vilseledd av den information som redovisas. Med god redovisningssed menas hur företaget faktiskt redovisar, det är de enskilda lösningarna som är viktiga. Den viktigaste principen som skall beaktas inom redovisningen är fortlevnadsprincipen som bygger på att företaget kommer leva över flera redovisningsperioder. Realisationsprincipen avgör när en intäkt får tas upp i redovisningen, dessutom beaktas matchningsprincipen och bokföringsmässiga grunder. Det innebär att det finns ett samband mellan kostnader och intäkter och då skall dessa redovisas under samma period. Det betyder att de skulder och tillgångar som redovisas i balansräkningen är en blandning av sådana som är verkliga och sådana som är periodiserade (Ibid).

Då redovisningen är ett informationsinstrument är det viktigt att de utgår från de kvalitativa kriterier som referensramen tar upp. Årsredovisningen skall bland annat vara begriplig för läsaren. Den skall lämna relevant information på så sätt att den skall kunna påverka användaren i sitt beslutsfattande och ha både en framåtblickande och bakåtblickande roll i informationsgivandet. Den skall dessutom vara tillförlitlig, därmed inte vara vinklad utan den skall mäta det som avses mätas. Redovisningen skall vara neutral på så sätt att den inte skall påverka användaren av den i en viss riktning. Dessutom skall redovisningen vara jämförbar, informationen skall kunna jämföras över tiden och mellan företag. Det är därmed viktigt att det finns enhetliga regler som behandlar lika händelser på ett jämförligt sätt (Ibid).

3.2.2 Balanced scorecard

Immateriella resurser kan sägas vara nyckeln till framgång men problem uppstår när de skall mätas på ett tillförlitligt sätt. Mätningen får då ske utifrån ett surrogatmått, det vill säga något som åtminstone ger uttryck för en del av det vi söker eller samvarierar, positivt eller negativt, med det vi söker. Sådana mått måste iakttas med försiktighet för att bibehålla relevansen med mätningen. Balanced Scorecard är en utpräglad mätning som visar att immateriella tillgångar är avgörande för framgång, även om de finansiella resultatmåtten är desamma (Catasus et al 2001).

Balanced Scorecard innebär även att mäta icke-finansiella styrtal med syfte att belysa och följa upp en verksamhet utifrån fem perspektiv. Det första perspektivet är medarbetarna där det väsentliga är att ta reda på hur medarbetarnas kompetens kan utvecklas. Det andra är utveckling och hur organisationen kan förbättras i framtiden. Det tredje behandlar interna processer och hur dessa kan utvecklas och förbättras. Det näst sista perspektivet består av hur företaget vill uppfattas av kunden och det sista är det finansiella perspektivet som innebär att ta reda på hur företaget kan tillgodose ägarnas krav på avkastning och finansiell stabilitet.

Dessa perspektiv samvarierar genom att det är nöjda och kompetenta medarbetare som har

förmågan att utveckla och förbättra, vilket i sin tur leder till att kundvärde levereras. Detta

skapar nöjda kunder som såväl idag som i framtiden skapar ekonomiskt värde för

organisationen (Johansson 2000)

(21)

Medarbetare Utveckling

Interna

processer Finansiering

Association

Figur 3: Modellen visar Balanced Scorecards olika perspektiv (Egen bearbetning)

I tjänsteföretag är medarbetarna den viktigaste tillgången då deras kompetens skapar nöjda kunder och ett ekonomiskt värde. Med Balanced Scorecard förbättras kommunikationen mellan ledning och medarbetare genom att de känner sig delaktiga vilket leder till ökad motivation. Förutom delaktighet är företagskultur och belöningssystem en viktig faktor för att behålla motivationen hos medarbetarna. Det handlar om stämning i organisationen som bidrar till att medarbetarna trivs och samtidigt ett belöningssystem som gör att de är tillräckligt motiverade att stanna kvar i företaget. Inom vissa kunskapsintensiva branscher med hög konkurrens kan belöning vara problematiskt då det inte räcker med löner och provision för att behålla personal med spetskompetens (Johansson 2000).

Som komplement till Balanced Scorecard kan företag använda sig av en strategisk tavla som hjälper ledningen att skapa en länk till medarbetarna. Tavlan består av fem faktorer: vision, strategi, kritiska framgångsfaktorer, identifiering/perspektiv och styrtal. Visionen står för vad som är företagets långsiktiga verksamhetsinriktning och strategin för de åtgärder som måste vidtas för att åstadkomma visionen. Med framgångsfaktorer menas de mål som skall uppfyllas och därför måste dessa identifieras för att kunna genomföra strategierna. Styrtalens funktion är att mäta om företaget lyckats med genomförandet av strategierna och uppnått målsättningarna. Syftet med att börja med visionen och arbeta sig ned till de operativa mättalen är att det då skapas en viktig länk som går mellan visionen och den operativa verksamheten. Med denna länk får medarbetare möjligheten att vara med och påverka genom att strategiska mål bryts ned till styrtal. De strategiska målen har en central roll och översätts till kritiska framgångsfaktorer som tillsammans med verksamhetsmåtten har uppgiften att fungera som drivkraft för långsiktig tillväxt och finansiell utveckling (Ibid).

BSC

(22)

3.2.3 Företagsvärdering

Vid värdering av ett företag är det mer än vanligt att se företaget som en investering som skall generera ett framtida kassaflöde. (Johansson 2000). Vad ett företag värderas till beror på vem som värderar och till vilket syfte då det sker utifrån en subjektiv uppfattning. Som hjälp har den som värderar ett antal modeller som baseras på antaganden och fakta om företaget. De mest förekommande sätten att värdera företag är antingen utifrån framtida avkastning eller utifrån värdet på tillgångar och skulder. Den förstnämnda brukar benämnas avkastningsvärdering och den sistnämnda för substansvärdering (Nilsson et al 2002).

Avkastningsvärdering

En avkastningsvärdering innebär att det sker en diskontering av företagets framtida avkastning, det vill säga beräknar ett nuvärde av de framtida betalningsflöden som företaget förväntas generera. Problematiken här består i vilka kassaflöden som skall tas med i beräkningen. För att avgöra detta existerar tre diskonteringsmodeller till hjälp vid användandet av avkastningsmetoden. I den första diskonteringsmodellen baseras värderingen på företagets utdelningar, där företagets förväntade utdelningar diskonteras till ett nuvärde.

Den andra diskonteringsmodellen består av att diskontera framtida kassaflöden vilket kan definieras som skillnaden mellan företagets inbetalningar och utbetalningar. Denna skillnad visar på företagets potentiella utdelningsförmåga medan utbetalningar visar på vad aktieägarna faktiskt erhåller. Den sista diskonteringsmodellen utgår från det bokförda egna kapitalet med tillägg av nuvärdet av det värdeskapande som sker i form av residualvinst vilket är ett mått på det mervärde som skapas utöver de bokförda tillgångarnas förväntade avkastning (Ibid).

Substansvärdering

Substansvärdering definieras som värdet på det investerade egna kapitalet i ett företag, det vill säga det sammanlagda marknadsvärdet på företagets tillgångar efter avdrag för marknadsvärdet på företagets skulder. Det är det verkliga värdet som är av intresse och inte det redovisade värdet men då marknadsvärdet endast är en uppskattning fordras det justeringar i balansräkningen för eventuella över- och undervärden i tillgångar och skulder.

Enligt Nilsson et al (2002) är denna metod bästa att tillämpa vid värdering av små, privata företag vid företagsförvärv och när det krävs detaljerad information om ett företags tillgångar.

Det baserat på att det är svårare att uppskatta ett framtida kassaflöde för privata företag jämförelsevis med publika.

3.3 Tjänsteföretag som kredittagare

Tjänsteföretag lever på att sälja service och kunskap och hur lönsamma de är beror på hur effektivt företaget lyckas driva en förprogrammerad verksamhet till en massmarknad (Sveiby 1989). Investeringar har stor betydelse för företagets framtida utveckling och lönsamhet, tjänsteföretag kan göra investeringar i form av marknadsutveckling, kundbaser, program för kompetensutveckling av medarbetare samt rutiner och program för information och styrning.

Enligt Redovisningsrådets rekommendationer uppfyller en liten del av sådana investeringar

kriterierna för immateriella tillgångar och måste därför kostnadsföras. Vid kreditbedömning

och i krissituationer blir olika värden av vikt då de skall omvandlas till pengar, det kan i

sådana situationer bli aktuellt att värdemässigt bedöma företagets tillgångar med hänsyn till

två faktorer, vilka är likviditet och delbarhet. En tillgång har hög likviditet om den kan

(23)

omvandlas till kontanter snabbt och till låga kostnader och hög delbarhet har den om den inte är avgörande för verksamheten då den kan säljas (Johansson 2000).

3.3.1 Immateriella tillgångar

Immateriella tillgångar får en allt större betydelse men till skillnad från materiella tillgångar syns de sällan i balansräkningen trots att de bidrar till utveckling, tillväxt och framtida lönsamhet i företag. I tjänsteföretag är kunskap organisationens viktigaste konkurrensfördel då det idag går mer mot att styra människor snarare än fysiska tillgångar (Jacobsen et al 2005). Det är först vid företagsförvärv som immateriella tillgångar blir synliga med bakgrund av att det då sker en värdering av företaget. Oberoende av om tillgångarna är synliga eller inte i företag måste de beaktas och förvaltas effektivt för att skapa långsiktiga värden i företagen.

Det är först när idéer, materiella och immateriella tillgångar kombineras som värde kan skapas och ligga till grund för att aktieägare värderar företaget högt. Det finns dock kritiker som hävdar att analytiker och investerare ser bortom siffror vid värdering och därmed tar hänsyn till utveckling, tillväxt och lönsamhet genom att studera andra faktorer i redovisningen (Johansson 2000).

Dagens snabba förändringar i omvärlden såsom teknologins utveckling och global konkurrens gör att det finns ett större behov av att skapa utvecklande organisationer. Relationer mellan organisation och anställda har förändrats sedan tidigare då det nu är större fokus på att arbeta i team och samarbeta för att hitta en lösning. En utvecklande organisation kräver därför att det finns rum för tillväxt av individuella erfarenheter samtidigt som det ökar företagets prestationer. För att lärandet skall gynna både organisationen och den anställde måste lärandet ses som en central del av investeringarna (SHRM 2008).

Tillväxt kan innebära att växa i omsättning, i lönsamhet, i värde och i kunskap men det kan

även innefatta förändring. Ett företag som inte anpassar sin verksamhet efter marknadens

behov och utveckling kommer att stagnera utan förändring. Det är således viktigt att ständigt

utveckla sin verksamhet och vara villig att släppa sina rutiner för nya utmaningar. Stora

förändringar kräver också att det finns en målsättning och underliggande strategi för att få

med sig sina intressenter. En förutsättning för att lyckas med detta på ett effektivt sätt är att

ledningen har ett helhetsperspektiv (Johansson 2000)

(24)

Omvärldsvillkor:

Figur 4: Tjänsteföretag i helhetsperspektiv med samband mellan företagets olika resurser, verksamhetsidé, kunderna och marknaden samt omvärldsvillkor. (Johansson 2000)

Den centrala punkten består av företagsledningen vars uppgift är att driva verksamheten så att ägarnas målsättningar för företaget kan realiseras. Ringen i mitten symboliserar resurser och kapital som finns i ett företag. Tjänsteföretag består av mycket osynliga värden som inte beaktas i ett företags balansräkning såsom medarbetare vilka representerar företagets viktigaste resurs. Trots avtal som ingås med anställda kan ett företag aldrig äga medarbetare men de ingår i organisationen och bidrar till att stärka företagets position och kan därför räknas som en del av de immateriella tillgångarna. Ett företag presterar antingen tjänster eller produkter som kan marknadsföras och levereras till kunder på en marknad. Det är företagsledningens uppgift att få företagets resurser att samspela på ett effektivt sätt och därmed leva upp till ägarnas krav på avkastning och finansiell stabilitet. Omvärldsvillkoren representerar de faktorer som påverkar ett företag externt och som företagsledningen måste beakta i sitt arbeta med att driva verksamheten (Johansson 2000).

Ett företags intressenter såsom kunder, medarbetare, företagsledning och ägare har alla olika intresse av företaget men i grund och botten har de alla ett gemensamt mål, nämligen att företaget ska bedrivas och utvecklas med ekonomisk stabilitet. Detta mått räcker dock inte för att ett företag i framtiden skall bedrivas konkurrenskraftigt och vara attraktivt för intressenter utan det krävs högre ekonomiska målsättningar. För tjänsteföretag är det avgörande hur ledningen kan styra de ”mjuka” värdena i bolaget och interagera dessa med övriga tillgångar.

(Ibid) Upplärning och utveckling av personal har tidigare handlat om att se till att anställda fullgör sitt arbete, idag handlar det mer om att hålla sig konkurrenskraftig genom att vara innovativ. Det blir allt viktigare att möta befintliga och framtida marknadsbehov och bredda personalens kompetens för att erbjuda den bästa servicen. Det som blir avgörande för att uppnå detta är organisationens positioneringsstrategi. Företag måste utvärdera sin verksamhet för att kunna nyttja personalens kompetens och kunskap till att bli en framgångsrik organisation (SHRM 2008).

När immateriella tillgångar inte beaktas i redovisningen kan det lätt dras slutsatser om att företaget befinner sig i kris och saknar tillgångar. Det kan då finnas behov av utvidgad

Ledning Ägare

Marknaden

Kunderna Produkter/

Tjänster Affärsidé

EK

Lånat kapital Medarbetare

Mjuka tillgångar

Mat/Fin.

tillgångar Konk‐

förhåll anden

EU/inter

Kommun.

politik

Arbetsmarknaden

Skatter/avg.

Räntor Miljö

(25)

redovisningsinformation som kan tillföras på två sätt. Det ena är att börja beakta immateriella tillgångar i balansräkningen och det andra är att komplementtera den ordinarie redovisningen med information som innefattar immateriella tillgångar (Johansson 2000).

3.3.2 IC-Rating modellen

IC-rating modellen är framställd av Intellectual Capital Sweden och baseras på Sveibys idé om att separera interna och externa tillgångar samt marknadstillgångar. En immateriell tillgång fungerar inte likadant som en materiell tillgång och skall därmed värderas på annat sätt. Syftet med modellen är att underlätta hanteringen av immateriella tillgångar och kan användas som ett verktyg för att analysera och diskutera huruvida intellektuellt kapital kan mätas. Modellen ger dessutom ledningen möjlighet att titta på hela organisationen och inte bara på de finansiella delarna vilket är till fördel vid investeringsbeslut. Det mest centrala för IC- modellen är humankapitalet som har kommit att bli den viktigaste tillgången för många företag. Det är personalen som bidrar med humankapitalet i form av kunskap och kompetens.

När nyckelpersoner identifierats skall denna kunskap implementeras i företagets struktur genom att överföra kompetensen från enskilda personer till grupper och sedan vidare till hela organisationen för att bli en del av företagets struktur. (Jacobsen et al 2005)

Anledningen till att företag väljer att använda IC-rating modellen är för att immateriella tillgångar fungerar annorlunda och skall därför även värderas annorlunda jämfört med materiella tillgångar. Dessutom ger modellen en bättre förståelse för immateriella tillgångar och vikten av att värdera dem. Det ger även ledningen möjlighet att titta på hela organisationen och inte bara på de finansiella bitarna och hjälper dem att ta beslut om investeringar. (Ibid)

Modellen innehåller två typer av strukturellt kapital: internt och externt. Det interna strukturella kapitalet innebär att företaget måste ha en förmåga att föra över kunskap från individer till organisationen så att den inte försvinner i samband med att personal slutar. Det externa kapitalet behandlar företagets externa relationer som att bilda nätverk, varumärke och kunder. Det är viktigt att ha ett starkt humankapital eftersom att det är personalen som gör intryck på kunderna. Det bästa intellektuella kapitalet skapas därmed genom ett samspel mellan humankapitalet, det strukturella kapitalet och kundkapital. (Ibid)

Det har riktats kritik mot traditionella värderingsmetoder då de utgår från historisk data för att

försöka förutspå framtiden. IC- rating modellen fokuserar därför på tre framtidsorienterade

perspektiv som består av att studera befintlig effektivitet, risk samt förnyelse. Dessa tre

faktorer representerar vad som är avgörande för framgång, det vill säga företagets förmåga

och potential. För att finna de viktigaste framgångfaktorerna utgår IC-ratingen från en

utvärdering av 200 immateriella tillgångar som ett tjänsteföretag kan bestå av. Tillsammans

med andra traditionella värderingsmetoder kan IC- modellen ge ägare och ledning en

ovärderlig inblick i företaget. (Ibid)

(26)

3.4 Banken som kreditgivare

3.4.1 Kreditgivning

Vid kreditgivning styrs bankerna av bland annat lagstiftning och av staten som reglerar krav på säkerhet. Detta säkerhetskrav infördes i banklagen 1933 efter den så kallade Kreugerkraschen vilken bidrog till stora förluster i bankrörelsen. Förutsättningarna för kreditgivning har sedan dess förbättras genom ändringar i lagstiftning och bankernas förmåga att samla kredittagarens engagemang, vilket underlättar det viktiga arbetet att skapa sig en bild av företagets lönsamhet, likviditet, soliditet och utveckling. Tidigare har kreditbedömning skett utifrån historiskt material och säkerheter men det bli allt viktigare att bedöma affärsidé, företagsledningens kompetens och återbetalnings och konkurrensförmåga samt att bedöma hur känsligt företaget är för oförutsedda händelser. Där ingår risker såsom förändringar i efterfrågan, räntehöjningar, valutaförändringar och konjunkturkänslighet. En bank, som företag, har som mål att skaffa lönsamma kunder och måste beakta risker för att kunna göra en bedömning av räntor. Skickliga förhandlare som anses vara låg risktagare kan förhandla till sig låga räntor medan kunder med hög risk får höga räntor. Varje bank har sitt egna interna ratingsystem där deras kunder klassificeras utifrån risk och tilldelas skilda räntesatser beroende på risktagande (Broomé et al 1998).

Beslut om kreditgivning kan fattas efter en granskning av ett antal delområden som ger en bättre referensram och bredare kunskap för att göra en analys av kredittagaren. Det första delområdet att beakta är kreditportföljen som ger inblick i om nya krediter passar in i bankens portfölj, system, kunskapsområde och strategi. Det ger dessutom en uppfattning om kreditportföljens lönsamhet och hur stor den inneboende risken är. Det andra delområdet består i att studera kredittagaren och dess betalningsförmåga. Här bedöms företaget utifrån sin affärsidé, ledningens förmåga att tillvarata affärsförutsättningar, företagets marknad och kunder. Den faktor som väger tyngst är dock företagets finansiella styrka och ekonomiska framtidsmöjligheter. Därefter skall krediten granskas för att bedöma risken. Detta görs utifrån att jämföra kreditens storlek i förhållande till kreditgivarens totala kreditportfölj samt säkerheten och lönsamheten i förhållande till risken. Det sista delområdet att beakta är kreditbedömaren och vilka egenskaper denne besitter. En kreditanalytiker skall ha kunskap om såväl nyckeltal som förmåga att utläsa årsredovisningar. Kreditgivning till en ny kund kräver mer analys av företagets ekonomiska ställning medan en befintlig kund även bedöms utifrån sin skötsamhet i banken. (Svedin 1992)

Som hjälp, vid kreditbedömning, använder sig banker av kreditupplysning genom UC AB,

som är Sveriges ledande affärs- och kreditupplysningsföretag, där en kreditanalys kan göras

och brukas som beslutsunderlag (Stenberg och Sigbladh 2003).

Kreditupplysning är ett av de

viktigaste elementen vid kreditgivning då det ger kreditgivaren kontroll över identifierings –

och faktauppgifter och inblick i kredittagarens betalningsförmåga samt signaler om det krävs

mer information om kredittagaren. Begreppen betalningsförmåga och betalningsvilja har olika

innebörd som skall skiljas åt. Betalningsförmåga kan beskrivas som kundens oförmåga att

betala trots sin betalningsvilja men det förkommer även att kunder har betalningsförmåga men

dålig betalningsvilja. Sådan information kan utläsas av kreditupplysning med rätt tolkning och

är av värde för kreditgivaren när affärer skall slutas. Kreditupplysning kan även vara

användbart ur tidsaspekt då det kan ta flera månader att få en uppfattning om konkursrisk i ett

företag. UC kan med hög tillförlitlighet ange risken om det omfrågade företaget kommer att

hamna på obestånd inom 24 månader (Sigbladh et al 1999).

(27)

3.4.2 Kreditsäkerheter

Med kreditgivning följer risker att förlora pengar varvid olika typer av säkerheter kan begränsa denna risk. När banker gör bedömningar om kreditgivning är det två riskfaktorer som är av betydelse. Dessa kan kortfattat beskrivas som företagets återbetalningsförmåga och vilka säkerheter företaget kan erbjuda. (Broomé et al 1998) Utöver detta är det även viktigt att beakta såväl administrationskostnader som bankens kompetens att bedöma och ta ut korrekta säkerheter (Svedin 1992).

Några av de avgörande faktorerna som ligger till grund för bankernas beslut om kreditgivning är projektets risker, lönsamhet och företagsledningens förmåga samt företagets planeringsrutiner. Då banker väljer projekt utefter fortlevnad och företagsekonomiska förutsättningar har goda säkerheter ingen betydelse vid kreditgivning om risken för likvidation finns hos det kreditsökande bolaget. Banken börjar med att titta på planer, kapitalbehovsberäkningar och investeringskalkyler och slutligen sker en kontroll om kraven på säkerheter kan uppfyllas. (Broomé et al 1998)

Borgen

Borgen innebär att borgensmannen eller löftesmannen förbinder sig att gå in gäldenärens ställe om denne inte kan fullfölja sina förpliktelser. Det vanligaste är att skriva borgenförbindelsen på ett skuldebrev, kontrakt eller annat dokument som innehåller gäldenärens betalningsförbindelser. Det finns två typer av borgen, nämligen proprieborgen och enkel borgen. Det senare innebär att borgensmannen endast svarar för den del som borgenärer inte kan lägga ut. För att borgenärer skall ha rätt att kräva borgensmannen på beloppet måste denne kunna bevisa att gäldenären de facto inte kan betala, det vill säga med ett intyg från en utmätningsman med information som att gäldenären saknar tillgångar. Ur borgenärens synpunkt är en enkel borgen inte att föredra då borgenären får betala kostnaderna för att bevisa gäldenärens bristande betalningsförmåga. Proprieborgen är den typ av borgen som används mest i affärsvärlden. Proprieborgen betyder såsom för egen skuld och innebär, till skillnad från enkel borgen att borgenären kan kräva borgensmannen på beloppet utan att först kräva gäldenären. I regel krävs gäldenären först på skulden men borgenärer har rättigheten på sin sida att kräva borgensmannen på skulden först (Sigbladh et al 1999).

I de fall flera personer går i borgen för samma förpliktelse ansvarar de solidariskt om inte annat har avtalats. Med detta menas att en av borgensmännen kan bli skyldig att betala hela beloppet om så krävs för att avskriva gäldenärens skuld till borgenären (Ibid).