På spaning efter en kärnverksamhet

På spaning efter en kärnverksamhet

Vilken är egentligen folkbibliotekets huvuduppgift?

Sophie Tibblin

Institutionen för ABM

Författare/Author Sophie Tibblin

Svensk titel

På spaning efter en kärnverksamhet: vilken är egentligen folkbibliotekets huvuduppgift?

English Title

Looking for Core Business: What is the Swedish Public Library´s Main Task?

Handledare/Supervisor Anne-Christine Norlén

Abstract

The aim of this two-year masters thesis is to look for the Swedish public library´s core business, using theories about competence. The approach is qualitative. It is done by studying the Unesco Public Library Manifesto, the Swedish library legislation, the education in library and information science, two important Swedish library-related journals and by asking public librarians about their work and point of view regarding competence.

The research shows mainly two sides of the core competence of public librarians: information technology competence and literature knowledge. The conclusion is that the two meet in the idea of mass education, which could therefore be called the Swedish public library´s core business.

Ämnesord

Biblioteks- och informationsvetenskap, folkbibliotek, folkbildning, kompetens

Key words

Innehållsförteckning

Inledning ... 5

Syfte och frågeställningar ... 6

Teoretiskt ramverk ... 6

Kompetens ... 6

Kvalifikation ... 8

Yrkeskunnande ... 8

Kärnkompetens ... 9

Kompetensutveckling och kompetensförsörjning ... 10

Företagskompetens och individkompetens ... 12

Metod, material och urval ... 12

Begrepp – förklaringar ... 14

Bakgrund och tidigare forskning ... 16

Folkbibliotekets utveckling ... 16

Ämnet biblioteks- och informationsvetenskap ... 18

Forskningsöversikt ... 19

Om kärnverksamhet på bibliotek ... 19

Kompetens på folkbibliotek ... 21

Bibliotekslagen och Unescos folkbiblioteksmanifest ... 23

Bibliotekslagen ... 23

Unescos folkbiblioteksmanifest ... 24

Folkbibliotekens uppdrag ... 26

Biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsala – vilken

kompetens ges studenterna? ... 27

Debatten ... 31

Informationsguide eller litteraturguide? ... 31

Belysta aktiviteter ... 33

In i kulturens värld!... 33

Utbildning i facktidskrifterna ... 35

Diskussionen i BBL och DIK Forum ... 36

Folkbiblioteket utifrån ... 37

Bibliotek på entreprenad ... 37

Gallring ... 38

Utkontraktering av bokinköp ... 39

Sju folkbibliotekarier om kompetens och arbete ... 41

Presentation av informanterna... 41

Arbetet ... 42

Utsagor om kärnverksamhet ... 49

Slutdiskussion ... 52

Sammanfattning ... 56

Käll- och litteraturförteckning ... 58

Inspelad intervju med: ... 58

Inledning

Att biblioteket ska låna ut böcker ter sig självklart för de flesta, men bibliotekens roll i samhället fortsätter att diskuteras i media, bland politiker och av biblioteken själva. I Nacka har man nyligen beslutat låta de kommunala bibliotekens drift tas över av privata operatörer. ”Sveriges allra bästa kvalitet genom djärva mål och höjd kvalitet” vill Tobias Nässén, ordförande i Nacka kommuns kulturnämnd uppnå. Samme Nässén menar i SVT:s kulturnyheter att biblioteken har en väldigt viktig roll i samhället och att det pågår en viktig och intressant diskussion kring vilken den här rollen är (Kulturnyheterna 2010-12-10).

I Biblioteksbladet frågar sig Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare vad som är folkbibliotekets kärnverksamhet och menar att behovet av att definiera densamma är stort (Lindberg 2009, s. 5).

Är det verkligen möjligt att man inte riktigt vet vad en institution med anor långt tillbaka i tiden har för kärnverksamhet? Kan man över huvudtaget utföra sitt uppdrag utan att veta vad som är själva målet och meningen med arbetet?

Tydligt är i alla fall att man inte är helt överens i frågan och jag är övertygad om att man gynnas av att veta vad det gemensamma uppdraget för folkbiblioteken är. Under en lång tid har folkbiblioteket stått för folkbildning, som i sin tur ansetts vara en självklar förutsättning för en fungerande demokrati, men av debatten att döma blåser det möjligen nya vindar och bibliotekets roll är inte längre självklar.

Kärnverksamheten på folkbiblioteken borde vara direkt avhängig bibliotekens roll i samhället och bibliotekariers kompetens speglar förhoppningsvis det arbete som utförs på biblioteken idag. Det arbete som jag tror kan visa på vad som är dagens kärnverksamhet.

Syfte och frågeställningar

Genom att studera vilka kompetenser som man inom folkbiblioteket anser vara viktiga, eller väljer att satsa på, hoppas jag kunna avgöra vad som kan betraktas som kärnkompetenser, och på så sätt närma mig bibliotekets kärnverksamhet.

Med mitt syfte i åtanke har jag formulerat ett antal frågeställningar:

• Vilka kompetenser förmedlas på utbildningen i biblioteks- och informa-tionsvetenskap?

• Vilken/vilka kompetenser väljer man att belysa i tidskrifterna Biblioteks-bladet och DIK Forum?

• Vilken typ av kompetenshöjning erbjuds folkbiblioteksanställda? • Hur ser debatten kring folkbibliotekens verksamhet ut?

Teoretiskt ramverk

För att kunna analysera mina resultat kommer jag att använda ett teoretiskt ram-verk med vars hjälp jag får möjlighet att studera folkbibliotek utifrån vinklar som kompetens, utbildning och arbetets utformning. Jag har använt mig av ett antal olika teoretikers idéer om kompetens och därtill hörande områden.

Björn Axelsson är docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet och har presenterat tankar om bland annat företags- respektive individkompetens. Otto Granberg, doktor i arbetslivspedagogik, arbetar med kompetensutveckling och har sammanställt material om just detta som jag har haft stor glädje av i uppsatsskri-vandet. Jörgen Hansson, konsult inom bland annat personal- och kompetensstrate-gi, har i boken Kompetens som konkurrensfördel presenterat för mig viktiga idéer om personalutveckling. Pedagogikprofessor Per-Erik Ellströms tankar om kompe-tens och utbildning utgör också de en grund för mitt resonemang kring folkbiblio-teken.

Begreppet kompetens och dess olika delar kommer att presenteras, därefter behandlas begreppen kvalifikation samt yrkeskunnande som är typer av kompe-tens med en naturlig koppling till utbildning. Efter detta studeras innebörden av kärnkompetens och kompetensutveckling närmare.

Kompetens

en eller flera individer avser att lösa för att nå vissa resultat (Ellström 1992, s. 21). Vidare kan man förstå begreppet genom Otto Granbergs resonemang där kompe-tens byggs upp av tre komponenter. Dessa komponenter är kunskap, vilja och till-fälle (2003, s. 404). Att kunskap är nödvändigt tycks självklart, men viljan att an-vända denna och tillfälle att göra det behövs också. Kompetens är en förutsättning för att klara av en situation, att genomföra en åtgärd eller att uppnå ett önskvärt resultat (Jörgen Hansson 2005, s. 75).

Med begreppet kompetens avses alltså en individs potentiella förmåga att framgångsrikt utföra ett arbete, och samtidigt förmågan att identifiera, utnyttja och eventuellt utvidga det tolknings-, handlings- och värderingsutrymme som kan fin-nas. Liknande begrepp är yrkeskunnande och kvalifikation. Att vara kompetent, kvalificerad eller yrkeskunnig innebär således att vara detta inför en arbetsuppgift (Ellström 1992, s. 21).

Denna förmåga att vara kompetent kan definieras som:

• psykomotoriska faktorer (t.ex. ”handlag” eller fingerfärdighet) • kognitiva faktorer (t.ex. förmåga att lösa problem, fatta beslut) • affektiva faktorer (t.ex. engagemang, värderingar)

• personlighetsfaktorer (t.ex. självförtroende, självuppfattning)

• sociala faktorer (t.ex. samarbets- ledarskaps- och kommunikationsförmå-ga)

(Ellström 1992, s. 21)

Kognitiv kompetens

Affektiv, social och personlighetsrelaterad kompetens

Affektiva faktorer spelar en viktig roll för hur väl någon löser en uppgift eller ut-för ett arbete. Här spelar personens ut-föreställningar och ut-förväntningar på den egna förmågan en viktig roll. Sociala faktorer som spelar en viktig roll är till exempel samarbets- och kommunikationsförmåga, medan personlighetsrelaterade faktorer kan vara självförtroende och självuppfattning (Axelsson m.fl. 1996, s. 19). Ell-ström menar att så kallade extrafunktionella kompetenser kan spela en viktig roll för arbetsgivare när man söker personal. Hit hör till exempel lojalitet mot företags-ledningen och att ha samma värderingar och attityd som organisationen. Det påpe-kas också att affektiva faktorer kan grunda sig i kognitiva faktorer och att man av den anledningen inte behöver se de två som strikt åtskilda (Ellström 1992, s. 26 f).

Kvalifikation

Som tidigare nämndes är begreppet kvalifikation nära släkt med begreppet kompe-tens. Kvalifikation innehar ofta en central plats gällande forskning om kompetens och utbildning (Ellström 1992, s. 29).

Kvalifikation är den kompetens som en person måste ha för att få utföra ett arbete, denna kan efterfrågas av arbetsgivaren, både formellt och informellt. Vida-re kan man förklara det så som att kompetens handlar om individen och dennes förmåga i relation till ett arbete, medan begreppet kvalifikation tar avstamp i arbe-tet och vilka krav detta ställer på individens kompetens. Ellström skiljer mellan två olika sorters kvalifikation, de kvalifikationer som efterfrågas av till exempel arbetsgivaren och de kvalifikationer som baseras på de faktiska kraven på arbetet, där den senare typen är mer grundläggande än den första. Detta ger också vid han-den att då kunskap saknas om de kvalifikationer som grundar sig i de faktiska kra-ven på arbetet, saknas en viktig förutsättning för efterfrågan av rätt kvalifikationer och grundläggande insikt i hur planering av kompetensutveckling skall ske (Ell-ström 1992, s. 29 f).

Yrkeskunnande

Det finns fem olika sätt att definiera yrkeskunnande:

• yrkeskunnande som formell kompetens, d.v.s. den kompetens som förvär-vats genom formell utbildning och som kan dokumenteras

• yrkeskunnande som reell kompetens, d.v.s. den faktiska kompetens som en individ besitter

• yrkeskunnande som utnyttjad kompetens, d.v.s. den kompetens som en in-divid besitter och som kommer till faktisk användning i arbetet

• yrkeskunnande som den kompetens som formellt eller informellt före-skrivs och efterfrågas för ett visst arbete.

(Ellström 1992, s. 38)

Vid en definition av yrkeskunnande som formell kompetens kan problem uppstå som grundar sig i att detta kan ge en felaktig bild av de faktiska krav som arbetet ställer. Vilket i sin tur kan bero på att ledningen för en verksamhet har svårt att ha en tydlig bild av vad olika arbeten faktiskt kräver. Problem kan också utgöras av att en persons reella kompetens kan skilja sig från densammes formella kompetens (Ellström 1992, s. 39).

Det är ett idealt läge om de föreskrivna kvalifikationskraven stämmer överens med de faktiska kvalifikationskraven. Det kan dock förhålla sig så att de före-skrivna kvalifikationskraven kan vara högre än de kvalifikationer som arbetet krä-ver. Tänkbara orsaker till ett sådant scenario är att en arbetsplats eller en yrkes-grupp försöker höja arbetsplatsens eller yrkets status. Hög tillgång till välutbildad arbetskraft kan också leda till möjligheter att höja kvalifikationskraven. Det kan också förhålla sig så att arbetet kräver högre faktisk kompetens än den som efter-frågas formellt. Även här kan detta bero på bristande insikt från ledningen i vad som faktiskt krävs av ett arbete (Ellström 1992, s. 41).

Det kan föreligga motsättningar mellan de kvalifikationskrav som ställs på personalen, formell eller informell, och den kompetens som man har möjlighet att utnyttja. Vissa uppgifter kan kräva att individen utnyttjar sin fulla kompetens, me-dan andra inte alls kräver detta. Hinder för kompetensutnyttjande kan ofta stoppa individen från att upprätthålla och utveckla sin kompetens i det dagliga arbetet (Ellström 1992, s. 42).

Kärnkompetens

Kärnkompetens kan betraktas som den kompetens som är unik och särskiljande för den aktuella organisationen. Enligt Björn Axelsson är kärnkompetens ”…de mest kritiska och mest utslagsgivande distinkta resurser ett företag förfogar över, och som är svårast för andra att kopiera när den i ett antal processer kopplas ihop med de relevanta strategiska mål som företaget strävar mot.” (1998, s. 194) Detta är en kombination av två vanliga sätt att se på kärnkompetens, här avses inte en-bart det unika eller särskiljande, inte heller enkom de för företagets huvudproces-ser viktiga resurhuvudproces-serna (1998, s. 194). Jörgen Hansson kallar det helt enkelt vad en organisation är bra på i förhållande till andra (2005, s. 79).

Genom att veta vad kärnkompetensen utgörs av är det enklare att omfördela organisationens resurser och personalens energi till de mest utslagsgivande fakto-rerna. Företaget eller organisationen kan koncentrera sig på de aktiviteter som kan skapa ett så kallat unikt värde (Axelsson 1998, s. 195).

För att kunna bedöma en organisations kärnkompetens är det nödvändigt att se till de två typer av kompetenser som finns i en organisation; förmågan att göra vad man skall idag och i en planerbar framtid, samt förmågan att klara av förändringar som ej går att förutse. Det första innebär att ägna sig åt de aktiviteter som gör or-ganisationen konkurrenskraftig, medan det andra handlar om oror-ganisationens för-måga att utvecklas. Så kallad utvecklingskompetens kan i sig delas upp i två olika typer av förmågor, nämligen skickligheten i att anpassa sig till förändringar och förmågan att vara nyskapande (Axelsson 1998, s. 201).

Kärnkompetens och outsourcing

Det kan vara intressant att försöka dela in en organisations aktiviteter eller funk-tioner i en så kallad periferi-kärna-modell. Så kallade cutting edge-aktiviteter är aktiviteter avgörande för att utveckla framtida kärnkompetens. Kärnaktiviteterna är sådana som utgör grunden för organisationen och kring dessa aktiviteter formar sig den övriga verksamheten. Stödaktiviteterna är direkt knutna till kärnkompeten-sen (kärnaktiviteterna) och måste ingå för att kärnaktiviteterna skall fungera. Av-skiljbara aktiviteter ingår i huvudprocessen men är enkelt avAv-skiljbara och relaterar inte som någon aktiv del till kärnkompetensen. Periferiaktiviteter är aktiviteter som inte berör huvudprocesserna.

Oftast anses de aktiviteter som befinner sig närmast kärnan vara sådana som bör utföras internt, medan de aktiviteter som befinner sig i periferin eventuellt kan skötas av en extern partner, alltså outsourcas (Axelsson 1998, s. 203). Vi förstår av detta att vad som anses vara en organisations kärnkompetens oftast inte outso-urcas.

Kompetensutveckling och kompetensförsörjning

Kompetensutveckling innebär förändring på något sätt och förändring gynnas av att den eller de personer som omfattas av den är motiverade till förändringen. För att skapa motivation krävs enligt ett visst synsätt att individen känner att arbe-tet är meningsfullt, värt besväret eller viktigt. Dessutom måste individen känna sig personligt ansvarig för utfallet av arbetet och ha möjlighet att bedöma resultatet av det (Axelsson m.fl. 1996, s. 40 f.).

Anttila delar upp kompetensförsörjningen i två huvudgrupper, kompetenspla-nering och kompetensutveckling (Anttila 1997, s. 42). Kompetensplakompetenspla-nering syftar till att skapa nödvändiga förutsättningar för att åstadkomma en effektiv kompe-tensförsörjning. Meningen är att det skall leda till förutsättningar att prioritera rätt områden och målgrupper, välja de mest effektiva åtgärderna för att höja kompe-tensen och följa upp genomförda åtgärder. Kompetensplanering är att kartlägga och analysera kompetens samt planera vilken kompetens som skall utvecklas och hur detta skall göras. Kartläggningen syftar till att tydliggöra vilken kompetens som krävs, med utgångspunkt i omvärldsutveckling och organisationens verksam-hetsplan och verksamhetsstrategier. Meningen är också att kartläggningen skall synliggöra vilken kompetens organisationen, avdelningen och medarbetaren fak-tiskt har i relation till dessa krav.Anttila menar att en väl genomförd planering skapar en gemensam syn hos ledning och medarbetare på kompetens-krav, befintlig kompetens och aktuella behov och prioriteringar (1997, s. 42 f).

Kompetensutvecklingens syfte är att höja kompetensen på de ställen och hos de grupper som kompetensplaneringen prioriterat. Detta görs genom att tillgodose de behov som identifierats (Anttila 1997, s. 44).

För att utveckla och behålla kompetens finns möjligheten att utveckla förut-sättningarna inom målgruppen eller utveckla de externa förutförut-sättningarna för mål-gruppen. Exempel på förutsättningar som kan utvecklas inom gruppen är att höja målgruppens kunskaper, påverka målgruppens motivation och attityd, öka mål-gruppens erfarenheter eller formella kompetens. Externa förutsättningar för grup-pen kan utvecklas genom att ge målgrupgrup-pen bättre information eller teknik för de uppgifter den ska lösa, eller genom att utveckla dess ledare eller skapa ett bättre arbetsklimat (Anttila 1997, s. 45).

Företagskompetens och individkompetens

Axelsson menar att kompetensutveckling på individnivå inte alltid harmonierar med vad som önskas på företagsnivå. Detta beror bland annat på att det kan finnas ett motsatsförhållande mellan kompetensutveckling som är bra i längden och den som är det på kortare sikt. Man kan skilja på en individs kompetens i sådan som är bra för organisationen i dag, sådan som eventuellt blir nyttig i framtiden och sådan som organisationen inte har någon användning av (Axelsson m.fl. 1996, s. 29). Det förhåller sig också så att både individen och organisationen i sitt lärande be-höver uppleva ett behov av och intresse för ny information. Man vill också ha möjlighet för att reflektera, dra egna slutsatser och pröva nya insikter. Men där-emot är det inte säkert att vad som är lärande för en individ är det för en organisa-tion, eller tvärtom (Axelsson m.fl. 1996, s. 59). Det är viktigt att poängtera att en organisations kärnkompetens inte är summan av medarbetarnas kompetens och det är därför lätt att tänka sig att tankarna kring kompetensutveckling skiljer sig mel-lan de två. Vad som upplevs som kompetensutveckling för den enskilde personen behöver inte nödvändigtvis betraktas som kompetensutveckling för företaget.

Metod, material och urval

Jag har valt att använda mig av kvalitativ metod då jag arbetat med denna uppsats. Holme och Solvang menar att kvalitativa metoder utmärks av att forskarens upp-fattning av situationen står i fokus och att det ges möjlighet att förstå olika sociala processer och nyansera tolkningar. Detta till skillnad från kvantitativ metod som bäst lämpar sig för till exempel statistiska analyser. Man menar också att en kvali-tativ ansats har en styrka i och med att det visar på en totalsituation och ger en helhetsbild av denna (Holme & Solvang 1997, s. 76 ff). För att söka efter folkbib-liotekets kärnverksamhet kommer jag att använda olika källor och leta efter svar med hjälp av frågor som ”vad betyder det här?” och ”vad handlar det om?”, vilket är vanligt i kvalitativ forskning (Widerberg 2002, s. 15).

Jag har studerat Bibliotekslagen och Unescos folkbiblioteksmanifest. Dessa berör samtliga folkbibliotek i Sverige och jag finner det mer användbart än att plocka ut enskilda biblioteks verksamhetsplaner att undersöka.

Kursplanen för utbildningen i Biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsa-la har undersökts för att erhålUppsa-la en bild av hur en utbildning i ämnet kan utformas. Jag har studerat den interna biblioteksdebatten i facktidskrifter, det beror på att det är där folkbiblioteken diskuteras flitigast. De facktidskrifter jag valt att stu-dera är Biblioteksbladet och DIK Forum eftersom dessa är centrala i biblioteks-världen.

DIK Forum är en facklig tidskrift som utkommer med cirka tio nummer per

med-lemmarna i fackförbundet och tidskriften riktar sig till alla dessa och alltså inte enbart till biblioteksanställda (DIK:s webbsida > DIK forum).

Biblioteksbladet, BBL, är Svensk Biblioteksförenings medlemstidning som

också den utkommer med cirka tio nummer per år. Uppgiften är att vara ett organ för en levande biblioteksdebatt samt att spegla föreningens åsikter och verksam-het. Det skall också finnas utrymme för andra åsikter (Svensk Biblioteksförenings webbsida > Biblioteksbladet > BBL som PDF).

Jag vill söka efter folkbibliotekens kärnverksamhet idag, därför har jag funnit det tillräckligt att studera utgivet material mellan 2009-2011. Jag har letat efter artiklar där man tar upp begreppen bibliotekariers kompetens, utbildning, vidare-utbildning, kompetenshöjning eller folkbibliotekens kärnverksamhet. Det är svårt att skilja de artiklar som behandlar kompetens från artiklar som rör bibliotekets roll i samhället. Jag anser att den roll man ger biblioteket speglar vilken kompe-tens bibliotekarien förväntas ha och jag har därför beaktat även sådana artiklar. Därefter har dessa grupperats in under olika rubriker för att göra materialet mer överskådligt.

Jag har läst igenom de totalt tjugo nummer som finns utgivna av

Biblioteks-bladet från 2009 samt 2010. Gällande 2011 års utgivning har jag läst de två första

numren. Antalet artiklar jag därefter använt mig av är sexton.

Gällande DIK Forum har jag läst igenom de elektroniska artiklar som finns tillgängliga på hemsidan. Detta är inte tidskriften i sin helhet, men väl de artiklar som publicerats i pappersform. Under 2009 och 2010 gavs tio nummer av tidskrif-ten ut per år och under 2011 har två nummer hunnit ges ut. Artiklarna jag använt mig av är sju till antalet och alltså betydligt färre än artiklarna från

Biblioteksbla-det. Detta beror på att DIK Forum inte enbart behandlar biblioteksrelaterade frågor

och därför har färre artiklar av det slaget.

Jag har kontaktat sju verksamma folkbibliotekarier för att ställa några frågor via e-post. Att jag gjort på detta sätt beror dels på att jag på så vis hade möjlighet att få större spridning i mitt material och dels på grund av tidsaspekten då jag inte enbart vill använda mig av intervjuer i min undersökning.

Jag postade en beskrivning av min uppsats på BIBLIST1_{, de frågor jag ville ha}

svar på och angav att jag önskade svar från folkbibliotekarier. På så vis nådde jag två av mina informanter.

Tre andra informanter blev slumpmässigt utvalda genom att jag e-postade en presentation av min uppsats och ett antal frågor till sju bibliotekarier vid fyra bib-liotek i lika många städer och erhöll dessa tre svar. Även valet av städerna var slumpmässigt och utgick från en karta över Sverige. Ytterligare två informanter träffade jag i inledningsfasen av uppsatsarbetet för att diskutera folkbiblioteket och de förändringar det genomgått under informanternas yrkeskarriär. Dessa

1

tal spelades in och tjänade som inspiration då jag formulerade uppsatsens syfte. Dessa två informanter kontaktades också med e-postfrågorna. En fråga lades till efter att jag erhållit svar från de två första informanterna och den har därför enbart fem personer svarat på. Samtliga frågor presenteras i undersökningen och kommer därför inte att bifogas i en bilaga.

Jag erhöll totalt svar från sju personer och något senare följdes dessa upp med några kompletteringsfrågor. Alla informanter och deras arbetsplatser kommer att vara anonyma, detta för att garantera deras integritet (Holme & Solvang 1997, s. 32). De personer som valde att ta sig tiden att svara på mina frågor är samtliga verksamma i Mälardalen eller Norrland, trots att de utvalda städerna var betydligt mer utspridda än så. Det är troligt att arbetet kan skilja sig från stad till stad och bibliotek till bibliotek, men förhoppningsvis är ändå kärnverksamheten densamma på alla Sveriges folkbibliotek och jag tror därför inte att svaren från mina informanter hade varit väsentligt annorlunda om fler delar av Sverige hade varit representerade.

De artiklar som fått tjäna som exempel på mediabilden i biblioteksdebatten har jag valt ut efter att jag iakttagit tre återkommande ämnen i intensiva interna debatter som jag också kände igen från annan press. Dessa debatter rör bibliotek på entreprenad, outsourcing av bokinköp på bibliotek och gallring av böcker och är hämtade från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet och

Expressens nätutgåvor.

Det hade varit möjligt att söka efter kärnverksamheten hos folkbiblioteket ge-nom andra typer av undersökningar. Jag hade till exempel kunnat gå igege-nom ett större material och räknat förekomsten av ordet kärnverksamhet i olika samman-hang. Jag anser dock att den metod jag valt ger mitt material en relativ bredd samt möjlighet till tolkning på en djupare nivå.

Begrepp – förklaringar

Jag vill tydliggöra min användning av vissa begrepp för att underlätta för läsaren. Kärnverksamhet är ett av dessa. Ordet finns inte i Nationalencyklopedin, däremot bistår en ekonomicentrerad internetbokhandel med en enkel förklaring till ordet: ”Ett företags huvudsakliga arbetsområde där deras unika kunskap finns.” (Redaktionens webbsida, sökord: kärnverksamhet [2011-01-27]). När jag betraktar folkbibliotekens kärnverksamhet är det denna definition jag utgår från. Trots att folkbibliotek inte är vinstdrivande företag menar jag att kärnverksamheten bör vara det huvudsakliga arbetsområdet även för dessa.

även att kärnkompetensen är direkt avhängig kärnverksamheten då vad som utgör så pass viktig kompetens måste grundas i kärnverksamheten.

I biblioteksvärlden förekommer diskussioner kring vad man ska kalla de per-soner som besöker biblioteket. Bland annat har ordet kund använts i vissa sam-manhang på senare år trots att det mött kritik då bibliotekets tjänster skall vara avgiftsfria. Jag använder mig omväxlande av orden låntagare och besökare för att få en mer varierad text, förutom vid de tillfällen då jag har för avsikt att visa på hur man kan begagna sig av just ordet ”kund”.

Folkbildning är ett begrepp som jag kommer att återkomma till flera gånger i denna uppsats. Det har länge varit förknippat med folkbibliotekens arbete och

Nationalencyklopedin beskriver begreppet som så:

Folkbildningens innehåll varierar stort och har växlat i takt med samhällsutvecklingen och människors behov och livsmål. I dagens högteknologiska informationssamhälle har folkbild-ning fått en annan innebörd och andra förutsättfolkbild-ningar: att bidra till överblick och att ge klarhet i och struktur åt det kaotiska informationsflödet, att vidga perspektiv och därigenom höja livs-kvaliteten för den enskilde och öka toleransen inför det obekanta inom kollektiv och samhälle. Helhetssyn på tillvaron är ett begrepp med förankring i folkbildningens historia.

Aktiviteter med syftet att bygga ut och utveckla folkbildningen (folkbildningsarbete) be-drivs utanför det etablerade skolväsendet och bygger i väsentlig grad på självverksamhet. Folkbildningen kännetecknas av ett icke-auktoritärt förhållningssätt mellan ledare och deltaga-re. (NE, sökning på: folkbildning [2011-05-08]).

Min användning av begreppet grundar sig i samma bild av ordet som

Bakgrund och tidigare forskning

Här presenteras folkbibliotekets och bibliotekarieutbildningens framväxt ur ett historiskt perspektiv. Detta för att ge läsaren en inblick i hur folkbibliotekens och bibliotekariens roll har förändrats genom åren och skapa förståelse för dagens si-tuation.

Folkbibliotekets utveckling

Enligt Anders Frenander, filosofie doktor i idé- och lärdomshistoria samt före-ståndare vid Centrum för Kulturpolitisk forskning vid Bibliotekshögskolan, är starten för den egentliga kulturpolitiken svår att fastställa, vissa hävdar att perio-den med Gustav III som regent kan räknas som inledningen då Svenska Akademi-en, Dramaten och Operan grundades under denna period. Andra anser att år 1905 då riksdagen beslutade att ge bidrag till folkbiblioteken är starten (Frenander, 2005 s. 76). Eftersom det framförallt är folkbiblioteken och kulturpolitiken som är intressanta i sammanhanget utgår jag från detta år i denna sammanfattning av ut-vecklingen.

Efter att den allmänna rösträtten infördes 1918 började man så sakteliga anse att åtgärder måste vidtas inom bland annat kulturen, framför allt riktade man in sig på att sprida den ”goda konsten” till en bredare massa. Efter att socialdemokratin gjorde framsteg och 1933 kunde grunda regering med egen majoritet i riksdagen fick staten en större roll i samhället. Intresset för kulturpolitik var inte särskilt stort, men man intresserade sig ändå för exempelvis teatern och konsten som var två krisdrabbade områden. Frenander använder sig av ecklesiastikminister Arthur Engbergs åsikter då han sammanfattar vissa strömningar inom kulturpolitiken. Engberg var förvissad om att folkbildningen var en viktig grund för folkstyret och att även den breda massan måste få tillgång till högre utbildning. Engberg var ock-så övertygad om kulturens värde för alla människor, men det är tydligt att den kul-tur som gällde var den redan etablerade (Frenander 2005, s. 95 ff.).

Biblioteksforskaren Joacim Hansson menar i sin text Det lokala

folkbibliote-ket – förändringar under hundra år att den typ av folkbibliotek som vi känner

oav-sett klasstillhörighet (Joacim Hansson 2005, s. 20). Sven Nilsson, docent i littera-turvetenskap och tidigare stadsbibliotekarie i Malmö, räknar tre faktorer som grundläggande för folkbibliotekens uppkomst; inrättandet av folkskolan vilken gynnade inrättandet av sockenbibliotek, de föreläsningsföreningar och arbetarin-stitut som hade biblioteksverksamhet i programmet och folkrörelsernas syn på biblioteken som viktiga för folkbildningen (Nilsson 2003, s. 166 f.). När folkbib-lioteken så inrättades fanns det flera olika typer av bibliotek som skulle fogas samman under just namnet folkbibliotek. Sockenbiblioteken med sin stora andel religiöst material, privata bibliotek där utlån skedde mot en avgift samt förenings-bibliotek främst avsedda för bildning. Nilsson påtalar att detta lett till spänningar inom folkbiblioteket. Anpassningskrav uppstod gentemot uppfostringstänkande, kundanpassning och folkbildningsidealism (Nilsson 2003, s. 170). En diskussion som förs än idag, den folkbildande bibliotekarien som vill sprida vad han eller hon anser är god litteratur kontra tankar om vad besökaren, eller kunden, vill ha.

Åren efter andra världskriget publicerades det första kulturpolitiska partipro-grammet. Frenander urskiljer tre olika diskurser; det gäller arbetarrörelsen som vill bilda de egna leden i borgerlighetens kultur, bonderörelsen som såg landsbyg-dens traditionella livsformer som idealet och så borgerligheten som förhöll sig till den stora massan som till något yttre (Frenander 2005, s. 124 f.). Sveriges kom-munistiska parti stod 1946 för det första egentliga kulturpolitiska programmet, här togs ett steg mot en gemensam nationell kultur som distanserade sig från rådande normer om en världskultur (Frenander 2005, s. 144).

Under 1950-talet var folkhemmet på sin topp, välfärden ökade och pensions-system inrättades, liksom ett gemensamt utbildningspensions-system och andra modernise-ringar av samhället genomfördes. Televisionen slog igenom och kunde användas i folkbildningssyfte, varför det blev en public service institution ägd av staten. Man talade fortfarande om ”de stora kulturskatterna” och hur dessa borde vara tillgäng-liga för alla, utan denna kulturella bildning kunde man inte förvänta sig ett starka-re inflytande i samhället. Ett citat från folkbildastarka-ren Gunnar Hirdman beskriver tankegångarna väl: ”Vill man kultivera demokratin måste man demokratisera kul-turen.” (Frenander 2005, s. 110).

På biblioteket utvecklades den uppsökande verksamheten under denna period, återigen med amerikanska idéer i grunden, och man ville nå grupper på landsbyg-den som inte annars kom till biblioteket. Man önskade få in läsande, bildning och kulturella aktiviteter i den svenska glesbygden och man ville skapa läslust hos grupper där böcker sällan förekom (Joacim Hansson 2005, s. 23).

främja ökad jämlikhet i samhället.” Efter detta kom själva kulturbegreppet att dis-kuteras och kulturpolitikens ansvarsområde fastslogs slutligen vara den traditio-nella finkulturen samt medieområdet. (Frenander 2005, s. 153-157). Frenander menar att kulturbegreppet under 1970-talet kom att öppnas upp för nya konstfor-mer (2005, s. 209).

Den uppsökande verksamheten på biblioteken fortsatte att utvecklas och under 1970-talet började bibliotekarier att bli vanligare inslag på arbetsplatser där man kunde anta sig finna grupper ur arbetarklassen. En skara man antog inte besökte biblioteket i någon större utsträckning på eget bevåg (Joacim Hansson 2005, s. 23). Att se på biblioteket som ett kulturcentrum var vanligt på 1970-talet och gruppen barn och ungdom betraktades som allt viktigare (Nilsson 2003, s. 172).

Folkbiblioteken var på frammarsch i Sverige och större kommuner byggde centralt belägna bibliotek, men även mindre kommuner kunde ofta erbjuda bra biblioteksservice. Att bibliotekens utbyggnad skedde snabbt var delvis orsaken till att det i Sverige inte instiftades någon bibliotekslag, och på 1980-talet sjönk utlå-ningssiffrorna som ett svar på otillräckliga medieanslag. Utvecklingen på bibliote-ket tog ett kliv bort från kulturbibliotebibliote-ket mot tankar om att bibliotebibliote-ket också hade en informationsuppgift. Det talades om att driva biblioteket som en bokhandel, vilket ledde till att det omtvistade begreppet ”kund” uppstod i bibliotekssamman-hang. Kommunerna omorganiserades och i samband med detta hamnade bibliote-ken längre ned på prioritetslistan. Under 1990-talet skedde så en snabb informa-tionsteknikutveckling och en rad utbildningssatsningar gjordes, två skäl till att biblioteken fick en roll som informations- och kunskapscentran (Nilsson 2003, s. 172 f). Under denna period skedde en politisk decentralisering och många verk-samheter anpassades på lokal nivå. Efter detta menar Hansson att man kan skönja två riktningar i folkbiblioteksvärlden; den redan nämnda lokalanpassningen och därefter den där man söker efter nationella bestämmelser, kring andra typer av politiska områden, att förhålla sin verksamhet till (Joacim Hansson 2005, s. 30).

1996 inrättades efter långa diskussioner en bibliotekslag, denna slår fast att det ska finnas ett bibliotek i varje kommun och att boklånen skall vara gratis (Nilsson 2003, s. 177). Vad gäller kulturpolitiken menar Frenander att denna i början av 2000-talet står vid sidan av och har tappat lite av sin roll som samman-hållare av kulturen samtidigt som nya kulturformer utvecklas. (Frenander 2005, s. 215)

Ämnet biblioteks- och informationsvetenskap

man hade till uppdrag att forska i just biblioteks- och informationsvetenskap och inriktade sig på kvantitativa undersökningar av informationsanvändande. Från slutet av 1980-talet forskades det flitigare i ämnet och den kvalitativt orienterade forskningen blev starkare. I Göteborg inrättades Centrum för biblioteksforskning, senare kallat Avdelningen för biblioteks- och informationsvetenskap, och där blev forskningen mer humanistiskt inriktad, man berörde främst folkbibliotek och kul-turförmedling. Det var också här den första forskarutbildningen och professuren inrättades. 1999 slogs denna avdelning ihop med bibliotekarieutbildningen i Borås och kallas idag Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap eller Biblio-tekshögskolan.

Idag bedrivs forskarutbildning och forskning i ämnet vid fyra lärosäten: i Umeå, Uppsala, Borås och Lund.

Vad gäller utbildning i ämnet var det fram till 1972 Skolöverstyrelsen som bedrev utbildningen till folkbibliotekarie vid Statens biblioteksskola. Det var en praktiskt inriktad påbyggnadsutbildning. Efter 1972 utbildade sig blivande biblio-tekarier i Borås, också det en överlag praktisk utbildning. Sedan 1993 är utbild-ningen mer teoretisk och utmynnar i en kandidat- eller masterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap. Det finns nu också möjlighet att förutom vid tidigare nämnda orter studera ämnet i Växjö (Kåring Wagman 2008b, s. 8 ff).

Forskningsöversikt

Här presenteras forskning som har anknytning till mitt undersökningsområde. Jag har valt att titta extra på forskning kring kärnverksamhet och kompetens. Jag nämner också ett antal andra texter som behandlar just kärnverksamhet på folkbib-liotek.

Om kärnverksamhet på bibliotek

Camilla Nordfeldt Yafi och Susanne Törnqvist talar i sin magisteruppsats

Möjlig-heter: kärnverksamhet på folkbibliotek om en svårighet att ringa in begreppet när

det gäller folkbibliotek, då det tycks bestå av flertalet olika uppfattningar. Istället har man här valt att definiera begreppet kärnverksamhet på bibliotek som en slags verksamhetsidé, under vilken alla biblioteksverksamhetens delar befinner sig (Nordfeldt Yafi & Törnqvist 2005, s. 15).

I Reflektioner kring bibliotekens utveckling - Slutrapport från Svensk

Biblio-teksförenings utvecklingsråd för verksamhet och användarkrav konstateras att

kärn-verksamhet, något som är detsamma som att inte se något som det, vilket man påpekar kan resultera i passivitet (Nordfeldt Yafi & Törnqvist 2005, s. 75).

I masteruppsatsen Nya vägar i en föränderlig tid- En fallstudie av ett

folkbib-lioteks bemötande av idén om utkontraktering av urvals- och inköpsfunktionen

behandlar Martin Axelsson och Andreas Stephens folkbibliotekets värdegrund och tar avstamp i så kallad utkontraktering, eller outsourcing. Man menar här att out-sourcing av urval och inköp väcker en diskussion om vad bibliotekens kärnverk-samhet är.

Svensk forskning tycks alltså inte särskilt beröra vad kärnverksamhet på bibli-otek faktiskt är utan istället fokusera på den oreda som råder kring själva begrep-pet i biblioteksvärlden.

Vid sökningar på kärnverksamhet och bibliotek i LISA (databasen Library and Information Science Abstracts) får man 21 träffar i granskade tidskrifter (LISA,

sökord:core business AND library, [2011-01-17]). Några av dessa träffar rör

folk-bibliotek och är på artiklar som tar upp ”recreational reading” (avkopplande läs-ning) som kärnverksamhet för folkbibliotek.

Sherrey Quinn, konsult inom biblioteksutveckling, menar i tidskriften

Rea-ding Rewards att förmågan att kunna ge bra boktips till biblioteksbesökare som

vill läsa skönlitteratur är en kärnkompetens som fått stryka på foten till förmån för informationsteknologins intåg och informationstjänster. Trots att just boktipsande är en viktig del i det dagliga arbetet för anställda på folkbibliotek saknar man ofta egentlig kompetens för detsamma. Utbildningen har litet, om alls något, fokus på att lära ut vad som konstituerar ett bra boktips och lite reklam utåt görs för dessa tjänster (Quinn 2008, s. 1).

En biblioteksanvändarundersökning gjord i Victoria, Australien, visar att 88 procent av biblioteksbesökarna kommer till biblioteket för att låna böcker och att bokutlåning är den viktigaste servicen biblioteken tillhandahåller. Shirley Prescott, koordinator för lästjänster vid Yarra-Melbourne-biblioteken, grundar i detta påstå-endet att biblioteken borde rikta fokus från informations- och kommunikations-teknologi tillbaka till vad hon menar är kärnverksamheten; böcker och läsning. (Prescott 2007, s. 5).

Claire-Lise Bénaud och Sever Bordeianu är två forskare som har undersökt outsourcing, eller utkontraktering, av olika delar av verksamheten i olika typer av amerikanska bibliotek. Som vi har sett i tidigare teorigenomgång outsourcas sällan de delar av en organisation som är nära knutna till kärnverksamheten. Av den an-ledningen finns det i dessa sammanhang anledning att fundera på vilka kärnkom-petenserna är.

till kärnan längre, eller om biblioteken har börjat outsourca kärnverksamheten (Bénaud & Bordeianu 1998, s. 23).

Överlag kan man säga att mycket av det material som skrivits internationellt angående kärnverksamhet på bibliotek rör forskningsbibliotek.

Jag anser att det utifrån den rådande oenigheten kring kärnverksamheten på, framför allt, svenska folkbibliotek finns fog för att söka efter densamma.

Kompetens på folkbibliotek

För att bedriva en verksamhet bör personalen inneha eller få rätt kompetens, kan-ske kan vi kalla detta för kärnkompetens eller nyckelkompetens. Anna Kåring Wagman har på uppdrag av Svensk Biblioteksförening skrivit forskningsöversik-ten Bibliotekarien och professionen: en forskningsöversikt, där flera olika aspekter av bibliotekarieyrket tas upp. Det för mig mest angelägna handlar om yrkets kärn-kompetens, Kåring Wagman menar att man i forskningen idag har svårt att se en central kompetens inom yrkeskåren och att detta medför svårigheter för bibliote-karier att hävda sin status gentemot andra yrkesgrupper. De flesta tycks dock vara överens om att kunskapsorganisation och informationskompetens ingår i yrkets kärna. Andra egenskaper som uppges vara väsentliga är social och pedagogisk kompetens, källkritisk kompetens och förmågor som att vara serviceinriktad, kun-na förmedla kultur och ha god kännedom om litteratur och att väcka läslust (Kå-ring Wagman 2008a, s. 6).

Hanna Sandbom och Jessica Sigurdsson undersöker i sin magisteruppsats hur arbetsgivare på folkbibliotek ser på nyutexaminerade biblioteks- och informa-tionsvetares kompetens. (Sandblom & Sigurdsson 2006) Intressant i samman-hanget är de avsnitt som behandlar just vilka kompetenser som efterfrågas. När författarna räknar upp vilka kunskaper som de funnit värderas högt hos arbetsgiva-re vid folkbibliotek ser man att praktiska kunskaper som kunnande om inköp, fjärrlån, SAB-systemet, referenstjänster, tillgängliggörande av bibliotekets bestånd och bokuppsättning är viktigt. Även informationssökning anges ofta som viktigt, både på ett praktiskt och teoretiskt plan. Allmänbildning, omvärldskunskap, social förmåga och kunskap eller intresse av böcker, litteratur och kultur uppges också som mycket viktigt (Sandblom & Sigurdsson 2006, s. 76).

ALA- American Library Association, lät i januari 2009 publicera vad man identifierar som de kärnkompetenser man skall inneha efter ett masterprogram i biblioteks- och informationsvetenskap. Dessa är: kunskaper om professionens grunder, informationskällor, kunskapsorganisation, teknologiska kunskaper och färdigheter, kunskaper om referens- och användartjänster, sökning, fortgående utbildning och livslångt lärande samt administration och ledning (ALA Executive Board 2009, s. 1, min övers.).

I At blive bibliotekar – om læring og udvikling af professionsidentitet i

föränd-ringen av utbildningen från praktiskt till teoretiskt inriktad påverkar studenterna. Det visar sig att studenterna ofta uppfattar att man efter utbildningen saknar en praktisk kompetens och känner sig osäkra på hur de ska omsätta den teoretiska kunskapen i praktiken. Dessutom råder osäkerhet kring vilken kompetens man faktiskt besitter efter att ha studerat biblioteks- och informationsvetenskap (Hed-man & Moring 2006, s. 109 f.).

Bibliotekslagen och Unescos

folkbiblioteksmani-fest

I min undersökning studerar jag bilden av kompetens och kvalifikation hos folk-bibliotekarier i olika sammanhang. Jag har tittat på vad bibliotekslagen och Une-scos folkbiblioteksmanifest har för bild av folkbibliotekets verksamhet och vad man därefter kan förvänta sig att en bibliotekarie skall behärska.

Bibliotekslagen

Sedan 1996 finns det i Sverige en bibliotekslag som innehåller bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet. De paragrafer som särskilt berör folkbiblioteken följer nedan:

2 § Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek. Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare.

3 § På folkbiblioteken skall allmänheten avgiftsfritt få låna litteratur för viss tid. 8 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt

funktions-hindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda littera-tur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa grup-pers behov.

9 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ung-domar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier anpas-sade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning.

besökare skulle kunna använda bibliotekets informationstillgångar till, än förklara vad som är bibliotekets och dess personals uppgift. Man kan dock konstatera att uppgiften borde vara direkt avhängig besökarnas tilltänkta användningsområden. Däremot står det klart och tydligt att folkbiblioteket skall verka för att alla med-borgare ska få tillgång till databaserad information, vilket i sin tur gör gällande att personalen själva bör behärska den teknik som behövs för att distribuera just data-baserad information.

Litteratur, läsning och information är de ord som återkommer på flera platser i bibliotekslagen. Då det anges vad syftet är med att tillhandahålla litteratur och information, är det i samband med den paragraf som befäster att biblioteket skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och unga för att främja dessas språkutveck-ling och stimulera till läsning. Jag tycker att det är relativt tydligt att biblioteksla-gen befäster litteraturens ställning på biblioteket, och därmed torde kompetens förknippad med litteratur och spridandet av densamma vara efterfrågat på folkbib-lioteken.

Unescos folkbiblioteksmanifest

UNESCO, United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation, har till uppgift att främja utbildning, information och kultur och har i flera avseenden stöttat biblioteksutvecklingen i medlemsländerna. Unescos folkbiblioteksmanifest, som publicerades första gången 1949 har spelat stor roll för folkbiblioteksutveck-lingen i världen. De grundläggande principerna är att folkbiblioteket ska vila på laglig grund, det ska bekostas av allmänna medel och att dess tjänster ska vara avgiftsfria (NE, sökord: folkbiblioteksmanifest [2011-04-04]).

I svenska Unescorådets skriftserie från år 2000 kan läsas att biblioteken har en viktig roll i en demokrati, för yttrandefrihet och jämlikhet. Man menar att ett väl-utbyggt folkbibliotekssystem ger möjligheter att överbrygga kunskapsmässiga, sociala och kulturella klasskillnader. Hur detta skall göras framgår inte i klartext, men man kan läsa att ”en nära tillgång till boken, till biblioteket är en självklar utgångspunkt om vi skall stimuleras till läsning.” (Svenska Unescorådet 2000, s. 3). En av regeringens mest prioriterade frågor skulle också vara att förbättra vill-koren för litteraturen och läsandet, där folk- och skolbiblioteken är centrala ut-gångspunkter (Svenska Unescorådet 2000, s. 3).

Ur denna inledande text är det enkelt att se att läsning och litteratur spelar en viktig roll i bilden Unesco har av ett folkbibliotek och dess verksamhet.

uppges vara att verka för läskunnighet, information, utbildning och kultur. För att lyckas med detta har tolv punkter fastställts:

1. skapa och stärka läsvanor hos barn redan från tidig ålder 2. stödja såväl självstudier som formell utbildning på alla nivåer 3. erbjuda möjligheter till kreativitet och personlig utveckling 4. stimulera barns och ungdomars fantasi och kreativitet

5. främja kunskap om kulturarvet, förståelse för kulturen och insikt om vetenskap-lig forskning och utveckling

6. vara öppna för alla konstnärliga uttrycksformer

7. främja kontakten mellan olika kulturer och stimulera en kulturell mångfald 8. stödja muntlig berättartradition

9. garantera medborgarna tillgång till alla slag av samhällsinformation

10. tillhandahålla erforderliga informationstjänster för det lokala näringslivet, för organisationerna och för olika intressegrupper

11. underlätta utnyttjandet av informationsteknologi och förbättra kunskaperna om dess användning

12. ge stöd till och delta i alfabetiseringsprogram för alla åldersgrupper och vid behov ta initiativ till sådan verksamhet.

(Svenska Unescorådet 2:2000, s. 10)

Tre punkter av tolv handlar om information där det förutom att tekniken skall fin-nas tillgänglig på biblioteket också framgår att personalen skall kunna förbättra kunskaperna om hur denna används. En punkt nämner uppgiften att skapa läslust medan fyra punkter är mindre konkreta men där kultur och kreativitet nämns. Det åligger också folkbiblioteket att värna om läskunnigheten i samhället.

Folkbibliotekens uppdrag

Eftersom det förts en livlig debatt om vad som är bibliotekens uppgift i dagens samhälle hade jag inte förväntat mig att finna kärnverksamheten prydligt nedskri-ven, däremot kan antaganden göras om vilken kompetens som krävs för att fram-gångsrikt utföra det arbete som beskrivits i de ovan citerade dokumenten. Det är dock viktigt att åter påpeka att kärnkompetensen hos ett företag eller en organisa-tion består av enskilda personers kompetens, utan att för den skull vara begränsad till summan av dessa kompetenser, vilket ger att kärnkompetensen hos ett biblio-tek kan skilja sig från den hos de enskilda bibliobiblio-tekarierna (Jörgen Hansson 2005, s. 80 f). Det är dock rimligt att anta att den kompetens som finns på ett bib-liotek, representerad på en eller flera personer, bör ge en fingervisning om vad som kan sägas vara organisationens kärnkompetens och därifrån kan vi försöka ta steget mot kärnverksamheten.

Enligt Ellström finns det olika faktorer som spelar in gällande förmågan att vara kompetent, även om det är självklart att till exempel personlighetsfaktorer eller psykomotoriska faktorer spelar in när man diskuterar kompetens hos biblio-tekarier, eller vilken annan yrkesgrupp som helst, är det inte främst den typen av kompetensfaktorer som står att tolka ur bibliotekslagen eller folkbiblioteksmani-festet.

Kognitiv kompetens, eller den kunskap som biblioteket förväntas besitta, sträcker sig över ett brett område. Kunskaper om funktionshindrades särskilda behov gällande bibliotekstjänster är viktigt då denna grupp särskilt omnämns i bibliotekslagen, där finns också invandrare och ”andra minoriteter” angivna som särskilt viktig grupp, varför kunskap om litteratur på andra språk än svenska är viktigt på ett bibliotek.

Böcker och andra medier till att främja språkutveckling och läsning hos barn och ungdomar skall finnas på ett bibliotek vilket gör det rimligt att anta att kun-skap om barn och ungdomar samt språk- och läsutveckling är nödvändigt. Kun-skap om denna grupp är viktigt också när det gäller uppdraget att stimulera barn och ungdomars fantasi och kreativitet.

Biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsala

– vilken kompetens ges studenterna?

Det finns, som tidigare nämnts, flera utbildningar som kan leda till ett arbete som bibliotekarie. Jag har valt att titta närmare på den i Uppsala eftersom det är den jag själv har erfarenhet av och den får därför tjäna som exempel på hur utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap kan utformas.

Utbildningen i Uppsala är en masterutbildning i biblioteks- och informations-vetenskap som kan läsas både på distans och på campus. Institutionen för ämnet kallas ABM. Detta står för Arkivvetenskap, Biblioteks- och informationsveten-skap samt Musei- och kulturarvsveteninformationsveten-skap. Termen ABM började användas under slutet av 1990-talet i samband med projekt som syftade till samarbete mellan ar-kiv, bibliotek och museer (Institutionen för ABMs hemsida > presentation). För att vara behörig krävs att den studerande har en kandidatexamen i ett ämne, detta kan vara vilket som helst. Utbildningen är bred och det är meningen att studenter-na efter examen skall kunstudenter-na söka sig till arbete både vid folk- och forskningsbib-liotek, men också till andra arbetsplatser där informationsspecialister är eftersökta. På institutionens hemsida kan man läsa att det som brukar anges som speciellt för utbildningen i Uppsala är de fem veckorna praktik som det ges möjlighet till under termin tre samt den grundliga undervisningen i digital dokumenthantering. Man menar också att biblioteks- och informationsvetenskap rymmer särskilt två huvud-områden; informationshantering och biblioteket som samhällelig institution. Man kan också läsa att utbildningen är tänkt att ge en bred och allsidig kunskap om bibliotek, informationssökning, kunskapsorganisation, informationsförmedling och datakommunikation. Utbildningen förmedlar också de traditionella kunskaper och färdigheter som behövs gällande att förvärva, underhålla och tillhandahålla böcker och andra slags media i olika typer av bibliotek (Institutionen för ABMs hemsida > biblioteks- och informationsvetenskapen).

I kursplanen från 2010 för Biblioteks- och informationsvetenskap år 1 vid Uppsala universitet finns dels angivet kunskapsmål för vad studenterna skall ha tillägnat sig under de båda inledande terminerna och dels finns innehållet för ter-minerna presenterat. Under rubriken mål står följande att läsa:

• omfattande kunskaper om ABM-institutionerna; såväl deras historiska utveckling som deras nutida roller och funktioner

• kunskaper om de vetenskapliga discipliner som ryms inom ABM-fältet och om problemställningar och teorier inom området

• kunskaper om och förståelse för viktiga praktiker inom andra ABM-områden än den egna inriktningens

• teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter inom digital doku-menthantering

• omfattande kunskaper om såväl de historiska som teoretiska förutsätt-ningar som ligger till grund för kunskapsorganisation

• kunskaper om och förståelse för de principer som ligger till grund för att uppnå bibliografisk kontroll

• praktiska färdigheter för att arbeta med olika typer av dokumentrepre-sentationer

• omfattande, såväl teoretiska som praktiska kunskaper om informatio-nens samhälleliga betydelse

• omfattande kunskaper om informationsförmedlande institutioner, där-ibland olika typer av bibliotek; om dessa institutioners roll i samhället och om deras verksamhetsfält och praktiker.

Det är tydligt att den kognitiva kompetensen står högt i kurs när man utgår från vilka mål som satts upp för utbildningen och den är av det explicita slaget, det är också att vänta sig att implicit kunskapsförmedling först och främst sker i anslut-ning till arbetsplatsen. Praktiska kunskaper som anses viktiga handlar om digital dokumenthantering och att kunna hantera andra typer av dokumentrepresentation. Praktiska kunskaper om informationens betydelse för samhället nämns också, men framför allt är det teoretisk kunskap som förmedlas.

(Uppsala universitets hemsida > Utbildning > Avancerad sökning > Kursplane-sökning. Sökord: Biblioteks- och informationsvetenskap)

Tidigare presenterades tankar om att kvalifikation är den kompetens som krävs för att en person skall få utföra ett arbete (Ellström 1992, s. 29). Således är det rimligt att tänka sig att en utbildning som bland annat syftar till att utbilda kva-lificerad personal som skall vara kompetent nog att arbeta i ett bibliotek möter de kompetenskrav eller idéer om kompetens som finns hos de framtida arbetsgivarna. Tydligt är att studenterna under det första året får en utbildning inriktad mot att kunna hantera dokument samt söka, ordna och tillhandahålla information. Infor-mationskompetens behövs på folkbiblioteken, det nämns i både Unescos folkbib-lioteksmanifest och i bibliotekslagen och detta avseende kan man påstå att utbild-ningen kvalificerar till ett arbete inom folkbibliotekssfären. I årets första moment diskuteras kulturarvsbegreppet och i den näst sista kursen analyseras bibliotekets roll som bland annat kulturinstitution. Detta moment är dock valbart, vilket inget av de informationsinriktade momenten är. De idéer om litteratur och kultur som presenteras i bibliotekslagen och i folkbiblioteksmanifestet och den typ av kvalifi-kation som kunde krävas för att tillmötesgå dessa ges inte något större utrymme i biblioteks- och informationsutbildningens första år vid Uppsala.

År två består av fyra stycken 7,5 poängs kurser samt en masteruppsats om 30 poäng. De mål som har satts upp för det andra året är:

• fördjupade kunskaper om ABM-områdets vetenskapliga discipliner • kännedom om teorier och metoder med relevans för humaniora och

sam-hällsvetenskap i allmänhet samt för biblioteks- och informationsvetenskap i synnerhet

• förmåga att kritiskt reflektera över tillämpad praxis inom biblioteks- och annan informationshanterande verksamhet

• stora färdigheter i att avgränsa, utforma och genomföra ett skriftligt veten-skapligt arbete inom området

• fördjupade kunskaper om hur man söker och värderar information inom forskningsområdet

• fördjupade kunskaper om behov, sökning och användning av information utifrån ett användarperspektiv

• kunskaper om ledarskaps- och organisationsteorier med särskild inriktning mot kulturarvsinstitutionerna.

• färdigheter i projektplanering och marknadsföring.

Det andra läsåret är inte lika strikt fokuserat på information som det första året, istället ligger tyngden på uppsatsarbetet där studenten själv har möjlighet att välja inriktning. Praktikperioden ger också den valmöjligheter gällande vilken typ av bibliotek eller annan informationsinriktad verksamhet som studeras. Pedagogiska aspekter av det biblioteksarbete som rör informationsförmedling ställs i centrum vid ett moment samt kunskaper om arbetsmarknaden, ledarskap och projektplane-ring i ett annat. Litteratur- och kulturkompetens saknas dock i utbildningens andra år (Uppsala universitets hemsida > Utbildning > Avancerad sökning > Kursplane-sökning. Sökord: Biblioteks- och informationsvetenskap).

Den sista punkten av utbildningsmål, ”kunskaper och färdigheter erforderliga för en anställning som bibliotekarie eller motsvarande inom statlig, kommunal eller enskild sektor”, gav mig huvudbry och ett svar på denna skulle kunna utgöra för mig viktig information. Efter kontakt med Christer Eld, prefekt vid institutio-nen för ABM i Uppsala, har jag förstått att detta ses som en sammanfattning av de tidigare uppräknade punkterna (E-post från Christer Eld, 2011-04-06).

Utbildningen i Biblioteks- och informationsvetenskap är inte inriktad på litte-ratur- eller kulturstudier trots att detta i många fall är viktiga kunskaper på ett folkbibliotek. Detta är dock ingen ny information och det finns anledningar till att det ser ut på detta sätt, exempelvis krävs för att antas till masterprogrammet en filosofie kandidatexamen i ett ämne, som skulle kunna vara litteraturvetenskap eller liknande. Det är inte heller så att utbildningen är till enbart för blivande folk-bibliotekarier, utan som tidigare nämnts syftar den också till att ge kompetens för att arbeta inom andra typer av organisationer eller för att forska.

I den tidigare nämnda uppsatsen Hur ser arbetsgivare på folkbibliotek på

ny-utexaminerade biblioteks- och informationsvetares kompetens? visar det sig att

Debatten

Här presenteras den del av min undersökning som grundar sig i de artiklar jag funnit i Biblioteksbladet och DIK Forum rörande bibliotekets och bibliotekariens roll i samhället.

Informationsguide eller litteraturguide?

Då jag har sökt efter artiklar som tar upp folkbibliotekens eller folkbibliotekariens roll har jag funnit två läger som tycks dela bibliotekariekåren åt, den ena sidan utgörs av personer som tror att en utveckling av biblioteken mot moderna infor-mationscentra är den mest lyckade vägen mot framtiden, medan den andra sidan tar fasta på den mer traditionella rollen med litteraturen i centrum.

När bibliotekariers kompetens nämns eller diskuteras i facktidskrifter är det ofta i sammanhang där man spekulerar i vad som skulle kunna komma att önskas av yrkesgruppen i framtiden. Man förutspår på många håll att folkbiblioteken kan komma att tvingas tillhandahålla teknisk kompetens i större utsträckning, vilket skulle ställa andra krav på framtida bibliotekarier. Linnéa Sjögren, bibliotekarie vid Göteborgs stadsbibliotek, ger i Biblioteksbladet uttryck för en framtidsvision där bibliotekarien till viss del kommer att ha andra uppgifter än att ordna samling-ar och hjälpa besöksamling-are att hitta rätt, Sjögren tror eventuellt att biblioteksamling-arierollen istället kommer att handla mer om vägledning och inspiration och att boksamling-arna kommer att få en mer undanskymd plats (Skoog & Öhman 2010, s. 6).

Även då det rör sig om vad bibliotekariekårens kompetens ligger idag handlar det ofta om hur man vill använda denna kompetens i framtiden. Lina Ydrefelt, bibliotekarie och debattör, menar att grundläggande och viktiga kunskaper som finns hos bibliotekarier idag kring informationsbehov och förmedling måste tillva-ratas. Som informationsexpert bör ansvar tas framför allt för barns och ungas kun-skap och rättigheter i informationssamhället (Ydrefelt 2010, s. 34).

spår Lankes att dessa kommer att arbeta med cyberrymdens informationsöverflöd. I samma artikel säger sig bibliotekskonsulent Birgitta Hellman Magnusson vilja att morgondagens bibliotek sätter IT-folkbildning och datortillgång i främsta rummet (Hallström Petralito 2010).

”Jag anser att biblioteken har en otroligt viktig roll som IT-folkbildare för att demokratisera IKT (informations- och kommunikationsteknologin) och göra män-niskor mer digitalt delaktiga”, säger samma Birgitta Hellman Magnusson i Biblio-teksbladet när hon vunnit pris för att ha lyckats med god marknadsföring av vad hon kallar det nya biblioteket (Ekström 2010c, s. 48). Att minska de digitala klyf-torna påtalas även i ett tidigare nummer av Biblioteksbladet samma år. Här menar man att det digitala utanförskapet måste bekämpas för demokratins skull. Det ges ett exempel där folkbiblioteket i Kista är medverkande i en satsning som går ut på att öka kunskapen om hur man som medborgare på bästa sätt kan använda sig av internet (Ekström 2010a, s. 20). Ytterligare ett exempel på hur detta kan ta sig uttryck finner vi i projektet Digidel 2013 som marknadsförs som en kampanj för digital delaktighet i Sverige (Digidel 2013:s webbsida). Biblioteksföreningen lyf-ter fram folkbibliotekens självklara roll i arbetet för digital delaktighet och hänvi-sar till bibliotekslagen och Unescos folkbiblioteksmanifest (Digidel 2013:s webb-sida > Just nu). Förutom folkbibliotek ingår bland andra Folkbildningsförbundet och Folkbildningsrådet (Digidel 2013:s webbsida > Partners).

Som svar på ett kritiskt inlägg kring nedskärningar av biblioteksverksamhet skriver Birgitta Rydell, samhällspolitisk chef på DIK, att behovet av bibliotekari-ers kompetens kommer att öka och bli allt viktigare i framtiden. Rydell menar att denna roll kommer att vara som lots i kunskapssamhället och att en viktig roll för biblioteket är att överbrygga de digitala klyftorna (Rydell 2010).

Det är tydligt att många ser att biblioteket kommer att inta en central roll i ett enormt, framtida informationsflöde. Bibliotekarien kommer då att fungera som en slags vägledare och det är rimligt att tänka sig att informationsteknologisk kompe-tens blir eftertraktat. Det finns dock andra inlägg som gör gällande att det är skill-nad på vad besökarna vill ha och personal eller ledningens ambitioner att ligga i täten gällande teknikanvändning, medieutveckling och upplevelsekultur. Det be-sökarna vill ha beskrivs som lugna miljöer, vänligt bemötande, hjälp med datorer, litteratur, kvalificerad läsande personal (Lundgren 2010, s. 28). Således en annan bild av bibliotekarierollen än den tidigare presenterade, där den tekniskt kompe-tenta bibliotekarien dominerade. Jag tolkar ”litteratur, kvalificerad läsande perso-nal” som att man anser att litteraturkunnande är en viktig kompetens för bibliote-karier och att litteraturen även är mycket viktig för besökarna.

undervärderar de idéer som burit det hittills (Jones 2010, s. 21). I samma artikel intervjuas Stockholms stadsbibliotekarie Inga Lundén om de förändringar som gjorts i området. När man diskuterar gallring säger Lundén att ”det primära upp-draget är ändå att se till att böcker möter läsare.” (Pettersson 2011, s. 5).

Det är lätt att tänka sig att även framtidens skönlitteratur kommer att finnas tillgänglig via nya medier och att böcker kanske blir överflödiga, precis som Da-vid Lankes tror kanske de motsvarar gårdagens lösning på ett tillgänglighetspro-blem, men att detta skulle leda till att man på folkbiblioteken överger den traditio-nella rollen som litteraturfrämjare är kanske inte självklart.

De två ovan urskilda grupperna i biblioteksdebatten är inte nödvändigt vis åt-skilda dikotomier. Medan den ena sidan tycks sätta informationsteknologisk kom-petens högt vill den andra värna om litteraturförmedling. Den informationstekno-logiska kompetensen skall användas i syftet att guida i informationsdjungeln eller lära ut kunskaper om internet. Kompetens i litteraturförmedling är viktigt då man ska se till att böcker möter läsare. Troligt är att denna litteraturförmedling syftar till att höja läsarens bildnings- eller litterära nivå. Det tycks som att de bägge lägren förenas under en slags bildningstanke.

Belysta aktiviteter

Det är intressant att studera vad man faktiskt arbetar med på folkbiblioteken idag, oavsett vad som debatteras och vad som står skrivet i olika styrdokument om bib-liotekens mål och mening bör man kunna dra vissa slutsatser om kärnverksamhet utav de kompetenser det dagliga arbetet kräver.

In i kulturens värld!

Biblioteket som kulturförmedlare är en vanlig bild och den förmedlas också i DIK

Forum samt i Biblioteksbladet. I ett reportage om upphandling av driften av