I vems intresse agerar revisorn?: Ägarnas eller samhällets?

(1)

UPPSALA UNIVERSITET Magisteruppsats

Företagsekonomiska Institutionen VT 2005

Datum för opponering: 2005-05-26 Åsa Ericsson

Enöglavägen 20 B 745 32 Enköping Annelie Karlsson Studentvägen 14:23 752 34 Uppsala

I vems intresse agerar revisorn?

Ägarnas eller samhällets?

Handledare: Eva Wallerstedt

(2)

Sammanfattning

Den ekonomiska brottsligheten har ökat de senaste åren och en trend är att brotten blir allt svårare att utreda. Som ett led i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten infördes år 1999 anmälningsplikt för revisorer i aktiebolagslagen för att stärka revisorns brottsförebyggande roll. Då revisorns roll innan anmälningspliktens införande var huvudsakligen aktieägarorienterad har fokus varit att undersöka om revisorns roll har skiftat mot en mer samhällsorienterad roll i och med lagändringen. Syftet är att undersöka vilka brott som anmäls och i vems intresse, ägarnas eller samhällets, revisorn handlar när denna anmäler misstanke om brott.

I ett mindre företag är ofta ägare och ledning samma person, om revisorn då anmäler ledningen vid misstanke om brott kan denna inte anses agera i ägarnas intresse, då det är ägarna som blir anmälda. I dessa fall måste revisorn anses agera i statens/samhällets intresse.

Vår slutsats är att de brott som anmäls av revisorer till stor del är bokföringsbrott samt att de anmälningar som lett till påföljd har gällt ägarna till små ägarledda företag och att revisorn därmed kan sägas handla i statens/samhällets intresse när denna anmäler misstanke om brott.

Under arbetets gång har vi upptäckt att tvångslikvidation fungerar som ett alternativ till anmälningsplikten och att revisorerna även utan anmälningsplikten har en brottsförebyggande roll.

(3)

I vems intresse agerar revisorn? Aktieägarnas eller samhällets? Ericsson & Karlsson

Förkortningar

ABL Aktiebolagslag (1975:1385)

BrB Brottsbalk (1962:700)

BRÅ Brottsförebyggande rådet

EBM Ekobrottsmyndigheten

PRV Patent- och Registreringsverket

SOU Statens offentliga utredningar

VD Verkställande direktör

(4)

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 6

1.1 Problemdiskussion... 6

1.2 Syfte ... 7

2 REVISORN SOM VERKTYG... 9

2.1 Intressentmodellen ... 9

2.2 Principal agent-teori... 11

2.3 Revisorns roller... 12

3 BETYDELSEN AV REVISORNS TYSTNADSPLIKT OCH ANMÄLNINGSPLIKT 14 3.1 Revisorn och tystnadsplikten... 14

3.2 Revisorn och anmälningsplikten ... 15

3.3 En anmälans beslutsgång... 17

4 METOD... 19

4.1 Tillvägagångssätt ... 19

4.2 Käll- och metodkritik ... 19

5 ANMÄLNINGAR FRÅN REVISORER OCH DERAS PÅFÖLJDER... 21

5.1 Statistik över anmälningsplikten... 21

5.1.1 Statistik för år 2003 ... 21

5.1.2 Statistik för år 2004 ... 23

5.1.3 Jämförelse mellan åren 2003 och 2004... 26

5.2 Domar ... 27

5.3 Strafförelägganden ... 30

5.4 Tvångslikvideringar ... 33

(5)

6.1 Statistik över anmälningarna ... 36

6.2 Domar ... 37

6.3 Strafföreläggande ... 37

6.4 Tvångslikvideringar ... 37

6.5 Slutsats... 38

6.6 Förslag till vidare studier... 38

KÄLLFÖRTECKNING ... 40

BILAGA 1 2003 ÅRS ANMÄLNINGAR FRÅN REVISORER... 43

BILAGA 2 2004 ÅRS ANMÄLNINGAR FRÅN REVISORER... 44

(6)

1 Inledning

I kapitlet ges en beskrivning av det valda ämnet samt en diskussion som motiverar varför ämnet är av intresse. Kapitlet avslutas med uppsatsens syfte.

1.1 Problemdiskussion

Den ekonomiska brottsligheten har ökat de senaste åren och en trend är att brotten blir allt svårare att utreda. Brotten är bättre planerade och fler aktörer är involverade Enligt Ekobrottsmyndigheten (EBM) saknas det underlag för att bedöma hur stor skada den ekonomiska brottsligheten orsakar. Det finns ett stort mörkertal men omfattningen uppskattas av EBM till mellan 100-150 miljarder kronor per år. Skatteverket har uppskattat kostnaden för enbart skattebrott år 2002 till 105 miljarder kronor. (Ekobrottsmyndighetens rapport 2004:1 om den ekonomiska brottsligheten 2004 s 2-3.)

Även om finansiella bedrägerier kan anses ligga långt ifrån enskilda individers dagliga bekymmer, påverkar många av dessa både stora och små investerare. Dagligen utsätts samhället för de konsekvenser den ekonomiska brottsligheten medför. Skatteundandragande innebär bland annat att det finns mindre resurser för exempelvis skola, vård och omsorg.

Våra sparpengar är ofta av intresse för ekonomisk brottslighet. Många skandaler och allvarliga fall av bedrägeri har rört finansiella tjänster och investeringar. (Bokslut BRÅ:s satsning på ekobrottsforskning 1998-2002 s 7.) Det brottsförebyggande arbetet måste bygga på en kunskap om hur brottsliga aktörer på ekobrottsområdet väger ekonomiska vinster och andra motiv i förhållande till risker för upptäckt och sanktioner. (Att förebygga och förhindra allvarlig ekonomisk brottslighet 2004 s 8.)

Som ett led i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten infördes år 1999 anmälningsplikt för revisorer i aktiebolagslagen (ABL) (ABL 10:38-40 § §) för att stärka revisorns brottsförebyggande roll. Anmälningsplikten innebär en skyldighet för revisorer i svenska aktiebolag att till polis och åklagare anmäla eventuell misstanke om ekonomiska brott begångna av verkställande direktör (VD) eller styrelseledamot i företaget. (SOU 1995:44 s 228.)

Enligt svensk aktiebolagsrätt utgör revisorn ett bolagsorgan och är samtidigt bolagets

(7)

2004) Det finns även andra aktörer runt företaget som kan ha nytta av revisionen såsom kreditgivare, klienter, leverantörer och samhället. (Den nya verkligheten för företagets revisorer 2002 s 6.)

I och med anmälningspliktens införande har revisorns roll förändrats. Tidigare var revisorerna mer fokuserade på aktieägarna och hindrade från att göra en brottsanmälan på grund av tystnadsplikten (Engerstedt & Korsell 2004, SOU 1995:44). Revisionen är beroende av ett förtroende mellan revisorn och aktieägarna. Utan samarbete och förtroende från ägarna har revisorn svårt att fullgöra uppdraget. Tystnadsplikten är det främsta sättet att erhålla ägarnas förtroende. (Larsson 2005 s 59.) Lagens tillkomst har medfört att revisorerna har fått ett utvidgat ansvar. Enligt Engerstedt och Korsell försöker revisorerna efter bästa förmåga fullgöra de uppgifter som lagstiftaren lagt på dem men är mycket restriktiva i att anmäla utan säkra bevis, då det tar emot att anmäla kunderna till myndigheterna, åklagare och polis. De flesta aktiebolag i Sverige är ägarledda¹företag där revisorn i regel står ägaren nära. Ägaren är beroende av revisorns råd och handlingar i ekonomiska och administrativa frågor. På detta sätt placerar revisorn ägaren i centrum, medan bolagets övriga intressenter hamnar något i bakgrunden. (Engerstedt & Korsell 2004.)

På grund av intresset av att revisorn fullgör sin uppgift som oberoende granskare tvingas revisorn inta en mer samhällsfokuserad roll. Ett ökat inslag av samhällsfokus kommer sannolikt att leda till en ökad laglydnad hos företagen, eftersom revisorerna kommer att uppmärksamma regelfrågorna i större utsträckning. Revisorernas anmälningsplikt kommer att få en ökad betydelse. Skiftningen från ägarfokus till samhällsfokus är en av de mest centrala frågorna för revisorskåren för närvarande. Hur ska revisorerna balansera de olika intressena och förväntningarna som riktas mot dem? (Engerstedt & Korsell 2004.) Vilka brott är det revisorerna anmäler? Hur ser konflikten ut mellan revisorernas roller? Går det att förena dessa två roller? Finns det alternativ till anmälningsplikten?

1.2 Syfte

Då revisorns roll innan anmälningspliktens införande huvudsakligen var aktieägarorienterad är vi intresserade av att undersöka om fokus har skiftat i och med införandet av anmälningsplikten i ABL. Vi vill undersöka vilka brott som anmäls och i vems intresse,

1 Med ägarledd avses företag där ägare/styrelse/ledning utgörs av ett fåtal personer, ibland till och med en och samma person.

(8)

ägarnas eller samhällets, revisorn handlar när denna anmäler misstanke om brott. För att undersöka detta har vi utvecklat en figur som beskriver i vems intresse anmälningen sker.

(9)

2 Revisorn som verktyg

I kapitlet redogörs för intressentmodellen och principal agent-teorin vilka vi använt oss av i utvecklingen av vår figur. Sist följer en beskrivning av den utvecklade figuren.

2.1 Intressentmodellen

Ett företag har ett antal intressenter som har nytta av revisorns arbete. Dessa intressenter kan grupperas i intressentkategorier såsom aktieägare, anställda, kunder, leverantörer, kreditgivare, stat och kommun samt företagsledning (se figur 2.1.1). (FAR 1994 s 16.)

Figur 2.1.1 Företagets intressenter

Varje intressent bidrar i företaget med olika slag av insatser till verksamheten i företaget. I gengäld får intressenten belöningar i någon form pengar, varor, social ställning etc.

(Rehnman 1964 s 23.) För att intressenterna ska lämna insatser ställer de krav på företaget.

Kraven gäller såväl det sätt på vilket verksamheten skall bedrivas, som det sätt på vilket resultatet skall fördelas. Endast om dessa krav i huvudsak blir tillgodosedda genom belöningar från företaget är intressenterna villiga att fortsätta sin medverkan i företaget.

Intressenternas krav är beroende av vad som i samhället för tillfället anses som rimligt och legitimt men också av de alternativ som står till förfogande, till exempel i andra företag. De krav som ställs från olika intressenter är ofta motstridiga, till exempel kan kundernas krav på service vara motsatta de anställdas krav på bekväma arbetstider. Vanligtvis räcker inte belöningarna till för att tillfredställa alla intressenters krav samtidigt. Det hör till

Företaget och dess revision

Aktieägare Stat och

kommun

Kunder leverantörer

Kreditgivare

Anställda

Företags- ledning

(10)

företagsledningens uppgifter att formulera målen med utgångspunkt från intressenternas krav och se till att belöningar skapas. (Rehnman 1964 s 60-61.)

Aktieägarna satsar kapital i företaget och förväntar sig en viss avkastning på detta kapital beroende på hur riskfylld investeringen är. Aktieägarna riskerar att inte få den avkastning de förväntar sig. De ställer därför krav på företagsledningen att förvalta företaget väl. (Hamberg 2004 s 69.)

Kreditgivare måste bedöma om ett företag kan betala tillbaka sina lån med ränta. Att informationen om ett företag är korrekt är en sorts säkerhet för den som lånar ut pengar. Den säkerheten blir mer värd när företaget granskats av en oberoende person som kan redovisning.

(FAR 1994 s 17.)

Stat och kommun behöver veta om de kan lita på vad företagen redovisar då detta ligger till grund för skatter och avgifter. Staten har ålagt företagen att själva hantera arbetet med inbetalning av skatt och avgifter. När redovisningen löpande synas av en revisor ökar sannolikheten att företagen sköter den uppgiften. (FAR 1994 s 17-18.)

Företagsledningen, som har ansvar för redovisningen och förvaltningen, är också en intressent. Den kan ha stor nytta av revisorns omdömen och synpunkter. Ledningen kan i revisorn få en samtalspartner i ekonomiska frågor och dessutom information om företaget som annars kanske inte skulle komma fram. (FAR 1994 s 18.)

Företagets leverantörer använder den ekonomiska redovisningen för att avgöra om de vågar leverera och hur stor kredit de vågar ge. Företagets kunder vill veta om företaget kan förväntas sköta sina leveranser. Företagets anställda är på ett personligt sätt beroende av rättvisande information då anställningen hos företaget utgör deras levebröd. (FAR 1994 s 18.)

(11)

2.2 Principal agent-teori

Med utgångspunkt i intressentsynsättet att se organisationen som en uppsättning intressenter kan kopplingar ses till principal agent-teorin. (Bruzelius & Skärvad 1995 s 79.)

Principal agent-teorin utvecklades ursprungligen för att analysera relationen mellan aktieägare och företagsledning. Den har senare kommit att användas för att förstå relationen mellan två aktörer, vilka som helst, där den ene (principalen) önskar få ett arbete utfört och den andre (agenten) är beredd att utföra arbetet. Kopplad till intressentsynsättet blir företaget principal och intressenterna agenter. Principalen vill sålunda ha ett bidrag från agenten i utbyte mot att denne belönas för sitt bidrag. Den grundläggande frågan är hur principalen kan garantera att agenten arbetar i principalens intresse. Detta försvåras enligt principal agent-teorin, då

varje aktör är nyttomaximerande

principalen och agenten ofta har olika mål

beslut och kontrakt träffas utan fullständig information varför beslut och avtal blir begränsat rationella

informationen mellan principalen och agenten är asymmetrisk, principalen har ofta ett informationsunderläge i förhållande till agenten (t.ex. att hantverkaren vet bättre än beställaren hur ett arbete skall utföras)

samarbetet är förknippat med risktaganden för båda parter. (Nygaard & Bengtsson 2002 s 80 ff, Hamberg 2004 s 81-82.)

Risken för att företagsledningen i vissa situationer kan komma att åsidosätta sina skyldigheter mot företagets ägare gör att ledningens lojalitet måste säkras. Det kan i huvudsak ske på två sätt, genom belöningssystem eller övervakning av företagsledningen. Övervakningens funktion är att göra det möjligt för principalen att bedöma hur agenten sköter principalens intressen i bolaget och se till att denne inte åsidosätter sina skyldigheter. Revision är principalernas och andra intressenters verktyg vars uppgift är att kontrollera att företagsledningen uppfyller sin avtalsenliga lojalitetsplikt. Revisorn skall genom sitt arbete skapa ett incitament för företagsledningen att i sin förvaltning agera lojalt, det vill säga att tänka på företagets bästa. Genom att ersätta varje enskild intressents behov av att själv kontrollera hur företagsledningen sköter sitt uppdrag med en agent som skall utföra denna kontroll i alla intressenters gemensamma intresse, minskas övervakningskostnaderna vilket ökar intressentkollektivets förmögenhet. Revisorn verifierar att den lämnade informationen

(12)

avspeglar bolagets verkliga ekonomiska ställning och agentens agerande vid skötseln av bolagets förvaltning. (Diamant 2004 s 79 ff.)

2.3 Revisorns roller

I vår användning av intressentmodellen och principal agent-teorin är det aktieägarna och staten/samhället som är intressanta att undersöka närmare. Innan anmälningsplikten infördes granskade revisorn företagsledningen främst på uppdrag av ägarna. Revisorn var då agent åt principalen ägarna. Efter införandet av lagen har revisorn fått ett utökat ansvar, att anmäla styrelse eller vd vid misstanke om brott. Revisorn har länge haft ett ansvar gentemot samhället men i och med anmälningsplikten har detta ansvar förtydligats. Revisorn gick från att vara en oberoende granskare till att agera myndighetsperson. Revisorn kan anses agera agent åt principalen staten, som i sin tur är en agent åt samhället.

Figur 2.3.1 Revisorns roller

För att avgöra i vems intresse revisorn agerar har vi valt att göra följande indelning (se figur 2.3.1). Revisorn kan anses agera i aktieägarnas intresse i ett företag där ägare och ledning är frånskilda. Revisorn agerar som en oberoende granskare mellan ägare och ledning. Om revisorn uppdagar oegentligheter utförda av styrelse eller VD ligger det i ägarnas intresse att få veta detta. I ett mindre företag är ofta ägare och ledning samma person (se den streckade linjen mellan ägare och företagsledning) om revisorn då anmäler ledningen vid misstanke om brott kan denne inte anses agera i ägarnas intresse, då det är ägarna som blir anmälda. I dessa fall måste revisorn anses agera i statens/samhällets intresse.

Granskning Anmälan

Ägare Staten

Revisor

Företagsledning Ekobrotts-

myndigheten Principal

Agent

(13)

Staten/samhället kan i och med anmälningsplikten ses som revisorns principal. Revisorn har alltid skyldighet att anmäla vid misstanke om brott. I de fall där ägare och företagsledning är skilda agerar både ägare och staten/samhället som revisorns principaler. När ägare och företagsledning är densamma är staten/samhället den enda principalen. Om de brott som anmäls till åklagare och polis är begångna av personer som utöver ägare även är företagsledning kan vi säga att revisorn handlar i statens/samhällets intresse. Om de brott som anmäls däremot är begångna av företagsledning som inte är ägare till företaget kan revisorn anses agera i både staten/samhällets intresse och ägarnas intresse.

(14)

3 Betydelsen av revisorns tystnadsplikt och anmälningsplikt

I detta kapitel kommer vi att ge en beskrivning av revisorns tystnadsplikt och anmälningsplikt och hur de påverkar revisorns intressenter, ägarna och staten/samhället.

3.1 Revisorn och tystnadsplikten

Revision etablerades som profession i Storbritannien under 1800-talet för att säkra den information som aktieägare behöver för att ta beslut om investeringar. Investerare behöver någon som styrker och intygar att företagets finansiella information är korrekt. (Larsson 2005 s 58.) Revisorn anlitas av ägarna till ett företag av olika anledningar. (Hemström 2000 s 109.) Ibland ses revisorn som en djupt involverad och central aktör i företaget genom den revision som utförs och den revisionsberättelse som lämnas till bolagsstämman. Företagsledningen har möjlighet att föra en dialog med revisorn och fråga vad revisorn har för uppfattning i en rad olika frågor. (Proposition 2000/01:146 s 26.) Vid dessa typer av tjänster finns en risk att förtroendet för revisorns eller revisionsbolagets opartiskhet eller självständighet rubbas. För att undvika sådana problem är det viktigt att revisionen och rådgivningen separeras.

(Proposition 2000/01:146 s 79.) Revisorn kan även ses som en extern betraktare, som inte alls deltar i förvaltningen av bolaget, utan endast lämnar en kortfattad bedömning av bolaget en gång om året. (Cassel 1996 s 57.) I det lilla enmansföretaget har ägaren ofta god överblick över verksamheten och i regel kontroll över informationen. I större företag sitter aktieägarna ofta inte i företagets ledning. Utan egen insyn i bolaget får ägarna hålla till godo med vad ledningen säger. Det blir då extra viktigt att uppgifterna stämmer och visar rätt bild av bolagets ekonomi. När aktieägarna fattar sina beslut utgår de från vad de får veta. Revisionen ska kunna visa ägarna om den information som företagsledningen ger är trovärdig. Trovärdig information är även viktig för dem som funderar på att bli aktieägare i ett företag. (FAR 1994 s 17.)

I ett företag kan det finnas information som om den kommer ut till allmänheten, leder till skada för företaget. För att revisorn ska kunna utföra sitt uppdrag har denna rätt att kräva upplysningar och ha tillgång till handlingar även av hemlig natur. Revisorns insyn i kommersiella transaktioner är obegränsad. Förtroendet för revisorn måste därför vara orubbat.

För att skydda företagen mot att revisorn avslöjar information som denne tagit del av genom sitt uppdrag finns tystnadsplikten. Plikten regleras i lag, rättspraxis samt genom uttalanden

(15)

från FAR²om regler för god revisorssed. Ägarna till företaget och företagsledningen vet att revisorn genom sin tystnadsplikt har ett skadeståndsansvar gentemot företaget och dess aktieägare. De kan därför fullgöra sin uppgiftsskyldighet till revisorn som därmed får möjlighet att fullgöra sitt uppdrag. (Edman & Ericsson 2004 s 16 f.)

3.2 Revisorn och anmälningsplikten

Revisorns uppgift är också att skydda utomståendes intressen, såsom kreditgivare, anställda, andra kontraktsparters och samhället i stort. Detta görs genom en kontroll av att företagets affärer sköts på ett lagenligt och korrekt sätt och att dess ställning och resultat redovisas riktigt. En korrekt bokföring har många intressenter, till exempel investerare, kreditgivare och leverantörer som behöver ett underlag för att bedöma soliditeten och vinstmöjligheterna. För skattesystemet är bokföringen av fundamental betydelse eftersom beskattning i allt väsentligt bygger på företagens redovisning. (Larsson 2004.) En kvalificerad revision verkar även som en åtgärd mot den ekonomiska brottsligheten och skattefusk. Anmälningsplikten för revisorer används för att uppgifter om brottslig verksamhet ska komma till brottsbekämpande myndigheters kännedom och därigenom ha en brottsförebyggande effekt. (SOU 1995:44 s 228 f.)

Ända sedan revisorsyrket uppstod har det ansetts vara en viktig uppgift för revisorer att upptäcka brott (Larsson 2005 s 55). Den 1 januari 1999 infördes anmälningsplikt för revisorer i Sverige. Plikten innebär en skyldighet för revisorer i svenska aktiebolag att till polis och åklagare anmäla eventuell misstanke om ekonomiska brott begångna av VD eller styrelseledamot i företaget. Reglerna är tvingande och finns intagna i ABL 10 kap 38-40 § §.

Det huvudsakliga syftet med införandet är att stärka kampen mot den alltmer utbredda ekonomiska brottsligheten, något som anses ligga i allmänhetens intresse. (Edman & Ericsson 2004 s 19.)

Aktiebolagens externa revisorer ansågs tidigare som en potentiell, men till viss del outnyttjad brottsförebyggande resurs. Innan anmälningsplikten infördes kunde revisorn inte anmäla misstanke om brott inom ramen för bolagets verksamhet. Till följd av tystnadsplikten kunde revisorn inte på eget initiativ anmäla förekommande oegentligheter till polis eller åklagare, om detta skulle medföra skada för bolaget. Revisorns enda möjligheter var att anmärka på

2 FAR är en intresseförening för auktoriserade och godkända revisorer samt kvalificerade specialister inom revisionsbyråbranschen.

(16)

förhållandet i revisionsberättelsen samt att löpande, genom påpekanden och erinringar, underrätta företagsledningen om iakttagelserna. Detta ansåg regeringen var otillfredsställande, eftersom erinringar och påpekanden inte alltid är verksamma medel för att åstadkomma rättelse och skydda bolaget och dess intressenter. Inte heller anmärkningar i revisionsberättelsen utgör något verksamt medel, eftersom revisionsberättelsen offentliggörs först långt i efterhand och för att det inte sker någon myndighetsgranskning av revisionsberättelsen. Revisorn hade även möjligheter att rikta uppmärksamheten på missförhållanden i bolaget. Antingen kunde revisorn begära extra bolagsstämma eller lämna uppdraget i förtid och upprätta en anmälan i form av en preliminär revisionsberättelse och inlämna den till länsstyrelsen, patent och registreringsverket (PRV) och bolagets styrelse.

Varken PRV eller länsstyrelsen utförde dock någon granskning av anmärkningar om brottsmisstanke gjorda i anmälningen. (Edman & Ericsson 2004 s 20.)

De brott som omfattas av anmälningsplikten är enbart av ekonomisk art. Bedrägeri är ett av brotten, vilket innebär en vinning för gärningsmannen eller annan³, eller till skada för den vilseledde. Svindleri innebär att en vilseledande uppgift har offentliggjorts eller spritts bland allmänheten och att uppgiften påverkat priset på egendom eller bedömningen av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medfört skada. Skattebrott innebär ett vilseledande i förhållande till Skatteverket och bokföringsbrott innebär att företagets ställning och resultat ej går att fastställa. Brottsmisstanken får endast riktas mot VD och styrelseledamot om sådant som rör bolagets verksamhet. Avsikten med anmälningsplikten är inte att revisorn ska leta efter brott, utan endast överväga om förhållanden som iakttagits under revisionsarbetet kan ge upphov till misstanke om brott. (Edman & Ericsson 2004 s 21.)

Om revisorn vid granskningen upptäcker brott, skall revisorn underrätta styrelsen om brottsmisstanken utan oskäligt dröjsmål enligt ABL 10 kap 39 §. Förutom att upplysa styrelsen kan revisorn försöka avhjälpa den ekonomiska skadan. Det finns även möjlighet för bolaget att frivilligt göra en rättelse. Detta medför att anmälan ska användas först när alla andra alternativ har uttömts. (Edman & Ericsson 2004 s 22.)

Orsaken till att reglerna är utformade på detta vis, att revisorn skall underrätta styrelse och företagsledning vid brottsmisstanke, är att relationen mellan företagsledningen och revisorn

(17)

inte skall försämras allt för drastiskt, vilket kan bli fallet om anmälan sker utan förvarning.

Senast två veckor efter underrättelsen till styrelsen skall revisorn avgå från uppdraget, ABL 10 kap 40 §. Revisorns avgång skall anmälas till Bolagsverket enligt reglerna om förtida avgång, vilket bland annat innebär att revisorn skall lämna en redogörelse för de iakttagelser som gjorts vid granskningen under den del av räkenskapsåret som uppdraget omfattat.

(Edman & Ericsson 2004 s 23.) 3.3 En anmälans beslutsgång

Figur 3.3.1 Från anmälan till avslut

Om revisorn misstänker brott begångna av styrelsemedlem eller VD i företaget ska detta anmälas till EBM, en åklagarmyndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet. I figur 3.3.1 visas anmälans gång från revisorns anmälan till EBM till att ärendet avslutas. När EBM får in en anmälan beslutar de om förundersökning skall inledas eller ej. En förundersökning inleds så snart det finns anledning att anta att ett brott blivit begånget, och syftar till att utreda vem som kan misstänkas för brottet samt för att få bevis som räcker till åtal (Revisorers åtgärder vid misstanke om brott 2004 s 29). EBM delar upp ärendena i olika kategorier beroende på hur resurskrävande de bedöms vara. EKO 1 är ett mindre omfattande

Anmälan

Förundersökning inleds, klassificering

EKO 1-3 eller C

Förundersökning inleds ej

Strafföreläggande Underhandsbeslut Revisor

Åtal och dom

Ogillade domar och nedlagda undersökningar

(18)

ärende, EKO 2 medelsvårt och EKO 3 är särskilt krävande. Bokstaven C innebär att ärendet inte är klassificerat ännu. (EBM i siffror 2005.)

En förundersökning kan leda till åtal (se avsnitt 5.2), strafföreläggande (se avsnitt 5.3), underhandsbeslut eller till att ärendet ogillas eller läggs ned (se avsnitt 5.1). Med strafföreläggande menas att åklagaren utfärdar ett bötesstraff som den misstänkte kan godkänna. Därigenom behövs ingen rättegång. (Vad är ett strafföreläggande? 2005.) Ett underhandsbeslut innebär ett beslut som senare kommer att skrivas över med ett avgörande beslut i ärendet. Ett underhandsbeslut avslutar inte ärendet, utan fattas under utredningens gång. Det kan till exempel vara beslutet att en förundersökning skall inledas, vilket senare skrivs över med ett avgörande beslut om åtal skall väckas eller ej. (EBM 2005)

(19)

4 Metod

I kapitlet beskrivs hur vi har gått tillväga för att uppfylla uppsatsens syfte och hur litteratursökningen har skett. Kapitlet avslutas med kritik av källor och metod.

4.1 Tillvägagångssätt

För att få fram underlag till vår undersökning har vi valt att granska kvalitativ och kvantitativ sekundärdata. Med hjälp av det tidigare beskrivna tillvägagångssättet i figur 3.3.1 vill vi försöka skapa en bild av vilka brott revisorn anmäler och med hjälp av figur 2.3.1 försöka reda ut i vems intresse revisorn handlar. Anledningen till att vi studerar sekundärdata är att det finns tidigare undersökningar inom området som är användbara för vårt syfte. Det finns statistik som EBM för om anmälningar gjorda av revisorer vid misstanke om brott. Genom att använda oss utav dessa data kan vi få en bättre bild av problemet än om vi hade gjort en egen undersökning under den begränsade tid vi har tillgång till.

Vi kontaktade EBM för att få tillgång till de anmälningar från revisorer som har skett under åren. Vi fick veta att anmälningarna var sekretessbelagda men att vi kunde få tillgång till de fall som har lett till åtal eller strafförelägganden samt statistik på anmälningarna. På grund av ett begränsat datasystem hos EBM har vi enbart fått tillgång till anmälningar och åtal gjorda under år 2003 och 2004. Många av dessa har ännu inte blivit behandlade, vilket gör att det enbart är fyra domar och nio strafförelägganden vi har tillgång till. Från EBM fick vi domslutsnummer samt uppgift om i vilken tingsrätt åtalet avgjorts. Vi kontaktade därefter respektive tingsrätt och fick via dem tillgång till domsluten. EBM sände även kopior av anmälningar som lett till strafförelägganden under år 2003 och 2004.

Vi har även kontaktat Bolagsverket för att få tillgång till statistik angående fall då revisorn har avsagt sig uppdraget på grund av anmälan av misstanke om brott. Tyvärr har de inte någon sådan statistik utan vi har istället fått tillgång till statistik angående företag som tvångslikvideras på grund av avsaknad av revisor. Vi har även gjort en telefonintervju med Bolagsverkets jurist Per Olof Johansson angående hans erfarenheter om anmälningsplikten.

4.2 Käll- och metodkritik

Den information hämtad från rättskällor, som lagar, förarbeten, praxis och domar, samt från statliga myndigheter och andra institutioner anser vi vara pålitliga. Vi anser även att den statistik som presenteras angående revisorernas anmälningar till EBM är pålitlig. På grund av

(20)

begränsningar i EBMs datasystem kan vi inte få tillgång till alla de anmälningar som lett till åtal. Detta ser vi som en stor nackdel. En ytterligare nackdel är att vi inte kan ta del av de anmälningar som kommit in till EBM då dessa inte är offentliga. Vi är medvetna om att resultatet av uppsatsen skulle bli bättre om vi hade haft tillgång till alla anmälningar som lett till åtal eller strafförelägganden, all statistik över anmälningarna och tillgång till dessa anmälningar. Tyvärr var detta inte möjligt under den begränsade tid vi har tillgång till.

De artiklar vi har använt oss utav är hämtade främst från branschtidningar, där speglas debatten kring anmälningsplikten och de berörda uttrycker sina personliga åsikter. Vi anser att det är viktigt att ta med denna debatt för att få en bild av anmälningspliktens fördelar och nackdelar. Vi har dock i åtanke att dessa artiklar speglar den individuella författarens åsikter och kan därför vara vinklad.

Vi genomförde en informell telefonintervju med Per Olof Johansson, jurist på Bolagsverket.

Den information vi fick speglar hans egna åsikter och kunskaper inom området. Efter överenskommelse skickade han statistik angående antal tvångslikvidationer på grund av att revisor saknas. Denna information är en sammanställning från Bolagsverket, vilken vi anser vara pålitlig.

(21)

5 Anmälningar från revisorer och dess påföljder

I detta kapitel kommer vi att redogöra för statistik kring anmälningsplikten, beskriva de anmälningar gjorda av revisorer som har lett till dom och strafföreläggande samt vår intervju med Bolagsverkets jurist, Per Olof Johansson.

5.1 Statistik över anmälningsplikten

EBM för statistik över anmälningar från revisorer. Statistiken som följer är hämtad från åren 2003 och 2004 (se bilaga 1 för 2003 års statistik och bilaga 2 för 2004 års statistik).

EBM består av tre avdelningar och verkar huvudsakligen inom storstadsområdena.

Informationen i tabell 5.1.1 och 5.1.4 är uppdelad efter respektive avdelning. Östra avdelningen ligger i Stockholm med en utredningsenhet i Visby. Västra avdelningen finns i Göteborg och har utredningsenheter i Borås, Halmstad och Skövde. Södra avdelningen, som är lokaliserad till Malmö, har utredningsenheter i Karlskrona och Kristianstad. De ärenden om ekonomisk brottslighet som inte handläggs av EBM hanteras av åklagarkammare vid Åklagarmyndigheten. (Revisorers åtgärder vid misstanke om brott 2004 s 27.)

Diagram 5.1.3 och 5.1.6 visar bland annat antalet ärenden som fått ett positivt lagföringsbeslut. Med positivt lagföringsbeslut avses beslut om åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. (EBM i siffror 2005.) Med åtalsunderlåtelse menas att åklagaren visserligen finner att åtal kan väckas för brottet, men att det inte är nödvändigt att väcka åtal, till exempel på grund av att brottet är ringa i förhållande till andra brott som den misstänkte begått (Åklagarverksamheten i siffror 2005).

5.1.1 Statistik för år 2003

Under år 2003 låg revisorer bakom 41 av de anmälda ekobrott som ingår i EBMs statistik. I en del ärenden finns det bara en anmäld person som är misstänkt för ett brott, medan det i andra finns flera anmälda personer med en mängd brottsmisstankar emot sig (EBM i siffror 2005). Anmälningarna för år 2003 innefattade 53 brottsmisstankar. I tabell 5.1.1 är ärenden, brott och antal brottsmisstankar indelade efter avdelning. Under 2003 rapporterades 73 % av anmälningarna in på Östra avdelningen och 22 % av anmälningarna rapporterades in på EMBs Södra avdelning. Den Västra avdelningen stod för 5 % av anmälningarna. (se tabell 5.1.1) Anmälningarna utgörs till största delen av bokföringsbrott.

(22)

Tabell 5.1.1 Statistik angående revisorers anmälningar år 2003

Avdelning EBM

Antal ärenden

Brotts-

misstankar Brott

Östra 30 39

28 Bokföringsbrott

5 Brott mot aktiebolagslagen 1 Trolöshet mot huvudman 1 Försvårande av skattekontroll 1 Osant intygande

1 Urkundsförfalskning 1 Utpressning/ocker 1 Information saknas

Västra 2 2

2 Bokföringsbrott

Södra 9 12

8 Bokföringsbrott 1 Skattebrott

1 Försvårande av skattekontroll 1 Brott mot aktiebolagslagen 1 Information saknas

Totalt 41 53

Källa: Bearbetning av information från Ekobrottsmyndigheten

Av de brott som anmäldes under år 2003 gäller 71 % bokföringsbrott. 11 % av brottsmisstankarna gäller brott mot aktiebolagslagen och de övriga 18 % är spridda över andra brottsmisstankar. (se diagram 5.1.2)

Diagram 5.1.2 2003 års brottsmisstankar uppdelat på brottstyp

Trolöshet mot huvudman

2%

Brott mot aktiebolagslagen

12%

Urkundsförfalskning 3%

Försvårande av skattekontroll

3%

Utpressning/ocker

3% Osant intygande

3%

Information saknas 3%

Bokföringsbrott 71%

(23)

Av de 41 anmälningarna som gjordes 2003 var 26 anmälningar av mindre omfattande slag (EKO 1), 13 stycken medelsvåra (EKO 2) och en anmälning särskilt krävande (EKO 3) (se diagram 5.1.3). Två av anmälningarna blev positivt lagförda, ett mindre omfattande ärende och ett medelsvårt. I båda fallen gällde det bokföringsbrott. Av de brott som anmäldes ansågs 63 % (26 stycken) tillhöra kategorin EKO 1. Av dessa 26 anmälningar ledde ett fall till positivt lagföringsbeslut och sex fall till negativt lagföringsbeslut, 13 fall ledde till ett underhandsbeslut, i de övriga sex fallen saknas beslut eller har ett annat beslut fattats. 32 % (13 stycken) av anmälningarna tillhör kategori EKO 2, medelsvårt. Där har ett fall lett till positivt lagföringsbeslut och fyra fall har lett till negativt lagföringsbeslut. Inget av dessa fall har lett till strafförelägganden. Tre anmälningar har lett till underhandsbeslut och för de sista fem fallen saknas beslut eller har ett annat beslut fattats. En anmälning har ansetts tillhöra kategorin EKO 3, särskilt krävande. Denna anmälning har resulterat i ett underhandsbeslut.

En sista anmälning har kategoriserats till C och här saknas beslut.

Diagram 5.1.3 Beslut för 2003 års brott

5

2 1

1

3 13

3

1 6

4 1

1

0 5 10 15 20 25 30

EKO1 EKO2 EKO3 C

J=positivt lagföringsbeslut

N=negativt lagföringsbeslut U=underhandsbeslut

X=annat beslut

?=beslut saknas

5.1.2 Statistik för år 2004

Under år 2004 kom det in 103 anmälningar från revisorer. Dessa innehöll 95 brottsmisstankar.

Största delen rör sig om bokföringsbrott. Av dessa anmälningar rapporterades 65 % in på Östra avdelningen, 25 % av anmälningarna rapporterades in på EMBs Södra avdelning och den Västra avdelningen stod för 10 % av anmälningarna. (se tabell 5.1.4)

EKO 1 Mindre omfattande

EKO 2 Medelsvårt

EKO 3 Särskilt krävande

C Ej

klassificera t

(24)

Tabell 5.1.4 Statistik angående revisorers anmälningar år 2004

Avdelning EBM

Antal ärenden

Brotts-

misstankar Brott

Östra 67 95

75 Bokföringsbrott

5 Brott mot aktiebolagslagen

3 Skattebrott avseende mervärdeskatt 3 Skattebrott övrig skattelagstiftning 2 Oredlighet mot borgenär

2 Försvårande av skattekontroll 1 Förskingring, även grov, undandräkt 1 Vårdslöshet mot borgenär

1 Mannamån mot borgenär

1 Bedrägeri, även grovt, bedrägligt beteende 1 Urkundförfalskning

Västra 26 36

28 Bokföringsbrott

6 Skattebrott övrig skattelagstiftning 1 Brott mot aktiebolagslagen 1 Försvårande av skattekontroll

Södra 10 13

13 Bokföringsbrott

Totalt 103 144

Av de brott som anmäldes under år 2004 gäller 80 % bokföringsbrott. 5 % av brottsmisstankarna gäller brott mot aktiebolagslagen och de övriga 15 % är spridda över andra brottsmisstankar (se diagram 5.1.5).

Diagram 5.1.5 2004 års brottsmisstankar uppdelat på brottstyp

Skattebrott övrig skattelagstiftning

3%

Brott mot aktiebolagslagen

5% Bokföringsbrott

80%

Mannamån mot borgenär

1%

Urkundsförfalskning 1%

Bedrägeri även grovt, bedrägligt

beteende 1%

Förskingring, även grov, undandräkt

1%

Vårdslöshet mot borgenär

1%

Oredlighet mot borgenär

2%

Skattebrott avseende mervärdeskatt

3%

Försvårande av skattekontroll

2%

(25)

Av de 144 brottsmisstankar som anmäldes ansågs 53 % (77 stycken) tillhöra kategorin EKO 1 (se diagram 5.1.6). Av dessa 77 anmälningar ledde elva fall till positivt lagföringsbeslut och 29 fall till negativt lagföringsbeslut. 28 fall ledde till ett underhandsbeslut, i de övriga nio fallen saknas beslut eller har ett annat beslut fattats.

42 % (60 stycken) av anmälningarna tillhör kategori EKO 2. Där har fyra fall lett till positivt lagföringsbeslut och 21 fall har lett till negativt lagföringsbeslut. 21 anmälningar har lett till underhandsbeslut och övriga 14 saknar beslut eller har ett annat beslut fattats.

En anmälning har ansetts tillhöra kategorin EKO 3. Denna anmälning har resulterat i ett negativt lagföringsbeslut. Sex anmälningar har kategoriserats till C. Två av dessa har lett till underhandsbeslut, två har lett till negativt lagföringsbeslut och i två fall har annat beslut fattats.

(26)

Diagram 5.1.6 Beslut för 2004 års brott

11 4

29

21

1 2

21

2 6

6

2 3

28 8

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

EKO1 EKO2 EKO3 C

?=beslut saknas

X=annat beslut

U=underhandsbeslut

N=negativt lagföringsbeslut

J=positivt lagföringsbeslut

5.1.3 Jämförelse mellan åren 2003 och 2004

Östra regionen har fått in dubbla antalet anmälningar under år 2004 jämfört med år 2003.

Västra avdelningen har en stor skillnad mellan åren, från endast två anmälningar under år 2003 till 26 anmälningar under år 2004. Södra avdelningen har enbart en marginell ökning av anmälningar mellan åren.

Vid en jämförelse mellan åren i fråga om brottstyp och klassificering av brottsmisstankar vad gäller hur omfattande utredning som behövs, har ingen större förändring i fördelning skett.

EKO 1 Mindre omfattande

EKO 2 Medelsvårt

EKO 3 Särskilt krävande

C Ej

klassificerat

(27)

5.2 Domar

Av de anmälningar som kommit in till EBM från revisorer under år 2003 och 2004 (se tabell 5.1.1 och 5.1.4) har fyra lett till dom varav en är överklagad. Nedan följer en sammanställning av de fyra domarna.

Dom nr 1

Tabell 5.2.1 Mål nr B 3977-04 Stockholms tingsrätt Antal

tilltalade Begångna brott Lagrum Påföljd Klassificering 1 Bokföringsbrott 11 kap 5 § Villkorlig dom EKO 1

brottsbalken (BrB) 50 dagsböter á 30 kr Avgift 500 kr till brottsofferfonden

Den tilltalade (T) känner till bokföringsreglerna och att det ska föras en löpande bokföring.

Någon sådan har dock inte förekommit i Cornhusker AB (A). A startades under hösten 1999 som ett helägt dotterbolag till Room33 AB (B) med syfte att ge de anställda i B möjlighet att köpa optioner. Det bedrevs aldrig någon verksamhet i A utan pengarna i A bestod av aktiekapitalet och insatta pengar från de anställda i B. På grund av att investerare drog sig ur och att B gick i konkurs hamnade A på obestånd och sedan i konkurs. För att betala anställda och utestående fakturor i B förde T över 160 000 kronor från A till B. T gjorde även uttag från A för att kunna köpa inkråmet i Bs konkurs samt för att betala viten till PRV på grund av att årsredovisning inte ingetts på grund av att T inte kunde få fram bokföringsmaterialet för A.

Sammanlagt gjordes uttag på 216 547 kronor från A. T hävdar att han på alla sätt försökt få tag på bokföringsmaterial för A men att all kraft gick åt att rädda B från konkurs. Många papper gick då förlorade.

Tingsrätten fann att T varit medveten om att han löpande skulle bokföra affärshändelserna.

Grundbok och huvudbok har inte förts och underlag för resultat och balansräkning saknas.

Bristerna i bokföringen har varit av allvarlig beskaffenhet och medfört att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak har kunnat bedömas. Tingsrätten fann att T med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheter enligt bokföringslagen genom underlåtit att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation. Brotten anses ej som ringa. T är tidigare ostraffad och tingsrätten finner att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom i förening med ett bötesstraff (se tabell 5.2.1).

(28)

Dom nr 2

Tabell 5.2.2 Mål nr B 8931-04 Stockholms tingsrätt, överklagad Antal

tilltalade Begångna brott Lagrum Påföljd Klassificering

1 Bokföringsbrott 11 kap 5 § BrB Villkorlig dom EKO 1 50 dagsböter á 80 kr

Den tilltalade (T) har erkänt gärningen men gjort gällande att brottet är att anse som ringa.

Ponteck innovation AB sysselsätter tre personer, inklusive T själv och hans hustru. Företaget omsatte under 2003 cirka 850 000 kronor och hade ett tiotal kunder. Företaget hade skulder till staten på cirka 700 000 800 000 kronor men T hade träffat en överenskommelse om skulderna med kronofogdmyndigheten. På grund av betalningssvårigheterna hade Ts revisor hoppat av sitt uppdrag. På grund av personliga orsaker kom årsredovisningen inte in i tid.

Tingsrätten finner dock att T av oaktsamhet gjort sig skyldig till bokföringsbrott. På grund av de personliga omständigheterna som tingsrätten inte finner anledning till att ifrågasätta och med beaktande av övriga omständigheter anses bokföringsbrottet som ringa. Påföljden har därför bestämts till böter. T skall till staten återbetala en viss del av försvararkostnaden (1000 kronor av totalt 2668 kronor) (se tabell 5.2.2).

T har överklagat domen till Svea hovrätt.

Dom nr 3

Tabell 5.2.3 Mål nr B 20-05 Södertäljes tingsrätt Antal

tilltalade Begångna brott Lagrum Påföljd Klassificering 1 Bokföringsbrott 11 kap 5 § BrB Villkorlig dom EKO 1

Försvårande av 10 § skattebrotts- 50 dagsböter á 250 kr skattekontroll lagen (1971:69) Avgift 500 kr till

brottsofferfonden

Den tilltalade (T) har medgivit att han var ansvarig ställföreträdare för Reklambyrån Tcepser AB och att han inte upprättade årsredovisningarna i tid men förnekar gärningen under påstående att han inte kände till att detta innebar att han begick brott. Åsidosättandet av bolagets bokföringsskyldighet har givit upphov till fara för att skattekontrollen av bolaget

(29)

Det var mycket att göra i företaget och det sista man vill göra är att ordna pappren. Det var stressigt och han prioriterade fel. Det första året var han sen med pappren till bokföringsbyrån. Det andra året slutade revisorn för att han inte fick betalt och han måste skaffa en ny. Numera är alla papper i ordning.

Han har aldrig haft någon avsikt att fuska. (Citat från domskäl)

Tingsrätten finner att det av uppgifterna framgår att T uppsåtligen underlät att i tid upprätta årsredovisningarna. Den omständigheten att T inte kände till att detta var olagligt befriar honom inte från ansvar för bokföringsbrott. Ts förfarande innebär att han av grov oaktsamhet gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll. T är tidigare ostraffad och med beaktande av att bolaget drev en förhållandevis begränsad verksamhet med måttlig omsättning bör påföljden bestämmas till villkorlig dom i förening med böter (se tabell 5.2.3).

Dom nr 4

Tabell 5.2.4 Mål nr B 1008-03 Stenungsunds tingsrätt Antal

tilltalade Begångna brott Lagrum Påföljd Klassificering 1 Bokföringsbrott 11 kap 5 § BrB Villkorlig dom EKO 2

Svindleri 9 kap 9 § 2 st BrB Samhällstjänst 160 h (alternativt 6 månaders fängelse)

Avgift 500 kr till brottsofferfonden

Den tilltalade T är företagsledare i Byggpoolen. På grund av att tidigare bolag gått i konkurs kunde T inte vara styrelseledamot i Byggpoolen utan ledamöter var istället E och K. E är anställd i bolaget för att sköta bokföring och övrig administration och T gjorde beräkningar av de beställningar som inkom till bolaget. T lämnade uppgifter till E om vad som var klart att fakturera. Orsaken till att revisorn S anlitades var att E kommit i kontakt med henne på grund av att deras barn hade gemensam dagmamma. E skötte redovisningen av alla projekt utom de stora som utfördes till fast pris och som T ville sköta själv. Beträffande dessa fick E uppgifter från T om vilka belopp som skulle bokföras. Då bolaget fick likvidationsproblem sökte leverantörerna upp E och krävde betalning. T lånade personligen ut 180 000 kronor för att täcka löneutbetalningarna i bolaget. T försökte härefter hitta en köpare och kom i anledning av detta i kontakt med N och R, som skulle utföra en granskning av bolaget. E avgick som

(30)

styrelseledamot i november 2002. Efter att årsredovisningen upprättats förvarades den i Es arbetsrum.

T har framhållit att E i egenskap av styrelseledamot har ett intresse av att peka ut T som ansvarig för de felaktiga uppgifterna i årsredovisningen för att härigenom undkomma sitt personliga betalningsansvar, eftersom E brustit i sin skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning.

Tingsrätten fann att T uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet genom att låta införa oriktiga uppgifter i bokföringen. Resultatet i årsredovisningen har angetts till cirka 364 000 kronor trots att bolaget gjort en förlust om cirka 1 000 000 kronor.

Detta har lett till att det inte i huvudsak går att följa bolagets ekonomiska resultat eller ställning med ledning av bolagets bokföring. Det aktuella förfarandet, att sända in en årsredovisning med ett så påtagligt felaktigt och missvisande resultat till PRV är ett exempel på ett agerande som enligt tingsrätten bör medföra ansvar för uppsåtligt svindleribrott.

T förekommer inte i belastningsregistret och är inte i behov av övervakning.

Bokföringsbrottet är av sådan art att påföljden skall bestämmas till fängelse om det inte föreligger särskilda skäl för annan påföljd, villkorlig dom. Särskilt skäl kan vara att den tilltalade samtyckt till en föreskrift om samhällstjänst och att ett sådant förordnande är lämpligt. T har befunnits lämplig för samhällstjänst. Det svindleribrott som T gjort sig skyldig till är inte av en sådan art att det har någon avgörande betydelse för påföljden. T ska för försvaret även betala 32 910 kronor (av totalt 66 589 kronor) (se tabell 5.2.4).

5.3 Strafförelägganden

Ett strafföreläggande kan åklagaren utfärda under förutsättning att den misstänkte erkänner brottet. Det kan användas när påföljden förväntas bli ett bötesstraff eller en villkorlig dom, eventuellt i kombination med böter. Ett strafföreläggande har samma innebörd som en lagakraftvunnen dom och är en förenklad och tidsbesparande procedur, eftersom ärendet inte går till rättegång i domstol. Ett strafföreläggande kan inte överklagas. (EBM 2005.)

Under 2003 och 2004 har det beslutats om 9 strafförelägganden till följd av anmälningar från revisorer. I tabell 5.3.1 följer en sammanställning av dessa.