Vision Vällingby
Det politiska samtalet om stockholmsförorten och dess invånare mellan 1950 - 1980
Fanny Engström
Huvudområde: Historia
Högskolepoäng: 15 hp
Termin/år: VT 2020
Handledare: Sven Olofson
Examinator: Pär Sörlin
Utbildningsprogram: Historia C
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 2
1.1 Bakgrund ... 2
1.2 Syfte… ... 3
1.3 Forskningsläge………..………...3
1.3.1 Stadsplanering som maktmedel ... 3
1.3. 2 Vision Vällingby tidigt 1900 - tal ... 5
1.3.3 Vision Vällingby tidigt 2000 - tal ... 6
1.3.4 Förorten - några röster om vad som hände sedan ... 8
1.4 Frågeställning ... 10
1.5 Källmaterial och källkritik ... 10
1.6 Teori och begreppsförklaring ... 11
1.7 Metod ... 12
1.8 Disposition ... 14
2. Resultat ... 15
2.1 Komponenter ... 15
2.2 Den goda medborgaren ... 19
2.3 Utveckling ... 23
3. Diskussion ... 32
4. Samanfattning ... 37
5. Käll - och litteraturförteckning ... 38
5.1 Källmaterial……...………38
5.2 Litteratur ... 44
6. Bilaga………..46
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I den omtalade SVT – serien ”Vår tid är nu” flyttar karaktären Maggan från sin lägenhet i det gamla Klarakvarteret till en lägenhet i den nybyggda förorten Vällingby. 1 Flytten är en symbol för det nya Stockholm som växte fram under 1900 - talet när tanken om det svenska folkhemmet genomsyrade samhället. Under 50 – talet var Stockholm en snabbt växande stad 2 vilket ledde till överbefolkning och bostadsbrist och dessutom en låg bostadsstandard på de bostäder som fanns. 3 Karaktären
Maggan bodde, liksom många andra i arbetarklassen, i trånga och bristfälliga bostäder i Stockholms innerstad.
År 1928 presenterade socialdemokraternas partiledare Per Albin Hansson visionen för det svenska folkhemmet, något som innebar omfattande sociala och fysiska ändringar med ambitionen att Sverige skulle bli ett modernt och jämställt land där alla medborgare skulle vara med i
gemenskapen och ta del av den förhöjda levnadsstandarden. 4 Detta ledde fram till omfattande renoveringar av Norrmalm i Stockholm City för att lösa diverse faciliteter som ren luft och rinnande vatten. För att kunna bygga i Stockholm City behövde invånarna flytta därifrån och bosattes således i någon av de nyuppkomna förorterna: Ängby, Grimsta, Hässelby gård och inte minst Vällingby, 5 dit karaktären Maggan flyttar. Serien ”Vår tid är nu” är inte den enda produktionen som skildrar Vällingby, en förort som ofta framställs i såväl forskning som i populärvetenskap och som blev ett projekt för hela Sverige. Vällingby blev en symbol för ett bättre liv, för folkhemmet och för en modern tid där alla har rätt till en bra och hygienisk bostad och där de i sin tur blir friska och sunda människor som lever ett friskt och sunt liv.
1
SVT. Vår tid är nu. (2018) Säsong 2.
2
Björk, Christian. Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts- och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt. Stockholms universitet, 2016, s 41
3
R. Cook, Ian. Showcasing Vällingby to the world: post-war suburban development, informational infrastructures, and the extrospective city. Northumbria University, 2017, s 318
4
Hänström, Claes. Ett ideologiskt hem: En kritisk analys av folkhemstankens ingångsvärden och ideologiska utveckling. Lunds universitet, 2014, s 5
5
R. Cook. Showcasing Vällingby to the world: post-war suburban development, informational infrastructures, and the
extrospective city, s 318
1.2 Syfte
Syftet med denna c – uppsats är att granska det politiska samtalet om stockholmsförorters
uppkomst, funktion och utveckling mellan 1950 – 1980. Undersökningen berör visionen ovanifrån – från politikerna, och inte underifrån från medborgarna.
1.3 Forskningsläge
För att uppfylla syftet behöver dagens forskningsläge undersökas. Vi bör ta reda på varför
stadsplaneringen ens var så viktigt genom att redogöra för hur stadsplaneringen kan påverka livet och invånarna i staden. Det finns mycket skrivet om Stockholmsförorter i allmänhet och Vällingby i synnerhet som fokuserar på tidigt 1900 – tal och som undersöks i forskningsläget, något som ger oss ett avstamp för att kunna undersöka 1900 – talets andra hälft. Möjliggörandet av denna uppsats öppnas upp ytterligare genom att även komma över forskning om Vällingby på 2000 – talet då det ger en modernare inblick i visionen för Vällingby och lämnar ännu mer nyfikenhet för det sena 1900 – talet.
Forskningsläget läggs fram i fyra delar där den första delen berör stadsplanering som styrande mekanism i allmänhet. Under nästa rubrik projicerar vi det på Vällingby under förortens tidiga skede för att få en tydligare bild av varför politiker resonerade som de gjorde kring Vällingby.
Under nästa rubrik belyses Vällingbys roll, funktion och vision under 2000 – talet för att se vad som hände med Vällingbys omdöme och vilka komponenter som anses viktiga under 2000 – talet. I forskningslägets sista del tar vi steget ut från Vällingby och tittar på fenomenet förort generellt för att se vad forskningen säger om förortens utveckling och för att ta reda på hur mycket av den ursprungliga folkhemstanken som finns kvar under 2000 – talet.
1.3.1 Stadsplanering som maktmedel
Christian Björk skriver i sin doktorsavhandling på Stockholms Universitet om hur historikern Sten O Karlsson analyserar bostadsideologin under 1900 - talets första decennier utifrån ett
disciplinerade perspektiv. Men det menas hur arkitektur och stadsplanering kan påverka
medborgarna. Där framkommer att planering kan ses som ett projekt för att bygga bort oönskade
beteenden hos befolkningen. Att bygga funktionella bostäder skulle exempelvis leda till ett
ordningsamt, strukturerat och hygieniskt beteende hos befolkningen. Därmed anser Karlsson att
bostads - och stadsplanering är ett verktyg för att uppnå samhällsordning bland de som bor i
området. 6 Björk nämner också historikern Mats Deland som ansluter vid tanken att stadsplaneringen för såväl Stockholm city som dess förorter är ett saneringsprojekt som främst riktade sig till
arbetarklassen. I projektet att skapa goda, ideala medborgare ansågs bostadsområdet som en viktig komponent för att ”höja upp” arbetarklassen till samma humanitära nivå som borgarklassen. Det handlar dock inte enbart om onyanserad välgörenhet utan, enligt Deland, om ett fostringsprojekt.
Deland menar att det finns tre principer som bidrar till att byggnadsprojektet i Stockholm under 1900 - talet skulle ske:
1. Vid sekelskiftet 1900 fanns det tydliga tendenser till att kategorisera människor efter socioekonomisk status.
2. De som enligt ovan kategoriserades som arbetarklass placerades i åtskilda geografiska områden = förorterna.
3. Det fanns en ambition ovanifrån att bygga strategiskt för att skapa en civiliseringsprocess bland befolkningen där vissa beteenden uppmärksammades och andra reglerades. 7
Björk menar vidare att ambitionen var att fylla förorten med goda medborgare som skulle göra samhället gott och flertalet urvalskriterier kring familjeförhållanden, ålder, inkomst och
yrkestillhörighet reglerade vilka som kunde flytta till förorten. Det fanns också ett övergripande krav på skötsamhet och för att kunna bosätta sig i förorten krävdes referenser som kunde intyga att man var det. 8
Björk berättar också om förorten Ängby som är en av alla förorter som bebyggdes. Ängby delades upp i norra och södra där det i Södra Ängby byggdes omtalade hus som såg ut som vita kuber och som var fyra gånger så dyra som husen i Norra Ängby. 9 Följden blev att de inflyttade hade yrken som tjänstemän på banker eller företag, ingenjörer eller direktörer och hade en högre ekonomisk standard än familjerna i Norra Ängby. 10 Således kan stadsplanering leda befolkningen åt ett visst
6
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 48
7
Ibid, s 49
8
Ibid, s 105
9
Ibid, s 112
10
Ibid, s 113
håll och kan även användas som redskap för att uppnå förbättrad folkhälsa. Parker och grönområden spelade nämligen en central roll i förorterna som möjliggjorde lek och rekreation och var ett socialt rum för diverse sammankomster. 11 På ett planeringsplan utreddes hur livet i området borde se ut och för att möjliggöra det önskade beteendet för befolkningen byggdes skolor, bibliotek butiker,
lekplatser och samlingslokaler. 12
1.3.2 Vision Vällingby tidigt 1900 – tal
Björk förklarar att stadsplanen för Vällingby togs fram kring 1947 och att ABC - staden står som en tydlig symbol för välfärdsstatens syn på ett välfungerande samhälle. 13 Ambitionerna för Vällingby var höga och ABC stod för arbete, bostad, centrum, vilket alla ansågs vara vitala delar i
stadsplaneringen. 14 Samhällsvetaren Ian R. Cook skriver och förklarar i sin uppsats från
Northumbria University att varje förort var tänkt att ha gångavstånd till en tunnelbana för att enkelt kunna åka in till stan samt att förorterna skulle ha ett eget centrum. Planen för Vällingby var aldrig att det skulle bli en egen stad utan att det skulle vara en förort till Stockholm och ha god kontakt med city genom tunnelbanan, men likväl skulle Vällingby inte bara vara en sovsal, utan en trivsam ort när man kunde bo och leva. Man skulle helt enkelt ha möjlighet att enkelt åka in till stan men man skulle inte vara beroende av att ta sig in till stan. 15 Björk hävdar att ABC – stadens målbild gick väl i linje med Socialdemokraternas välfärdspolitik och ses idag som ett konkret exempel på 50 – talets framtidsoptimism. 16
I stadens tidiga skede marknadsfördes Vällingby som en modern framtidsstad där folkhemmet hade fullbordats. 17 Den sociala differentieringen man skapade genom att bygga liknande familjebostäder var önskvärd eftersom det då skulle bli en homogen enhet i grannskapet som man ansåg skulle bidra till trivseln. 18 Björk beskriver hur arkitekten Uno Åhrén hävdar att stadsplanering kan vara ett
11
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 118
12
Ibid, s 134
13
Ibid, s 138
14
Ibid, s 125
15
R. Cook, Showcasing Vällingby to the world: post-war suburban development, informational infrastructures, and the extrospective city, s 318
16
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 125
17
Ibid, s 126
18
Ibid, s 128
redskap för att skapa demokratiska medborgare. 19 Björk nämner även att företrädare för Vällingbys stadsplnering under 40 - talet argumenterade för att förortens utformning kunde medverka till att skapa den goda, engagerade samhällsmedborgaren. 20 Enligt Cook innefattade stadsplaneringen restauranger, bibliotek, kyrka, biograf m.m. vilket gjorde Vällingby till ett föregångsexempel för folkhemmet. Projektet Vällingby mötte även viss kritik från flera håll, både ovanifrån och underifrån där det hävdades att området var exkluderande och ogenomtänkt, men mestadels framställdes orten som ett tryggt och idylliskt ställe för medelklassfamiljer till en rimlig prislapp. 21
Klara Bäckström skriver i sin uppsats på kulturgeografiska institutionen på Uppsala Universitet att den växande trafiken också var en viktig komponent att ta hänsyn till i planeringen av Vällingby.
Antalet bilar hade ökat kraftigt och i stadsplanen för Vällingby skulle det hanteras genom att
separera gångtrafik och biltrafik .22 Med gångvägar och gångtunnlar skulle man inte behöva gå över en väg på väg till skolan/jobbet och orten skulle på så vs bli tryggare. Kollektivtrafiken fyllde också en vital funktion för att underlätta färden in till city och därmed kunna locka folk från stan ut till Vällingby. 23 Hon menar dock att det inte ska vara nödvändigt att åka in till city då Vällingby centrum skulle tillhandahålla allt för människornas behov, såväl butiker som kultur och nöjen. 24 Björk nämner att fri sjukvård och skollunch har varit på förslag samt att det främst var
familjebostäder som byggdes i Vällingby, detta för att uppmana till det ideala familjelivet. 25
1.3.3 Vision Vällingby 2000 – tal
Bäckström berättar även att Vällingby hade förlorat sin glans 30 år efter invigningen. Ortens attraktionskraft hade minskat på grund av konkurrens från city 26 , men också från andra förortscentrum, bland annat Kista Galleria, skriver Keimann Pham i sin uppsats vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han menar att Vällingby blev en bortglömd förort där affärsutbudet sjönk och
19
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 130
20
Ibid, s 139
21
R. Cook, Showcasing Vällingby to the world: post-war suburban development, informational infrastructures, and the extrospective city, s 320
22
Bäckström, Klara. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då. Uppsala universitet, 2014, s 18
23
Ibid, s 19
24
Ibid, s 20
25
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 170
26
Bäckström. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då, s 21
torget inte längre var fint och fräscht och var i behov av upprustning och modernisering. 27
Bäckström menar att Vällingby alltså hade blivit en sovstad, ett begrepp som syftade till en förort där det inte fanns några jobb så befolkningen tvingades in till city för sysselsättning och orten stod tomt under dagarna. 28
Vällingbys befolkning sjönk ända fram till 1988 och Köpmannaförbundet på Svenska Bostäder skrev en rapport som lyfte fram Vällingby som gammaldags och profillöst och i behov av förnyelse.
Processen blev utdragen men kom igång år 2005 och redan 2008 kunde Vällingby återinvigas. 2006 vann orten ett fint stadsbyggnadspris, förklarar Bäckström. 29
Pham redogör för hur den gamla bebyggelsen i Vällingby blandades med nya, moderna butiker med större utbud, att torget restaurerades, samt att det byggdes en galleria. 30 Vidare menar han att
Vällingby fick priset 2006 för det utvecklande abc - tanken och att Vällingby skulle komma att bli en förebild så länge som hundra år. Det som ledde till utmärkelsen var kombinationen av att förvara och förnya den historiska förorten. Vad som menas med “modernt” har dock inte specificerats. 31
Pham förklarar också att juryns kriterier berörde stadsplaneringens arkitekturidé och kvalité,
ekonomi, funktion och material 32 och menar att man inte vill bygga ett miljonprogramsområde utan istället belysa egenheten och kvalitén med ABC - staden. 33 Även kommunikationen var ett viktig kriterium för juryn som menade att tunnelbanan var nödvändig för tillgängligheten, likaså
tillgängligheten med parkeringar omkring centrum. 34 Utbudet av kultur var också ett kriterium och Vällingby hade renoverat medborgarhuset och biblioteket och byggt ut biosalongen. Grönskan i området var också något juryn tittade på och där brast Vällingby eftersom det endast fanns ett fåtal träd, istället hade bilvägar prioriterats kring centrum. 35
27
Pham, Kaimann. Vällingby City En uppsats om kvalitetsfrågor i stadsbyggnad. Kungliga tekniska högskolan, 2009, s 5
28
Bäckström. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då, s 22
29
Ibid, s 21
30
Pham, Vällingby City En uppsats om kvalitetsfrågor i stadsbyggnad, s 5
31
Ibid, s 6
32
Ibid, s 7
33
Ibid, s 8
34
Ibid, s 9
35
Pham, Vällingby City En uppsats om kvalitetsfrågor i stadsbyggnad, s 11
1.3.4 Förorten - några röster om vad som hände sedan
Björk skriver att folkhemsbygget av förorterna kan ses som en planerad segregation där man
byggde för olika människor i olika områden 36 och Cook nämner att det inte uppkom tillräckligt med jobb i förorterna. 37 Björk berättar hur ordet “nyslum” myntades under 70 - talet vilket syftade på de stora förortsområdena utanför Stockholm. Ordet användes allt mer frekvent för att beskriva förorter med höghus byggda kring 1970 och som hade problem med utanförskap och segregation. 38
Therese Wulff beskriver hur de hus som uppkom i miljonprogramsområdena mellan 1965 - 1974 karaktäriserades som folkhemmets motsats och omtalades som “invandrarområden” och var till för socioekonomiskt utsatta hushåll. År 1974 började problem i form av arbetslöshet, slitna byggnader, sociala problem och kriminalitet bli allt vanligare. 39 Enligt Wulff sker detta när en bostadstyp byggs koncentrerat så områden enbart drar till sig resursstarka respektive resurssvaga hushåll. 40 Hon beskriver även hur invandrare kan ha svårare att få jobb och därmed generellt lätt blir resurssvaga hushåll och att detta styr deras val av bostadsområde till en förort då de har färre valmöjligheter. 41 Folkhemstankens grund var att alla skulle vara med i samma gemenskap, men för att vara med i samhällsgemenskapen måste man även själv bidra till samhället, något som väckte ett intresse för kvalitén på människor och vilka som kan bidra mest 42 , något som inte gynnade invandrargruppen vars språksvårighet och andra kulturmönster kunde bli ett stort problem. 43 Björk lyfter fram att boendesegregation under 2000 - talet såväl politiskt som vetenskapligt anses som ett
samhällsproblem och en av vår tids stora utmaningar. Speciellt i Stockholm som anses vara en av Europas mest segregerade städer. 44
36
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 11
37
R. Cook, Ian, s 328
38
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 60
39
Wulff, Therese. Boendesegregation i det svenska folkhemmet- en studie av statens konceptualisering av ett samhällsproblem och makthierarkier i samhället. Lunds universitet, 2009, s 21
40
Ibid, s 15
41
Ibid, s 23
42
Ibid, s 25
43
Ibid, s 23
44
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och
bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 69
I och med detta forskningsläge som berör hur man kan påverka invånarna genom stadsplanering och vilka komponenter som ansågs viktiga för en trivsam förort under tidiga 1900 talet respektive 2000 – talet uppdagas en forskningslucka rörande sena 1900 – talet. När Bäckström redogör att trafiken ansågs viktig på tidiga 1900 - talet får vi reda på vilka kriterier som värderas högt då, samt att Pham belyser strävan att återuppta ABC – tanken genom att blanda modernt med historia under 2000 – talet. I och med deras redogörelser lämnas vi ovetande kring vilka komponenter som ansågs vitala under det sena 1900 – talet. Uppsatsens fokus ligger på förorten Vällingby eftersom Björk hävdar att just Vällingby är ett talande exempel för välfärdspolitiken och 50 – talets framtidsoptimism. 45 Det tidsmässiga fokuset är 1900 – talets senare del trots att Vällingby invigdes 1954 och började planeras lång tidigare, men eftersom den politiska diskussionen fortsatte långt därefter kan jag ändå få en bild över diskussionen trots att undersökningsperioden till stor del ligger efter invigningen.
Dessutom berör forskningsluckan den senare delen av 1900 – talet eftersom det redan finns en hel del forskning om 30 - och 40 – talet. I och med Wulfs resonemang får vi även en inblick i att förortens anseende utvecklades vilket gläntar på dörren till att en förändring kan ha skett i den idylliska och folkhemspräglade förorten. Wulf har dock inget politiskt fokus vilket öppnar upp för nya forskningsmöjligheter.
45
Ibid, s 125
1.4 Frågeställning
I och med forskningsluckan som uppdagas i ovanstående forskningsläge avgränsas uppsatsens syfte till följande frågeställningar:
• Vilka komponenter ansåg ledande politiker var vitala för att få en attraktiv stad under bygget av Vällingby mellan 1950 - 1980?
• Hur ansåg ledande politiker att man skulle leva i Vällingby för att vara ”den goda medborgaren”?
• Hur utvecklas det politiska samtalet om förorten mellan 1950 - 1980?
De två första frågeställningarnas roll är att konkretisera det politiska samtalet och kommer stå till grund för att analysera utvecklingen och svara på den tredje frågeställningen.
1.5 Källmaterial och källkritik
För att besvara uppsatsens frågeställning har jag tittat på dokument från kommunfullmäktige mellan 1950 – 1980. Dokumenten är av spridd karaktär och består av såväl yttranden, motioner, bilagor, utlåtanden, bihang, som interpellationer. Dokumenten är framtagna i samband med eller inför sammanträden bland politikerna i komunfullmäktige med syfte att dokumentera politiken för transparensen gentemot medborgarna och stadsaparaten. Samlingen finns digitaliserad av Stockholms stadsarkiv och jag finner källmaterialet aktuellt för frågeställningen då det ger en inblick i hur ledande politiker pratade om att de ville utforma Vällingby.
Källorna kan också anses tillförlitliga då de tillkommit under rättssäkra processer inom
stadsfullmäktige och kommunfullmäktige. Yttranden skrevs även ner i realtid och ligger därför nära i tid. Självfallet är källorna tendentiösa eftersom det är en politisk diskussion, men då syftet är att undersöka ledande politikers åsikter anser jag ändå källan passande för frågeställningen.
Källmaterialet har dock gett en del svårigheter då det är så omfattande att jag blivit tvungen att göra
ett urval, vilket riskerat att det uttalande jag läser inte nödvändigtvis är representativt för hela
politiska diskussionen. Med hänsyn till uppsatsens omfattning och tidsram anser jag ändå att det är
rimligt att ha ett urval och eftersom materialet i sig är aktuellt för frågeställningen har överblicken
blivit fullgod. En annan risk har varit att jag läst och granskat påståenden som har stark koppling till sitt parti och som i första hand representerar partiet istället för helheten i diskussionen. Detta är ett tueggat svärd eftersom syftet å ena sidan är att diskutera det politiska samtalet dit alla partiers reflektioner hör till, men å andra sidan finns en risk att springa ett partis ärenden genom att bara analysera deras uttalanden. För att inte hamna i en fälla där jag redogör för ett visst partis ståndpunkt har jag gått direkt på ordsök och sökt efter formuleringar kopplade till begreppen Vällingby och förort. Således har jag kategoriserat mitt material efter relevans och inte
partitillhörighet. Jag har inte alls läst vilket parti som säger vad och anser mig därför ha fokus på den politiska diskussionen i allmänhet istället för partipolitik.
1.6 Teori och begreppsförklaring
Hur utformas en stadsdel?
Genom folkhemstanken strävade man efter att bygga attraktiva bostäder för att skapa ett attraktivt land, men Klara Bäckström problematiserar fenomenet då “attraktiv stad” i princip är omöjligt att ge en tydlig definition av eftersom det är beroende av vem man frågar och vad den personen fäster vikt vid. Generellt under 1950 - talet var ABC - modellen attraktiv där invånarna skulle ha nära till både arbete, bostad och centrum 46 men också ha närhet till butiker och nöjen. 47 Fortsättningsvis menar Björk att ABC – modellen skulle uppmana till goda demokratiska medborgare 48 även om det inte finns någon exakt definition på hur den goda medborgaren ska bete sig.
Vidare skriver Wulff om hur folkhemmets baksida och att bostadssegregationen började bli ett socioekonomiskt problem vilket upplevdes som en ojämn resursfördelning mellan olika grupper. 49 Invandrare ansågs ha lägre ställning gentemot svenskar och hade svårare att ta sig in på
arbetsmarknaden och hamnade därför i ”invandrarområden” som blev utanförskapsområden. 50
46
Bäckström. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då, s 5
47
Ibid, s 20
48
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 130
49
Wulff. Boendesegregation i det svenska folkhemmet- en studie av statens konceptualisering av ett samhällsproblem och makthierarkier i samhället, s 20
50
Ibid, s 22
Jag kommer att använda Bäckströms, Björk och Wulfs teorier om vad som anses attraktivt i utformandet av en stadsdel, hur det kan påverka medborgarna och hur det gick sedan när jag läser de politiska dokumenten om Vällingby. Ingen av dem har ett politiskt fokus och vare sig Björk eller Bäckström är inriktade på det sena 1900 – talet vilket möjliggör att ställa deras resonemang mot politikernas uttalanden.
1.7 Metod
Jag har använt en kvalitativ texttolkande metod för att granska dokument från
komunfullmäktigetrycket för att få en helhetsbild av vad de ledande politikerna önskade uppnå med bygget av Vällingby. Jag har behövt göra ett urval då dokumenten är för många för att det ska vara möjligt att läsa alla. Jag har då sökt på orden Vällingby och förort och sedan läst ett urval av de berörda resonemangen och tolkat deras budskap. Jag har valt de orden som nyckelord då det ger relevanta träffar rörande just Vällingby men även förorten i allmänhet. För att förhindra att jag läst fler uttalanden från samma tidsperiod och inte fått material för resten av undersökningens tidsram har jag gjort ett stratifierat urval av mitt källmaterial. Jag har tagit det kronologiskt första tydligaste uttalandet per år under perioden 1950 - 1980, vilket resulterar i 30 uttalanden att granska. Jag har valt detta omfång då undersökningen skulle bli för tunn om jag valt ett uttalande per femårsperiod, men likväl eskalerat snabbt till det dubbla om jag skulle välja två uttalanden per år. I vissa fall har det uppkommit mer eller mindre irrelevanta träffar som i bästa fall har nämnt begreppet förort i en bisats, utan att uttalandet sagt något matnyttigt om politikernas förhållningssätt till förorten. I dessa fall har jag läst vidare till uttalande nummer två osv. tills jag upptäckt ett relativt tydligt uttalade som varit relevant för mitt syfte. Efter det har jag gått vidare till att läsa ett uttalande för nästa år osv. Metoden har dock ändå krävt en del tolkning och läsning mellan raderna, exempelvis år 1955 när politikerna diskuterade vilket avgiftssystem som bör gälla för vården. Utifrån detta kan jag dra slutsatsen att vården ansågs viktigt eftersom de investerade så mycket tid på att diskutera hur den skulle bli så bra som möjligt. Jag har varit uppmärksam på vad de ledande politikerna tyckte om Vällingby, men jag har även noterat om det nämnts något om förorter generellt.
Ibland har jag styrkt jag min tolkning med att infoga citat, men jag har valt att bara använda citat i
de fall det tydligt sammanfattar budskapet. Ibland har ett resonemang varit utdraget över flera sidor
och det har varit svårt att hitta en kärnmening. I dessa fall har jag valt att inte ha ett citat då det
skulle vara kärnlöst och förvirra läsaren. Jag har även analyserat utvecklingen i uttalanden under tidsperioden 1950 – 1980 genom att notera vilken karaktär uttalandet har haft och vilket ämne det berört (se bilaga) för att skapa mig en översikt om hur den politiska diskussionen om förorten har utvecklats under den givna tidsperioden.
Undersökningen redovisas kronologiskt för att få den överblick över utvecklingen som mitt syfte avser. Alla årtal är inte relevanta för varje fråga och redovisas därför inte i alla delar. Dock kan ett årtal återkomma i flera delar då dess innehåll kan tolkas och ge svar på flera frågor. Det finns ingen vidare avgränsning i vilket typ av material som används från kommunfullmäktige då allt, en enskild motion liksom en interpellation, är en del i det politiska samtalet. I och med detta har jag även fått en överblick av vad som sades 1950 respektive 1980 och kunnat utlysa eventuell utveckling.
Uppsatsen har inget fokus eller värdering i vilken partitillhörighet ett visst uttalande har då syftet inte är att analyser ett visst parti utan ledande politiken i allmänhet. Eftersom syftet är att undersöka hur de ledande politikerna ville utforma Vällingby har jag studerat just det politiska samtalet och inte medborgarnas tankar och åsikter i exempelvis insändare i tidningar eller dylikt.
Undersökningens resultat problematiseras med de tankegångar som framkommer i Christian Björks doktorsavhandling Den sociala differentieringens retorik och gestaltning - Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, Klara Bäckströms uppsats ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden samt Therese Wulffs uppsats
Bostadssegregation i det svenska folkhemmet. Björk skriver att stadsplanering kan påverka
medborgarna till ett visst beteende – till att bli den goda medborgaren – och Bäckströms funderar
över vad som är en attraktiv stad och vad som är en god medborgare. Wulffs analys av folkhemmets
baksida vittnar om att utvecklingen inte nödvändigtvis gick i förväntad riktning och med avstamp i
detta ska resultatet diskuteras utifrån vad de ledande politikerna anser är en attraktiv stad och en god
medborgare, hur man ska nå dit och hur de ser på förortens utveckling. Björk, Bäckström och
Wulffs texter är relevanta att ha i bakhuvudet under undersökningen då de gläntar på dörren till min
frågeställning.
1.8 Disposition
I kommande kapitel av uppsatsen redogörs undersökningens resultat. Det första resultatkapitlet fokuserar på vad de ledande politikerna ansåg var en attraktiv stad och redogör för vilka
komponenter de ledande politikerna ansåg var extra viktiga i byggandet av Vällingby. Kapitlet fokuserar på fysiska och konkreta samhällstjänster som ansågs nödvändiga för att få en fungerande förort. Följande kapitel fokuserar på den goda medborgaren och vilka beteenden de ledande
politikerna ville uppmuntra hos befolkningen i Vällingby. Fokuset ligger på hur politikerna använde
stadsplaneringen för att påverka medborgarna. Det som analyseras är således ortens förhållande till
medborgaren. Det sista kapitlet ser över förortens roll och anseende på ett generellt plan. Med hjälp
av resultaten från oföregående kapitel analyseras utvecklingen i det politiska samtalet om förorten
under perioden 1950 – 1980.
2. Resultat
Som följande resultatkapitel visar sker en utveckling i vilka teman politikerna diskuterar och det går att urskilja två utvecklingslinjer. En går från att fokusera på basala samhällsbehov som skola och vård, till att kring 1955 börja utvecklas mot ett fokus på fritid och nöjen. En annan utvecklingslinje berör uppbyggnad kontra underhåll då politikerna går från att diskutera hur man ska investera för att utveckla Vällingby till att kring 60 – talet få ett mer fokus på att underhålla och upprätthålla
standard och det sker inte längre några vidare investeringar för förortens utveckling.
2.1 Komponenter
Eftersom Björk menar att arkitektur och stadsplanering kan påverka medborgarna 51 redogörs i detta kapitel vilka konkreta komponenter politikerna ansåg var vitala under bygget av Vällingby. Under året 1950 diskuterade politikerna att Vällingby bör förses med kollektivtrafik 52 , något som
Bäckström nämnt var en viktig komponent för förorten under tidiga 1900 – talet för att underlätta transport in till city. 53 Det kan härmed bekräftas att kollektivtrafikens vikt levde kvar år 1950. År 1951 diskuterades att Vällingby bör förses med ett centrum och butiker och i en motion skrivs:
”Det område inom södra Spånga, som nu närmast står i tur att utbyggas, är Vällingby, en stadsdel som är dimensionerad för en befolkning av runt 23,000 invånare. (…) området skall förses med alla för en stadsdel av denna storleksordning nödvändiga butiker, samlade kring ett centrum, (…).” 54
I uttalandet framkommer en ambition över hur många invånare som förväntas bo i Vällingby samt att vikten av butiker och centrum synliggörs och därmed tolkas som viktiga komponenter som skulle finnas nära till hands för vällingbyborna.
51
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 48
52
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar. Yttrande 3, s 18
53
Bäckström. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då, s 18
54
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar. Motion 70 – 80, s 25
År 1952 diskuterade politikerna att etablera skolor i flertalet förorter, bland annat i Vällingby:
” (…) vår uppläggning av skolbyggen i de nya områdena Bandhagen, Bagarmossen och Vällingby” 55
Även skolor verkade således vara en vital komponent för livet i förorten tillsammans med vården som omtalades mellan 1953 – 1955 och återkom även 1958. 56 Vård och skola, tillsammans med kollektivtrafik är rätt grundläggande samhällstjänster som krävdes för att man ska kunna leva ett helt liv där och därmed kan vi konstatera att politikerna verkligen var benägna att investera för att Vällingby skulle kunna erbjuda den samhällsservice som krävs och inte enbart vara ett bihang för Stockholm city. Ambitionen om att erbjuda god vård i förorterna inledes år 1953 med följande uttalande:
” (…) vi tänker i förorterna göra ett försök med sådana läkarmottagningar, (…) Det skall sålunda i Vällingby ordnas med en mottagning för invärtes sjukdomar, en kirurgisk mottagning och en mottagning för öron-, näs- och halssjukdomar, och detta försök kommer sedan att bli normgivande för de ytterligare åtgärder, som vi på detta område kommer att vidtaga i förorterna.” 57
Bäckströms ståndpunkt om att nöjen skulle finnas nära Vällingbys invånare 58 kan genom år 1956:s uttalande preciseras till att handla om kulturella nöjen som ansågs viktiga för befolkningen och att speciellt teater skulle finnas lättillgänglig i Vällingby. 59 Ett annat nöje och en viktig komponent för välbefinnandet i Vällingby var parker och grönområden som optimistiskt diskuterades år 1957:
” Jag fann under mina rätt trägna söndagspromenader i stadsdelen, att det var mycket trivsamt ordnat och att möjligheterna till rekreation, umgänge med naturen o.s.v. var oändligt överlägsna dem man har i innerstaden.” 60
55
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 2, s 63
56
Se bilaga
57
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 14, s 84
58
Bäckström. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då, s 20
59
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 6, s 39
60
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 13, s 37
Utifrån det kan vi ana att politikerna satsat på att instifta grönområden i Vällingby som överträffar det city kan erbjuda och att det därmed kan anses att politikerna ansåg grönområden som en vital komponent.
År 1960 var åter teater och parkteater ett omdebatterat ämne då man menade att det skulle öka trivseln och bidra till visionen om ett bildningsideal. 61 Politikernas önskan att bygga
teaterverksamhet i Vällingby kan ställas mot Björks uttalanden om att man genom stadsplanering kan bygga bort oönskade beteenden 62 och att teatern därmed skulle bidra till en positiv utveckling för Vällingby och invånarnas vanor och beteenden. Att bygga rätt enligt politikernas önskemål kan ses viktig då Björk menat att bostadsområdets utformning är en viktig faktor för att höja standarden på området 63 vilket år 1963 utformar sig i såväl att värna om naturområden men även
fortsättningsvis parkteatern:
”(…) det restaurerade Hässelby slott kommer säkert att bli ett omtyckt mål för Hässelby- och Vällingbybornas promenader under sommaren. Någon form av tillfällig teater -verksamhet i parken skulle ytterligare öka områdets popularitet.”
1964 – 1965 samt 1967 diskuterades byggandet av sim och idrottshallar och etablering av ett nytt friluftsområde. 64 Björks uttalande om att funktionella byggnader skulle uppmuntra till ett
strukturerat och ordningsamt beteende 65 preciseras här genom att det tydliggörs att idrottslokaler som anses göra nytta för folket.
61
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Motion 30 – 39, s 2
62
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 48
63
Ibid, s 49
64
Se bilaga
65
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och
bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 48
År 1966 ansågs Vällingby centrum ha blivit så populärt att det behövs fler parkeringsplatser för att underlätta handel:
”(…) attraherar förortscentra av den typ som finnes i Farsta och Vällingby människor inom ett mycket stort område med utsträckning såväl inåt mot innerstaden som ute i länet. Förutsättningen härför är att det finns tillräckligt med parkeringsplatser i bekväm närhet av centrum.” 66
Vi kan spegla uttalandet mot Bäckströms resonemang om det ökade antalet bilar och trafikens viktiga roll 67 då trafikproblemet synliggörs här och får även en lösning. Utöver nödvändigheten av parkeringar framkommer även behovet av bekvämlighet och närheter till butiker i förorten.
År 1970 diskuterades åter kulturen, inte enbart teater utan även utställningar från Moderna Museet som politikerna ansåg bör vara tillgängligt för alla. Genom uttalandet framkommer även att ungdomsgårdar, tunnelbanestationer och allmänna utrymmen generellt är mötesplatser för befolkningen.
” (…) utställningsföremål från Moderna museet — att man alltså gör en sväng på ungdomsgårdar, i skollokaler och andra utrymmen, kanske rent av i någon tunnelbanestation. Moderna museet bör komma ut från Skeppsholmen till platser där vanligt folk finns.” 68
Värt att anmärka är att det under 70 – talet inte framkom några konkreta förslag på vitala
komponenter för en välfungerande förort. Det kan bero på att Vällingby ansågs stå färdigt då skolor, vårdcentraler, kulturcentrum, butiker och idrottsanläggningar redan stod klara. Istället hade
uttalanden under 70 – talet en annan karaktär där de istället fokuserade på att erbjuda medborgarna en givande fritid. För detta kapitel är 50 – talets uttalanden mest relevanta eftersom det är då visionen för Vällingby sätts. 70 – talets uttalanden kommer få en mer central roll i kommande kapitel.
66
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 6, s 39
67
Bäckström. ABC-staden Vällingby vs. Norra Djurgårdsstaden - Visioner som präglat nya stadsdelar -nu och då, s 18
68
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 8, s 40
2.2 Den goda medborgaren
Med avstamp i ovanstående kapitel där vi får veta vilka konkreta komponenter politikerna förespråkade, reder vi här ut hur politikerna önskade att medborgarna skulle förhålla sig till dem och hur de skulle leva för att vara en god medborgare. Vi vet utifrån Björks avhandling att förortsprojekten kan ses som en civiliseringsprocess och kommer här att ta reda på hur den genomfördes.
Att politikerna diskuterade att bygga skolor år 1952 69 kan vara ett tecken på Björks resonemang om att man ville uppmuntra familjelivet i Vällingby. 70 Utifrån det kan vi utläsa en särskild strävan efter just familjer, en grupp invånare som uppenbarligen ansågs eftertraktade och bra för samhället. För att vara en fullgod medborgare och familj kan utläsas att man även bör ha barn för att kunna sätta barnen i någon av de nybyggda skolorna. År 1956 var medborgarnas nöjen och fritid ett hett ämne när politikerna diskuterar huruvida de ska bygga en teaterscen i Vällingby. Kultur i allmänhet och teater i synnerhet ansågs vara ett hälsosamt inslag i medborgarnas liv och därmed diskuterades hur man kunde uppmuntra förortens invånare till ett kulturellt intresse som fostrar folk till att bli goda medborgare:
” Dessa folkliga organisationer skulle kunna gå med i arbetet att skapa fram ett teaterintresse, ett arbete av stort kulturellt värde och förtjänt att befrämjas (…) Det gäller där att fostra människor till att förstå teater, att njuta teater, tillgodogöra sig allt detta som ligger förborgat i god
dramatik.” 71
Detta uttalande är ett tydligt exempel och en tydlig specificering av vad Björk menar när han hävdar att stadsplanering används för at bygga bort oönskade beteenden och är ett verktyg för att uppnå samhällsordning. 72 Björk nämner aldrig vilka beteenden man vill uppmuntra, men politikerns uttalande ger ett tydligt svar på tal och det visar på att politikerna önskar fostra medborgarna till att
69
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 2, s 63
70
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 70
71
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 6, s 39
72
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och
bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 48
ägna sig åt sunda fritidsaktiviteter, förslagsvis teater. Andra sunda fritidsintressen politikerna önskade att medborgarna skulle ägna sig åt är att vistas i naturen och ha ett aktivt liv i friska luften genom att de 1957 glatt pratade om Vällingbys grönområden som en framgångsrik investering: 73 I uttalandet från 1959 framkom mellan raderna att det fanns många motorintresserade ungdomar i förorterna, något som politikerna försökte möta upp genom att verka för föreningar och
ungdomsgårdar som har sitt säte i Vällingby:
” (…) anslag beviljats till Frivilliga Motorcykelkårens (FMCK) Stockholmsdivision och Motor- förarnas helnykterhetsförbunds (MHF) ungdomsavdelningar i Stockholm för verksamhet vid motorungdomsgårdarna (…) Anläggningen har organisatorisk anknytning till Centrumgården i Vällingby.” 74
Björk skriver även att det fanns ett skötsamhetskav på de som bodde i förorten 75 , något som förtydligas och specificeras i och med Motorförarnas helnykterhetsförbund medverkan. Med avstamp från Björks ståndpunkt kan vi utläsa en förväntan på nykterhet bland vällingbyborna i allmänhet och ungdomarna i synnerhet. Vi kan även utläsa en uppmaning till att organisera sig i föreningar för att bilda gemenskap.
Politikernas önskan om ett medborgerligt teaterintresse i förorterna fortskred när politikerna år 1960 diskuterade att lokalisera parkteatern i Vällingby:
”Parkteatern utgör obestridligt ett livgivande inslag i Stockholms sommarliv. Massor av människor (…) har lärt sig uppskatta de föreställningar, som bjuds genom parkavdelningens försorg. (…) Det vore därför önskvärt, om parkavdelningen gavs möjligheter till ökad Verksamhet, (…) i de
centrumbildningar i förorterna, som har plats för en dylik verksamhet. En sådan är Vällingby centrum, (…) Allt talar för att parkteatern här skulle bli ett uppskattat inslag i sommarens centrumliv.” 76
73
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 13, s 37
74
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Statsutlåtande rotel VI, del 4, s 73
75
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 105
76
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Motion 30 – 39, s 2
Det är intressant att ställa uttalandet mot Delands ståndpunkt som framkommer i Björks avhandling om att förortsbygget var ett saneringsprojekt för arbetarklassen och för att skapa ideala medborgare som uppmuntras till vissa beteenden. 77 Att det var ett fostringsprojekt istället för välgörenhet
kommer fram genom uttalandet och inte minst ur formuleringen ”Massor av människor (…) har lärt sig uppskatta de föreställningar (…)”. Såldes kan vi förstå att det inte nödvändigtvis handlar om att Vällingbys befolkning genuint älskade att gå på teater, utan att det var ett av politikerna uppmuntrat beteende som ingick i civiliseringsprocessen. Parkteatern fortsatte att diskuteras år 1963 och gick då ihop med uppmuntran om ett naturnära liv i Vällingbys vackra grönområden:
”(…) det restaurerade Hässelby slott kommer säkert att bli ett omtyckt mål för Hässelby- och Vällingbybornas promenader under sommaren. Någon form av tillfällig teater -verksamhet i parken skulle ytterligare öka områdets popularitet.” 78
I och med det politiska samtalet om att bygga sim och idrottshallar och anlägga friluftsområden som rådde år 1964, 1965 och 1967 79 ser vi att övriga beteenden som uppmuntrades var idrott och
friluftsliv. Vi har konstaterat att kultur och teater var ett av politikerna önskvärt nöje för
medborgarna, men år 1968 går den en gång så blomstrande teaterverksamheten trögt i Vällingby, något som oroar politikerna och de diskuterar hur de ska få medborgarna att ägna sig mer åt teater:
”Även om det är angeläget att såsom interpellanten sade göra teaterbesök till någonting
vardagligt, har jag en känsla av att man, om man vill ge teaterföreställningar i Vällingby, måste göra något annat än att inbjuda publiken till teaterbesök i S:t Jacobi skolas aula. Jag har hela tiden varit emot bufféer och spritservering på teatrarna, men om man skall ge teaterföreställningar i förorterna tror jag man måste se till att teateraftonen får en prägel av festivitas.” 80
77
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 49
78
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 1, s 14
79
Se bilaga
80
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 8, s 63
Tanken om att kultur och teater är bra för folket och för orten levde dock kvar i och med att
politikerna funderade över hur de skulle öka det kulturella intresset bland Vällingbys befolkning för att upprätthålla bilden av den goda, kultiverade medborgaren som går på teater. Det kulturella samtalet och visionen om den kulturella medborgaren fortsatte under 1970 då politikerna ville förse förorterna med mer kultur i tron om att det skulle göra samhället och invånarna gott. Vi kan återigen lyfta in Delands resonemang om civiliseringsprojekt då detta kulturprojekt kan ses som en mission för att civilisera förorten för att uppnå samma standard som Skeppsholmen inne i city, och vi ser också att kultur är en betydande faktor i civiliseringsprocessen:
” (…) utställningsföremål från Moderna museet — att man alltså gör en sväng på ungdomsgårdar, i skollokaler och andra utrymmen, kanske rent av i någon tunnelbanestation. Moderna museet bör komma ut från Skeppsholmen till platser där vanligt folk finns.” 81
Björks ståndpunkt om att stadsplanering kan vara ett redskap för att få demokratiska medborgare 82 saknar dock vidare förklaring om hur den demokratiska medborgaren ska uppföra sig och leva sitt vardagsliv. Källmaterialet gör det dock tydligt att de samtida politikerna hävdade att den
demokratiska medborgaren konsumerade kultur i sitt vardagsliv. Utöver kulturen spelade även föreningslivet en viktig roll och den sanna demokratiska medborgaren ägnade sig enligt ett politiskt uttalande år 1975 även åt föreningslivet inom kultursektorn:
”Jag anser att det är viktigt att kulturnämndens satsning på en decentraliserad kultur- verksamhet även fortsättningsvis bygger på föreningslivet, som uppstått ur människornas behov att på eget initiativ och i demokratiska former främja gemensamma intressen.” 83
Kulturen ansågs vara en demokratisk mötesplats och trots att spelplanen hade ändrats år 1979 förblev kulturen viktig. Teatern hade påtvingats nedskärningar vilket kan tolkas som ett minskat politiskt intresse för kulturen. Trots det skrevs i ett utlåtande där det bads om extra pengar till
81
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 8, s 40
82
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 130
83
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Bilaga A - M, s 21
parkteatern för att rikta in sig på förorterna och vara en mötesplats som verkade för ökad förståelse mellan svenskar och de invandrargrupper som börjat bosätta sig i stockholmsförorterna:
”(…) som tilläggsäskande begär förvaltningen 100 Tkr för ett finskspråkigt program 1980, och för året därpå och följande ytterligare 100 Tkr för program på andra invandrarspråk. (…) så att de också kan tjäna syftet att föra invandrare och svenskar närmare varandra och därmed öka förståelsen mellan grupperna.” 84
Kulturens roll som demokratisk arena som skulle forma invånarna till att bli goda och demokratiska samhällsmedborgare hade således en stark ställning. Om det gick trögt för teatern försökte
politikerna gång på gång att utveckla verksamheten för att locka medborgarna till ett kulturellt intresse. Utöver det kulturella idealet uppmanas även medborgarna genom bygge av
idrottsanläggningar och grönområden till att sunt och aktivt liv för att hålla sig starka och friska.
Genom byggandet av dessa samhällstjänster uppmanas invånarna att hålla sig till ett sunt och naturnära liv och ett kulturellt intresse vilket återigen pekar på utvecklingslinjen där det sker ett skifte mellan fokus på nödvändig samhällsservice till att erbjuda en givande fritidssysselsättning. I och med byggandet av skolor i närområdet visas även att barnfamiljer var extra önskvärda i
Vällingby.
2.3 Samtalets utveckling
Som en utveckling från tidigare resultatkapitel och med några tillskott i uttalanden, särskilt från 70 – talet, redogörs i detta kapitel hur det politiska samtalet om förorten utvecklades mellan 1950 och 1980 – talet. Nedanstående text kommer att redogöras kronologiskt för att se en utveckling, men det förekommer även teman som löpt över flera år och som då blivit sammansatta i ett stycke. Det framkommer även en brytpunkt kring 60 – talet där både tema och ton ändras, från att handla om basala samhällskomponenter till att handla om fritid, och från att fyllas av optimism och expansion till att fokusera på bevarande.
84
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Bihang 50, B, del 11, rotel VIII, s 16
Politikerna inledde med att 1950 nämna att Vällingby är den ort med störst befolkningsökning 85 och fram till och med 1958 talades det enligt källmaterialet egentligen enbart om framtidsplanerna. 86 Det började så smått knaka i fogarna först 1959 när de motorintresserade ungdomarna kom på tal, ett tema som aldrig tidigare omtalats. Politikerna försökte möta upp ungdomarnas motorintresse genom att stödja diverse föreningar och ungdomsgårdar som uppmanade till föreningsverksamhet och nykterhet 87 , men det betydde inte nödvändigtvis att ungdomarna faktiskt följde politikernas idealbild och 1961 ansågs de motorintresserade ungdomarna ha blivit ett stort problem i förorterna.
Att just detta skedde just då är ingen slump. Kring 60 – talet började en ungdomskultur växa fram och de vuxna visste inte hur det skulle bemöta ungdomen som plötsligt hade fritid, pengar och som gärna revolterade mot rådande normer och förväntningar och inte nöjde sig med att gå en
söndagspromenad i grönskan och se på teater. 88 Detta fenomen var helt nytt på 60 – talet och det chockerade uppenbarligen politikerna att de hade en ny grupp medborgare att hantera:
” (…) personligen tror jag inte heller att man kan gå fram med silkesvantar när det gäller problem av så allvarlig karaktär som den motorintresserade ungdomens framfart i för-
orternas parkområden. (…) Jag är nämligen benägen att begränsa detta problem till förorternas parkområden. Innerstadens parkområden utnyttjas i stort sett inte på samma vis som förorternas.” 89
Det nämndes också att problemen inte fanns i city vilket visar på en begynnande segregation mellan innerstad och förort. Det är intressant att notera då Björk skriver att social differentiering var något politikerna hade eftersträvat eftersom det fanns en idé om att homogena områden var en
förutsättning för att trivas i grannskapet. 90 Nu framkommer dock resultatet av den sociala
differentieringen, även om det ännu inte är tillräckligt tydligt för att ge förorten en negativ klang.
85
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar. Yttrande 3, s 18
86
Se bilaga
87
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Statsutlåtande rotel VI, del 4, s 73
88
Alm, Susanne, Nilsson, Anders. Samhällets olycksbarn, kreatörer eller Svenssons? Modsens framtid i backspegeln.
Socialvetenskaplig tidskrift, 2008, s 1
89
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 10, s 13
90
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och
bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 128
Istället fortsatte förortstanken att växa och 1962 planerade politikerna inför nästa förortsprojekt, Järvaområdet, även om det börjar synas en tudelning i politikernas förhållningssätt till förorten:
” I de södra och västra förorternas nya bostadsområden har man tillämpat en viss typ av planlösning — de består med begränsade variationer av en centrumbildning kring en
tunnelbanestation, (…) Så ser det ut på alltför många ställen i de nya förorterna, och även den som tycker att Farsta och Vällingby är mycket trevliga förstäder blir litet betänksam. Skall 1960-talet icke ge något nytt på detta område? Skall vi verkligen bygga Sätra, Vårby och Järva på precis samma sätt? (…) Sammanfattningsvis skulle jag när det gäller bostadsbyggandet i de nya förorterna vilja säga att vi önskar bättre och mera differentierade stadsplaner.” 91
Generellt rådde framtidstro och glädje inför det nya projektet som skulle utrota bostadsbristen samtidigt som politikerna var medvetna om att segregation på grund av en för homogen
stadsplanering hade blivit ett faktum. Politikerna ville titta tillbaka på projektet av Vällingby och ta lärdom för att få ett ännu mer lyckat projekt med Järva, och det är här värt att påpeka att Vällingby för första gången omnämns i ett negativt sammanhang.
1968 började det gå trögt för den en gång blomstrande teatern i Vällingby och politikerna diskuterade hur de ska få medborgarna att börja gå på teater igen. I och med strävan efter den önskade idealbilden av den kultiverade medborgaren kan även utläsas att så inte var verkligheten år 1968 eftersom det enda sättet att få förortsborna att gå på teater ansågs vara att servera sprit:
”Även om det är angeläget att såsom interpellanten sade göra teaterbesök till någonting
vardagligt, har jag en känsla av att man, om man vill ge teaterföreställningar i Vällingby, måste göra något annat än att inbjuda publiken till teaterbesök i S:t Jacobi skolas aula. Jag har hela tiden varit emot bufféer och spritservering på teatrarna, men om man skall ge teaterföreställningar i förorterna tror jag man måste se till att teateraftonen får en prägel av festivitas.” 92
På ett sätt har uttalandet en ny karaktär, på ett sätt inte. Politikerna brukar försöka erbjuda medborgarna teater, men å andra sidan har det tidigare handlat om att ge medborgarna det
91
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 11, s 50
92
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 8, s 63
politikerna är övertygade om att de redan vill ha. 1968 handlar det istället om att försöka få
medborgarna till teatern och vi kan notera att det är första gången teater nämns som en svårighet att upprätthålla.
År 1969 framkommer åter en skillnad mellan förorten/stadens ytterområden och innerstan i och med att det påpekades att det fanns rastlösa ungdomar i förorten som kunde bli ett problem för city om de inte sysselsatts i förorten:
”Det brukar ju uppstå problem när ungdomsgårdarna stänger för sommaren. Ungdomarna har då ingenstans att ta vägen i förorterna och dras därför lätt till innerstaden, vilket kanske inte alltid är så bra.” 93
Utifrån detta kan vi utläsa att ungdomen fortfarande ses om ett problem men också att segregationen är tydlig eftersom man vill begränsa dessa problem till förorten i och med att
innerstaden inte ville ha förortens problem, en ställning som stärks i och med diskussionerna från 70 - talet om att sprida Moderna Museets konst ut till förorterna. 94 Som nämnt i föregående
resultatkapitel kan det ses som ett civiliseringsprojekt av förorten, alltså fanns det en syn på att förorten borde civiliseras 95 för att nå upp till innerstadens nivå som blev ett slags standard.
1971 diskuterades Järvaområdet igen och det framkommer en medvetenhet om att Järva inte är så eftertraktat och att det är på väg att bildas en allvarlig bostadssegregation:
”I statdebatten sade Albert Aronson: »Vi måste gå vidare med Järva för bostadsköns skull», men vad tycker bostadskön? Allt fler och allt tydligare vittnesbörd visar att de som står i bostadskön har önskemål och synpunkter som vitt skiljer sig från vad vi är i färd med att bygga på Järvafältet. (…) De människor som har ekonomiska möjligheter att välja var de skall bo kommer i stor utsträckning
93
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 13, s 4
94
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 8, s 40
95
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och
bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 130
att välja att bo någon annanstans. Tunnelbanans försening kommer att medverka till att Järva blir en segregerad boendemiljö.” 96
Med avstamp i Wulfs redogörelse kan vi dra slutsatsen att det är invandrarna som kommer bli kvar i Järva och att de etniskt svenska kommer ha möjligheten att välja att bo någon annanstans, eftersom Wulf menar att invandrare ansågs ha lägre ställning gentemot svenskar och hade det svårare att ta sig fram på arbetsmarknaden. 97 Segregationen resulterade i en snedfördelning av resurser till olika stadsdelar, vilket framkom 1972 när politikerna resonerade om att ge extra ekonomiskt bidrag till förorten för att möjliggöra nödvändig service. Det gäller biblioteksverksamheten som har ett uppdrag att vara kulturcentrum och ge service åt allmänheten och invandrargrupperna i synnerhet:
”För den primärkommunala verksamheten förordas en ökning med 1,1 miljoner kronor för att i första hand förbättra bibliotekens möjligheter att fungera som centra för kulturlivet i förorterna och ge ytterligare service åt invandrargrupperna.” 98
Här nämns invandrargruppen för första gången. Gruppen i sig anses inte vara ett problem, men förortens bibliotek kräver en ny sorts verksamhet och ökade resurser för att bemöta dem på ett gott sätt. Vi kan utläsa att förortens behov av resurser var stort, i och med att Wulfs beskriver områden som uppkom kring den här tiden för folkhemmets motsats som kom att kallas ”invandrarområden”
och lockade till sig socialt utsatta hushåll som inte hade möjlighet att välja bort förorterna. 99 Plötsligt var förorten alltså något man ville välja bort istället för att söka sig till. Ojämlikheten i resursfördelningen mellan olika stadsdelar fortsatte år 1973:
”En allmän översyn av boendeserviceproblemen förefaller dock enligt kontorets mening alltjämt aktuell. För Vällingby har generalplaneberedningens kansli utfört en serie inventeringar vilka delvis bör kunna tjäna som underlag för vidgade studier i ämnet. Man kan emellertid lätt
96
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Yttrande 17, del 2, s 15
97
Wulff. Boendesegregation i det svenska folkhemmet- en studie av statens konceptualisering av ett samhällsproblem och makthierarkier i samhället, s 22
98
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Statsutlåtande bil 1, s 27
99
Wulff. Boendesegregation i det svenska folkhemmet- en studie av statens konceptualisering av ett samhällsproblem
och makthierarkier i samhället, s 21
konstatera betydande olikheter vad gäller olika stadsdelars tillgång på välbelägen service (…)” 100
Förändringen från befolkningsökning är tydlig. Björk säger att Vällingby är ett exempel på 50 – talets framtidsoptimism 101 vilket gör det intressant att stadsdelen 1973 står med resursbrist. Wulfs redogörelse för att segregationen ledde till ojämn resursfördelning vilket var ett socioekonomiskt problem under 90 - talet 102 blir synligt redan här eftersom vi ser att problemet formades redan på tidiga 70 – talet.
1974 diskuterade politikerna att sätta upp informationsskyltar och anordna promenadslingor och dylikt i förorten för att berätta om förortens kulturarv, 103 vilket kan tolkas som ett försök till en resurssatsning för att öka förortens anseende eftersom det 1974 rådde hög arbetslöshet i förorterna som bestod av slitna byggnader, sociala problem och en ökande kriminalitet, enligt Wulf. 104
Segregationen mellan innerstad och förort var uppenbar år 1977 vilket förhindrade inkludering kring en gemensam kultur och samhällskänsla och bidrog istället till utanförskap, isolering och ojämn samhällsservice. Enligt Wulf uppstår det när man bygger en viss bostadstyp koncentrerat vilket leder till att området drar till sig resursstarka/resurssvaga hushåll 105 något som även
politikerna upptäckte 1977 och framhäver Vinsta (ett område i Vällingby) som ett negativt exempel som drabbats av segregation och resursbrist:
”I ett samhälle, där (…) betoning på gemenskap och sociala kontakter och (…) främjar
samhällskänslan, motverkar isolering och bidrar till att underlätta kontakter mellan människor, är givetvis bebyggelseplaneringens inriktning av vital betydelse (…). En satsning på renodlade småhusområden får lätt som negativa konsekvenser bl. a. isolering, social homogenitet, stereotyp miljö både i småhus- och flerfamiljshusområdena. På så sätt motverkas samhällets allmänna
100
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, utlåtande 241, s 20
101
Björk, Den sociala differentieringens retorik och gestaltning: Kritiska perspektiv på funktionalistisk förorts-och bostadsplanering i Stockholm från 1900-talets mitt, s 125
102
Wulff. Boendesegregation i det svenska folkhemmet- en studie av statens konceptualisering av ett samhällsproblem och makthierarkier i samhället, s, 20
103
SSA. Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, Utlåtande 82 - 84, s 16
104
Wulff. Boendesegregation i det svenska folkhemmet- en studie av statens konceptualisering av ett samhällsproblem och makthierarkier i samhället, s 21
105
