Valplikt eller Valfritt?
Hur påverkar obligatorisk röstning etniska minoriteters tillfredställelse med demokratin?
Klara Danielsson
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, Höstterminen 2020 Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet
Handledare: Maria Nordbrandt Bergström
Antal ord: 10 425
Abstract
Compulsory voting has only in recent years been explored beyond how it affects turnout.
Variables such as age, sex, education and party identification, income equality and democratic legitimacy and how they affect participation are some topics that have been studied. However, no previous studies have researched how compulsory voting affects ethnic minority groups, and specifically how it affects their satisfaction with democracy. Gaining knowledge about this relationship is of importance not only to better understand how compulsory voting affects the society on the whole. Moreover, minorities’ satisfaction with democracy is of great
importance in the process of consolidating democracies. In order to examine how compulsory
voting affects the satisfaction with democracy among ethnic minority groups, a quantitative
method is being used, analysing survey data from Latinobarómetro covering the period 2015-
2018. Based on earlier research three hypothesis are being formulated and later tested using
regression models with interaction terms, resulting in significant results that identify an
increased satisfaction with democracy among the indigenous population. However, the same
results are not found in the case of the afro-descendent population. The study furthermore
does not find any evidence for turnout being a mechanism behind the increased satisfaction
among the indigenous population in countries with compulsory voting. The results indicate
that compulsory voting has a positive impact on satisfaction with democracy among ethnic
minority groups, but in order to better comprehend why the results differ between the
indigenous population and the afro-descendent population, further research is needed.
Innehållsförteckning
1. Inledning... 2
1.1 Syfte och frågeställning ... 4
1.2 Studiens upplägg ... 3
2. Begreppsdiskussion ... 4
2.1 Etnisk minoritetsgrupp ... 4
2.2 Valplikt ... 7
3. Teori om valpliktens effekter på etniska minoritetsgrupper ... 8
4. Metod och design ... 12
4.1 Material ... 12
4.2 Designdiskussion ... 12
4.3 Analytisk strategi ... 13
4.4 Operationalisering ... 15
4.4.1. Tillfredställelse med demokratin ... 15
4.4.2. Etnisk minoritetsgrupp ... 16
4.4.3. Valdeltagande ... 16
4.4.4. Kontrollvariabler ... 17
5. Resultat ... 18
5.1 Samband mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin ... 18
5.1.1. Test av Hypotes 1 ... 15
5.1.2. Test av Hypotes 2 ... 20
5.2 Valdeltagande som mellanliggande variabel ... 23
5.2.1. Test av Hypotes 3 ... 23
6. Diskussion... 25
6.1 Studiens begränsningar ... 28
6.2 Förslag på fortsatt forskning ... 28
7. Slutsats ... 29
8. Referenser ... 30
9. Appendix ... 33
1. Inledning
Att rösta eller inte rösta, det är frågan. Det kan upplevas som självklart att varje medborgare själv får bestämma kring sitt valdeltagande, men i en del länder ligger valet faktiskt inte hos individen, utan det står skrivet i lagen att alla röstberättigade måste rösta. Valplikt
förekommer idag i 24 av världens länder, varav 9 länder ligger i Latinamerika (International Institute of Democratic and Electoral Assistance [International IDEA] 2017), och det
debatteras flitigt kring hur det å ena sidan kan vara ett medel för att nå önskade effekter som ett ökat valdeltagande, samtidigt som en del argumenterar för att det inskränker individens frihet att själv bestämma.
Tidigare forskning kring valplikt har framför allt fokuserat på dess effekt på just
valdeltagandet (Lijphart 1997), men på senare tid har även valpliktens effekter på andra variabler studerats som exempelvis om valdeltagandet blir mer jämlikt (Gallego, 2015), politiskt engagemang utöver röstning (Sheppard 2015; Singh och Thorton 2013), demokratins legitimitet (Lundell 2012; Singh 2018) och valresultat för vänster/högerpartier (Miller och Dassonneville 2016). Ett viktigt bidrag till forskningen om valplikt har varit Birch bok Full Participation: A Comparative Study of Compulsory Voting (2009) som utförligt studerar en mängd andra variabler än bara valdeltagande på basis av ålder, kön, utbildning och
partitillhörighet. Författaren undersöker valpliktens effekter på politisk delaktighet (som politisk kunskap, kontakt med politiker, delaktighet i protester och demonstrationer), effekter på samhället (som korruption, ojämlikhet) och effekter på medborgarnas upplevelser av systemet (som upplevd kvalité på representation, tillfredställelse med demokratin).
Än finns det dock inga studier som undersöker hur effekten på dessa olika variabler kan se ut när man tar hänsyn till andra egenskaper än ålder, kön, utbildning eller partitillhörighet. Här finns stor potential att lära oss mer om hur valplikt kan påverka och förändra ett samhälle genom att gå ännu djupare in på hur effekterna kan skilja sig mellan olika typer av medborgare. Något som tidigare forskning inte fokuserat på är hur minoriteters känsla av inflytande och tillfredställelse med demokratin påverkas av valplikt.
Minoriteters tillfredställelse med demokratin har en stor betydelse, inte bara ur en normativ
rättvisesynpunkt, men även ur ett konsolideringsperspektiv (West 2015). Etniska grupper som
är missnöjda med demokratins funktion kan på olika sätt utmana staten (Yashar 1999), utföra
olika typer av våld (Birnir 2007) och stötta populistiska eller auktoritära regimer och
militärkupper (Holmes och Amin Gutiérrez de Piñeres 2006). Forskningen är tydlig:
demokratier kan inte konsolideras utan stöd från sina medborgare, och att medborgarna upplever demokratin som legitim (Diamond 1999). Att hitta medel för att öka tillfredställelsen med demokratin bland etniska minoritetsgrupper är därför en mycket viktig del av
konsolideringsprocessen. Eftersom valplikt innebär en inkludering av grupper som ofta upplever sig som marginaliserade finns det anledning att tro att deras tillfredställelse med demokratin ökar när de i större grad blir en del av den demokratiska processen. Om så är fallet är detta både ett värdefullt bidrag till valforskningen, och ytterligare empiriskt underlag för att kunna generera bättre och mer hållbara demokratiska konstitutioner.
1.1 Syfte och frågeställning
Mot bakgrund av detta är studiens syfte att testa om valplikt påverkar etniska minoriteters tillfredställelse med demokratin. Ett delsyfte är också att undersöka om ett ökat valdeltagande fungerar som en mekanism. Studien vägleds av följande frågeställning:
Hur påverkas etniska minoriteters tillfredställelse med demokratin av att landet har valplikt?
1.2 Studiens upplägg
Uppsatsen använder en OLS-regression och data från Latinobarómetro för åren 2015–2018 för att testa huruvida valplikt påverkar etniska minoriteters tillfredställelse med demokratin.
Studien är avgränsad till länder i Latinamerika eftersom det är en region där valplikt är vanligt förekommande, samt att det är en region med liknande historiskt och kulturellt arv vilket underlättar avvägningen kring vilka individer som kan anses tillhöra en etnisk
minoritetsgrupp. Studiens resultat är inte helt entydiga och visar sig vara olika för olika etniska minoriteter i regionen. Vi ser indikationer på att valplikt kan influera etniska
minoriteters tillfredställelse med demokratin positivt, men för att förklara vilka mekanismer som ligger bakom sambandet och varför resultaten skiljer sig mellan olika grupper krävs ytterligare forskning på området.
Uppsatsens har följande disposition: I begreppsdiskussionen förs ett resonemang kring
begreppen ”etnisk minoritet” och ”valplikt”, och uppsatsens användning av begreppen
definieras. I teoridelen formuleras en teori som, med hjälp av tidigare forskning, försöker
förklara vilka mekanismer som kan tänkas ligga bakom ett eventuellt samband mellan valplikt
och tillfredställelse med demokratin, och orsaker till att vi skulle se en större effekt för etniska minoriteter än resterande befolkning. Mot bakgrund av denna teori utformas två hypoteser.
Vidare beskrivs uppsatsens val av metod och design som även inkluderar en del om hur de teoretiska definitionerna operationaliseras och hur de olika variablerna som studien omfattar mäts. I resultatdelen presenteras de regressionsanalyser som tagits fram för att testa
hypoteserna och tolkningar av resultaten görs för att kunna styrka eller förkasta de hypoteser som ställts upp. I diskussionen sammanlänkas resultaten med teorin och den omfattar mer generella tolkningar av studiens resultat. Här diskuteras även resultatens generaliserbarhet, eventuella problem med studien och förslag på vidare forskning. Slutligen sammanfattas studiens bidrag i slutsatsen och ett slutgiltigt svar på uppsatsens frågeställning ges.
2. Begreppsdiskussion
2.1 Etnisk minoritetsgrupp
Det begrepp som huvudsakligen kommer användas genom uppsatsen är etnisk
minoritetsgrupp. En viktig del av detta begrepp, etnisk grupp, är något omstritt i litteraturen
då det dels kan ha ett mer fenotypiskt fokus, där det är den fysiska skepnaden och yttre attribut som ligger till grund för gruppens samhörighet, eller en mer kulturell innebörd där individer delar kulturella attribut och överför dessa från generation till generation (Bárcena 2016). Attributen kan vara en demonym
, gemensam skapelseberättelse, olika inslag av kollektiv kultur, en känsla av samhörighet med ett visst ”hemland” eller en känsla av solidaritet gentemot stora delar av den egna gruppen (Bello och Rangel 2002). Begreppet
etnisk minoritet består enligt Nationalencyklopedins definition av individer som känner att detillhör en grupp inom ett visst område, en stad, nationalstat eller region där en kombination av ett numerärt och ett socialt underläge jämfört med majoritetsbefolkningen skapar sämre möjlighet till politisk delaktighet, makt och ekonomiska resurser. Gruppen kan vara en invandrargrupp, en folkgrupp som lever utanför sitt ”hemland” eller ett urfolk vars etnicitet avviker från majoritetsbefolkningens (Schulz u.å.). Begreppet inkluderar alltså både en konkret andel av hela befolkningen där minoritetsbefolkningen är en mindre del än majoriteten, men begreppet har även en mer subjektiv socialt konstruerad dimension där denna mindre grupp även är hierarkiskt underordnad majoritetsbefolkningen.
Namn på invånarna inom ett visst område
Ovanstående begrepp används ofta synonymt eller i samma kontext som både diskriminerad
grupp och marginaliserad grupp och för att tydliggöra vilket begrepp som syftar på vadinkluderas även korta definitioner av de två begreppen. En diskriminerad grupp är, enligt Cambridges ordbok, en grupp som blir behandlad annorlunda, sämre än andra grupper skulle behandlas, på grund av exempelvis hudfärg, kön eller sexualitet. Andras agerande mot dessa grupper bygger på fördomsfullhet och kategorisering snarare än individuella bedömningar (Cambridge Dictionary u.å.). En marginaliserad grupp definieras i rapporten Defining
Marginalization: An Assessment Tool från George Washington University som en grupp somexkluderas från att fullt ut delta i samhället, socialt ekonomiskt och politiskt. Gruppen saknar ekonomisk, politisk och symbolisk makt och hamnar i ett socialt utanförskap (Alakhunova et al. 2015). Den består av människor från en given kultur, kontext och historia och riskerar att utsättas för diskriminering på grund av vissa specifika karaktärsdrag som exempelvis kön, ålder, etnicitet, religion, geografisk hemort (European Institute for Gender Equality u.å.).
En person som tillhör en etnisk minoritet kan alltså, men måste inte, både uppleva sig som och vara diskriminerad, att hen blir behandlad sämre baserat på etnisk tillhörighet, men även uppleva sig som och vara marginaliserad, att hen i allmänhet exkluderas från samhället på grund av sin grupptillhörighet. Begreppen är nära sammanlänkade och många av fenomenen som de omfattar återkommer i samtliga begrepp. Denna studie kommer framöver att använda begreppet etnisk minoritet för att beskriva grupper som på basis av etnicitet generellt är mer utsatta än resterande befolkning. Denna utsatthet kan ta sig uttryck i både diskriminering och marginalisering, vilket läsaren bör ha med sig genom uppsatsens fortskridelse. För att
övertygande kunna applicera begreppet i en latinamerikansk kontext, beskrivs nedan hur regionens koloniala historia avgör vilka grupper som faller inom definitionen.
Boken Race and Ethnicity in Latin America (Wade 2010) beskriver hur kolonialismen har
präglat olika gruppers ställning under historien och hur dess spår är närvarande än idag. De
spanska och portugisiska erövrarnas brutalitet under 1500-talet mot förslavade urfolk och
svarta och deras hierarkiska människosyn blev början på århundraden av diskriminering och
utanförskap för de två grupperna. Många européer såg ursprungsbefolkningen och den
afrikanska befolkningen som ”naturliga slavar” och oförmögna till autonomi, och urfolk
stämplades i vissa fall som ”kannibaler” eller ”vildar”, vilket kunde legitimera att de
förslavades. Förslavning av ursprungsbefolkningen i teorin förbjöds 1542 i de spanska
kolonierna och 1570 i Brasilien. I praktiken var ursprungsbefolkningen dock fortfarande en
viktig arbetskraft. Det dröjde betydligt längre innan slaveriet av människor med afrikanskt ursprung avvecklades och de blev succesivt fria fram tills slaveriet som institution förbjöds i början av 1800-talet. Det uppstod alltså under denna period en officiell skillnad i hur man såg på svarta och ursprungsbefolkningen, där urfolken samtidigt som de exploaterades ändå till viss del rättsligt skulle skyddas och där svarta sågs som antingen slavar eller förbisågs helt med ytterst få rättigheter. Båda grupper befann sig längst ner i samhällets hierarki, och båda grupper behandlades extremt dåligt, men det går ändå att säga att ursprungsbefolkningen rankades något högre än den svarta befolkningen (Wade 2010).
Med koloniernas självständighet utsattes ursprungsbefolkningen och deras territorier för betydande exploatering och dess speciella rättsliga ställning utmanades. Västerländska idéer om ras i kombination med moderna idéer om utbildning, vetenskap och individuell frihet formade nya idéer om hur de nationella identiteterna skulle ”vitifieras” genom europeisk immigration och blandade äktenskap som på sikt skulle utplåna urfolken och den svarta befolkningen och succesivt göra befolkningarna allt mer vita. Efter 1920-talet blev ursprungsbefolkningen allt mer en symbol för nationell identitet och det upprättades regeringsdepartement för frågor angående ursprungsbefolkningen i exempelvis Peru och Mexiko. Men trots att urfolkens arv och historia allt mer glorifierades blev de i realiteten fortsatt utsatta för diskriminering och exploatering. Den svarta befolkningens ursprung blev inte alls glorifierat på samma sätt. Till viss del fick de synas i kulturen, i form av musik och litteratur, men detta uppmärksammande var ofta nedlåtande och exotifierande, och de fick inte alls samma plats på den politiska arenan (Wade 2010).
Diskrimineringen mot urfolk och svarta lever kvar än idag, men urfolken har under 1900-talet fått allt fler lagstadgade rättigheter och plats i politiken. Wade (2010) beskriver hur den svarta befolkningen alltjämt osynliggjorts och systematiskt ignorerats, förminskats och
marginaliserats. Båda grupper ses som minoriteter längst ner i hierarkin när det kommer till välfärd, utbildning, kultur och etnicitet (Wade 2010). Det är just dessa två grupper som återkommande nämns som utsatta i nationella rapporter från Latinamerika, från både utrikesdepartementet (Regeringskansliet 2020) och FN:s råd för mänskliga rättigheter (UN Human Rights 2019).
I Latinamerika används begreppet etnisk minoritetsgrupp oftast just om
ursprungsbefolkningen och den svarta befolkningen, eftersom detta är grupper med
gemensamma fenotyper och kulturella kännetecken som språk, historia och religion med ett numerärt och socialt underläge (Bárcena 2016). De individer som i uppsatsen definieras som tillhörande en etnisk minoritetsgrupp kommer alltså vara de som tillhör antingen
ursprungsbefolkningen eller den svarta befolkningen. Hur detta operationaliseras förklaras under metodavsnittet.
2.2 Valplikt
Valplikt kan definieras väldigt enkelt: en rättslig skyldighet att närvara i vallokalen vid ett visst val och utföra de plikter som en väljare har (Birch 2009). Med andra ord är varje medborgare enligt lag skyldig att rösta. På grund av att de flesta demokratier har sluten omröstning är det dock omöjligt att kontrollera att varje medborgare faktiskt röstar på något och inte lämnar in en ogiltig röst eller röstar blankt, och begreppets innebörd blir därför i praktiken att varje medborgare är skyldig att närvara i vallokalen (Birch 2009).
Ovanstående definition syftar på formell valplikt, vilket vidare kan delas in i två
subkategorier: formell valplikt med sanktioner och formell valplikt utan sanktioner (Birch 2009). Att valplikten har sanktioner innebär att den som inte röstar riskerar att få påföljder som vanligtvis är böter, men även kan vara intrång på vissa rättigheter eller till och med risk för fängelsestraff om inte böterna betalas. Exempelvis i Peru måste man bära med sig ett bevis på att man har röstat i minst tre månader vilket behövs för att kunna ta del av vissa offentliga varor och tjänster, och i Bolivia krävs ett liknande bevis i tre månader för att få hämta ut sin lön på banken (International IDEA 2017.). Vidare har en del länder formell valplikt utan sanktioner. Det står formellt inskrivet i lagen att det är obligatoriskt att rösta, men den som inte röstar riskerar inga konsekvenser. Detta gäller i länder som Costa Rica, Honduras och Mexiko (International IDEA 2017.).
Det finns även exempel på mer informell valplikt, där det inte är lagstadgat att man som
medborgare måste rösta, men där det kan finnas sociala förväntningar att göra det och där en
utebliven röst kan innebära sociala sanktioner. Sovjetunionen var ett bra exempel på detta, där
det inte enligt lag var obligatoriskt att rösta med där det fanns en utbredd rädsla för sin karriär
eller att inte få ta del av sällsynta varor om man valde att inte rösta (Birch 2009). Även i ett
land som Belgien kan den som inte röstar ha svårt att få jobb inom offentlig sektor, eller i
Italien kunde en utebliven röst tidigare göra det svårt att få en förskoleplats till sitt barn
(International IDEA 2017.). Hur valplikten är lagstadgad och hur den efterlevs i olika länder
är alltså inte svart eller vitt, men för att i denna uppsats kunna göra en så tydlig analys med en så uttalad skillnad som möjligt har urvalet avgränsats till länder med formell valplikt med sanktioner och länder med avsaknad av både formell och informell valplikt. Länder med formell valplikt utan sanktioner har alltså uteslutits ur studien. Den terminologi som framöver kommer användas är termerna ”valplikt”, ”obligatorisk röstning” ”obligatoriskt
valdeltagande” som alla här syftar på samma innebörd.
3. Teori om valpliktens effekter på etniska minoritetsgrupper
Tidigare forskning om valplikt har framför allt visat på att länder med valplikt generellt har högre valdeltagande (Lijphart 1997) och tidigare forskning har också visat starka och signifikanta resultat på att valplikt generellt ökar tillfredställelsen med demokratin (Lundell 2012; Singh 2018). Genom att införa institutioner som ökar valdeltagandet kan man alltså förvänta sig mer tillfredställdställelse med demokratin och en högre politisk legitimitet generellt (Pateman 1970: 63).
Tittar vi närmare på valdeltagandet kan vi ytterligare nyansera bilden av vilka det egentligen är som röstar. Enligt Verba, Schlozman och Brandys civic voluntarism model (1995) är det annat än endast avvägningen mellan tiden det tar att rösta och sannolikheten att individens enskilda röst som avgör om en person röstar, annars hade ingen röstat. I ett frivilligt system finns det alltså sociala mönster, olika faktorer som avgör vem som väljer att rösta (Verba, Schlozman och Brandy 1995). Daltons studier baserade på civic voluntarism model (2014) kommer fram till att de som är bättre utbildade är mer troliga att rösta då de har en starkare känsla av medborgerlig plikt och har kunskap nog att kunna följa politiken och vara politiskt aktiva. Enligt hans modell är det denna faktor som spelar absolut störst roll när det kommer till vem som röstar eller inte. Andra faktorer som enligt Daltons resultat har en betydande påverkan är ”känslan av politisk påverkansbarhet” och partitillhörighet (Dalton 2014).
Riktar vi fokus mot den första faktorn, finns det starka belägg för att etniska minoriteter har sämre tillgång till utbildning än övriga befolkningen. I World Bank Groups rapport At a Crossroads - Higher Education in Latin America and the Caribbean framgår det att
sannolikheten att ha en högre utbildning generellt i Latinamerika är ungefär 15 procentenheter
lägre för utsatta etniska grupper (Ferreyra 2017). Liknande resultat ser vi i Unicefs rapport
The State of education in Latin America and The Caribbean: Guaranteeing Quality education
for all (2007) där det framgår det att den etniska tillhörigheten har större påverkan på utbildningsnivå än både kön och bosättningsområde. Rapportens resultat som illustreras i Figur 1 nedan visar att de orangea symbolerna, som representerar ursprungsbefolkningen, i samtliga fall markerar en lägre andel som slutfört respektive utbildning jämfört med
respektive blå symbol, som representerar den resterande befolkningen. Vi ser alltså i samtliga latinamerikanska länder som rapporten omfattar finns systematiska skillnader i
utbildningsnivå till nackdel för ursprungsbefolkningen (Guadalupe 2007).
Figur 1. Andel i varje land, efter etnisk grupp, mellan 15 till 19 år (primary education) och 20 till 24 år (secondary education) som har slutfört sina studier år 2004 (Guadalupe 2007).
Att etnisk tillhörighet kan påverka även ”känslan av politisk påverkansbarhet” är troligt eftersom dessa grupper ofta upplever sig marginaliserade, och alltså att de står utanför samhället exempelvis när det kommer till politik. Konkret kan detta ta sig uttryck i etniska minoriteters låga deskriptiva representation i många latinamerikanska länder (Piscopo och Wylie 2020) vilket har visat sig vara en speciellt viktig faktor för att känna att man har en möjlighet att påverka politiken (Madrid och Rhodes-Purdy 2016).
Även den tredje faktorn, partitillhörighet, kan tänkas påverkas av etnisk tillhörighet, om så
mer indirekt. Det finns forskningsresultat som visar på att ekonomiskt utsatta grupper är
mindre troliga att ha en stark partitillhörighet. Detta grundar sig troligen i att ekonomiskt
utsatta personer har mindre tillit till etablerade partier, och därför tar avstånd från dessa i
större mån (Altamirano 2019). Att etniska minoritetsgrupper är mer ekonomiskt utsatta är resultat som återkommer i ett flertal studier med flera olika mätmetoder, exempelvis i en rapport framtagen av the Economic Commission for Latin America and the Caribbean
(ECLAC) under FN (2016). Rapportens resultat presenteras i Figur 2 och Figur 3 nedan där vi ser att fattigdomen är betydligt större för både den svarta befolkningen och
ursprungsbefolkningen i samtliga länder rapporten omfattar.
Figur 2. Fattigdom i Latinamerika (utvalda länder) bland den svarta befolkningen och de som varken tillhör den svarta eller ursprungsbefolkningen år 2014 (Bárcena, 2016)
Figur 3. Fattigdom i Latinamerika (utvalda länder) bland ursprungsbefolkningen och de som varken tillhör den svarta eller ursprungsbefolkningen år 2014 (Bárcena, 2016).
Med hjälp av Verba, Schlozman, och Bradys civic voluntarism model är det alltså rimligt att
anta att etniska minoriteter röstar i lägre grad än övriga befolkningen i ett frivilligt valsystem
eftersom det finns forskning som pekar på att de generellt har sämre möjlighet till utbildning, lägre känsla av politisk påverkansbarhet och lägre grad av partitillhörighet. Då systemet istället är obligatoriskt är valdeltagandet generellt större och de grupper som i frivilliga system röstar i lägre grad borde i ett obligatoriskt system i större grad rösta för att slippa sanktioner. Att valdeltagandet generellt blir mer jämlikt i länder med valplikt kan vi även finna stöd för i tidigare forskning (Fowler 2013, Gallego 2015). Med andra ord kan vi förvänta oss att etniska minoriteter röstar i större grad i ett obligatoriskt system och att skillnaden mellan andelen som röstar i respektive system är större för etniska minoriteter än den övriga befolkningen.
Då elektoratet utökas till grupper som i ett frivilligt system inte röstar i lika stor grad kan vi enligt Powell (2000) förvänta oss att politikerna anpassar sig mer till dessa grupper och de blir mer responsiva till deras intressen. Omfattande forskning baserat på data från samtliga
OECD-länder sedan 1980 stödjer denna teori att de som röstar har en större påverkan på vilka policys som implementeras jämfört med de som inte röstar (Dassonneville et al. 2020). Vidare visar forskning på effekter av just obligatoriska val att politiska partier i ett land med valplikt skiftar kampanjfokus från mobilisering till övertygelse, och eftersom det är fördelaktigt att nå ut till de som inte har en lika tydlig partitillhörighet läggs mer resurser på grupper med lägre socialekonomisk status (Rangel 2017). Med en ökad lyhördhet och större incitament att tillfredsställa dessa grupper, i kombination med att röstningsprocessen i sig skapar en mer systemvänlig attityd, är det därför rimligt att förvänta sig en ökning i tillfredställelse med demokratin bland etniska minoritetsgrupper.
Ovanstående resonemang leder oss fram till följande hypoteser:
H1: Tillfredställelsen med demokratin är högre i länder med valplikt jämfört med länder utan valplikt.
H2: Den positiva effekten av valplikt på tillfredställelse med demokratin är större för etniska minoriteter jämfört med resterande befolkning.
Underhypotes för att styrka mekanismen:
H3: Den större effekten av valplikt på tillfredställelsen med demokratin bland etniska
minoriteter kan förklaras av ett ökat valdeltagande bland dessa grupper.
4. Metod och design
4.1 Material
Det material som används är enkäter från Latinobarómetro från åren 2015, 2016, 2017 och 2018, vilka inkluderar data från nästan alla länder i Latinamerika, varav material från 13 länder används i denna uppsats. Samtliga enkätfrågor som är relevanta för denna studie återkommer i de fyra årens frågeformulär, och svaren har därför kunnat sammanfogas till ett och samma dataset. Enkäten är framtagen av Corporación Latinobarómetro, en privat icke- vinstdrivande organisation från Chile, och är flitigt använd inom statsvetenskaplig forskning rörande Latinamerika. Från varje år inkluderas svar från 1000–1200 respondenter per land som väljs ut slumpmässigt ur systematiskt indelade grupper för att inkludera människor från olika områden, olika stora städer, olika kön, utbildning och åldrar.
4.2 Designdiskussion
Studiedesignen är en variant av en jämförande mest-lika-design där länder som liknar
varandra kulturellt och historiskt valts ut för att ha bättre möjligheter att hitta grupper som kan sägas vara etniska minoriteter i samtliga länder i vårt urval. Bland dessa länder görs sedan en jämförelse mellan individer i länder med och utan valplikt för att undersöka om stöd finns för teorin.
För att välja ut relevanta analysenheter har det först och främst gjorts en avgränsning till att endast omfatta länder i Latinamerika eftersom det är en region med liknande kultur och historia där vilka grupper som är minoriteter kan anses jämförbara, samtidigt som det är en region med en stor andel länder med valplikt. En ytterligare avgränsning av länder görs genom att det endast är länder som har valplikt med sanktioner och länder som har helt frivillig röstning som jämförs. De länder som endast har formell valplikt, men saknar sanktioner sorteras i denna uppsats bort. Slutligen finns det skäl att inte inkludera
analysenheter från Venezuela, trots att landet är ett latinamerikanskt land utan varken valplikt
i praktiken eller inskriven i lagen. Eftersom landets invånare under de senaste åren blivit
fråntagna allt fler av sina civila och politiska rättigheter, och landet klassades som icke-fritt
enligt Freedom House under 2017 och 2018 (Freedom House, 2019.), är det inte relevant att
inkludera i en studie som syftar till att undersöka olika demokratisystems effekter.
(med sanktioner) De länder som denna studie omfattar är således:
4.3 Analytisk strategi
För att undersöka hur tillfredsställda etniska minoritetsgrupper är med demokratin i länder med valplikt respektive i länder utan valplikt, och vad detta samband eventuellt kan bero på, kommer en jämförande kvantitativ studie baserad på enkätsvar från 44 290 individer att genomföras. Ansatsen är hypotetisk-deduktiv där empiriska konsekvenser härleds ur den teori som formulerats baserat på tidigare forskning, och sedan testas empiriskt (Teorell och
Svensson, 2007). Studien syftar till att finna stöd för en eventuell korrelation mellan om ett land har valplikt eller inte och tillfredställelse med demokratin, och om denna effekt är större bland etniska minoritetsgrupper än majoritetsbefolkningen.
Av enkätsvaren från ovanstående länder görs regressionsanalyser av sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med demokrati med avseende på etnicitet. Syftet med att göra regressionsanalyser är att kunna dra generella slutsatser om en hel population och fastställa vilka samband som är statistiskt signifikanta, för att på en viss säkerhetsnivå kunna utesluta att sambanden beror på slumpen. För att få reda på om det föreligger en eventuellt skild effekt mellan minoritetsgrupperna ”urfolk” och ”svarta” och resterande befolkning studeras
interaktionseffekter mellan valplikt och etnisk tillhörighet. Här tänker vi oss alltså inte att effekten är linjär och lika för alla analysenheter, utan att effekten valplikt har på
tillfredställelse med demokrati är större för etniska minoriteter än för resterande befolkning – att det finns en interaktion mellan att tillhöra en etnisk minoritet och bo i ett land med valplikt som påverkar tillfredställelsen med demokrati. Interaktionseffekter bör alltid visualiseras grafiskt eftersom tolkningen av koefficienterna skiljer sig åt från en vanlig linjär tolkning. I denna studie kommer koefficienterna för interaktionstermerna nämligen både säga om
Länder med frivilliga val Länder med obligatoriska val
Dominikanska Republiken Argentina
Colombia Bolivia Chile Brasilien El Salvador Ecuador
Guatemala Peru Nicaragua Uruguay
Panama
effekten av valplikt ökar beroende på vilken etnisk grupp man tillhör men den säger också om effekten av urfolk ökar eller minskar beroende på om man bor i ett land med valplikt eller inte. Det kan alltså påverkas på två håll, vilket gör att det är svårt att tolka exakt vad
koefficienterna står för, och därför redovisas resultaten även grafiskt (Brambor et al. 2006).
För att undersöka om valdeltagande kan vara en mellanliggande variabel, en mekanism, görs även en regressionsmodell över sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med
demokratin som kontrollerar för interaktionseffekterna mellan valdeltagande och etnisk minoritet. Anledningen till att jag för in valdeltagande som en interaktion med etnisk
minoritet är att vi enligt hypotes 3 förväntar oss att mekanismen inte är lika för alla individer, precis som att jag föreställer mig att hypotes 2 är en interaktion där effekten ser olika ut för olika grupper. Om det visar sig att interaktionseffekterna mellan valdeltagande och etnisk minoritet ”suger upp” en del av interaktionseffekten mellan valplikt och etnisk
minoritetsgrupp så ger detta stöd till studiens tredje hypotes: att valplikt är en mellanliggande variabel.
Eftersom studien inkluderar analysenheter från olika år men från samma land finns det en risk att observationerna inte är helt oberoende av varandra. För att motverka risken för att
standardfelen på grund av detta är seriellt korrelerade skulle det vara möjligt att klustra
standardfelen på basis av land (Djupsjöbacka, u.å.). Dock är 13 länder något i minsta laget för
att klustra standardfelen på landbasis och eftersom det heller inte är samma analysenheter
över tid är det endast en eventuell kontextuell sammanlänkning som gör att observationerna
riskerar att inte vara helt oberoende av varandra. Istället används robusta standardfel, vilket
tar hand om en del av ovanstående problem men utan att använda kluster som skulle göra att
allt för mycket variation försvann. Med robusta standardfel tar man hänsyn till att feltermerna
kan vara heteroskedastiska, dvs. att feltermsvariansen skiljer sig för olika värden på den
oberoende variabeln. För att utesluta att standardfelen ser lägre ut än de borde vara och att vi
får lägre p-värden än vi egentligen borde få kan alltså robusta standardfel användas, och
standardfelen kommer då vara konsistenta oavsett om feltermerna är heteroskedastiska eller
inte (Djupsjöbacka, u.å.). Studien kommer genomföra regressionsanalyser både med och utan
robusta standardfel, då denna metod innebär ett säkrare test, men också ett svårare test.
4.4 Operationalisering
4.4.1. Tillfredställelse med demokratin
För att operationalisera tillfredställelse med demokratin görs ett sammanvägt index av enkätsvar från Latinobarómetro från åren 2015, 2016, 2017 och 2018. Syftet är att fånga ett komplext fenomen ur olika vinklar och få en större variation i variabeln. Frågorna som enkäten ställer är:
1. ”Styrs staten av en mäktig elit till sin fördel eller för allmänhetens bästa?”
2. “Litar du på regeringen?”
3. ”Litar du på politiska partier?”
4. ”Litar du på kongressen/parlamentet?”
5. ”Hur nöjd är du med demokratins funktion i ditt land?”
6. ”Accepterar du regeringens styre under ledning av landets president?”
Frågorna 1–5 besvaras på en skala 1–4 (1=mycket 2=ganska mycket 3=lite 4=inte alls). Fråga 6 besvaras endast med ”ja” eller ”nej”. Samtliga skalor är omkodade till samma skala för att väga lika tungt i det slutgiltiga indexet, där skalan för respektive variabel löper från lägst grad av tillfredsställelse (0) till högst grad av tillfredställelse (1). Svar som ”vet ej”, ”vill inte svara” eller respondenter som inte svarat alls har omkodats till missing values. Indexet över
tillfredställelse med demokratin blir alltså summan av alla ovannämnda variablernas värde,och mäts alltså på en skala från 0–6.
För att styrka att enkätfrågorna hänger ihop empiriskt har en faktoranalys med rotering genomförts. Genom den får vi fram två faktorer varav endast en faktor överstiger 1
(faktor1=1,57 faktor2=0,87). Detta tolkas som att enkätfrågorna främst mäter ett och samma fenomen. Dessutom styrker vår analys att alla enkätfrågor är relevanta då samtliga
faktorladdningar överstiger 0,31. Cronbach's alpha för variablerna är 0,75 (mäts mellan 0–1).
Detta styrker ytterligare att variablerna har hög intern konsistens, dvs. att de mäter ett och
samma fenomen. För ytterligare detaljer, se appendix.
Måttet baseras på subjektiva bedömningar som individerna gör av sin tillfredställelse med demokratin vilket gör att trots att två individer upplever sig lika tillfredsställda med
demokratin så kan de ange olika svar på skalan. Detta kan ge upphov till validitetsproblem, om det exempelvis är så att en viss grupp tenderar att överdriva sin tillfredställelse med demokratin jämfört med genomsnittet, men även om vi inte har skäl att tro att måttet skapar större validitetsproblem så kommer vi fortfarande ha svårt att undvika reliabilitetsproblemen som ordinalskalan skapar. Då individer som är lika tillfredsställda ger olika svar får vi osystematiska mätfel som gör vårt mått på tillfredställelsen med demokratin mindre precist.
Denna studie har dock så pass många analysenheter att vi i genomsnitt bör hamna rätt och därför anses måttet ändå lämpligt att använda.
4.4.2. Etnisk minoritetsgrupp
Operationaliseringen av den teoretiska definitionen för etniska minoriteter, i detta fall de kategoriska operationaliseringarna för svart och ursprungsbefolkning, görs från samma enkät:
Latinobarómetro från åren 2015, 2016, 2017 och 2018. Variablerna mäts empiriskt med
respondenternas svar på vilken ”etnicitet” de själva uppger att de tillhör. Av dessa svar har en kategorisk variabel skapats, där ”svart” = 1 och ”urfolk” = 2. Det kan finnas vissa skäl att vara kritisk mot denna operationalisering, eftersom det finns en risk att den som svarar lägger stor vikt vid fenotypiska attribut, och inte lika stor vikt vid de kulturella, som en variabel som modersmål eller religion bättre skulle kunna fånga. Samtidigt är denna typ av enkätfråga, där individen själv får kategorisera sin etnicitet, vanlig i liknande studier och just eftersom det är individens egen uppfattning som mäts, fångar den ändå känslan av tillhörighet till den gruppen, och det blir upp till individen att tolka och väga mellan mer fenotypiska eller kulturella aspekter.
4.4.3. Valdeltagande
För att mäta valdeltagande används en enkätfråga som lyder ”Om det var val på söndag, vilket parti skulle du rösta på?”. Svaren på denna fråga är omkodade så att alla svar som är på ett parti eller att personen skulle rösta blankt är 1, alla svar som är att personen inte skulle rösta är 0 och svar som ”vet ej”, ”vill inte svara” eller respondenter som inte svarat alls har
omkodats till missing values. Detta är den närmsta måttet på valdeltagande som enkäten hade
att tillgå, men det är viktigt att vid tolkningen av resultaten ha i åtanke att det kan finnas en
viss diskrepans mellan att säga att man tänker rösta och att faktiskt rösta. Det genomsnittliga
valdeltagandet för de länder som studien omfattar under åren 2015–2018 är ungefär 70,7%
(International IDEA 2020) och det uppskattade medelvaldeltagandet som detta dataset
genererar är 64,0%. Det verkar alltså som att operationaliseringen underskattar valdeltagandet något. Det finns dock inga skäl att tro att denna felskattning skulle vara olika för länder med och länder utan valplikt. När vi gör vår jämförelse bör vi därför kunna fånga ganska väl hur stor den relativa skillnaden i valdeltagande är även om måttet inte ger oss absoluta tal som helt stämmer.
4.4.4. Kontrollvariabler
För att kontrollera att sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin inte är spuriöst vill vi kontrollera för variabler som kan tänkas påverka både utfallsvariabeln och förklaringsvariabeln. Det finns många variabler som kan tänkas påverka utfallsvariabeln,
”tillfredställelsen med demokratin”, både på individnivå och på nationsnivå. Exempelvis utbildning, kön och ålder, men också faktorer som jämlikhet, ekonomiskt välstånd och demokratinivå. Att det finns en variabel som påverkar huruvida en individ utsätts för valplikt eller inte känns däremot mer långsökt, eftersom det inte direkt finns någon systematik i vilka länder som har valplikt eller inte. Valplikt finns i både nya och gamla demokratier, olika stora länder och mer eller mindre ekonomiskt utvecklade länder, och vilken ålder, utbildning eller kön en individ har bör heller inte påverka sannolikheten att personen bor i ett land med valplikt.
För att utesluta att inte demokratinivån i ett land påverkar huruvida ett land har infört valplikt eller inte och också påverkar tillfredställelsen med demokrati väljer jag ändå att kontrollera för denna variabel. För att mäta nivån av demokrati i respektive land har en ny variabel skapats baserat på Freedom House demokratiindex, där respektive land kodats till den poäng landet hade på indexskalan år 2017 (Freedom House, 2019.).
Andra landspecifika faktorer vilka individerna i landet har gemensamt som teoretiskt skulle kunna påverka både huruvida ett land har valplikt eller inte och individers tillfredställelse med demokratin kan vi kontrollera för genom att helt enkelt inkludera den kategoriska variabeln
”land” i vår regressionsmodell. Då vi kontrollerar för land bör även en faktor som
demokratinivå kontrolleras för, men eftersom mycket variation i materialet går förlorad med
land som kontrollvariabel görs först en modell som kontrollerar för demokratinivå separat,
och sedan en modell som även kontrollerar för land, vilket blir ett betydligt svårare test.
Slutligen finns det ytterligare en kontrollvariabel som kan tänkas vara relevant att införa i regressionsmodellerna, nämligen ”år”. Eftersom materialet som används är från fyra olika år finns det en risk för tidstrender, att det exempelvis är något som väldigt starkt påverkar nöjdheten med demokrati i hela regionen ett visst år. Det finns dock inget skäl att tro att det finns något som under ett visst år påverkar huruvida en individ lever i ett land med valplikt eller inte. Därför anses det ändå inte relevant att kontrollera för variabeln år i resultatseden regressionsmodeller, men för att visa på att variabeln år inte påverkar sambandet bifogas en modell där variabeln inkluderas i appendix.
5. Resultat
5.1 Samband mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin
För att uppnå studiens syfte att testa om valplikt påverkar etniska minoriteters tillfredställelse med demokratin testas inledningsvis uppsatsens två första hypoteser genom två set av
regressionsmodeller, regressioner med och utan interaktionseffekter.
5.1.1. Test av Hypotes 1
Tabell 1 syftar till att testa studiens först hypotes, att tillfredställelsen med demokratin är högre i ett land med valplikt jämfört med ett land utan valplikt. Här är vi alltså endast intresserade av det linjära sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med demokrati oberoende av grupptillhörighet, och därför inkluderas inga interaktionseffekter i Tabell 1.
I modell 1.1 görs en bivariat regression för att testa om valplikt har någon effekt på
tillfredställelse med demokratin generellt. Den andra modellen kontrollerar detta samband för
demokratinivå i respektive land och den sista kontrollerar också för demokratinivå men även
för andra landspecifika faktorer och robusta standardfel används. Modell 1.3 är alltså den
mest konservativa modellen, vilket innebär att om hypotesen håller även genom det testet har
vi starka belägg för studiens första hypotes.
Tabell 1 – Test av hypotes 1
Regressionsanalys: Tillfredställelse med demokratin
Variabel Modell 1.1 Modell 1.2 Modell 1.3
Valplikt 0,10965***
(8,22)
0,144512***
(10,54)
0,2928677***
(9,74)
Demokrati -0,0052536***
(-10,90)
0,0397273***
(18,54)
Land NEJ NEJ JA
Robusta standardfel NEJ NEJ JA
Konstant 1,885376***
(199,15)
2,249957***
(64,73)
-1,586108***
(-8,85)
Observationer 47 816 47 816 47 816
Justerat 𝑅2 0,0014 0,0038 0,1132
Enligt vår första hypotes bör alltså tillfredställelsen med demokratin vara högre i ett land med valplikt jämfört med ett land utan valplikt. Ur Modell 1.1 tolkas att de som bor i ett land med valplikt generellt är 0,11 skalsteg mer tillfredsställda med demokratin på indexskalan som mäts 0–6, vilket är signifikant på en 99% signifikansnivå. När vi dessutom för in
kontrollvariabler för demokratinivå, andra landspecifika faktorer och använder robusta standardfel kvarstår den positiva effekten samt signifikansen, och det verkar till och med som att valplikts effekt på tillfredställelse med demokratin är ännu starkare. Anledningen till att koefficienten ökar när vi kontrollerar för demokrati, i modell 1.2, är troligen att länder med lägre nivå av demokrati tenderar att ha valplikt i högre grad eller annorlunda uttryckt att länder med valplikt tenderar att ha lite lägre nivå på demokratin. När nivån på demokratin konstanthålls har valplikten därför en starkare effekt på tillfredställelse med demokratin.
Samma sak gäller för någon landspecifik faktor som kontrolleras för i modell 1.3 eftersom effekten valplikt har på tillfredställelse med demokrati även här ökar ytterligare, men vi kan inte i modellen avgöra vad det skulle kunna vara.
Mot bakgrund av ovanstående resultat finner vi alltså stöd för studiens första hypotes:
tillfredställelsen med demokratin är högre i ett land med valplikt än i ett land utan valplikt.
t-värde presenteras i parenteserna
*= (p<0,1) **= (p<0,05) ***= (p<0,01) ****=(ej justerat)
5.1.2. Test av Hypotes 2
För att testa studiens andra hypotes, att den positiva effekten av valplik på tillfredställelse med demokratin borde vara större för de som tillhör en etnisk minoritet jämfört med resterande befolkning, så inkluderas interaktionstermer i Tabell 2. Eftersom vi använder interaktionseffekter blir tolkningen av koefficienterna betydligt mer komplexa än om vi endast skulle studera de linjära sambanden utan interaktionseffekter, och är grafer till stor hjälp vid tolkning av resultaten. Syftet med Tabell 2 är att se om effekten blir svagare eller starkare med ytterligare kontrollvariabler och om effekterna är signifikanta. I modell 2.1.
testas sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin med avseende på etniska minoriteter. Vi kan alltså avläsa hur mycket effekten valplikt har på tillfredställelsen med demokratin skiljer sig för den svarta befolkningen och ursprungsbefolkningen jämfört med resterande befolkning. I modell 2.2 testar vi sedan om dessa skilda effekter förändras när vi kontrollerar för demokratinivå i respektive land. I tabellens sista modell genomförs det svåraste testet där vi utöver demokratinivå även kontrollerar för landspecifika faktorer och använder robusta standardfel för att se om interaktionseffekterna påverkas. Resultaten från modell 2.2 och 2.3 visualiseras sedan i Graf 1 och Graf 2.
Tabell 2 – Test av hypotes 2
Regressionsanalys med interaktionseffekter: Tillfredställelse med demokratin
Variabel Modell 2.1 Modell 2.2 Modell 2.3
Svart 0,0890776***
(3,88)
0,0898367***
(3,97)
0,1011106***
(4,58) Urfolk -0,0659011
(-1,93)
-0,0954378**
(-2,79)
-0,0191624 (-0,57) Valplikt 0,1041676***
(6,17)
0,1354791***
(7,91)
0,347781***
(10,50) Svart * Valplikt -0,1284617***
(-3,97)
-0,1298853***
(-0,79)
-0,0243196 (-0,79) Urfolk * Valplikt 0,4637229***
(8,24)
0,4665467***
(8,30)
0,2528324***
(4,50)
Demokrati -0,0051477***
(-10,33)
0,0380231***
(17,06)
Land NEJ NEJ JA
Robusta standardfel NEJ NEJ JA
Konstant 1,885682***
(152.87)
2,246783***
(60,61)
-1,48113 ***
(-7,94)
Observationer 44 290 44 290 44 290
Justerat 𝑅2 0,0035 0,0059 0,1166****
t-värde presenteras i parenteserna
*= (p<0,1) **= (p<0,05) ***= (p<0,01) ****=(ej justerat)
Graf 1 – Samband mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin (skapad ur modell 2.2)
X-axeln: Frivilligt val= 0 Valplikt=1
Graf 2 – Samband mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin (skapad ur modell 2.3)
X-axeln: Frivilligt val= 0 Valplikt=1
Enligt studiens andra hypotes förväntar vi oss alltså att den positiva effekt valplikt har på tillfredställelse med demokratin är större för de som tillhör en etnisk minoritet jämfört med resterande befolkning. Här visar sig resultaten skilja sig åt mellan de två etniska minoriteter vi studerar. Vi ser i Tabell 2 att det finns en stark positiv interaktionseffekt mellan urfolk och valplikt i alla modeller, även den mest restriktiva modellen, som dessutom är signifikant på en 99% signifikansnivå. Detta visualiseras i Graf 1 och Graf 2, där vi ser att tillfredställelse med demokratin ökar betydligt mer för ursprungsbefolkningen än för resterande befolkning, även när vi utsätter sambandet för svåra kontroller i Graf 2. Eftersom det inte är helt självklart hur modellerna bör specificeras kan vi alltså anta att effekten är minst så stor som i Graf 2 men ännu större om vi använder en mindre restriktiv modell.
För den svarta befolkningen däremot ser vi i modell 2.1 och 2.2 att effekten är negativ och signifikant på en 99% signifikansnivå, men att signifikansen försvinner i modell 2.3. I modell 2.3 minskar effekten till nära noll, vilket måste betyda att någon eller några landspecifika faktorer påverkar sambandet mellan valplikt och tillfredställelse för den svarta befolkningen substantiellt. Minuseffekten vi ser för den svarta befolkningen i Graf 1, som är väldigt liten, kan man tolka som att i länder utan valplikt är skillnaden större mellan den svarta
befolkningen och resterande befolkning i deras syn på demokrati jämfört med i länder med valplikt. Graf 2 indikerar att den svarta befolkningens tillfredställelse med demokratin nästan ökar i linje med resterande befolkning från ett land utan valplikt till ett land med valplikt i den mest konservativa modellen. Skillnaden är inte heller signifikant.
Ur Graf 1 läses även att tillfredställelsen med demokratin verkar vara högre för den svarta befolkningen och lägre för ursprungsbefolkningen jämfört med majoritetsbefolkningen i länder utan valplikt, och det omvända i länder med valplikt. När kontroller görs för land och robusta standardfel används i Graf 2 verkar både ursprungsbefolkningen och den svarta befolkningen vara mer tillfredsställd med demokratin än resterande befolkning i både länder med och utan valplikt. Dessa resultat är inte riktigt vad som förväntades enligt teorin, men det kan poängteras att skillnaderna tycks vara små.
Resultaten ovan ger alltså delvis stöd för studiens andra hypotes. Den positiva effekten av
valplikt på tillfredställelse med demokratin är större för ursprungsbefolkningen jämfört med
resterande befolkning, men att effekten däremot inte är större för den svarta befolkningen.
5.2 Valdeltagande som mellanliggande variabel
För att uppnå studiens delsyfte, och försöka förstå vad som ligger bakom ovanstående resultat avser studien att ta ytterligare ett steg, och testa om den mekanism som arbetats fram ur teoridelen, hypotes 3, kan ligga bakom det samband vi ser mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin.
5.2.1. Hypotes 3
För att testa om studiens tredje hypotes stämmer, att det är det ökade valdeltagandet bland etniska minoritetsgrupper som gör att tillfredställelsen med demokratin ökar bland dessa grupper i länder med valplikt, görs i Tabell 3 regressionsanalyser med interaktionseffekter både mellan etniska minoriteter och valplikt men också för etniska minoriteter och
valdeltagande. Syftet med att införa interaktioner som kontrollvariabler är att vi tror att när obligatoriskt valdeltagande införs kommer etniska minoriteters valdeltagande öka procentuellt mer vilket i sin tur gör att tillfredställelsen med demokratin ökar procentuellt mer. Det
förväntas alltså en interaktionseffekt mellan valdeltagande och etnisk minoritetsgrupp som ligger bakom interaktionseffekten mellan valplikt och etnisk minoritetsgrupp. I modell 3.1 kontrolleras sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med demokratin endast för interaktionen mellan valdeltagande och etnisk minoritetsgrupp. I modell 3.2 kontrolleras det även för demokratinivå och i modell 3.3 även för landspecifika faktorer och robusta
standardfel används.
Tabell 3 – Test av hypotes 3
Regressionsanalys med interaktionseffekter: Tillfredställelse med demokratin Valdeltagande som mellanliggande variabel
Variabel Modell 3.1 Modell 3.2 Modell 3.3
Svart 0,1233453***
(3,74)
0,1376622***
(4,18)
0,0966716**
(3,44) Urfolk -0,0859788
(-1,59)
-0,1124884**
(-2,09)
-0,1167418**
(-2,55) Valplikt 0,0237801
(1,28)
0,0607679**
(3,23)
0,1494413***
(2.22) Svart * Valplikt -0,1623098***
(-4,57)
-0,1615484***
(-4,55)
-0,0324344 (-0,96) Urfolk * Valplikt 0,4658792***
(7,26)
0,4615628 ***
(7,20)
0,2480135***
(3,92) Valdeltagande 1,000585***
(50,95)
1,01192***
(51,54)
0,8476702***
(48,4) Svart * Valdeltagande -0,0711119*
(-1,89)
-0,0912365**
(-2,43)
-0,0149568 (-0,45) Urfolk * Valdeltagande 0,0368048
(0,57)
0,0333407 (0,52)
0,1571303**
(2,72)
Demokrati -0,0058903***
(-10,77)
0,0322028***
(12,89)
Land NEJ NEJ JA
Klustrade standardfel NEJ NEJ JA
Konstant 1,272864***
(72,08)
1,679327***
(40,33)
-1,440227***
(-6,91)
Observationer 34 945 34 945 34,945
Justerat 𝑅2 0,1008 0,1038 0,2013****
t-värde presenteras i parenteserna
*= (p<0,1) **= (p<0,05) ***= (p<0,01) ****=(ej justerat)
Först och främst finner studien endast stöd för delar av hypotes två, vilket gör att hypotes tre
endast kan tänkas vara relevant i fallet för ursprungsbefolkningen. Vi vill alltså se om den
större effekten vi såg hos ursprungsbefolkningen kan bero på att denna grupp i ett land med
valplikt röstar i högre grad. När vi jämför koefficienterna i Tabell 2 med koefficienterna där
vi kontrollerat för valdeltagande i Tabell 3 ser vi att effekten valplikt har på tillfredställelse
med demokratin bland ursprungsbefolkningen i princip är oförändrad i samtliga modeller och
att de fortsatt är signifikanta på en 99% signifikansnivå. Detta betyder att det inte verkar vara
ett ökat valdeltagande som ligger bakom den större effekten vi ser för ursprungsbefolkningen.
Vi ser dock i modell 3.3 att det finns en direkt positiv effekt, som är signifikant på en 95%
signifikansnivå, där de som röstar bland ursprungsbefolkningen verkar ha en något högre tillfredställelse med demokratin jämfört med resterande befolkning. Denna effekt medierar dock inte effekten av valplikt, utan valplikt har fortfarande en lika stark direkt effekt oavsett och därför beror inte den ökade tillfredställelsen med demokratin på det ökade valdeltagandet, utan de tycks vara två helt separata effekter.
Resultaten ovan ger alltså inget stöd för vår tredje hypotes, eftersom valdeltagande inte verkar vara en mellanliggande variabel i sambandet mellan valplikt och tillfredställelse med
demokratin bland ursprungsbefolkningen.
6. Diskussion
Studien fann stöd för en del av de uppställda hypoteserna och därmed endast delar av teorin.
Att sambandet mellan valplikt och tillfredställelsen med demokratin generellt är positiv och att detta resultat är statistiskt signifikant är tydligt. Detta styrker grundantagandet i studiens teori och går även i linje med vad tidigare forskning kommit fram till (Lundell 2012; Singh 2018). Hur effekten ser ut för de etniska minoritetsgrupperna är utifrån teorin däremot inte helt vad som förväntas. För ursprungsbefolkningen är effekten betydligt starkare än för resterande befolkning, alltså stödjer resultatet att ursprungsbefolkningen faktiskt är mer nöjd med demokratin i ett land med valplikt jämfört med i ett land utan valplikt. Samma entydiga resultat finner vi dock inte för den svarta befolkningen, utan där finns det snarare indikationer på att tillfredställelsen minskar något i länder med valplikt.
När vi tittar närmare på den eventuella mekanismen bakom sambandet, att det skulle vara ett ökat valdeltagande bland etniska minoriteter som ligger bakom deras ökade tillfredställelse med demokratin, så kan vi konstatera att studien inte stödjer att så är fallet. Den större effekt på tillfredställelse med demokratin vi ser hos ursprungsbefolkningen i länder med valplikt påverkas inte då vi kontrollerar för valdeltagande, alltså finns inget stöd för hypotes 3. Detta innebär alltså att sambandet inte ser ut precis på det sätt som den framtagna teorin beskrivit.
Att brist på resurser, lägre socioekonomisk status, och marginalisering ligger bakom att
etniska minoritetsgrupper röstar i lägre grad i ett frivilligt system styrks fortfarande av
tidigare forskning, men att just ett ökat valdeltagande bland dessa grupper, på grund av att de
tvingas rösta i länder med valplikt, skulle göra att deras tillfredställelse med demokratin ökar
får inte stöd av studiens resultat. Som diskuterats tidigare i operationaliseringsavsnittet, kan
det dock finnas en viss diskrepans mellan valdeltagande i teorin, och hur det mäts i denna studie. Därför finns det skäl att tolka resultaten kring valdeltagandet med en viss försiktighet och kanske bör vi inte trots allt helt utesluta att valdeltagande kan ha en påverkan på
tillfredställelse av demokratin bland etniska minoriteter, även om inte denna studie finner stöd för att så är fallet.
Resultaten kan alltså tolkas som att en av de två etniska minoriteterna,
ursprungsbefolkningen, faktisk blir mer tillfredsställd med demokratin i länder med valplikt, men att det inte är troligt att det är det ökande valdeltagandet som är orsaken till detta. För att kunna fastlägga vad denna skillnaden i effekten valdeltagande har på tillfredställelsen med demokratin kan bero på skulle ytterligare kvalitativa studier behövas genomföras, men utifrån den bakgrund som tagits fram kring etniska minoritetsgrupper för denna studie går det att spekulera lite kring varför inte den svarta befolkningen upplever har en större positiv effekt.
En potentiell förklaring skulle kunna vara att ursprungsbefolkningen har blivit en viktig symbol för de nationella identiteterna och fått mer utrymme i politiken. Till skillnad från den svarta befolkningen har ursprungsbefolkningen inte osynliggjorts på samma sätt och de har fått fler lagstadgade rättigheter. Det skulle kunna vara så att då ursprungsbefolkningen är mer synlig så blir det i större grad denna grupp som regeringar har i åtanke när de känner sig tvingade att anpassa sin politik till minoritetsgrupper i länder där elektoratet är större, alltså i länder med valplikt. Trots att valdeltagandet även ökar bland den svarta befolkningen så är ändå denna grupp inte lika politiskt representerade och om det stämmer att ett högre valdeltagande leder till mer inkluderande policyer, som tidigare forskning har visat (Birch 2009), så kan det vara så att den svarta befolkningen inte ses lika tydligt som en grupp som behöver inkluderas eller prioriteras. Alltså kan det vara så att ursprungsbefolkningen gynnas mer av en mer inkluderande politik än personer som identifierar sig som svarta. Då politiker är mindre lyhörda mot den svarta befolkningen, och inte lyckas fånga upp deras intressen till lika stor grad blir alltså ökningen i gruppens tillfredställelse med demokratin inte lika stor.
Ett annat överraskande resultat är att etniska minoriteter generellt har svarat att de är något
mer tillfredsställda med demokratin än resterande befolkning, vilket kanske inte är det som
förväntas för grupper som är systematiskt diskriminerade. En del av förklaringen skulle kunna
vara att det i datasamlingen finns en viss bias i vem som svarat ”vet ej” eller de som inte har
svarat alls där de etniska minoritetsgrupperna är något överrepresenterade. Av de svar som
kodats om till missing values i variabeln tillfredställelse med demokratin tillhör ungefär
29,4% den svarta befolkningen och 11% tillhör ursprungsbefolkningen, trots att det endast är 24,7% av respondenterna som identifierat sig som svart och 7,2% som identifierat sig som urfolk. Det skulle kunna vara så att de som väljer att inte svara eller inte vet står mer utanför den demokratiska processen eller har sämre tillgång till information men egentligen är mer missnöjda med hur demokratin fungerar just för att de inte är en del av samhället på samma sätt. Om så är fallet kan det vara så att studien överskattar de etniska minoriteternas
tillfredställelse med demokratin något, vilket skulle kunna förklara en del av varför etniska minoriteter generellt verkar vara mer tillfredsställda med demokratin.
En annan förklaring kan ha med vårt mått på tillfredställelse med demokratin att göra. Mer precis kan olika grupper kan tänkas ha olika uppfattningar av vad ”ganska bra” innebär. Då exempelvis ursprungsbefolkningen fått fler rättigheter under 1900-talet kanske en upplever en stor förbättring, vilken övrig befolkning redan tar för givet. I denna studie är det dock
skillnaden mellan hur etniska minoriteter upplever sig tillfredsställda med demokratin i länder
