Examensarbete, 15 hp Idéhistoria C, 30 hp
Vt 2021
SKOGEN I DIALOG MED SVERIGES NATUR:
Konflikt eller samsyn på användningen av skogsmark 1977–2006?
Kristian Bodell
Abstract
This essay examines how the magazines Skogen and Sveriges Natur have used the concept of sustainable forestry in their editorial pages, as opinion leaders, during the period 1977-2006 and analyzes how the concept has changed in meaning during these years.
Innehållsförteckning
Abstract ...2
1. Inledning ...2
Introduktion ...2
Syfte och frågeställningar ...2
Teori och metod ...2
Avgränsning ...5
Källmaterialet: Varför ledarsidor? ...5
Definitioner ...5
Disposition ...6
2. Bakgrund ...6
Kort om Brundtlandrapporten – Vår gemensamma framtid ...6
Kort om tidskrifterna Skogen och Sveriges natur ...7
Hur definierar tidskrifterna ett hållbart skogsbruk idag? ...8
3. Skogen – Sveriges ekonomiska ryggrad ...10
4. Åren 1977–1986 ...11
Inför skogsvårdslagen år 1979 ...11
Förbud mot kemisk lövslykontroll ...15
1979-års skogsvårdslagstiftning träder i kraft ...17
”Skogens År” 1983 ...20
5. Åren 1987–1996 ...21
”Miljövalåret” 1988 ...21
Etiken i skogen ...24
1993-års skogsvårdslag och ett EU-medlemskap ...26
6. År 1997 – 2006 ...30
FSC – att märka miljön ...30
Opinionsundersökningar om skogen, enligt tidskrifterna ...32
Människans förhållande till naturen ...34
Hur det borde vara ...35
7. En sammanfattande avslutning ...37
8. Käll- och Litteraturförteckning ...40
Källmaterialet ...40
Litteratur ...42
Elektroniska källor ...42
9. Bilagor ...44
1. Inledning
Introduktion
Det är få människor idag som inte har hört talats om hållbarhet i någon form. Vi ser begreppet användas i samband med resor, byggande, mat och i energisammanhang, bara för att nämna några områden. En sökning på Google idag på ordet sustainability gav ungefär 928 000 000 träffar och en sökning på productivity, ett annat populärt ord i vårt marknadsanpassade samhälle, gav ungefär 263 000 000 träffar. Det vill säga, mycket slarvigt uttryckt: på varje värdeproducerande enhet så går det nästan fyra stycken naturresurser som vårdas långsiktigt.
Det skulle kunna tolkas som att hållbarheten är ett fyra gånger så populärt tema för den internetanvändande människan; eller så kanske det är fyra gånger så svårt att komma överens om vad hållbarhet är? Jämförelsen ovan säger kanske ingenting alls men nästan en miljard träffar på hållbarhet måste ändå tolkas som att det är ett högst aktuellt ämne som berör majoriteten av oss på ett eller annat sätt – vare sig vi vill eller inte. Även skogsbruket berörs förstås – men hur? Det är ett svårfångat begrepp som kan beskrivas på flera sätt beroende på vilket perspektiv som intas. Men hur olika kan tolkningarna egentligen ha varit? Det måste väl ha funnits en kärna i begreppet som alla skulle kunna ha samsats kring?
Syfte och frågeställningar
Syftet är att undersöka var ståndpunkten hos ledarsidorna i tidskrifterna Skogen och Sveriges natur låg vad gällde synen på hållbarhet i skogen under åren 1977–2006.
1. Vad menade tidskrifterna ovan att ett hållbart skogsbruk innebar, utifrån den definition som används i denna studie, och går det att under den studerade tidsperioden se en förändring i deras ståndpunkt?
2. Har det skett en förskjutning i var tidskrifterna lagt sitt fokus när det gäller de tre aspekterna ekonomi, ekologi och socialt/kulturellt?
Teori och metod
En kvantitativ innehållsanalys kommer att ligga till grund för undersökningen av det
källmaterial som ska studeras. Baserat på förekomsten av vissa ord i källmaterialet försöker jag hitta mönster för att utifrån dessa mönster kunna inrikta min analys på enbart de för undersökningen relevanta ledarsidorna. För att försöka ringa in svaren på frågeställningarna kommer jag att använda mig av närläsning av de tematiskt utvalda ledarsidorna för att där utröna var tidskrifternas ståndpunkt låg när det gällde synen på hållbarhet i skogen. Detta var baserat på ledarskribentens föreställning om hur världen och samhället såg ut och hur det borde vara och vilka moraliska, etiska och estetiska grundvärderingar som fanns att ta hänsyn till samt vilka rekommendationer som gavs vad gällde praktiska handlingar.1
1 Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018, s 133-134.
Det finns förstås flera förhållningsätt till vad det hållbara i hållbarheten egentligen innebär och jag kommer att använda mig av den uppdelning som Gulliksson och Holmgren beskriver i boken Hållbar utveckling – Livskvalitet, beteende, teknik (2015). De delar upp hållbarheten i två kategorier, en stark och en svag. Den starka hållbarheten är striktare och tillåter endast att människan ”lever på räntan” av de naturresurser som kommer att växa upp igen utan att de utarmas. Den svaga hållbarheten ger ett betydligt större handlingsutrymme och är det självklara valet när den ekonomiska utvecklingen inte får äventyras. Här talas det om
samhällets totala kapital som byggs upp av naturresurser (både förnybara och icke-förnybara), realkapital (som bilar och byggnader), humankapital (mänsklig kunskap och erfarenhet) och socialt kapital som består av ”institutioner, beteenden och andra kulturyttringar.”. Regeln är sedan att det totala kapitalet ej får minskas över tid men det blir fullt möjligt att till exempel låta brobygget gå före nyckelbiotopen, eller tvärtom, beroende på utgången av
viktningsresultatet av det totala kapitalets olika beståndsdelar. Den starka hållbarheten menar alltså att ”naturkapitalet inte får minska över tiden” medan den svaga hållbarheten handlar om “att sköta resurser så att en hållbar avkastning av varor och tjänster garanteras.”1
Alla ledarsidor från tidskrifterna Sveriges natur och Skogen under åren 1977–2006 lästes in digitalt och gjordes textmässigt sökbara genom teckenigenkänningsinläsning med hjälp av Adobe Acrobat Pro. Ett översiktligt sökdokument skapades utifrån drygt hundra
skogsbruksrelaterade termer för att få en bild av hur frekvent ord och begrepp användes av de båda tidskrifterna på deras ledarsidor2. I och med att begreppet hållbart skogsbruk aldrig användes av någon tidskrift i deras ledare under de studerade trettio åren så baserades sökningen på de tre aspekterna av hållbarhet som introducerades redan år 1987 med Our common future och som återfinns än idag, oavsett om det är från tidskrifterna ovan, SLU eller något större skogsbolag. I denna uppsats definierar jag därför begreppet hållbart skogsbruk enligt följande: Ett samlingsbegrepp för ett skogsbruk som har ett ekonomiskt, ekologiskt eller socialt/kulturellt fokus där långsiktighet, uthållighet, bärkraftighet eller liknande ord eller uttryck gör att skogsbruket får en hållbarhetskaraktär inom dessa områden.
De tre delarna ekonomi/produktion, ekologi/miljö och socialt/kulturellt studerades var för sig.
Till varje del kopplades ytterligare sökord för filtrera ut de ledarsidor som behandlade dessa delar på ett långsiktigt sätt över tid. Resultatet av den automatiska filtreringen av ledarsidorna gav underlaget för en närläsning i den kvalitativa analysen. I detta skede föll en del sidor bort om det visade sig att de inte hade någon relevans för det långsiktiga och hållbara synsättet på skogsbruket eller innehöll upprepningar som i sig inte ansågs vara relevanta.
1 Gulliksson, Håkan & Holmgren, Ulf, Hållbar utveckling: livskvalitet, beteende, teknik, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015 s. 13–14.
2Se bilaga 1
Figur 1 - En översikt av urvalsprocessen
Det slutliga urvalet av ledarsidor under åren 1977–2006 blir därmed tematisk och de nedslag den kvalitativa undersökningen gör i tid baseras således på resultatet av den kvantitativa analysen, i kombination med kvalitativ läsning.
I tabellrubriken nedan används min definition av hållbart skogsbruk för att visa fördelningen av resultatet från den kvantitativa analysen över tid, totalt 162 ledarsidor.
Helt naturligt så blir antalet träffar fler i tidskriften Skogen eftersom Sveriges natur avhandlar fler ämnen än bara skogsbruk. I avgränsningen har samma filter för sökresultat används hos båda tidskrifterna men med tillägget att Sveriges natur även hade kravet att innehålla ordet skogsbruk i någon form. Med litet god vilja går det att se fem större kluster under de ovan valda trettio åren där hållbarhet i skogsbruket har varit i fokus men då tolkningsmöjlighet av begreppet inte alltid sammanföll med större händelser i samtiden kan dessa därför ha
utelämnats eller beskrivits kursivt i den kvalitativa analysen, som utgör huvuddelen av denna studie.
För att kompensera det lägre antalet ledare hos Sveriges natur har Jonas Anshelms omfattande skrift Det vilda, det vackra och det ekologiskt hållbara (2004), som beskriver hela
opinionsbildningen i Sveriges natur under åren 1943–2002, använts som underlag för att fylla vissa luckor. Dessutom har visst redaktionellt innehåll tagits med från Sveriges natur för att undvika alltför mycket slagsida för Skogen.
Digitaliserat källmaterial från åren 1977–2007 357 ledarsidor från tidskriften Skogen och 269 ledarsidor från Sveriges natur Totalt 626 sidor
Kvantitativ analys baserad på automatisk filtrering av innehållet Sveriges natur = 56 sidor Skogen = 106 sidor Totalt 162 sidor
Kvalitativ analys baserad på manuell filtrering av innehållet
Sveriges natur = 21 sidor Skogen = 30 sidor Totalt 51 sidor
Skogsvårdslag
1979 Skogsvårdslag
1993
Skogsvårdslag 1979
FSC 1998
Skogsvårdslag 1979
Kemikalieförbud
1977 5:3-skog
1982
Skogsvårdslag 1979
”Miljövalåret”
1988
Skogsvårdslag 1979
EU-medlemskap 1994
Skogsvårdslag 1979
Riksdagsval 2002
Skogsvårdslag
Miljöbalken 1979
1998
Skogsvårdslag 1979
Att göra ett källmaterial sökbart genom att digitalisera det och därmed kunna filtrera ut det eftersökta kan vara ett mycket effektivt sätt att arbeta men det finns förstås även risker som måste tas i beaktande. Redan under digitaliseringsprocessen faller en del av innehållet bort då teckenigenkänningsprocessen missar att läsa vissa bokstäver korrekt. Ett å blir ett ä
naturvården har plötsligt blivit naturvärden i sökmotorns ögon. Ytterligare en nackdel med den automatiska metoden, som användes i kvantitativa analysen, är att datorn som söker efter orden söker just ord och inte betydelser; den läser heller inte mellan raderna och förstår inte ironi särdeles bra. I den här uppsatsen är dock min förhoppning att fördelarna ska väga tyngre än nackdelarna.
Avgränsning
Att det blev just ovan trettio år som valdes ut för digitalisering av källmaterialet berodde i första hand på att med rådande covid-19-restriktioner under tiden så var det detta material som var möjligt att arbeta med på ett effektivt sätt. I andra hand skulle jag dock kunna säga att just år 1977 är ett intressant år att börja med då 1979-års skogsvårdslag redan då diskuteras för fullt och att år 2006 blir en lika intressant avgränsning åt andra hållet då dessa trettio år kommer att täcka upp två skogsvårdslagar (år 1979 och 1993) som täcks under ungefär lika lång tid var; två lagar som dessutom, till vissa delar, kan ses som varandras direkta motpoler.
Källmaterialet: Varför ledarsidor?
Båda dessa tidskrifter kan ses som de starkaste opinionsbildarna inom detta ämne om vi utgår från antalet läsare samt den tid de varit aktiva. Det behövs inte heller mycket efterforskning för att se att deras ståndpunkter ofta är långt ifrån varandra, vilket kommer bli synligt längre fram. Inom både Naturskyddsföreningen och föreningen/tidskriften Skogen ryms förstås ett vitt spektrum av åsikter men anledningen till att välja just ledarsidorna är för att det är den sektion i tidskriften där redaktionens åsikter renodlas och tydligast kan läsas av.
Tidskriften Skogens ledare skapade i mitten av 1980-talet en uppståndelse i sin egen tidskrift i samband med deras ledarskribents kritik av SNF:s programskrift Levande skog och
redaktionen kände sig nödgad att ägna en del av ledaren i följande utgåva till att förklara syftet med just denna:
Ledarsidorna ger uttryck för de åsikter som finns inom redaktionen. Detta för att läsarna själva skall kunna ta ställning till de värderingar som präglar vårt arbete. /---/ I många skogliga frågor anser vi oss dock känna det övervägande antalet skogsbrukares åsikter så bra att SKOGENs ledarsida kan göra anspråk på att formulera en gemensam åsikt.1
Det är alltså på ledarsidorna redaktionens värderingar syns som tydligast, vilket förstås även påverkar innehållet i resten av tidskriften. Det blir också synligt ovan att ledarens funktion inte är att vinna nya prenumeranter utan att huvudsakligen bekräfta den sanning som den befintliga läsekretsen redan tror på. Vi kan anta att fler, kanske de flesta, tidningsredaktioner resonerar på liknande vis. Det är därför ledarsidorna har valts ut för att där försöka ringa in
1Bo Lindevall, ”SKOGEN och naturvården”, Skogen, 1985:7 s. 4
ståndpunkten hos de båda tidskrifterna vad gäller det minst sagt svårfångade begreppet hållbart skogsbruk.
Definitioner
Naturskyddsföreningens tidskrift heter Sveriges Natur och då källmaterialet i denna undersökning behandlar innehållet i ledarsidorna så kommer till exempel meningen
”Thunberg konstaterar i Sveriges natur att…” mena att det är just på ledarplats det konstateras något – om inget annat anges. Föreningen SKOGEN och tidskriften SKOGEN är idag samlade under samma varunamn.1 Men att använda versaler i namn underlättar inte läsbarheten så SKOGEN kommer att få nöja sig med en initial versal (gäller båda tidskrifterna) och när det hänvisas till Skogen, så är det även här, just på ledarplats i tidskriften Skogen som det syftas på – om inget annat anges. Naturskyddsföreningen (tidigare Svenska Naturskyddsföreningen) kommer förövrigt att förkortas till SNF. Ibland skrivs ledare utan att signeras och då kommer föreningens namn eller ledarskribenten att användas istället, jag kommer dock att tolka både den signerade ledaren och den osignerade som att den representerar hela redaktionens åsikt.
Vad gäller skogsvårdslagen kan det vara på sin plats att göra ett förtydligande: Jag kommer att hänvisa till en skogsvårdslag från år 1979 och en från 1993 men rent juridiskt är nuvarande skogsvårdslag från år 1979 med en lagändring 1993.2 Det är dock inte ovanligt att lagen på grund av de större förändringarna som skedde år 1993 betraktas som två olika lagar. Det är också så jag har valt att göra i denna undersökning.
Som redan nämnts så definierar jag det hållbara skogsbruket i denna uppsats som: Ett samlingsbegrepp för ett skogsbruk som har ett ekonomiskt, ekologiskt eller socialt/kulturellt fokus där långsiktighet, uthållighet, bärkraftighet eller liknande ord eller uttryck gör att skogsbruket får en hållbarhetskaraktär inom dessa områden.
Disposition
Undersökningen börjar med ett mycket kort historiskt nedslag i hållbarhetsbegreppet. Det empiriska materialet är sedan analyserat i fyra kapitel där det första blir en slags inledning till begreppet medan de tre följande behandlar tio års diskussion var för att täcka de trettio åren och eventuellt göra det lättare att se förändringar. Eftersom syftet med undersökningen inte är att visa exakt när i tiden händelser ägde rum eller när något diskuterades, utan att över längre tid se mönster och eventuella förändringar i en pågående diskussion, kommer ledarsidor från enskilda år under en tioårsperiod ej nödvändigtvis återges i kronologisk ordning.
2. Bakgrund
1 SKOGEN, Yrkesfolkets skogstidning, https://www.skogen.se/forening/det-har-vill-vi/historia (hämtad 2021-04-21)
2 SVL 1979:429, https://lagen.nu/1979:429 (hämtad 2021-04-27)
Kort om Brundtlandrapporten – Vår gemensamma framtid
Miljöproblematiken som uppmärksammades under 1960-talet ledde till att FN:s
generalförsamling beslutade att konferensen – the UN Conference on the Human Environment skulle hållas i Stockholm år 1972. Detta blev en milstolpe i FN:s arbete med hållbar
utveckling, även om begreppsanvändningen lät dröja på sig, och mötet slog fast att en god miljö är ett lika viktigt mål som fred och utveckling. Samma höst inrättades miljöprogrammet Unep1 som bland annat arbetade för att skydda den biologiska mångfalden.2
Hållbarhetsbegreppet fick sitt stora genomslag i och med att den så kallade
Brundtlandskommissionen publicerade FN-rapporten Report of the World Commission of Environment and Development: Our Common Future år 1987. Begreppet hållbar utveckling sägs ha introducerats år 1981 av den amerikanske miljövetaren och författaren Lester Brown men det var med FN-rapporten nämnd ovan som det fick sin internationella spridning.3 Brundtlandkommissionen hävdade att en ekonomisk tillväxt och en hållbart social utveckling inte är möjlig om naturresurserna överexploateras och livsmiljöer ödeläggs – Utveckling och tillväxt måste ske på miljöns villkor. Rapporten ger oss en övergripande definition av
begreppet hållbar utveckling:
En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.4
Hur detta berör skogs- och jordbruket fördjupas i ett eget kapitel i rapporten som börjar med att slå fast att
Undisturbed forests protect watersheds, reduce erosion. offer habitats for wild species, and play key roles in climatic systems. They are also an economic resource providing timber, fuelwood, and other products.5
Rapporten menar vidare att den avgörande uppgiften handlar om att hitta en balans mellan att bevara och exploatera den skogliga resursen och att en sund skogspolitik måste baseras på analyser av skogen och markens kapacitet för att ta reda på det bäst lämpade
användningsområdet för marken oavsett om det skulle vara intensivodling, ökad timmerproduktion eller skapandet av naturreservat, för att nämna några exempel.6 Det rapporten även bidrog med var uppdelningen av begreppet hållbar utveckling i tre
samspelande och stödjande dimensioner: ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet samt social hållbarhet7.
År 1992 hölls den första FN-konferensen om miljö och utveckling. Den ägde rum i Rio de Janeiro och syftet var att omsätta Brundtlandrapporten till praktisk handling. Riokonferensen, även kallad Earth Summit, engagerade såväl människor på regeringsnivå och kommunal nivå som näringsliv och frivilligorganistationer (NGO:s) och det var här principen att all
utveckling måste vara hållbar fick ett internationellt erkännande samt att alla de tre
1 United Nations Environment Programme
2 Hållbar utveckling, FN-fakta nr 2/12, https://fn.se/wp-content/uploads/2016/08/Faktablad-2-12-Hållbar-utveckling.pdf (hämtad 2021-05-03), s. 1.
3 Hållbar utveckling, FN-fakta nr 2/12, s. 1.
4 Gullikson, Håkan & Holmgren, Ulf, 2015, s. 13.
5 Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future (3.4 Forestry and Agriculture) https://sustainabledevelopment.un.org/content/documents/5987our-common-future.pdf (hämtad 2021-05-03), s. 114.
6 Ibid.
7 Hållbar utveckling, FN-fakta nr 2/12, s. 2.
dimensionerna ekonomi, ekologi och den sociala aspekten måste vägas samman när
exploateringsbeslut fattas. Ett av de viktigaste resultaten som togs fram under konferensen var Agenda 21 – ett omfattande dokument som visade hur världens länder kunde åstadkomma en hållbar utveckling och samtidigt undanröja miljöproblem och fattigdom med hjälp av
långsiktiga mål och riktlinjer. Vidare antogs Riodeklarationen med 27 grundprinciper för miljö- och utvecklingsarbete där två av dessa behandlade försiktighetsprincipen och principen att förorenaren betalar.1
Kort om tidskrifterna Skogen och Sveriges natur
Tidskriften Skogen gavs ut första gången år 1914 och har idag ungefär 80 000 läsare främst inom grupperna skogstjänstemän, entreprenörer, maskinförare och skogsägare. Under de senaste decennierna har tidskriften även arbetat för att få fram sitt budskap i såväl skola som inom politiken och dessutom finns ett engagemang att sprida det svenska skogsbrukets metoder till andra länder2. Det är förstås omöjligt att säga om tidskriften haft någon del i formandet av den svenska skogsbruksmodellen men ledarsidan avspeglar en pågående diskussion inom näringen och uttrycker en konsensus inom dessa grupper.
Naturskyddsföreningen, SNF, bildades år 1909 och gav till en början ut det årliga
medlemsbladet Sveriges natur. Det första halvan av seklet gick medlemsutvecklingen mycket trögt (5 000 medlemmar år 1955) trots ambitionen att bli en folkrörelse samt det ansenliga inflytandet i naturskyddsfrågor föreningen hade som remissinstans inte minst. SNF hade länge kämpat för ett tillskapande av Statens Naturvårdsnämnd och Statens Naturvårdsverk och när detta gick igenom i slutet av 1960-talet blev SNF en opinionsrörelse med betydligt bredare rekryteringsbas och år 1970 hade föreningen mer än 50 000 medlemmar. Medlemsantalet fortsatte att öka kraftigt under 1980-talet då olyckan i Tjernobyl, skogsdöden, övergödningen och en uttunning av ozonskiktet gjorde miljöfrågorna allt viktigare. År 1991 var
medlemsantalet uppe i 206 000. En motsvarande utveckling skedde i medlemstidskriften Sveriges natur som då hade blivit en påkostad miljötidskrift med professionell redaktion:
”Därmed hade således SNF utvecklats inte endast till Sveriges mest inflytelserika, utan också bredaste utomparlamentariska miljöorganisation”.3
Hur definierar tidskrifterna ett hållbart skogsbruk idag?
Begreppet är vedertaget hos båda tidskrifterna och har använts återkommande under de senaste åren. På båda tidskrifternas hemsida finns en definition av vad de själva anser vara ett hållbart skogsbruk.
Hos tidskriften Skogen är betydelsen relativt kortfattad där de menar att ett hållbart skogsbruk är ett ”skogsbruk enligt principerna för hållbar utveckling, dvs. långsiktig och uthållig
skogsproduktion under hänsyn till naturvård, landskapsvård m.m.”. De lutar sig vidare mot FAO:s (Food and Agriculture Organization) definition och framförallt mot Forest Europe då
1 Hållbar utveckling, FN-fakta nr 2/12, s. 2.
2 SKOGEN, Yrkesfolkets skogstidning,
3 Anshelm, Jonas, Det vilda, det vackra och det ekologiskt hållbara: om opinionsbildningen i Svenska naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges natur 1943-2002, Univ., Umeå, 2004. S. 9.
de justerat betydelsen efter just europeiska förhållanden och definierar ett hållbart skogsbruk som:
förvaltning och nyttjande av skog och skogsmark på ett sådant sätt, och i en sådan takt att dess biologiska mångfald, produktivitet, föryngringskapacitet, vitalitet och förmåga att både nu och i framtiden fylla viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå bevaras, utan att andra ekosystem skadas.1
Definitionen ovan skrevs år 2000 och de tillägger att tillägg och korrigeringar kan förekomma på webbplatsen. År 2017 antog föreningen som står bakom tidskriften en ny vision som löd:
Ett hållbart skogsbruk som tar vara på skogens alla möjligheter. Skogen kan ge mer virke, mer inkomster, mer kapital, mer mångfald, mer stolthet, mer upplevelser, mer skönhet, mer jakt, mer hälsa, mer glädje, mer klimatnytta och mer sysselsättning.2
Denna vision uppdaterades dock redan år 2019 till att enbart behålla den första meningen i citatet. I övrigt finns ett flertal artiklar på deras webbplats som troligtvis fördjupar innebörden av betydelsen av vad de anser vara ett hållbart brukade av skogen idag men det är inget som denna studie tar fasta på.
Även i Naturskyddsföreningens medlemsskrift Sveriges natur riktar definitionen in sig på de tre (i deras mening oskiljbara) aspekterna miljö, ekonomi och den sociala-kulturella. De har samarbetat med sju andra organisationer för att konkretisera vad som egentligen menas med det hållbara skogsbruket. Miljödelens beskrivning blir i och med att den baseras på Sveriges miljömål rätt så omfattande och detaljrik. I huvudsak används målen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv som utgångspunkt men ytterligare nio mål som har koppling till
skogsbruket nämns som viktiga. Den ekonomiska delen blir inte lika utförlig men det
konstateras att den ”måste ta upp hur vi kan och bör använda skogens råvara i utvecklandet av ett hållbart samhälle. Här är sektorer som energi och byggande centrala.”. De nämner även vikten av andra skogsrelaterade näringar samt lönsamheten för den privata skogsägaren.
Beskrivningen av den sociokulturella delen är att den: ”Innefattar skogens betydelse för friluftsliv, lärande, välbefinnande och i förlängningen folkhälsa. Kulturvärden knutna till skogen måste också beskrivas i denna del av hur ett hållbart skogsbruk bör se ut.”. Slutligen konstateras att:
I alla tre dimensioner ingår självklart att skogens alla ekosystemtjänster ska bevaras för kommande generationer. Råvaran utgör endast en av dessa tjänster. Beskrivningen av det hållbara skogsbruket måste utgå från vedertagen kunskap kring ekosystemtjänster och markanvändningen måste ske inom de ramar som ekosystemet och naturen sätter.3
Vid en snabb jämförelse så är likheterna stora. Må vara att SNF har samlat mer information i ämnet på samma ställe för att lättare få ett grepp om vad det handlar om medan Skogen hänvisar till annat innehåll sin hemsida som eventuellt förtydligar begreppet; och visst är det tydligt att SNF utgår från miljön och ser på begreppet medan Skogen istället betonar
1 SKOGEN, hållbart skogsbruk, uthålligt skogsbruk, https://www.skogen.se/glossary/hallbart-skogsbruk-uthalligt-skogsbruk (hämtad 2021-03-23)
2 SKOGEN, hållbart skogsbruk, uthålligt skogsbruk.
3 SNF, Hållbart skogsbruk – vad är det?, https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/skog/vart-arbete/svenska- skogen/hallbart-skogsbruk (hämtad 2021-03-23)
produktion och ekonomi när tidskriften ser på samma begrepp. Kring själva essensen i definitionen råder det dock till synes en övergripande konsensus.
Men hur har det sett ut i debatten som ligger till grund för dagens ståndpunkt hos de två? Vi börjar med att se på ett ekonomiskt begrepp som under en period av tidskriften Skogen var ofta återkommande och beskrev betydelsen av skogsbruket för samhällets goda och
långsiktiga levnadsstandard.
3. Skogen – Sveriges ekonomiska ryggrad
De flesta har nog hört talats om Sveriges gröna guld och att den svenska skogen har haft en stor betydelse för uppbyggnaden av landets rikedomar är en självklar uppfattning för nästan lika många. Detta var också någonting tidskriften Skogen tog fasta på och återkommande använde i sin ledare, även om tidskriften oftast förkroppsligade skogen när den beskrev vilken oersättlig roll den (läs skogsbruket) har haft för vårt samhälles uppbyggnad, samhällets
varande och inte minst betydelsen för samhällets framtid.
Så här skrev till exempel Bo Lindevall i en ledare, som för övrigt avhandlade ämnet älgskador i skogsbruket: ”Skogsbruket är ryggraden i Sveriges ekonomi. Skogsbruket arbetar i ett 100- årigt perspektiv med att bygga upp en naturresurs för framtida generationer att leva av”.1 Detta är en mening som återkommer, med viss variation förstås, nästan ett 30-tal gånger under de studerade trettio åren, dock inom ett tidsspann på fjorton år. De sammanhang som detta sätt att beskriva skogsnäringen på varierar förstås men det var alltid ett sätt att markera vikten av skogsbrukets roll i rikets långsiktiga ekonomi oavsett om det handlade om påhopp från politiskt håll2, oro för att skogsdöden skulle drabba Sverige,3 irritation över att känna sig förbisedda av politiker och missförstådda av allmänheten4 eller för att skogsnäringens ekonomiska roll ansågs förtjäna att den gavs en särställning av statsmakterna.5 Förutom att Sveriges ekonomiska ryggrad var ett tungt begrepp att använda när det behövdes extra artilleri från ledaren i sakfrågor så användes det antagligen av flera anledningar. Sedan ett antal år tillbaka hade skogsnäringen sakta med säkert minskat sin ekonomiska roll om vi ser till den del skogsnäringen stod för av Sveriges totala BNP. Så kanske var det även ett sätt att hålla kvar något vid liv som sakta men säkert minskade i betydelse eller helt enkelt för att passa på att använda uttrycket medan begreppet den ekonomiska ryggraden fortfarande kunde sägas motsvara skogsnäringens reella roll för landets BNP.6
Även om inte ledarsidorna i Sveriges natur använde just uttrycket Sveriges ekonomiska ryggrad och ej heller använde något liknande uttryck lika frekvent så konstaterades det år 1978 att virket var landets viktigaste produkt och att det förhoppningsvis så skulle förbli även
1 Bo Lindevall, ”Älgvård på skogens villkor”, Skogen, 1987:3, s. 11.
2 Bo Lindevall, ”Kunskaper och beslut”, Skogen, 1984:5/6, s. 6.
3 Bo Lindevall, ”Marken måste skyddas”, Skogen, 1989:11, S. 5.
4 Bo Lindevall, ”Skogen inför valet”, Skogen, 1985:1, s.4. och Bo Lindevall, ”Kalldusch från Sifo”, Skogen, 1986:5, s. 7.
5 Bo Lindevall, ”Skogen behöver en egen myndighet”, Skogen, 1992:10, s. 5.
6 Se bilaga 2
i framtiden.1 En liknande beskrivning återkom ett år senare2 och utvecklades år 1985 i samband med Naturskyddsföreningens skogskampanj där det i sammanfattningen av SNF:s syn på skogsbruket fastslogs att ”skogsnäringen är av central betydelse för Sveriges ekonomi och att virkesproduktion måste förbli en huvuduppgift för den alldeles övervägande delen av Sveriges skogar”.3 Att både Skogen och Sveriges natur ansåg att skogen var en mycket viktig del av landets långsiktiga ekonomi var tydligt men det som skilde dem åt var att den senare aldrig lämnade ståndpunkten ovan utan att poängtera att ekonomin alltid var sekundär i relation till naturresursen.
Även om användningen av begreppet Sveriges ekonomiska ryggrad upphörde i Skogen under 1999 så finns det inga tvivel på att uppfattningen att skogsnäringen var av central betydelse för den svenska välfärden och för kommande generationer var lika stark år 1977 som 2006 (och antagligen är än idag!) även om uttryckssättet har ändrats. Vad gäller Sveriges natur så återupprepades inte virkesproduktionens centrala roll för ekonomin efter år 1985 men
däremot så började det under de sista studerade åren att skrivas om miljöekonomernas nya sätt att se på de värden skogen besitter i form av ekotjänster. Det konstaterades att det var svårt att sätta exakta prislappar på det naturen gjorde för människan (till exempel pollinering) men det var uppenbart att det handlade om stora värden. Ledaren avslutades med ”[t]jänstesamhället sägs vara nästa tillväxtsektor. Så varför inte börja med att sätta fart på produktionen av ekotjänster?”.4 Så om Skogen och Sveriges natur var relativt överens om virkesproduktionens roll för Sveriges framtid till i mitten av 1980-talet så avtog framställningen av dess betydelse från SNF:s håll, åtminstone så var det ingenting som basunerades ut på ledarplats i Sveriges natur längre.
4. Åren 1977–1986
Inför skogsvårdslagen år 1979
Vi hoppar tillbaka några år. Till tiden när skogsvårdslagen fortfarande baserades på lagtexten från år 1948. Denna lag grundade sig i två skogspolitiska målsättningar där den ena var att en större och mer värdefull timmerproduktion skulle uppnås. Lärdom hade tagits från tidigare år och nu skulle den växande skogen skyddas under längre perioder och investeringar skulle göras i områden som saknade värdefull skog. Det andra målet handlade om en strävan efter jämnare takt med avverkningar vilket skulle gynna arbetsförhållanden och ekonomin i stort för skogsindustrin. Portalparagrafen i skogsvårdslagen från år 1948 gav oss
Skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles.5
1 Bo Olsson, ”En lag om skyldighet att leverera virke?!, Sveriges natur, 1978:6, s. 374
2 Bo Olsson, ”Kommer skogen att få leva?, Sveriges natur, 1979:4, s. 141-142
3 Bengt Hamdahl, ”Naturvården gäller naturen och framtiden”, Sveriges natur, 1985:3, s. 11.
4 Osignerad ledare, ”Tjänster som växer”, Sveriges natur, 2007:2, s. 10.
5 Skogspolitisk historia, Rapport 8A, 2001, http://shop.skogsstyrelsen.se/shop/9098/art45/4646045-67b381-1695.pdf (hämtad 2021-05-22), s. 54.
Redan år 1903 infördes regler för återväxtåtgärder, som ändrades flertalet gånger, men 1948- års skogsvårdslag kan ändå ses som exploateringsinriktad utan nämnvärd hänsyn till naturen.
Naturvårdshänsynen infördes dock i denna lag, men först år 1975.1
Hösten 1973 tillsattes en skogsutredning som resulterade i ett slutbetänkande år 1978 som fick titeln Skog för framtid. En huvuduppgift var att skapa ett system för att kunna göra rullande virkesbalansutredningar vilket i sin tur resulterade i tre olika alternativ som visade hur skogsnäringen skulle kunna se ut under en kommande 100-årsperiod. Ett av alternativen påminde mycket om hur det sett ut under 60- och 70-talen men med en bättre
beståndsanläggning samt effektivare bortröjning av lövsly. Det andra alternativet var betydligt intensivare med plantering av contortatall i Norrland, tre gånger så hög skogsmarksgödsling samt omfattande dikning.2 I alternativ 3 visades ett scenario där ämnen som hade aktualiserats i samhällsdebatten togs i beaktning, det vill säga restriktioner kring kemiska
bekämpningsmedel, gödsling och dikning. Detta skulle resultera i att skogsindustrikapaciteten endast kunde utnyttjas till 75% (till skillnad från 85% i alternativ 1 och 90% i alternativ 2) samt att det skulle få omedelbara negativa konsekvenser för sysselsättningen och ekonomin. I direktivet till utredningen anges att målet är en långsiktig och hög produktion i skogsindustrin utifrån samhällets bästa vilket skulle bland annat bidra till full sysselsättning, ekonomisk tillväxt och god natur- och miljövård. Av de tre presenterade alternativen menade den sittande utredningen att alternativ 2 passade bäst mot direktivet.3
Tidskriften Skogen ägnade ledaren i andra utgåvan år 1978 åt att kommentera ovan utredning och började med att konstatera att det förespråkade alternativet var ”en fin insats för att rikta nationens uppmärksamhet på skogens möjligheter” och förklarade att det visst var möjligt att överavverka då systemet för att beräkna virkesbalansen hade med i beräkningen att
virkesförråden skulle minska till en början men att det redan efter sekelskiftet skulle komma en rejäl vändning för att leda till ett optimalt tillstånd år 2078. Ledarskribent Henning Hamilton ställde sig dock frågan:
Är det givet att vi även när det gäller skogen ska leva över våra tillgångar? En anpassning av avverkning till tillväxt för oss dessutom snabbare till uppförsbacken. Mot detta får alla nackdelarna av en åtstramning vägas. Moralen: Lånar vi till överkonsumtion av kommande generationer?4
En till viktig punkt som måste tas i beaktning enligt Hamilton var att om skogsnäringen skulle gå på det andra alternativet med ett intensivt skogsbruksprogram måste kemiska
bekämpningsmedel, som DDT och fenoxisyror, fortsätta att användas innan det fanns något lämpligare - ”Detta är viktigt. Fackföreningsledare och politiker har ju tidigare inte gärna velat ta dessa våra dagars skamord i sin mun.”.5 Värt att nämna i sammanhanget är dels att Henning Hamilton syftade till en tillfällig överkonsumtion av virkesförrådet och inte den totala skogliga resursen men det pågick också en intensiv debatt i Hamiltons samtid om kemikalieanvändningen i skogsbruket. En debatt som började med en uppmärksamhet på de eventuella risker användningen hade för skogsarbetarna vilket ledde till förslag på ändrade arbetsrutiner. Fokus skiftades dock när miljörörelsen riktade sin uppmärksamhet på
1 Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, 2. uppl., Iustus, Uppsala, 2008, s. 468.
2 1973 års skogsutredning, Skog för framtid: betänkande, LiberFörlag/Allmänna förl., Stockholm, 1978
3 Ibid.
4 Henning Hamilton ”Verkligheten bistrare”, Skogen, 1978:2, s. 4.
5 Ibid.
kemikalieanvändningen och de risker den utgjorde mot ekosystemet och allmänhetens hälsa.1 Så ett av Hennings Hamilton bidrag till den debatten blev att kemikalieanvändningen var ett nödvändigt måste för att upprätthålla förutsättningarna att följa lagen och inte desto mindre:
att undvika skuldsättning till kommande generationer.
Bo Olsson, SNF, fokuserade på bristerna i utredningen ovan i oktober 1978 av Sveriges natur och inledde med att
Virke - inklusive olika varor som framställs av virket - tillhör vårt lands allra viktigaste produkter, både här hemma och på våra exportmarknader /…/ Självklart måste en viktig utgångspunkt för vår framtida skogspolitik vara att möjliggöra att virket behåller sin plats i Sveriges ekonomi.2
Han fortsatte sedan med att den viktigaste utgångspunkten måste vara att skogsbruket ska vara uthålligt: ”dvs. inte ta ut mer virke ur skogen än som växer till och inte använda metoder, som på längre sikt försämrar produktionsförmågan” och precis som Skogen gjorde med jämna mellanrum så vände sig Bo Olsson till beslutsfattare när han avslutade sin ledarspalt:
Låt oss hoppas att beslutande politiker den dag voteringsknapparna skall användas har kurage att vidga vyerna och se till hela landets bästa. Olika politiker har säkert olika uppfattning om vad detta innebär, men en sak borde de vara ense om: 1973 års skogsutrednings förslag är inte till hela landets bästa.3
Tidskriften Skogen lät Skogsstyrelsens generaldirektör Bo S Hedström ta ledarplatsen
sommaren 1978 och hans budskap var att om det ska gå att leva upp till den kommande lagen så är de åtgärder som angrips av en del [miljö]grupper nödvändiga – inte bara för att uppnå ett gott resultat men också av omtanke om framtidens generationer:
Vore det inte av omtanke om kommande generationer kunde man strunta i dikning av myrar, inte bry sig om hur många träd det blir per hektar och om det blir barrträd av god kvalitet eller lövsly skulle vara ointressant. Det framhålls aldrig i den allmänna debatten att det är just omtanken om kommande generationer att bevara deras handlingsfrihet att använda skogen som är grunden för skogspolitiken.4
Till denna omtanke nämnde generaldirektören även vikten av att forskarna noga skulle följa vad som hände i skogen och att de skulle säga ifrån om de såg tendenser på att brukandet var på väg åt fel håll. ”Vi får aldrig använda metoder som gör att vi på sikt försämrar markens produktionsförmåga. Vi måste hela tiden se till att vi inte ens tar några risker av betydelse i den vägen.”.5 Avslutningsvis ställde han sig frågan:
Kommer dagens människor att kunna acceptera att skogsmännen – skogsarbetare ·, skogsägare och skogstjänstemän - får förtroendet att skapa skog som ger en framtida hög virkesproduktion och som blir en trivsam källa för rekreation och friluftsliv, att skapa Skog För Framtid. Det är trots allt 100.000-tals skogsmän som skapat den skog, som så många slår vakt om och vill bevara.6
I samband med en kongress i Oslo den 30 juni 1978 gjorde representantskapet i Nordisk Skogsunion ett gemensamt uttalande med liknande tema men riktad till regeringarna i
1 Lisberg Jensen, Ebba, Sätt stopp för sprutet! Från arbetsmiljöproblem till ekologisk risk i 1970-talets debatt om hormoslyr och DDT i skogsbruket, (2006), http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1405533/FULLTEXT01.pdf, (hämtad 2021-04- 26), s. 197.
2 Olsson, Sveriges natur, 1978:6.
3 Ibid.
4 Bo S Hedström ”Får skogsfolk förnyat förtroende?, Skogen, 1978:8, s. 4.
5 Ibid.
6 Ibid.
Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island för att markera att en genomtänkt skogspolitik inte bara var viktig just då men också för alla kommande generationer. Resolutionen fick i denna utgåva av Skogen ta över ledarplatsen och förutom att den nämnde skogens betydelse för vårt folks levnadsstandard, att trä var en förnyelsebar råvara, att skogen ”ger även hälsa och naturupplevelser för alla”1 så fick följande budskap en central plats:
De marker, som står till buds för skogsproduktion, kan med rimliga insatser få en betydligt större avkastning. Detta är vi skyldiga de kommande generationer som skall överta en värld med ständigt minskande naturtillgångar. /---/ Detta kan ske genom en skogspolitik där bl a skogbrukets långsiktiga finansiering tryggas.2
Det här uttalandet gick helt i linje med 1978-års skogsbetänkande, som låg till grund för den kommande skogsvårdslagen. Vid årets slut ägnades ytterligare en ledare i Skogen åt att förklara vikten av en genomtänkt skogspolitik och denna gång fick Skogsstyrelsens tidigare generaldirektör Fredrik Ebeling ta ledaren. Han inledde med att de förnyelsebara
naturtillgångarna skulle komma att bli allt viktigare med tiden och om vi skulle undvika den slutliga katastrofen så måste ”mänsklighetens livsresurser utnyttjas med större omdöme och bringas till en jämnare fördelning”. Han menade vidare att grunddragen i skogspolitik måste fastläggas och fasthållas i ett sekellångt perspektiv och hans kommentar till den samtida debatten blev:
Av åtskilliga debattinlägg att döma förefaller det som om man tycks tro att det där med skogarnas virkesproduktion är något "som man kan dra på och strypa ner" i takt med konjunkturerna – ungefär som när man öppnar och stänger en vattenkran. Att det kommer "surt efter'' och "att många år få gälda vad stunden brutit'', förefaller många att kallt bortse från eller vara ovetande om.3
Ebeling konstaterade vidare att det i, ”dagens labila politiska situation”, inte var en lätt uppgift att ta fram styrmedel ”som gör det möjligt att sköta den förnybara naturresursen skog på ett långsiktigt och samhällsekonomiskt förnuftigt sätt” och det blev inte lättare när
massmediedebattens präglades av en hårresande ensidighet och den ”inriktar sålunda allt intresse på skogslandskapets olika kvaliteter som rekreationsmiljö för stressade
tätortsmänniskor.”.4
En helt ny skogsvårdslag är i detta skede nära förestående och även om slutbetänkandet för denna i grunden var på gränsen till extremt produktionsinriktad så fanns det flera inslag av naturvårdshänsyn som antagligen sågs som kommande kostnader eller förlorade inkomster för en del. Dessutom var skogsbrukets konsekvenser för naturvården sedan mitten av 1970-talet i centrum för SNF:s opinionsbildning där skogsbolagen anklagades för att enbart betrakta skogen som ett virkesförråd som riskerade en avverkning snabbare än tillväxten som i sin tur skulle kunna leda till en utarmning av naturen. Vidare så lämnade SNF i samma veva in en skrivelse till jordbruksdepartementet med kravet att den kemiska lövslybekämpningen måste avvecklas. I SNF:s skrift Levande Skog (1978), som till viss del var en kommentar till skogsvårdsutredningens mer produktionsinriktade alternativ, gav de sina egna krav på hur skogen borde vara:5
1 Hakon Frölund, Haukur Ragnarsson, Hans Kr. Seip, J. E. Arnkil, Per Sköld, ”Resolution, Från representantskapet i nordisk skogsunion till regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Skogen, 1978:9-10, s.4.
2 Ibid.
3 Fredrik Ebeling, ”Skogspolitikens dilemma”, Skogen, 1978:13, s. 4.
4 Ibid.
5 Anshelm, 2004. s. 76.
En varierad skog med plats för en rik flora och fauna, inhemska trädslag, tillståndsplikt för dikning, mindre kalhyggen samt ett skogsbruk utan kemikalier.1
Med tanke på att de två stora rådande synsätten vid denna tid började skilja sig mycket åt var det kanske inte konstigt att skogsnäringen såg med oro på miljörörelsens inverkan. Hotet om en eventuell omställning, som skulle bli direkt kännbar, försökte näringen inte bara avvärja med argumentet att de visade omtanke för kommande generationer utan även genom att uppmärksamma risken för den totala katastrofen om skogsbruket skulle tvingas till förändring.
Om vi enbart ser till den ekonomisk aspekten i begreppet hållbart skogsbruk utifrån
ledarsidornas ståndpunkter så överensstämmer de i stort sett utifrån de två kategorierna stark och svag hållbarhet. Båda tidskrifterna ansåg att skogen i huvudsak skulle användas för virkesproduktion och att detta skulle ske på ett hållbart sätt där markens produktionsförmåga inte försämrades och att virkesförråden inte skulle minska.
Förbud mot kemisk lövslykontroll
År 1977 förbjöd jordbruksutskottet användningen av fenoxisyran 2,4,5-T2 vilken användes på särskilt motståndskraftiga och till synes onyttiga trädarter. Tidskriften Skogen menade att detta kunde skapa problem då de övriga fenoxisyrorna inte fungerade tillfredställande i vissa miljöer och menade att
Förbudet är inte fotat på sakliga grunder. Det medger både utskott och jordbruksminister. En enig internationell expertis förklarade för bara några månader sedan att det inte fanns skäl för förbud för fenoxisyror – inkl 2,4,5-T. Man stödde sig på ett forskningsmaterial av unikt omfång. Få preparat har det forskats kring så mycket som fenoxisyrorna. En fenoxisyra är i strikt mening inte ens ett gift.3
Henning Hamilton fortsatte ledaren med att klargöra att opinionen mot de kemiska
bekämpningsmedlen inte skapades av fenoxisyrorna själva då det inte veterligen uppkommit ett enda falla av allvarlig skada, utan i detta fall handlade det troligen om en liten grupp högljudda människor som med massmedias hjälp skapade rubriker baserade på god tro snarare än sakkunskap.4 Under sjuttiotalet producerades en hel del vetenskapliga utredningar om bekämpningsmedel inom skogsbruket och utifrån naturvetenskapen upprätthölls
grundinställningen att en kemikalie är ofarlig tills motsatsen är bevisad. Det var också naturvetenskapen som så småningom skulle visa på riskerna för människa och natur.5 Så när Henning Hamilton baserade sitt resonemang på att miljörörelsen skrämmer upp människor utifrån tro medan skogsnäringen lutar sig mot expertis och en diger forskning så är det i en turbulent tid då både experter och myndigheter genomgick dramatiska förändringar som till sist kom att förändra lagstiftningen
Tre år senare återkom Henning Hamilton i ämnet kemisk lövslyskontroll och konstaterade att barrplanteringar på många håll i landet förkvävdes av lövsly efter DDT-förbudet och där hyggesvila hade praktiserats stod lövslyet så tätt att manuell rensning och skogsodling ej längre var genomförbar. Detta innebar att det, enligt Skogen, inte längre gick att upprätthålla
1 Ibid.
2 2,4,5-Triklorfenoxiättiksyra (2,4,5-T) är en kemisk substans som tidigare ingick i herbicider, däribland Agent Orange och Hormoslyr, https://sv.wikipedia.org/wiki/2,4,5-Triklorfenoxiättiksyra, (hämtad 2021-05-22).
3 Henning Hamilton, ”Miljöpolitik och påtryckning”, Skogen, 1977:7, s. 263
4 Ibid.
5 Lisberg Jensen, Ebba, 2006, s. 198.
den nya skogsvårdslagens krav på ökad virkesproduktion, det vill säga barrvirkesproduktion, och om den skulle upprätthållas så var de ekologiska skälen lika tvingande som de
ekonomiska att använda kemisk lövslykontroll.1
Regeringens proposition med förbud mot flygbesprutning av lövsly är en sorglig bekräftelse på att politikerna offrar näringens långsiktiga intressen - och därmed samhällets - för att i stället vinna en kortsiktig framgång hos en högröstad opinion.2
Henning Hamilton menade att problemet var att politikerna påverkades av den högröstade opinionen och eftersom skogsbruket endast stod för en mycket liten del av de kemiska medlen som användes i samhället var det ett billigt pris att betala: ”Att offra 2% och få tyst är ett billigt pris. Där väger förnuft och logik lätt. Långsiktig samhällsnytta /…/ offras för kortsiktig partinytta.”. Han slog också fast:
Att skapa en framtidsskog av hög kvalitet kräver omtanke, stora kostnader och en långsiktig tro på framtiden. De nordiska länderna hör till de få som inte bara i tal utan också i handling kunnat bygga upp en uthållig skogsproduktion av hög kvalitet.3
Skogen konstaterade att då partitaktik och demonstranthopar styrde regeringens beslut i skogsfrågor innebar det också att en värdelös slyskog skulle komma att breda ut sig över vårt land. Då Hamilton ansåg att sakkunniga inte längre var efterfrågade vände han sig
avslutningsvis till
den lilla skara orädda politiker som trots risken av allmän mobbning vågar säga ifrån till sina väljare vad kortsiktiga och populära beslut kan kosta kommande generationer i form av förlorad virkesproduktion.4
Henning Hamilton beskrev vid denna tidpunkt en del av det hållbara skogsbruket som en långsiktig näring vars omsorgsfullt genomtänkta beslut idag visade på resultat många år senare. Det vill säga ekonomiska resultat. Hans ibland högstämda retorik riktade kritik mot miljörörelsen, och de som stöttade den, vars agerande visade på att de ville beröva kommande generationer en ekonomisk trygghet. Det fanns dock en orättvisa i skogsluften som kan ha påverkat ledarskribent Hamilton. Det var jordbruket som stod för den absolut största mängden bekämpningsmedel som användes men tyngden av kritiken riktades mot skogsbruket där kemikalieanvändningen hade nyttjats effektivt sedan sextiotalet och var dessutom kopplat till införandet av det storskaliga mekaniserade skogsbruket.5 Det var även det stora genombrottet för skördare6 och skogsbrukets produktivitet fortsatte att skjuta i höjden. Så visst fanns det en stor osäkerhet och oro över vad ett kemikalieförbud skulle få för ekonomiska konsekvenser i framtiden men även omedelbara konsekvenser då det omgående skulle behövas alternativa metoder för lövslykontroll som skulle vara mer kostsamma.
I samband med att fenoxisyran 2,4,5-T och DDT förbjöds till förmån för glyfosfat och pyretroider skrev Bo Olsson i sin ledare i Sveriges natur att dessa ersättningsmedel på vissa sätt var mer skadliga än de som de skulle ersätta, även om de i andra avseenden var bättre.
Han påpekade även att björkslyet var för värdefullt för att sprutas bort och att det överlag vore bättre att skogsbruksmetoderna ändrades istället för att ändra skogsbruksgifterna. Han
1 Henning Hamilton ”Skogsproduktionen offras”, Skogen, 1980:4, s 4
2 Ibid.
3 Ibid.
4 Ibid.
5 Lisberg Jensen, Ebba, 2006, s. 199.
6 Maskiner som sköter alla avverkningsmoment – fällning, kvistning, kapning och sortering (Atlas s 132)
hoppades att skogsbruket skulle komma till den insikten själv men fram till dess skulle SNF fortsätta kräva det.1
Bengt Hamdahl, Sveriges natur, konstaterade i sin ledare att den del bekämpningsmedel som jordbruket använde var mångdubbelt högre än inom skogsbruket men att skogsbruket, trots detta, i debatten hade fått stå i förgrunden för naturvårdsrörelsens intressen. Detta skulle enligt ledarskribenten ha sin grund i de dramatiska förändringar som hade skett inom skogsbruket under en relativt kort tid.2 Han återkom i ämnet två år senare när den kemiska lövslybekämpningen var på väg att förbjudas helt. Han ansåg att detta var på tiden och att skogsbruket nu fick en konsekvent linje att rätta sig efter och konstaterade att ”[o]m förslaget går igenom är det otvivelaktigt ett steg mot ett skogsbruk med ett större mått av ekologisk grundsyn.”.3 Vad gällde SNF:s fortsatta arbete mot att förbjuda bekämpningsmedel så riktades det i huvudsak mot jordbruket.
1979-års skogsvårdslagstiftning träder i kraft
När skogsvårdspropositionen från regeringen väl lades fram år 1979 ansåg dock SNF att kritiken mot skogsvårdsutredningen som började redan år 1973 till viss del hade gett resultat i och med att flera förslag om ökad exploatering och ökat virkesuttag hade strukits och förslag om begränsning av kemikalieanvändning samt bevarande av urskog tillkommit. Däremot återstod en del oklarheter på många andra områden.4 Bengt Hamdahl, SNF, påpekade att
"Skogen är en hela nationens tillgång, som skall bevaras och vårdas - inte bara med tanke på virkesproduktion utan också som naturtyp och rekreationskälla"5 men att en sådan
målsättningsdeklaration helt saknades i regeringens skogsproposition.
Naturvårdssynen som infördes år 1975 blev för övrigt en del av portalparagrafen i 1979-års skogsvårdslag som kom att lyda:
Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen.6
Båda tidskrifterna inväntade den nya lagen med viss tillförsikt och när den väl hade börjat gälla den första januari 1980 så inledde Skogens Bo Hedström med att konstatera att
förutsättningarna för svenskt skogsbruk att få förståelse borde bli bättre än det varit i och med den nya lagen. Under det föregående decenniet hade det varit svårt att förklara för
allmänheten varför det krävdes rationella metoder för att bedriva skogsbruk, menade Skogen:
Det har varit svårt att få förståelse för att skogsbruk är en ekonomisk hantering, att svensk skogsnäring bedrivs i en hård internationell konkurrens /---/ Det ter sig mycket egendomligt att de som arbetar i
1 Bo Olsson, ”Ändra skogsbruket – inte gifterna!”, Sveriges natur, 1979:3, s. 99.
2 Bengt Hamdahl, ”Jordbruket och naturvården”, Sveriges natur, 1979:6, s. 225
3 Bengt Hamdahl, ”Kemisk lövslybekämpning förbjuds – och sedan?”, Sveriges natur, 1981:6, s. 225
4 Anshelm, 2004, s. 78.
5 Bengt Hamdahl, ”Skog och energi” Sveriges natur, 1979:3, s. 97.
6 Skogsvårdslag (1979:429) https://www.lagboken.se/Lagboken/start/miljoratt/skogsvardslag-1979429/d_2597312-sfs- 1979_429 (hämtad 2021-04-22)
skogsbruket nästan skall behöva be om ursäkt för att de utför en gärning som har så stor betydelse både i nuet och för framtiden.1
Bo Hedström förutspådde dock att klimatet skulle förbättras för skogsnäringen under 1980- talet då massmedia hade börjat uppmärksamma problemet med virkesförsörjning till industrierna, att skogen skulle komma att bli en del i att lösa energifrågan och att en allmän insikt om skogens stora roll för landet hade börjat sprida sig.
Dock dröjde det inte länge innan oron att den nya lagen skulle bli för tvingande visade sig hos båda tidskrifterna – även om det var från två olika utgångspunkter. Hos Sveriges natur
handlade kritiken (som redan kom i augusti 1979) om att skogsägare som tidigare haft
möjlighet att sätta av gammal skog nu skulle bli tvingade att avverka, dessutom utan att (annat än i undantagsfall) kunna välja någon alternativ metod än trakthuggning – vilket gynnade virkesproduktionen men definitivt inte skogens användning som rekreationskälla eller som hemvist för växter och djur.
Praktiskt taget alla är idag medvetna om att skogen är vårt lands kanske viktigaste och mest mångsidiga förnybara naturresurs. Självklart ska vi utnyttja denna resurs för en uthållig virkesproduktion. Men borde det inte vara lika självklart att även andra nyttigheter, som en levande skog kan ge, ska tas till vara och garanteras fortbestånd? /---/ Och tar vi inte onödigt stora risker i fråga om vår handlingsberedskap att klara framtida omställningar, om vi likriktar skogsbruket ännu hårdare än idag?2
Sveriges naturs Bo Olsson menade dessutom att det borde vara upp till markägare att själv välja skogsbruksmetod, att riskerna med ett än mer likriktat skogsbruk borde tas i beaktning och just därför låg det i samhällets intresse om en markägare skulle välja en annan metod än det som var rådande hos det stordriftsinriktade skogsbruket. Han avslutade med att lagen var
”ljumt” skriven men att det var för tidigt att säga om den nya lagen skulle bli ett steg framåt eller bakåt – den slutsatsen skulle kunna dras först efter att lagen hade börjat tillämpas.3 Hos Skogen kom en liknande kritik av lagens möjlighet att framtvinga avverkningar även om den hade sitt ursprung i oron för sämre lönsamhet och förmodligen även av det enkla skälet att staten skulle kunna ta makten över en skogsägares egen skog. Henning Hamilton skrev i sin ledare i början av år 1980 att skogsindustrin vid ett fullt kapacitetsutnyttjande låg över den uthålliga skogsavkastningen.
Den nya skogsvårdslagen ger samhället möjligheter att framtvinga avverkning där skogsmarkens virkesproducerande förmåga inte tas till vara på ett godtagbart sätt. Men att tvångsvisa avverkningar dessutom ska kunna tillgripas så snart någon skogsindustri får akuta problem med virkesförsörjningen är inte i det långsiktiga samhällsintresset.4
Skogens Henning Hamilton menade att de politiker som begärde tvångsavverkning var de samma som genom politiskt motiverade restriktioner [kemikalieförbudet] hade gjort att snytbaggarna fick härja vilt, att lövslyet bredde ut sig och att kostnaden för att iordningställa ett hygge hade femdubblats sedan 1970-talet. Han menade vidare att det som stimulerade det privata skogsbruket var prislistorna – det vill säga hur hög lönsamheten blev och han lutade sig tillbaka på riksdagens fastlagda skogspolitik när han påpekade
1 Bo S Hedström, ”Allmänheten och skogsbruket”, Skogen, 1980:2, s. 4.
2 Olsson, 1979:4 s. 142.
3 Ibid.
4 Henning Hamilton, ”Skogen ingen buffert”, Skogen, 1980:5, s. 4.
att avverkningarna kan ökas först när vi verkligen tryggat en högre, framtida produktion. Så länge tillståndet i våra plant- och ungskogar försämras bör i stället avverkningarna i konsekvens med skogspolitiken sänkas.1
Han avslutade sedan ledaren med en kort sammanfattning av budskapet:
Den skogsbrukare som vill bygga upp ett bättre virkesförråd, som i framtiden ger en bättre tillväxt, gör en insats som blir av värde längre fram. Det vore illa om han skulle riskera övergrepp genom kortsiktiga tvångslagar för att lösa akutproblem inom industrin.2
Syftet med 1979-års skogsvårdslagen var att på kort sikt öka råvarutillförseln till industrin och tanken var att uppnå detta med extrem detaljstyrning och tvingande åtgärder - framförallt efter ytterligare regeringsbeslut under 1981 och 1983.3 Tillfredställande lönsamhet hade bytts ut mot hög virkesavkastning. En eventuellt förlorad lönsamhet men framförallt en minskad självbestämmanderätt var förstås ingenting skogsägarna önskade sig så följaktligen drog Skogen tillbaka sin entusiasm för den statliga uppmuntran vad gällde tillfällig överavverkning för att istället börja förorda en försiktighet med avverkningar. Detta på grund av den
återkommande omtanken för kommande generationer, enligt Skogen. Men även den generation som för tillfället brukade skogen skulle förstås påverkas ekonomiskt.
Ett av de mest omstridda inslagen i den nya skogsvårdslagen var den till vardags så kallade femtreskogen som hade sitt ursprung i paragraf 5:3 i Skogsvårdslagen. Genom ett
riksdagsbeslut år 1982 avsatte regeringen 200 miljoner kronor för att hjälpa till att påskynda den landskapsomvandling som skulle ske i och med att femtreskogen skulle avvecklas. I korthet innebar detta att markägare fick statliga medel för att avverka igenväxande
hagmarker, glesa blandskogar och lågkvalitativa lövskogsbestånd förutsatt att markägaren istället planterade gran eller tall på dessa ytor.4
Kritiken från både Skogen och Sveriges natur intensifierades i och med de avsatta
statsmiljonerna. Skogens Henning Hamilton ägnade ledaren i början av år 1983 åt att förklara vad skogsvårdens idé egentligen gick ut på. Inledningsvis nämnde han Sveriges ständigt ökande statskuld och hur vi till stor del lämnade återbetalningen till kommande generationer, detta för att använda som liknelse när han fortsatte:
När regeringen med tvångsmedel vill få fram en så stor· avverkning att virkesförråden kommer att minska tycks detta gå i linje med denna politik - att leva över tillgångarna och skjuta bördorna mot framtiden. God skogsvård - det som Skogsvårdsförbundet stått för i 100 år - är att på sikt skörda tillväxten. God skogsvård är god hushållning. Skogen skall hållas i ett sådant skick att den ger en hög och värdefull avkastning.5
Detta betydde alltså att ”god skogsvård” innebar en ökning av virkesförrådet snarare än en minskning och dessutom strävade ”den gode skogsvårdaren” inte bara efter hög volym men också efter hög kvalitet så att tvinga fram en tidig slutavverkning ansågs inte bara vara orätt mot skogsbrukaren utan också ett slöseri utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv -
”Skogsbrukaren har samma intressen som samhället – att skogen röjs och gallras, att den avverkas innan genomsnittlig värdetillväxt börjar sjunka.”6 Det var alltså inte massaindustrin
1 Ibid.
2 Ibid.
3 Jansson, Ulf, Wastenson, Leif & Aspenberg, Pär (red.), Sveriges nationalatlas. en kartografisk beskrivning Jordbruk och skogsbruk i Sverige sedan år 1900, 1. utg., Norstedt, Stockholm, 2011
4 Anshelm, 2004, s. 91.
5 Henning Hamilton, ”Skogsvårdens idé: Att bygga upp”, Skogen, 1983:3, s. 4.
6 Ibid.
