EN KVALITATIV STUDIE OM
KREDITGIVNING, REDOVISNING OCH FÖRTROENDE
A QUALITATIVE STUDY OF CREDIT GRANTING, ACCOUNTING AND TRUST
Examensarbete inom huvudområdet företagsekonomi Grundnivå 15 Högskolepoäng
Vårtermin 2021 Pavlos Giagouris Julia Martinsson
Handledare: Cecilia Gillgren Examinator: Henrik Linderoth
En kvalitativ studie om kreditgivning, redovisning och förtroende
Examensrapport inlämnad av Pavlos Giagouris och Julia Martinsson till Högskolan i Skövde, för Kandidatexamen (BSc) vid Institutionen för handel och företagande.
2021-06-04
Härmed intygas att allt material i denna rapport, vilket inte är vårt eget, har blivit tydligt identifierat och att inget material är inkluderat som tidigare använts för erhållande av annan examen.
___________________________ ___________________________
Pavlos Giagouris Julia Martinsson
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till samtliga respondenter för deras medverkande i denna studie, vilken inte hade blivit densamma utan er. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Cecilia Gillgren för att du alltid ställt upp vid behov samt din vägledning som medfört att vi kunnat genomföra detta arbete. Slutligen vill vi tacka vår examinator Henrik Linderoth för värdefulla kommentarer samt opponenterna för nyttig och bidragande feedback.
Skövde, våren 2021
Pavlos Giagouris & Julia Martinsson
Sammanfattning
Bakgrund: Kreditgivare är en av företagets viktigaste intressenter och de använder redovisning som informationskälla. Vilken information de grundar sitt beslut i och hur de använder redovisning har dock ändrats de senaste decennierna. Likaså har redovisningen i sig utvecklats då den för större företag blivit mindre konservativ. Konservatism i redovisning är ett sätt att hantera osäkerhet på vilket studier visar att kreditgivare föredrar.
För att redovisningen ska vara användbar krävs att det finns förtroende för den. Förtroende har visat sig vara viktigt i affärsrelationer men är tämligen outforskat både i relation till kreditgivning och till redovisning. Detta förenas och studien ser närmare på dels redovisningens roll vid kreditgivning till större företag och hur kreditgivare påverkas av mindre konservativ redovisning, dels förtroendets roll vid kreditgivning.
Syfte: Syftet är att öka förståelsen för vilka faktorer som påverkar ett kreditbeslut. Detta uppnås genom att undersöka både vilken betydelse hårda faktorer såsom redovisningsinformation har vid kreditgivning och mjuka faktorer såsom förtroende.
Metod: Studien har utgått från en kvalitativ ansats då tidigare forskning efterfrågar det.
Sex intervjuer har genomförts med sju respondenter som vardera arbetat mellan 15-35 år med kreditgivning till företag. Detaljerade beskrivningar har återgetts från intervjuerna som sedan analyserats utifrån studiens analysmodell och huvudbegrepp.
Slutsats: Studien visar att redovisningen har en central roll vid kreditgivning till större företag då deras årsredovisningar är så pass transparenta och informationsrika idag.
Kassaflödesanalysen är det mest relevanta då företagets återbetalningsförmåga är det primära. Studien visar att kreditgivare främst baserar beslutet på bokslutsutlåning vilket visar vilken central roll redovisningen har. Kreditgivarna påverkas inte i märkbar utsträckning av att redovisningen för större företag blivit mindre konservativ då de alltid gör egna justeringar, bedömningar och analyser. De anpassar sig utefter vad de får och tillämpar alltid egna försiktighetsåtgärder vilket innebär att huruvida företaget redovisat konservativt eller ej inte är det avgörande. Vidare visar studien att förtroendet för företaget och dess ledning samt redovisningen spelar en avgörande roll och är fundamentalt vid kreditgivning. Ärlighet och kompetens värderas högre än företagets välvilja.
Nyckelord: Förtroende, kreditgivning, redovisning, konservatism, försiktighet, utlåningstekniker
Abstract
Background: Creditors are one of a firm’s most important stakeholder and accounting is one of their source to information. The information on which they base their credit decision and how they use accounting has changed during the past decades. Likewise, the report itself has developed as it for larger firms become less conservative. Conservatism in accounting is a way of dealing with uncertainty, which studies show that creditors prefer.
In order for accounting to be useful, trust must exist. Trust has proven to be important in business relationships but is rather unexplored both in relation to credit granting and to accounting. This is combined and the study examines partly the role of accounting in credit granting to large firms and how less conservative accounting affects creditors, partly the role of trust in credit granting.
Purpose: The purpose of the study is to increase understanding of the factors that influence a credit decision. This is achieved by examining both the importance of hard factors such as accounting information in credit granting, as well as soft factors such as trust.
Method: The study has been based on a qualitative approach as previous research demands it. Six interviews were conducted with seven respondents who each have worked between 15-35 years with credit granting to companies. Detailed descriptions have been reproduced from the interviews, which has been analysed based on the study’s analysis model and main concepts.
Conclusion: The study shows that accounting has a central role in credit granting to large firms as their annual reports are so transparent and rich in information today. The cash flow analysis is the most relevant as the firm’s repayment capacity is primary. The study shows that creditors mainly base their decision on financial statement lending, which shows the central role of accounting. Creditors are not significantly affected by the fact that accounting for large firms has become less conservative as they always make their own adjustments and always apply their own precautionary principle, which means that whether the firm has reported conservatively or not is not decisive. Furthermore, the study shows that trust in the firm and its management as well as the accounting plays a crucial role and is fundamental in credit granting. Honesty and competence are valued higher than the firm’s benevolence.
Keywords: Trust, credit granting, accounting, conservatism, prudence, lending technologies
Innehållsförteckning
1. Inledning... 1
1.1 Problembakgrund ... 1
1.2 Problemdiskussion ... 2
1.3 Problemformulering ... 4
1.4 Syfte ... 4
1.5 Avgränsning och definition ... 4
1.6 Disposition ... 5
2. Referensram ... 6
2.1 Kreditgivning ... 6
2.1.1 Kreditgivares användning av redovisningsinformation ... 6
2.1.2 Utlåningstekniker ... 7
2.2 Redovisning ... 9
2.2.1 Redovisningskonservatism ... 9
2.2.2 Konservatism och försiktighet i IFRS ... 10
2.2.3 Konservatism och försiktighet i K3 ... 12
2.3 Förtroende ... 13
2.3.1 Förtroende och dess dimensioner ... 13
2.3.2 Förtroende relaterat till kreditgivning och redovisning... 14
2.4 Tidigare studier ... 15
2.4.1 IFRS inverkan på svensk redovisning ... 16
2.4.2 Konservativ redovisning och kreditgivning ... 16
2.4.3 Förtroende vid kreditgivning ... 17
2.5 Analysmodell ... 18
3. Metod ... 19
3.1 Metodval ... 19
3.2 Litteraturöversikt och källkritik ... 20
3.3 Val av respondenter ... 20
3.4 Genomförande av intervjuer ... 21
3.4.1 Utformning av intervjuguide ... 22
3.5 Analysmetod ... 23
3.6 Trovärdighet ... 24
3.7 Etiska överväganden ... 25
3.8 Metodkritik ... 26
4. Empiri ... 28
4.1 Presentation av respondenter ... 28
4.1.1 A ... 28
4.1.2 B ... 28
4.1.3 C ... 29
4.1.4 D ... 29
4.1.5 E ... 29
4.1.6 F ... 29
4.1.7 G ... 30
4.2 Kreditgivningsprocessen ... 30
4.3 Kreditgivning och redovisning ... 32
4.3.1 Redovisningens roll vid kreditgivning ... 32
4.3.2 Redovisningskonservatism ... 34
4.3.3 Redovisningens utveckling ... 35
4.4 Förtroende ... 38
4.4.1 Förtroendets roll vid kreditgivning ... 38
4.4.2 Ärlighet ... 40
4.4.3 Kompetens ... 41
4.4.4 Välvilja ... 42
4.5 Sammanfattning av empiri ... 43
5. Analys... 45
5.1 Kreditgivning och redovisning ... 45
5.1.1 Redovisningens roll vid kreditgivning ... 45
5.1.2 Redovisningskonservatism ... 47
5.1.3 Redovisningens utveckling ... 48
5.2 Förtroende ... 49
5.2.1 Förtroendets roll vid kreditgivning ... 50
5.2.2 Ärlighet... 51
5.2.3 Kompetens ... 51
5.2.4 Välvilja ... 52
5.3 Sammanfattning av analys ... 52
6. Slutsatser ... 54
6.1 Vilken roll spelar redovisning vid kreditgivning till större företag och hur påverkas kreditgivare av mindre konservativ redovisning? ... 54
6.2 Vilken roll spelar förtroendet för företaget och redovisningen vid kreditgivning? . 55 6.3 Studiens bidrag och förslag till framtida studier ... 55
6.4 Kritik mot studien ... 56
6.5 Etiska och samhälleliga reflektioner... 56
Litteraturförteckning ... 58
Bilagor ... 65
Bilaga 1 Individuella reflektioner ... 65
Bilaga 2 Intervjuguide ... 71
1
1. Inledning
Kapitlet presenterar initialt en beskrivning av kreditgivare som en viktig användare av redovisning och en redogörelse för hur redovisningen utvecklats. I problemdiskussionen konstateras att kreditgivare är den främsta intressenten i kontinental tradition som blivit alltmer frånvarande i Sverige och konceptet konservativ redovisning introduceras som kreditgivare tenderar att föredra.
Detta ligger till grund för studiens problemformulering och syfte.
1.1 Problembakgrund
Det råder ingen enighet kring vilket som är redovisningens huvudsyfte men något som är tongivande är att redovisningen ska tillhandahålla information till ett företags intressenter (Artsberg, 2005). En av företagets viktigaste intressenter är kreditgivare, såsom banker och kreditinstitut, vilka spelar en avgörande roll för företagets möjlighet till kapital. Sedan början på 1990-talet har det skett en stor utveckling där kreditgivare idag baserar besluten mer på kvantitativ information jämfört med förr då kvalitativ information var mer genomsyrande (Udell, 2008). Redovisningen som helhet är således en viktig informationsskälla för kreditgivare när de ska fatta beslut, men komponenternas betydelse och användning har förändrats då bl.a. kassaflödesanalysens relevans ökat (Berry &
Robertson, 2006). Kreditgivare använder redovisningen för att bedöma företagets förmåga att betala räntor och amorteringar, dvs. företagets återbetalningsförmåga (Artsberg, 2005).
Redovisningen ger dessutom kreditgivaren information om behovet av säkerheter och lånekovenanter (Shivakumar, 2013). Relationen mellan kreditgivaren och det låntagande företaget bygger till stor del på förtroende då företagens finansieringsmöjligheter ökar om förtroende existerar (Álvarez-Botar & Gonzáles, 2021) och redovisningen kan fungera som en förtroendeskapande teknik (Vosselman & Van Der Meer-Kooistra, 2009).
Kreditgivare är således en viktig användare av redovisningsinformation. Redovisningen är emellertid inte statisk utan har de facto varit föremål för en utveckling under de senaste decennierna i Sverige och då framförallt för större företag (Smith et al., 2019) Till en början går det konstatera att större företags redovisningar idag är gedigna dokument med mycket information där även hållbarhetsredovisning blivit en alltmer central del (Hadjipetri Glantz, 2021). Vidare har det skett en utveckling vad gäller de två redovisningstraditionerna, kontinental och anglosaxisk tradition. Sverige har tidigare präglats av en kontinental tradition men har senaste årtiondena alltmer influerats av den anglosaxiska traditionen. Den kontinentala traditionen har traditionellt genomsyrat Europa, med undantag av bl.a.
2
Storbritannien som tillsammans med USA är tydliga representanter för två grenar av anglosaxisk tradition (Smith et al., 2019). Länder av kontinental tradition präglas framförallt av borgenärsintresse med konservativ, inom svensk redovisning mest benämnd som försiktig, redovisning (Blake et al., 1997). Redovisningens främsta funktion är att vara ett kreditgivarskydd, reglerna är lagreglerade och det finns en stark länk till beskattning (Alexander & Schwencke, 2003). Den anglosaxiska traditionen är aktieägarorienterad, prioriterar rättvisande bild framför försiktighet och reglerna utvecklas av redovisningsprofessionen. Redovisningens primära funktion i anglosaxiska länder är att tillhandahålla information till aktieägare och investerare vilket leder till att redovisningen är mer öppen och mindre försiktig (Alexander & Schwencke, 2003; Artsberg, 2005; Smith et al., 2019).
Blake et al. (1997) rubricerade Sverige som ett ovanligt exempel på ett land som stod splittrat mellan de två traditionerna. Detta då det finns ett formellt lagreglerat redovisningssystem med en länk till beskattning å ena sidan, och en redovisningsprofession som sätter standarder å andra sidan. Detta stämmer än idag då redovisningen regleras i Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) (ÅRL) och Bokföringslagen (SFS 1999:1078) (BFL). Dessutom finns professionella organisationer såsom Bokföringsnämnden (BFN), FAR och Rådet för finansiell rapportering (RFR) där de två förstnämnda utvecklar standarder och rekommendationer för icke-noterade bolag och den senare för noterade bolag (BFN, 2004; FAR, u.å.; RFR, u.å.). Noterade bolag redovisar enligt ”International Financial Reporting Standards” (IFRS) vilket utvecklas av ”International Accounting Standards Board” (IASB) vars uppgift är att harmonisera och förbättra världens redovisning (Artsberg, 2005). IFRS är utvecklat ur en anglosaxisk tradition vilket medfört att den numera dominerar över kontinental tradition (Artsberg, 2005; Smith et al., 2019).
IFRS blev tvingande för noterade bolag i Sverige år 2005 (Europaparlamentet, 2002) men det finns även en valmöjlighet för icke-noterade bolag att tillämpa standarden (Europaparlamentet, 2008). Sverige hade emellertid antagit nästintill samtliga rådande standarder från IFRS redan från år 1991, men då kombinerat med svenska traditionella redovisningsmetoder av mer försiktig och konservativ karaktär (Hellman, 2011).
1.2 Problemdiskussion
En av de främsta orsakerna till att det råder internationella skillnader i redovisning från första början är enligt Nobes (1998) att finansieringssystemen skiljer sig åt. I länder av anglosaxisk tradition finansieras företagen främst av kapitalmarknaden, dvs. genom
3
aktieägare, medan företag i kontinentala länder främst finansieras av banker och andra kreditinstitut (Artsberg, 2005). Kreditgivare är följaktligen en särskilt viktig intressent i länder av kontinental tradition och redovisningen utformas till stor del efter deras intresse, vilket svensk redovisning traditionellt gjorts (Hellman, 2011). Kreditgivare tenderar att föredra konservativa och försiktiga värderingar (Donelson et al., 2017; Smith et al., 2019;
Sunder et al., 2018). Det har dessutom visat sig att mindre konservativa och försiktiga redovisningar kan resultera i striktare lånevillkor (Donelson et al., 2017; Sunder et al., 2018). Försiktighet och konservatism har emellertid fått stå tillbaka i anglosaxisk tradition till förmån för investerares krav på så korrekt information som möjligt (Grönlund et al., 2013) då aktieägare har ett annat behov än kreditgivare. De använder redovisningen för investeringsbeslut och information om företagets utdelningskapacitet (Artsberg, 2005).
En redovisning som innehåller osäker information kan göra att förtroendet minskar (Marton, 2013). Det finns olika sätt att hantera osäkerheter på varav konservatism är ett vanligt sätt i främst kontinental tradition. Ett argument för konservatism är att det tjänar borgenärernas behov väl (Hellman, 2008) men det finns sannerligen kritik mot konceptet.
Somliga menar att konservatism förvränger siffror och leder till ineffektivt beslutsfattande medan andra menar att det är en nödvändig avtalsmekanism (Ruch & Taylor, 2015).
Anglosaxiska kritiker har uttryckt att det minskar redovisningens relevans och att det i värsta fall leder till en total snedvridning av redovisningen (Hellman, 2011). Tillika har IASB tillsammans med USA:s motsvarighet ”Financial Accounting Standards Board”
(FASB) uttalat sig och gjort sin ståndpunkt tydlig när de efter ett gemensamt projekt för att förbättra ramverken valde att utesluta försiktighet som en önskvärd egenskap i redovisning.
De menar att konservatism och försiktighet förvränger information, äventyrar neutralitet och är ett dåligt sätt att hantera osäkerhet på då underskattningar snarare leder till en överdriven ekonomisk utveckling under senare perioder (FASB, 2006; IASB, 2013).
Efter att IFRS infördes i Sverige har redovisningen således blivit mindre försiktig (Hellman, 2011). Detta gäller framförallt för kategorin större företag, vilka definieras i 1 kap. 3 § ÅRL. Större företag är de som för vart och ett av de senaste två åren uppfyller mer än ett av följande kriterier: medelantal anställda på 50 personer, balansomslutning på minst 40 mkr samt nettoomsättning på minst 80 mkr. Noterade bolag klassificeras som större företag och resterande företag som mindre. Större företag tillämpar antingen IFRS eller BFN:s allmänna råd BFNAR 2012:1 ”Årsredovisning och koncernredovisning” (K3) vilket i grunden bygger på IFRS och har flera likheter (PwC, u.å.). Mindre företag tillämpar allt
4
oftast BFNAR 2016:10 ”Årsredovisning i mindre företag” (K2) vilket till stor del bygger på förenklingar och försiktighetsprincipen jämfört med K3 och IFRS.
Då kreditgivare är en viktig användare av redovisningsinformation och förtroendet är en grundförutsättning för att redovisning ska vara användbar är detta av intresse att forska vidare på. Då forskning antyder att kreditgivares sätt att basera beslut på utvecklats sedan 90-talet och att deras användning av redovisning förändrats ser vi en möjlighet att kombinera detta med den utveckling som redovisningen tagit sedan ungefär samma tidpunkt. Det är av intresse då redovisningen för större företag blivit mindre konservativ och då forskning antyder att det är något som kreditgivare föredrar är det intressant att få deras syn på hur det påverkat dem och deras användning av redovisningsinformation.
Vidare är förtroende en central del i affärsrelationer men dess roll i relation till företag och kreditgivare är ändock föga undersökt (Palazuelos et al., 2018). Det efterfrågas dessutom mer forskning på förtroende relaterat till redovisning (Baldvinsdottir et al., 2011; Garrett et al., 2014).
1.3 Problemformulering
Problembakgrunden och problemdiskussionen mynnar ut i följande frågeställningar som studien ämnar besvara:
1. Vilken roll spelar redovisning vid kreditgivning till större företag och hur påverkas kreditgivare av mindre konservativ redovisning?
2. Vilken roll spelar förtroendet för företaget och redovisningen vid kreditgivning?
1.4 Syfte
Studiens syfte är att öka förståelsen för vilka faktorer som påverkar ett kreditbeslut. Detta uppnås genom att undersöka dels vilken betydelse hårda faktorer såsom redovisningsinformation har vid kreditgivning, dels mjuka faktorer såsom förtroende.
1.5 Avgränsning och definition
Vad gäller studiens första frågeställning fokuserar studien främst på större företag enligt den svenska definitionen i 1 kap. 3 § ÅRL då det främst är deras redovisning som inte är lika konservativ idag. Det är emellertid viktigt att känna till att internationella studier, men även svensk litteratur, använder kategorin ”små och medelstora företag” (SME) vilka definieras utifrån EU:s definition. Inom denna kategorin definieras medelstora företag som de som sysselsätter mellan 50-249 personer och vars omsättning är mellan 10-50 miljoner
5
euro, eller vars balansomslutning är mellan 10-43 miljoner euro per år. Detta innebär att det kan vara företag vars omsättning är upptill ca 509 mkr med avistakurs den 28 feb. 2021, eller vars balansomslutning är upptill ca 438 mkr med samma avistakurs. Den svenska kategorin är således större företag, men definitionen medelstora företag berörs också av studien.
1.6 Disposition
Uppsatsen disponeras i fortsättningen på följande sätt. Kapitel två presenterar studiens referensram. Läsaren får initialt en bild av hur kreditgivare använder redovisningsinformation och fyra utlåningstekniker presenteras. Vidare redogörs för konservatism och försiktighet och dess förekomst i IFRS och K3, förtroende och dess dimensioner samt tidigare studier. Kapitel tre ger en beskrivning av studiens metodval och forskningsprocess. Kapitel fyra består av den insamlade empirin från intervjuer med kreditgivare. I kapitel fem analyseras empirin vilket mynnar ut i kapitel sex där slutsatser presenteras.
6
2. Referensram
Följande kapitel beskriver inledningsvis kreditgivares användning av redovisningsinformation för att först skapa en förståelse kring vilken typ av information de efterfrågar samt två ansatser inom kreditgivning beskrivs. Vidare görs en redogörelse för hur konservatism kommer till uttryck i IFRS och K3 vilka är de redovisningsstandarder som större företag tillämpar. Sedermera preciseras begreppet förtroende och vad som bygger förtroende. Avslutningsvis presenteras några tidigare studier inom området närmare samt studiens analysmodell.
2.1 Kreditgivning
Under studiens första huvudbegrepp, kreditgivning, redogörs för vilken information i redovisningen som kreditgivare använder samt för fyra utlåningstekniker.
2.1.1 Kreditgivares användning av redovisningsinformation
Ett av syftena med finansiella rapporter är att tillhandahålla information som är användbar för att fatta affärs- samt ekonomiska beslut. Informationen från den finansiella rapporteringen torde därmed vara relevant för kreditgivare vid bedömning om en kredit ska tillhandahållas till ett företag (FASB, 1978). Kreditgivare använder bl.a.
redovisningsinformation för att bedöma företagets återbetalningsförmåga, se behovet av säkerheter och lånekovenanter samt för att erhålla en överskådlig bild av företagets finansiella ställning (Shivakumar, 2013). Enligt Lag (SFS 2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF) är kundens återbetalningsförmåga en förutsättning för att bevilja en kredit. Detta medför att det ställs krav på vilka metoder kreditgivaren använder vid kreditbedömning. Vid beräkning av ett företags återbetalningsförmåga används olika nyckeltal (Broomé et al., 1995).
Kassaflödesanalysen har blivit en alltmer viktig källa till information för kreditgivare. Den används främst när kreditgivare ska identifiera företagets förmåga att generera likvida medel och för att göra en bedömning av återbetalningsförmågan (Allen & Cote, 2005). Yap (1997) påvisar att den främsta användningen av kassaflödesanalysen är relaterat till utvärdering av likviditet, solvens och finansiell flexibilitet.
Kassaflödesanalysen anses dock inte som ett substitut till resultat- och balansräkning utan samtliga delar ses som ett komplement till varandra vid en kreditbedömning (Yap, 1997).
All information kan inte erhållas från kassaflödesanalysen utan information finns även i balansräkningen, noterna samt i andra delar av årsredovisningen (Kwok, 2002). Enligt Yap
7
(1997) använder kreditgivare information från följande ordning: 1) resultaträkning, 2) balansräkning och 3) kassaflödesanalys.
Redovisningsinformation är fortsatt en viktig informationskälla för kreditgivare men komponenternas betydelse och användning har förändrats. Kassaflödesanalysen anses numera viktigare än resultat- och balansräkningen samtidigt som revisionsberättelsen och redogörelsen för redovisningsprinciper har minskat i betydelse. Vidare läggs större vikt vid likviditet och en nedgradering av lönsamheten (Berry & Robertson, 2006). Kreditgivare har fokus på likviditet och operativt kassaflöde, dvs. kassaflödet från den löpande verksamheten där företaget har sina huvudsakliga intäktskällor, och det som kan signalera på kreditvärdighet. För dem är solvens primärt och lönsamhet har blivit av sekundärt intresse. Detta skiljer sig från exempelvis investerare där operativt kassaflöde och solvens istället är av sekundärt intresse (Allen & Cote, 2005).
Kassaflödesanalys, resultat- och balansräkning samt nyckeltal är exempel på finansiell information. Finansiell information är främst det som kreditgivare bedömer men intresset för icke-finansiell information har från kreditgivares sida ökat. Idag är även hållbarhetsredovisning av intresse och då framförallt miljöaspekter (Elsakit &
Worthington, 2013). Elsakit och Worthington (2013) menar att banker kan nå direkta fördelar genom att göra affärer med företag som tar ansvar för hållbarhet genom mindre kreditrisk och mindre kreditförluster. Dessutom kan de nå indirekta fördelar genom att bankens rykte främjas då de visar att de tar ansvar för hållbarhet.
2.1.2 Utlåningstekniker
Forskningen kategoriserar två olika ansatser för utlåning, nämligen transaktionsbaserad ansats och relationsbaserad ansats. Transaktionsbaserad utlåning grundar sig i hård kvantitativ data medan relationsutlåning baseras på mjuk kvalitativ information som kreditgivaren erhållit över tid (Berger & Udell, 2002; Berger & Udell, 2006). En skillnad mellan dessa kategorier är att den hårda datan är kvantifierbar och kan utan problem överföras inom kreditinstitutet från exempelvis kreditavdelningen till kreditkommittén, vilket mjuk information inte kan på samma sätt (Udell, 2008). Berger och Udell (2006) ansåg emellertid att detta ramverk var förenklat och att det i realiteten finns distinkta underkategorier till transaktionsbaserad utlåning. Tre av dessa är bokslutsutlåning, tillgångsbaserad utlåning och kreditvärdighetsutlåning. Tillsammans med relationsutlåning redogörs nedan för fyra av de utlåningstekniker som Berger och Udell (2006) presenterar.
8 Bokslutsutlåning
Bokslutsutlåning är inriktat på transparenta låntagare. Denna teknik bygger i huvudsak på låntagarens finansiella rapporter såsom resultat- och balansräkning. Berger och Udell (2006) beskriver att det finns två krav för att denna teknik ska vara möjlig. För det första måste låntagaren ha informativa finansiella rapporter som med fördel är granskade av en revisor och för det andra måste låntagaren ha en stark finansiell ställning vilket återspeglas i finansiella nyckeltal. Vid bokslutsutlåning är den primära återbetalningsskällan det förväntade framtida kassaflödet (Berger & Udell, 2006). Då denna teknik förutsätter transparenta och informationsrika årsredovisningar lämpar den sig bra för kreditgivning till stora företag men kan även fungera för SME med lång historia och granskade uttalanden (Berger & Udell, 2002).
Tillgångsbaserad utlåning
Under denna teknik är företagets tillgångar i fokus och de ställda säkerheterna är den primära återbetalningskällan. Kreditgivarna använder hårddata och bedömer likvidationsvärdet på de tillgångar som ställts som säkerhet. Detta sker regelbundet för att säkerställa att likvidationsvärdet alltid överstiger kreditexponeringen. Ställande av säkerheter sker i övriga tekniker också men skillnaden är att säkerheter i de teknikerna används som sekundär återbetalningskälla, men vid tillgångsbaserad utlåning som primär återbetalningskälla. Kreditbeslutet är främst baserat på värdet på säkerheterna snarare än företagets övergripande kreditvärdighet (Berger & Udell, 2006). Berger och Udell (2002), som definierar små företag som de som har mindre än 500 heltidsanställda, menar att denna teknik fungerar för små företag av alla storlekar, men poängterar att tekniken är dyr då det krävs regelbunden kontroll på värdena samt att företaget måste ha högkvalitativa tillgångar att pantsätta.
Kreditvärdighetsutlåning
Vid kreditvärdighetsutlåning baseras kreditgivningen på hård information om företaget i sig samt ägaren. Informationen om ägaren är främst personlig konsumentinformation som kreditgivaren erhållit från konsumentkreditbyråer. Detta kombineras sedan med uppgifter om företaget från kreditupplysningsföretag där kreditbetyg och poäng är i fokus (Berger &
Udell, 2006). Stor vikt läggs vid huvudägarens ekonomiska situation och historia då
9
kreditvärdigheten mellan ägaren och företaget är starkt relaterade för små företag (Berger
& Udell, 2002). Tekniken baseras på standardiserade modeller och riktar sig främst till mikroföretag (Udell, 2008).
Relationsutlåning
Det som skiljer relationsutlåning från de tre nämnda transaktionsbaserade utlåningsteknikerna är att relationsutlåning baseras på mjuk data. Den mjuka informationen har samlats in genom en kontakt över tid med företaget, dess ägare och samhället.
Informationen samlas till stor del in av den som är ansvarig över krediten. Det kan även ske genom att samtala med företagets leverantörer, kunder och närliggande företag för att bedöma företagets framtidsutsikter (Berger & Udell, 2002; Berger & Udell, 2006). Berger och Udell (2002) poängterar att det är viktigt att den information som samlats in har betydande värde utöver företagets uttalanden, säkerheter och kreditbetyg.
Relationsutlåning kombineras ofta med att utvärdera finansiella rapporter och kreditvärdighet (Palazuelos et al., 2018). Det finns vissa bevis som indikerar på att relationsutlåning spelar en viktig roll för mindre företag (Berger & Udell, 2002). Udell (2008) menar dessutom att mindre banker har en komparativ fördel med att arbeta med relationslån då den mjuka informationen har svårt att passera genom flera nivåer i en stor och komplex bank.
Vad gäller samtliga tekniker menar Berger och Udell (2006) att kreditgivare i många fall använder en sekundär informationskälla men teknikerna skiljer sig utifrån de primära grunderna för kreditbeslutet. De tar som exempel att kreditbetyg eller säkerheter kan användas som sekundär återbetalningskälla, men utlåningstekniken skulle trots det vara relationsutlåning om kreditbeslutet i första hand är baserat på mjuk information som erhållits från relationen.
2.2 Redovisning
Studiens andra huvudbegrepp, redovisning, fokuserar på konservatism och försiktighet samt hur det kommer till uttryck i IFRS och K3.
2.2.1 Redovisningskonservatism
Konservativ redovisning är ett vanligt koncept inom den kontinentala traditionen (Hellman, 2008). Konservatism är ett väl debatterat område där olika forskare och standardsättare har skilda meningar huruvida det är en önskvärd egenskap i redovisning eller inte (Neag &
10
Masca, 2015). Barker (2015) menar att konservatism måste definieras i relation till något och föreslår definitionen ”accounting is conservative if the economic value of an entity’s equity exceeds its book value” (s. 516). Finns det två lika troliga uppskattningar av ett belopp som ska bokföras dikterar konservatism att det minst optimistiska beloppet ska väljas. Det handlar om att inte överskatta tillgångar eller intäkter samt att inte underskatta skulder och kostnader (FASB, 1980; IASB, 2013). Ghasemi et al. (2018) benämner konservatism som en försiktighetsreaktion som har som syfte att skydda borgenärer.
När konservatism ska definieras förespråkar Hellman (2008) att definitionen ska utgå från värderingar i balansräkningen, dvs. ju lägre substansvärde (nettotillgångar) desto högre grad av konservatism. Intäkter, kostnader och vinster påverkas naturligtvis av konservatism men beroende på omständigheterna kan de såväl minska som öka eller vara oförändrade.
Till följd av detta blir det komplicerat att definiera konservatism utifrån resultaträkningen.
Denna studie väljer att beakta Hellmans resonemang och utgår från att konservatism definieras utifrån balansräkningen och att företagets tillgångar undervärderas och skulder övervärderas vilket leder till att företagets egna kapital, nettotillgångar och därmed substansvärde är undervärderat. Det konstateras emellertid att konservatism även innefattar att vid ett tidigt stadie erkänna kostnader och vid ett senare stadie erkänna intäkter (Ghasemi et al., 2018).
2.2.2 Konservatism och försiktighet i IFRS
I IASB:s tidigare ramverk fanns försiktighet och konservatism med som önskvärda egenskaper i redovisning. Tidigare fanns försiktighet med som en aspekt av pålitlighet men valdes efter år 2010 att uteslutas. Anledningen till detta var att det stred mot att redovisningen ska vara neutral och på så vis opartisk. Ett krav på att vara försiktig skulle leda till partiskhet vid upprättandet av redovisning. Att utesluta konservatism och försiktighet var dock inte ett enat beslut i organisationen då det fanns dem som föredrog att redovisning istället utesluter begreppet neutralitet. De som talade för försiktighet och konservatism menade bl.a. att det kan vara önskvärt för att motverka effekter av överoptimistiska uppskattningar (IASB, 2013). Tabell 1 visar hur ramverket var formulerat innan år 2010 och efter där det visas att ‘prudence’ inte är med i kapitel 3 (IASB, 2013).
11
Tabell 1: Beskrivning av pålitlighet i IASB:s ramverk före år 2010
och beskrivning av trogen representation efter år 2010 i kapitel 3 (IASB, 2013).
IFRS har utvecklats från anglosaxisk tradition där konservatism och försiktighet fått stå tillbaka för aktieägares krav på så korrekt information som möjligt (Artsberg, 2005;
Grönlund et al., 2013). Huruvida IFRS faktiskt lämnar utrymme för mer eller mindre konservatism är dock tämligen diffust (Brüggeman et al., 2013). Hellman (2008) menar att trots IASB:s val att utesluta konservatism finns det fortsatta möjligheter för företaget att vara konservativa. Han menar att IFRS inte tillåter företag att vara konsekvent konservativa, men att de istället lämnar möjligheter till metoder för tillfällig konservatism.
Enligt Bradford et al. (2017), vars studie genomfördes i Kina, är det ett faktum att obligatoriskt antagande av IFRS har minskat graden av konservatism i redovisning. Detta med särskild anledning av erkännande av vinster. Att erkänna potentiella vinster strider mot konservativ redovisning varav de menar att IFRS minskar konservatism. Ett exempel är hanteringen av utgifter för forskning och utveckling (FoU). Enligt IFRS (IAS 38 p. 57) kan en del av utgifterna aktiveras som tillgångar medan det i gamla redovisningsstandarder i Kina helt kostnadsförts, vilket lett till att de enligt IFRS redovisat mindre kostnader och högre vinster. Bradford et al. (2017) menar med detta att IFRS sammantaget minskar graden av konservatism.
Vad gäller Sverige har Hellman (2011) utförligt studerat hur IFRS införande påverkat svensk redovisning. En slutsats som drogs var att IFRS gav ett högre eget kapital än svenska allmänna redovisningsprinciper, vilket tyder på mindre konservativ redovisning.
När IFRS blev obligatoriskt ökade nettovinster och nettotillgångar väsentligt för svenska börsnoterade bolag. Hellmans studie presenteras närmare i avsnitt 2.4.1.
12 2.2.3 Konservatism och försiktighet i K3
Inom svensk redovisning talas det som tidigare nämnt snarare om försiktighet än konservatism. Enligt Barker (2015) ska dessa egentligen inte ses som synonyma, men definitionerna är tämligen lika och enligt Barker (2015) är att vara försiktig ett sätt att vara konservativ på. När vi talar om dessa begrepp indikerar det således på samma koncept.
Försiktighetsprincipen framkommer i 2 kap. 4 § 3 p. ÅRL genom att rimlig försiktighet skall iakttas vid värdering av poster. I resultaträkningen kommer försiktighetsprincipen till uttryck genom att vinster endast tas upp när de är bekräftade medan förluster tas upp redan när de är befarade. I balansräkningen innebär försiktighetsprincipen att vid osäkerhet ska tillgångar värderas till ett lägre värde och skulder till ett högre värde. Det leder följaktligen till att företagets egna kapital är lågt värderat (Johansson et al., 2017). Ett undervärderat eget kapital och substansvärde är som ovan visat definitionen av konservatism.
K3 är ett principbaserat regelverk utfärdat av BFN och utgår från IFRS. K3 är i stor utsträckning likt IFRS men skiljer sig åt bl.a. för goodwill (PwC, u.å.). I IFRS utesluts som tidigare nämnt försiktighet som önskvärd egenskap. I K3 p. 4 framkommer emellertid att bedömningar som görs under osäkerhet ska göras med rimlig försiktighet så att värdet på tillgångar och intäkter inte överskattas, eller värdet på skulder och kostnader inte underskattas. På så sätt finns ett krav på de företag som tillämpar K3 att iaktta en rimlig försiktighet. Det framkommer dock i kommentaren till p. 2.4 att rimlig försiktighet inte innebär att avsiktliga underskattningar av tillgångar och intäkter eller avsiktliga överskattningar av skulder och kostnader är tillåtna.
Det går att göra några jämförelser med K2 som tillämpas av mindre svenska företag, som till högre grad bygger på försiktighetsprincipen. Två exempel är värderingar till verkligt värde och hanteringen av aktivering av kostnader. Vad gäller verkligt värde är det enligt ÅRL och K3 tillåtet att värdera vissa finansiella instrument och anläggningstillgångar till verkligt värde. Detta är inte i något fall tillåtet enligt K2, vilket enligt kommentaren till p.
11.7 till viss del är en följd av att ramverket bygger på försiktighetsprincipen. Vidare är internt upparbetade tillgångar endast tillåtet att aktivera som tillgångar enligt K3 p. 18.7 ff.
Detta är inte tillåtet enligt K2 utan där ska samtliga internt upparbetade tillgångar omedelbart kostnadsföras, p. 10.4. Med hänsyn till dessa exempel att K3 tillåter värdering till verkligt värde samt aktivering av kostnader bygger K3 till mindre grad på försiktighetsprincipen än vad K2 gör.
13 2.3 Förtroende
Under studiens tredje och sista huvudbegrepp, förtroende, definieras begreppet och bryts ned i tre dimensioner. Förtroende relateras vidare till redovisning och kreditgivning.
2.3.1 Förtroende och dess dimensioner
Det har tidigt konstaterats att flera forskare inom olika ämnesgrenar är ense om hur viktigt förtroende är för att affärer ska genomföras (Hosmer, 1995). Förtroende är grundläggande för en framgångsrik och bestående relation till kunden. Det har det alltid varit men de principer för att bygga relationer och skapa förtroende har emellertid fått omprövats med anledning av den ökade digitaliseringen där frånvaro av säljare och en minskning av personliga kontakter blivit alltmer framträdande (Papadopoulou et al., 2001). Förtroende är ett väl utforskat fenomen från olika perspektiv såsom ekonomiska, psykologiska och statsvetenskapliga. Med anledning av att förtroende forskas på från tämligen olika perspektiv finns det ingen enhetlig definition av begreppet (Bhattacharya et al., 1998;
Vosselman & Van Der Meer-Kooistra, 2009). I förevarande studie definieras förtroende enligt ”Oxford English Dictionary” definition 1a, “firm belief in the reliability, truth, or ability of someone or something” och 7a, “confidence in the intention or ability of a customer to pay at a future time for goods or services supplied without immediate payment”.
Definitionen motiveras av att studien utgår från förtroende från en parts perspektiv, närmare bestämt kreditgivares förtroende för redovisning och det redovisade företaget. När en bank genomför kreditbeslut stöds det till stor del av långivarens förtroende för låntagarens förmåga att betala tillbaka lånet i framtiden (Moro & Fink, 2013).
I tidigare forskning talas det för att förtroende ska ses som en flerdimensionell konstruktion. Benämningen på dessa begrepp varierar i litteraturen och bl.a. nämns integritet, förmåga, kompetens, välvilja och tillförlitlighet (Mayer et al., 1995). Palazuelos et al. (2018) utgår från ärlighet, kompetens och välvilja vilka de specifikt relaterar till relationen mellan bank och företag vilket medför att dessa begrepp blir relevanta för förevarande studie.
Ärlighet
Ärlighet refererar till tron på att en part är uppriktig, sanningsenlig och rakt på sak. Mellan bank och företag kommer ärlighet till uttryck genom bankens uppfattning av att företaget i
14
redovisningen presenterar transparent och riktig information samt är pålitliga att hålla sina löften (Palazuelos et al., 2018).
Kompetens
Kompetens innefattar den förmåga, kunskap och de färdigheter som den andra parten har för att genomföra de aktiviteter den ägnar sig åt. Bankens uppfattning av att företaget är kompetenta leder till en tro på att företaget presterar goda resultat i verksamheten vilket minskar risken för att lånet inte kan återbetalas (Palazuelos et al., 2018). Vissa forskare använder förmåga som huvudbegrepp men konstruktionen är densamma som kompetens (Mayer et al., 1995). Mayer et al. (1995) beskriver förmåga som den kompetens någon har inom en specifik domän. De beskriver att förvaltaren (i förevarande fall företaget) kan vara mycket kompetent inom ett specifikt område vilket gör att det skapas förtroende för den i uppgifter relaterat till det området. Inom ett annat område kan förvaltaren emellertid ha liten kompetens eller ingen erfarenhet av vilket leder till att även om det finns tillit till företaget inom dennes specifika domän kan det saknas förtroende för det inom något annat område (Mayer et al., 1995).
Välvilja
Välvilja avser tron på att en part är genuint intresserad av den andra utan avsikter att vara självisk, utan snarare strävar efter gemensamma fördelar. På så sätt kan välvilja öka förväntningarna på att företaget kommer fullfölja lånevillkoren p.g.a. den sociala relationen (Palazuelos et al., 2018). Mayer et al. (1995) menar att välvilja handlar om att göra nytta för någon annan utan några ekonomiska motiv.
Mayer et al. (1995), som emellertid främst använder begreppen integritet, förmåga och välvilja, poängterar att dimensionerna verkar oberoende av varandra men att det inte innebär att de är helt orelaterade till varandra. De menar vidare att var och en av dimensionerna kan variera men om samtliga har en hög nivå genererar det ett högt förtroende, men det kan finnas situationer där förtroende utvecklas trots att samtliga delar inte anses ha en hög nivå. De understryker dock att välvilja i sig inte är tillräckligt för att skapa förtroende.
2.3.2 Förtroende relaterat till kreditgivning och redovisning
Redovisning fungerar som en brygga mellan företaget och dess intressenter för att lindra den informationsasymmetri som råder då företagsledningen besitter mer information än
15
intressenterna om företagets ekonomiska situation. För att intressenterna ska ha användning av redovisningen måste de ha förtroende dels för det redovisande företaget men likväl för redovisningen i sig. En redovisning med osäker information kan leda till att förtroendet minskar (Marton, 2013). Redovisning kan fungera som en förtroendeskapande teknik och kan hjälpa till att stimulera, skydda och begränsa de berörda parternas handlingar. Den kan hjälpa till att nå positiva förväntningar om den andra partens kompetens och välvilja (Vosselman & Van Der Meer-Kooistra, 2009) men även för ärlighet (Palazuelos et al., 2018).
I K3 p. 2.8 framkommer fyra kvalitativa egenskaper som redovisningen ska ha. En av dessa är tillförlitlighet vilket går att relatera till förtroende. Det framkommer i p. 2.9 att redovisningen är tillförlitlig om den är neutral och inte innehåller väsentliga fel. I IFRS var, precis som försiktighet, tillförlitlighet ett begrepp som IASB tog bort i det nya ramverket efter år 2010. De menar dock att det täcks av andra begrepp såsom ‘faithfully represent’ vilket går att se i tabell 1. Det går följaktligen konstatera att det är viktigt att informationen i redovisningen är tillförlitlig och korrekt vilket kan bygga förtroende.
För att långivaren ska kunna skapa ett förtroende för låntagaren måste den skaffa sig information om låntagarens förmåga att generera vinster eller alternativ tillgång till kapital (Lapavitsas, 2007), vilket till stor del är sådan information som redovisning innehåller.
Broomé et al. (1995) redogör för samspelet mellan redovisningsinformation och förtroende som beaktas vid kreditbeslut. Förtroende är en av de övriga faktorer som betraktas vid kreditgivning och utgör ett sätt för kreditgivaren att förlita sig på den eller de fysiska personer som står bakom verksamheten. Broomé et al. (1995) menar att det i viss mån krävs en form av förtroende för att informationen i redovisningen ska ses som tillförlitlig för att en affär ska kunna genomföras.
2.4 Tidigare studier
I detta avsnitt presenteras ett antal relevanta studier närmare. Den tidigare forskning som är relevant för förevarande studie är för det första den som undersöker hur IFRS har påverkat svensk redovisning vilket bidrar till en bild över hur redovisningen och graden av konservatism förändrats efter IFRS då den anglosaxiska traditionen blivit mer framträdande. Vidare är forskning kring hur konservativ redovisning påverkar kreditgivning samt hur förtroende för redovisning och företaget påverkar kreditgivning av
16
intresse. Dessa studier bidrar till en förståelse för hur kreditgivare ser på redovisning, vilken utformning på redovisning de föredrar samt vilken roll förtroende spelar.
2.4.1 IFRS inverkan på svensk redovisning
Med tanke på att IFRS är utvecklat från anglosaxisk tradition som inte förespråkar försiktighet och konservatism har Sveriges tillämpning av IFRS givit upphov till forskning kring hur det påverkat svensk redovisning. Hellman (2011) studerade IFRS inverkan på svensk redovisning. Han presenterar två huvudkategorier av tillämpning av IFRS, nämligen mjuk och hård tillämpning. Före det obligatoriska antagandet år 2005 var Sveriges antagande mjukt vilket innebar att avsteg från standarden gjordes utifrån nationella avvikelser. Den EU-reglerade tillämpningen av IFRS var hård och vid ett urval av de 132 största börsnoterade bolagen i Sverige innebar en hård tillämpning väsentliga ökningar av nettovinsten och nettotillgångarna. Före år 2005 hade ”krafter” arbetat för att bevara den svenska redovisningstraditionen som till stor del präglades av konservativa värderingar.
Det innebar att Sveriges ambition mot att frivilligt utvecklas mot mer kapitalmarknadsinriktad och anglosaxisk redovisning försenades och hindrades av dessa
”krafter”, som försvarade den konservativa och kontinentala traditionen. Det fick till följd att tillämpningen mellan år 1991-2004 var mjuk. Hellman testade en rad hypoteser, bl.a.
relaterat till bolagens eget kapital. I hypoteserna bröt han ner den mjuka och hårda tillämpningen till fyra undernivåer som sattes mot svenska allmänna redovisningsprinciper.
Gemensamt för tre av dessa var att tillämpning av IFRS gav ett högre eget kapital än redovisning enligt svenska allmänna redovisningsprinciper, vilket följaktligen innebär att redovisningen blev mindre konservativ och försiktig i Sverige med IFRS.
2.4.2 Konservativ redovisning och kreditgivning
Donelson et al. (2017) genomförde en undersökning av redovisningskvalitet och låneavtal genom en enkät till 492 bankanställda i USA involverade i medelstora lån till privata företag. Några av de resultat som presenterades var att 90% ansåg att redovisningens kvalitet var mycket viktig vid kreditbedömning. Det framkom vidare att 73% såg positivt på konservativ redovisning då företagen inte tenderar att övervärdera tillgångar. Om redovisningen var mindre konservativ svarade 78% att en lånegaranti skulle behövas, 67%
att avtalsvillkoren skulle bli mer återhållsamma och 62% att granskning på plats hos företaget hade behövt utföras. Tillika presenterades resultat kring hur bankanställda upplever att redovisningens användbarhet förändrats allteftersom FASB utvecklat nya standarder. Här svarade 54% att standarderna inte förändrat redovisningens användbarhet
17
för att fatta kreditbeslut jämfört med 10-15 år sedan, 11% svarade att den blivit något eller väsentligt mindre användbar och 35% att den blivit något eller väsentligt mer användbar.
De sistnämnda resultaten angående användbarheten talade till viss del mot tidigare studier som hävdat en oro kring användbarheten av finansiella rapporter efter vissa åtgärder från FASB.
Sunder et al. (2018) undersökte hur konservativt värderade tillgångar i balansräkningen påverkade företagens låneavtal. De konstaterade initialt att balansräkningen traditionellt främst varit det som beaktas av kreditgivare vid kreditbeslut samt att det är en utmaning att mäta konservatism i balansräkningen. De bygger vidare på ett mått de kallar för “book-to- market ratio” som fångar upp gapet mellan tillgångarnas marknadsvärde och det redovisade värdet. Några resultat som studien presenterade var att en högre grad av konservatism minskade företagets lånekostnader samt att en konservativ balansräkning var associerad med mindre strikta lånekovenanter.
2.4.3 Förtroende vid kreditgivning
Kautonen et al. (2020) studerade förtroende vid kreditgivning till små och medelstora finska företag. De fann i enlighet med tidigare litteratur ett positivt samband mellan förtroende och möjligheten för lån till företagen. De fann dessutom stöd för att förtroende var viktigt men bara när formell information för bedömning av företagen var otillräcklig.
Vidare har även Moro och Fink (2013) och Palazuelos et al. (2018) studerat förtroende som en faktor vid kreditgivning till företag. Moro och Fink (2013) menar att förtroende kan täcka den kvarvarande osäkerheten banker har när de behandlat all formell information, såsom redovisningen, som är användbar för att bedöma det låntagande företaget.
Palazuelos et al. (2018) studie mot 471 banktjänstemän i Spanien bidrog med flera viktiga resultat. De valde att dela upp undersökningen för att erhålla svar dels för SME vars redovisning granskats av revisor, dels för icke-granskad redovisning. De fann att god redovisningskvalitet ökar viljan att ge lån när redovisningen är granskad. Om redovisningen inte är granskad är kvaliteten inte direkt relevant för kreditbeslutet men indirekt då det skapar förtroende. De menar att detta innebär att granskade företag framstår som ärliga bara för att en revisor granskat redovisningen och att det bekräftar att de presenterar uppriktig och ärlig information. Den viktigaste faktorn som påverkar viljan att bevilja kredit till granskade företag är därmed redovisningskvalitet. Vad gäller dimensionerna ärlighet, kompetens och välvilja fann de att den upplevda ärligheten endast var direkt relevant för kreditbeslutet för icke-granskade företag. Detta då det för granskade
18
företag är redovisningens kvalitet som är primärt, men för icke-granskade företag kan de kompensera avsaknaden av verifierad information genom att långivaren utvärderar ärligheten och kompetensen hos företagets ledning. Ärlighet och kompetens är således faktorer som påverkar kreditbeslutet positivt för icke-granskade företag. För granskade företag påverkar bara kompetensen kreditbeslutet positivt, då redovisningens kvalitet tar över den upplevda ärlighetens relevans. Välviljan kunde inte i något fall påvisas ha en direkt inverkan på viljan att bevilja kredit. Palazuelos et al. (2018) menar vidare att företagen ska vara medvetna om att deras beteende både utanför och inom företaget kan påverka kreditbeslutet samt att de bör överväga att ha en revisor då det finns omfattande bevis för att det påverkar kreditbeslutet positivt. Till sist erhölls resultat om hur redovisning av god kvalitet påverkade långivarnas förtroende. Anser långivarna att redovisningen är av god kvalitet ökar det långivarens förtroende, både för företag vars redovisning är granskad eller ej.
2.5 Analysmodell
Studiens huvudbegrepp är kreditgivning, redovisning och förtroende vilka i sin tur innefattar flera underbegrepp. Analysmodellen omfattar studiens två frågeställningar. I mitten finns kreditgivning som ett huvudbegrepp. För att svara på studiens första frågeställning angående vilken roll redovisning spelar vid kreditgivning analyseras respondenternas svar utifrån de fyra utlåningsteknikerna där indikationer om redovisningens betydelse kan erhållas. Till studiens första frågeställning hör även redovisningskonservatism och hur det påverkar kreditgivningen. Studiens andra frågeställning angående förtroendets roll vid kreditgivning analyseras utifrån de tre dimensionerna som bygger förtroende, nämligen ärlighet, kompetens och välvilja.
Figur 1: Analysmodell.
19
3. Metod
Metodkapitlet presenterar och motiverar studiens metodval, litteraturöversikt, val av respondenter, hur datainsamlingen gått till och en förklaring presenteras till hur intervjufrågorna kommit till.
Det redogörs även för hur informationen analyserats. Till sist diskuteras studiens trovärdighet, etiska överväganden samt metodkritik.
3.1 Metodval
Studien ämnar undersöka redovisningens roll vid kreditgivning och hur kreditgivare påverkas av mindre konservativ redovisning då redovisning för större företag i Sverige utvecklats i den riktningen. Studien undersöker vidare förtroendets roll vid kreditgivning.
Syftet med studien är att öka förståelsen för kreditgivares upplevda situation vilket har skett genom att återge detaljerade beskrivningar från deras redogörelser. Beskriva och förstå är centrala begrepp i kvalitativa studier (Lind, 2019) vilket medför att en kvalitativ ansats är lämplig.
Den främsta motiveringen till val av metod är emellertid Kautonen et al. (2020) förslag för vidare forskning. Samtliga studier som nämnts i avsnitt 2.4 inom området för förtroende, redovisning och kreditgivning är kvantitativa. Kautonen et al. (2020) uttryckte följande:
Future research should seek to understand how unquantified qualitative information that result in trust actually facilitates SME’s access to credit. […]
Given the difficulties associated with measuring trust in a financing context, and the preliminary nature of studies in this area, our study calls for future research using qualitative approaches to open this black box. (s. 7)
Med tanke på att detta uttalande är från så sent som föregående år ser vi ett ypperligt tillfälle att bidra med kvalitativ forskning med syfte att förstå kreditgivares uppfattningar. Vad gäller deras specifika uttalande relaterat till SME ingår förevarande studies större företag till stor del i den kategorin, vilket påvisats i avsnitt 1.5.
Vårt val av metod blev kvalitativa intervjuer med kreditgivare med anledning av att skapa förståelse för deras uppfattningar. När Kautonen et al. (2020) genomförde sin kvantitativa studie kompletterade de med ett antal korta intervjuer med långivare med anledning av att stödja vikten av förtroendet. Intervjuer är därmed ett lämpligt val då förevarande studie bl.a. ska skapa förståelse för förtroende. Marton (2013) menar att förtroende är svårt att kvantifiera och rekommenderar intervjuer som undersökningsmetod. Dessutom antyder
20
Sunder et al. (2018) att det är svårt att mäta konservatism, vilket också är en del av studien.
Detta motiverar valet ytterligare att genomföra en kvalitativ studie där ämnet istället diskuteras med respondenterna och inte mäts i siffror. Alvehus (2019) redogör dessutom för att intervjuer fyller en viktig roll för möjligheten att skapa en förståelse för individers åsikter och erfarenhet, vilket är en del av studiens syfte.
3.2 Litteraturöversikt och källkritik
Initialt i forskningsprocessen gjordes en bred litteratursökning över studiens område. Detta skedde dels genom anständig litteratur, bl.a. Artsberg (2005), Grönlund et al. (2013), Marton (2013), Johansson et al. (2017) och Smith et al. (2019). Dessa är samtliga erkända forskare inom redovisning. Detta kombinerades tidigt med att söka vetenskapliga artiklar vilket studiens referenser till största del utgörs av från Högskolan i Skövdes databaser.
Främst har Google Scholar använts där sökord som bl.a. ”creditor accounting information”,
”debt contracting”, ”accounting traditions”, ”anglo-saxon vs continental”, ”conservative accounting”, “conservatism”, “prudence”, “IFRS”, “accounting in Sweden”, “creditors and conservatism” och “lending technologies” har använts i olika kombinationer. Dessa var främst relaterade till studiens första frågeställning som handlar om redovisningens roll samt redovisningskonservatism. Vad gäller studiens andra frågeställning angående förtroende har sökord som ”trust and accounting”, ”trust and credit granting” och ”creditors trust in firms” använts. Majoriteten av referenser har emellertid funnits genom relevanta artiklar som i sin tur hänvisat till andra relevanta artiklar.
Vi har varit noga med att bedöma studiernas relevans och då bl.a. med tanke på publiceringsår. De flesta av de refererade studierna är genomförda efter år 2010 och några så sent som år 2018-2021 vilket ökar deras relevans. Vi har använt ett antal äldre studier men där informationen fortfarande är aktuell eller för att återkoppla till hur det var förr.
Utöver böcker och vetenskapliga artiklar har Europaparlamentet, BFN, FAR, RFR, IASB, FASB och PwC använts. Samtliga är erkända organisationer/institutioner/myndigheter inom studiens område.
3.3 Val av respondenter
Studiens problemområde riktar in sig på kreditgivning relaterat till redovisning och förtroende. Detta ledde till att respondenterna behövde vara kreditgivare med god kunskap om redovisningens roll vid kreditgivning och vara delaktiga i kreditbeslut. De behövde ha arbetat med många företagskunder och veta hur relationen mellan kreditinstitutet och
21
företagen ser ut för att kunna diskutera förtroendets roll. Då studiens första frågeställning riktar sig åt medelstora och större företag behövde de dessutom arbeta med kreditgivning till företag som tillämpar K3 och IFRS. För att fånga upp den utveckling som skett både relaterat till hur kreditgivare tar sitt beslut och använder redovisning samt mot mindre konservativ redovisning behövde de även ha arbetat under åtminstone 15-20 år.
Detta innebär att studiens forskningsfrågor och problemområde var i centrum vid valet av respondenter vilket Bryman och Bell (2013) redogör för som ett målstyrt urval.
Respondenterna är strategiskt utvalda i den bemärkelsen att de besitter den kunskap och information som är relevant för studien.
Vi har genomfört sex intervjuer med totalt sju respondenter då det vid ett intervjutillfälle var två respondenter som deltog samtidigt. Samtliga respondenter har vardera arbetat mellan 15-35 år inom branschen och har en samlad erfarenhet från de flesta av Sveriges storbanker samt kreditinstitut. Respondenterna arbetar samtliga med kreditgivning till företag men i olika befattningar vilket var positivt då det har bidragit till en bredare bild av ämnet. Majoriteten av respondenter arbetar med större företag men två arbetar med SME.
Detta visade sig inte vara till nackdel utan bidrog snarare till en ökad förståelse för skillnader och somliga slutsatser hade inte kunnat dragits utan deras deltagande. Valet föll på att kontakta olika kreditinstitut med anledning av att erhålla en mer nyanserad bild då de inte arbetar på samma bank/organisation med samma rutiner och kultur och har liknande uppfattningar av den anledningen. För en närmare presentation av studiens respondenter se avsnitt 4.1.
3.4 Genomförande av intervjuer
Datainsamlingen har skett genom intervjuer. Första kontakten ägde rum via mail, antingen direkt till respondenten när dennes mail fanns presenterad på kreditinstitutets hemsida eller till en kontorschef som vidarebefordrade mailet till en lämplig kollega. Valet föll på att maila då respondenten kan läsa i lugn och ro samt att det gav oss en större möjlighet att presentera studiens område på ett noggrannare sätt. Nackdelen med att ta den första kontakten via mail och inte via telefon kan tänkas vara en minskad svarsfrekvens då det säkerligen är enklare att bortse från ett mail än ett telefonsamtal. Detta blev emellertid inget problem då 18 av de 28 som erhöll mailet svarade varav sju tackade ja.
I introduktionsmailet presenterade vi oss själva med vilket program vi läser och på vilket lärosäte. Vidare gavs en övergripande presentation av studien samt en presentation av
22
vilken person vi söker. Det angavs även information om hur lång intervjun förväntades vara samt att den som utgångspunkt skulle ske på distans med anledning av rådande pandemi (covid-19). Vi befann oss även i flertalet fall långt från respondenterna. Fyra intervjuer skedde via den digitala kommunikationstjänsten Teams med video medan övriga två skedde på respektives kontor. Intervjuerna tog mellan 40-70 minuter och samtliga respondenter godkände att en ljudinspelning genomfördes. Detta var positivt då vi kunde fokusera helt på intervjun och inte var lika beroende av att anteckna allt under intervjuns gång. Som utgångspunkt var tanken att hänföra varje respondent till sin specifika bank men efter diskussion med respondenterna togs istället beslutet att inte göra det. Detta med anledning av att majoriteten av respondenterna under sitt yrkesverksamma liv arbetat på flera olika banker och kreditinstitut och på så vis inte representerar en specifik bank utan snarare en samlad erfarenhet från deras yrkesverksamma liv. Detta tog vi hänsyn till och respondenterna förblev följaktligen anonyma och kopplades inte till en specifik bank.
Utgångspunkten var att genomföra fler intervjuer och då åtminstone 10 st men med anledning av covid-19 och tidsbegränsningar blev det inte möjligt. Detta har dock inte påverkat studien nämnvärt negativt då det förekom en del upprepningar under intervjuerna vilket Alvehus (2019) beskriver som att man uppnått en slags mättnad. Vidare menar Trost (2010) att fyra till åtta intervjuer kan vara att föredra då materialet annars tenderar att bli ohanterligt samt att ett fåtal väl utförda intervjuer är att föredra framför ett flertal mindre väl utförda. Det är emellertid viktigt att känna till att fler intervjuer hade kunnat ge andra svar samt att studiens resultat endast gäller för de sju respondenter som deltagit.
3.4.1 Utformning av intervjuguide
Intervjuerna var av karaktären semistrukturerad vilket innebär att det finns en intervjuguide med övergripande frågeställningar men med goda möjligheter till avsteg under intervjuns gång (Bryman & Bell, 2013). Semistrukturerade intervjuer valdes då det fanns ett tydligt fokus på vilken typ av frågor som behövdes få svar på men en önskan att respondenten ändå ska kunna prata relativt fritt och inte bli alltför styrd. Frågeställningarna var av blandad karaktär där det kan nämnas inledande frågor, uppföljningsfrågor, preciserade frågor samt indirekta frågor vilket är exempel på olika kategorier av frågor utformade av Kvale (1996) (Bryman & Bell, 2013). Hela intervjuguiden som användes finns i bilaga 2.
Intervjuguiden börjar med bakgrundsfrågor om respondenten för att erhålla en bild av personens arbetsroll och erfarenheter vilket Bryman och Bell (2013) beskriver är viktigt för att kunna sätta in respondentens svar i ett sammanhang. Efter detta operationaliserades
23
studiens teoretiska begrepp. Den första kategorin av frågor berörde kreditgivning och redovisning. Till en början var tanken att ha dessa som separata kategorier men då de till stor del går in i varandra valdes att slå dem samman. Frågor ställdes bl.a. om hur kreditgivningsprocessen ser ut och huruvida den förändrats de senaste 15-20 åren eller sedan respondenten började arbeta med kreditgivning. Kreditgivningsprocessen i sig är inte studiens huvudområde men det var nödvändigt att respondenterna berättade hur det går till.
Detta med syfte att dels få en förståelse för den kontext förtroendet ska fångas i, dels för att få en bakgrund till hur en kreditgivningsprocess går till. Frågor ställdes vidare kring i vilket skede redovisningen kommer in och vad i redovisningen de bedömer för att kunna analysera studiens första frågeställning. Till studiens första frågeställning ställdes även frågor om vissa karaktärsdrag som är typiska i den kontinentala traditionen för att få en överskådlig bild av hur de ser på utvecklingen i stort. Sedan ställdes frågor om värderingsstrategier där konservatism och försiktighet var i fokus. Fråga 9 huruvida ställda säkerheter eller lånekovenanter ändrats genom åren ställdes med syfte att se om det kan ha ökat i takt med att redovisningen blivit mindre försiktig och om det på så vis även påverkat kreditgivningen i sig.
Frågorna gällande förtroende och studiens andra frågeställning sparades till sist, för att först ha en bild av hur kreditgivning går till, vad som ligger till grund för beslutet och hur redovisningen används. Det började således med att diskutera mer hårda faktorer för att till sist gå över till det mjuka vilket i detta fall var förtroendets roll. I detta sammanhang diskuterades först förtroende generellt och vilken betydelse kreditgivarna ansåg att det har vid kreditgivning. Sedan ställdes en fråga var om de tre komponenterna ärlighet, kompetens och välvilja. För ärlighet och kompetens diskuterades framförallt hur de gör för att säkerställa dessa komponenter. Frågan om välvilja formulerades annorlunda då vi utgick från att detta inte är något kreditgivare aktivt försöker säkerställa, utan där var vi intresserade av om det har någon betydelse överhuvudtaget för kreditbeslutet då Palazuelos et al. (2018) studie visade att den inte hade det.
3.5 Analysmetod
Tillvägagångssättet för att analysera informationen från respondenterna bestod av flera moment. Efter varje intervju diskuterades det övergripligt med varandra om det var något specifikt vi reagerade på. Då samtliga intervjuer spelades in genomfördes en transkribering av materialet genom att göra tal till text. Intervjuerna transkriberades samma dag eller en till två dagar senare vilket visade sig vara ett bra beslut. På så vis kunde vi se intressanta
