ADDICTION SEVERITY INDEX I PRAKTIKEN

Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Socionomprogrammet

SQ4613, HT09 Examensarbete 15 hp

ADDICTION SEVERITY INDEX I PRAKTIKEN

- Om missbrukshandläggares erfarenheter av att arbeta med ASI-intervjun

Författare: Beatriz Borg Hanna Olsson Handledare: Mikael Sandgren Examinator: Norma Montesino

A

Authors: Beatriz Borg, Hanna Olsson

Title: Addiction Severity Index in practice – On social workers experiences of working with the ASI-interview. [translated title]

Supervisor: Mikael Sandgren Assessor: Norma Montesino

The purpose of this study was to understand how social workers experienced working with Addiction Severity Index (ASI) in relation to the goal set by the National Board of Health and Welfare. The method is spread nationwide and therefore it is of great importance to examine how the social workers themselves experience the demands and the resources surrounding ASI. We choose to do a qualitative study interviewing eight social workers at six different occasions. The result was analyzed using Max Weber’s ideal type bureaucracy and Michael Lipsky’s thesis on street-level bureaucrats. We found that the social workers consider the method useful when used from without their own purposes. The standards set by the National Board of Health and Welfare was considered hard to achieve because of the complexity of the method. Among other things the valuation done by both social worker and client was regarded as tough and therefore the results of the interview are at risk of not becoming reliable. We found that the outcome of the interview depends on the performer.

Key words: Addiction Severity Index, social workers, street-level bureaucrats, ideal type bureaucracy, experiences

F

Tack till alla respondenter som bidragit med sina kunskaper och erfarenheter, utan er så hade den här studien inte varit möjlig!

Vi vill även tacka vår handledare Mikael Sandgren för ovärderliga råd och för all hjälp under uppsatsskrivandet!

Slutligen, tack till alla våra nära och kära som hjälpt till, stöttat oss och läst studien (samt sovit bra om nätterna)!

Bea & Hanna

1. Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Problemformulering ... 3

1.3 Syfte ... 5

1.4 Frågeställning ... 5

1.5 Disposition ... 5

2. Metod ... 6

2.1 Avgränsning ... 6

2.2 Vetenskapsteoretisk ansats ... 6

2.3 Urval ... 7

2.4 Etiska överväganden ... 7

2.5 Datainsamling ... 8

2.6 Dataanalys ... 10

2.7 Reliabilitet och validitet ... 10

3. Addiction Severity Index ... 12

3.1 Socialstyrelsens rekommendationer ... 12

3.2 Intervjuarrollen ... 14

3.3 Bedömningar från fältet ... 15

4. Teoretiska utgångspunkter ... 17

4.1 Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater ... 17

Klientrelationen ... 18

Handlingsutrymme ... 18

ASI och gräsrotsbyråkrater ... 18

4.2 Webers idealtyp byråkrati ... 19

ASI och idealtypen byråkrati ... 20

5. Resultat och analys ... 21

5.1 ASI i relation till organisation ... 21

5.2 Utbildning och fortsatt stöd ... 22

5.3 ASI-net ... 24

5.4 Tidsaspekten ... 26

5.5 Styrkor och svagheter med ASI vid informationsinsamlande ... 27

5.6 Följdfrågor och områdesindelning ... 30

5.7 Skattningsmomentet ... 32

5.8 Uppföljningsintervjun ... 34

5.9 Klienten och ASI ... 36

6. Avslutande diskussion ... 39

Referenslista ... 42

Bilaga 1 ... 43

Bilaga 2 ... 47

Bilaga 3 ... 49

Bilaga 4 ... 50

1

1. I NLEDNING

1.1 B

Webb (2006) menar att i dagens risksamhälle, där grunden i socialt arbete handlar om riskbedömningar, har standardiserade data blivit en central del i arbetet.

Engström (2005) skriver att intresset för strukturerade bedömningsinstrument, såsom Addiction Severity Index (ASI), Dokumentation av klienter (DOK) och Barns behov i centrum (BBIC), har ökat inom socialtjänsten. Tanken bakom standardiserade bedömningsinstrument är att dessa ska vara behjälpliga både som underlag till forskning, utveckling av verksamheten samt för det direkta bedömningsarbetet (Lundström 2008).

Människor har sedan lång tid tillbaka använt sig av standardiserade frågeformulär för att klassificera och systematisera andra människor (Beronius 1994).

Inkvisitionen kallades den organisation som kom till för att skydda kristendomen mot det avvikande. För att finna kättare, som de avvikande kallades, utförde inkvisitionen undersökningar som inte bara inriktade sig på det sagda ordet utan även på tankar och känslor. De försökte finna sanningen. Beronius jämför dagens forskare med inkvisitorer och finner att det dessa har gemensamt är just sanningssökandet och alla de regler för hur detta ska utföras (ibid.). Vi tänker oss ändå att dagens forskning och dess metoder skiljer sig från det inkvisitionen utförde. Inte minst syftet bakom användandet av strukturerade metoder för att kartlägga och systematisera skiljer sig.

Missbruksvården i Sverige har sitt ursprung i den medicinska traditionen och sjukvården har byggt sin utveckling på evidensbaserad medicin (Engström 2005).

Att något är evidensbaserat innebär att det är bevisbaserat och ordet evidens kommer från latinets ”evidentia” som betyder att veta (Svenska Akademins Ordbok 2009). Engström (2005) skriver att sjukvårdens praktik och forskning ligger nära varandra, men att så inte är fallet inom socialtjänsten. Motstånd mot de evidensbaserade principerna väcktes när dessa skulle överföras till det sociala arbetet. Detta av flera skäl, bland annat att socialt arbete är en mångfacetterad praktik samt att de evidensbaserade principerna inte stämde överens med den

2

rådande synen på kunskap inom området. En annan del av motståndet bestod i att klienterna befarades bli utsatta om de skulle bli objekt för forskning (ibid.).

Det bedömningsinstrument som vi ska koncentrera oss på är ASI-intervjun.

Socialstyrelsen (2009) säger sig stödja bruket av standardiserade bedömningsinstrument. ASI-intervjun ska enligt Socialstyrelsen (2007) främst användas som bedömningsinstrument för att klargöra klientens behov av hjälp och för att använda ASI-intervjun behöver den som ska tillämpa intervjun genomgå utbildning. ASI-utbildningen ska omfatta tre arbetsdagar och de deltagande ska genomföra övningsintervjuer. Det rekommenderas även att uppföljande kontroller ska göras för att det ska finnas säkerhet i att resultaten av intervjun är trovärdiga.

ASI-intervjun rekommenderas i de svenska nationella riktlinjerna för missbruksvård, den är dock inte kvalitetsgranskad av IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) (ibid.). Att intervjun inte är kvalitetsgranskad men ändå rekommenderas gör att metoden är intressant att studera. En annan strukturerad metod, DOK, är också rekommenderad av Socialstyrelsen. Dock har en kvalitetsgranskning av DOK påbörjats. Att en metod är kvalitetsgranskad innebär att en omfattande kontroll av metodens reliabilitet, validitet, normering och utformning har genomförts (Jergeby 2008). ASI-intervjun används bland annat inom missbruksvård och kriminalvård. Av landets kommuner är det 50 % som säger sig använda ASI-intervjun som bedömningsinstrument (Abrahamson & Tryggvesson 2008). Vi intresserar oss för kommunal socialtjänst och ASI används där inom missbruksvården. Metodens användande är således etablerat och att den inte är kvalitetsgranskad gör att de rekommendationer som Socialstyrelsen ger kan ha konsekvenser för praktiken.

ASI-intervjun uppkom i USA under 1970-talet då ett forskningsteam under ledning av Tom McLellan fick i uppdrag att utvärdera behandlingsenheter centrerade kring missbrukande krigsveteraner (Nyström, Sallmén & Öberg 2005).

Nyström et al. (2005) skriver att intervjun sedan utvecklats och spridits både inom USA och internationellt. ASI-intervjun implementerades i Sverige 1996, den byggde på den femte upplagan av intervjun. År 1998 reviderades denna och anpassades efter EuropASI, som bygger på Europeiska förhållanden (ibid.).

Intervjun innefattar 180 frågor inom sju livsområden där klient och behandlare

3

skattar graden av hjälpbehov inom respektive område, resultaten utgör sedan en klientprofil som kan utgöra underlag för samtal och behandlingsplanering (Engström 2005). I den senaste versionen av ASI-intervjun, som ännu inte brukas i Sverige, har delen där intervjuaren skattar klientens hjälpbehov eliminerats då det visat sig att denna information inte var tillräckligt tillförlitlig för utvärdering av behandling (Anderberg & Dahlberg 2009).

I en studie om klienters acceptans av strukturerade intervjuer i socialtjänsten (Engström 2005) skrivs att en socialarbetare haft åsikten att ASI-intervjun kränkte klienter. Socialarbetaren uppgav tre tänkbara skäl till detta; frågornas formulering, intervjuns syfte samt att intervjun är strukturerad. Fördelar med ASI-intervjun som lyfts fram, ur socialhandläggares perspektiv, är att frågorna ger en grund att stå på och blir ett stöd för att bringa fram viktiga områden (ibid.). Nyström et al.

(2005) skriver att i en studie från 2001 med 109 deltagande socialarbetare med erfarenhet av ASI-användande så ställde sig 75 % positiva till ASI-intervjun. 18

% av socialarbetarna var tveksamma till metoden och 2 % negativa. Nyström et al. för fram att det med ASI-användandet kan finnas risker. En risk är att intervjun inte blir korrekt utförd, t ex mer öppen eller fri, och det får då konsekvenser för klienten. Särskilda krav ställs alltså på den som genomför intervjun (ibid.).

Wikström och Lindberg (2006) skriver att socialsekreterare ser ofta sig själva som instrument och att de ibland anser att det blir en förenkling av komplexa frågor genom att bruka frågeformulär. Svårigheter att arbeta med ASI-intervjun hänger ofta samman med en negativ inställning gentemot bedömningsinstrument som bygger på manualer (ibid.). Användandet av strukturerade bedömningsinstrument har ökat inom socialtjänsten och en stor del av landets missbrukshandläggare jobbar med ASI-intervjun. Intervjun är strukturerad, tidskrävande och kräver utbildning. Då vi vet att särskilda krav ställs på den som utför intervjun (Nyström et al. 2005) är det därför viktigt att förstå erfarenheter av att använda intervjun.

1.2 P

Webb (2006) menar att vi lever i ett risksamhälle som går ut på att förutse och förebygga risker. Det sociala arbetet influeras av detta och användandet av standardiserade metoder kan ses som en del av förebyggandet av risker. Webb

4

menar att användandet av strukturerade metoder ger socialarbetare verktyg att bedöma individers situation och beräkna risker. Dock innebär det att klienten fogas in i en redan färdig struktur, vilket inte alltid utgör den bästa förutsättningen för att få en korrekt bild av individens livssituation. Detta då den standardiserade data som framkommer i få fall tar hänsyn till förhållandena mellan olika områden utan fokuserar på redan färdiga kategorier (ibid.). ASI rekommenderas av Socialstyrelsen (2006) på grund av att metoden sägs vara effektiv, samlar in rätt mängd information samt skapar ett gemensamt språk för olika instanser. Tanken bakom deras rekommendationer liknar de karaktärsdrag som Webers (1983, 1987) idealtyp byråkrati medför: effektivitet och professionalism. Dessutom innehar tjänstemännen i byråkratin sina positioner på grund av kvalifikationer och inte personliga egenskaper. Webers (1983, 1987) idealtyp byråkrati och Webbs (2006) resonemang om att standardiserade metoder ger socialarbetare verktyg för att bedöma klienter kan även de kopplas samman på det viset att metoderna ska medföra effektivitet och underlätta arbetet. Ett annat sätt att se på tjänstemännens position är med hjälp av Lipskys (1980) resonemang om gräsrotsbyråkrater, deras handlingsutrymme och rollen som medlare mellan organisation och klient. Webbs (2006) resonemang om att standardiserade metoder inte alltid utgör den bästa förutsättningen för utredningar av klienter stämmer överens med Lipskys (1980) teori om hur gräsrotsbyråkrater handlar utifrån den situation de befinner sig i och anpassar klient och organisation till varandra. Med dessa teoretiska synsätt i åtanke blir det intressant att forska i hur missbrukshandläggarna faktiskt erfar användandet av ASI i dagens sociala arbete. Ersätter den strukturerade ASI- intervjun ostrukturerade intervjuer (öppna bedömningssamtal) på grund av sin påstådda effektivitet? Vilka krav uppfattar missbrukshandläggarna det ställs på dem vid intervjuns användande och hur ställer de sig till dessa? Det är till viss del missbrukshandläggarnas uppfattning som ligger till grund för intervjuns resultat, då de skattar klientens behov, och de har således en betydande roll för det färdiga resultatet och dess användning. Handläggarnas uppfattning kan påverka hur de faktiskt brukar ASI-intervjun. Hur ser missbrukshandläggarna på det faktum att ASI-intervjun är strukturerad och skillnaderna mellan att använda denna gentemot öppen intervjuteknik?

5

1.3 S

Syftet med vår uppsats är att förstå missbrukshandläggares erfarenheter av att arbeta med ASI-intervjun i förhållande till Socialstyrelsens rekommendationer för att använda metoden.

1.4 F

 Hur ser missbrukshandläggare på att arbeta med ASI-intervjun?

 Hur ser missbrukshandläggare på att arbeta med öppna intervjuer i förhållande till ASI-intervjun?

 Hur uppfattar missbrukshandläggare de krav som ställs på dem vid intervjuns utförande?

 Hur ser missbrukshandläggare på de resurser de har för att genomföra intervjun?

1.5 D

Uppsatsen är uppdelad i sex kapitel varav kapitel 1, som föregick denna disposition, inleder uppsatsen med en kortare bakgrund kring strukturerade bedömningsinstrument, problemformulering av ämnet samt uppsatsens syfte och frågeställningar. Vidare i kapitel 2 redogör vi för våra metodologiska utgångspunkter samt överväganden vi gjort under uppsatsens gång. Här presenterar vi vetenskapsteoretisk ansats, urval, etiska överväganden, datainsamlingsprocessen samt dataanalys. Vi för även ett resonemang kring uppsatsens reliabilitet och validitet. Kapitel 3 behandlar relevant litteratur samt tidigare forskning kring ASI-intervjun och dess användande. Våra teoretiska utgångspunkter presenterar vi i kapitel 4. Dessa är Michael Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater samt Max Webers (1983, 1987) idealtyp byråkrati.

Redovisning av resultat samt vår analys följer sedan i kapitel 5. Uppsatsen avslutas med kapitel 6 och en avslutande diskussion där vi kort redogör för vad som framkommit av studien samt våra reflektioner kring det. Med uppsatsen följer dessutom referenser och fyra bilagor: information till respondenter, intervjuguide, mejl till respondenter samt presentation av respondenterna.

6

2. M ETOD

I detta kapitel redogör vi för vårt tillvägagångssätt under uppsatsens gång och våra metodologiska överväganden. Denna uppsats har två författare och vi har valt att inte dela upp arbetsuppgifter utan genomfört majoriteten av uppsatsen i diskussion och samråd med varandra. Vi har vid enstaka tillfällen arbetat enskilt, då vid utskrift av ljudinspelningar från intervjuerna samt vid inläsning av tidigare forskning.

2.1 A

Vi har inriktat oss på missbrukshandläggare som arbetar på socialförvaltningar i Småland som arbetar med och har erfarenheter av ASI-intervjun.

2.2 V

Vi har valt att göra en kvalitativ studie då vårt syfte med uppsatsen är att förstå.

Kvalitativ metod lämpade sig därför väl. Med kvalitativ studie menas att man som forskare söker förståelse för människor utifrån deras egna referensramar (Levin 2008). Valet att utföra en kvalitativ studie och inte en kvantitativ gjorde vi då vi sökte specifika individers erfarenheter och vi ämnar inte generalisera resultatet av vår studie. Då vi ämnade förstå missbrukshandläggares erfarenheter av att arbeta med ASI-intervjun föll det sig naturligt för oss att anta en hermeneutisk ansats som Grönmo (2006) benämner som en förståelseskapande metod. Hermeneutik brukar översättas med tolkningslära (Wallén 1996). Den som tolkar empirin, i detta fall vi som uppsatsskrivare, har en förförståelse i form av kulturell och språklig gemenskap och det är viktig att vi är medvetna om denna förförståelse.

När empirin tolkas måste det uppmärksammas i vilken kontext den tillkommit. De tolkningar som görs bygger på forskarens förförståelse och helheten i empirin förstås utifrån tolkningar av delar i empirin (ibid.). Den kontext som vår empiri har inhämtats i är inom den kommunala missbruksvårdens organisation. Vår förförståelse i studiens början var de teorier som vi har valt för att analysera den data vi inhämtat, Webers (1983, 1987) idealtyp byråkrati och Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater. Grönmo (2006) skriver att vid kvalitativ datainsamlingsmetod kan svårigheter uppstå då forskarens perspektiv, källkritiska- samt kontextuella förståelse påverkar resultatet. Kritik mot kvalitativ

7

metod är att den inte är generaliserbar och enbart omfattar de studerade objekten (ibid.). Som svar på den kritiken nämns att i kvalitativa studier så är generaliserbarheten i vissa fall underordnad egenvärdet av att studera det enskilda och unika (Jacobsson & Meeuwisse 2008). Vi hade i vår studie inga ambitioner att generalisera resultatet utan vi sökte förståelse för enskilda missbrukshandläggares erfarenheter.

2.3 U

Den analysenhet vi har valt för vår studie är aktörer (Grönmo 2006). Grönmo definierar aktörer som enskilda individer eller grupper av individer. Den kunskap vi sökte var missbrukshandläggares erfarenhet av att arbeta med ASI-intervjun. Vi hade därför goda skäl att tro att den undersökningsenhet som skulle komma att ge mest relevant information kring ämnet var missbrukshandläggare som använder sig av ASI-intervjun. Vi använde oss av en blandning av pragmatisk urvalstyp och strategiskt urval. Pragmatiskt i den bemärkelsen att vi valde ut våra respondenter i mån av tillgänglighet geografiskt och utifrån deras vilja att delta i studien. Att den geografiska tillgängligheten spelade roll för vårt urval handlade också om den rent tidsmässiga aspekten av datainsamlingen. Då vi hade begränsad tid på oss att färdigställa denna studie var det av stor vikt att vi kunde ta oss till våra respondenter på ett så smidigt och icke tidsödande sätt som möjligt. Strategiskt i den bemärkelsen att vi valde ut våra respondenter på grund av deras expertis och att de därmed var lämpliga utifrån våra teoretiska och analytiska syften. Då vi inte ämnar systematiskt generalisera vårt resultat, eftersom kvalitativ metod ofta inte är generaliserbar, lämpar sig denna kombination av urvalstyper väl. Det urvalet av information vi gjorde var aktörernas erfarenheter (Grönmo 2006).

2.4 E

Etiska överväganden vi gjort var huruvida den information vi samlade in kunde orsaka våra respondenter någon skada och vi värnade om respondenternas integritet. Vid genomförande av kvalitativa studier medför det en specifik forskningsetisk problematik då forskarens värderingar, syn och självkännedom påverkar resultatet (Wallén 1996). Grönmo (2006) skriver att innan intervjuer genomförs ska informerat samtycke erhållas. Informerat samtycke innebär att

8

respondenterna informeras om studien samt om hur de uppgifter som samlas in kommer att behandlas. Vi hade en stor grad av öppenhet gentemot respondenterna och inhämtade informerat samtycke innan intervjuerna påbörjades.

Respondenterna i vår studie informerades även om sin rätt att när som helst avbryta intervjun samt att de kunde vägra att svara på frågor (ibid.). När vi skickade ut förfrågan till socialförvaltningarna kontaktade vi socialcheferna på respektive förvaltning via e-post, de vidarebefordrade i sin tur e-posten till missbrukshandläggarna på förvaltningen. Vi kontaktade socialcheferna då vi inte hade några kontaktuppgifter till missbrukshandläggarna. Här tänkte vi oss att ett etiskt problem kunde uppstå då vi inte själva direkt kontaktat våra respondenter utan de fick en förfrågan från sina överordnade och befann sig således i en beroendeställning. Då vi gjorde studien vid flera socialförvaltningar uppskattade vi att konfidentialiteten var förhållandevis hög trots allt. Med konfidentialitet menas att respondenternas personuppgifter behandlas och förvaras så att ingen obehörig kan få tillgång till dem. Vi bedömer konfidentialiteten som hög på grund av att respondenternas geografiska spridning gör det svårt att spekulera i vilka de är. Vi uppfyller även nyttjandekravet då vår insamlade empiri endast kommer att nyttjas i denna studie (Vetenskapsrådet 2009). Innan vi startade våra intervjuer informerade vi muntligt samtliga respondenter om ovanstående punkter samt lämnade skriftlig information om studien (Bilaga 1).

2.5 D

För att erhålla vår empiri har vi genomfört semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att vi haft en intervjuguide med färdiga frågor och ämnen (Bilaga 2).

Frågorna som utformades var i huvudsak av öppen karaktär och följdfrågor ställdes vid behov (Bell 2006). Att vi valde att genomföra semistrukturerad intervju framför strukturerad intervju berodde på att vi ville ha möjlighet att följa upp frågor samt nå respondenternas åsikter och vi ansåg att det skulle bli problematiskt med färdiga svarsalternativ. Anledningen till att vi ej heller valde att genomföra ostrukturerade intervjuer berodde på att vi som ovana intervjuare då riskerade att gå miste om den information vi sökte, såsom Bell (2006) beskriver.

Grönmo (2006) skriver att problem som kan stötas på under genomförande av intervjuer kan vara att intervjuaren påverkar svaren eller att det brister i

9

kommunikationen mellan intervjuare och respondent. Även respondentens minne och självbild kan påverka svaren. Under intervjutillfällena hade vi detta i åtanke och vi upplevde inte att kommunikationsproblem uppstod. Då vi genomförde intervjuer kallar vi våra källor för respondenter. Källorna benämns respondenter eftersom vår empiri bygger på deras svar på frågor som vi formulerat. Vi hade som utgångspunkt att intervjua åtta respondenter. Vi kontaktade åtta socialförvaltningar via e-post och gjorde förfrågan om man var intresserad av att ställa upp i studien(Bilaga 3). Två av socialförvaltningarna valde att inte besvara vår förfrågan, vi kan ej räkna detta som ett bortfall då vi inte bokat in några intervjuer vid dessa förvaltningar. Övriga sex förvaltningar besvarade e-posten och vi bokade via e-post och telefon intervjutider. Antalet respondenter landade på åtta personer och vi genomförde sammanlagt sex intervjuer. Fyra av intervjuerna genomfördes med endast en respondent medan vi vid två tillfällen intervjuade två respondenter samtidigt. Att intervjuerna såg olika ut berodde på respondenternas önskan då de i vissa fall hade begränsat med tid. Denscombe (2009) skriver att gruppintervjuer kan vara en fördel då man som forskare samlar in fler synpunkter vid ett tillfälle tillskillnad mot personliga intervjuer då man endast får med en persons åsikter. Gruppintervjuer ger även deltagarna möjlighet att ta del av andras synpunkter och att reflektera över dessa, förutsatt att gruppdynamiken är god. Fördelar med att intervjua en respondent åt gången är att all information härstammar från den källan och medför att man som forskare kan knyta vissa åsikter till vissa informanter. Även det faktum att intervjun är lättare för forskaren att styra nämns som fördelaktigt vid personliga intervjuer (ibid.). Vi upplevde att gruppintervjuerna var givande då respondenterna resonerade med varandra.

Vid genomförande av intervjuer beror utgången av intervjun till stor del på kommunikationen mellan intervjuare och respondent. Med detta i åtanke anpassade vi oss till våra respondenters önskemål om tidpunkt och plats för genomförandet av intervjuerna (Grönmo 2006). Intervjutillfällena spelades in med hjälp av våra mobiltelefoners ljudupptagningsfunktion efter att vi fått samtycke till detta av respondenterna. Samtliga respondenter godkände att intervjun spelades in. Att ha ljudupptagning valde vi då det kan vara svårt att minnas en hel intervju, trots att stödanteckningar förs, samt att vi ville fokusera på vad

10

respondenterna svarade och inte på att anteckna (Denscombe 2009). Denscombe skriver att bandinspelningar kan påverka respondenternas öppenhet i början av intervjun men att de efter en kort stund oftast slappnar av. Som forskare är det till fördel att spela in intervjun då man får materialet säkrat inför analysen. Risken med bandinspelningar är dock att kroppsspråk och kontext kan missas att analyseras (ibid.). Vi var under intervjutillfällena medvetna om detta, förde kompletterande anteckningar samt var observanta på ickeverbal kommunikation.

2.6 D

Grönmo (2006) skriver att ljudupptagningar inte kan användas i sin obehandlade form för analysen av data, således behövs dessa skrivas ut i textform. Vi har transkriberat samtliga intervjuer från ljudupptagningarna och det är alltså denna textutskrift som utgjort studiens dataempiri. Denscombe (2009) skriver att utskrift av inspelade intervjuer är ett mödosamt arbete men att det är en viktig del av processen då forskaren kommer i direkt kontakt med empirin. Problem som uppstått under utskriften av vår empiri och som också Denscombe nämner är att det kan finnas svårigheter att höra vad som sägs på inspelningen, detta speciellt under gruppintervjuer. I dessa fall har vi valt att bortse från de delar som inte kan uttydas vid transkriberingen. Fler problem som Denscombe nämner är att respondenterna inte alltid avslutar meningar eller har sammanhållna satser. Då bör man som forskare rekonstruera talet så att det blir förståeligt i skrift menar Denscombe. I och med dessa problem som kan uppstå kan utskriften till viss del medföra att det förloras värdefull information i processen (ibid.). Vid utskrifterna hade vi dessa problem i åtanke och försökte att så korrekt som möjligt spegla intervjuernas innehåll med hjälp av skrivregler för att göra skriftspråket tydligare.

2.7 R

Grönmo (2006) skriver att reliabilitet, som påvisar datamaterialets pålitlighet, i kvalitativa studier inte kan testas med hjälp av standardiserade reliabilitetstester.

Detta på grund av att metod och material är mindre strukturerat än vid kvantitativa studier. Insamling av empiri och analys pågår parallellt och är således inte två olika faser i en kvalitativ studie. I vår studie innebär reliabiliteten att vår empiri baseras på insamlad data om faktiska omständigheter och resultaten bygger inte

11

enbart på vår subjektiva tolkning. De viktigaste punkterna som vi tog hänsyn till för att vår empiri skulle belysa frågeställningarna och stämma överens med syftet var följande: det insamlade materialet skulle i så hög utsträckning som möjligt representera de faktiska förhållandena i det som undersöktes. Detta har vi gjort genom att noga beskriva hur datainsamlingen gått till och vilket material som tillskansats. För det andra har insamlingen av data byggt på vetenskapliga principer för språkbruk och logik. Så exakta språkliga formuleringar och begrepp som möjligt har legat till grund för datainsamlingen. Vi har även förankrat studien i tidigare forskning som präglat insamlingen av data. I uppsatsarbetet har vi beaktat urvalet av analysenheter samt att antalet analysenheter och nivån på dessa har varit samstämmiga med studiens syfte. Det är viktigt att de vetenskapliga och teoretiska begrepp som tas upp i problemformuleringen ligger till grund för informationsurvalet. Den sista faktorn vi har beaktat var att själva genomförandet av datainsamlingen skett på ett sätt som bygger på de vetenskapliga direktiven som omger kvalitativ datainsamling. Man bör som forskare till exempel informera respondenterna om studien och vad som gäller vid intervjuns utförande. Genom att ha de problem som kan uppstå i åtanke kan forskaren lättare undgå att de uppstår och objektiviteten bibehålls lättare (Grönmo 2006). Vi har försökt att tänka på ovanstående punkter i arbetet med datainsamlingen så att reliabiliteten bibehålls i så hög grad som möjligt.

Validitet definierar Grönmo (2006) som empirins relevans i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. En studies empiri kan alltså ha hög reliabilitet men samtidigt låg validitet. Grönmo skiljer på validitet i kvantitativ och kvalitativ forskning. I kvalitativ forskning nämns olika typer av validitet;

kompetensvaliditet, kommunikativ validitet, pragmatisk validitet. För att bedöma validiteten i vår studie har vi under uppsatsskrivandet hållit diskussionen kring metod, empiri och analys av empiri vid liv med utgångspunkt i ovanstående validitetstyper med tonvikt på kommunikativ validitetstyp. Kommunikativ validitet innebär att forskaren för en dialog med andra kring studiens material och dess relevans i förhållande till problemformuleringen (ibid.). Denna dialog fördes i första hand att med vår handledare och oss uppsatsskrivare sinsemellan.

Denscombe (2009) skriver att validiteten i intervjudata kan vara svårt att kontrollera ifall den intervjuade blivit tillfrågad om sina upplevelser, känslor eller

12

erfarenheter. Det finns dock sätt för forskaren att bedöma sanningshalten i empirin, om än är de inte helt ofelbara. Forskaren kan; kontrollera data med andra källor, kontrollera utskriften med informanten, kontrollera empirins rimlighet samt finna teman i intervjuutskrifterna (ibid.). I vår studie genomförde vi ett antal intervjuer och vi kunde därmed jämföra dessa data med varandra, vi letade även efter teman i intervjuutskrifterna. Rimligheten i vår data bedömer vi som god.

Detta då de vi intervjuade kan betraktas som handplockade på grund av sin expertis och vi bedömer att de befinner sig i position att uttala sig om de ämnen vi diskuterat. Vi har inte funnit något som fått oss att tvivla på våra respondenters utsagor.

3. A DDICTION S EVERITY I NDEX

3.1 S

Socialstyrelsens ideala modell för hur strukturerade bedömningsinstrument ska användas kan delas in i tre delar; det ska vara en strukturerad klientbedömningsmetod, det ska kunna göra det möjligt att följa upp insatsernas betydelse för klienten och det ska ligga till grund för systematiska uppföljningar på verksamhetsnivå (Abrahamsson & Tryggvesson 2009a). I faktaunderlag som ligger till grund för de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård skriver Socialstyrelsen (2006) att skälet bakom det ökade intresset för standardiserade bedömningsinstrument är att dessa är effektiva. Genom att använda standardiserade bedömningsinstrument samlas rätt mängd information in i förhållande till den utredning som ska genomföras. Ett annat skäl till att standardiserade bedömningsinstrument rekommenderas är att dessa kan ligga till grund för framtagning av statistik och basdata rörande olika klientgrupper vilket i sin tur kan leda till kunskap om hur ekonomiska resurser bör fördelas.

Socialstyrelsen menar även att standardiserade bedömningsinstrument underlättar kommunikationen mellan olika instanser då instrumenten skapar en gemensam begreppsapparat. I bedömningen om ASI uppfyller de krav som ställs på standardiserade bedömningsinstrument skriver Socialstyrelsen att de varit tveksamma till om metoden uppfyller minimikraven. De har ändå valt att redovisa metoden, och således gjort en generös bedömning, på grund av metodens

13

spridning i landet. Kvalitetskraven som socialstyrelsen ställer på metoderna som rekommenderas är följande; en svensk version av metoden existerar, det finns en svensk manual till metoden, reliabiliteten i den svenska versionen är tillfredställande, validiteten i den svenska versionen är tillfredställande samt att lämpliga normer och referensvärden existerar. För att metoden ska rekommenderas måste de tre första faktorerna vara uppfyllda samt att det på punkt fyra finns någon innehållsvaliditet. Socialstyrelsen var tveksam till att ASI uppfyllde detta (ibid.).

Under de senaste åren har ambitionen varit att utveckla metoder för en evidensbaserad missbruksvård i Sverige. Att ASI implementerats kan ses som en del i dessa ambitioner. Genom att använda sig av en standardiserad bedömningsmetod som ASI är det till att börja med lättare att urskilja statistik och trender från större grupper men också enklare att konstatera vilka metoder och behandlingar som faktiskt fungerar för klienterna. Detta är möjligt genom att kontinuerligt och över tid titta på klientgruppers svar på frågorna i intervjun och även genom att titta på resultaten av uppföljningsintervjun som bör göras cirka sex månader efter grundintervjun Uppföljningsintervjun görs därmed ofta under tiden eller efter beviljad vårdinsats. Den typ av data som insamlas genom intervjuerna är exempelvis missbrukets omfattning för den enskilde klienten och sedermera för större grupper av klienter, vilka substanser som missbrukas, om klienterna har eller har varit inblandad i någon form av kriminalitet och hur klientens fysiska och psykiska status ser och har sett ut. Grundintervjun i ASI innehåller 180 frågor beräknas ta cirka en timme att genomföra för en van intervjuare. Uppföljningsintervjun som bör göras cirka ett halvår efter grundintervjun innehåller 150 frågor och beräknas ta cirka en halvtimme att göra (Abrahamsson & Tryggvesson 2009b). Som komplement till ASI-intervjun finns även ett dataprogram som kan användas till att sammanställa resultat på både individ- och verksamhetsnivå (Alexandersson 2006). ASI är tänkt att vara ett stöd för användaren i enskilt klientarbete med individer som har missbruksproblem.

Metoden är också tänkt att samtidigt producera underlag för verksamhetsutveckling samt forskningsändamål, vilket främst kommer från det material som inhämtas vid uppföljningsintervjun. Dock har studier visat att uppföljningsintervjuer utförs i liten omfattning. Enligt socialarbetare beror detta

14

främst på att de ofta vet hur det har gått för klienten utan att behöva göra en intervju. Det kan vara så att informationen har kommit via andra klienter eller kollegor. I mindre orter är de inte ovanligt att som socialsekreterare möta sina klienter på stan. Att göra en uppföljningsintervju blir därför mindre angeläget eftersom informationen redan finns socialarbetaren tillhanda. I och med detta förloras en del av informationen som intervjumetoden var tänkt att generera vilket har medfört att ASI inte använts för att samla underlag för verksamhetsutveckling i den utsträckning som det är tänkt (ibid.).

3.2 I

För att de data som samlas in ska hålla hög validitet respektive reliabilitet ställs höga krav på den som intervjuar. Intervjuarrollen utgör den viktigaste delen i ASI- intervjun då frågorna måste ställas på ett likartat sätt och motsägelser och oklarheter måste redas ut. Det räcker alltså inte att bara ställa frågorna utan intervjuaren måste samtidigt bedöma vilken sanningshalt svaren som ges har (Alexandersson 2006). För att kunna utföra ASI-intervjun så dessa krav uppfylls måste de som ska jobba med metoden gå en speciell utbildning (Abrahamsson &

Tryggvesson 2009b). Alexandersson (2006) skriver vidare i sin avhandling att den ovan nämnda utbildningen upplevs, av dem som genomgått den, ge de kunskaper som behövs för att kunna utföra intervjun. Enligt manualen för ASI-intervjun är det som sagt viktigt att reda ut missförstånd och/eller motsägelser som uppmärksammas av intervjuaren under intervjuns gång. Detta gör att intervjuaren är tvungen att frångå strukturen som finns i frågorna i ASI-intervjun. Ju mer intervjuaren måste gå in och diskutera med klienten utanför manualen, desto öppnare och mindre strukturerad blir själva intervjun. De skattningar som klienten gör är subjektiva men trots detta ska intervjuaren alltså bedöma sanningshalten i det klienten säger. Detta kan påverka reliabiliteten i metoden eftersom det krävs att användandet säkerställs genom att de som använder metoden utbildas och att instrumentet sedan alltid används på samma sätt (ibid.). Det finns vissa faktorer som kan påverka trovärdigheten i klientens svar. Till att börja med finns det hos vissa klienter ett intresse eller en önskan om att framställa sig själva i bättre dager.

Detta kan bero på att klienten exempelvis riskerar vissa följder av sitt missbruk och därför undanhåller information om detta. Det kan också bero på att klienten

15

vill framstå som ”bra” inför intervjuaren och därför väljer att presentera sig själv på ett visst sätt. Den andra faktorn som kan påverka trovärdigheten är om klienten vid intervjutillfället är berusad, drogpåverkad, abstinent eller deprimerad. Vid dessa tillstånd kan klientens minnesfunktion vara sämre än vanligt. Den sista faktorn som också är av betydelse för trovärdigheten är brister med själva intervjuformuläret och intervjuaren. Exempelvis kan intervjuns längd och omfattning påverka klientens benägenhet att lämna uppriktiga svar. Om det upplevs alltför omständigt och tidskrävande av för klienten, finns möjligheten att denne svarar utan eftertanke bara för att intervjun ska ta slut. Även intervjuarens skattningar om klienten kan påverka tillförlitligheten då dessa har visat sig innehålla vissa felmarginaler och därför inte kan anses som helt tillförlitliga (Anderberg & Dahlberg, 2009). Studier har visat att socialarbetare upplever att ASI är ett stöd i utredningsarbetet. Klientens situation, problem och resurser ska kartläggas och behovet ska bedömas. Dock används ASI oftast bara i ett inledande skede av utredningen (Alexandersson, 2006).

3.3 B

Engström (2005) skriver att klienter som intervjuats med hjälp av ASI i huvudsak är positiva till detta. I en studie där 76 klienter genomgick en ASI-intervju upplevde majoriteten av klienterna detta som något positivt. 8 % av klienterna upplevde intervjun som kränkande men tyckte inte att samtalet påverkade relationen med socialarbetaren. 69 % av klienterna upplevde att relationen med socialarbetaren förbättrades efter en genomförd ASI. Engström skriver att socialarbetare och klienter uppskattar att klientens egenkompetens (förmåga att bedöma sin situation) är högre då ASI-intervju inte används än under tillfällen då ASI-intervju brukas. Klienter skattar sin egenkompetens högre än vad socialarbetare gör. I upplevd allians (relation och sammanhållning mellan handläggare och klient) i samtal med och utan ASI-intervjun så uppskattar socialarbetare alliansen som lägre än vad klienter upplever att den är. Engström nämner som möjliga förklaringar till detta att det är svårt för socialarbetare att bedöma alliansen då de själva är aktiva under samtalet samt att målet med samtalet är att samla information inför en bedömning och inte att skapa en nära relation. Engström nämner även att det för socialarbetare kan vara svårt att

16

uppskatta klienters upplevelse av egenkompetens och allians i de fall då klienten har alkohol- eller narkotikaproblem (ibid.).

Wikström och Lindberg (2006) har i en rapport utvärderat ett modellkommunprojekt. I modellkommunprojektet stöttade Mobilisering mot narkotika de fyra kommunerna Botkyrka, Örebro, Karlstad samt Pite älvdal under en period. En del av projektet gick ut på att kommunerna skulle introducera standardiserade bedömningsinstrument som arbetsmetod. I intervjuer som gjordes med berörd personal i Botkyrka kommun framgick att personalen ansåg att ASI ger en mer omfattande klientbild än vad öppna intervjuer ger. Det framhävs även att personal hade svårt att få tid till att genomföra ASI-intervjuer, då dessa är tidskrävande. Personalen upplevde intervjuns tidsåtgång som problematisk då det i vissa fall medförde att klienter avbröt intervjuer. I Örebro kommun sade personal att ASI-intervjun med fördel görs i kombination med öppna samtal då enbart genomförandet av intervjun inte ger lika bra resultat som en kombination.

Wikström och Lindberg skriver att problem med att arbeta med ASI kan ha sin grund i personalens attityd gentemot standardiserade instrument. En modellkommun trodde att ASI skulle medföra bättre samverkan med övriga verksamheter då ASI kan utgöra ett gemensamt språk. Detta skulle då innebära att klienten inte behövde genomföra en ASI-intervju på varje instans. Personal som arbetar på socialtjänsten i en Örebro kommun verkade positivt inställda till användandet av ASI. I Karlstad kommun visade det sig att handläggare använder ASI i högre grad då ärendet är av enklare karaktär. I de ärenden som uppfattades som mer komplicerade användes metoden mer sparsamt. Detta grundade sig i att handläggarna uppfattade de klienter med komplicerade ärenden som mer sårbara och därmed ansåg handläggarna att det var svårt att ställa vissa frågor.

Handläggarna i Karlstad kommun upplevde även de att ASI var en bra metod och arbetsredskap. I denna modellkommun hade handläggarna tillgång till ASI-net, som är ett datorprogram tillhörande ASI, men de förde inte alltid in ASI- dokumentet i ASI-net då det var tidskrävande och handläggarna prioriterade klientkontakt. I Pite älvdal var det endast en handläggare på socialförvaltningen som innan projektet använt ASI-intervjun. Denna handläggare var positiv till metoden men upplevde den som något uppstyltad. Pite älvdal kommun hyste

17

tilltro till ASI som metod och skulle som en del av projektet utbilda mer personal i metoden (ibid.).

4. T EORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Vi kommer i vår studie använda oss av två teoretiska perspektiv, Michael Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater samt Max Webers idealtyp byråkrati (1983, 1987). Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater behandlar offentligt anställda tjänstemän och de krav som ställs på dem. Respondenterna i denna studie kan definieras som offentligt anställda tjänstemän och teorin tar upp krav som ställs på gräsrotsbyråkraten vilket gör att teorin lämpar sig väl till analys av vår empiri.

Max Webers idealtyp byråkrati utgör en abstraherad bild av hur en organisation kan se ut och används för att beskriva och förstå verkligheten. Weber menar att alla organisationer är styrda av regler och att relationen mellan tjänstemän och klienter blir opersonlig och styrd av detta. Lipsky däremot menar att tjänstemannen har ett handlingsutrymme och att det väsentliga i arbetet är hur gräsrotsbyråkraten hanterar detta då krav ställs från både organisation och klient.

4.1 L

Michael Lipsky (1980) skriver i sin teori om gräsrotsbyråkrater (Street-Level Bureaucrats) om offentligt anställda tjänstemäns yrkesroll. En gräsrotsbyråkrat definieras som en offentligt anställd tjänsteman som har befogenheter att besluta om åtgärder som rör allmänheten, vilka i sin tur kan vara både negativa och positiva för individen. En gräsrotsbyråkrat är den i organisationen som har den direkta kontakten med allmänheten. Gräsrotsbyråkrater kan bland annat vara socialarbetare, poliser och lärare (ibid.).

När en individ vänder sig till en offentlig organisation är gräsrotsbyråkraten den person som representerar organisationen och den som individen möter. I detta möte förvandlas individen till klient. Detta på grund av att individens komplexitet och organisationens krav på effektivitet gör det till en omöjlighet för organisationen att behandla klienter individuellt (Johansson 2007).

Gräsrotsbyråkraten hamnar i ett läge med krav från två håll, dels den egna

18

organisationens riktlinjer och bestämmelser, dels krav från klienten. I denna situation innehar gräsrotsbyråkraten kunskap om både organisationens riktlinjer och klientens önskemål, och tvingas fatta beslut utifrån detta (Lipsky 1980).

KLIENTRELATIONEN

Klientrelationen benämns av Johansson (2007) som essentiell för gräsrotsbyråkraten då han/hon är beroende av klienten på två vis: klienten behövs för att verksamheten ska existera och dessutom utgör klientens individuella egenskaper en påverkan på gräsrotsbyråkratens dagliga arbete. Johansson (2007) skriver om klientrelationen och nämner att det finns fem punkter för att beskriva dess förutsättningar: hur bunden handläggaren är av regler, hur pass specialiserad verksamheten är, tid per ärende, i vems intresse mötet sker samt avståndet mellan klient och gräsrotsbyråkrat. Gräsrotsbyråkraten befinner sig i en känd kontext och har beslutanderätt vilket medför att klienten hamnar i ett underläge (Lipsky 1980).

HANDLINGSUTRYMME

För att betecknas som en gräsrotsbyråkrat krävs att den anställde har ett visst handlingsutrymme. Handlingsutrymmet behövs för att gräsrotsbyråkraten ska kunna utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt, då alltför specifika regler sällan lämpar sig i människobehandlande verksamheter. I detta handlingsutrymme ingår att bedöma utifrån eget tänkande samt att besluta om åtgärder.

Handlingsutrymmet bestäms utifrån verksamhetens uppbyggnad (Johansson 2007). Organisationen kontrollerar gräsrotsbyråkrater genom aktiv/påträngande kontroll av arbetet samt passiv/diskret kontroll. Med aktiv/påträngande kontroll menas att organisationen styr med regler och fasta tillvägagångssätt och med passiv/diskret kontroll styr organisationen genom att påverka gräsrotsbyråkratens värderingar och normer, så kallad normativ kontroll (ibid.).

ASI OCH GRÄSROTSBYRÅKRATER

ASI-intervjun kan utifrån Lipskys (1980) resonemang ses som en del i organisationens krav på effektivitet och är även ett rutinförfarande som underlättar kontrollen av gräsrotsbyråkraterna. Gräsrotsbyråkraten har därför krav på sig att använda sig av detta i arbetet med klienter. Här uppstår svårigheter för gräsrotsbyråkraten då ASI-intervjun består av ett strukturerat formulär, med

19

utförliga föreskrifter om användandet, som är till för att applicera på alla klientgrupper. Då klienten är en individ med specifika behov och egenskaper så måste handläggaren på något vis få klienten att anpassas in i metoden.

Gräsrotsbyråkraten måste anpassa sig efter situationen som råder och det kan då uppstå svårigheter att använda ett standardiserat bedömningsinstrument.

4.2 W

Weber (1983) har utvecklat idealtyper som kan användas som analysredskap i samhällsvetenskapliga studier för att beskriva och förstå verkligheten. En idealtyp är en renodling av någon eller några aspekter och kan inte i verkligheten återfinnas i sin renodlade form; den är alltså orealistisk. Idealtypen beskriver ej heller ett ideal. En av dessa idealtyper är byråkrati. Weber menar att alla moderna organisationer i viss mån är byråkratiska. Organisationerna behöver ha regler och fasta tillvägagångssätt för att verka tillfredställande. Weber menar att den monokratiska formen av byråkrati är den som medför högst effektivitet, precision, stabilitet, disciplin och tillförlitlighet. Det medför att organisationens resultat i betydande omfattning kan förutses av överskikt inom byråkratin samt andra aktörer (ibid.).

Weber (1983) skriver att alla organisationer med någon form av auktoritet försöker legitimera denna. Det som kännetecknar den byråkratiska organisationens legitimitet är legal legitimitet. Legitimiteten bygger på:

Rationella skäl: föreställningen om den föreskrivna ordningens legalitet och om de personers rätt att utfärda anvisningar, som enligt denna ordning kallats att utöva auktoritet (legal auktoritet). (Weber, 1983, sid. 146)

Weber (1983) skriver att legal auktoritetsutövning i sin renaste form utgörs av byråkratisk administration. Idealtypen byråkrati karaktäriseras av följande punkter (Weber 1987):

 Organisationen följer fasta lagar eller förvaltningsreglementen. Makten är fast fördelad till vissa positioner, för att uppfylla organisationens legitimitet.

Alla tvångsmedel är strikt reglerade av lagar och regler. Tjänstemän är anställda på grund av sina kvalifikationer till fasta positioner som kräver denna specialkompetens.

20

 Organisationen är hierarkiskt ordnad och överordnade har tillsyn över underordnade.

 ”Den moderna ämbetsutövningen baserar sig på skrivna dokument (akter), vilka bevaras som orginaltext eller koncept, och på en stab av lägre tjänstemän och skrivare av alla de slag.” (Weber 1987, sidan 59) Det offentliga och privata skiljs åt och tjänstemännen äger varken sin tjänst eller till tjänsten tillhörande resurser.

 Myndighetsutövandet förutsätter att tjänstemännen har specialutbildning.

 Tjänstemännen har sitt yrke som huvudsaklig sysselsättning och tjänsten kräver tjänstemannens fulla arbetskapacitet.

 ”Ämbetsutövningen följer generella regler, som kan läras och som är mer eller mindre uttömmande. Kännedomen om dessa regler innebär därför specialkunnande (i t ex juridik, administration och förvaltning), som ämbetsmännen besitter.” (Weber 1987, sidan 60)

Ovan nämnda särdrag påverkar i sin tur tjänstemannen som verkar i en byråkratisk organisation.

ASI OCH IDEALTYPEN BYRÅKRATI

Enligt Webers idealtyp behöver en organisation fasta regler och tillvägagångssätt för att fungera förutsebart och effektivt. ASI-intervjun kan ses som ett tillvägagångssätt och en del i ledet för att garantera detta. Att metoden rekommenderas av Socialstyrelsen hjälper även till att legitimera verksamheten, då verksamheten följer högre instansers direktiv. Handläggarna som använder ASI-intervjun ska utföra den likartat på alla klienter och ha ett professionellt förhållningssätt. Intervjun kräver även att den som utför den genomgått en speciell utbildning, såsom Webers idealtyp beskriver. Enligt Weber borde därför ASI- intervjun, såsom syftet med intervjun beskrivs, vara en fördel för att upprätthålla organisationens legitimitet. Idealtypen byråkrati medför effektivitet, precision, tillförlitlighet och förutsebarhet. Dessa egenskaper påminner om skälen bakom Socialstyrelsens (2006) rekommendationer av ASI-intervjun. ASI-intervjun borde därmed, om den används enligt befintliga anvisningar, fungera bra i en byråkratisk organisation.

21

5. R ESULTAT OCH ANALYS

I detta kapitel kommer vi redovisa vårt resultat uppdelat i kategorier, utformade efter de ämnen som framkommit under behandling av empirin. Vi redovisar vår empiri varvat med analys av empirin utifrån Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater samt utifrån Webers (1983, 1987) idealtyp byråkrati. Vi kommer även ha tidigare forskning i åtanke när vi analyserar vår empiri.

Information om våra respondenter bifogar vi i Bilaga 4, då det tar för mycket plats i anspråk för att presenteras här.

5.1 ASI

För att få en bild av den kontext som våra respondenter arbetar i så frågade vi dem om enhetens utseende och hur ASI implementerats på arbetsplatsen.

Implementeringen av ASI på de olika enheterna skedde på initiativ av handläggarna själva på tre av enheterna medan det i två fall var på sektionschefernas initiativ. I ett fall var det metodstödjaren i länet som införde ASI på arbetsplatsen. På enheterna ser det olika ut hur länge man har arbetat med ASI och i vilken utsträckning. På tre av enheterna har ASI-intervjun använts i utredningar i fyra år, på två enheter har intervjun använts i tre år och på en enhet i ett och ett halvt år. Personalen på den sistnämnda enheten har dock haft utbildning längre men börjat jobba med metoden aktivt för ett och ett halvt år sedan.

Majoriteten av handläggarna använder ASI vid nybesök, de erbjuder då klienten att genomgå intervjun. Vissa av enheterna har intervjun som rutinförfarande.

Samtliga handläggare använder ASI i syfte att kartlägga och få en heltäckande bild av klientens livssituation och problematik. ASI används också vid nya insatser för pågående klienter när det bedöms att det finns en vinst med en ny intervju. Att ASI-intervjun används som rutin går i linje med Webers (1983) resonemang om att alla organisationer till viss del är byråkratiska och har fasta regler och rutiner. Tjänstemännen i organisationen ska enligt idealtypen rätta sig efter dessa regler. Det stämmer till viss del överens med hur våra respondenter handlar. Dock nämner de att de bara gör intervjun i de fall då det är möjligt. I de fall det ej är möjligt, exempelvis att klienten inte vill eller kan så fyller de i en bortfallsblankett om varför klienten ej medverkat. De har därmed ett visst

22

handlingsutrymme, så som Lipsky (1980) beskriver. Handlingsutrymmet manifesteras i våra respondenters situation genom att de kan välja att använda ASI-intervjun eller inte i sin kontakt med klienten efter deras bedömning om intervjun går att genomföra. Alltså är det för handläggarna till viss del frivilligt att använda sig av intervjun i sitt arbete, även om organisationen rekommenderar det.

Om de däremot väljer att använda sig av intervjun så medföljer det krav på hur intervjun ska utföras.

ASI-intervjun tolkar vi som en faktor som legitimerar verksamheten, så som Weber (1983) beskriver. Att använda ASI-intervjun legitimerar alltså verksamheten, men om handläggarna frångår strukturen i ASI:n så borde den inte längre utgöra en del av verksamhetens legitimitet. Utifrån vår teoretiska förståelse av Webers (1983, 1987) idealtyp byråkrati och Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater antar vi att organisationens utformning påverkar hela förfarandet och handläggarnas handlingsutrymme. Detta på så vis att de använder metoden till olika syften. Hur tydlig organisationen är med vad ASI-intervjun ska användas till leder till att handläggarna antingen blir mer låsta eller får ännu större handlingsutrymme. På de enheter där handläggarna själva önskat metoden så tänker vi oss att de har ett större handlingsutrymme och mer frihet med metodanvändandet än på de enheter där chefer och andra överordnade implementerat metoden.

5.2 U

För att använda sig av ASI-intervjun ställs det krav på utföraren att ha genomgått en speciell utbildning. Weber (1983) nämner att en tjänsteman i en organisation anställs till sin position för sina yrkeskvalifikationer. ASI-utbildningen kan ses som en yrkeskvalifikation då den konstaterats genom prov och styrks genom ett diplom.

Majoriteten av handläggarna genomgick utbildningen för 3-5 år sedan medan en handläggare gick utbildningen detta år. Alla handläggare nämner att utbildningen huvudsakligen var bra och gav dem de kunskaper de behöver för att utföra intervjun. Detta stämmer överens med vad Alexandersson (2006) skriver; de som

23

genomgår ASI-utbildningen känner att de fått de kunskaper som behövs för att använda intervjun. Dock uppfattade vissa handläggare det som att bitar kunde utvecklats eller saknades i utbildningen:

Det jag kan känna blir en brist är att när man går utbildningen är allt nytt och man ska sätta sig in i hela systemet på ett par dagar. Och att komma in i det här att man ska ställa följdfrågor, det tar ett antal ASI:er innan man kommer in i det tänket. Den biten tycker jag att man tappar lite i utbildningen. Det krävs att man har hållit på ett tag innan man hamnar i tänket att ställa frågor runt omkring för att få veta mer. Man kan få känslan ibland när man sammanställer materialet att man har massor av information som inte kommer med i ASI:n. Det får man lära sig efter hand och det kanske utbildningen skulle tagit upp lite mer. Eller att man hade en uppföljning som koncentrerade sig mer på följdfrågor och kringprat vid ASI:n., hur man fångar upp det. Vi har haft lite prat med metodstödjare om det och hon menar ju att man ska vara mer ytlig i frågorna men just i en utredning vill man ju mer in på djupet. Syftet med ASI är kanske egentligen inte att få en djupgående bild utan en heltäckande.

Man vet inte vad som är rätt och fel ibland (H3).

Det ställs, som vi tolkar det, krav på handläggarna att själva upprätthålla de kunskaper som behövs. De måste alltså anpassa sig efter den situation de befinner sig i såsom Lipsky (1980) beskriver. Förmågan att ta till sig utbildningen är även något som varierar beroende på den läsvana man besitter och handläggarna upplevde under utbildningen att det var något ojämnt mellan deltagarna på grund av detta (H4 & H8). Detta utgör, som vi tolkar det utifrån Webers (1983) idealtyp, något negativt för organisationen då personliga egenskaper i tjänstemannarollen ska vara oväsentliga.

En handläggare saknade under utbildningen mer information och genomgång av skattningsskalorna samt hur man ska sammanställa materialet efter intervjun (H5).

En respondent nämner att utbildningen inte alltid är tillräcklig:

Men sedan måste man ju läsa manualen jättenoga, för det är så himla mycket ibland kring vissa frågor. Så det ska man bortse från, och det ska man räkna in, och det ska vara på något annat område. Man ska bortse från liksom alkohol och narkotikas påverkan. (H7)

Hon menar även att vissa frågeställningar i intervjun kan vara lite svårtolkade och att det ibland kan bli lite otydligt. H7 ansåg även att återkopplingen, som görs med klienten efter en genomförd ASI-intervju, kunde tagits upp mer på utbildningen. Utbildningen gav konkret material men det är omöjligt att gå igenom allt under en utbildning och det kommer dyka upp frågetecken när man sedan börjar arbeta med intervjun (H8). Alexandersson (2006) menar att den viktigaste delen i ASI-intervjun är intervjuarrollen då det ställs krav på intervjuarna att genomföra intervjuerna på ett likartat sätt. Då våra respondenter

24

uttrycker att de saknar viss information i utbildningen tänker vi att det kan uppstå variationer i användandet av intervjun. Här stämmer inte de principer som Weber (1983) tar upp för tjänstemän i en byråkratisk organisation överens med våra respondenters erfarenheter. Detta blir då motsägelsefullt med de skäl som Socialstyrelsen (2006) uppger när de rekommenderar ASI-intervjun som metod.

Så tolkar vi det eftersom det då kan skilja sig mellan resultaten av intervjun beroende på vem som utför den. Detta kan leda till att underlag för statistik blir opålitligt.

I de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen 2007) nämns att handläggare efter ASI-utbildningen bör få uppföljning mer eller mindre regelbundet. Därmed tog vi upp ämnet med våra respondenter. Huruvida man har uppföljning är något som skiljer sig åt mellan respondenterna. På två enheter har de interna uppföljningar av kommunernas ASI-ansvarige (H2, H3 &

H8). Ett par av handläggarna var tidigare delaktiga i nätverk som numera är nedlagda (H4 & H5). Då fanns möjligheten att skicka in genomförda ASI- intervjuer och få dessa bedömda. Detta säger sig H5 sakna då det gav säkerhet i att intervjuerna var utförda korrekt. En handläggare upplevde att det i början, efter att ha genomfört utbildningen, var bra att kunna vända sig till utbildarna med frågor och hon hade uppskattat att gå uppföljningskurser med jämna mellanrum för att hålla sig uppdaterad (H6). Handläggarna nämner att de ser diskussioner med kollegor som ett stöd, i brist på uppföljning (H4, H6 & H7). En handläggare nämner att skattningarna skulle behöva följas upp (H3). Möjligheterna till stöd och uppföljning av utbildningen varierar mellan våra respondenter. Vi tolkar det som att bristen på uppföljning och stöd riskerar att påverka utförandet av intervjun och därmed det resultat som genereras. Även här kan konsekvensen bli att materialet blir opålitligt som forskningsunderlag samt att intervjun inte används helt ändamålsenligt.

5.3 ASI-

Då vi i tidigare forskning och litteratur fått kunskap om att det till ASI-intervjun finns ett tillhörande dataprogram, som är tänkt som stöd i arbetet, så ställde vi frågan till våra respondenter ifall de hade tillgång till detta. Av 6 enheter hade 5

25

av dessa köpt in ASI-net. De handläggare som arbetar med datasystemet tycker att det är mycket bra och en stor hjälp i arbetet. Några av handläggarna ansåg att de genom att ha tillgång till dataprogrammet sparade mycket tid.

Om man använder ASI i utredningar så är det ju a och o för om man skulle sitta och föra över den informationen och skriva över det manuellt så skulle det bli ett enormt jobb. Sen finns det svårigheter med den textversionen som blir för den är så omarbetad och inte läsvänlig. Så man får plocka om och skriva om en del meningar en hel del så (H3).

I tidigare forskning skriver Wikström och Lindberg (2006) att handläggarna i en kommun som hade tillgång till ASI-net inte alltid fogade in den färdiga intervjun i programmet då de upplevde det som för tidskrävande. Detta stämmer inte överrens med det våra respondenter säger då de menar att det utgör en stor vinst för dem att använda sig av dataprogrammet.

Ett par av handläggarna poängterar att det är en förutsättning att ha dataprogrammet för att kunna föra statistik och ha möjlighet att göra utvärderingar (H2 & H8). Några handläggare påpekar även att det utgör en fördel att kunna uppvisa statistik för politiker. Två av handläggarna säger att de inte vet hur mycket fördel det är att ha dataprogrammet (H4 & H6). H4 menar att hon nu efter att ha att jobbat med ASI, med hjälp av dataprogrammet, under en längre tid troligtvis inte skulle ha några svårigheter att jobba utan ASI-net. Två av handläggarna som nu jobbar med ASI-net har tidigare arbetat utan programmet innan det köptes in till enheten (H1 & H6). En handläggare säger såhär om dataprogrammet:

…det blir ju ändå mer genomarbetat och genomtänkt när man inte använder dataprogrammet då alltså, på något vis. Man kan få ännu mer för man är tvungen till att liksom sammanställa det själv. Men visst, det spar ju mycket tid och det är smidigare att göra den med dataprogrammet liksom att man får det färdigt. För att man ska använda det så ska det ju vara så smidigt som möjligt, annars blir det ju kanske inte använt så mycket (H6).

H1 som även hon arbetat utan ASI-net säger att programmet har underlättat arbetet och gjort en väsentlig skillnad. Bland annat menar hon att det nu är lättare att komma ihåg när uppföljningar ska göras. Vi tolkar det som att dataprogrammet utifrån Webers (1987) idealtyp byråkrati utgör en fördel då det medför effektivitet och dessutom sammanställer dokumenten korrekt. Dataprogrammet är således en resurs för de handläggare som har tillgång till det. Vi har uppmärksammat att det verkar finnas två sidor av användandet av dataprogrammet. Det utgör dels en stor fördel tidsmässigt och det förenklar arbetet samtidigt som en handläggare menar

26

att det utan dataprogrammet läggs ner mer omsorg på själva sammanställningen.

Vi tolkar det som att användandet av ASI-net utgör en större fördel för verksamheten medan det för den enskilde klienten kanske blir sämre då intervjusammanställningen blir mindre genomtänkt.

Den handläggare som i nuläget inte har tillgång till ASI-net nämner att hon inte exakt vet hur programmet fungerar men att hon gärna velat ha tillgång till det (H5). Hon tror att det absolut underlättat tidsmässigt, att hon fått hjälp med strukturen samt att det blivit lättare att komma ihåg när det ska göras uppföljningsintervjuer. H5 har för närvarande inte möjlighet att föra statistik.

Enligt Socialstyrelsen (2006) så ska ASI kunna utgöra underlag för statistik.

Utifrån det våra respondenter nämner så verkar dataprogrammet vara en förutsättning för detta. Vi tolkar det som att om man inte har tillgång till dataprogrammet så blir det svårt att uppnå detta syfte med metoden.

5.4 T

Tidsaspekten är ett ämne som verkar vara viktigt för missbrukshandläggarna. Alla respondenter nämner det och ser både för- och nackdelar med metodens tidsomfattning. Intervjun är tidskrävande och det leder i sin tur till att klienterna behöver pausa i intervjun. Detta medför att handläggarna ibland måste dela upp intervjun till två tillfällen. En handläggare anser att det underlättar att dela upp intervjun eftersom att klienterna då håller koncentration bättre (H5). H5 säger även att intervjun är väldigt omfattande med många frågor vilket ibland kan vara förvirrande för både klient och handläggare. En annan handläggare anser däremot att intervjun blir sämre av att delas upp (H4). Hon fortsätter med att förklara att hon för att undvika detta brukar avsätta en hel för- eller eftermiddag till ASI- intervjun. Som vi tolkar det utifrån respondenternas svar blir användandet av intervjun inte effektivt i mötet med klienten rent tidsmässigt. Vi funderar över de riktlinjer som Abrahamsson och Tryggvesson (2009b) beskriver som säger att intervjun ska ta en timme i anspråk då detta inte verkar stämma överens med våra respondenters erfarenheter. Det borde därmed i mötet med klienten medföra mindre effektivitet vid användandet av ASI-intervjun än vad som är tänkt enligt Socialstyrelsens (2006) intentioner. Utifrån Webers (1987) resonemang kan detta