Stigmatisering och den bildmässiga digitala interaktionen
Melinda Silverplats Ida Sandström
Handledare: Ingrid Schild, DPhil. Lektor i Sociologi, Umeå Universitet Sociologiska institutionen
Kandidatuppsats, 15 HP VT 2020
Abstract
Syftet med studien var att undersöka hur en grupp individer med en hudåkomma hanterar den
bildmässiga digitala interaktionen. Informanterna som utgjorde empirin var alla diagnostiserade med en eller flera av följande diagnoser: vuxenakne, rosacea eller eksem. På sociala medier kan individer med en hudåkomma komma att behöva arbeta extra mycket för att kunna möta de normer och skönhetsideal som finns på medieplattformarna. Hur individerna hanterade interaktion blev centralt.
För att undersöka detta valdes Erving Goffmans perspektiv kring interaktion och stigmatisering som teoretiskt ramverk i analysen.
Empirin samlades in i Sverige genom fem semistrukturerade videointervjuer med fem informanter.
Studien visade på att individer som lever med hudåkommor upplever att interaktionen på Instagram kan verka stigmatiserande. Tillsammans med att influencers och företagande har blivit mer påtagligt på medieplattformen uppstod en känsla av utanförskap från normerna. Informanterna i studien visade sig påverkas av den samhälleliga skötseln kring rådande skönhetsnormer- och ideal i samhället.
Genom intrycksstyrning försökte informanterna antingen avstigmatisera hudåkomman eller dölja den genom att passera. Det visade sig även att tidigare livserfarenheter och intryck från andra individer bidrog till om informanten valde en form av öppenhet kring sin hudåkomma, eller om de försökte dölja den.
Nyckelord
Hudåkommor; Stigma; Intrycksstyrning; Sociala medier; Instagram; Skönhetsideal; Normer;
Bildmässig interaktion;
Förord
Denna studie genomfördes av två studenter inom socialpsykologi vid Umeå Universitet inför stundande kandidatexamen.
Vi vill rikta stort tack till de informanter som medverkade och gjorde undersökningen möjlig. Ett stort tack vill vi även rikta till vår handledare Ingrid Schild för stöd och råd under studiens gång.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund... 2
1.2 Kort om Instagram i relation till studien ... 3
1.3 Syfte och frågeställningar ... 3
1.4 Avgränsningar ... 4
1.5 Disposition ... 4
2. Teori ... 5
2.1 Teoretisk förståelseram ... 5
2.2 Goffmans dramaturgi ... 5
2.3 Stigma ... 5
2.4 Regioner ... 9
2.5 Relationer ... 10
2.6 Interaktion på sociala medier ur ett Goffmanskt perspektiv ... 12
2.7 Alternativa tolkningsramar för interaktion på sociala medier ... 13
3. Metod ... 16
3.1 Intervjuformat ... 16
3.2 Urvalskriterier ... 17
3.3 Tematisk analys ... 18
3.4 Etisk hänsyn ... 20
3.5 Metodreflektioner ... 21
4. Analys ... 22
4.1 Den samhälleliga skötseln ... 22
4.2 Att ta till intrycksstyrning ... 23
4.3 Grupper och dess platser ... 26
5. Slutsats: Att hantera stigmatisering på Instagram ... 30
6. Referenser ... 34
7. Bilagor ... 36
Bilaga 1: Huddiagnoser ... 36
Bilaga 2: Intervjuguide ... 38
Bilaga 3: Informantbrev ... 41
Bilaga 4: Teman och initiala koder ... 42
Bilaga 5. Författardeklaration ... 44
1
1.Inledning
Det senaste årtiondet har användningen av sociala medier blivit mer utbrett och används numera av majoriteten av befolkningen i Sverige (Internetstiftelsen, 2019, s106). Människor blir successivt mer uppkopplade och interaktion med andra sker delvis på sociala medier. I och med att vi blir mer uppkopplade blir det allt vanligare att dela med sig av sin vardag genom bilder och videor på
medieplattformar så som Instagram. Även Instagram själv främjar detta på sin hemsida genom citatet
“Share your everyday moments” (Instagram, u.å). Samtidigt som vi blir mer uppkopplade kan vi genom, bland annat, våra följare få bredare sociala kretsar som hålls uppdaterade om våra liv (Lee &
Borah, 2020).
Parallellt med att mer social interaktion sker genom sociala medier ’redigerar’ människor sina interaktioner, och inte minst vilka ögonblick de väljer att visa upp. Tidigare forskning har visat att individer söker möta de skönhetsideal som de upplever finns på sociala medier när de delar inlägg (Yau & Reich, 2019). Det verkar vara viktigt för människor att ’hantera’ interaktion på sociala medier så att de lyckas förmedla de intryck de önskar i enlighet med skönhetsidealen. Genom Erving Goffmans sociologi ges en förståelse för vikten av sådan intrycksstyrning för samhället. Även om han skrev om intrycksstyrning långt innan sociala medieåldern, finns det goda skäl att tro att Goffmans intrycksstyrningsbegrepp kan hjälpa oss att förstå social interaktion även på sociala medier
(Lindgren, 2015).
Fokus i denna studie är att undersöka hur en grupp människor med en diagnostiserad hudåkomma hanterar den bildmässiga digitala interaktionen på Instagram. Detta med hjälp av Goffmans begreppsram där intrycksstyrning blir centralt.
2
1.1 Bakgrund
Internet introducerades för första gången år 1969 i USA (Andersen et al., 2010). År 2019 uppgav 83% av Sveriges befolkning att de använder sig av sociala medier (Internetstiftelsen, 2019). Internets hastiga utbredning har medfört att skönhetsnormer utvecklats i takt med digitaliseringen av
information, interaktion och kommunikation. Det kan sägas att de sociala plattformarna i sig är en reproduktion av samhället, därav återfinns ofta samma normsystem både i interaktionen online som offline (Fuchs, 2017). Skönhetsidealen i samhället synliggörs på plattformar som Instagram, och förstärks genom uppkomsten av influencers, hashtags och den algoritmiskt styrda reklamen. I takt med sociala mediers utbredning har även studier visat på att hudsjukdomar ökat i samhället
(Johansson, 2017). Huden som är kroppens största organ spelar en viktig roll i individens liv och dess mående kan även inverka på individens välmående, relationer och känsloliv (Kandwal et al., 2020, s.1455). Allt fler i världen lever med någon typ av hudsjukdom. År 2019 estimerades 125 miljoner individer i världen leva med hudsjukdomen psoriasis (Parkhouse, 2019).
Ytterligare forskning har visat på att yngre individer känner ett behov av att ses som attraktiva på sociala medier, likt Facebook och Instagram. Känslan av att vilja ses som attraktiv kan uppta en stor del av dessa individers liv. Filter och smink, samt vänners hjälp i val av bilder, är alla olika former av tillvägagångssätt i ett försök att framställa ‘Jaget’ i enlighet med samhällets skönhetsideal (Yau &
Reich, 2019). Studier har funnit att denna syn av vad som utgör ett attraktivt och ‘perfekt’ yttre kan resultera i ett stort stresspåslag och verka begränsande för den individ som försöker möta de rådande skönhetsidealen (Parkhouse, 2019). För de individer som lever med en hudåkomma kan den i stor grad påverka deras känsloliv negativt (Kandwal et al., 2020, s.1455), men vidare studier har funnit att Instagram inte anses vara en medieplattform där det är acceptabelt att yttra sig kring känslor som verkar besvärande (Waterloo et al., 2017). Detta kan medföra en begränsning för de som lever med en hudåkomma.
För att undersöka det aktuella ämnesområdet valdes den sociala medieplattformen Instagram.
Instagram var en av de tre största medieplattformen i Sverige år 2019, tillsammans med Facebook och Snapchat (Internetstiftelsen, 2019). Medieplattformen valdes eftersom interaktionen där främst sker genom uppladdningar av bilder och videor.
3
1.2 Kort om Instagram i relation till studien
Instagram är en social medieplattform med huvudsyfte att dela bilder och videor i inlägg. Varje användare på Instagram har en eller flera profiler där dennes inlägg samlas. Användaren, eller profilen som det också kallas, kan antingen vara öppen eller privat. En öppen profil innebär att alla som tittar in på användaren får tillgång till inläggen, medan det i en privat profil krävs att användaren godkänt förfrågan om att få följa för att tillgång till inläggen ska ges. I flödet på Instagram syns inlägg av de man valt att följa. Reaktioner på dessa inlägg kan göras genom gillningar eller
kommentarer. I flödet blir alltså inläggen, gillningar och kommentarer synliga för alla som följer den användaren som lagt upp inlägget.
Förutom flödet finns även en funktion som kallas ‘Stories’. På Stories kan man välja att dela händelser. Dessa händelser finns kvar på Instagram under 24 timmar, innan de sedan försvinner.
Händelserna sparas därav inte synligt bland användarens tidigare inlägg. Vill man, kan man även anpassa Stories genom att välja ut “nära vänner” som ges tillgång till den. Användaren kan då välja ut specifikt vilka av dess följare som ska få se storien. Reaktioner på Stories görs genom att
kommentarer, emojis och så vidare, skickas i ett privat meddelande till den som lagt upp ‘Storyn’.
1.3 Syfte och frågeställningar Syfte
Gruppen som studeras har en hudåkomma som kan te sig synlig i ansiktet. Givet rådande
skönhetsideal på sociala medier kan denna grupp förväntas jobba extra mycket med intrycksstyrning.
Syftet med studien är att undersöka hur individer med en hudåkomma hanterar den digitaliserade bildmässiga interaktionen på Instagram.
Syftet undersöks med hjälp av Goffmans analyser av mikrosociala interaktioner, där begreppet intrycksstyrning framträdde som central. Goffmans analyser genomfördes långt innan sociala medieåldern, men kan även ge viktiga insikter i hur vi idag hanterar våra interaktioner online.
4
1.4 Avgränsningar
Stigmatisering kopplat till informantgruppen
Den informantgrupp som bildat underlag till studien var diagnosticerande med en eller flera av följande hudåkommor: eksem, rosacea och vuxenakne.1 Gemensamt för hudåkommorna är de
uppkommer i skov och ger röd och irriterad hud på kroppsdelar som ofta är synliga under interaktion.
På grund av dess synlighet valdes dessa tre hudåkommor ut till studien. Studien bygger på individuella intervjuer med denna grupp.
1.5 Disposition
Kapitel 2. Här introduceras den teoretiska förståelseram som stått till grund för den empiriska analysen. Den teoretiska förståelseram som används är Erving Goffmans teorier kring
dramaturgi, intrycksstyrning och stigmatisering. Teorin förklarar och beskriver hur individer hanterar och handlar under interaktion med andra. Förutom Erving Goffmans teorier
presenteras forskning som ger ett annat perspektiv rörande interaktion på sociala medier. Mot kapitlets slut klargörs hur teorin appliceras på digital interaktion.
Kapitel 3. Består av en metodbeskrivning. Studiens empiri tillkom genom intervjuer där en semistrukturerad intervjuguide användes. Vidare presenteras i kapitlet, bland annat, vilka urvalskriterier studien hade på informanterna och den tematiska analysmetod som användes för att skapa förståelse för det transkriberade intervjumaterialet. Kapitlet avrundas med en presentation av de etiska aspekter studien förhållit sig till, samt hur dessa applicerats under arbetets gång.
Kapitel 4. I kapitlet presenteras studiens tolkning av empirin. Här klargörs hur informanterna hanterade interaktionen på Instagram och hur deras upplevelser på plattformen formade deras interaktion. Empirin presenteras genom de tre teman som genererades av den tematiska analysen. Utdrag ur intervjuerna relateras till teoretiska begrepp och formar en förståelse för hur informanterna hanterar interaktionen.
Kapitel 5. Redogör för studiens slutsatser. Förslag och tankar på vidare forskning kring ämnet presenteras.
1 För mer info om vardera hudåkomma se bilaga 1.
5
2. Teori
2.1 Teoretisk förståelseram
Denna uppsats har hämtat sin teoretiska förståelseram från Erving Goffmans teorier kring interaktion, rollframställning och stigmatisering. Denna förståelseram förklaras närmare i detta kapitel.
2.2 Goffmans dramaturgi
Goffman använder sig av teatern som metafor för att beskriva människan i det sociala samspelet. Han menar att den sociala interaktionen genomsyras av olika roller. Människor träder i och ur olika roller under interaktion med varandra. Hur rollerna utspelar sig blir till ett typ av framträdande, där
individen anpassar framställningen av rollen till den tilltänkta publiken (Goffman, 1959). Publiken utgörs då av de människor som individen interagerar med när framställningen av rollen sker.
Framställningarna som sker i denna teaterliknande interaktionsform kan sägas vara sprungna ur det underliggande värdesystem som samhället omsluts av. De värderingar, normer och förväntningar som finns kulturellt inbäddade i varje roll (exempelvis rollen som förälder, nära vän och barn) blir det som individerna förhåller sig till när de träder i en roll och iscensätter sig själva inför andra (Heidegren &
Wästerfors, 2008). På sociala medier kan det innebära att denna iscensättning tar sig i uttryck genom framställningen som sker i profilen individen skapar på medieplattformen.
2.3 Stigma
Inom varje samhälle finns tysta överenskommelser om vilka normer och förväntningar som knyts till varje social roll. Dessa normer och förväntningar står vanligtvis utanför människans medvetande.
Ofta är det inte förrän denne träder in i en interaktion där normerna inte efterlevs, som det går upp för individen att den burit på dessa förväntningar. Det orsakade attributet som resulterar i att
förväntningarna inte möts kan under interaktion försätta den berörda individen med ett stigma (Goffman, 1971).
Stigmat är någonting flytande som beror på kultur och plats, och är föränderlig över tid. Ett stigma är alltså någonting socialt konstruerat som föds ur den mänskliga interaktionen, en vanlig typ av
stigmatisering berör utseendet. Sociala normer tar sig ofta i uttryck genom formen av skönhetsideal (Goffman, 1971). På sociala medier, så som Instagram, framhävs många av dessa skönhetsideal
6
genom den bildmässiga interaktionen. Under var individs livstid kan denne räkna med att någon gång ej kunna leva upp till några av alla dessa utseendenormer. Stigmatisering är därav någonting som på ett eller annat sätt berör alla människor. Goffman förklarar:
Jag vill upprepa att ett visst stigma inte så mycket berör ett antal konkreta individer som kan delas upp i två läger, de stigmatiserade och de normala, utan att det istället bör betraktas som en tvåpolig, överallt närvarande process inom vilken varje individ spelar med i båda rollerna, åtminstone i vissa sammanhang och under vissa faser i livet. Den normala och den stigmatiserade är inte så mycket konkreta personer som de är olika perspektiv (Goffman, 1971, s.149).
Stigmatisering och identitet
En individs identitet kan förstås i termer av olika begrepp. Det första begreppet är den sociala identiteten. Den utgörs av vår plats i det sociala samspelet och den position vi blivit tilldelade inom den (Goffman, 1971). Denna sociala identitet delas vidare upp i två olika underbegrepp: den virtuella sociala identiteten och den faktiska sociala identiteten. Den virtuella sociala identiteten tillskrivs oss av andra baserat den uppfattning de får av oss genom vårt utseende. Den faktiska sociala identiteten är ett resultat av de personliga egenskaper som under interaktion knyts till oss som individer
(Goffman, 1971).
Under den bildmässiga interaktionen på sociala medier blir det den virtuella sociala identiteten andra individer uppfattar på basis av bilderna som läggs ut. Den faktiska sociala identiteten kan förstås som hur individen framställer sig själv genom text, eller genom bilder och videor där individen inte är med. Genom dessa bilder eller videor, samt den text individen för fram, formar andra sina
uppfattningar kring de egenskaper som de tänker sig att individen har.
Identiteten består även av en form av jag-identitet (Goffman, 1971). Denna del av identiteten utgörs av hur individen ser sig själv. Individens uppfattning om den egna personen utgörs av jag-identiteten.
Den sociala identiteten och jag-identiteten kan hamna i kläm med varandra då den bild individen format av sig själv via sin jag-identitet inte alltid överensstämmer med den bild andra har format av individen under interaktionen (Goffman, 1971).
7 Hantering av stigmatiseringen
Uppkomsten av ett stigma blir till i den interaktion där en individs virtuella sociala identitet inte överensstämmer med dennes faktiska sociala identitet. Detta benämns som en diskrepans mellan rollerna (Goffman, 1971). De förväntningar som finns knutna till utseendet, det vill säga den virtuella sociala identiteten, och de egenskaper individen blivit tilldelad av andra, det vill säga den faktiska sociala identiteten, överensstämmer då inte med varandra.
Konsekvenserna av denna diskrepans skiljer sig åt beroende på typen av stigmatisering och
omgivningens insyn i denna. En individ som är behäftad med ett stigma som är att dölja, framträder tydligt och därav påverkar individen, benämns som misskrediterad (Goffman, 1971). En individ som istället inträder en interaktion där stigmat ej är uppenbart benämns misskreditabel (Goffman, 1971). I denna studie kring bildmässig digital interaktion, där individer själva kan välja hur mycket av deras hudåkomma de vill visa, rör det sig alltså om misskreditabla individer. Utmaningen för denna grupp ligger i hur de ska hantera spänningen denna diskrepans medför. Ska den berörde berätta om
hudåkomman eller försöka dölja den? Vilka ska individen delge vetskap om hudåkomman? Och hur mycket ska individen välja att dela? Genom att berätta för omgivningen om det attribut som kan befästa individen med ett stigma, riskerar individen bli bemött och dömd utifrån de samhälleliga fördomar attributet är omslutet av (Goffman, 1971). Goffman förtydligar:
I sociala situationer där vi vet eller märker att en deltagande person har ett stigma, är alltså risken stor att vi tillbegriper kategoriseringar som inte stämmer, och både för oss och den stigmatiserade ligger det nära till hands att bli besvärade (Goffman, 1971, s.27).
Normifikation
Under interaktion försöker den stigmatiserade individen uppnå en social acceptans av andra genom att söka medverka i interaktionen på liknande villkor som samtliga av interaktionens alla
medverkande. Uppnås denna acceptans har individen nått normifikation (Goffman, 1971). Vilka strategier individen tilltar för att nå denna normifikation skiljer sig åt.
Intrycksstyrning
En strategi för att nå normifikation är att kontrollera interaktionen genom intrycksstyrning. Detta genomförs på flertalet olika sätt. Individer kan bland annat med noggrannhet försöka välja ut en mindre publik denne känner kommer gynna den framställning av ‘Jaget’ som eftersträvas (Goffman,
8 1959). Under interaktion är det även nödvändigt för individen att ta hänsyn till den information andra redan har. Detta för att framställningen ska överensstämma med deras förväntningar. Individen tilltar en så kallad dramaturgisk försiktighet (Goffman, 1959, ss.193–194).
Uppträdandets längd påverkar hur individen upplever framträdandet. Ett interaktionellt framträdande som varar under en kort tid kräver mindre dramaturgisk försiktighet. Detta då färre incidenter som kan störa andra individers förtroende till rollen som framställs riskerar att kunna ske. Korta
framträdanden har därav ofta en tämligen avslappnad karaktär (Goffman, 1971). På Instagram kan detta ses genom hur individer försöker kontrollera antalet som kan ta del av deras inlägg, samt göra avväganden kring vad inläggen kommer att visa. Genom avgränsandet av antalet som får ta del av ens inlägg skapar individen, likt det Goffman benämner, en mindre publik (Goffman, 1959). På
Instagram kan även längden på interaktionen avgränsas genom funktionen Stories.
Passering
En annan av dessa strategier för normifikation handlar om att dölja eller placera sitt stigma i
skymundan. Detta för att interaktionen ska flyta på utan att fokus dras till det attribut som kan orsaka stigmatisering. Denna strategi kallas att passera (Goffman, 1971).
Avstigmatisering
Ytterligare en strategi för normifikation som används handlar om att synliggöra det som
stigmatiserats och genom detta försöka avlägsna den stigmastämpel som attributet blivit behäftat med. Detta talas om i termer av avstigmatisering (Goffman, 1971).
Samhällelig skötsel av stigmat
Hanteringen av stigmat utförs inte bara av den stigmatiserade individen, utan av var interagerande individ. På så vis genomsyras hanteringen av stigmatiseringen av hela samhället (Goffman, 1971).
Många av samhällets institutioner (behandlingshem, plastikkirurgiska mottagningar med mera) kan ses som ett uttryck av detta.
När den icke-stigmatiserade väljer att inte anmärka på det normavvikande attributet, som skulle kunna behäftas med en stigmatisering, är detta ett sätt att hantera situationen i ett försök att låta interaktionen smärtfritt fortlöpa. I andra sammanhang kan en form av social kontroll återfinnas inom den samhälleliga skötseln av stigmat, där sanktioneringen av stigmatiserade individer kan ses genom nedlåtande kommentarer och skämt på deras bekostnad. I detta sammanhang innehar de normbärande
9 den sociala kontrollen, vilket resulterar i att de stigmatiserade förnekas normifikation. Genom detta reproduceras de rådande normerna (Goffman, 1971).
2.4 Regioner
Varje framträdande är bunden till en plats, eller med Goffmans ord, region. Dessa regioner delas upp i den främre och bakre regionen. Den främre regionen är platsen där interaktionen sker, medan den bakre regionen är där förberedelserna inför interaktionen tar plats (Goffman, 1959). En stigmatisering medför uppkomsten av fler regioner än de två ovan nämnda. Det rör sig om:
1. De förbjudna platserna. Regioner där den stigmatiserade ej tillåts tillträde och där synlighet av stigmat skulle kunna resultera i exkludering (Goffman, 1971).
2. De offentliga platserna, där alla medverkande i interaktionen med noggrannhet arbetar för allas rätt till tillträde, men där samma typ av acceptans inte ges de stigmatiserade (ibid.).
3. De avsides trygga platserna under vilka stigmatiserade individer varken kan eller behöver dölja sitt stigma. På denna plats behöver de inte heller bortse från, eller manövrera,
interaktionen kring stigmat (ibid.).
De olika rollerna en individ kan ha ger också upphov till olika publiker. Det kan bli viktigt för individen att särskilja de olika publikerna åt vid ett framträdande så att de inte kommer i kontakt med varandra (Goffman, 1959). En typ av roll kan vara oförenlig med en annan roll.
Det kan därför vara önskvärt för individen att undvika en situation där den behöver göra ett framträdande för två olika publiker där båda publikerna förväntar sig en bestämd roll. Om en individ valt att dölja sin hudåkomma för några i dennes liv blir det av vikt att under
framträdanden särskilja publikerna åt, mellan de som vet om hudåkomman och de som inte gör det. Om hudåkomman skulle åskådliggöras till den publik individen hemlighåller hudåkomman för, kan publiken förlora förtroende för rollframställningen individen iscensätter.
10
2.5 Relationer
Genom den sociala identiteten delas de människor som finns i individens liv upp i olika publiker (Goffman, 1971). Dessa publiker formar i sin tur olika typer av relationer.
Relationer till den ’andra gruppen’
Nära relationer till andra kan forma en viss typ av stress hos individen. Som tidigare nämnts kan erkännandet av det attribut som riskerar försätta individen med en stigmatisering, medföra risken att andra människor bemöter den berörde med fördomar och typiska kategoriseringar. Många gånger finner sig individen i situationer där denne tvingas tackla samtal kring sitt stigma även under interaktionella situationer där samtalet till en början ej berörde det. Andra känner sig ha rätten att anmärka på stigman och kommer ofta med tips och råd. Dessa personer benämns de visa och trots att deras intentioner kan vara välmenande, resulterar det i en situation för individen där fokuset i
interaktionen nu uteslutande berör stigmat (Goffman, 1971).
Har individen valt att öppet dela information kring sitt normavvikande attribut i relationer med andra, medför det i sig en annan typ av risk. Individen förväntar sig nästan stereotypa kategoriseringar i interaktion med främlingar. Men individen förväntar sig i interaktion med närstående att dessa stereotypiseringar istället byts ut mot en förståelse och insikt om det normavvikande attributet (Goffman, 1971). Ofta infrias dessa förväntningar, men många gånger uttrycks stereotypa föreställningar om attributet även av närstående till den stigmatiserade. Goffman förklarar:
Trots alla uppgifter om hur stigman ger med sig inom familiaritetens ram, måste man gå vidare och också konstatera att familiariteten i och för sig inte behöver göra föraktet mindre [...]. Vare sig vi interagerar med främlingar eller med våra
närmaste, finner vi [...] att samhällets horniga fingertoppar tränger in i dessa kontakter [...]. (Goffman, 1971, s.62).
För den stigmatiserade individen som förväntar sig bli bemött med förståelse, men istället blir bemött med fördomar, kan detta kännas mycket jobbigt. Individen förväntar sig att den närstående ska se denne för den personen denne egentligen är, den så kallade jag-identiteten, istället upplever sig då individen bli förminskad till dennes sociala identitet.
11 Relationer till den ’egna gruppen’
Relationen till den egna gruppen (i denna studies fall de som delar liknande hudåkomma som
individen själv) kan vara ambivalent. Individen kan slitas mellan en lojalitet till sin ’egen grupp’, och en lojalitet till de ‘icke stigmatiserade’ (Goffman, 1971). Eftersom individen kan träda in och ur olika roller, och därav ta på sig rollen både som stigmatiserad och icke-stigmatiserad, har individen insyn i hur båda grupperna fungerar. En form av lojalitet skapas ur denna insyn till de båda grupperna.
Individen kan känna att den borde hysa agg mot sin egen grupp om den format denna upplevelse från andra grupper. Goffman förklarar:
Eftersom vi här har att göra med interaktionsrollen och inte med konkreta
individer, bör det inte komma som någon överraskning att den som är stigmatiserad i ett avseende i många fall tydligt uppvisar alla de normala fördomar som folk hyser gentemot dem som är stigmatiserade i något annat avseende (Goffman, 1971, s.150).
Individen kan även känna att den borde uttrycka sig, identifiera sig med och stötta sin egen grupp.
Denna lojalitetssplittring kan vara något individen kontinuerligt handskas med. Inom den egna gruppen kan individen hämta stöd, förståelse och bekräftelse i sin situation. De känslor och den närhet som individerna hyser till sin egen grupp kan avspegla hur de själv väljer att hantera sitt stigma (Goffman, 1971).
Detta illustreras i studien Experiences of Stigma-Stress among People Living with Psoriasis in the United States som genomfördes med syftet att koppla samman två sociologiska aspekter: stigma och stress. Studien fann, genom sina 23 semistrukturerade intervjuer, att de individer som lever med psoriasis upplever en känsla av att vara annorlunda och inte passa in i samhället. Denna känsla av utanförskap kan resultera i en vardaglig negativ påverkan i informantens liv och familjeliv. Stigmat som placerades på informanten under interaktion kunde upplevas livslång och bli en kronisk stressfaktor för denne.
Informanterna i studien uppgav att hotet av att bli stigmatiserad när deras psoriasis exponeras under interaktion med andra gav dem ett stort stresspådrag i såväl arbete och fritid, som dejtingliv. Studien kunde även visa att nivån av vilken informanten upplever stigma påverkas av hur deras sociala kontakter ser ut. Genom en närhet till den egna gruppen kunde informanterna uppleva ett skydd som hjälpte dem att hantera och klara av stigmatiseringen som sker genom den samhälleliga skötseln av normer och skönhetsideal (Parkhouse, 2019).
12
2.6 Interaktion på sociala medier ur ett Goffmanskt perspektiv
Trots att det Goffmanska perspektivet utvecklades under en tid då internet inte fanns är det ett perspektiv som med fördel kan användas i studier kring interaktion på sociala medier och internetkommunikation. Goffman eftersträvade att förstå hur underliggande mönster i samhället påverkar individer under interaktion (Lindgren, 2015, s.152), och i och med att mycket interaktion sker på sociala medier kan Goffmans perspektiv appliceras i detta ändamål.
Genom att forma våra framträdanden efter de normer och förväntningar som finns på sociala medier, så som Instagram, försöker individer anpassa sina framträdanden med målet att bli accepterade i den interaktion de har med andra (Lindgren, 2015, s.153). Det kan sägas att individerna använder en form av intrycksstyrning för att forma hur andra uppfattar dem, och därav försöker de styra hur
interaktionen utvecklar sig. Denna intrycksstyrning sker på Instagram genom de inlägg som individer lägger ut, genom att gilla inlägg och genom kommentarer de ger andra. Genom kommentarer kan individer styra hur andra kommer att uppfatta dem och hur interaktionen kommer att te sig. Genom de inlägg de delar kan de även välja att forma en självpresentation som inte alltid måste vara en spegling av deras jag-identitet (Lindgren, 2015, s.158). Även att gilla andras inlägg kan ses som interaktion genom att aktören försöker visa en form av uppskattning till individen som delat inlägget.
Osynlig publik
När individen försöker forma presentationen av ‘Jaget’ använder sig denna av en form av ‘imaginär publik’ som agerar kritisk mot den egna personen. Detta kallar Goffman för osynlig publik (Goffman, 1959). Eftersom publiken är skapad i individens fantasi, genom de normer och skönhetsideal som individen är omringad av, kommer denna osynliga publik veta vad den ska rikta in sig på då individen kritiseras. Detta både på beteende- och utseende nivå. Genom den osynliga publiken kommer individen kunna skapa en idé kring hur publiken kommer att reagera. Detta kan vara beundran, men allt för ofta kommer bilden av den osynliga publikens reaktion vara i form av skam mot den egna personen (Elkind, 1967, s.1030).
Interaktionen på Instagram, likt interaktionen i samhällslivet, utspelar sig genom ett växelspel mellan att vara aktör och publik, men på Instagram är rollspelet mot en osynlig publik (Goffman, 1959, s.76). I samhällslivet är det vanligare att de som individen interagerar med finns på samma fysiska plats, medan på Instagram sker framträdandet mot en publik som oftast inte finns i samma fysiska rum. Genom föreställningen om publiken beslutar individen hur den ska kommentera och dela inlägg, samt om en gilla-markering kommer uppskattas eller ej.
13 Detta illustreras i en artikel av Yau och Reich (2019). Artikeln It’s Just a Lot of work undersökte hur yngre individer, mellan åldrarna 12 och 18 år, upplever klimatet på sociala plattformar. Studien undersökte hur medvetna ungdomarna var om sin publik på medieplattformarna Facebook och Instagram, samt hur de skapade presentationen av ’Jaget’. Genom gruppintervjuer fann författarna bakom studien att informanterna använde sig av en osynlig publik för att söka forma en bild kring hur andra individer troligen skulle bemöta och uppfatta det som lades ut på dennes sociala medier. Denna osynliga publik formade informantens värderingar, och genom dessa söktes acceptans.
Dessa informanter försökte forma sina virtuella sociala identiteter på ett sätt som skulle göra dem omtyckta av andra. De sökte bli uppfattade som attraktiva i enlighet med de skönhetsideal som
omgav dem. Processen att söka lägga ut den ‘perfekta bilden’ som mötte de normer och skönhetsideal som informanterna uppfattat, pågick för många under flera timmar. Ofta rådfrågade även
informanterna sina vänner innan de bestämde sig för att lägga ut bilder på Facebook eller Instagram.
Detta fenomen visade sig vara vanligare hos flickor än pojkar, och känslan av att vilja möta skönhetsnormerna blev starkare ju äldre informanten blev. Resultatet artikeln ger är att sättet att presentera ‘Jaget’ på sociala medier styrs av informanternas förmåga att se situationen ur ‘tredje persons’ perspektiv. Det vill säga, denna ‘tredje person’, eller osynliga publik, föddes ur det behov informanterna kände av att bli uppskattade (Yau & Reich, 2019).
Gruppen med hudåkommor som studeras i denna studie kan också förväntas behöva förhålla sig till en osynlig publik i sina strävanden efter att styra intrycken i sin interaktion på sociala medier. Detta eftersom interaktionen på Instagram riktas mot en publik som inte befinner sig på samma fysiska plats.
2.7 Alternativa tolkningsramar för interaktion på sociala medier
Erving Goffmans teoretiska tolkningsram erbjuder ett sätt att tolka den interaktion som sker i vardagslivet på sociala medier. Goffmans teori bygger på fysisk, platsbunden interaktion.
Även om hans teorier är applicerbara i ett digitaliserat samhälle kan skillnader urskiljas i interaktionen som sker på Instagram och den interaktion Goffman lyfter fram som berör interaktion ansikte mot ansikte. I den interaktion som Goffman presenterar kan det vara svårare att styra interaktionen än vad det är på medieplattformen. På Instagram kan individen styra vilka intryck denne vill förmedla, detta involverar även de känslor individen vill visa för sina följare. Detta görs genom val av bilder, videor och texter som läggs ut. Den interaktion
14 som sker i Goffmanska termer blir mer spontan än den på Instagram, eftersom interaktionen sker i realtid mellan individer. Denna spontanitet medför att de som interagerar med varandra förväntas ge direkta svar. Oförutsagda händelser kan då göra det svårare för individen att styra de känslointryck som denne förmedlar, exempelvis sorg eller lycka. Lindgren (2017) menar på att denna digitala interaktion som sker på medieplattformar, likt Instagram, kan medföra att individer under en längre tid kan formulera och styra den interaktion som sker. Individen kan även avstå från att kommunicera med andra i stunder där denne önskar att avvakta med interaktionen på medieplattformen (Lindgren, 2017).
Tidigare forskning kring sociala medier har funnits att individer upplever att det inte är accepterat eller lämpligt att föra fram andra känslor än lycka och glädje på medieplattformen Instagram (Waterloo et al., 2017). Waterloo et al. fann att individer som använder Instagram anser att det enbart är passande att dela inlägg som visar välmående (2017). Denna norm på Instagram medför att individen känner att denne bör undanhålla icke lämpliga känslor från sina följare, likt besvär och sorg.
Annan forskning av Lee och Borah för fram att Instagram, genom den ’media richness’
medieplattformen har med alla dess funktioner, gör det möjligt för individer att dela med sig av sitt vardagsliv på så vis att beskådaren kan interagera med individen i realtid. Begreppet
’Media richness’ används för att förklara den moderna interaktion som existerar på sociala medier, exempelvis livesändningar och videor. Motsatsen till ’media richness’ är ’lean media’
som syftar till plattformar som har mindre funktioner, exempelvis mail (Lee & Borah, 2020).
Livesändningar på Instagram, tillsammans med de andra funktionerna på medieplattformen, möjliggör för individen att skapa en självpresentation som är passande för hur denne vill uppfattas av andra (Lee & Borah, 2020). En individ som vill följa de normer som Waterloo et al. (2017) för fram kring vilka känslor som är acceptabelt att visa kan med enkelhet styra den interaktion som sker på Instagram. Under en interaktion på Instagram i realtid, olikt den interaktion Goffman talar om, kan individen alltid besluta sig för att avbryta interaktionen om situationer som kan rasera de intryck som denne vill förmedla skulle uppkomma.
Under 2018 införde Instagram en ny funktion varje månad, allt från filter till
interaktionsfunktioner (Lee & Borah, 2020). Med dessa funktioner blir det enklare för
individen att intrycksstyra. I den interaktion som Goffman talar om sker all interaktion mellan individer på samma fysiska plats, vilket medför svårigheter för individerna att intrycksstyra i
15 samma mån som online. Genom de funktioner och möjligheter för intrycksstyrning som finns på Instagram kan individen lättare passera om denne så önskar.
Dessa känslonormer användare på Instagram upplever, och de funktioner medieplattformen erbjuder, kan komma att påverka den bildmässiga digitala interaktionen. Detta var därav av relevans för studiens syfte.
16
3. Metod
Denna studie har en kvalitativ forskningsdesign. Valet av en kvalitativ forskningsdesign föll sig naturligt då syftet med studien är att fånga interaktionsprocesser online bland en grupp människor med en hudåkomma, och hur de hanterar denna interaktion. Processer pågår per definition över tid, och kräver därmed flexibla och dynamiska metoder. Detta ansågs en kvalitativ forskningsdesign möjliggöra.
3.1 Intervjuformat
Studiens empiriska material baseras på fem semistrukturerade intervjuer med fem informanter.
Semistrukturerade intervjuer skapar möjlighet till en öppen dialog mellan forskare och informant, samtidigt som spontana intervjufrågor kan skapa ett flyt i dialogen. De individuella intervjuerna skapade en trygg miljö för informanten genom att denne endast behövde förhålla sig till en intervjuperson. Semistrukturerade intervjuer gav möjlighet för informanten att uttrycka sina egna tankar och upplevelser.
På grund av rådande Covid-19 pandemi under våren 2020 genomfördes intervjuerna via videosamtal.
Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att minimera fysiska träffar säkrades därmed. Detta val medförde dock vissa begränsningar. Det finns fördelar med att genomföra intervjuer ansikte till ansikte, framförallt är det lättare att uppfatta informanternas sinnesstämningar och kroppsspråk. En nackdel med att genomföra videointervjuer upplevdes vara att vissa ord i det inspelade materialet kunde bli svårtolkat på grund av bristande internetuppkoppling. De ord som inte kunde tolkas
användes därmed inte i analysen. Vidare var en av intervjuerna tvungen att genomföras utan video då kameran på intervjuarens dator inte fungerade vid tillfället, vilket medförde att informanten inte kunde se den som höll intervjun.
Semistrukturerad intervjuguide
Den semistrukturerade intervjuguiden bestod av ett antal färdigformulerade frågor, vilka användes för att skapa ett flyt under samtalet med informanten. Några av frågorna ställdes i enlighet med guiden, medan andra omformulerades under intervjuns gång. Beroende på informationen som gavs av
informanten ställdes oförutsedda uppföljningsfrågor. Dessa frågor genererade en djupare förståelse av
17 informantens upplevelser och beteenden i relation till deras interaktion på Instagram. Intervjuguiden delades upp i tre olika teman.2 Dessa var:
1. Informanten och dennes användning av Instagram.
2. Informanten och dess följare.
3. Samspelet på Instagram.
Frågorna formulerades på ett så värdeneutralt sätt som möjligt för att undvika ledande eller potentiellt sårande frågor.
3.2 Urvalskriterier
Genom att lägga upp ett informantbrev i olika Facebook-grupper, samt på författarnas Facebook- profiler var det möjligt att komma i kontakt med potentiella informanter. Facebook-grupperna som informantbrevet delades i var två allmänna grupper ej ämnad för individer med hudåkommor, samt en grupp specifikt ämnad för individer med hudåkommor. Främst önskades komma i kontakt med
Instagram-användare med en diagnostiserad hudåkomma som kan te sig synlig under interaktion.
Intresserade informanter ombads i informantbrevet att kontakta författarna för intresseanmälan.
Urvalskriterierna till denna studie var följande:
1. Informanten skulle vara diagnostiserad med psoriasis, eksem och/-eller rosacea.
2. Informanten skulle vara mellan 18 och 35 år gammal.
3. Informanten skulle ha en Instagramprofil där denne varit aktiv under de senaste två åren.
4. Hudåkomman, med återkommande skov, skulle framträda på kroppsdelar som är synliga under interaktion.
Genom att inkludera diagnostiserade hudåkommor i urvalskriterierna gavs en försäkran om att urvalsgruppen inkluderade människor med – i vissa sammanhang – ett normavvikande utseende.
Genom att informanterna hade en synlig hudåkomma kunde studien lättare undersöka hur de hanterade interaktion på en social medieplattform, när de samtidigt var medvetna om sitt normavvikande attribut.
Tidigare forskning har visat att unga vuxna påverkas mer än äldre individer av de rådande
skönhetsidealen i samhället (Yau & Reich, 2019), och att unga vuxna kontinuerligt använder sig av
2 För fullständig intervjuguide, se bilaga 2.
18 den sociala medieplattformen Instagram (Internetstiftelsen, 2019). Åldersspannet bland våra informanter sträcker sig därav mellan 18–35 år.
Beslutet kring val av hudåkommor togs eftersom dessa hudåkommor är vanligt
förekommande, vilket underlättade tillgången av informanter. Avgränsningen till dessa hudåkommor gjordes även på grundval av att de liknar varandra i den mån att de är diagnostiserbara hudsjukdomar. Detta upplevdes viktigt eftersom det fungerade som en säkerhetsställning av att informanterna var i liknande situationer. Detta för trovärdigheten i analysens skull.
Informanterna som deltog i studien var kvinnor över 20 år bosatta i olika delar av Sverige.
Följande huddiagnoser förekom bland informanterna: eksem, rosacea och vuxenakne. Studien eftersökte även informanter med huddiagnosen psoriasis men fick inte kontakt med någon med den huddiagnosen som kunde medverka. Genom det informantbrev som lades ut i grupper på Facebook, samt på författarnas Facebook-profiler, kom studien i kontakt med informanterna genom att de gav sin intresseanmälan på Messenger.3
Urvalet avgränsades till de ovannämnda kriterierna då studien sökte finna information kring hur individer med en hudåkomma upplever och hanterar interaktionen på medieplattformen Instagram. Vi studerade denna bildmässiga digitala interaktionen hos en grupp människor som kan förväntas ha ett större ’behov’ än många andra att ’intrycksstyra’. Hudsjukdomar kan försvåra för de diagnostiserade att leva upp till de eftersträvade skönhetsidealen. Detta då individen kan uppleva en form av stigmatisering under interaktion med andra.
3.3 Tematisk analys
Tematisk analys är ett tillvägagångssätt där det transkriberade intervjumaterialet reduceras till kortare stycken, så kallade koder. När man identifierat potentiellt relevanta koder i empirin söker man finna mönster bland dem och därigenom skapa grupperingar. Bland dessa grupperingar eftersökes ett eller flera teman som kan relateras till forskningsfrågan med hjälp av det teoretiska perspektivet som tillämpas (Braun & Clark, 2006).
3 Messenger är en funktion på Facebook där individer kan skicka direktmeddelande.
19 Transkribering och kodning
Tematisk analys arbetar vanligtvis efter de fem följande stegen:
1. Bekanta sig med data.
2. Skapa initiala koder.
3. Identifiera teman.
4. Granska temana.
5. Definiera samt namnge tema (Braun & Clark, 2006).
Dessa fem steg följdes under arbetsprocessen i denna studie. Transkribering genomfördes på det inspelade materialet. Flertalet genomläsningar gjordes som ett inledande steg av databearbetningen.
Det transkriberade materialet reducerades sedan till initiala koder. Processen av skapandet av initiala koder kunde se ut som följande:
Eeh… det blir ju att man... även om man inte pratar med sina vänner… så kan man fortfarande se vad dom gör och typ, ibland vissa saker som ens vänner glömmer berätta för en så kan, så ser man det på sociala medier när de lägger upp det typ.
Till exempel när man glömmer bort födelsedagar eller sånt kan man se det på Instagram. Att dom också brukar lägga ut själv typ (Anna).
Detta citat ur intervjun med Anna reducerades till den initiala koden hålla sig uppdaterad i vänners liv. Initiala koder, likt denna, grupperades sedan för att bilda teman. Följande tre teman konstruerades ur de initiala koderna:4
1. Den samhälleliga skötseln. Exempel på initiala koder under detta tema var: Upplever Instagram som ytligt sedan influensers och Trollkonto tagit skärmdump av hudåkomman.
2. Att ta till intrycksstyrning. Exempel på initiala koder under detta tema var: Döljer hudåkomman med ett filter och Visar hudåkomman på sin profil för att visa att den inte definierar henne som person.
3. Grupper och dess platser. Exempel på initiala koder under detta tema var: Stories blir en personlig utväxling av ord och Delar vardagen genom stories.
4 För en mer fullständig bild av de initiala koderna se bilaga 4.
20
3.4 Etisk hänsyn
All forskning som bedrivs har etiska riktlinjer som behöver följas. Denna studie vilade på individskyddskravet.
Individskyddskravet
Individskyddskravet innebär att individer som medverkar i en studie inte får utsättas för någon form av fysisk eller psykisk skada. Forskaren behöver göra ett avvägande innan påbörjad studie kring huruvida den möjliga kunskapen studien genererar väger tyngre än eventuell fysisk eller psykisk skada den kan bringa medverkande och deras närstående
(Vetenskapsrådet, 2002, s.5). Individskyddskravet delas in i fyra olika delkrav. Dessa är:
informationskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet och samtyckeskravet. Dessa tillsammans ska fungera som ett skydd för de medverkande (Vetenskapsrådet, 2002, s.6). I denna studie var författarna angelägna om att skapa en trygg intervjusituation och en god relation till informanterna. Detta gjordes naturligtvis för informanternas skull, men även för att bevara forskningens goda renommé.
Informationskravet
Informationskravet innebär att informanterna delges all relevant information som de är berättigade till (Vetenskapsrådet, 2002, s.7). I studien arbetades genomgående med informationskravet. I
informantbrevet klargjordes studiens syfte, informanternas anonymitet och deras rätt att avbryta sin medverkan. Ny information sändes ut till alla informanter veckan innan intervjutillfället. I denna information delgavs de etiska aspekterna mer djupgående. Vid intervjutillfället påmindes
informanterna om rätten att avstå att svara på frågor och att de i efterhand kunde önska att vissa delar ur intervjun ej skulle transkriberas.
Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifterna som studien har rörande de medverkande informanterna i studien ska skyddas från obehöriga (Vetenskapsrådet, 2002,
s.12). Konfidentialitetskravet respekterades i studien genom att personliga uppgifter i den
transkriberade datan anonymiserats. Informanter rekryterades från olika Facebook-grupper genom ett inlägg med en förfrågan om medverkan. Eftersom medlemmar i dessa grupper på Facebook kunde känna varandra, inkluderades inte identifierande uppgifter i transkribering av intervjuerna.
Geografiska platser, namn på Instagram-konton och liknande utelämnades från
21
transkriberingen. Informanterna presenteras i studien under fingerade namn för att de ej ska kunna bli igenkända av läsare.
Nyttjandekravet
Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som rör den enskilda informanten i studien enbart får
användas i forskningsändamål. Uppgifterna kan delas med andra forskare som tar ansvar för de etiska principerna och förvaltar uppgifterna i enlighet med dessa (Vetenskapsrådet, 2002, s.14).
Datamaterialet i studien har hållits ofrånkomligt från icke behöriga. Enbart utdrag från det transkriberade intervjumaterialet publiceras i studien.
Samtyckeskravet
Samtyckeskravet innebär att de som väljer att medverka i en studie har rätt att besluta att avbryta medverkan, samt fatta andra beslut gällande sin medverkan. Den information som berör informanten måste forskaren ha fått samtycke från informanten att använda (Vetenskapsrådet, 2002, s.9).
Informanterna upplystes om samtyckeskravet vid tre tillfällen: vid första förfrågan i Facebook- inläggen, i informantbrevet och i den inledande delen av intervjun. I informantbrevet och vid intervjutillfället delgavs hur data skulle transkriberas och vilka som skulle få tillgång till den.
Samtliga informanter gav godkännande till detta.
3.5 Metodreflektioner
Ena författaren av denna studie är diagnostiserad med atopiskt eksem. Detta visade sig verka positivt till följd av dennes förförståelse. Några informanter hittades genom den Facebook-grupp som
författaren är medlem i och som riktar sig till individer med hudåkommor. Författarens erfarenheter av stigmatisering ansågs vara av nytta vid en intervju där informanten upplevdes ha svårt att tala om sin hudåkomma. Författaren öppnade upp om att ha atopiskt eksem vilket verkade göra informanten mer bekväm med att tala om de upplevelser hon fått erfara. Åtagande togs gällande att studien ej kunde försäkra sig om att informanterna var diagnostiserade av läkare. Detta skulle innebära att författarna hade behövt komma i kontakt med informanternas hälsocentral, alternativt be
informanterna få intyg från deras läkare. Detta ansågs ej möjligt för denna studie till följd av den tidsram som studien hade att förhålla sig till. Därav fick studien förlita sig på informanterna när de uppgav att de var diagnostiserade med en eller flera av de hudåkommor som efterfrågades.
22
4. Analys
Empirin kommer nedan att analyseras genom de tre teman som konstruerades under kodningsarbetet.
4.1 Den samhälleliga skötseln
Erving Goffman talar om samhällelig skötsel och hur individer tillsammans under interaktion hanterar, bemöter och upprätthåller de rådande sociala normerna i samhället som finns knutet till ett avvikande attribut. Ur intervjuerna framkom att den utveckling som skett med influencers och
försäljning på Instagram har påverkat individerna genom att de känner att det krävs mer arbete för att ge ett gott intryck:
Förr var det inte riktigt samma sak [...], det känns som att kriteriet för en bra bild har höjts (Betina).
I citatet från Betina ses hur hon för fram att utvecklingen som skett på Instagram har medfört att det blivit svårare att möta de kriterier kring skönhetsideal som finns på medieplattformen. En annan informant, Carin, förklarar hur hon upplever att den reklam som florerar genom influencers på Instagram påverkar henne:
Man ser många i kommentarerna också som, dom mår dåligt över att deras hud ser ut på ett visst sätt eller inte har rätt glow och sådär, och det påverkar mig också att jag känner att, jaha, det är så jag typ borde känna då (Carin).
Betina uttryckte även under intervjun att hon anser att Instagram fungerar som ett “CV för ytlighet”, och Erika anser sig vara en del av “den onda spiralen” genom att oftast bara lägga ut bilder där hon följer normen. Goffmans begrepp samhällelig skötsel (Goffman, 1971) kan användas för att beskriva hur de rådande skönhetsidealen upprätthålls genom interaktionen på Instagram. Hur andra individer på Instagram bemöter informanterna med hudåkommor kan också förstås i termer av detta begrepp.
Anna beskrev ett tillfälle där hennes avvikelse sanktionerades av en annan Instagram-användare i ett försök till samhällelig skötsel:
Ett trollkonto hade printscreenat mina kinder och zoomat in och satt det i slowmotion typ [...]. Där blev jag ju ledsen. Jag vet inte vem det var (Anna).
Hur individer tar till samhällelig skötsel kan ses genom den sociala kontroll som Anna uttryckte att hon fick erfara då någon hade tagit en skärmdump på den video hon lagt ut där hennes hudåkomma
23 var synlig, detta i sanktionssyfte. Hur den samhälleliga skötseln kan påverka en individ med en hudåkomma kan även ses i Betinas exempel. Betina tog bort sin Instagram under en period till följd av att en användare på medieplattformen påtalat hennes hudåkomma i kommentarsfältet:
Vid ett tillfälle så tog jag ju faktiskt bort Instagram, för att jag hade fått en kommentar [...], hon skrev typ att “oj, har eksemen blivit värre?” och vart jag typ åh vad jag inte orkar med det här, och då tog jag bort kontot (Betina).
I detta citat från Betina kan vi se hur den samhälleliga skötseln kan ta sig i uttryck. Betina berättar hur den kommentaren som hon fick påverkade henne i den grad att hon inte längre orkade med den stigmatisering som hon upplevde runt hudåkomman. Att hellre ta bort sin Instagram än att motta kommentarer kring hudåkomman ansågs i stunden, för henne, som ett bättre alternativ.
Informanterna beskriver hur de återkommande behöver förhålla sig till de normer och skönhetsideal som finns på Instagram, och att de behöver styra interaktionen på medieplattformen. Att ständigt behöva tänka på risken för stigmatisering och att uppleva sig stå långt ifrån rådande skönhetsideal, kan försvåra för informanternas interaktioner på Instagram. Men det finns gott om tillfällen i empirin där informanterna ändå försökte att styra interaktionen, antingen genom att ’smälta in’ eller genom att konfrontera de rådande normerna. Dessa kan ses som olika strategier för att uppnå normifikation, det vill säga att nå social acceptans av andra individer.
4.2 Att ta till intrycksstyrning
Relationerna som informanterna skapade till sina följare kunde hanteras på olika vis. Informanterna kunde hålla ett visst avstånd till följarna genom att avstå från att dela saker rörande deras
hudåkomma. Detta kan ses som en form av intrycksstyrning, eftersom undanhållandet av information styr vad publiken vet och hur de kommer kunna uppfatta individen.
Att försöka passera
Informanterna i studien hade olika sätt att hantera interaktionen på Instagram. Ett sätt var en form av intrycksstyrning som Goffman kallar passera (Goffman, 1971). Betina berättade hur hon använde en mobilapp som applicerar smink på bilderna på henne innan hon lägger ut dem på Instagram. Detta i ett försök att möta de skönhetsideal hon kände var eftersträvansvärda på medieplattformen:
24 Jag har ju till exempel inte så mycket smink på mig just för att inte typ trigga igång
en reaktion i ansiktet [...], så det blir ju på det sättet att jag inte gärna vill lägga upp en bild på mig själv för jag tycker att jag inte ser speciellt snygg ut, och för att på något sätt man förväntas ha lite smink på sig [...], då använde jag en app istället som gör att det ser ut som att jag har lite smink (Betina).
I andra tillfällen avstod informanter helt från att dela bilder som kunde visa hudåkomman och på så vis försökte de undgå stigmatisering. Anna förklarade det på detta sätt:
Till exempel om jag har jätte röda kinder eller om jag har utslag eller någonting, så brukar jag inte lägga ut bilder alls (Anna).
Här kan ses hur Anna tar till en dramaturgisk försiktighet som påverkar det innehåll hon väljer att dela med sina följare. Noterbart var att vid de tillfällen informanter uttryckte oro kring att lägga upp bilder där deras hudåkomma syntes, försökte de forma en bild av hur en eventuell bild skulle mottas av andra användare på Instagram. Carin illustrerade detta:
Det borde egentligen inte spela någon roll att jag har eksem, men så tänker jag att folk liksom ska tycka att “eew, varför lägger hon upp det här? Liksom det här vill inte vi se”. Då lägger jag istället typ på ett filter, för att jag tänker att det ska vara äckligt (Carin).
Här förhandlar Carin med den osynliga publiken och försöker genom den forma sig en uppfattning av hur hudåkomman skulle komma att mottas av hennes följare. Att Carin kände en oro kring att hennes följare skulle känna en avsmak mot hennes hudåkomma var något som även andra informanter förde fram, de uttryckte en känsla av att andra skulle uppfatta dem som orena eller se deras hudåkomma som äcklig. Donna berättade om detta:
Sen är det det här som jag tycker lever kvar med fördomar kring akne, att folk alltid förknippar det med oren hud [...], det påverkar mig också jättemycket (Donna).
Att hellre dölja det för att passera på medieplattformen än att visa hudåkomman kunde skydda Donna från oönskade kommentarer som skulle tvinga henne att konfronteras med hudåkomman i en situation där hon själv inte hade för avsikt att fokusera på den. Vi kan notera hur Donna påverkas av andras förutfattade meningar om hudåkomman, och den stigmatisering det kan ge upphov till. De normer och skönhetsideal som finns kring huden kan göra att hon hellre försöker passera än uppleva sig stigmatiserad. Donnas passering verkar ha lyckats:
25 Jag vill inte visa kanske hur dåligt det egentligen är [...], men jag döljer det ju
alltid. Vilket gör att folk ändå kanske inte har uppfattat hur mycket det varit [...].
Utan då döljer jag det hellre (Donna).
Att försöka avstigmatisera
I andra situationer valde några informanter att visa sin hudåkomma på Instagram och på så sätt
’normalisera’ den, som de uttryckte det, vilket med Goffmans teori kan ses som ett försök till avstigmatisering. Vid dessa tillfällen försökte informanterna skapa en form av acceptans för
hudåkomman på medieplattformen genom att visa det verkliga ‘Jaget’. Detta verkliga ‘Jag’ i relation till stigma talar Goffman om som jag-identiteten (Goffman, 1959). Erika berättar:
På något sätt har jag alltid velat att folk ska veta att jag har eksem och att det inte definierar mig som person, men att man inte behöver fråga om det [...]. Jag ville bara visa att jag har eksem, för min egen skull liksom, och att visa också att det är okej att ha det (Erika).
Erika förklarar i detta citat hur hon genom att visa sitt eksem på Instagram särskiljer den synliga virtuella sociala identiteten från hennes jag-identitet. På så vis försöker hon markera att eksemen inte definierar henne som person, och därmed kan hon avstigmatisera hudåkomman. Ytterligare en
informant i studien, Carin, delger sina tankar kring detta:
Jag har lagt ut en bild då jag har skrivit specifikt att, så här är det att ha eksem [...].
Jag på något sätt vill det ska vara i deras feed, för att dem bara kan se någonting verkligt också (Carin).
I detta citat kan vi se hur Carin genom att lägga ut en bild där hennes eksem synliggörs på Instagram, och genom att tillföra en text till bilden där det står att hon har eksem, försöker att avstigmatisera hudåkomman. Genom att söka få sina följare till att se ’verkligheten’ med eksem försöker hon skapa en bild hos dem som fungerar avstigmatiserande för henne. På så vis kan hon underlätta den fortsatta bildmässiga interaktionen på medieplattformen.
Att kontrollera framträdandet
Goffman talar om hur mindre publiker kan ge individen som framträder en större möjlighet till att styra och känna att denne har kontroll över framträdandet. Genom de mindre publikerna kan
individen styra vilka som ska få ta del av viss information. I empirin kunde noteras att informanterna, genom att ha en låst Instagram-profil, kunde kontrollera storleken på publiken. Detta blir i sig också
26 en form av intrycksstyrning. Ytterligare ett sätt att kontrollera publiken är att skapa en
publikåtskillnad (Goffman, 1959). Erika visade ett exempel på detta:
Jag ville dela med mig internt med mina kompisar [...], jag skulle aldrig låtit personer jag ser upp till följa den låsta (Erika).
I detta citat från Erika kan det noteras en rolldiskrepans mellan rollen som vän och rollen hon
iscensätter då hon framträder mot de individer hon ser upp till. Denna rolldiskrepans medför att Erika behöver skilja sina publiker åt för att framträdandet inte ska ta skada och eventuellt rasera de roller hon iscensätter inför var publik på Instagram.
4.3 Grupper och dess platser
‘De egna’ och ‘De andra’
Informanterna uttryckte hur andras aktivitet på Instagram påverkar dem. Ibland försätter andras Instagramaktivitet informanterna i situationer där de slits mellan olika grupplojaliteter. Goffman talar om grupplojaliteter som någonting mellan två grupper: den egna gruppen, bestående av individer som delar liknande eller samma stigmatisering, och den andra gruppen, som består av övriga
individer utan liknande eller samma stigmatisering (Goffman, 1971). Denna lojalitetssplittring ses när Erika berättar att hon av hänsyn till ’de andra’ inte lägger upp bilder på Instagram som visar
hudåkomman när den är som mest påtaglig, men att hon samtidigt upplever sig försvåra eller förstöra för den ’egna gruppen’:
Visar inte jag när jag har eksem då är det ju ingen annan som gör det. Alltså då, jag förstör ju också för någon annan [...], samtidigt så tar jag inte bilder när jag är som sämst. Väldigt sällan gör jag ju det, för att man tänker att: ”jag är inte så himla snygg” och ”jag är inte så fin”, samtidigt som det blir som en ond spiral typ, att allt ska se så perfekt ut (Erika).
Här för Erika fram en känsla av skyldighet mot den ’egna gruppen’. Hon verkar ha lite dåligt samvete gentemot den ’egna gruppen’ för att hon inte vill visa sitt eksem på Instagram när det är som värst.
Hon är rädd för att hon i längden kan försvåra eller förstöra för den ’egna gruppen’ eftersom hon är med och upprätthåller normerna och skönhetsidealen på Instagram. Samtidigt vill hon inte av
’lojalitet’ utsätta den ’andra gruppen’ för hennes hudåkomma. Hennes dåliga samvete över att inte synliggöra hudåkomman genom avstigmatisering på medieplattformen speglar hennes
lojalitetssplittring mellan den ’egna gruppen’ och den ’andra gruppen’. Hon spelar med i den
27 samhälleliga skötseln av stigmat då hon säger att när hennes eksem är som värst anser hon sig inte
‘snygg’ eller ‘fin’. Hon är lojal mot den ’andra gruppen’ och illojal mot de egna, och vet det.
Inspiration till att visa sin hudåkomma på Instagram kunde hämtas från den ’egna gruppen’, i form av antingen bekanta eller influencers som delat inlägg där deras hudåkomma var synlig. Carin berättade om en bekant till henne som lagt upp en bild på sin hudåkomma:
Hon postade en bild på det [...], hon nämnde inte ens att det var liksom eksem eller [...], vad det var, utan hon bara postade den bilden och bara lät det vara det det var på något sätt. Lite såhär avdramatiserande (Carin).
Carin för här fram att när andra delar bilder på deras hudåkomma på medieplattformen, utan att kommentera den, blir det en form av avdramatisering. På så vis kan den ’egna gruppen’
och deras avstigmatisering av hudåkommor verka positivt för informanten i dennes steg mot att visa sin egen hudåkomma på Instagram.
‘De visa’
För de informanter som valde att dela hudåkomman på Instagram uppkom situationer där detta blev påfrestande för dem. De visa var de människor som informanterna delade en nära relation med och som kommenterat på deras hudåkommor. I stunder där informanten förväntande sig bli bemött som sin egen person, upplevde de att denna närstående tog till den samhälleliga skötseln av stigmat och bemötte dem utefter deras sociala identitet. Anna uttryckte rädslan för att detta skulle ske på Instagram på följande vis:
Tror det handlar om att man är rädd för […], vad ens vänner ska tycka […]. Ens nära […], det gör mer ont om dom skulle säga någonting, än om en jag inte känner skulle säga någonting (Anna).
Anna förklarar hur hon upplever en rädsla kring att hennes närstående ska uppfatta henne på ett vis som hon inte känner är förenligt med hennes jag-identitet. Anna upplever att de närståendes
kommentarer på hennes inlägg skulle påverka henne mer än, om en för henne okänd person, skulle kommenterat hudåkomman. Donna berättade om hennes upplevelse av ’de visa’. Detta i form av individer i hennes omgivning som försökt ge icke efterfrågade råd kring skötsel av hudåkomman:
28 Det är nog jobbigt för mig själv, så jag känner att jag vill inte att någon ska, ja,
kommentera det. Och ibland då om man har berättat det, att man har akne, så är det oftast [...], någon som ska ge råd för att vara snäll [...]. Jag vill inte konfronteras med problemen (Donna).
Även om ’de visa’ försöker komma med ”råd för att vara snäll” kan det upplevas
stigmatiserande för henne. Donna förklarar hur dessa icke efterfrågade råd tvingar henne till att konfronteras med ett, för henne, jobbigt tillstånd som hon inte vill konfrontera på
Instagram. Hennes försök till normifikation kan då upplevas som misslyckad.
Relationer och dess platser
Goffman skriver att en stigmatiserad individ kan forma två typer av relationer: relationen till de som har vetskap om stigmat, och relationen till de som inte har det (Goffman, 1971). Detta delar i sin tur upp den stigmatiserades liv i olika platser där framträdandet skiljer sig åt. När informanterna var öppna med sin hudåkomma såväl offline som online med sina följare, skapades en publik som faller in i relationen de som vet. Instagram blev en så kallad offentlig plats för hudåkomman:
Alltid velat dela med mig och Instagram är väl en typ av miniblogg på många sätt, att man kan visa [...], ”åker till träning”, “påväg till”. Det är ju som att jag har skrivit lite, dagboksuppdateringar, helt enkelt. Där jag vill dela med mig, framförallt med kompisar (Erika).
I detta citat kan vi se hur Erika för fram att Instagram, för henne, är en plats där hon känner att hon kan dela med sig till sina följare likt en offentlig dagbok. För de informanter som varken hade delat med sig av sin hudåkomma offline eller online med sina följare, tog sig upplevelsen av Instagram mer en form av en förbjuden plats där informanten försökte undanröja alla tecken på hudåkomman:
Jag är väldigt försiktig med vad jag lägger ut [...]. Alltså, eller jag tänker väldigt mycket på det innan jag lägger ut någonting (Anna).
Här förklarar Anna hur hon ser Instagram som en plats där hon behöver fundera på vad hon kan dela med sig av. Anna upplever inte medieplattformen som en plats där hon fritt kan dela med sig av vad hon vill till sina följare. För Anna kan på så vis Instagram ses som en förbjuden plats för
hudåkomman.
Informanterna hanterade relationerna och interaktionen på Instagram genom att uppsöka ’platser’ där det kändes kravlöst. Några informanter nämnde att de tyckte att Stories var en lämplig ‘plats’ för interaktion, för att där kunde kommentarerna som skickades och mottogs endast skådas av dem och
