Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.
Vt 2018
Handledare: Daniel Ritter
”Jag är en normal människa”
Drivkrafter och motivation för svenska preppers.
Malin Ehnroth och Carolina Jarvenius Rössner
Sammanfattning
Uppsatsens syfte är att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersöka den ökade popularitet som prepping åtnjuter i Sverige. Med prepping avses i denna studie att medvetet förbereda sig för en större eller mindre samhällskris. Det huvudsakliga teoretiska ramverk som används vid analys av empirin är risksamhället som Ulrich Beck och Anthony Giddens beskriver. Resultatet som framträtt visar att orsaken till prepping i viss mån kan ses som en konsekvens av risksamhället, men handlingen baseras även till stor del på personliga erfarenheter, insikter och värderingar. Det innebär att såväl mikroprocesser kopplade till individer som makroprocesser kopplade till samhället behöver tas i beaktning för att förstå fenomenet. I tidigare forskning beskrivs preppers ofta som personer som förbereder sig för att överleva en total samhällskollaps. I vår studie möter vi istället människor som vill skapa sig ett handlingsutrymme vid en samhällskris. Det handlar alltså inte om att överleva en apokalyps utan om att ha en realistisk förväntan på samhällets krisberedskap och att komplettera den med eget ansvar. I likhet med flertalet andra studier indikerar vårt resultat att prepping kan ses som en livsstil drivet av ett kontrollbehov. Dock uppfattar vi en skillnad mellan våra respondenters svar och andras forskares resultat. De vi intervjuat ger uttryck för att prepping stärker samhällets beredskap, i kontrast till flera andra studier där preppers ses som en grupp som bidrar till samhällets instabilitet och polarisering. Strävan, för de som deltagit i vår studie, är således att stärka samhället, inte att försvaga det. Vidare ser vi att prepping till stor del är drivet av ett intresse och en kunskapstörst. Prepping verkar inte i första hand vara ett svar på risksamhället, utan snarare en reaktion på just-in-time-samhället.
Nyckelord
Krisberedskap, preppers, prepping, samhällskris, survivalism, survivalister.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Avgränsningar och begrepp ... 3
Vad är en prepper? ... 3
Disposition av uppsatsen ... 3
Bakgrund ... 4
Tidigare forskning och teoretiskt ramverk ... 5
Tidigare forskning ... 5
Sociologiska teorier ... 8
Metod och data ... 10
Metodval ... 10
Genomförande ... 11
Tillträde till forskningsfältet samt urval ... 11
Om respondenterna ... 11
Datainsamling ... 12
Kodning och analysprocess ... 12
Etiska överväganden och forskarrollen ... 13
Studiens pålitlighet och tillförlitlighet ... 13
Etiska riktlinjer ... 14
Forskarroll och trovärdighet ... 14
Metodkritik ... 15
Analys och resultat ... 16
Att bli en prepper ... 16
Det moderna samhället och dess utmaningar ... 17
Personlig drivkraft och erfarenhet ... 20
Att vara en prepper ... 22
Förmåga att hantera kris ... 23
En stigmatiserad identitet ... 24
Individualism och solidaritet ... 25
Diskussion ... 26
Vad är orsaken att bli en prepper? ... 27
Vad innebär det att vara en prepper? ... 27
Slutsats – är svensk prepping unik? ... 28
Referenser ... 31
Bilagor ... 34
A) Intervjuguide ... 34
B) Missivbrev ... 36
Inledning
Försvarsberedningen anser att alla i Sverige har ett individuellt ansvar att ha beredskap för att klara sin egen försörjning och omsorg under sju dygn utan stöd från det offentliga.
(Försvarsdepartementet, 2017:77). Oavsett om det är en större eller mindre samhällskris behöver individen hålla sig varm, mätt och otörstig. Hen behöver kunna ta del av
samhällsinformation även om mobilnätet ligger nere och elen är försvunnen, något som individen själv ska vara förberedd på och kunna säkerställa. Detta framgår av Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) hemsida. Myndigheten har bland annat regeringens uppdrag att öka invånarnas krisberedskap och att stötta kommunerna att förbereda
medborgarna inför oförutsedda krissituationer (MSB, 2018).
Att medborgarna är väl förberedda att ta eget ansvar borde stå högt upp i samhällsdebatten. I en undersökning gjord av Novus, i samarbete med Röda Korset, framkommer att 40 procent av Sveriges befolkning enbart skulle klara sig upp till tre dygn om vattnet slutade rinna ur kranen, strömmen försvann och livsmedelsbutikerna stängde. Allra sämst förberedda är de som bor i storstäderna, där 70 procent enbart skulle klara sig upp till ett dygn. I detta sammanhang innebar ”att inte klara sig” alltifrån en situation med kraftigt försämrad
livskvalitén som följd av en bristsituation, till dödsfall på grund av exempelvis utebliven vård eller medicinering. Undersökningen konstaterar att storstadsmänniskans energi-lager,
kunskaper och förberedelser för det oväntade är anmärkningsvärt små (Majlard, 2017).
Prepping har under senare år blivit ett begrepp i Sverige och intresset för fenomenet ökar.
Ordet väcker nyfikenhet och har börjat användas i reklam och kundtidningar för att fånga läsarnas uppmärksamhet. Krisberedskap har under våren 2018 blivit ett samtalsämne runt lunchborden och fenomenet berörs frekvent i dagspress. En bidragande orsak till ett ökat intresse kan bero på aktiviteter inför 2018 års krisberedskapsvecka1 som pågår under månadsskiftet maj-juni.
1 Krisberedskapsveckan är en omfattande informationsinsats där MSB tillsammans med bland annat kommunerna agerar för att öka invånarnas krismedvetenhet och beredskap (MSB, 2018).
Även i medietablåernas programutbud, filmer, i bokhyllorna och på sociala medier syns tydliga spår av att intresset för att vara förberedd på en samhällskris engagerar. Ett av många växande nätforum är Facebooksidan Preppers Sverige med cirka 27 000 medlemmar (1 mars 2018). Från att vara associerat med samhällskritiska vapenfantaster i USA har fenomenet prepping blivit något av ett trendbegrepp (Bengtsson, 2014). Att bli mer självförsörjande och oberoende av modern teknik är en del av trenden. Intresset för överlevnadskurser ökar, liksom intresset för att ta jägarexamen (Johansson, 2017; Strawreberg, 2017). Mediala fenomen så som TV-succén Mandelmanns och dokusåpan Farmen indikerar att det finns något av gamla tiders dagliga vardagskunskaper och husmorstips som lockar många. Det är kunskap den moderna människan låtit glida ur händerna, men som börjar värdesättas igen. Mer extrema varianter av överlevnadskunskap som underhållning speglas exempelvis i amerikanska dokumentärer och serier som Doomsdays Preppers. Även försäljningen av utrustning för den preppingmedvetne personen ökar (Bengtsson, 2014; Strawreberg, 2017). Det handlar om allt ifrån litteratur, vattenrenare, matförråd och knivar till avancerade ryggsäckar som kan transformeras till skottsäkra västar (överlevnadsbutiken.se, generalprepper.se).
Många i Sverige tar för givet att samhället alltid, oavsett situation, kommer förse
medborgarna med mat, vatten, värme och andra förnödenheter (Röda Korset, 2017) men det finns människor som bestämt sig för att aktivt ta ett eget ansvar. I denna uppsats undersöks vad det är som gör att vissa människor i Sverige preppar, det vill säga förbereder sig mentalt, praktiskt och fysiskt på att hantera konsekvenserna av en större eller mindre samhällskris.
Förhoppningen är att uppsatsen ska bidra med nya insikter om det relativt outforskade sociologiska fenomenet svenska preppers.
Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att undersöka den ökade popularitet som prepping åtnjuter i Sverige. För att uppnå detta syfte har vi utgått från följande frågeställningar:
• Vad är orsaken till att bli en prepper?
• Vad innebär det att vara en prepper?
Avgränsningar och begrepp
För att förstå varför intresset för prepping ökar har vi valt att undersöka varför vissa individer, främst boende i Storstockholmsområdet, preppar. Dessa individer benämns ”preppers”, från det engelska ordet ”prepare” som betyder ”förbereda”. Handlingen, det vill säga ”preppingen”
ska ses som individernas mentala, praktiska och/eller fysiska förberedelser för att skapa ett ökat handlingsutrymme vid en krissituation.
Vad är en prepper?
Begreppet prepper är relativt nytt i vårt land men det är däremot inte själva fenomenet. Att ta ansvar för sin egen överlevnad och att förbereda sig på det oväntade har människor gjort genom alla tider. Begreppet etablerades i Sverige i början av 2000 talet men ordet prepper dök inte upp i vårt svenska språkbruk förrän år 2011 (Bengtsson, 2014; Strawreberg, 2017).
Fenomenet kommer från USA och formades under 1970-talet, då under namnet survivalism, och kan ses som en reaktion efter Vietnamkriget. Rörelsen växte även till sig i skuggan av kalla kriget med bränsle av en växande misstro för staten i kombination med en romantiserad dröm att leva i ett friare, mindre kontrollerat samhälle (Bengtsson, 2014; Strawreberg, 2017).
Ordet prepper anses av en del vara mer korrekt än ordet survivalist då det främst handlar om att förbereda sig för att hantera konsekvenser om något oväntat inträffar snarare än att överleva en total katastrof (ibid.). Andra använder orden som synonymer men poängterar att gruppen inte är homogen (Mitchell, 2002; Huddleston, 2017). Mer om begreppen survivalism och prepping återkommer i kapitlet ”Tidigare forskning”.
I denna uppsats används begreppet preppers på de personer som deltar i studien. Kriteriet är att personerna medvetet och aktivt förbereder sig mentalt, praktiskt och/eller fysiskt på att hantera konsekvenserna av en större eller mindre samhällskris. Med samhällskris avses ett tillstånd där samhällsfunktioner så som el- och vattenförsörjning, transporter och
kommunikationsnät (internet/radio/tv/mobil) inte fungerar som vanligt under längre tid än ett dygn. Orsakerna kan vara flera så som exempelvis naturkatastrofer, sabotage, invasion av främmande makt eller andra typer av händelser som leder till driftsstörningar i samhället.
Disposition av uppsatsen
Uppsatsen inleds med att beskriva bakgrunden till fenomenet prepping och bidragande
följer ett kapitel med tidigare forskning, samt en introduktion till de sociologiska teorier som den kommande analysen utgår ifrån. Det efterkommande kapitlet redogör för metodval, tillvägagångssätt samt etiska överväganden och avslutas med en metodkritik. Därefter
presenteras analys och resultat. Med utgångspunkt i studiens syfte och forskningsfrågor följer slutligen en diskussion som återkopplar till teori och tidigare forskning. Diskussionen
avrundas med en slutsats samt förslag på vidare forskning.
Bakgrund
För bara någon generation sedan var det en självklarhet för de som bodde i Sverige att klara sig utan dygnet-runt öppna matvarubutiker, elnät och den outsinliga kunskapsbank som internet utgör. Medborgarna har levt i fred så länge, med en stabil samhällsstruktur, att det ses som ett naturligt och permanent tillstånd. Men förutsättningarna har förändrats. Det matlager som fanns bunkrat och som skulle räcka till hela Sveriges befolkning under två år såldes ut i slutet av 90-talet. Även strukturella förändringar som exempelvis nedrustningen av försvaret och avskaffandet av allmän värnplikt har skett parallellt. Just-in-time-strukturen som utmärker det moderna svenska samhället, kännetecknas av låg framförhållning och minimering av tidsspannet mellan produktion, levereras och konsumtion. Digitala betallösningar, beroende av mobiltelefon och internet har förvisso skapat ett effektivt och modernt samhälle, men har paradoxalt nog även ökat sårbarheten. Att ha torrdass, vedspis, egen brunn och kunskap om hur man odlar potatis och tar hand om höns var en självklarhet för inte så länge sedan. Men i takt med industrialiseringen, det moderna samhällets utveckling och risksamhällets framväxt har beredskapen att klara sig själv förändrats. Teknikberoendet och just-in-time-strukturen har skapat en sårbarhet som medfört ett ökat intresse för prepping (Bengtsson, 2014; Skillemar, 2017; Strawreberg, 2017; Teljefors, 2018).
I en rapport från Word Economic Forum, WEF, (2018) listas fenomen som med största sannolikhet kommer inträffa de kommande åren och som förutspås slå ut grundläggande samhällsfunktioner under en period. Den låga kunskapen om krisberedskap (Röda Korset, 2017) hade möjligen kunnat förklaras med att medborgarna känner sig osårbara och trygga, men så verkar det inte vara. Att majoriteten av de som bor i Sverige uppfattar att säkerheten i såväl världen som i Sverige har minskat det senaste året framkommer i en nyligen gjord
undersökning (MSB, 2017). Enligt undersökningen är rädslan för terrorism störst, medan risken för it-haveri uppfattas som det troligaste scenariot, något som stämmer med det som framkommit i WEF rapportering (2018). Vidare beskriver undersökningen att majoriteten (86 procent) vet att de bör ta ansvar för sig själv och familjen i händelse av en kris, men bara 1/3 anser att de vet hur de ska agera (MSB, 2017).
Tidigare forskning och teoretiskt ramverk
Att prepping är ett förhållandevis nytt begrepp i Sverige kan förklara att det är ett relativt outforskat område, i antal vetenskapliga studier räknat. I följande kapitel presenteras tidigare forskning som främst berör den amerikanska rörelsens framväxt och vad som kännetecknar en prepper i USA. Även den mediala bilden av amerikanska preppers tas upp, då detta kan ge en förståelse till våra respondenters drivkrafter och förhållningssätt till fenomenet. Som
komplement till de amerikanska studierna presenteras en masteruppsats som ger inblick i hur svenska preppers manifesterar sin praktik. Kapitlet avslutas med att lyfta sociologiska teorier, vilka kan bidra som förklaringsmodeller för forskningsfrågorna.
Tidigare forskning
Innan den tidigare forskning presenteras behöver begreppen survivalist och prepper
tydliggöras. Även om våra forskningsfrågor inte omfattar att definiera dessa skillnader behövs de redas ut för att kunna navigera i fältet. Gwendolyn Audrey Foster (2016), Casey Ryan Kelly (2016) och Richard Mitchell (2002) använder orden synonymt medan Chad Huddleston (2017) och Lee Ann Imel-Hartford (2013) menar att det är två olika fenomen. Definitionen om vad begreppen innebär varierar. En del forskare menar att survivalister har en konkret strävan efter en ny samhällsordning medan en prepper snarare är fokuserad på att vara förberedd att hantera konsekvenser om något oväntat inträffar (Huddleston, 2017; Imel- Hartford, 2013). Andra forskare (Foster, 2016; Kelly 2016) använder begreppet prepper med en helt annan innebörd som snarare symboliserar det som Huddleston (2017) kännetecknar
som survivalister. I följande avsnitt används det ord som respektive forskare själv tillämpar. I samband med att begreppen beskrivs förklaras respektive forskares slutsatser.
I Richard Mitchells (2002) etnografiska studie har mekanismerna bakom den amerikanska survivalismen undersöks. Liksom flera andra forskare menar han att survivalister är en heterogen, betydligt mer diversifierad grupp, än den stereotypa machoman som framställs i media. Men oavsett praktik så ska survivalism ses som både en kritik mot industrialismen och ett sätt att förstå det moderna samhället (Mitchell, 2002). Effektiviteten och komplexiteten i dagens samhälle bidrar till frustration och utanförskap. Survivalism blir således en väg att visa duglighet och kompetens samt att uppleva kontroll över sitt eget liv. I en kommersialiserad värld, som benämns ”Planet Microsoft” ifrågasätts de meningslösa val som behöver fattas i dagens samhälle, val som har konstruerats som viktiga, men som inte alls har med överlevnad att göra (Mitchell, 2002:182). Liknande tankar identifieras i Julianna Lindsay (2015) studie.
Genom deltagande observation och etnografiska intervjuer samlas information om
amerikanska, svenska och kanadensiska preppers. Hon menar att en viss typ av prepping kan ses som en symbol för längtan att leva i harmoni med naturen, men även som ett uttryck för tradition och nationalism, något som framgår av Annas berättelse:
Anna links her preparedness activities to her Swedish culture, and her cultural roots in her preparedness become heritage values present in Swedish nationalism(Lindsay, 2015: 226).
Lindsay benämner den bärande idén hos denna grupp för arvsvärden, värden som ska bidra till livskvalitet och god levnadsstandard för kommande generation (ibid.).
Trots att genusaspekter inte finns med som forskningsfråga i vår studie är den stereotypa bilden av intresse för att förstå vad det innebär att vara en prepper. Tidigare forskning lyfter fram en homogen mediabild. Preppersnormen framställs som en vit, narcissistisk, vältränad, vapenintresserad man med god ekonomi och begränsad förmåga till empati för de som inte ingår i hans närmsta krets. Kelly (2016) berör hegemonisk maskulinitet genom att studera TV-programmet Doomsday Preppers, där den manliga idealtypen framställs som framtidens vinnare och de kvinnliga attributen symboliserar svaghet. Apokalyptisk manlighet kräver fysiskt arbete, som fullbordas genom ritualföreställningar där kvinnor är männens
underordnade supporters. Kelly menar att denna typ av underhållningsprogram är ett farligt och otillräckligt svar på en mansroll i kris (Kelly, 2016:111). Förberedelser för apokalypsen och jordens undergång har blivit en lukrativ kommersiell marknad och en egen
underhållningsgenre, ”apocotainment”, menar den engelska filmprofessorn Foster (2016:285).
Hon ser två parallella samhällsströmningar, varav en är ökade inkomstklyftor med
polarisering i samhället som konsekvens. Den andra strömningen är intresset för film och tv- program med apokalyptiskt innehåll, som uppmuntrar till lyxkonsumtion och stärker
paranoida föreställningar och konspiratoriska teorier. Fosters slutsats är att apocotainment normaliserar rasism, xenofobi, stereotypa könsroller, vapeninnehav och individualistiskt agerande, inte bara i filmens värld utan även i verkligheten (Foster, 2016:285).
Liksom Mitchell och Huddleston skiljer Imel-Hartford på begreppen survivalism och prepping med en liknande slutsats som de övriga två: suvivalister är mer rasistiska, antisociala, individualistiska och tveksamma till staten, medan
… preppers are ordinary citizens […] they are different from survivalist as they are more community oriented and not trying to overthrow the government or participate in violent means (Imel-Hartford, 2013:80).
Imel-Hartfords (2013) avhandling är framtagen som ett utbildningsmaterial för personer som arbetar med brottsbekämpning i USA och därmed behöver mer kunskap om de olika
gruppernas drivkrafter och motivation. Hennes övergripande fråga är den samma som vår
”Why do individuals decide to become preppers?” (Imel-Hartford, 2013:8) men med
utgångspunkt att preppers är en avknoppning av survivaliströrelsen och med andra drivkrafter.
Via djupintervjuer och blogganalyser framträder bilden av preppers som laglydiga
samhällsmedborgare vars drivkraft är att bli oberoende och självförsörjande för att ta hand om sin familj vid en eventuell samhällskollaps, till skillnad från survivalister som genom sitt levnadssätt bidrar till att skapa oordning (ibid.).
Forskning kring den svenska prepperrörelsen är begränsad och vi har därför endast identifierat en studie med liknande frågeställningar som vår. I en online-etnografisk fallstudie undersöker Lina Rahm (2013) hur svenska survivalisters avgränsar och legitimerar sina förberedelser inför en samhällskollaps, något som benämns att ”risksäkra liv”. De Rahm studerar agerar som avatarer i ett nätforum som delvis kan uppfattas som en form av roll-spel. Survivalism och prepping beskrivs som individuella praktiker baserat på en kapitalistisk, patriarkal och liberal idétradition där risksäkring skapas genom tekniker och ting. I survivalisternas nätbaserade gemenskap framgår både hur de kan leva och hur de vill leva i ett risksamhälle med förlorad säkerhet och låg tillit till en välfärdsstat. Att det risksäkrade livet levs under radarn och manifesteras i en virtuell gemenskap ger en risksäkrande effekt eftersom ingen vet
vem du är och var ditt förråd finns. Anonymiteten är även ett sätt att hantera det stigma survivalism är förknippat med (Rahm, 2013:50).
Som tidigare nämnts finns ett brett utbud av preppersintervjuer, både i populärlitteratur, tidningsartiklar och i radio-, pod- och tv-program. Dock saknas forskningsstudier där svenska preppers intervjuas för att beskriva sina drivkrafter och hur de ser på sin preppersidentitet.
Våra respondenters berättelser har därmed en uppgift att fylla för att förstå varför intresset för fenomenet ökar i Sverige.
Sociologiska teorier
Under denna rubrik beskrivs teoretiska perspektiv som används vid studiens empiriska analys.
Utgångspunkten är Ulrich Becks och Anthony Giddens tankar kring risksamhället och samhällets reflexivitet, individualism och brist på traditioner.
Risksamhället kännetecknas av en tid där modern vetenskap och högteknologisk utveckling skapar olika framtidsscenarios som ingen egentligen kan överblicka eller förstå (Giddens, 1999:3). Dagens risksamhälle präglas av industrialismens efterdyningar, en tidsepok då strävan var att generera värde genom effektiva processer och utnyttjande av naturens resurser.
I risksamhället har teknik och vetenskap gått från att i huvudsak ses som möjliggörare för utveckling till att identifieras som orsaker till risker. Paradoxalt nog är teknik och vetenskap samtidigt de verktyg som används för riskhantering (Beck, 2012; Giddens,1990,1999).
Moderniseringsrisker är ”Big Business”. Att stilla folks oro och skapa upplevd trygghet kan både ses som en maktfaktor och som en lukrativ marknad, vilket gör att riskerna också kan skapas och paketeras i kommersiella syften. De innebär att risker blir ekonomisk exploaterade och riskhantering medför politisk potential (Beck, 2012:34).
I risksamhället har välfärdsstatens uppdrag således transformerats från att förädla och fördela naturens resurser, till att hantera risker som samhället i stor omfattning själv har skapat (Giddens, 1999). Med medvetenheten om riskerna följer viljan att kontrollera dem. Balansen är förskjuten, från att skydda människan från naturen, till att rädda naturen från
exploateringens konsekvenser. Risker har såväl miljömässiga, som sociala och ekonomiska aspekter. Överflödet som industrisamhället genererat i vissa delar av världen skapar
polarisering och globala risker som är svåra att greppa och förhålla sig till (Beck, 2012:34).
Riskerna ifrågasätt och samhället utvärderas kontinuerligt vilket påverkar förhållningssätt och
konstruktion i vad som kan beskrivas som modernitetens reflexivitet (Beck, 2012; Giddens, 1999:6). En konsekvens är att traditionerna minskar i betydelse samtidigt som
individualismen ökar (Giddens 1999:3, Beck, 2012:103). Dessutom leder innovationer i de rika välfärdsstaterna till större valmöjlighet och därmed även fler beslut att fatta för individen.
Beroende på beslutens omfattning och komplexitet delegeras de till experter, men eftersom budskapen och råden från dessa kan spreta behöver individen själv, förr eller senare,
bestämma vem hen ska lyssna på (Giddens 1999:6). Samtidigt leder avsaknaden av traditioner till att det inte finns något facit att förhålla sig till och att individen därför behöver konstruera sin egen sanning. Parallellt finns en önskan efter riskeliminering som driver de som har råd att söka andra vägar än att förlita sig på statens institutioner (Giddens, 1999:7). Den rädsla som riskerna skapar kan ha gruppbildande effekt (Beck, 2012:100). Tillsammans med
globaliseringens krafter leder det till att en ny typ av solidaritet uppstår där förtroendet för den egna staten inte behöver vara den givna gemenskapen (Beck, 2012:121–122; Krahmann 2011:
361). Beck menar att den ökade individualismen kan leda till att kollektiva subkulturer utvecklas där samhörighet bygger på andra värden än de traditionella (Beck, 2012:121–122).
Giddens kopplar samman begreppet risk med säkerhet och trygghet och med detta följer ansvar och skyldigheter (Giddens, 1999:7–8). I risksamhället är, som tidigare nämnt, många av riskerna konstruerade. Konsekvenserna isoleras inte till nationalstater eller andra tydliga grupperingar utan kan drabba vem om helst, vilket innebär en osäkerhet kring vem som faktiskt ansvarar för att hantera dem (Beck, 2012). Vad går gränsen mellan nationens,
företagets, producentens och konsumentens ansvar? Vad kan anses vara ett individuellt ansvar och vad är en kollektiv fråga? Oavsett vilket, så menar Giddens att riskhantering är en
ödesfråga för välfärdsstatens överlevnad då det bland annat påverkar medborgarnas inställning till skattesystemets uppbyggnad (Giddens, 1999:7–10).
Även Giddens tankar om socialisering är relevanta då vi försöker förstå anledningarna till våra respondenters val att börja preppa. Giddens menar att det sociala samspel är avgörande för de normer och värderingar som formar en människa. Han ser familjen både som en kunskapsförmedlare och grundläggande förebild, men lyfter även fram exempelvis sociala institutioner, vänner och media. När de basala behoven inte kan tillfredsställas och
trygghetssystemen hotas får många personer, enligt Giddens, svår att klara sig. Men de som skapar en privat zon, med upplevd kontroll och självkänsla får en mycket bättre utgångspunkt, såväl fysiskt som psykiskt (Johansson, 2015: 424).
Vår utgångspunkt är att teorin om risksamhället kan ses som en förklaringsmodell för att besvara uppsatsens frågeställningar. Risksamhället beskrivs som ett katastrofsamhälle där undantagstillstånd riskerar att bli normaltillstånd (Beck, 2012:35). Framdrivet av
industrisamhällets utveckling uppstår naturkatastrofer som följd av klimatpåverkan.
Globaliserade finanser leder till ekonomiska kollapser, härdsmältor från kärnkraftverk påverkar människor, flora och fauna utanför nationens gränser. I risksamhället kan inte
mänskligheten delas in mellan vi och de andra eftersom alla blir drabbade, oavsett exempelvis klass, nationalitet eller etnicitet (Beck, 2012). Om ingen kan uteslutas från farorna i
risksamhället kan prepping eventuellt vara individens reaktion på den realiteten. Vårt antagande är att individens riskmedvetenhet ökar och därmed drivs hen att ta ett eget ansvar för den personliga krisberedskapen när institutionernas uppdrag alltmer handlar om
riskhantering på en samhällsnivå. Detta teoretiska resonemang testas i uppsatsens analysdel.
Teorin om socialiseringsprocessen erbjuder en annan förklaringsmodell, där prepping snarare ses som en oreflekterad handling. Prepping behöver i det fallet inte vara drivet av oro. Det är snarare ett beteende som formas utifrån närstående personers påverkan och agerande. Även socialiseringsteorin användas som utgångspunkt i analysdelen för att förstå respondenternas drivkrafter till prepping.
Metod och data
I detta kapitel presenteras vald metod, tillträdet till forskningsfältet, urval, datainsamlings- metod, transkribering, bearbetning och analys, samt etiska aspekter, studiens tillförlitlighet och forskarrollen. Kapitlet avslutas med en metodkritik.
Metodval
Studiens syfte är att undersöka den ökande popularitet som prepping åtnjuter i Sverige. Med en kvalitativ ansats och ett abduktivt förhållningsätt söker vi svar på vad som driver och motiverar svenska preppers. Vald metod är intervjuer med semistrukturerade frågor som öppnar upp för svar som genererar djupare kunskap och förståelse för respondenternas drivkrafter, erfarenheter, rädslor och syn på omvärlden. Metoden ger även möjlighet att ställa
följdfrågor till skillnad från strukturerade intervjuer (Bryman, 2011:206). Den tematiska guiden (bilaga A) som utformades användes som riktlinje och stöd i samtliga intervjuer, men samtalen och följdfrågorna anpassades utifrån respondentens egen berättelse. Valet av den kvalitativa metoden med semistrukturerade intervjuer motiveras av att intervjuer kan ge access till människors upplevda erfarenheter, vilket är lämpligt i förhållande till studiens frågeställning, då vi söker se mönster kring varför respondenterna preppar. Den abduktiva ansatsen har gett oss möjlighet att pendla mellan teoretiska ståndpunkter och den insikt som empirin givit oss (Ahrne & Svensson, 2015; Kvale & Brinkmann, 2014).
Genomförande
Tillträde till forskningsfältet samt urval
Respondenter har rekryterats med hjälp av snöbollsurval. Genom våra kontaktnät fick vi tillträde till forskningsfältet och dörren öppnades till MSB och frivilligorganisationer. Vårt kontaktnät möjliggjorde även tillträde till slutna grupper för preppers på sociala medier. Dessa kanaler gav oss förståelse och kunskap om forskningsfältet samt access till personer som ville delta i studien. Efter varje avslutad intervju tillfrågades respondenten om tips på ytterligare personer som skulle kunna tänkas vilja delta i studien. På så sätt genererade urvalet totalt elva personer som frivilligt valde att medverka i intervjuerna (Ahrne & Svensson 2015).
Utöver de elva respondentintervjuerna fanns planer på ytterligare fyra intervjuer som inte genomfördes. Det är personer som vi blivit tipsade att intervjua men som valt att tacka nej till att delta eller som vi inte har fått kontakt med. Vad det innebär för resultatet kan vi inte uttala oss om.
Den första kontakten med respondenterna var i de flesta fall skriftlig, då ett missivbrev skickades ut (bilaga B). I det beskrevs intervjuns syfte samt våra roller och avslutades med en öppen fråga om hen kunde tänka sig medverka i studien. Vid accept följdes meddelandet upp med ett telefonsamtal för att boka tid och plats för intervju. Respondenten fick även
information om att intervjun spelades in.
Om respondenterna
De som deltagit i studien förbereder sig medvetet inför att hantera konsekvenser av en samhällskris. Vi var främst intresserade av personer boende i Stockholm med omnejd, då de
individer som bor i storstadsområden anses vara sämst förberedda (Röda Korset, 2017). Att vara en prepper i Stockholmsområdet kan därmed ses som ett tydligare ställningstagande då det särskiljer sig från omgivningens beteende. Snöbollsurvalet ledde även till två respondenter utanför Storstockholmsområdet.
Totalt har fem män och sex kvinnor intervjuats i åldersspannet mellan 20 till 52, med en snittålder på 43 år. Sju av dessa är föräldrar. Nio personer bor i Stockholm med omnejd, en person på landsbygden och en i en småstad. Tre personer bor i lägenhet och resterande i radhus/villa. Samtliga respondenter arbetar eller studerar och majoriteten har en
eftergymnasial utbildning.
Åtta personer har utbildning från det civila eller militära försvaret. Fem personer har, eller är på väg att ta, jägarexamen. Majoriteten beskriver sig som människor som trivs med att vistas ute i naturen. En del har identifierat sig som preppers i över 20 år, medan andra beskriver sig som ”nybörjarpreppers”. Någon enstaka person tar avstånd från själva ordet prepper även om hen stämmer in på epitetet så som det definieras i denna uppsats. Det begränsade urvalet gör att avvikande mönster baserat på boendeort och boendeform inte har kunnat identifierats. Vi har även valt att inte analysera genusaspekter då det inte ingår i uppsatsens frågeställning.
Datainsamling
Intervjuerna genomfördes under perioden 20 februari – 26 mars 2018. För att skapa en god intervjusituation gavs respondenterna möjlighet att välja plats vilket resulterade i att nio intervjuer genomfördes via telefon och två via personligt möte. Vid intervjuerna deltog en intervjuare och en respondent. Samtalen tog mellan 45 till 90 minuter och spelades in.
Inspelningen gav förutsättning för att ordagrant transkribera intervjuerna samt gav möjlighet att vid upprepade tillfällen lyssna igenom respondentens tonläge och betoning (Kvale &
Brinkmann, 2014). Transkriberingen i sig gav även tillfälle att reflektera över vad som sagts.
Det utskrivna materialet låg till grund för vidare kodning och analys (Aspers, 2011:156). För att säkerställa en tyst miljö genomfördes de flesta telefonintervjuerna med en bil som
ljudstudio. De personliga mötena skedde i avskilda offentliga miljöer.
Kodning och analysprocess
Den insamlade empirin som består av cirka 120 sidor transkriberat material, har bearbetats med stöd från en tematisk analysmodell i sex steg. Steg ett handlar om att bekanta sig med empirin. Därefter söks teman (steg två) och preliminära koder skapas (steg tre). I steg fyra
revideras teman innan de slutligen definieras (steg fem). Som sista steg (steg sex) skapas rapporten (Braun & Clarke, 2006:16 - 23).
Redan vid transkriberingen började processen att lära känna empirin. Därefter lästes intervjuerna igenom i enskildhet, varpå vi tillsammans läste dem högt i syfte att identifiera preliminära teman. Dessa utkristalliserades baserat på de nyckelord och reflektioner som noterats under genomläsningen. Parallellt uppfördes ett kodningsschema för att skapa en struktur som gav möjlighet att identifiera mönster. Med studiens syfte som utgångspunkt identifierades slutligen två övergripande teman som även bidrog till att forskningsfrågorna tydliggjordes. Kodningsprocessen var iterativt vilket stämde bra överens med vårt abduktiva förhållningssätt. Vid analysprocessen lästes samtliga texter igenom ett flertal gånger och såväl teman som teoretiska begrepp reviderades. Därefter valdes representativa citat ut. Till skillnad från Braun & Clarkes (2006) modell började författandet av rapporten i ett tidigt stadie i arbetsprocessen, med anledning av att själva skrivandet har varit en metod för oss att kalibrera våra tankar och tillsammans bearbeta såväl teori som empiri.
Etiska överväganden och forskarrollen
Studiens pålitlighet och tillförlitlighet
Vid genomförandet av en kvalitativ studie krävs tydlig transparens i textens utförande, vilket innefattar studiens pålitlighet, ett begrepp som kan relateras till den kvantitativa forskningens reliabilitet. Kriterier som påvisar pålitlighet i denna studie är uppsatsens struktur och
kapitelindelning som beskriver hur tillträdet till forskningsfältet skett, hur access till de medverkande respondenterna gått till och beskrivning av genomförandet, samt att missivbrev och intervjuguide är bifogade. På så sätt uppnås transparens som underlättar vid en eventuell replikering av studien. Det är dock svårt att replikera en kvalitativ studie. Empirin
framkommer i samspel mellan respondenterna och forskarna vilket gör att det i praktiken är omöjligt att återskapa datamaterialet och därmed även resultatet för någon annan person eller vid ett annat tillfälle. Dessutom baseras respondenternas berättelser på subjektiva upplevelser av personliga erfarenheter, vilka i sig är föränderliga och påverkas av den sociala kontexten som är en ständigt utvecklande process (Ahrne & Svensson, 2015; Kvale & Brinkmann, 2014). Även intern validitet, det vill säga studiens trovärdighet, är av betydelse och innebär att det som undersökts stämmer överens med studiens syfte och att de etiska riktlinjerna har
Etiska riktlinjer
Inom forskning krävs ett etiskt förhållningssätt (Vetenskapsrådet, 2017). Forskaren ska vara medveten om, och applicera, de etiska principerna både innan, under och efter studiens olika processteg. Informationskravet är uppfyllt genom att samtliga respondenter fått skriftlig information innan, via textmeddelande eller e-post, kring studiens syfte tillsammans med upplysningar om vilka vi är (bilaga B). I samband med intervjun ställdes även en
kontrollfråga för att säkerställa att respondenterna kände sig bekväma att delta och att de upplevde sig ha fått svar på eventuella frågor. Respondenterna blev dessutom informerade om samtyckeskravet, det vill säga att deltagandet är frivilligt och att de kan avbryta pågående intervju om de så vill, när de vill. Konfidentialitetskravet applicerats genom att
respondenterna anonymiserats redan vid transkriberingen. De försågs med ett alias som endast avspeglar kön. Information som exempelvis namn på platser har ej skrivits ut. För att stärka respondenternas anonymitet har egenskaper och intressen enbart beskrivits i en kollektiv presentation. Inspelningen av intervjuerna har skett på separata enheter med kodlås, vilka har förvarats under uppsikt. Vidare har respondenterna informerats om nyttjandekravet, vilket innebär att det material som samlats in endast används för denna uppsats (Kvale &
Brinkmann 2014; Vetenskapsrådet, 2017).
Forskarroll och trovärdighet
Att alla människor har ett subjektivt förhållningssätt måste erkännas och accepteras. Vi har våra förkunskaper och är formade av våra egna upplevelser. Även när vi stiger in i rollen som forskare följer vår förförståelse och vår personlighet med, oavsett om vi vill eller ej. Det ger oss både en verktygslåda att skapa relationer och trovärdighet, men samtidigt ställer det höga krav på självreflektion. Vi reflekterar över forskarrollen, hur de vi möter påverkas av vårt agerande och vårt förhållningssätt och vad det i förlängningen får för konsekvens för studiens resultat. Forskarrollen innebär en strävan att uppnå hög vetenskaplig kvalitet med en så representativ presentation av empirin som möjligt. Även om den kvalitativa ansatsen gör att studiens resultat inte kan generaliseras är ambitionen att studien ska uppfattas som transparant och trovärdig. För att försöka förstå varför intresset för prepping ökar söker vi svar på varför våra respondenter preppar. Förutsättningen för datainsamlingen är att det sker en interaktion mellan oss och de vi intervjuar och att vi har en förmåga att förstå vad respondenten menar och vill förmedla. Då vi är två personer som genomfört studien gemensamt har det medfört en
ökad reflexivet och objektivitet eftersom vi tillsammans reflekterat kring empirin och diskuterat kring metod, analys och resultat (Aspers 2011; Kvale & Brinkmann, 2014).
Fältet prepping var nytt för oss båda. Ingen av oss har frysen laddad med vatten, vi har varken jägarexamen, odlingar på bakgården eller ett lager mat i källaren. Vi kände inte ens till
myndigheternas rekommendationer kring invånarnas egen krisberedskap innan uppsatsarbetet startade. Däremot är vi inbitna friluftsmänniskor, nyfikna på olika människors förhållningssätt och har ett starkt samhällsengagemang. Det gav oss verktyg att öppna dialogen med de vi ville närma oss på ett naturligt sätt.
Metodkritik
Att en del intervjuer genomförts via telefon och en del via personliga möten kan ses som en svaghet då empirin inte samlas med samma förutsättning. Vid ett personligt möte finns även möjlighet att läsa av kroppsspråk och ansiktsuttryck vilket inte är genomförbart vid en telefonintervju (Kvale & Brinkmann, 2014). Kvaliteten på informationen som genereras via telefonintervjuer anses kunna vara lägre än om intervjuerna genomförs vid ett personligt möte (Bryman, 2011:210), vilket kan uppfattas som en nackdel i vår datainsamling. Vår upplevelse är dock att distansen som skapas vid en telefonintervju kan bidra till att respondenten känner sig avslappnad och trygg. Vi lät respondenterna själva välja intervjusituation och anpassade oss efter deras önskemål. En del personer valde telefon av praktiska skäl, eller för att hålla distans (Ahrne & Svensson, 2015, Kvale & Brinkmann, 2014) Att inte avslöja vem man är eller var man bor är ett vedertaget preppersbeteende för att säkra sina resurser om en
bristsituation uppstår. Även om resonemanget användes skämtsamt av flertalet respondenter gav det oss en anledning att noga framhäva att de deltog anonymt. Intervjuernas längd skapade möjlighet till en förtroendeingivande stämning. Av den insamlade empirin att döma har respondenterna varit generösa med att dela med sig av sina tankar och funderingar. Om urvalsprocessen hade fått ta längre tid kanske fler personer med en mer kontroversiell
inställning till prepping identifierats och varit beredda att medverka, vilket möjligen skulle ha påverkat studiens resultat.
Eftersom prepping i vissa sammanhang uppfattas som en ljusskygg livsstil kopplat till kontroversiella åsikter kan en netnografisk studie ge tillträde till annan form av empiri. I den virtuella världen kan individerna agera under alias, vilket kan medföra en annan öppenhet då anonymiteten troligen ger en upplevelse av ökat utrymme att uttrycka såväl åsikter som
praktiska förberedelser. Om nätforumet dessutom är slutet stärks troligen viljan att dela med sig ytterligare, vilket kan bidra till annan empiri än den som framkommer i en inspelad intervju (Ahrne & Svensson, 2015). Som ett alternativ eller komplement till de genomförda intervjuerna hade en diskursanalys av ett nätbaserade preppersforum eller en studie av hur preppers och prepping framställs i svensk media kunnat bidra med värdefulla insikter.
Det faktum att vi är två personer som genomfört studien tillsammans har troligen bidragit till ökad objektivitet. Det är vår uppfattning då vi löpande fört en diskussion i alla delar av processen. Samarbetet medför ett reflektivt tänkesätt och ger oss möjlighet att ta del av den andres kunskap, kompetens och perspektiv. Dock finns det risker med att två olika personer, var och en för sig, samlat empirin. Trots att vi följt samma intervjuguide påverkar vi våra respondenter på olika sätt och tolkar situationen utifrån vår egen förförståelse (Aspers, 2011).
Samarbete innebär även anpassning efter någon annans vision och målbild. Vår upplevelse är att kompromisser i arbetsprocessen och i analysarbete inte per automatik behöver leda till den bästa lösningen.
Analys och resultat
I syfte att analysera det transkriberade materialet har empirin kategoriserats utifrån
frågeställningarna att bli en prepper och att vara en prepper som övergripande teman med risksamhället som huvudsakligt teoretiskt ramverk (Beck, 2012; Giddens, 1999).
Att bli en prepper
I detta avsnitt presenteras orsaker till varför respondenterna börjat preppa. Liksom flera andra tidigare studier (Huddleston, 2017; Imel-Hartford, 2013; Lindsay, 2015; Mitchell, 2002) ser vi kopplingar till risksamhällets framväxt i kombination med socialiseringsprocesser och egna erfarenheter (Beck, 2012; Johansson, 2015; Stier, 2003). Det finns med andra ord både externa och interna orsaker till att bli en prepper.
Det moderna samhället och dess utmaningar
En bidragande orsak till varför intresset för prepping ökar menar våra respondenter är att utvecklingen har gjort samhället mer sårbart. Upplevelse av sårbarhet liksom den faktiska sårbarheten är två aspekter som ligger i linje med Ulrich Becks (2012) risksamhälle. Ibland är de svåra att skilja åt, men de ger samma resultat hos respondenterna: ett behov av att
förbereda sig på att hantera en krissituation. Respondenterna nämner återkommande det politiska läget i omvärlden som orsak till prepping.
Beroendet till omvärlden verkar vara en tydlig yttre orsak för prepping. Globaliseringen gör det svårare att styra vårt eget samhälle eftersom det påverkas av internationella lagar och agendor inom handel, ekonomi, politik, miljöaspekter, vapenhantering etc. Att Sverige som nationsstat inte är lika isolerat och självständigt längre, tillsammans med upplevelsen av statens minskade beredskap är orsaker till ett ökat intresse för prepping menar bland annat Mikael:
En ökad osäkerhet i världen, i världsläget och en känsla av att staten inte har de förberedelser de borde ha för att vi ska känna oss trygga med att de kan säkerställa att allt fungerar även när det blir kritiskt i omvärlden. […] Jag är positiv till framtiden, men det finns många risker längs vägen, och det vore dumt att inte vara förberedd på dem.
Upplevelse av sårbarhet handlar således bland annat om statens minskade krisberedskap.
Respondenterna tar upp exempel som avskaffande av allmän värnplikt, minskat försvar och att statens beredskapslager är avskaffat. När omvärlden upplevs mer hotfull, blir sårbarheten tydligare, något som Linnea beskriver:
Jag tänker att det ligger i tiden. Vi har haft det så himla tryggt så himla länge och nu tror jag att världen känns så instabil. […] Trump, Korea och Ryssland håller på med en massa saker. Och det är rätt nära oss och det skrivs rätt mycket i pressen om det så.. om hot och hotbilder och miljöhotet och allt sånt […] men jag tror att det kanske är det som får folk att tänka till kanske och att vilja ha kontroll.
Men det är inte bara statens beredskap som har minskat. Allmänheten är dåligt förberedd och har en låg kunskapsnivå kring kriser menar respondenterna. Ett exempel som flera tar upp är Hesa Fredriks2 felaktiga larm en sommardag 2017. Allmänhetens uteblivna reaktion och hur incidenten hanterades av berörda myndigheter kan både ses som bevis för bristande rutiner
2 Den 9 juli 2017 orsakade den mänskliga faktorn att en felaktig VMA-signal (Viktigt Meddelande till Allmänheten) ljöd över Stockholm. VMA-signalen, som kallas Hesa Fredrik i folkmun, testas normal första helgfria måndagen varje kvartal, klockan 15.00. Hörs Hesa Fredrik vid någon annan tid finns det tydliga
hos samhällsinstitutionerna och som en låg kunskap hos gemene man. Men den låga kunskapen hos allmänheten sträcker sig betydligt längre än till VMA-larm3 menar våra respondenter. Det moderna samhället har fostrat medborgare som saknar basal kunskap om överlevnad. Johanna beskriver anledningen till varför hon har en personlig krisberedskap och vad hon tror är orsakerna till gemene mans låga medvetenhet:
Det är sunt förnuft som har råkat försvinna och det beror på teknik, utveckling och att ingen gör lumpen kan man säga. Och att vi har levt så fredligt utan några händelser i så många år att vi inte har haft anledning till att fundera.
Hennes beskrivning speglar det som flera respondenter noterat som förändring av kollektiv framförhållning. ”Just-in-time-samhället” bidrar till att individer inte behöver lagra något, varken kunskap eller förnödenheter. Dygnet-runt-öppna affärer och internetuppkoppling möjliggör tillgänglighet, trots bristande planering, men att tillåta sig bli beroende av denna samhällsservice är naivt, fastslår respondenterna. Teknikutvecklingen har på många sätt gett en ökad livskvalitet, men samtidigt skapat sårbarhet, vilket framkommer i Astrids tankar:
Vi är så otroligt beroende av ström idag. Det är ju inte bara belysning. Det är ju värme och telefoni […] vi kommer inte kunna kommunicera om strömmen försvinner.
Utvecklingen, delvis beroende på urbaniseringen, har även omformulerat ansvarsfördelningen och omstrukturerat kunskapsbasen mellan det individuella och kollektiva. Beroendet av samhällsinstitutionerna och ansvarsförskjutning har delvis skett oreflekterat hos den enskilde individen menar bland annat Janne:
Väldigt många baskunskaper har gått förlorat. Det är städernas fel. Man räknar med att allt ska fungera hela tiden […] man har ingen kontakt med naturen längre på det sättet.
Linnea exemplifierar det med matproduktionens alienation.
Men sen är vi ju så längt ifrån verkligheten […] storstadsbor som inte har några egentliga kopplingar till var maten kommer ifrån.
Den upplevda sårbarheten, beroende av samhällsstrukturerna och känslan av att sakna kunskap kring överlevnad har skapat en inre orsak till att preppa menar respondenterna. En annan aspekt som flertalet respondenter menar ökar sårbarheten är hur medias roll förändrats.
Ett snabbt informationsflöde och oändliga mängder budskap har skapat selektiva mottagare,
3 Se fotnot 2.
samtidigt som ökad tillgänglighet och målgruppsanpassad informationen påverkar individer mer direkt än tidigare. Flera menar att media målar upp hotbilder som kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten men som ändå blir sanning då de etableras i individernas medvetande. Genom medierapportering flyttar nya risker och hot in i medvetandet och blir del av vardagen, något som Thomas beskriver nedan:
Världen och Sverige har aldrig varit rikare än förr vi har massa teknik och fördelar men ändå har vi den här alarmistiska nyhetsrapporteringen, Trump valdes till president, känslan av att det kommer gå åt helvete, ryssen invaderar... det finns en uppmålad hotbild som för mig inte överensstämmer med verkligheten men jag tror att många kan uppleva en hotbild och därför vill man förbereda sig.
Det är inte bara medvetenheten om riskerna som har ökat, enligt våra respondenter.
Upplevelsen är att de faktiska riskerna också ökat. Trots att det är mer än 13 år sedan stormen Gudrun4 drabbade Mellansverige är det en händelse som många respondenter tar upp. Likaså lyfts branden i Västmanland5, terrordådet på Drottninggatan6 och ryska påsken7 som exempel på faktiska risker och ökade hotbilder. Funderingar kring krisscenario är likartad för de flesta av respondenterna där samhällsstörningar i form av strömavbrott, orsakade av extremväder och cyberattacker känns troligare än en samhällskollaps. Och om det mot förmodan skulle bli en militär invasion så är det troligen samma typ av beredskap som behövs menar Astrid:
Sen är det klart att med omvärldsläget som det är nu, med främst Ryssland som flexar musklerna så kanske vi nån gång får ett mer militärt hot mot oss, men jag tror inte att det kommer komma en trupp som drar sig in. Det kommer vara så att man kommer försöka slå ut samhällsfunktioner för att försvaga folket liksom.
Oro som beror på den ökande polariseringen i samhället är något som flera av våra
respondenter tar upp som orsak till prepping. Det handlar om såväl ökade inkomstklyftor som integrationsproblematik kopplat till invandring. Känslan av en ökad xenofobi tillsammans med det som fler respondenter beskriver som politisk ambivalens och osunt debattklimat medför risk för att förtroendet för demokratin urholkas, vilket även detta ses som en anledning
4 Januari 2005 drabbades Mellansverige av stormen Gudrun. 200 miljoner träd slets omkull och 700 000 svenska elabonnenter blev utan ström, en del i flera veckor (Guldåker, 2016).
5 Den 31 juli 2014 startade en skogsbrand i Västmanland som ödelade en yta motsvarande 25 000 fotbollsplaner (Länsstyrelsen i Västmanland, 2017).
6 Attentat på Drottninggatan den 7 april 2017 i Stockholm visar hur snabbt ett skeende kan förändra vår vardag och att det ”otänkbara” ofta händer helt utan förvarning.
7 Påskhelgen 2013 kränkte ryska försvarsmakten svenskt territorium genom luftstridsövning vid Gotska Sandön (Holmström, 2013).
till att börja preppa. Många är tveksamma till det politiska klimatet i Sverige. Några är mycket tveksamma till hur samhällets ekonomi sköts och skattepengarna fördelas, medan andra känner förtroende för landets politiska och ekonomiska kompetens. Representanter från båda dessa grupper lyfter utmaningen som den ökade invandringen medfört. De funderar kring hur samhället ska kunna hantera integrationsproblematiken och vilket ansvar den enskilda
individen har i denna process.
Personlig drivkraft och erfarenhet
Att socialiseras in i värderingar kring självhushåll, närhet till naturen och viljan att kunna stå på egna ben återkommer som anledningar till varför man har börjat preppa hos de flesta av respondenterna. Linnea beskriver hur hennes uppväxt format henne till en prepper:
Vi har ju alltid samlat mat. Jag är ju uppvuxen med att vi odlade våra egna grönsaker och plockat bär och svamp och såna saker. Men min mamma är gammal. Hon levde under 2: a världskriget […] så hon är ju uppvuxen med svält, alltså hon fick ju ingen mat alls när hon var liten. Min pappa […], som är uppvuxen i en arbetarfamilj, han svalt också undre hela sin uppväxt. Så mat har ju kanske varit lite viktig i vår familj, från mina föräldrars sida, att ha kontroll på det och att samla mat. Så det kanske ursprungligen är
därifrån. Sen måste jag ju säga att jag tycker det är väldigt roligt att odla. Oavsett om det är blommor eller grönsaker så det är ju liksom som en hobby lite så.
En del respondenter återger berättelser där brist på trygghet, mat eller handlingsutrymme har blivit en drivkraft senare i livet. Att säkerställa att ens barn, nära och kära får sina behov tillfredsställda, av såväl näring som trygghet är genomgående, vilket speglar liknande resultat som flera av de studier som genomförts om amerikanska preppers (Imel-Hartford, 2013;
Lindsay, 2015).
Ibland kan prepping vara en konsekvens av ett annat intresse. Jakt, odling, friluftsliv, självhushåll eller intresse för samhällsfrågor har utvecklats till ett engagemang som till sin natur medför en ökad krisberedskap. I dessa fall är det lust och nyfikenhet som har varit drivkrafter snarare än rädsla och oro, vilket är något Mikael betonar i stycket nedan:
Och vad gränsen går mellan att förbereda sig för kollapsen och bara ett allmänt intresse för friluftsliv och naturfolk, om jag får uttrycka mig så, och kunskap från äldre tider, det vet inte jag…och jag vet inte om man kan dra någon tydlig gräns. Men det oroar mig lite grann att vi glömmer bort en massa viktig kunskap som har funnits i generationer och det kan röra ved, eller hur man bakar bröd, eller eldar eller jagar och så vidare. För mig går trenderna att göra sin egen korv, baka sitt eget bröd och brygga sin egen öl väldig mycket ihop med prepping. Ett intresse att kunna klara sig själv och göra saker från grunden.
Liknande resultat som i Rahms forskning (2013) framkommer hos flera av respondenter, bland annat när Sara beskriver prepping som en tankelek där hon får utlopp för sin kreativitet och fantasi.
Det blir ju lite av en hobby, lite att sitta och problematisera och måla upp lite olika scenario och fundera på hur man skulle lösa de och vad man har för beredskap och så. Det är lite problemlösning.
Prepping kan således även ses som ett utryck för gemenskap där känslan att vara
handlingskraftig tillsammans med andra är lockelsen, något Erik menar är en viktig del i hans preppande:
Vi tycker om att jaga, vi tycker om att lösa uppgifter och vi har mycket resurser till vårt förfogande inom den här bekantskapskretsen kan man säga. [...] Självförsörjande, försvar, vad du än vill liksom. Har du ett problem så löser vi det problemet.
Flera respondenter beskriver även en längtan efter ett alternativt samhälle som bygger på andra värderingar än att mäta framgång utifrån mängden pengar och ekonomisk tillväxt. Det finns en önskan att leva i ett sammanhang med mindre tidshets och där fokus ligger på annat än självförverkligande och konsumtion. Berättelser om en stressig vardag, med bland annat ständigt uppkopplade mobiltelefoner och nyhetsflöden, speglar en önskan efter andra livsprioriteringar som snarast kan beskrivas som en reaktionär rörelse. Saras uttalande bekräftar att det finns en längtan att klara sig själv och vara mer självförsörjande:
Det blir lite svårt att beskriva, men jag skulle nog vilja gå tillbaka till att vardagen består av mer konkret och ren överlevnad i form att få ihop sin mat, trygga sin försörjning, fixa värme och så. I dag har vi ju allt det på så många sätt, vi ligger så långt upp i något slags självförverkligande så självförverkligandet i sig blir något vi lever och jobbar för. Det är nog den jag skulle vilja komma ifrån.
Några respondenter lyfter fram kritik mot vad de identifierar som det moderna samhällets värderingar, med självförverkligande och individualism i fokus (Giddens, 1999), enligt Elin baseras hennes prepping på viljan att engagera sig som samhällsmedborgare:
Jag tänker att man behöver jobba proaktivt och förebyggande och på nått sätt, på ett allmänt plan, medborgare behöver engagera sig mer i samhället. Det har blivit en nyckelsak, att vi har blivit väldigt individualiserade just nu. Vi tänker på självförverkligande, och inte så mycket på hur ser samhället ut, vad kan jag göra?
En gemensam anledning att börja preppa är insikter som baseras på egna upplevelser, ofta kopplade till materiell brist. Respondenterna har själva befunnit sig i situationer där samhällsfunktionerna havererat. Spannet på vad som inträffat är brett, alltifrån mindre dramatiska incidenter som strömavbrott, förorenat vatten eller upplevd brist till mer
dramatiska händelser som involverat dödsfall och krigssituationer. För en del har insikten kring krisberedskapsbehov blivit en effekt av att vistats i miljöer och länder där strömavbrott eller andra orosmoment tillhör vardagen. Upplevelsen har givit ett nytt perspektiv på vad som kan tas för givet och en väckarklocka kring den egna krisberedskapen, något som Elin
beskriver nedan:
Och det var då när jag kom tillbaka till Sverige som jag insåg att det är ju faktiskt Sveriges stora fördel men också nackdel att det är så stabilt […] just det där att vi inte ens är medveten om att vi är beroende,8 det är en sån självklarhet att man inte ens tänker på det. Det är där jag tänker att det farliga kommer, att om jag bara tar det för givet blir jag helt handlingsförlamad när det inte finns.
Oavsett situationens karaktär finns en samstämmig upplevelse hos respondenterna, nämligen att brist eller kaos är ett tillstånd som går att förebygga och/eller att hantera med hjälp av egen handlingskraft, kunskap och samarbete med andra.
Tillsammans delar respondenterna övertygelsen att individer har ett stort eget ansvar, både i avseendet att ha en realistisk förväntan på samhället, men även att kunna hantera vardagen genom att skapa ett handlingsutrymme.
Av respondenternas berättelser framgår att prepping kan ses som en reaktion på risksamhället, med beroendet till omvärlden och de utmaningar som vetenskapen och teknikutvecklingen skapat. Andra bidragande faktorer till prepping är respondenternas preferenser tillsammans med personliga erfarenheter och upplevelser av samhällets sårbarhet.
Att vara en prepper
I detta avsnitt presenteras resultat kring vad det innebär att vara en prepper. Flera
respondenter menar att prepping är ett förhållningssätt som kan liknas vid en livsstil och delvis även formar en identitet. Resultatet visar att upplevda typiska preppers-egenskaper är handlingskraft, kreativitet och engagemang. Vidare handlar prepping om en kunskapstörst och att lita på sin egen kompetens. Vårt resultat liknar en del tidigare studier (Lindsay, 2015;
Mitchell, 2002) men skiljer sig mycket åt från den stereotypa amerikanska survivalisten (Kelly, 2016) på så sätt att respondenterna varken förbereder sig på att överleva en total samhällskollaps eller förmedlar xenofobiska värderingar (Foster, 2016:285).
8Här syftar Elin på elektricitet och vatten i kranen
Förmåga att hantera kris
Ingen av våra respondenter tror att en total samhällskollaps är nära förestående utan ser mindre samhällsstörningar orsakade av naturkatastrofer, elavbrott och cyberhot som troligare scenario. Men oavsett krisscenario så handlar preppingen om att ha ett eget
handlingsutrymme, för att inte vara ett passivt offer för omständigheterna. Handlingsutrymme är en viktig del i identiteten och kräver såväl mental som praktisk beredskap. Den mentala aspekten handlar, enligt våra respondenter, främst om att vara klarsynt realist. Att våga tänka tanken att något oförutsett kan inträffa och att ifrågasätta hur såväl ens privata som samhällets förberedelse ser ut. Respondenterna är överens om att både vilja se och ta eget ansvar, bland annat genom att ta reda på fakta om samhällets krisberedskap och att förstå konsekvenserna.
Flera poängterar att det är viktigt att inte ”sticka huvudet i sanden” för det som kan uppfattas som obehagligt. Några av våra respondenter menar till och med att det är en skyldighet som samhällsmedborgare, medan andra anser att det är upp till var och en. Om den mentala förberedelsen handlar om att vara realist och förberedd på olika scenario så kräver det eftersträvande handlingsutrymmet även praktisk kunskap och fysisk beredskap. Där är kunskapstörst och planering den tydligaste gemensam nämnare i respondenternas syn på sina egna identiteter. Respondenterna förbereder för att hantera den korta, akuta krisen (mat, vatten, värme, information) men har även en plan på längre sikt. Det långa perspektivet ser olika ut och handlar om allt ifrån att vara krigsplacerad till att ha kompetens att odla, svetsa, elda, bygga, ta hand om djur eller att göra sin egen ammunition. Majoriteten av
respondenterna har redskap och verktyg, drivmedel i bilen, ett baslager med näring och en plan för var man ska ta vägen och hur man ska agera om TSHTF9. Hur detaljerande planerna är skiljer sig stort mellan respondenterna och de varierar även baserat på krisscenario.
Parallellt med handlingsutrymme handlar identiteten hos en prepper om att tillfredsställa ett kontrollbehov. Philippa menar till och med att tryggheten gör henne till en gladare person vilket flera andra också uttrycker. Trygghet kan ses som ett dualistiskt begrepp, faktiskt trygghet och upplevd trygghet, något som återkommer i beskrivningen av risksamhället (Beck, 2012). En preppers identitet handlar om att minska oron. Att lyfta fram risker kan skapa en onödig otrygghet menar Elin, vilket är en av anledningarna till att hon engagerar sig
9 Preppersbegrepp, The Shit Hits The Fan. Avser en händelse som orsakar samhällskris/kollaps och när preppersförberedelserna kommer till nytta (Strawreberg, 2017).
för att sprida mer kunskap om krisberedskap. Hon menar att människor emellanåt upplever otrygghet fast det egentligen inte är en osäker situation. Elin berättar:
[…] jag kan tycka att känslan av trygghet är minst lika viktig, eller viktigare, än faktiskt trygghet. För det är ju ingen poäng i att vi är 100 procent trygga, att inget kommer nånsin hända, men att alla ändå går runt och lever sina liv jätteotrygga.
En stigmatiserad identitet
Ordet prepper väcker emellanåt starka känslor, inte minst bland respondenterna själva. En del beskriver att omgivningen även kan reagera negativt på krisberedskapen, vilket gör att
preppingen inte alltid är något respondenterna skyltar med. Det kan paradoxalt nog ses som naivt och att inte lita på samhällets förmåga. Thomas identifierar sig som prepper men menar att det är ett stigmatiserat begrepp (Stier, 2003: 57), främst beroende på kopplingen till
amerikanska survivalister. Liksom flera andra respondenter har han en ambivalent relation till ordet:
Så fort preppers kommer upp så skämtar jag gärna om det för att skapa distans för den här militaristiska grenen… […] man passar sig nog att skylta med det för att inte bli stämplad som en tok… det är nog därför jag distanserar mig och skämtar om det.
Att förbereda sig på det oväntade kan till och med vara något man skämtar bort, det framgår bland annat av hans berättelse. Men trots skämten ligger det ett stort allvar i botten, även om krisen inte är direkt livshotande. Thomas fortsätter:
Ja, min fru brukar reta mig för min låda… Vi skojar mest om det faktiskt, men sen när kexen är slut så kommer lådan fram och räddar oss till kaffet.
Att vara prepper kan även ingjuta respekt menar flera av respondenterna. Prepping väcker nyfikenhet och intresse från omgivningen och preppern kan uppfattas som klarsynt,
ansvarstagande och smart. Trots det undviker de flesta av våra respondenter att prata om sin prepping med utomstående, även om deras krisberedskap inte direkt är hemlig. Det finns även en känsla hos icke-preppers, menar flera respondenter, att man borde preppa, samtidigt som det verkar finnas ett motstånd menar Sara:
I min bekantskapskrets så pratar folk om prepping och så men hur många som har tagit steget och börjat bereda sig, det tror jag inte är så många. Å alla skrattar och skojar om det och säger att man måste kanske… och så.,.. men det är inte så att alla har börjat bygga egna beredskapslager.
Att vara en svensk prepper är något helt annorlunda än det som den amerikanska
survivaliströrelsen står för, poängterar de flesta respondenterna. Astrid beskriver att intresset
ökar i Sverige och lyfter fram att svensk prepping har en annan innebörd än det amerikanska fenomenet:
Jag tror att medias rapportering om världsläget påverkar ändå. Och det har dykt upp rätt bra med artiklar runt prepping, liksom i en ökande skala de senaste 2-3 åren. Där man visar den här sunda delen av prepping. Med att vara förberedd. Inte det här skeva sättet som accelererar speciellt om man tittar på amerikanska serier, de här Doomesdays Preppers, som har sina bunkrar och övar flyktplaner…
Men faktum kvarstår: Associationen till ordet är starkt påverkad av den amerikanska
mediabilden (Foster, 2016, Kelly, 2016). En del av respondenterna ser detta som inspiration och god underhållning medan andra, såsom Linnea, fyller begreppet med annat innehåll:
Ordet är ju lite känsligt, många tänker ju på galningar i USA… Jag tycker inte jag är galen. Jag har inga vapen och ingen bunker, jag är en normal människa, men jag har bara lite bättre koll. Då är jag en prepper. Det är okej.
Även de flesta amerikanska preppers ser sig på sig själva som ”vanliga människor” (Imel- Hartford, 2013; Huddleston, 2012; Lindsay, 2015; Mitchell, 2002). En man i Mitchells studie beskriver:
[…] the reporter wanted to know that survivalism was and I told him it is just having the knowledge, skills and equipment to be ready for anything…. (Mitchell 2002:150).
Trots att uttalandet liknar det våra respondenter uttrycker upplever vi en tydlig skillnad mellan den svenska och amerikanska preppingmentaliteten, där svenska preppers har en annan
grundsyn på vad det innebär att vara en ”normal människa”.
Individualism och solidaritet
Olika sätt att se på sig själv och sin roll i samhället varierar stort bland respondenterna. En förklaringsmodell kan vara samhällets alltmer individualistiska orientering och att dess risker medför en ny typ av gruppbildning (Beck, 2012).
Prepping är en samhällskritik och en brist på tillit till samhällsstrukturerna och beslutsfattarna
menar Sara, medan Elin säger att:
Prepping handlar om solidaritet och viljan att kunna bidra till samhälle.
Ovanstående påståenden behöver inte stå i konflikt med varandra, men visar tydligt på att prepping kan ha olika inramningar. Några respondenter har förtroende för vårt politiska system och samhällsstruktur, medan andra beskriver det mer som ett fallande korthus.
Samtliga respondenter framför att det vid en krissituation handlar om att hjälpas åt och att ta
