En jämförelse av viltbete vid bränsleanpassad & konventionell avverkning Examensarbete

(1)

Examensarbete

En jämförelse av viltbete vid bränsleanpassad &

konventionell avverkning

A comparison of ungulate browsing in fuel-adapted & conventional

harvesting

Författare: Niclas Westblom & Anna Vestgren Handledare: Daniel Nilsson

Examinator: Erika Olofsson Datum: 2020-06-14

Kurskod: 2TS10E, 15 hp Ämne: Skogs- och träteknik Nivå: Kandidatexamen

(2)

(3)

Sammanfattning

Betesskador på ungskog av tall är ett stort problem i Sverige där klövvilt som älg (Alces alces) och rådjur (Capreolus capreolus) är de främsta skadegörarna. Skadorna bidrar dels till sämre virkeskvalité men ger även andra effekter som att markägare planterar gran i stället på ståndorter mer lämpliga för tall. Detta kan i sin tur leda till en minskad tillväxt och ökad risk för skadeangrepp. Mindre tall i skogarna betyder mindre foder för viltet och ett ännu högre tryck på de ungskogar av tall som finns kvar. Problemen är många från olika synvinklar och det finns ett behov av att hitta en balans som är bra för både viltet, skogsbruket, jakten och övriga intressenter. I den här studien har skillnader i viltbete undersökts mellan två olika avverkningsmetoder. Den ena är konventionell avverkning där riset i första hand används för att köra på för att minska risken för markskador och den andra metoden är bränsleanpassad (riset ska användas som bränsle i förbränning), där riset istället läggs i processorhögar utmed körvägarna. Detta för att undersöka möjligheter att anpassa valet av avverkningsmetod för att öka mängden tillgängligt foder för klövvilt. Ingen av

avverkningsmetoderna som studerats syftar primärt till att skapa högre andel foder. Det är därför intressant att se om det är någon skillnad i hur viltet utnyttjar den tillgängliga mängden foder som ligger kvar på hygget. Föredrar de fodret som ligger i körvägen eller i processorhögar?

En fältdatainsamling utfördes på två föryngringsavverkningar. Där varje trakt var uppdelad i en bränsleanpassad och en konventionellt avverkad del. Totalt undersöktes fyra områden om vardera 2,5 ha, där två var

bränsleanpassade och två konventionellt avverkade.

Valet av metod föll på en empirisk studie där insamlingen av kvantitativa data utfördes genom en fältdatainsamling. Data som samlades in

analyserades statistiskt för att få fram om det fanns någon skillnad mellan avverkningsmetoderna i mängden betat foder, betesfrekvens och andel betade provytor. Även en spillningsinventering utfördes för att se vilka Svenska klövviltsarter som vistats på hyggena.

Resultaten visar på en genomgående trend där en högre viltaktivitet kan urskiljas på de bränsleanpassade delarna. Den betade andelen foder, betesfrekvensen samt andelen betade provytor är signifikant större. Att tillämpa bränsleanpassad avverkningsmetod kan därför tänkas ha en

(4)

Summary

Browsing damage to young scots pine (Pinus sylvestris) forests is a major problem in Sweden. Ungulate such as moose (Alces alces) and roe deer

(Capreolus capreolus) are the main pests. The damage contributes partly to

poorer timber quality but also gives other effects such as forest owners planting spruce instead on site preference more suitable for pine. This in turn can lead to a reduced growth and increased risk of injury. Less pine in the forests means less forage for the game and an even higher pressure on the young pine forests that remain. The problems are many from different points of view and there is a need to find a balance that is good for both wildlife, forestry, hunting and other stakeholders.

In this study, differences in game browsing have been investigated between two different harvesting methods. One is conventional final felling where the slash is used to run on and the other method is fuel-adapted harvesting (the slash should be used as fuel in combustion), where the slash is instead left in processor piles along the harvesting way. This to explore ways of adapting the choice of harvesting method to increase the amount of forage available for ungulates. None of the harvesting methods studied are primarily aimed at creating a higher amount of forage. It is therefore interesting to see if there is any difference in how the game uses the

available amount of forage on the final felling area. Do they prefer the slash located in the harvester way or in processor piles?

A field data collection was performed on two stands of final felling. The areas were both fuel-adapted and conventionally final felling. A total of four areas about each 2.5 ha were examined, two of which were fuel-adapted and two conventionally harvested.

The choice of method fell on an empirical study in which the collection of quantitative data was carried out through a field data collection. Data collected were analyzed statistically to see if there was any difference between the harvesting methods in the amount of slash that been browsed, browsing frequency and the proportion of browsed test plots. A droppings inventory was also carried out to see which species of Swedish ungulates have stayed in the areas.

(5)

Abstract

Problemen med betesskador på ungskog av tall (Pinus sylvestris) under vintertid är många utifrån flera olika synvinklar. Det finns ett behov av att hitta en balans som är bra för både viltet, skogsbruket, jakten och övriga intressenter. I den här studien har frågan ställts om avverkningsmetoden spelar roll för viltbetet. Kan bränsleanpassad avverkningsmetod bidra till mer foderskapande åtgärder än vid konventionell föryngringsavverkning? En fältdatainsamling utfördes på totalt fyra områden á 2,5 ha, där två var bränsleanpassade och två konventionellt avverkade. All data som samlades in analyserades statistiskt, för att få fram om det fanns någon skillnad mellan avverkningsmetoderna i mängden betat foder, betesfrekvens och andel betade provytor. Även en spillningsinventering utfördes för att se vilken typ av klövvilt som vistats på områdena. Resultatet visar på en högre andel betat foder, högre betesfrekvens, fler spillningshögar och större andel betade provytor vid de bränsleanpassade avverkningarna.

Nyckelord: Betesskador, Tall, Konventionell avverkning, Bränsleanpassad avverkning, Klövvilt, Foder

(6)

Förord

Denna studie är utförd och skriven under vintern/våren 2020 som ett examensarbete vid Skogskandidatprogrammet, Linnéuniversitetet.

Betesskador på tall i ungskogar är idag ett omfattande problem som bidrar till många konflikter. Denna studie blev vårt försök att se om det finns en möjlighet att med metoder som redan finns kunna skapa mer tillgängligt foder för klövviltet och på så vis lätta på betestrycket i ungskogarna. Vi vill tacka vår handledare Daniel Nilsson, Doktorand vid

(7)

Innehållsförteckning

1. Introduktion _________________________________________________ 1 1.1 Bakgrund ___________________________________________________ 1 1.1.1 Betesskador _____________________________________________ 1 1.1.2 Effekter av betesskador ____________________________________ 2 1.1.3 Bränsleanpassad avverkning ________________________________ 2 1.1.4 Konventionell avverkning __________________________________ 3 1.1.5 Foderstimulerande åtgärder _________________________________ 3 1.2 Syfte och frågeställningar ______________________________________ 4 1.3 Avgränsningar _______________________________________________ 4 2. Material och metoder _________________________________________ 5

2.1 Metodik ____________________________________________________ 5 2.2 Genomförande _______________________________________________ 5 2.2.1 Trakter _________________________________________________ 5 2.2.2 Uppskattning av tillgängligt foder på kvist _____________________ 6 2.2.3 Förberedelser för fältdatainsamling ___________________________ 8 2.2.4 Fältdatainsamling ________________________________________ 10 2.2.4 Sammanställning och analys _______________________________ 10 2.2.5 Signifikansanalys ________________________________________ 12 2.2.6 Spillningsinventering _____________________________________ 12 3. Resultat och analys __________________________________________ 13

3.1 Andel betat foder ____________________________________________ 13 3.2 Betesfrekvens ______________________________________________ 13 3.4 Spillningsinventering ________________________________________ 14 4. Diskussion och slutsatser _____________________________________ 15

(8)

(9)

1

Niclas Westblom & Anna Vestgren

1. Introduktion

1.1 Bakgrund

Den svenska skogen ska räcka till mycket, den ska ge oss den mängd virkesprodukter vi behöver inom landet men även räcka till export. Även Sveriges energibalans är också i stort behov av skogen då biobränslen idag är Sveriges största energikälla med 32 % av den tillförda energin, av detta kommer ca 85 % kommer från skogen och skogsindustrins biprodukter (Energimyndigheten 2019). Utöver detta ska även skogen fungera för rekreation, t.ex. svampplockning och jakt. Hand i hand med jakten går att skogen även ska förse det svenska viltet med foder. Alla dessa intressen skapar konflikter, bland annat är debatten om betskadornas omfattning i förhållande till viltstammarnas storlek för tillfället i ropet. En debatt som varit i rampljuset nyligen är Sveaskogs skyddsjaktsansökan i Norrbotten och Västerbotten om att få skjuta 80 älgar (Alces alces) från helikopter på grund av de stora betesskador som älgarna orsakat (Assmundsson 2020). Sveaskog menar att skogen är idag helt värdelös, då de inte ens uppnår lagkraven från Skogsstyrelsen om återbeskogning (Andersson 2020). Skyddsjaktsansökan blev mycket omdiskuterad i media. Länsstyrelserna i de båda områdena avslog begäran, då de anser att användning av motordrivna hjälpmedel innebär ett onödigt lidande för viltet. Sveaskog överklagade och fick ett ja från Naturvårdsverket om skyddsjakt på ett mindre antal älgar, dock ej med helikopter (Edman 2020).

1.1.1 Betesskador

Betesskador av vilt anses enligt Bergquist et.al (2019) vara ett stort problem inom skogsindustrin. Klövvilt tillhör de mest betydande skadegörarna på skog menar Witzell et. al. (2009) och det gäller främst skador som orsakas av så kallade browsers (Hofman 1989). Klövvilt delas in i olika kategorier där älg och rådjur (Capreolus capreolus) hör till browsers, betar främst från träd och buskar, medan dovhjort (Dama dama) och kronhjort (Cervus

elaphus) drar mer åt grazer som betar främst gräs, (Hofman 1989).

(10)

2

och ek (Quercus robur) (vanligen kallade RASE) och i andra hand vårtbjörk

Betula pendula och tall (Witzell et. al. 2009). Författarna beskriver att älgens

föda under vintern huvudsakligen består av tall då lövträden står i vila. 1.1.2 Effekter av betesskador

Stambrott, toppbrott och sprötkvist är några exempel på skador som uppstår vid viltbete och kan innebära att en potentiell timmerstock istället reduceras till massaved eller energived på grund av försämrad kvalité (Bergqvist et.al 2018). Förutom försämrad virkeskvalitet ger skadorna andra effekter som att markägare planterar gran (Picea abies) istället på ståndorter mer lämpade för tall. Detta för att undvika betesskador, vilket kan ge en mindre mängd foder i slutändan för klövviltet och högre tryck på den tallungskog som finns kvar. Gran som planteras på tallmark kan i sin tur leda till en lägre tillväxt och högre risk att utsättas för skador som röta och insektsangrepp då den inte växer i optimala förhållanden (Rolander 2014). Betesskador till följd av för höga viltstammar kan i sin tur leda till försämrade levnadsförhållanden för viltet. Minskad tillgång på foder kan påverka klövviltets vitalitet och leda till minskad reproduktion samt en minskad slaktvikt (Rolander 2014). Även skogens estetiska värde påverkas då mer granskog och mindre öppna tallhedar minskar rekreationsvärdena i skogarna (Rolander 2014). 1.1.3 Bränsleanpassad avverkning

(11)

3

beskriver en schematisk bild av hur avverkningsmetoden kan se ut.

Figur 1 Bränsleanpassad avverkningsmetod. Hämtad från Egnell (2013). 1.1.4 Konventionell avverkning

Vid konventionell avverkning så används bränslet (GROT) istället till för att risa stickvägarna vilket kan bidra till att minska eller helt förhindra

körskador i marken (Jonsson et.al 2017). Eftersom körskador kan medföra negativa effekter på både mark och vatten så bör inte uttag av

bränslesortiment utföras på marker där risk för körskador eller erosion är höga (Jonsson et.al 2017, Drott et.al 2019). Det är då mer prioriterat att köra på riset än att ta ut det som skogsbränsle framför allt på blöta eller

finjordsrika marker (Andersson et.al 2019). Med anledning av att riset används främst till att köra på kan det tänkas att tillgängligheten av foder minskas.

1.1.5 Foderstimulerande åtgärder

Det finns flera skogskötselåtgärder som kan bidra till minskande av betesskador orsakade av klövvilt. Witzell et.al (2009) nämner bland annat trädlagsval, naturlig föryngring, röjning och foderstimulerande åtgärder kan ha effekt på betesskadornas omfattning. Kardell (2000) menar att det

förkommer förslag om att lätta på betestrycket av främst ungskogar av tall t.ex. genom att erbjuda alternativt foder vid olika skogskötselåtgärder. Detta genom att t.ex. spara redan betade träd och buskar eller skapande av

(12)

4

2009). Witzell et.al (2009) menar att vid avverkning kan foderstimulerande åtgärder göras genom lämnande av hyggesrester (grenar och toppar) från tall och göra vissa lövträd lätt tillgängliga. Fodertillskottet är värdefullt under vinterhalvåret eftersom de flesta betesskador på ungskog inträffar då (Witzell et.al 2009). En studie har gjorts på en metod för att öka andelen tillgängligt foder för klövvilt under vintersäsongen (Edenius et.al 2014). Detta för att se potentiella metoder för minskat betestryck på ungskogar. Metoden innebär att begärligt foder (primärt hyggesrester av tall) friläggs i högar liknande de högar av hyggesrester som skapas vid bränsleanpassad avverkningsmetod. Edenius et. al. (2014) kallar detta klövviltsanpassad avverkning och författarna beskriver att en liten, men ingen signifikant skillnad kan urskiljas i betesfrekvensen mellan klövviltsanpassade och konventionella avverkningar. Det kan därför tänkas att klövviltet i liknande omfattning föredrar att beta i vanliga processorhögar som i

klövviltsanpassade.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att genom undersökning av skillnader i bete av klövvilt, vid olika avverkningsmetoder (som ej primärt syftade till att skapa en högre andel viltfoder), se om det fanns möjlighet att anpassa valet av avverkningsmetod och på så vis öka mängden tillgängligt foder. Kunde detta leda till att minska betestrycket på ungskogar av tall under vinterhalvåret och i sin tur minska andelen betesskador.

Frågeställningar:

- Kan bränsleanpassad avverkningsmetod bidra till foderskapande åtgärder vid föryngringsavverkning?

- Kan resultaten liknas vid de resultat som erhölls vid klövviltsanpassad metod?

- Vilka klövviltsarter har vistats på det studerade området? 1.3 Avgränsningar

Studien omfattar 15hp inom ramen för examensarbete på kandidatnivå. Studien är avgränsad till två föryngringsavverkningar och studieområdet till 10ha, omfattande fyra delområden om 2,5ha. Geografin är avgränsad till Falu kommun i Dalarnas län och är ingen långtidsstudie med flera upprepningar. Antal upprepningar är begränsat till två och

(13)

5

2. Material och metoder

2.1 Metodik

Valet av metod föll på en empirisk studie där insamlingen av kvantitativa data utfördes genom en fältdatainsamling. Rådata insamlades och

sammanställdes i Excel. Sedan bearbetades och analyserades all data statistiskt med signifikansanalyser, chitvå test och T-test.

2.2 Genomförande 2.2.1 Trakter

För att göra fältmätningarna kontaktades Stora Enso Bioenergi AB i Falun. Två talldominerade föryngringsavverkningar erhölls vilka var delvis bränsleanpassade och delvis konventionellt avverkade (se Tabell 1). Tabell 1, Information om de studerade områdena Uvberget & Simonsberg.

Det var passande trakter för att kunna utföra fältmätningarna med så liten slumpmässighet som möjligt. Det eftersom de olika avverkningsmetoderna kunde mätas i direkt anslutning till varandra. De båda

Område Avverkningstid Latitud o

Tall Gran Löv

Uvberget Okt -19 81 17 2 60o

Simonsberg Jan -20 56 42 3 60o

(14)

6

föryngringsavverkningarna är belägna i Falu kommun (Se Figur 2), Dalarnas län vid Simonsberg (bilaga 1) och Uvberget (bilaga 2).

Figur 2 Översiktskarta över de två undersökta trakterna i förhållande till Falun

De två avverkningstrakterna delades i sin tur upp i två delar varav den ena var bränsleanpassad och den andra konventionellt avverkad. Varje område avgränsades till 2,5 ha för att de fyra områdena skulle bli lika stora (se figur 3 och 4). Ett antagande kunde här göras, det att viltet som vistats på de två trakterna haft en större chans att vandra över de konventionellt avverkade områdena som de bränsleanpassade. Målet var att på detta sätt minimera slumpen av viltets rörelse sig i just den geografin.

2.2.2 Uppskattning av tillgängligt foder på kvist

(15)

7

med 4 decimalers noggrannhet. Kvistarna delades vidare upp i olika storleksfraktioner längs med kvistens huvudstam mätt med skjutmått och klipptes med sekatör, se figur 3. Den största storleksfraktionen är en kvist med diameter av mellan 9 och 10 mm, nästa fraktion 8-9 mm osv. Ner till den minsta fraktionen som har kvistdiameter under 1 mm eller till den minsta tillgängliga diametern i de fall den minsta är större än 1mm (Edenius et.al 2014).

Figur 3, Fraktionsuppdelning på kvist där diametern utgår från kvistens huvudstam. Kvistfraktionerna torkades separat i aluminiumformar vid 105°C i 24 timmar enligt instruktion av Lehtikangas (1999). Varje kvistfraktion vägdes separat efter torkning för att erhålla torrsubstansen i kg fraktionsvis

(hädanefter benämnt kg TS). Summan av alla fraktioners torrvikt beräknades tillsammans med summan av alla kvistars råmassa för att erhålla en

medelfukthalt, se formel (1). Torrmassan i kg/TS beräknades enligt formel (2).

𝐹𝑢𝑘𝑡ℎ𝑎𝑙𝑡 (%) = 100 − 0!"## %&''&_#å %&''& 𝑥 1002 (1)

𝑇𝑜𝑟𝑟𝑚𝑎𝑠𝑠𝑎 𝑘𝑔 𝑇𝑆 = 100 − 𝐹𝑢𝑘𝑡ℎ𝑎𝑙𝑡 % (2)

Vidare gjordes beräkningar för varians, se formel (3), där n är antalet värden i talserien Xi och m är talseriens aritmetiska medelvärde. Beräkning av standardavvikelsen (S), se formel (4), utgör kvadratroten ur variansen (Var). Medelfel beräknas med formel (5) där standardavvikelsen är S och N är antalet i stickprovet. Konfidensintervallet för de insamlade kvistarna beräknas enligt formel (6), där x; är det aritmetiska medelvärdet.

𝑉𝑎𝑟 = )

*+)∑ (𝑥, *

,-) − 𝑚). (3)

(16)

8

𝑀𝑒𝑑𝑒𝑙𝑓𝑒𝑙 = _√1/ (5)

𝐾𝑜𝑛𝑓𝑖𝑑𝑒𝑛𝑠𝑖𝑛𝑡𝑒𝑟𝑣𝑎𝑙𝑙 = 𝑥̅ ± 𝐾𝑜𝑛𝑠𝑡𝑎𝑛𝑡 𝑥 𝑀𝑒𝑑𝑒𝑙𝑓𝑒𝑙 (6)

2.2.3 Förberedelser för fältdatainsamling

Planeringen av fältdatainsamling inleddes med bearbetning av kartmaterialet för att göra de fyra områdena lika stora (2,5 ha), justera dem angränsande till varandra, samt förlägga provyteförband. Kartorna i PDF-format

georefererades mot ett ortofoto i GIS-programmet Qgis (www.qgis.org) för att beräkna arealen. I de erhållna kartorna var de områden som hade

bränsleanpassats markerade. Arealerna mättes in och de fyra provområdena förlades så att de bränsleanpassade delarna angränsade till de konventionellt avverkade delarna (se figur 4 och 5).

(17)

9

Niclas Westblom & Anna Vestgren Figur 5, Studieområde Simonsberg, provyteförband

I GIS-programmet förlades sedan ett subjektivt provyteförband ut.

Subjektiva provytor innebär att provytan förläggs i en representativ del av beståndet (Karlsson och Westman 1991). Eftersom provytorna skulle placeras i processorhögar för de bränsleanpassade områdena och vid körvägar för de konventionella områdena blev förläggningen subjektiv. Med hjälp av formel (7) av Karlsson och Westman (1991) beräknades det lämpliga avståndet mellan varje provyta vilket blev 28 meter.

𝐹ö𝑟𝑏𝑎𝑛𝑑 = K2"!&3&#4&3 (%!)

7*!&3 8#"9:!"# (7)

Körvägarna där skördare och skotare kört under föryngringsavverkningen var loggade och presenterade på de erhållna kartorna. Eftersom

processorhögarna förläggs längs körvägarna (Egnell 2013) förlades

provyteförbandet längs dessa. Vid föryngringsavverkning är det normalt att skördare gör ett avstånd mellan körvägarna om ca 20 meter (Egnell 2013) därför blev provyteförbandet något kortare än 28 meter i den tvärgående riktningen av körvägarna. I den längsgående riktningen av körvägarna förlades förbandet med 28 meters mellanrum. På detta sätt förlades varje provyta på en körväg och inte i en processorhög. Därefter föll valet av processorhög på den hög som var belägen närmast provytecentrum i körvägen. På de konventionellt avverkade delarna användes

provytecentrum i körvägen för mätning, där varje provyta hade en

(18)

10

2.2.4 Fältdatainsamling

Fältdatainsamling utfördes på Uvberget den 30 mars 2020 och på Simonsberg den 1 april 2020. Uvberget hade då en exponeringstid efter föryngringsavverkning om 5 månader och Simonsberg 2 månader. Inledningsvis gjordes en skattning av antalet processorhögar/ha.

Cirkelprovytor förlades slumpmässigt över de bränsleanpassade områdena med kastande av tennisboll och i 10 ytor med en radie om 5,64 meter räknades antal processorhögar. Resultatet räknades upp per hektar och medeltalet processorhögar/ha beräknades till 100.

Vid de bränsleanpassade områdena räknades antal bett på hyggesrester i processorhögarna. I de konventionella områdena räknades antal bett inom varje cirkelprovyta. Bedömning av vilket viltslag som orsakat bettet gjordes med vägledning av Bergquist et.al (2002), där definieras vad som är ett bett av klövvilt eller hare. I instruktionen beskrivs hur en kvist betad av älg eller rådjur ofta ser ”avsliten” ut. Det vill säga en viss fransning infinner sig efter att klövviltet betat ett toppskott på stående levande träd. I de fall

fransningen var svår att urskilja kunde inte bettet konstateras härröra från klövvilt eller hare. Vid dessa svårigheter räknades även de ej fransade betten in i materialet. Diametern vid bettet mättes med skjutmått och dokumenterades. Varje betad kvist räknades i den fraktion kvisten betats. Vid fältdatainsamlingen uppmärksammades en viss svårighet att bedöma vilket viltslag som betat kvisten

2.2.4 Sammanställning och analys

(19)

11

Tabell 2, Exempel sammanställning och beräkning av betesfrekvens per provyta. Betade provytor, betad andel foder, antal spillningshögar, nollytor samt ej inventeringsbara ytor

Beräkningarna för betesfrekvensen i bett/(ha x mån) gjordes enligt formel (8) där B är antal bett för varje provyta. H är antal processorhögar per ha för de bränsleanpassade och omvandling till hektar för de konventionella. t är antal månader sedan föryngringsavverkning.

𝑏𝑒𝑡𝑡/(ℎ𝑎 𝑥 𝑚å𝑛) =1

𝑡 𝑥 (𝐻 O 𝑏,

*

,-)

) (8)

För att räkna ut hur mycket torrsubstans i kg TS/(ha x mån) som betats användes formel (9) där P är antalet bett per fraktion och W är den torrsubstans i medeltal varje fraktion gav upphov till. H är antal

processorhögar per ha för de bränsleanpassade och omvandling till hektar för de konventionella. t är antal månader sedan föryngringsavverkning. Resultatet sammanställdes för varje trakt och avverkningsmetod. Alla ej inventeringsbara cirkelprovytor uteslöts ur beräkningarna.

(20)

12

𝑘𝑔 𝑇𝑆/(ℎ𝑎 𝑥 𝑚å𝑛) =1 𝑡 𝑥 Q𝐻 O 𝑃,𝑊, * ,-) T (9) 2.2.5 Signifikansanalys

Ett chitvå-test gjordes för andelen betade provytor. De ingående variablerna var antal betade ytor per trakt och avverkningsmetod (se bilaga 8). Vid

beräkning av chitvå-måttet (X2_{) användes formel (10) där O}_i_{är observerad}

frekvens, Ei är förväntad frekvens och k är det totala antalet celler.

𝑋. _{= O}(𝑂,+𝐸,).

𝐸_,

;

,-)

(10) Signifikansanalys mellan andelen betat foder, betesfrekvens och de båda avverkningsmetoderna gjordes med ett T-test. För andelen betat foder var de ingående variablerna betat foder i kg TS/(ha x mån) och de båda

avverkningsmetoderna (se bilaga 4 och 5). För betesfrekvensen var de ingående variablerna antal bett/(ha x mån) och de båda

avverkningsmetoderna. T-testet beräknades enligt formel (11). Även konfidensintervallet beräknades (se bilaga 6 och 7 för beräkningar).

𝑡 = (𝑚𝐴 − 𝑚𝐵)

K𝑉𝑎𝑟_{𝑛𝐴 +}𝑉𝑎𝑟_𝑛𝐵

(11)

2.2.6 Spillningsinventering

Inventeringen utfördes enligt instruktion av Bergström m.fl. (2011) enligt metoden för spillningsinventering utan inledande rensning av provytorna. Antalet spillningshögar av klövviltsarterna älg och rådjur gjorda under vintersäsongen räknades inom varje cirkelprovyta om 5,64 meters radie (Bergström et.al 2011). Provytorna förlades i samma förband som

betesmätningarna gjordes men med ett provytecentrum 11,28 meter söder om varje provytecentrum för betesmätningarna. Detta gjordes för att

spillningsinventeringen inte skulle förläggas i processorhögarna, provytorna förlades istället i konsekvent riktning om varje processorhög riktat med kompass. I de fall provytan hamnade i en annan processorhög valdes en riktning om sydväst istället för att undvika högarna.

För att beräkna antalet spillningshögar per hektar sammanställdes data från fältinventering i tabell. För att kompensera för exponeringstiden dividerades resultatet med exponeringstiden och ej inventeringsbara provytor

(21)

13

är antal månader sedan föryngringsavverkning och n är antal provytor.

𝑆 =

(𝑎 𝑥 100) 𝑡 \

𝑛 (12)

3. Resultat och analys

3.1 Andel betat foder

Beräkningar vid uppskattning av andelen foder för de 10 kvistarna

resulterade i medelvärde och standardavvikelse om 73,6 ± 10,6 g TS/kvist. Medelvikten för de olika fraktionerna kan utläsas i tabell 2 (se bilaga 3 för beräkningar).

Beräkningarna för andelen betat foder resulterade i ett medeltal och medelfel om 1,4 ± 0,4 kg TS/(ha x mån) för de bränsleanpassade avverkningarna och 0,5 ± 0,1 kg TS/(ha x mån) för de konventionellt avverkade, se tabell 3. Tabell 3, Sammanställning av resultatet för varje trakt

Resultatet visar på en högre andel betat foder vid de bränsleanpassade avverkningarna. T-testet visar på att det med 95% sannolikhet finns en signifikant skillnad mellan avverkningsmetoderna där T-värdet 2,3 är större än det kritiska värdet 1,7 (se bilaga 4 och 5 för beräkningar).

3.2 Betesfrekvens

Beräkningarna för betesfrekvensen resulterade i ett medeltal och medelfel om 210 ± 52 bett/(ha x mån) för de bränsleanpassade avverkningarna och 90 ± 28 bett/(ha x mån) för de konventionellt avverkade. Resultatet visar på en högre betesfrekvens vid de bränsleanpassade avverkningarna. T-testet visar

Trakt & avverkningsmetod

(22)

14

på att det med 95% sannolikhet finns en signifikant skillnad mellan avverkningsmetoderna där T-värdet 2,0 är större än det kritiska värdet 1,7 (se bilaga 6 och 7 för beräkningar).

Resultatet visade att den bränsleanpassade avverkningsmetoden har en större andel betade provytor, se figur 6.

Figur 6, Andel betade ytor

Chitvå-analysen visade att det inte finns någon signifikant skillnad mellan antalet betade ytor och avverkningsmetod där chitvåmåttet 2,7 var lägre än det kritiska värdet 3,8 (se bilaga 8 för beräkningar)

3.4 Spillningsinventering

Resultatet visar att alla spillningshögar som registrerades härstammade från älg, inga spillningar från andra klövvilt kunde hittas i provytorna. Tabell 3 visar på en skillnad i antal spillningshögar/(ha x mån) för de olika

avverkningsmetoderna, där de bränsleanpassade avverkningarna har en högre andel. Tabell 3 visar också på en högre andel spillningshögar/(ha x mån) på Simonsberg vilket indikerar att det vistats mer älg på här än på Uvberget.

53,7 36,6

Andel betade ytor (%)

(23)

15

4. Diskussion och slutsatser

4.1 Resultatdiskussion

4.1.1 Skillnad mellan avverkningsmetoderna

Resultaten visar på en genomgående trend där en högre viltaktivitet kan urskiljas på de bränsleanpassade delarna. Den betade andelen foder och betesfrekvensen var signifikant större. Andelen betade provytor är större, dock inte signifikant skillnad. Att tillämpa bränsleanpassad

avverkningsmetod kan därför tänkas ha en betydelse som foderskapande åtgärd vid föryngringsavverkning. Detta har betydelse för att lätta

betestrycket på ungskogar i närområdet. Det kan också tänkas bidra lättande på betestrycket i ungskog att förlägga bränsleanpassade

föryngringsavverkningar med en distans från ungskogen. Detta för att locka bort eller bromsa klövviltets framfart på ungskogar.

En trend för studien är också att andelen nollytor förefaller hög. Detta medförde problem vid beräkning av standardavvikelse då nollytorna ska ingå i beräkningarna. Därför är standardavvikelsen för andelen betat foder och för betesfrekvensen större än medelvärdet. För andel betat foder var spridningen 0-13,6 kg TS/(ha x mån) för de bränsleanpassade och 0-4 kg TS/(ha x mån) för de konventionellt avverkade. Spridningen var således hög mellan cirkelprovytorna.

4.1.2 Exponeringstid

En viktig faktor som uppmärksammades vid bearbetning av resultatet är exponeringstiden. Med ökande exponeringstid ökar också det totala

betestrycket och andel betade cirkelprovytor. Detta kan urskiljas mellan de olika trakterna då de vid tillfället för fältmätning exponerat olika lång tid. Vid beräkningarna användes exponeringstiden som ingående variabel varför resultatet presenteras per hektar och månad. Det är ett försök att kompensera för de olika exponeringstiderna. Frågan kan ställas om det går att

matematiskt utföra eftersom älgen haft längre tid på sig att besöka trakter med längre exponeringstid. Andra parametrar såsom träslagfördelning och snödjup kan påverka utfallet. Resultatet bör därför tolkas med försiktighet. Dock visar resultatet på liknande skillnader mellan avverkningsmetoderna trots skillnader i exponeringstid mellan trakterna. Därför kan en slutsats dras att det mellan avverkningsmetoderna finns en skillnad oavsett traktens belägenhet och exponeringstid. En jämförelse av trakter där

(24)

16

4.1.3 Jämförelse med klövviltsanpassad metod

Likheter kan urskiljas med studien som Edenius et.al (2014) gjorde med en klövviltsanpassad metod. Resultaten visar här också på ett starkt samband för betesfrekvens och andel betat foder vilka ökar signifikant med

exponeringstiden (Edenius et.al 2014). Författarna beskriver att konsumtionen av foder uppgick i medeltal till 5 kg TS/ha vid

föryngringsavverkning och exponeringstid om 2–3 månader. Detta vid klövviltsanpassad avverkningsmetod. Resultatet för bränsleanpassad avverkningsmetod uppgår till 4,2 kg TS/ha vid 3 månaders exponeringstid och resultaten förefaller därför vara jämförbara. Edenius et.al. (2014) beskriver att de kunnat påvisa någon signifikant skillnad mellan

klövviltsanpassad avverkningsmetod och konventionell metod. De beskriver att det kan förklaras med variationer i älgens besöksfrekvens på

avverkningsområdena men framförallt snöförhållanden. Den menar att stora mängder snöfall kan orsaka att en stor mängd foder blir täckt av flera decimeter snö och påverkar betesfrekvensen negativt. Dock påpekar de att de klövviltsanpassade högarna var fluffiga och karaktäriserades av kvistar som stack ut i olika riktningar (Edenius et.al. 2014). Om snöförhållande kan ha en stor effekt som Edenius et.al. (2014) menar kan resultatet i denna studie påverkats av avsaknaden av snö under vintersäsongen 19/20. I princip har snötäcket helt uteblivit och den signifikanta skillnaden i betesfrekvens och andel betat foder kanske kan förklaras av att fodret varit tillgängligt i stort sett under hela exponeringstiden.

4.1.4 Spillningsinventering

En skillnad beaktades i resultatet där betesfrekvens och andelen

spillningshögar skiljer sig åt. Även om spillningsinventeringen utfördes med anledning att se vilka klövviltsarter som vistas på trakterna kunde en

skillnad mellan trakterna ses. Exponeringstid, betesfrekvens och andel betat foder var lägre på Simonsberg men andelen spillningshögar var desto högre. Om viltets aktivitet på trakterna kopplas till andelen spillningshögar kan det tänkas ge utslag på betesfrekvens och andel betat foder. Inget samband mellan spillningshögar och betesfrekvensen kan därför urskiljas, snarare motsatsen.

4.2 Metoddiskussion 4.2.1 Trakter

(25)

17

undantag för att vissa delar var bränsleanpassade och körskadade i de konventionellt avverkade områdena. Det resulterade i en hög andel ej inventeringsbara provytor på både Simonsberg och Uvbergets

konventionella områden. De ej inventeringsbara cirkelprovytorna uteslöts ur beräkningarna. Trädslagsfördelningen skiljde sig mellan trakterna, där Uvberget hade en fördelning om 81% tall och 17% gran. Simonsberg 54% tall och 42% gran. På Simonsberg fanns därför flertalet processorhögar som enbart innehöll gran. Det kan tillsammans med skillnaderna i

spillningshögar förklara varför konsumtionen av foder var mindre på Simonsberg trots till synes högre aktivitet av älg. Det var tydligt att älgen föredrar tall då inte ett bett kunde urskiljas i högar innehållande gran.

Granhögarna medförde därför en hög andel nollytor, speciellt på Simonsberg med högre granandel.

4.2.2 Fältdatainsamling

Svårigheter uppmärksammades vid mätning av bett vid fältinventering. De bett som hittades saknade den ”fransning” vilken Bergquist et.al (2002) beskriver att klövvilts bett kännetecknas med. Fransningen kunde inte med enkelhet urskiljas varför många bett per definition kunde definierats som ett bett av hare. Det kan tänkas bero på att älgen vid bett inte får något naturligt motstånd som på en ett stående levande träd. Det kan förmodas att kvisten följer med upp och älgen till viss del måste gnaga av kvisten med följd att fransningen inte blir framträdande. Eftersom även bett utan fransning räknades som bett av klövvilt finns en risk att en del bett i själva verket är gjorda av hare.

Vid fältinventeringen uppmärksammades en skillnad vid de

bränsleanpassade avverkningarna, där viltet förefaller uppehålla sig under längre stunder vid enstaka processorhögar. Enskilda processorhögar

(26)

18

4.3 Rekommendationer för fortsatta studier

Resultaten visar på en högre aktivitet av älg på de bränsleanpassade avverkningarna. Frågan om detta har någon praktisk betydelse för minskat betestryck i ungskog av tall. Vidare studier föreslås göras på effekterna av ökad konsumtion av foder vid avverkningsåtgärder.

Om bränsleanpassad avverkningsmetod visar sig ha effekt på betestrycket i ungskog finns en annan intressant aspekt. Betydelsen av de

bränsleanpassade avverkningarnas placering i geografin. Kan ungskog räddas genom att taktiskt förlägga bränsleanpassade

föryngringsavverkningar antingen nära i direkt anslutning till ungskogsområden alternativt med distans från dessa?

En långtidsstudie med liknande design som denna skulle leda till ett mer tillförlitligt resultat. Där kan flera trakter studeras i olika geografier med fler upprepningar, då vid olika exponeringstider. En jämförelse med

viltstammens täthet kan också vara intressant. 4.4 Slutsatser

- Resultaten visar på en högre aktivitet av älg på de bränsleanpassade avverkningarna. Tillika konsumtionen av foder, betesfrekvensen och andel spillningshögar är signifikant större vid de bränsleanpassade. En slutsats kan dras att bränsleanpassad avverkningsmetod har en positiv effekt på älgens konsumtion av hyggesrester.

- Liknande resultat kan förväntas mellan bränsleanpassad avverkningsmetod och klövviltsanpassad. Konsumtionen av foder beskrivs av Edenius et. al. (2014) uppgå till 1,7 kg TS/(ha x mån) vid klövviltsanpassad metod jämfört med 1,4 kg TS/(ha x mån) vid bränsleanpassad. Ingen signifikant skillnad mellan klövviltanpassad och konventionell metod (Edenius et. al 2014) dock kunde en signifikant skillnad urskiljas mellan bränsleanpassad och

konventionell. Detta skulle kunna förklaras med avsaknad av snö under vintersäsongen 19/20.

- Den enda klövviltsarten som med säkerhet har vistats på studieområdena är älg. Spillning av rådjur eller andra arter uppmärksammades inte.

- Resultatet av denna studie talar tydligt för att en bränsleanpassad

(27)

19

5. Referenser

Andersson, L. 2020. Sveaskog vill skyddsjaga älg från helikopter. Svensk

Jakt, 9 januari.

https://svenskjakt.se/start/nyhet/sveaskog-vill-skyddsjaga-alg-fran-helikopter/

Andersson, S., Drott, A., Eriksson, H. 2019. Regler och rekommendationer för skogsbränsleuttag och kompensationsåtgärder. Rapport, 2019-14. Skogsstyrelsens förlag, Jönköping.

Assmundsson, M. 2020. Skogsbolaget avsdtår från omdiskuterade skyddsjakten på älg i norr. SVT Nyheter, 22 mars.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/sveaskog-vill-skjuta-80-algar-med-hjalp-av-helikopter

Bergquist, J., Björse, G., Johansson, U., Langvall, O. 2002. VILT och SKOG. Information om aktuell forskning vid SLU om vilt och dess påverkan på skogen och skogsbruket. Temaexkursion 1. Tillgänglig på http://www-gran.slu.se/Webbok/PDFdokument/VILT.pdf hämtad 2020-03-11.

Bergquist, J., Kalén, C., Karlsson, S. 2019. Skogsbrukets kostnader för viltskador. Rapport, 2019/16. Skogsstyrelsens förlag, Jönköping.

Bergqvist, G., Bergström, R. 1997. Frequencies and patterns of browsing by large herbivores on confier seedlings. Scandinavian journal of forest

resolutions 12: 288-294

Bergqvist, J., Eriksson, U., Jansson, B., Kårén, O., Marntell, A., Petersson, M., Pettersson, A. 2018. Åtgärder för att minska skador på skog. Rapport

2018/4. Skogsstyrelsens förlag, Jönköping.

Bergström, R., Månsson, J., Kindberg, J., Pehrson, Å., Ericsson, G., Danell, K. 2011. Inventering för adaptiv älgförvaltning i älgförvaltningsområden (ÄFO) – Spillningsinventering av älg. Sveriges lantbruksuniversitet. Tillgänglig på

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/algforvaltning/manualer/adapt iv-algforvaltning-2019/m3_spillningsinventering_2019.pdf hämtad 2020-03-11.

Björheden R. 2019. Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan – Upptag och utsläpp av växthusgasen koldioxid. (The climate impact of Swedish forestry - Absorption and emissions of the greenhouse gas carbon dioxide)

Skogforsk. Uppsala. Sweden. p 21.

(28)

20

Edenius, L., Roberge, J.M., Månsson, J., Ericsson, G. 2014. Ungulate-adapted forest management: effects of slash treatment at harvest on forage availability and use. European journal of forest research, 133, 191–198. Edman, M. 2020. Nej till älgjakt från helikopter. Jakt & Jägare, 9 april. https://www.jaktojagare.se/kategorier/aktuellt/nej-till-algjakt-fran-helikopter-20200408/

Egnell, G. 2013. Skogsbränsle. Skogsskötselserien, 17, 4– 15. Skogsstyrelsens förlag, Jönköping.

Eliasson, L., Jonsson, R., Jönsson, P., Mohtashami, S., Ring, E. 2017. Risningens effekter på spårbildning, skotarens arbete och skördarprestation.

Arbetsrapport 933-2017. Skogforsk, Uppsala. ISSN 1404-305X.

Energimyndigheten. 2019. Energy in Sweden – Fact and Figures 2019. Tillgänglig på: http://www.energimyndigheten.se/en/news/2019/energy-in-sweden---facts-and-figures-2019-available-now/ hämtad 2020-05-20. Gill, R.M.A. 1992. A rewiew of damage by mammals in north temperate forests: 1. Deer. Forestry 65: 145-169

Hofman, R.R. 1989. Evolutionary steps of ecophysioligical adaptation and diverisication of ruminants: a compary view of their digestive system.

Oecoligica 78, 443-457.

Ingemarson, F., Claesson, S., Thuresson, T. 2007. Älg- och rådjurstammars kostnader och värden. Rapport, 3, Skogsstyrelsens förlag, Jönköping. ISSN 1100-0295

Kardell, L. 2000. Har vi sett några resultat av ett sekels viltskadedebatt?

Skog och forskning 2: 28-34

Karlsson, C., Westman, L.E. 1991. Skogsuppskattning, skogsinventering. Gummesson. Falköping. ISBN 91-630-0550-6.

Lehtikangas, P. 1999. Lagringshandbok för trädbränslen, 2: a upplagan. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. ISBN 91-576-5564-2.

Mattson, L. Boman, M. Ericsson, G. 2008. Jakten i Sverige – Ekonomiska värden och attityder jaktåret 2005/06. Adaptiv förvaltning av vilt och fisk.

Rapport 1. ISSN 1654-8310

Olofsson, E. 2012. Några begrepp inom statistiken. Institutionen för teknik. Linnéuniversitet, Växjö.

(29)

21

Skogsstyrelsen. 2013. Grundkurs i skogsbruk. Viltskador. 2: a upplagan, 149 Skogsstyrelsens förlag, Jönköping. ISBN 978-91-87535-02-04

Witzell, J., Barklund, P., Bergquist, J., Berglund, M., Bernhold, A., Blennow, K., Hanson, L., Hansson, P., Lindelöw, Å., Långström, B., Nordlander, G., Peterson, M., Rönnberg, J,. Stenlid, J., Valinger, E.,

(30)

22

8. Bilagor

Bilaga 1: Karta föryngringsavverkning, Simonsberg, Stora Enso Bilaga 2: Karta föryngringsavverkning, Uvberget, Stora Enso

Bilaga 3: Beräkningar för varians, medelfel, standardavvikelse och konfidensintervall för kvistar

Bilaga 4: T-test andel betat foder

Bilaga 5 Beräkningar för varians, medelfel, standardavvikelse och konfidensintervall för andel betat foder

Bilaga 6: T-test för betesfrekvensen

Bilaga 7: Beräkningar för varians, medelfel, standardavvikelse och konfidensintervall för betesfrekvensen

(31)

BILAGA 1

Bilaga 1 Karta föryngringsavverkning Simonsberg, Stora Enso

0268 1 6 4 11 2 5 7 9 3 10 8 16 17 13 12 15 14

GAMMAL BASV. EJ SNIT.

(32)

BILAGA 2

Bilaga 2 Karta föryngringsavverkning Uvberget, Stora Enso

(33)

BILAGA 3

Bilaga 3, Beräkningar för varians, medelfel, standardavvikelse och konfidensintervall för de insamlade kvistarna

Resultat uppskattning fodertillgång på kvist

Råvikt (g) Torrvikt (g)

Kvist x xi (x*Fh) xi-m (xi-m)2

7 107,2 59,7 -13,9 193,1 1 113,3 63,1 -10,5 110,2 8 113,7 63,3 -10,3 105,6 2 118,2 65,8 -7,8 60,4 10 128,4 71,5 -2,1 4,4 5 133,7 74,4 0,9 0,7 4 140,6 78,3 4,7 22,1 6 151,4 84,3 10,7 114,7 9 155,4 86,5 12,9 167,4 3 159,7 88,9 15,3 235,0 Summa 1321,6 735,7 1013,6 Fukthalt % 44,3 Torrhalt % 55,7

Fh Omräkningsfaktor fuktig till torr 0,556674

(34)

BILAGA 4

Bilaga 4, T-test för andelen betat foder

Provyta nr Bränsleanpassad _(kg/TS/ha) Konventionell _(kg/TS/ha)

1:1 0 – 2:1 0,0652 – 3:1 1,9922 2,3254 4:1 3,4518 0 5:1 1,1688 – 6:1 0 0 7:1 6,5392 0 8:1 0,1438 – 9:1 0,5252 0 10:1 9,9564 – 11:1 0,1438 1,0372 12:1 0,2816 – 13:1 0 0,8614 14:1 0,4194 – 15:1 1,1038 – 16:1 0,713 – 17:1 0,227 – 18:1 7,849 – 19:1 0 – 20:1 0 0 21:1 0 0,7478 22:1 0,324 0 23:1 0 4,0176 24:1 0 0,0832 25:1 13,5524 – 26:1 0 0,5962 27:1 0,7258 0,5632 28:1 2,1172 0 1:2 0,299 0 2:2 0,546 0 3:2 0 0 4:2 5,4505 0 5:2 0 0 6:2 4,0615 2,696 7:2 0 0 8:2 0 – 9:2 0 0 10:2 0 1,718 11:2 0 0,091 12:2 0 0 13:2 0,6585 0 14:2 0 0 15:2 0 0,7755 16:2 1,1655 1,4535 17:2 0 – 18:2 0 0 19:2 0 0 20:2 – 0 21:2 1,419 0 22:2 6,83 0,5415 23:2 – 0 24:2 2,3395 0 25:2 0 1,3735 26:2 0 0 27:2 0 0 28:2 0 0 Summa 74,07 18,9 Medelvärde kg/TS/ha 1,37 0,46 Varians 7,8 0,8 n 54 41 T-test 2,25568 Frihetsgrader 93 Kritiskt värde 1,66415 H0 H1

Ingen signifikant skillnad i andelen betat foder i kg/TS mellan avverkningsmetoderna

(35)

BILAGA 5

Bilaga 5, Beräkning konfidensintervall, varians, medelfel och standardavvikelse på andel betat foder

Bränsle Betad vikt (kg/TS/ha) Konventionell Betad vikt (kg/TS/ha) Provyta nr xi xi-m (xi-m)2 Provyta nr xi xi-m (xi-m)2

(36)

BILAGA 6

Bilaga 6, T-test för betesfrekvensen

H0

H1

Ingen signifikant skillnad i andelen bett / (ha x mån) mellan

avverkningsmetoderna

Signifikant skillnad i andelen bett / (ha x mån) mellan avverkningsmetoderna. T-värdet 2,04163 är större än det kritiska värdet 1,66415 vilket betyder att nollhypotesen med 95% sannolikhet kan förkastas Provyta nr Bränsleanpassad bett / (ha x mån) Konventionell (bett / (ha x mån)) 1:1 0 – 2:1 480 – 3:1 400 340 4:1 580 0 5:1 60 – 6:1 0 0 7:1 1420 0 8:1 20 – 9:1 160 0 10:1 1040 – 11:1 20 140 12:1 20 – 13:1 0 260 14:1 120 – 15:1 100 – 16:1 80 – 17:1 40 – 18:1 640 – 19:1 0 – 20:1 0 0 21:1 0 140 22:1 60 0 23:1 0 960 24:1 0 20 25:1 1460 – 26:1 0 140 27:1 140 40 28:1 220 0 1:2 100 0 2:2 300 0 3:2 0 0 4:2 1500 0 5:2 0 0 6:2 750 350 7:2 0 0 8:2 0 – 9:2 0 0 10:2 0 350 11:2 0 50 12:2 0 0 13:2 150 0 14:2 0 0 15:2 0 150 16:2 300 250 17:2 0 – 18:2 0 0 19:2 0 0 20:2 – 0 21:2 250 0 22:2 550 150 23:2 – 0 24:2 400 0 25:2 0 350 26:2 0 0 27:2 0 0 28:2 0 0 Summa 11360,00 3690,0

Medelvärde bett / (ha x mån) 210,37 90,00

Varians 144539,5 32775,0

n 54 41

T-test 2,04163

Frihetsgrader 93

(37)

BILAGA 7

Bilaga 7, Beräkningar för konfidensintervall, medelfel, standardavvikelse och varians för betesfrekvensen

Bränsle Bett / (ha x mån) Konventionell Bett / (ha x mån)

Provyta nr xi xi-m (xi-m)2 Provyta nr xi xi-m (xi-m)2

(38)

BILAGA 8

Bilaga 8, Chi-två test för andelen betade ytor

Observerade frekvenser

Provytor Bänsleanpassade % Konventionella % Summa Summa %

Betade 29 54 15 37 44 46

Nollytor (ej betad) 25 46 26 63 51 54 Summa 54 100 41 100 95 100,0

Förväntade frekvenser

Provytor Bänsleanpassade % Konventionella % Summa Summa %

Betade 25 46 19 46 44 46

Nollytor (ej betad) 29 54 22 54 51 54 Summa 54 100 41 100 95 100,0

Chitvåmått

x2 = 2,7

Kritiskt värde tabell,

vid 1 frihetsgrad 3,8415 a = 0,05 95% sannolikhet

(39)

Fakulteten för teknik

391 82 Kalmar | 351 95 Växjö Tel 0772-28 80 00

teknik@lnu.se