UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Förhållandet mellan fysisk och social förändring En studie om planeringsstrategier för en minskad boendesegregation med inblick i Uppsala kommun och
Tierps kommun
Jenny Gillberg
Författarens tack
Tack till min handledare Erik Hansson, samt till kursansvarige Sofia Cele för era goda råd och ert engagemang
Tack till Adam Nyström, kommunarkitekt Tierp kommun, för ditt bidrag genom intervju Tack till Brita Christiansen, planarkitekt Uppsala kommun, för ditt bidrag genom intervju
ABSTRACT
Gillberg, J. 2017. Förhållandet mellan fysisk och social förändring: En studie om planeringsstrategier för en minskad boendesegregation med inblick i Uppsala kommun och Tierps kommun. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.
Syftet med uppsatsen är att se på hur fysisk byggnation kan påverka sociala strukturer i ett bostadsområde. Denna fråga behandlas genom tre utvalda begrepp; boendesegregation, gentrifiering och grannskapseffekter. Begrepp som jag belyser och diskuterar då jag anser begreppen som betydelsefulla gällande studier kring hur boendesegregation kan minskas i dagens samhällen. Med intervjuer som underlag ger undersökningen en inblick i hur två utvalda kommuner, Uppsala kommun och Tierp kommun, resonerar kring och arbetar med boendesegregation utifrån ett socioekonomiskt perspektiv.
De resultat jag kunnat utläsa av denna undersökning är främst att båda aktörerna från de utvalda kommunerna framhäver vikten av blandade bostäder som planeringsstrategi mot en minskad boendesegregation. För genom varierade boendeformer ges större möjlighet för individer i olika socioekonomiska situationer att bosätta sig i området. Dock handlar det till stor del om markägoförhållanden vid arbetet med nyproduktioner, något som kräver kompromisser och samarbete mellan kommunen och privata aktörer. Slutligen är målkonflikterna, som i korta drag handlar om estetik kontra pris i bostadsområden, något som kan uppenbara sig inom kommunen och som i sin tur kan påverka arbetet mot en minskad bostadssegregering.
Keywords: Bostadssegregering, gentrifiering, grannskapseffekter, kommunala planeringsstrategier Handledare: Erik Hansson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 5
1.1 Syfte och Frågeställningar ... 5
1.2 Avgränsning ... 6
1.3 Disposition ... 6
2. METOD ... 6
2.1 Val av metod ... 6
2.2 Val av litteratur och teori ... 7
2.3 Intervjuform ... 7
2.4 Intervjugenomförande ... 7
2.5 Urval ... 8
2.6 Jämförelse mellan två kommuner ... 9
3. BAKGRUND ... 9
3.1 Bostadssegregering ... 9
3.2 Socioekonomisk boendesegregation i Sverige ... 10
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 10
4.1 Planeringsstrategier för att minska boendesegregation ... 10
4.2 Gentrifiering ... 13
4.3 Grannskapseffekter ... 15
5. RESULTAT & ANALYS ... 16
5.1 Kommunens utmaningar och möjligheter ... 16
5.2 Samarbete och kompromisser ... 17
5.3 Målkonflikten ... 18
6. DISKUSSION ... 19
7. SLUTSATS ... 21
8. REFERENSLISTA ... 23
9. BILAGA ... 25
1. INLEDNING
Det är fler och fler som både bor och vill bo i städer och efterfrågan på fler bostäder ökar. Men stadsbyggande idag sker inte endast för att skapa goda levnadsmiljöer utan även ur ett konkurrensperspektiv gentemot andra städer eller områden. Därigenom går det att se att bostadsbyggandet i dagens samhälle har en stark sammankoppling till marknadsföring (Tunström, Gunnarsson-Östling & Bradley, 2015). Till stor del handlar byggnationer av bostäder om att skapa en attraktivitet till området. Det är genom att invånarna känner en attraktivitet som det går att uppnå staden som socialt hållbar, då en attraktiv miljö har förmågan att fungera tillfredsställande för sina invånare (SKA, 2011). För staden i sin helhet anses attraktiviteten kunna skapa en positiv spiral. En attraktiv levnadsmiljö kan leda till ökad inflyttning som i sin tur kan leda till att fler företag vill etablera sig och ger då staden ökade skatteintäkter (Antoni, Berggren, Kruth, 2012). Men hur skapas attraktivitet i ett bostadsområde? Vad gör en stad levande? Hur mycket kan den fysiska bebyggelsen påverka den sociala strukturen trots att människor, ideal och städer alltid förändras över tid (Listerborn, 2014)?
Varken begreppen ”attraktivitet” eller ”levande” har någon entydig innebörd utan är relativt öppna och fria för tolkning (Tunström, 2009). Frågan måste då ställas: attraktivitet för vem? Det är många spår som ska gå parallellt mot målet om en gemensam stad och för att stärka det sociala i stadsutvecklingen som då syftar till allas lika rättigheter och lika tillgång till staden oavsett socioekonomisk förutsättningar, bakgrund eller ålder. Den största utmaningen är dock att gå från vision till verklighet, från ord till handling (SKA, 2011). Svårigheterna bygger framförallt på att sociala frågor till stor del handlar om maktdimensioner, både mellan medborgare samt mellan medborgare och myndigheter (Listerborn, 2014). Då måste frågan även ställas om vems intressen det är som tillvaratas och vilka som riskerar att hamnar i skymundan (Broms-Wessel, Tunström, Bradley, 2005).
1.1 Syfte och Frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera förhållandet mellan fysiska och sociala förändringar inom bostadsområden, samt att ta reda på hur fysisk byggnation kan påverka och förändra de sociala strukturerna inom dessa. Detta förhållande kommer att studeras genom begreppen segregering och gentrifiering – två centrala begrepp i den nutida staden och inom stadsutveckling (Tunström, Gunnarsson-Östling & Bradley, 2015). Jag vill ta reda på hur förhållandet och begreppen behandlas på kommunal nivå, genom att fokusera på två utvalda kommuners (Uppsala kommun och Tierps kommun) arbete med dessa frågor.
För att ta reda på detta kommer följande frågeställningar ligga till grund för uppsatsen:
Hur ser den kommunala planeringens utmaningar och möjligheter ut i arbetet för en minskad boendesegregation?
Vad finns det för målkonflikter inom kommunen som kan påverka boendesegregationen?
På vilket sätt kan bostadsplaneringen orsaka socioekonomiska konsekvenser för grupper med olika ekonomiska förutsättningar?
1.2 Avgränsning
Sett till upprustning av bostäder eller vid nyproduktion, är det många faktorer som spelar in, inte minst ur ett marknadsperspektiv. I denna uppsats kommer framförallt det sociala perspektivet beröras och diskuteras utifrån förhållandet mellan fysisk byggnation och sociala strukturer. Gällande boendesegregation kommer inte heller den att beröra alla aspekter utan fokus kommer att ligga på hur arbetet kan ske kring begreppet boendesegregation utifrån det socioekonomiska perspektivet. Avsiktligt har valet varit att inte diskutera den demografiska eller etniska boendesegregationen.
Den socioekonomiska boendesegregationen kommer att studeras utifrån hur två utvalda kommuner, genom valda aktörer inom Tierps kommun och Uppsala kommun, arbetar med dessa typer av frågor och hur kommunen resonerar kring effekter och konsekvenser av bostadsbebyggelse. I denna uppsats kommer inte politikens roll att framföras, dock är det en central del och lägger oftast grunden för kommunens resonemang gentemot planeringsstrategier.
1.3 Disposition
Denna uppsats är strukturerad på följande sätt. Uppsatsens första del baseras på en inledning innehållande syfte och frågeställningar. Därefter inleds avsnittet Metod med att först få en förklaring gällande vilken metod uppsatsen bygger på, för att sedan få ta del av de olika val som gjorts gällande bland annat intervjuform och urval. En bakgrundsdel presenteras med anledning att förklara begreppet boendesegregation, detta ger läsaren en chans att ledas in i det specifika ämnet: Hur kan boendesegregation minskas?
I följande del presenteras de teoretiska utgångspunkter som använts och som möjliggör för analys gentemot det empiriskt inhämtade materialet. I det teoretiska avsnittet redogörs utvalda planeringsstrategier, en inblick i begreppet gentrifiering samt en redogörelse för begreppet grannskapseffekter. Därpå presenteras hur två svenska kommuner, Uppsala kommun och Tierps kommun, resonerar kring begreppen segregation och gentrifiering.
Den sista delen av uppsatsen bygger på en diskussion och en slutsats där undersökningens syfte och frågeställningar besvaras.
2. METOD
2.1 Val av metod
Denna uppsats bygger på en kvalitativ metod, den metod som lämpar sig bäst för denna typ av undersökning genom att den bygger på människor och deras sociala värld (Bryman, 2011, s.
361). Undersökningen är en litteraturstudie inkluderad med intervjuer av aktörer insatta i planeringsarbetet utifrån två fallstudier. Den empiri som intervjuerna från fallstudierna gav har sedan jämförts med varandra samt diskuterats utifrån de teoretiska utgångspunkterna. Denna uppsats är en komparativ studie (kan också kallas jämförande studie), och handlar i stort sätt om att man använder identiska metoder för två eller flera fall (Bryman, 2011). I detta fall har det genomförts med hjälp av intervjuer. Två aktörer från olika kommuner har intervjuats vid skilda tillfällen men med samma intervjufrågor som underlag.
2.2 Val av litteratur och teori
Inför valet av relevant litteratur studerades flertalet vetenskapliga artiklar utefter särskilda nyckelbegrepp såsom segregation och gentrifiering. Därigenom kunde jag sedan i majoriteten av artiklarna utstaka vissa ofta nämnda och citerade forskare, för att därefter se över och studera deras publiceringar. Genom att detta ämne är en ständig fråga och problemformulering inom stadsutveckling så finns det ett stort utbud av litteratur av ett antal olika forskare.
Efter att tagit del av en mängd litteratur försökte jag peka ut specifika mönster. Valet föll på att gå djupare in på begreppen boendesegregation, gentrifiering samt grannskapseffekter då jag såg ett samband mellan dessa på följande sätt: Med boendesegregation i grunden studerade jag vissa planeringsstrategier som beskrev åtgärder för att motverka segregeringen. Vilket i sin tur ledde mig in på begreppet gentrifiering som jag tolkat som ett led i processen då en strategi för att minska boendesegregation inneburit att vissa har exkluderats. Medan å andra hållet, då strategier för att motverka segregeringen lyckats, så är det de positiva grannskapseffekterna som eftersträvats. På så sätt ansåg jag att dessa tre teorier var värda att lyfta fram och intressanta att diskutera tillsammans med min insamlade empiri.
2.3 Intervjuform
Olika former av intervjuer ger olika slags information (Lantz, 2007, s. 29). När det kommer till kvalitativa metoder är öppna intervjuer den form som är att föredra genom att det ger intervjupersonen möjlighet att svara helt utifrån sina egna ord (Jensen, 1995) och kan uttrycka sina egna tankar (Lantz, 2007). Men utifrån syftet i denna uppsats, som är att dra paralleller mellan hur två kommuner resonerar kring ett ämne, är strukturerade eller semistrukturerade intervjuer de mest lämpade genom att det möjliggör för jämförelser (Lantz, 2007).
Till denna uppsats har valet fallit på en semistrukturerad intervju i och med att den är en kombination av öppna frågor fast inom färdigbestämda frågeområden (se bilaga). Intervjuaren har i denna form av intervju möjlighet att ta del av respondentens egna tankar samtidigt som svaren ger meningsfullhet till den kommande jämförelsen (Lantz, 2007). Bryman (2011) beskriver en semistrukturerad intervju som att det är specifika teman som ska beröras och att frågorna inte behöver ställas i en särskild ordning. Även frågor som inte ingår i intervjuguiden kan ställas om intervjuaren anser det lämpligt eller om respondenten leder in diskussionen på något som görs intressant av en följdfråga. Denna form klassas som en flexibel intervjuform och tonvikten ligger på respondenten och dennes svar och tankegångar. Huvudtanken kring en kvalitativ intervju bygger på att frågorna inte behövs följas slaviskt utan det gäller att känna in hur den intervjuade upplever eller tolkar området som ska undersökas (Bryman, 2011).
2.4 Intervjugenomförande
Två intervjuer hölls varav en som telefonintervju, denna med Tierps kommunarkitekt Adam Nyström. Bryman (2011) förklarar fördelar och nackdelar med telefonintervju som intervjuform och menar på att den är att föredra om det är långt avstånd mellan intervjuare och respondent och på så vis kan tiden effektiviseras. Nackdelen kan dock vara för intervjuaren att inte kunna se respondentens reaktioner i form av kroppsspråk eller ansiktsuttryck som i vissa fall kan underlätta för tolkningen av svaren. Trots dessa nackdelar, ansåg jag inte att detta var ett hinder. Jag bedömde att vi kunde ha en avslappnad men professionell dialog om ämnet och
jag bad om en upprepning eller omformulering om det var några oklarheter eller något jag missade.
Den andra intervjun var en direkt intervju där jag besökte Uppsala kommun för ett möte med Brita Christiansen, planarkitekt. För denna variant valde jag att spela in intervjun för att i efterhand kunna sammanfatta det vi pratat om samtidigt som det gav mig möjlighet att ta ut specifika citat. Genom att spela in så gavs också möjlighet att lyssna igen och därigenom ta del av saker jag inte hunnit anteckna eller eventuellt missat. Som vid telefonintervjun, hade jag mina frågeformuleringar som grund men under samtalets gång så tillkom andra frågor eller följdfrågor som jag fann intressanta samtidigt som vissa frågor jag tänkt ställa inte alls passade in. En fördel med intervjun av Christiansen var att hon tagit med sig en plankarta angående det område hon främst var sysselsatt med just nu och det gav mig en större förståelse kring vissa delar.
Trots olika typer av intervjumetoder så redogjorde både respondenterna för välutvecklade och intressanta svar som gav mig goda underlag att bygga min empiri på.
2.5 Urval
När jag gjorde mitt urval av personer att intervjua, hade jag bestämt att ta kontakt med kommuner eftersom dom har planmonopol enligt 1 kap 2§ Plan- och bygglagen (PBL) och då har sista ordet om hur byggnationen i kommunen får gå till. I och med att syftet med denna uppsats är att se på hur den fysiska byggnationen kan påverka sociala strukturer i samhället så föll valet naturligt på att nå planenheten på kommunen. Jag utförde ett så kallat målstyrt urval och planheten valdes ut rent strategiskt genom att den gav en direkt hänvisning till mina formulerade forskningsfrågor och med förhoppningen att ge relevanta svar (Bryman, 2011).
Inför valet av kontakter inom kommunen använde jag metoden bekvämlighetsurval. Jag visste, som nämnts ovan, till vilken enhet inom kommunen jag ville kontakta. Däremot visste jag inte vilken specifik person som skulle kunna vara lämplig att intervjua. Byrman (2011) förklarar bekvämlighetsurval som en person som för tillfället [råkar] finnas tillgänglig (s.194).
Genom ansvarig på planenheten blev jag sedan kopplad till en relevant respondent eller tipsad om personer att ta kontakt med. Därav bygger urvalet delvis på målstyrt urval och delvis på bekvämlighetsurval.
Från början var tanken att komma i kontakt med fyra kommuner. Dock var jag tvungen att korrigera detta under arbetets gång då två av de fyra kontaktade kommunerna inte hade möjlighet att medverka i undersökningen av olika skäl. Varför jag valde att studera fler än en kommun baserar sig på att det är till hjälp när man vill studera och förstå kontextens betydelse samt dess påverkan på beteenden menar Bryman (2011). I detta fall, när endast ett fåtal kommuner valts ut, samt att dessa kommuner har valts ut specifikt, går det inte att generalisera resultaten till landets alla kommuner (Jensen, 1995). I och med att jag var tvungen att gå ifrån min grundtanke om fyra kommuner att undersöka, valde jag att gå djupare in på specifika plandokument som respektive respondent lyfte fram under intervjun. Detta gav en större förståelse samt att det kunde förstärka det som nämnts under intervjun, dessutom möjliggjorde det för tolkningar av oklarheter.
Att valet föll på Uppsala kommun och Tierps kommun bygger främst på att jag ansåg det intressant att jämföra dessa kommuner genom att de gränsar till varandra samtidigt som dom
skiljer sig i kommunstorlek, både till yta som till befolkningsmängd. Genom dessa storleksskillnader ville jag även se om det kunde vara en bidragande orsak till skilda resonemang gällande undersökningsfrågorna.
När resultaten från mina intervjuer sammanställdes, var det några punkter som var värda att ha i åtanke: Först och främst har jag endast träffat en person från varje kommun och dennes egna erfarenheter eller personliga resonemang kan lysa igenom och ge svaren en annan vinkel.
Dessutom är det viktigt att ha en medvetenhet angående kommunstorleken som skilde sig mellan de två fallstudierna. Sist men inte minst vill jag medvetandegöra att resultaten baseras på mina egna tolkningar av intervjuerna.
2.6 Jämförelse mellan två kommuner
Som nämnts tidigare består en komparativ studie av jämförelse och i detta fall har jag valt att jämföra två kommuner och undersöka deras syn på bostadsbyggande med fokus på segregationsfrågan. Jämförelsen gjordes mellan Tierps kommun och Uppsala kommun med grundtanken att under intervjuerna diskutera och se på kommunernas likheter och skillnader i deras resonemang kring om och hur dom arbetar med segregationsfrågan.
För att på ett enkelt och strukturerat sätt kunna göra en jämförelse utifrån intervjuerna, använde jag mig av kategoriserad kodning. Denna metod innebär att frågorna ställs upp i en tabell, där varje fråga får en egen kolumn och respondenternas svar sammanfattas och staplas upp under varandra (se Lantz, 2013, s.150-157). Denna metod av materialbearbetning underlättar när målet är att utläsa särskilda mönster samt att det kan ge en djupare förståelse i detaljerna. Dessutom ges möjligheten att reflektera över de likartade eller skilda svaren och på så sätt se hur intervjupersonerna beskriver olika synpunkter (Lantz, 2013).
3. BAKGRUND
3.1 Bostadssegregering
Inom dagens stadsplanering och stadsutveckling utgör segregationsfrågan en central del, vilket dock inte är ett nytt fenomen utan har i någon form alltid funnits i städer världen över (Holmqvist, 2009). Vid mitten av 1900-talet kom boendesegregation som begrepp på tal, främst i USA men även i Sveriges förortsområden. Dock var det inte förrän i slutet av 1960 som det började anses som ett socialt problem (Urban, 2002). I dagens planeringsdebatt definieras i stort sett alltid segregationen som ett negativt begrepp och ett samhällsproblem; en stor utmaning som ska brytas (Holmqvist, 2009).
Forskningen kring segregering är omfattande. Tolkningen är i stort sett densamma och baseras på geografiska skillnader mellan resursstarka och resurssvaga hushåll, men det som skiljer forskarna åt är deras sätt att tackla begreppet. Den vanligaste vinkeln är att diskutera och analysera begreppets orsak och uppkomst, dess olika effekter och påverkningar samt vilka åtgärder som görs eller som det planeras för (Holmqvist, 2009). När det handlar om åtgärder finns det skilda strategier, men grundtanken är som oftast hur en i dagsläget delad, segregerad, stad kan få en framtid som upplevs som en hel stad (se Boverket 2010, Broms-Weesel et al 2005, Listerborn 2014).
Det gäller dock att förstå att begreppet boendesegregation inte handlar om att det är de utsatta områdena i sig som är segregerade, utan det är staden i helhet som är segregerad. De resursstarka villaområdena är minst lika, om inte mer, segregerade än de förortsmiljöer som i folkmun brukas kallas för utsatta områden. Trots att bostadssegregering ofta uppfattas negativt, kan samtidigt vissa uppleva positiva konsekvenser. Bland annat kan det ge en känsla av trygghet att vara bosatt i miljöer med individer i liknande situation som sin egen (Boverket 2010, Delegationen för hållbara städer 2012).
3.2 Socioekonomisk boendesegregation i Sverige
Delegationen för hållbara städer (2012) har argumenterat för särskilda påståenden som de anser kan hindra stadsutvecklingen. En av dessa punkter behandlar ökad social och rumslig uppdelning i städerna (s. 14), som då bedöms som ett hot mot en socialt hållbar stadsutveckling.
Det vill säga att det hotar den rättvisa tillgången till staden (SKA, 2011). Dessutom förklaras det för hur risken för intolerans ökar när olika grupper inte tenderar att mötas i vardagen. En segregation som innebär att resurssvaga hushåll koncentreras i mindre välutvecklade och mindre attraktiva bostadsområden samt att dessa områden oftast är fysiskt avskilda från andra delar i staden (Boverket 2010, Delegationen för hållbara städer 2012).
Sveriges städer växer och fler och fler dras in i spiraler av gentrifiering förklarar Thörn och Holgersson (2014, s.29), vilket i sin tur utvecklas i riktning mot att segregationen ökar i staden som helhet. Boendesegregationens huvudsakliga debatt i Sverige baseras i hög grad av olikheter och fattigdom. Något som först ansågs endast som ett storstadsproblem men som nu även nått mindre städer runt om i Sverige. Det handlar inte längre om att bara försöka täcka upp för bostadsbristen med nya (och då ofta dyra) bostäder som kan leda till att vissa grupper exkluderas, utan mer och mer beskrivs det som en form av stadsförnyelse. Något som kan ha en stark koppling till marknadsföring genom konkurrensen städer emellan (Sundlöf 2008, Thörn & Holgersson 2014). Det skapas en ond cirkel av stadsförnyelse och exkludering inom svensk planeringsstrategi, men som ofta kan vara svår att upptäcka då bilden är så pass stor att den är svår att ta till sig. Vidare görs försök att täcka upp en del av svårigheterna med bostadsbyggande idag och vilka konsekvenser det kan föra med sig.
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta avsnitt kommer några teoretiska utgångspunkter att beröras. Utvalda planeringsstrategier lyfts fram, det ges en inblick i begreppet gentrifiering och vilka effekter detta kan medföra samt att begreppet grannskapseffekter kommer att belysas och studeras.
4.1 Planeringsstrategier för att minska boendesegregation
Planering kan användas både som orsak och lösning menar Loit (2014) i diskussionen kring segregation och orättvisor i staden. Detta genom att det är planeringen som utformar våra städer och resulterar sedan i rumsliga strukturer och kontexter. Dessa strukturer ger konsekvenser för stadens invånare, konsekvenser som skiljer sig mellan individer beroende på individens socioekonomiska förutsättningar. På samma sätt som planeringen har medverkat till segregation och orättvisor uppfattas det också vara möjligt att med en planering med en annan
inriktning motverka dessa processer och åstadkomma en stad i vilken människor inte bor segregerat eller upplever orättvisa (Loit, 2014, s. 14-15). Det gäller att kombinera fysiska och sociala åtgärder och använda planeringen som en förutsättning för att motverka segregation (Boverket, 2010). Genom samhällsplaneringen kan sociala barriärer överbyggas vilket gynnar kontaktmöjligheter mellan skilda bostadsområden samt att det förbättrar sambandet med staden som helhet (Boverket 2010, Lilja & Pemer 2010).
När det kommer till att planera för en minskad boendesegregation, och särskilt sett till nyproduktioner, är det dessutom viktigt att göra en avvägning angående var den nya bebyggelsen ska vara belägen menar Lind (2016). Avvägningen baserar han på att områdena inte får vara allt för populära då det bidrar till dyrare boenden, samtidigt som de inte får etableras i allt för socialt utsatta områden dit ingen vill flytta. Man måste medvetet bygga bostäder som uppfyller rimliga krav, men som har egenskaper som gör att de inte är attraktiva för grupper med högre inkomster (Lind, 2016, s. 45). Detta resonemang, förklarar Lind (2016), bygger på att planerare redan från början måste ha ett tänk gällande olika inkomstgrupper.
4.1.1 Se staden med ett helhetsperspektiv
Att använda ett hela-staden-perspektiv är något som Boverket (2010) anser ha stor vikt för att uppnå en minskad segregation. För att kunna lösa problemen med segregation i städer, gäller det att se i ett större perspektiv och inte bara fokusera på problemområdet i sig. Möjligheterna till en förbättring ökar om kommunen kombinerar insatserna. Det vill säga, samtidigt som olika förbättringsåtgärder läggs på ett område gäller det att det redan välutvecklade området inte ökar ytterligare så att glappet mellan dessa områden fortsätter vara lika stort. Fokus måste ligga på att utvecklingen i olika bostadsområden ska kunna befinna sig på liknande nivåer (Delegationen för hållbara städer, 2012).
Här kommer vi tillbaka till grundtanken om att det är en stad som är segregerad och inte det utpekade området i sig (Boverket 2010, Delegationen för hållbara städer 2012). För att uppnå en minskad segregation i staden är det viktigt att se på relationen mellan ett bostadsområde och staden som helhet (Loit, 2014, s.73). Det gäller då att hålla fokus både inåt på själva bostadsområdet samt utåt för att sammankoppla området med staden. Fokus inåt syftar till att uppnå en god levnadsmiljö samt lokala förutsättningar till arbetstillfällen, medan fokus utåt relaterar till att minska isolering eller social exkludering. Målsättningen för en minskad segregation blir således att det ska planeras långsiktigt och med ett helhetsperspektiv. Detta bygger på att fokus inte bara kan ligga på enskilda bostadsområden utan att se på hur stadens olika områden förhåller sig till varandra (Loit, 2014).
Viktigt att ha i åtanke är att det inte finns några färdiga ideal som passar alla typer av städer, eftersom städer växer och förändras precis som invånarnas förväntningar på staden (Listerborn, 2014). Dessutom måste hänsyn tas till människorna och det svåraste, när det kommer till den sociala planeringen, är att inse att alla människor har olika erfarenheter och behov samt att det skiljer sig i hur miljön upplevs. Med större medvetenhet kan planering skapa möjligheter hellre än att försvåra mänskligt liv. Att bygga en socialt hållbar stad innebär att sättamänniskor i fokus (SKA, 2011, s. 10).
4.1.2 Social blandning genom blandade bostäder
Blandat boende anförs som ett medel för att motverka/minska segregation och social exkludering (Holmqvist, 2009, s. 82). Holmqvist (2009) diskuterar kring begreppet blandat boende och beskriver det som en strategi att motverka ensidighet. Vidare förklaras dock att både blandat och ensidigt är begrepp i gråzonen då det sällan endast är det ena eller det andra, utan att det varierar från fall till fall. Dessutom kan vissa områden vara delvis blandat samt delvis ensidigt och hon menar då på att det inte finns en exakt uppfattning om när en miljö är blandad eller ensidig.
Det gäller inte bara att skapa områden med blandade bostäder för det estetiska sinnet eller för attraktivitet (även fast det också är viktigt för att människor ska trivas) utan det handlar om att skapa en social blandning av individer samt att dra nytta av de positiva effekter som det för med sig (Bergsten & Holmqvist, 2007). Något som visserligen kan samverka genom att den främsta strategin för att nå blandning bygger på en vältänkt fysisk planering och vältänkt bostadsproduktion. För att det ska vara möjligt, krävs det att de tilltänka bostadsområdena består av olika upplåtelseformer, bostadsstorlekar och hustyper för att öka möjligheterna för människor i olika socioekonomiska situationer att etablera sig (Holmqvist, 2009).
Loit (2014) tolkar Holmqvists (2009) resonemang om vad blandade bostäder kan ge för effekter och diskuterar då att om området med olika upplåtelseformer etcetera når det avsedda målet med social blandning så minskas de negativa effekterna av segregationen samt de negativa grannskapseffekterna. Fortsättningsvis diskuteras, något som lyfts upp redan i uppsatsen inledning, att svårigheterna inom planering för önskad social blandning av individer i bostadsområde handlar om diskrepansen mellan idé och verklighet (SKA 2011, Holmqvist 2009, Loit 2014). Visionen är god, men genomförandet är desto mer problematiskt. I och med att möjligheten för individer med olika socioekonomiska förutsättningar ska kunna bosätta sig i samma bostadsområde, bygger det på att det, utöver olika storlekar och upplåtelseformer, krävs blandade kostnadsnivåer på bostäderna menar Andersson et al (2006). Fortsättningsvis förklarar Andersson et al (2006) att bygga nytt och att bygga billigt aldrig kan gå hand i hand, eftersom individer med låga betalningsmöjligheter kräver någon form av subventioner. I samma ton beskriver Loit (2014) om hur stadens ekonomiska tillväxt och social hänsyn gällande planering är oförenliga. Detta förklarar han genom att den ekonomiska målsättningen sällan är i samma dimension som den sociala målsättningen.
Däremot finns det fördelar och nackdelar, positiva och negativa sidor, där båda är minst lika viktiga för att belysa och för att förstå hela konceptet med blandat boende. Bergsten och Holmqvist (2007) redogör för dessa två sidor och kan genom dessa argument konstatera att det finns flera positiva konsekvenser i och med blandat boende. Exempelvis finns det stor möjlighet att göra boendekarriär i samma bostadsområde eller ger ökade valmöjligheter. Boendekarriären åsyftar att individer i olika situationer har möjlighet att bo kvar i samma område och kvarboendet leder till en minskad befolkningsomflyttning som i sin tur kan främja social stabilitet, menar Bergsten och Holmqvist (2007). Genom detta tankesätt kan boendemiljön upplevas tryggare och invånarna trivs bättre. Valmöjligheten syftar till att alla invånare själva ska kunna välja fritt om var i staden de vill bosätta sig. Olika hustyper och upplåtelseformer i samma område ger en större möjlighet att hitta den bostad som passar individen bäst (Holmqvist, 2009). Valmöjligheter i ett område gynnar även invånare i skilda åldrar då det finns
bostäder i varierade prisklasser och storlekar, möjligheterna ökar på så vis att individer i olika åldrar kan bosätta sig i samma område (Bergsten & Holmqvist, 2007). Jacobs (2004) förespråkar varierande åldrar på bostadsområdets invånare och syftar till att det ger en levande stadsdel i och med att personer i skilda åldrar rör sig på olika tider av dygnet.
Dock finns det även negativa konsekvenser och detta kan röra sig om att människor har olika livsstilar och olika behov, som i sin tur kan leda till vissa konflikter. Dessutom kan invånarna bli svårare att tillfredsställa (gällande service) om det är ett bredare spann sett till de boendes egenskaper såsom ålder, socioekonomisk situation etcetera. Vidare diskuteras tidsperspektivet och åsyftar då att en social blandning av befolkningen kan underlätta för service i det långa loppet, medan en icke social blandning kan vara lättare rent praktiskt på kort sikt (Bergsten & Holmqvist, 2007).
Urban (2002) tolkar Brower (1996) och förklarar tanken med blandat boende som att ett blandat område skulle berika livet för invånarna, och bl.a. skapa tolerans för sociala och kulturella olikheter. […] blandat boende ska leda till kontakter så att de olika grupperna kan lära känna varandra och även kunna påverka varandra. (Urban, 2002, s. 74). Fortsättningsvis anses grundtanken med blandning vara att motverka social exkludering, något som Holmqvist (2009) beskriver som både något socialt och något geografiskt (Holmqvist, 2009, s. 145).
Social exkludering handlar i sin tur om makt förklarar Holmqvist (2009), något som även Listerborn (2014) talar om, och i denna diskurs handlar det om makt att stänga någon ute och att segregation skapas genom dessa maktförhållanden som finns inom samhällets strukturer.
4.2 Gentrifiering
Gentrifiering anses som en strategi inom stadsutvecklingen med syftet att lyfta nedgångna bostadsområden (Lees, Slater & Wyly, 2008). Om det är en strategi som gynnar alla grupper har diskuterats och handlar till stor del om vilka effekter denna typ av strategi kan ge samt vilka det är som påverkas. Gentrifiering skapar segregation genom en rumslig uppdelning av staden (Thörn & Holgersson, 2014, s. 13). Dessutom anser Thörn och Holgersson (2014) att gentrifiering inte ska ses som en naturlig process som oundvikligt förändrar stadsrummet. Utan att det är en process som till stor del baseras på de politiska, ekonomiska och kulturella processerna i samhället.
4.2.1 Gentrifieringsbegreppet
Själva begreppet gentrifiering är väl omtalat av flertalet forskare och är i grunden ganska enkelt att förstå, men har under årens gång definierats lite varierande och anses i dagsläget som ett mycket komplext begrepp (Byrne, 2003). Ruth Glass (1964) var den som först myntade begreppet och beskrev det som:
One by one, many of the working class quarters of London have been invaded by the middle classes – upper and lower. Shabby modets mews and cottages – two rooms up and two down – have been taken over, when their leases have expired, and have become elegant, expensive residences. […] Once this process of ’gentrification’ starts in a district, it goes on rapidly until all or most of the original working class occupiers are displaced, and the whole social character of the district is changed. (Glass 1964, s. xviii-xix)
Genom denna beskrivning av gentrifieringsprocessen menar Thörn och Holgersson (2014) att Glass satte startskottet för ett nytt forskningsfält inom urbana studier (Thörn & Holgersson, 2014, s. 15). Nationalencyklopedin (2016) förklarar gentrifiering som en social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser. Det handlar alltså om att befolkningssammansättningen i områden förändras vilket sin tur leder till att området får en annan typ av attraktivitet än tidigare. Det sker en förskjutning av den klassbaserade karaktären (Davidson & Lees, 2009) och det är just klassojämlikheten som ska ligga i framkant när begreppet ska definieras (Slater, 2009).
När gentrifieringen framkom ansågs det ursprungligen som en tillfällig, fridfull och lokal avvikelse på bostadsmarknaden. Men i nutid har begreppet istället börjat utnyttjas som en global urban strategi (Smith, 2002) och gentrifiering har blivit en av de mer omtvistliga frågorna för dagens planerare (Freeman & Braconi, 2004). Ett sätt att legitimera gentrifiering som stadsutvecklingsstrategi är att sammankoppla processen med idén om social mixing (Hedin, 2010, s. 25). Varför denna process ses som en strategi för stadsutvecklingen bygger på att i låginkomstområden så förväntas det ge någon form av integrerade effekter om bostäder för högre inkomstgrupper byggs upp i detta område, menar Hedin (2010).
Begreppet gentrifiering har i olika sammanhang definierats olika och gör på så sätt att det kan skilja sig åt. Medan vissa talar om gentrifiering med utgångspunkt i höjda hyror i hyresbostadsområden (se Hackworth & Smith, 2000) så diskuterar andra gentrifiering utifrån nyproduktioner (se Davidson & Lees, 2005, 2009). Samtidigt som gentrifiering diskuteras inom bostadsplanering, har det dessutom tillkommit vilseledande termer inom stadsutvecklingen anser Slater (2009). Att det har raderats och ersatts av begrepp som visar på konkurrenskraftiga framsteg såsom: omstrukturering, återväxt, nybildning som då istället skapar en smygform av gentrifiering. Fortsättningsvis diskuterar Slater (2009) hur dagens forskare inte bara valt att fokusera på de som gentrifierar, utan även ändrat uppfattningen av begreppet och nästan börjat förneka dess negativa effekter.
4.2.2 Gentrifieringseffekter
Beroende på hur man ser på gentrifieringen så uppfattas det varierande och dess effekter kan upplevas som både positiva och negativa. Dessutom påverkas individer av dessa effekter olika beroende på vilken sida som berör individen mest (Atkinson, 2002).
Atkinson (2002) presenterar i sin artikel Does Gentrification Help or Harm Urban Neighbourhoods? en tabell där han formulerat sig angående gentrifieringens risker och möjligheter i förhållande till bostadsområden. Det han klassar som positiva effekter genom gentrifieringen är bland annat att nedgångna områden har chans att stabiliseras, att det möjliggör för förbättrade villkor sett till stadsutvecklingen eller att det ökar chanserna för en social blandning i bostadsområden. Gällande de negativa effekterna så syftar Atkinson (2002) främst på riskerna för bortträngning på grund av prisstegringar eller att individer med lägre betalningsmöjligheter förlorar prisvärda boenden. Han nämner även att man riskerar att det blir en förlust av social mångfald i och med att det bara är en viss inkomstgrupp som har möjlighet att bosätta sig där.
Sett till gentrifiering genom nyproduktion menar Davidson och Lees (2005), likt Atkinsons (2002) resonemang, att den är kopplad till bortträngning via prishöjningar även fast det inte
berör samma typ av bortträngning som när det sker en renovering i redan befintliga bostadsområden. Här diskuteras det istället att det sker en indirekt bortträngningseffekt som handlar om en social exkludering, att låginkomsttagare då inte har samma möjligheter att bosätta sig i området på grund av områdes höga kostnadsnivå.
Forskare som diskuterar ämnet och dess effekter är ofta av olika uppfattningar: Vissa vill framhäva det positiva som gentrifieringen kan bära med sig samtidigt som andra väljer att visa på dess negativa effekter. Oavsett vilken av dessa effekter som forskaren vill belysa så är det samma följdfråga. Positiva effekter för vem? Negativa effekter för vem? Det är sällan att en och samma individ påverkas både positivt och negativt, utan det handlar snarare om ur vilken synvinkel som begreppet tacklas och utifrån det kan det sedan analyseras om gentrifiering är en negativ eller positiv process (se bl.a. Lees, Slater & Wyly 2008). Marcuse (2016) tar upp frågan som berör just detta; How should gentrification be defined – as neighborhood displacement and/or physical upgrading and/or economic upgrading and/or social upgrading? (Marcuse, 2016, s. 1263). Den arbetarklass som tvingas flytta, i och med att de inte har råd att bo kvar, definierar troligtvis gentrifiering som bortträngning. Medan kommunen/staden sannolikt definierar effekterna det ger med sig som en fysisk uppgradering som kan ge möjligheter till mer pengar, ett gott rykte eller som lösningar på problemen (Atkinson 2002, Boverket 2010), en process som ur den synvinkel dock inte behöver benämnas som gentrifiering.
De som anser gentrifieringen som något positivt nämner ofta att det bidrar till en social blandning eller att det ger större valfrihet medan den negativa sidan i sin tur lägger stor vikt på bortträngning och klasskonflikter (Lees, Slater & Wyly, 2008). Byrne (2003) och Freeman &
Barconi (2004) är några av de forskare som menar på att det kan ge missvisande resultat om man studerar individer som flyttar ifrån gentrifierade områden. Detta genom att alla som flyttar inte behöver bli bortträngda eller exkluderade, utan det kan finnas andra faktorer utöver gentrifieringen. Bortträngning måste begränsas till de som tvingas flytta på grund av att de inte längre har råd att stanna, trots att dom vill bo kvar, och detta kan vara svårt att mäta.
4.3 Grannskapseffekter
Efter att det konstaterats att en stad är segregerad, gäller det att skaffa sig en medvetenhet om vad detta kan ge för konsekvenser. Grannskapseffekter är en teori som undersöker och studerar de direkta effekter som kan påverka individer bosatta i olika bostadsområde (Andersson et al, 2006).
Den strukturella uppdelningen, vilket även kan kallas segregationsmönster, som idag sker på bostadsmarknaden baseras på olika faktorer som generellt kan delas upp i individens fria vilja, diskriminering och ekonomiska resurser. Många vet om att det är så, men det är desto färre som ifrågasätter vad detta kan ge för effekter. Grannskapseffekter som forskning vill studera om och hur individers förutsättningar skiljer sig beroende på individens boplats. Hur påverkas vi egentligen av våra grannar? (Holmqvist, 2009).
Urban (2005) tolkar grannskapseffekter som konsekvenser av social interaktion i grannskapet som påverkar individuella socioekonomiska faktorer (Urban, 2005, s. 97).
Grannskapseffekter undersöker och vill ta reda på om två individers livschanser ser annorlunda ut beroende på var bostaden är belägen och var man vuxit upp, trots att deras personliga
karaktärsdrag är samma (Holmqvist, 2009). Det baseras på att befolkningssammansättningen i de grannskap man lever i återspeglas i individen attityd och beteenden samt individens förutsättningar eller tillgångar till resurser. Vilket Urban (2005) tydliggör som en av två viktiga förklaringsmodeller till begreppet grannskapseffekter. Den andra förklaringsmodellen redogör hon som socialisation och handlar om bland annat goda förebilder, lokal kultur, social kontroll (Urban, 2005, s. 97).
Sett till den socioekonomiska boendesegregationen kan konsekvenserna av grannskapseffekter vara att sociala normer och värderingar samt socialt och kulturellt kapital överförs via grannskapets sociala kontakter. Effekterna bygger på att alla i grannskapet påverkas av varandra, både positivt och negativt (Urban, 2005).
Flertalet forskare har tolkat Charles Manski (1993, 1995), och menar på att grannskapseffekter kan delas in i tre undergrupper; endogena effekter, exogena effekter och korrelerade effekter. De endogena effekterna står för en individs varierande beteende eller attityder beroende på hur den omgivande gruppen uppträder, det handlar om påverkan av sociala normer eller sociala nätverk. Exogena effekter handlar istället om grannars karaktäristiska drag och hur man anpassar sig efter detta. Exempelvis om individen i fråga känner sig trygg eller inte beroende på om man bor i samma område som likasinnade, eller om man väljer att flytta. Den sista gruppen, korrelerade effekter, beror inte på befolkningssammansättningen utan handlar om förutsättningarna i närområdet, bland annat arbetstillfällen. Dock är dessa tre grupper svåra att skilja åt och bistår alla med en del i helheten kring begreppet (se bl.a. Buck 2001, Holmqvist 2009, Andersson et al 2006).
Svårigheten med innebörden av begreppet grannskapseffekter menar Manski (1993) har att göra med simultaniteten; De boende påverkas av den kontext de lever i samtidigt som kontexten i sig påverkas av dem som lever i den (Holmqvist, 2009, s.93).
5. RESULTAT & ANALYS
I detta avsnitt kommer det att presenteras hur de två aktörerna från respektive kommun väljer att tackla frågorna kring boendesegregation och hur det kan kopplas till de utvalda teoretiska utgångspunkterna. Avsnittet är indelat i tre teman; kommunens utmaningar och möjligheter, samarbete och kompromisser samt målkonflikten.
5.1 Kommunens utmaningar och möjligheter
Att bostadsbristen är ett pågående problem i båda kommunerna kan både Adam Nyström, kommunarkitekt på Tierps kommun, och Brita Christiansen, planarkitekt på Uppsala kommun, konstatera. Dock tar detaljplanearbetet lång tid hävdar Nyström och det gäller dessutom att se till helheten när nya bostadsområden etableras i kommunen. Loit (2014) och Boverket (2010) lyfter just tankesättet om helhetsperspektivet och menar på att nya områden måste ha kontaktmöjligheter med övriga staden och länkas samman för att på så vis förbättra samhörigheten i kommunen som helhet. Christiansen menar på att om det inte sker en koppling mellan det nya området och den befintliga stadsbebyggelsen så finns det risk att det nya området blir enskilt och segregerat.
Fysisk byggnation i form av bostäder kan inte i sig lösa segregeringsproblematiken genom att fysiska medel inte är tillräckligt, men det kan ändå ha stor betydelse enligt Christiansen.
Blandade bostäder är en strategi som lyfts fram under intervjuerna och baseras på olika typer av upplåtelseformer, äganderätter, storlekar. En planeringsstrategi som både Nyström och Christiansen talar positivt om och menar på att kommunen eftersträvar genom att det ger en form av variation som bidrar till liv och rörelse i bostadsområdet. Ett tankesätt som både Bergsten och Holmqvist (2007) samt Jacobs (2004) också ser som en möjlighet till att skapa trivsamma miljöer och en social blandning av individer. När planprogram över Siggboområdet i Tierp har studerats så framgår vikten av att bygga ut kommunen samtidigt som det nya området måste ha en förankring till den redan byggda stadskärnan. Idag är den tilltänkta platsen tom på bebyggelse vilket leder till att det finns goda möjligheter att utveckla bostadsområdet så bra som möjligt. Tierps kommun har valt att bland annat satsa på attraktiva och trygga utomhusmiljöer, brett utbud av boendeformer samt en bevarande kontakt med omgivande landskap. Sett till den blandade bebyggelsen så önskar Tierps kommun att det ska öka förutsättningarna för en åldersmässigt och socialt blandad befolkning (Tierps kommun, 2015, s. 31).
Befolkade miljöer är attraktiva miljöer menar Christiansen och fortsätter sedan diskutera hur det kan ge upphov till att företag vill etablera sig i området och att handel i sin tur kan bidra till mer rörelse bland människor, något som kan förväntas bli en positiv spiral. Attraktiva miljöer, som en levande stadsdel tenderar att skapa, ger området ett ”socialt lyft” menar Thörn och Holgersson (2014). Dock ger det sociala lyftet inte plats åt samhällets alla individer fortsätter Thörn och Holgersson (2014) att resonera kring och påpekar hur resurssvaga hushåll har mer att förlora än att vinna genom denna typ av stadsutvecklingsstrategi.
Det är på så vis viktigt att se processen från Andersson et al (2006) tanke om att det är betydligt lättare att planera för en blandning än att denna blandning verkligen sker. Det som man vill nå genom blandade bostäder är de positiva grannskapseffekterna som bland annat kan antas vara social inkludering, minskad segregation, bättre skolresultat (Holmqvist, 2009).
Något som Christiansen nämner, gällande nyproduktioner, är att det är svårt att förutse vilka det är som flyttar in och vad det ger för effekter. Det är dessutom större chans att det blir en blandning av olika åldrar än att det blir en blandning av individer med olika socioekonomiska situationer, menar Andersson et al (2006). Men när det kommer till områden med en social blandning så betyder inte att det automatiskt når enbart positiva eller enbart negativa effekter.
Dessutom gäller det att ha i åtanke att de flesta studier med teorin kring grannskapseffekter gjorts i resurssvaga områden (Holmqvist, 2009).
5.2 Samarbete och kompromisser
Lind (2016) anser att det är en svår avvägning om var nyproducerade bostäder ska placeras för att möjliggöra en minskad segregation. Han talar fortsättningsvis om att det krävs ett tänk gällande olika inkomstgrupper redan tidigt i planeringen. Men i samtal med Nyström så framgår det att kommunen inte etablerar bostäder efter specifika målgrupper om det inte rör sig om serviceboenden för äldre eller liknande och Christiansen pekar på ett likartat resonemang.
Under intervjuerna framgick det att även fast kommunen har planmonopol så baseras till stor del utformningen av bostäder på av vem som äger marken. Markägoförhållandet leder till
att kommunen och privata aktörer så som byggbolag eller övriga markägare måste samarbeta och kompromissa för att nå bästa tänkbara resultat och för att båda parter ska bli nöjda.
Kommunen vill nå så nöjda invånare som möjligt, samtidigt som de privata aktörerna vill nå maximal vinning på de kommande bostadsområdena. Denna diskussion kan kopplas till Atkinsons (2002) tankegångar gällande gentrifieringens effekter och påverkningar. Atkinsson (2002) menar på att en av de positiva effekterna handlar om att det skapas en social blandning av individer, vilket både Nyström och Christiansen benämner som värt att eftersträva. Dock är andra sidan av myntet att sociala mångfalden kan gå förlorad i och med att alla inte har samma förutsättningar att bosätta sig på grund av att priset inte passar alla. Återigen kopplas vi tillbaka till den avvägning och tanken om inkomstgrupper som Lind (2016) presenterar.
Nyström pekar på att nya bostadsprojekt handlar om att förbättra nuläget eller att förstärka det som redan är bra. Viktigt är då att se till den specifika kommunen menar Listerborn (2014) och SKA (2011) som lyfter värdet i att varje stad är unik med sin historia och förutsättningar och det går inte att använda sig av redan färdiga modeller och anta att det passar just det området i den kommunen. Nyström fortsätter sitt resonemang och förklarar då att det gäller att det nya området passar in i den redan utvecklade stadsstrukturen. Genom detta binds staden samman och kan på så vis minska risken för att staden upplevs som segregerad.
Christiansen diskuterar även hon om att den nya bebyggelsen måste ta hänsyn till redan befintlig verksamhet. Efter att jag studerat plandokument för området Börjetull i Uppsala kommun kunde jag utläsa vikten av samarbete mellan olika aktörer. I dagsläget är området beläget med industrier och syftet med planen är att etappvis omvandla industriområdet till ett område med mer stadsstruktur innehållande bostäder och kontor (Uppsala kommun, 2005, 2014). Tanken är att ha kvar viss industri, vilket Christiansen anser positivt i och med att de gynnar en minskad segregation att blanda bostäder och arbetsmöjligheter. Vilka industrier som lämpar sig i området samt om eller hur det kan uppfattas störande för de boende är frågor som kommer att behövas kontrolleras och studeras under hela byggprocessen (Uppsala kommun, 2014).
5.3 Målkonflikten
Svårigheten med begreppet gentrifiering tolkar jag som att det sällan går att nå endast de positiva effekterna. En annan komplexitet kring begreppet har dessutom att göra med att många aktörer i anknytning till arbetet av utvecklingsstrategier i dagens samhälle väljer att frångå begreppet. Det vill säga att flertalet benämner omstruktureringen på bostadsmarknaden för något annat just för att försöka minska på dess negativa klang. Vilket går att koppla till Slaters (2009) resonemang om att gentrifiering idag allt som oftast går under andra namn och termer som belyser dess positiva effekter så som konkurrenskraftiga framsteg eller stadsförnyelse.
Respondenterna från de utvalda kommunerna, Tierp och Uppsala, är ense om att de nyproduktioner som etableras i dagens samhälle inte går att anpassa till alla sett från det socioekonomiska perspektivet. Dock läggs det stort fokus på att området i sig ska vara välkomnande, tillgängligt och attraktivt för alla att vistas i men att själva bostäderna kräver en viss betalningsvilja. Marknaden styr påstår Christiansen, och syftar då främst på att en planering för en blandning av hustyper kan leda till att byggprocessen blir dyrare, vilket i sin tur allt som oftast leder till dyrare bostäder i slutändan.
Nyström beskriver komplexiteten att använda nyproduktioner som medel i segregerade områden. Nyström utgår från ett påhittat scenario och med hyresrättsbostäder som utgångspunkt i ett område och hittar på att detta område uppfattas som ett segregerat område.
För att lösa problematiken om att området uppfattas som segregerat menar Nyström att en strategi kan vara att etablera nyproduktioner, i form av bostadsrätter, i området eller att de redan belägna hyresrätterna ombildas till bostadsrätter. Dock fortsätter Nyström att förklara att detta inte behöver vara en optimal lösning utan kan istället ge negativa effekter genom att alla inte har samma möjligheter att flytta in i nyproduktionerna eller att ombildade hyresrätter kan leda till att vissa inte har råd att bo kvar. Denna typ av gentrifieringsprocess menar Nyström kan skapa målkonflikter inom kommunen, skilda mål att eftersträva. En upprustning av området kan skapa ett mer attraktivt bostadsområde som är mer länkat till kommunen som helhet, samtidigt som det kan ge missnöjda kommuninvånare som exkluderas eller trängs bort.
Vilket exemplifieras i den diskurs som Davidson och Lees (2005) lyfter om att nyproduktioner ger indirekta bortträngningseffekter och social exkludering. En problematik som även kan kopplas till Marcuse (2016) resonemang om hur gentrifieringen ska definieras, som bortträngning eller som ekonomisk/social uppgradering? Nyström, så som Marcuse (2016) eller som Atkinson (2002) talar om fördelar för vissa, samtidigt som att det ger nackdelar för andra. Vilka vinner mest på det? Vilkas intressen tas tillvara? Thörn och Holgersson (2014) förklarar gentrifieringen som ett politiskt laddat forskningsfält (Thörn & Holgersson, 2014, s.
26). De klassar det som laddat genom att det framkallar komplexiteten gällande samhälleliga orättvisor. Vinsten går till dem med högre betalningsmöjligheter och som har den betalningsvilja som krävs för att bosätta sig efter den fria viljan.
6. DISKUSSION
Boverket (2010) diskuterar i sin rapport Socialt hållbar stadsutveckling om att det finns en motsättning i byggnationer inom resurssvaga bostadsområden. En motsättning som baseras på att samtidigt som det finns en vilja i att minska boendesegregationen så uppstår upplåtelseformer som kräver en viss ekonomisk köpkraft. Att planera för en socioekonomiskt blandad befolkning handlar om att få en ökad inflyttning av resursstarka hushåll i det resurssvaga området eller vice versa. Dock kräver det i sin tur att resurssvaga hushåll exkluderas för att nå den avsedda effekten om blandning. Boverket (2010) fortsätter och ställer sig frågan om det var denna effekt som egentligen eftersträvades. Det mest intressanta här är det som Slater (2009) lyfter om att processen som sker för att skapa en social blandning är en smygform av gentrifiering, men det kallas sällan för vad det egentligen är genom att gentrifieringsbegreppet i sig oftast medför en negativ ton. Processen sker ofta med hjälp av vilseledande termer och en idé om att försöka dölja dess negativa effekter, något som jag anser är vad som sker hela tiden inom dagens stadsutveckling.
Målkonflikterna som handlar om att kommunen å ena sidan vill satsa på estetik, utomhusmiljöer och hållbarhetsmål för att både locka invånare men även för att ligga i framkant av stadsutvecklingen (Tunström, Gunnarsson-Östling & Bradley, 2015). Å andra sidan medför en vinning av vissa invånare en förlust av andra och det sker en maktkamp med olika förutsättningar (Holmqvist 2009, Listerborn 2014). Konflikter som dessa tolkar jag som
problematiska för kommunen att handskas med. Svårigheten handlar då till stor del om att hur man än vrider och vänder på begreppen boendesegregation och gentrifiering så är det alltid några som inte blir nöjda. Gentrifiering [kan] ses som ett resultat av en hälsosam fastighetsmarknad som vittnar om konkurrenskraft och ekonomisk vitalitet, en potentiell utvecklingsmotor som genererar såväl ökade skatteintäkter som attraktiva miljöer för fortsatta investeringar (Hedin, 2010, s. 25).
Frågan blir återigen vilka det är som får ta del av dessa attraktiva miljöer. Genom Hedins (2010) tanke kring gentrifiering så kan det uppfattas som en positiv stadsutvecklingsprocess, men min tolkning är att det inte inkluderar individer från samhällets alla inkomstgrupper genom de rådande ekonomiska ojämlikheter som finns i dagsläget. Att skapa attraktiva miljöer och att lägga stora satsningar på marknadsföring för att konkurrera med närliggande områden gör att vissa exkluderas. I och med allas olika ekonomiska förutsättningar så finns det en risk att segregationen ökar ytterligare ju mer satsningar på dessa typer av bostadsområden som görs.
Kommunen uppmuntrar att blanda bostäder utifrån bland annat storlek och upplåtelseformer för att på så vis försöka nå en ökad social blandning. Men är det ett rimligt mål som går att nå? På samma gång som bostäder inte är planerat utifrån specifika målgrupper, som både Nyström och Christiansen menar, så blir det indirekt planerat efter den grupp som har råd. Betalningsviljan är en stor bidragande faktor i de ständigt ökande marknadspriser genom att samtidigt som många exkluderas, till exempelvis vid nyproduktioner, så är det fortfarande de med höga betalningsmöjligheter som kan flytta in. Den rådande bostadsbristen som kommunerna måste försöka hantera gör att byggföretag ofta kan satsa på höga vinster inom bostadsmarknaden då människor sällan har något val. För att bo i de område man vill, krävs en viss betalningsvilja. Grundtanken med blandat boende är att motverka social exkludering samt att skapa möjligheter för invånarna att dela erfarenheter och kunskaper med varandra (Urban 2002, Holmqvist 2009). Kommunerna vill sträva efter blandat boende och diskuterar det som en strategi mot boendesegregation, men i grund och botten anser jag att det är en pengafråga.
Vilket leder oss in på att marknaden styr bostadspriserna, oberoende av att det är ett ojämnt tillträde till denna marknad i och med olika ekonomiska förutsättningar. Så länge någon annan än kommunen äger den mark som bostäderna ska byggas på så är det minimala chanser för kommunen att kunna påverka priserna. Kommunen i sig är beroende och påverkas av politiken och de generella mål som sätts upp för svensk planering.
Markägoförhållandet är utifrån ovanstående resonemang en punkt jag anser värd att diskutera, vilket framkom ofta under intervjun med Christiansen i Uppsala kommun. Den form av markägoförhållande som framkom i diskussionen med respondenterna handlar om att det sällan är kommunen som äger den mark som byggnader ska upprättas på. Något som i sin tur ofta leder kommunen in i en position där de blir svårt, eller rent av omöjligt, att påverka bostadspriserna. Kommunens uppgift är att planera för vad marken ska användas till och i det här fallet diskuterades upprättandet av bostäder, men vilken typ av bostäder eller kostnaderna för dessa är inget som kommunen ensamma kan bestämma utan det handlar om kompromisser gentemot de privata aktörer som äger marken. Dagens bostadsmarknad innebär ständigt ökade priser. Genom att byggbolag allt som oftast vill maximera vinsterna på bostäderna kan det vara svårt att förena detta med strävan att minska boendesegregationen. Det leder snarare till att fler och fler får svårt att bosätta sig i de mest populära områdena och glappet mellan
låginkomsthushåll och höginkomsthushåll ökar ytterligare. En problematik som är besvärlig att lösa på kommunnivå, direktiv måste komma ovanifrån, genom det politiska ledet.
7. SLUTSATS
För att tydliggöra detta avsnitt har jag valt att återupprepa mina frågeställningar.
Hur ser den kommunala planeringens utmaningar och möjligheter ut i arbetet för en minskad boendesegregation?
Det viktigaste att konstatera anser jag är att det inte är bostadsområden i sig som är segregerade, utan att det är staden som helhet som är segregerad. Boendesegregation handlar om att det är en strukturell uppdelning i staden mellan resursstarka och resurssvaga hushåll. Ett område som i folkmun kallas för ett segregerat område, är snarare ett område som inte är förankrat, sammanbyggt, med staden som helhet och staden uppfattas då som uppdelad. Därav är en stad segregerad, inte ett enskilt bostadsområde. Det går således att fastställa att fenomenet boendesegregation är omfattande och komplext, detsamma gäller för gentrifiering. Visionen om hur staden kan utvecklas för att minska boendesegregationen är ofta tydlig och konkret, men det är desto svårare att uppfylla dessa idéer i verkligheten vilket blir kommunens ledande utmaning att hantera. Kommunen har dock möjligheter att skapa en social blandning av individer genom att uppföra blandade bostäder, men det gäller då att klarlägga att det inte handlar om att få människor från ett resursstarkt område att flytta in i ett resurssvagt område eller vice versa. Utan i grunden handlar det om för kommunen att ge invånarna möjligheten till varierade boendeformer samt chans för att göra boendekarriär.
Sammantaget är att användningen av fysiska medel mot en minskad segregation är en viktig fråga, dock bara en liten del i sammanhanget. Det är väldigt många faktorer som spelar in, inte minst frågan om marknadspriser eller markägoförhållandet som kan sätta käppar i hjulet.
Vad finns det för målkonflikter inom kommunen som kan påverka boendesegregationen?
Jag har tolkat kommunens målkonflikter som att det är svårt att förena målen om att upprätta bostäder med det modernaste sett till bland annat miljöanpassning eller för att skapa något estetiskt tilltalande, med att bygga bostäder som har rimliga priser och som passar fler typer av invånare. För att kunna nå en minskad boendesegregation krävs det att bostäder i samma bostadsområde ska behaga invånare i skilda socioekonomiska situationer. Svårigheten som ger upphov till denna typ av målkonflikt handlar till stor del om att det sällan är enkelt att kombinera nya trendiga bostäder med ett förmånligt pris som passar många. Det är ingen enkel konflikt för kommunen att ta sig an men jag anser den viktig att belysa, då det säkerligen är vanligt. Varför jag ser den som viktig syftar till att med en medvetenhet angående svårigheten så kan det minska risken om att vissa invånare oavsiktligt hamnar utanför.
Då bostadsbyggande idag ofta handlar om marknadsföring och konkurrens gentemot andra kommuner eller städer så leder det automatiskt till att vissa exkluderas på grund av individers skilda ekonomiska förutsättningar. Förutsättningar som är desto svårare för kommunen att påverka.
På vilket sätt kan bostadsplaneringen orsaka socioekonomiska konsekvenser för grupper med olika ekonomiska förutsättningar?
Inför denna uppsats hade jag ambitionen att svara på frågan hur man kan planera för samhällets alla invånare. Vilket ganska snabbt visade sig vara näst intill omöjligt. Alla städer och alla människor med sin kultur, förutsättningar eller erfarenheter är unika och påverkas alla på olika sätt. Det finns inga färdiga ideal, eller självklara planeringsstrategier som kan ses som lösningar på problematiken gällande segregerade bostadsområden. Det går således inte att planera utifrån att bostäder ska vara attraktiva för alla och passa alla. Gällande planering av bostadsområden vore det enklast om alla hade samma möjligheter att bosätta sig efter den fria viljan, men ojämlika ekonomiska förutsättningar mellan invånare kommer alltid att finnas och på så vis påverka boendesegregationen.
Självklart har de med en högre betalningsförmåga en större möjlighet att själva kunna välja var de vill bosätta sig och för de med ett större ekonomiskt kapital handlar valet av bostadsområde till stor del om tycke och smak. Vilket går att koppla till det som båda kommunerna diskuterar om att inte planera utifrån målgrupper. För det är inget som säger att den tilltänkta gruppen är den som verkligen flyttar in bara för att det är anpassat rent ekonomiskt. Men problematiken kommer in i att vissa har råd att vara kräsna sett till exempelvis den estetiska utformningen, men det är långt ifrån alla som har det. Även om det rent utseendemässigt passar många så är det desto färre som har möjligheten att få den ekonomiska biten att passa in också.
Valmöjligheten till var man vill eller kan bosätta sig styrs av betalningsförmågan, vilket i sin tur är vad som orsakar boendesegregation.
8. REFERENSLISTA
Tryckta källor
Andersson, R., Hedman, J. & Hogdal, J. (2007) Planering för minskad boendesegregation.
Rapport 2007:1, från regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting.
Antoni, R. Berggren, J. Kruth, T. (2012). Utveckla din stad – En guide för städer med ambitioner. Taberg Mediagroup.
Atkinson, R. (2002) Does Gentrification Help or Harm Urban Neighbourhoods? An Assessment of the Evidence-Base in the Context of the New Urban Agenda. CNR Paper:
5
Bergsten, Z. & Holmqvist, E. (2007) Att blanda? – En undersökning av planerares och allmännyttiga bostadsbolags syn på planering för en allsidig hushållssammansättning.
Institutet för bostads- och urbanforskning. Forskningsrapport 2007:1. Uppsala universitet Boverket (2010) Socialt hållbar stadsutveckling - en kunskapsöversikt.
Broms Wessel, O., Tunström, M. & Bradley, K. (2005). Om stadsutveckling, mångfald och rättvisa – en inledning. Ingår i: Bor vi i samma stad? Om stadsutveckling, mångfald och rättvisa. Broms Wessel, O., Tunström, M. och Bradley, K. (red.). Kristianstads boktryckeri AB
Brower, S. (1996). Good Neighborhoods, A Study of In-Town & Suburban Residential Environments. Westport.
Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. 2a uppl. Stockholm: Liber AB
Byrne, J.P. (2003) Two Cheers for Gentrification. Urban Poverty & Gentrification: An Exchange. Howard Law Journal 46, 405-432
Buck, N. (2001). Identifying Neighbourhood Effects on Social Exclusion. Urban Studies, Vol.
38, No. 12, 2251–2275
Davidson, M. & Lees, L. (2005). New-build ’gentrification’ and London's riverside renaissance.
Environment and Planning A, volume 37, pages 1165-1190
Davidson, M. & Lees, L. (2009). New-Build Gentrification: Its Histories, Trajectories, and Critical Geographies. Population, Space and Place 16, 395–411
Freeman, L. & Barconi, F. (2004). Gentrification and Displacement: New York City in the 1990s. American Planning Association. ProQuest Direct Complete pg. 39
Glass, R. (1964) Introduction. I Glass et al. London: Aspects of change. London: MacKibbon and Kee.
Hedin, K. (2010). Gentrifiering, socialgeografisk polarisering och bostadspolitiskt skifte.
Lunds universitet
Holmqvist, E. (2009). Politik och planering för ett blandat boende och minskad boendesegregation – Ett mål utan medel? Geografiska regionstudier, Uppsala universitet.
Västerås: Edita Västra Aros
Jacobs, J. (2004). Den Amerikanska storstadens liv och förfall. Göteborg: Daidalos AB
Jensen, M-K. (1995). Kvalitativa metoder för samhälls- och beteendevetare. Lund:
Studentlitteratur AB
Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. 2a uppl. Lund: Studentlitteratur AB Lantz, A (2013). Intervjumetodik. 3e uppl. Lund: Studentlitteratur AB Lees, L., Slater, T. & Wyly, E. (2008). Gentrification. New York: Routledge
Lilja, E. & Pemer, M. (2010). Boendesegregation - orsaker och mekanismer: En genomgång av aktuell forskning. Bilaga till rapporten Socialt hållbar stadsutveckling – en kunskapsöversikt (Boverket 2010)
Lind, H. (2016). Åtkomliga bostäder – Så gör vi det möjligt för hushåll med låga inkomster att hitta en bostad. Stockholm: SNS Förslag
