Förstagångsväljare och medier 2010: En kvantitativ studie om politisk information och unga väljare i en fragmenterad medievärld.

Institutionen för Informationsteknologi och medier Avdelningen för Medie- och Kommunikationsvetenskap Bildjournalistprogrammet

Författare: Jimmy Croona & Cathrine Leván Handledare: Elisabet Ljungberg

Examinator: Lars Nord

Förstagångsväljare och medier 2010

En kvantitativ studie om politisk information

och unga väljare i en fragmenterad medievärld

Abstract

Denna studie går ut på att undersöka vilka mediekanaler unga förstagångsväljare använde sig av för att få politisk information innan och under riksdagsvalet 2010. Syftet är också att undersöka hur traditionella massmedier, som tidigare varit den dominerande källan för politisk information, står sig i relation till sociala medier i den fragmenterade medievärld vi lever i idag. Den teoretiska utgångspunkten är utifrån Uses and Gratifications-teorin samt tidigare forskning rörande förstagångsväljare och sociala medier. Metoddelen är kvantitativ i form av en frågeundersökning med gymnasieelever som läser sista året på gymnasiet.

Datainsamlingen genomfördes i Sundsvall och Jönköping under december 2010.

Resultatet visar att unga förstagångsväljare fortfarande anser att de traditionella medierna, främst TV, är de viktigaste för deras politiska information. Det framgår också i resultatet att det politiska intresset hos unga ökar under valår. Vad gäller sociala medier som kanal för politisk information ansåg respondenterna att Facebook var den mest betydelsefulla källan för information.

Ämnesord: Förstagångsväljare, sociala medier, politisk information, Uses and Gratifications.

Innehållsförteckning

ABSTRACT ... 2

1. INLEDNING/PROBLEMBAKGRUND ... 4

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6

3. TEORIER OCH TIDIGARE FORSKNING ... 7

3.1 U

SES AND

G

RATIFICATIONS

... 7

3.2 M

EDIER OCH DET OFFENTLIGA RUMMET

... 9

3.3 M

EDIER OCH POLITISK INFORMATION

... 11

3.3.1 Sociala mediers inverkan på politiska val ... 11

3.3.2 Förstagångsväljare förr i tiden ... 12

3.3.3 Mobiliseringseffekter ... 13

4.1 V

AL AV METOD

... 14

4.2 U

RVAL

... 15

4.2.1 Respondenterna... 15

4.2.2 Kommuner och skolor ... 15

4.2.3 Enkäten ... 16

4.2.4 Klasserna ... 17

4.3 M

ETODPROBLEM

... 18

4.4 B

ORTFALLSANALYS

... 18

4.5 V

ALIDITET OCH RELIABILITET

... 19

5. RESULTAT ... 21

6. ANALYS ... 31

8.1 F

RAMTIDA FORSKNING

... 37

9. KÄLLOR ... 38

T

RYCKTA KÄLLOR

... 38

E

LEKTRONISKA KÄLLOR

... 40

10. BILAGOR ... 41

E

NKÄTEN

... 41

1. Inledning/problembakgrund

Det svenska medielandskapet har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Det har tillkommit en mängd privata radio- och TV-kanaler, Internet har fått en plats i människors mediekonsumtion, dagstidningar läggs ner och gratistidningar har tillkommit. Då vi, som författare till denna uppsats, är uppvuxna just i början på denna Internet-era så tycker vi det är extra intressant att se om just aspekten med Internetbaserade medier som informationskanaler kan konkurrera med medier som funnits betydligt längre.

Medieinnehållet har kommersialiserats och det stora antalet nya medier och mediekanaler har ökat konkurrensen mellan medierna, som nu tävlar om publiken. Alla nya medier och kanaler gör att konkurrensen om människors uppmärksamhet är stor.

¹

Men trots en ökning av

mängden mediekanaler har det inte skett en motsvarande ökning av medieanvändningen.

²

Genomsnittspubliken ägnar ungefär lika mycket uppmärksamhet åt medier i dag som på 1980-talet. Man kan då se att det skett en fragmentering i mediesystemet eftersom varje kanal i genomsnitt har fått mindre publik.

³

Alla kollar inte på samma TV-kanaler längre eller lyssnar på samma radiokanaler. Att läsa en dagstidning är i dag ingen självklarhet för alla. Läsningen av morgontidningar har minskat, speciellt bland yngre och lågutbildade.

⁴

År 2007 läste 36 procent mellan 15-29 år en betald morgontidning mer än fem dagar i veckan i jämförelse med 62 procent av de i åldern 30-49 år och 81 procent av de i åldern 50-75 år.

⁵

År 1980 var tillgången till en dagstidning 80 procent i ålderspannet 25-34 år. År 2006 hade siffran sjunkit till knappt 50 procent.

⁶

Enligt

journalisten och författaren Stig Hadenius finns det en tydlig skillnad mellan olika mediegenerationer. Sedan 1990-talet har åldersskillnaderna blivit mer tydliga.

Morgontidningar har tappat sin betydelse som bevakningsmedier för unga vuxna, vilka istället läser gratistidningar och nättidningar. Unga ägnar också mer tid åt kommersiella TV-

1 Strömbäck, J. & Jönsson A. M. (2005) Sid. 2.

2 Ibid, sid. 7.

3 Hadenius, S., Weibull, L. & Wadbring I. (2008) Sid. 391.

4 Ibid, sid. 391.

5 Ibid, sid. 348.

6 Scheffer, F. (2009)

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2009K03_TI_13_A05TI0903.pdf

kanaler än åt SVT. Internet är också en konkurrent till traditionella medier som TV, dagstidningar och radio.

⁷

Den ökade fragmenteringen av mediepubliken gör att det kanske inte längre går att tala om ett offentligt rum där opinion kan bildas. Fragmenteringen har enligt Pettersson m.fl.

underminerat de politiska partiernas och de traditionella massmediernas monopol att sätta den politiska dagordningen.

⁸

Om publiken inte längre kan nås via en eller flera stora kanaler kan det bli svårt att bilda opinion. I kölvattnet av Internets framfart pågår det omfattande

diskussioner om den nya kommunikationsteknologins betydelse för demokratin. Vissa forskare hävdar att offentligheten stärks när fler kan vara med och delta i det offentliga samtalet och att detta kan utveckla medborgarkulturen.

⁹

Men Pettersson m.fl. skriver att det knappast kommer att bildas ett forum där olika aktörer debatterar, utan att cyberpolitiken snarare kommer att bidra till ytterligare fragmentering av det politiska samtalet.

¹⁰

Vi har precis haft ett val och vi har aldrig tidigare haft så många förstagångsväljare. Från riksdagsvalet 2006 har en ökning skett med 15 procent.

¹¹

Det offentliga rummet är viktigt för att bilda opinion i frågor, men eftersom unga i allt mindre utsträckning läser dagstidningar och tittar mindre på public service-kanaler är dessa massmedier inte längre självklara bärare av politisk information för unga. Ifall ungdomar inte söker sig till traditionella medier kan det då bli problematiskt att bilda opinion. Vi har valt att undersöka vilka medier unga

förstagångsväljare får sin politiska information ifrån. Vi vill veta om traditionella massmedier som TV, radio och dagspress fortfarande kan nå unga förstagångsväljare med politisk

information, eller om det är sociala medier som Facebook, bloggar och Twitter som fångar deras uppmärksamhet.

7 Hadenius, S., Weibull, L. & Wadbring I. (2008) Sid. 394-395.

8 Petersson, O., Djerf-Pierre, M., Sören, H., Strömbäck. J., Weibull, L. (2006) Sid. 154.

9 Ibid, sid. 161.

10 Ibid, sid. 162.

11 Pressmeddelande från SCB (2010) http://www.scb.se/Pages/PressRelease____285869.aspx

2. Syfte och frågeställningar

Vårt syfte är att undersöka vilka mediekanaler unga förstagångsväljare använde sig av för att få politisk information innan och under riksdagsvalet 2010. Syftet är också att undersöka hur traditionella massmedier, som tidigare varit den dominerande källan för politisk information, står sig i relation till sociala medier i den fragmenterade medievärld vi lever i idag.

Ifrån vilka massmedier och/eller sociala medier tog unga förstagångsväljare del av politisk information under riksdagsvalet 2010?

Finns det någon gemensam kanal där unga förstagångsväljare tar del av politisk information?

Är det fortfarande de traditionella massmedierna som unga människor hämtar sin

politiska information från?

3. Teorier och tidigare forskning

I detta kapitel presenteras teorier och tidigare forskning som vi har som utgångspunkter i vår studie. Det är med dessa teorier och tidigare forskning som vi baserar vår analys på senare i studien.

3.1 Uses and Gratifications

Uses and Gratifications är en teori för att förstå masskommunikation. Istället för att lägga fokus på meddelandet och vad medierna gör med publiken behandlar teorin frågan om vad människor gör med medierna. Publiken är karaktäriserad som aktiv, urskiljande och motiverande i deras medieanvändning. Det är målinriktningen som skiljer Uses and

Gratifications från andra tidiga kommunikationsteorier. Teorin antar att publiken aktivt söker ut medier på ett målinriktat sätt som tillfredställer deras behov. Människor använder alltså medier för att tillfredställa vissa behov (gratifications) vilket innebär att medierna

konkurrerar med andra informationskällor om att tillfredställa publiken.

¹²¹³

Idén är att medieanvändning beror på olika behov, önskningar och/eller motiv. Typiska sådana behov är enligt massmedieforskaren Dennis McQuail informationshämtning,

avkoppling, underhållning, sällskap, förströelse och verklighetsflykt. Enligt McQuail är Uses and Gratifications-ansatsen nästan lika gammal som medieforskningen själv, och den centrala frågan är varför och hur människor använder olika medier.

¹⁴

Den första forskningen knuten till Uses and Gratifications-ansatsen gjordes på 1940-talet och forskarna fokuserade då på varför just vissa typer av radioprogram var så populära, speciellt såpoperor. De fick fram en hel del oväntade resultat. Såpoperor, som ansågs vara superficiella och tanklösa inslag att fördriva tiden med, var för kvinnor en källa för råd och stöd.

Såpoperorna var en förebild för hur husmodern skulle vara och ett tillfälle för känslomässig avslappning, då kvinnorna kunde gråta och skratta med till historierna. Det forskades även i tidningsanvändning och forskarna fann att tidningen inte enbart användes för

12 Katz et al., (1974) Sid. 19-34.

13 Rubin, A. (2009) Sid. 147

14 McQuail, D. (2010) Sid. 423.

informationshämtning utan också för att få en känsla av trygghet, hitta gemensamma ämnen att diskutera och för att få en strukturerad daglig rutin.

¹⁵

McQuail och några kollegor kom 1972 fram till de fyra viktigaste sakerna människor vill få ut av medierna för att tillfredställa sina behov. Dessa är följande:

Förströelse: En flykt från rutiner eller problem. Känslomässig avkoppling.

Personliga relationer: Sällskap, social samvaro.

Personlig identitet: Självreferering, verklighetsutforskning, värderingar.

Bevakning: Olika former av informationssökande/informationshämtning.

¹⁶

McQuail lyfter fram kritik som teorin har fått, bland annat att det är svårt att förutse förklaringar för medieanvändning. Medieanvändning är ofta omgärdad av olika

omständigheter och behöver inte vara speciellt motiverad. De områden teorin lämpar sig bäst för anser McQuail vara områden där användandet är motiverat, till exempel för politisk informationshämtning och nyhetsinhämtning.

¹⁷

Eftersom samhället förändras så förändras då också kommunikationsmedierna. När medierna förändras så förändras således publikens informationsbehov till det större.

¹⁸

Om det till exempel visar sig att de unga förstagångsväljarna i vår undersökning använder sig av sociala medier som Facebook, Twitter och Youtube för sin politiska

informationshämtning, så betyder det enligt Uses and Gratifications-teorin att de väljer sociala medier framför traditionella medier eftersom de får större tillfredställelse därifrån.

Traditionella massmedier som radio, TV och dagstidningar kanske inte längre uppfyller ungas behov och önskningar. Nic Newman, journalist och digital strateg åt BBC, kom däremot i en undersökning fram till att TV-mediet spelade större roll än dagstidningar vad gällde ungdomars politiska information. Newmans undersökning är gjord i Storbritannien och därför kan det vara intressant att undersöka om det ser likadant ut ibland våra respondenter då länderna ligger nära varandra både kulturellt och geografiskt.

¹⁹

15 McQuail, D (2010) Sid. 423.

16 Ibid, sid. 424.

17 Ibid, sid. 425.

18 Rubin, A. (2009) Sid. 155.

19 För Newmans undersökning se stycket ”Sociala mediers inverkan på politiska val”, sid. 12.

3.2 Medier och det offentliga rummet

Den amerikanska forskaren Vincent Price beskriver opinioner som ett rådande tillstånd om någonting som finns, antingen på individ- eller gruppnivå, och som inte går att förbise.

²⁰

Opinioner på gruppnivå är således det som brukar kallas för den allmänna opinionen, de sammantagna åsikterna hos en befolkning, i detta fall de i Sverige som innehar rösträtt. För att allmän opinion ska kunna bildas krävs det att det finns ett offentligt rum för befolkningen att föra samhällsdebatten i och således bilda opinion. I ett medielandskap som mer och mer kommersialiseras, stiger konkurrensen mellan medierna

²¹

, men om man jämför dagens mediekonsumtion med den för 30 år sedan så ser vi att publiken ägnar lika mycket tid åt medieanvändning nu som då. Skillnaden är att det inte längre finns ett självklart offentligt rum att föra samhällsdebatten i då publiken är fördelad över ett så stort antal olika kanaler.

Att massmedierna har en central roll inom den politiska demokratin är inte konstigt, det är genom medier som publiken får information för att kunna föra samhällsdebatten och om det inte längre finns ett centralt ställe för publiken att få sin politiska information ifrån så kan konsekvensen bli att det offentliga rummet fragmentiseras.

²²²³

Det finns olika uppfattningar om vad som kommer att hända med de gamla medierna, den nya kommunikationsteknologin och samhället i framtiden. Den svenska medieforskaren Håkan Hvitfelt resonerar att det finns en pessimistisk och en optimistisk syn. Optimisterna tror att den nya teknologin kommer att öka kunskapen, insynen och tillgången på

information. Pessimisterna tror att de gamla medierna kommer att dö ut och att

kunskapsklyftorna kommer att öka. Hvitfelt talar om en eliternas demokrati.

²⁴

Det är ifrån medierna som människor hämtar kunskap om olika händelser och skeenden. Internet och den nya teknologiska utvecklingen kan främja demokratin genom att fler människor kan ta del av näst intill obegränsad information. Men internet kan även leda till minskad demokrati med tanke på att alla inte har råd med den nya teknologin och alla har inte de kunskaper som krävs. Detta är emellertid inga stora hot enligt Hvitfelt, utan den största risken ligger i publikens valfrihet. Internets breda innehåll fragmenterar publiken och kan skapa en barriär mellan de som söker underhållning och de som söker information. Hvitfelt menar att det inte är en främmande tanke att de flesta kommer att välja underhållande innehåll istället för fakta

20 Strömbäck, J. (2000) Sid. 95.

21 Strömbäck, J. & Jönsson A. M. (2005) Sid. 2.

22 Hadenius, S., Weibull, L. & Wadbring I. (2008) Sid. 391.

23 Ohlsson, J. (1999) Sid.71

24 Hvitfelt, H., Nygren, G. (2008) Sid. 30.

och informationsinriktat innehåll. Dock menar han att publikens konsumtionsmönster sällan är antingen eller och Hvitfelt påpekar att även underhållning till viss del innehåller

information.

²⁵

Cecilia Teljas, Alex Jonsson och Nils Enlund skriver i På väg mot medievärlden 2010 att den nästintill explotionsartade trenden med användargenererat innehåll har kommit att ta en stor roll i utvecklingen av dagens mediekanaler. Den värld där dagspressen, radio och TV nära hade monopolställning gällande informationsdistribution är på väg att försvinna. Sociala medier som bloggar, wikis, Youtube, Flickr osv. präglar den nya mediekommunikationen och påverkar konsumenternas medieanvändning och medieval på ett komplext sätt.

²⁶

Masspubliken är enligt Hvitfelt och Nygren på väg att försvinna. Tiden då alla tittade på en eller två public service-kanaler och läste den dominerande dagstidningen är förbi. Det ökade utbudet av medier och den nya tekniken har enligt Hvitfelt och Nygren gjort att TV-publiken har delats in efter demografiska aspekter. De menar även att tidningsläsningen har blivit mindre allmän och läsare nu delas upp mellan dem som läser gratistidningar och de som läser betalda kvalitetstidningar. Fragmenteringen av mediepubliken menar de även kan bidra till en fragmentering av den offentliga sfären. När vi inte längre tar del av samma information, när våra gemensamma referensramar blir mindre och mediernas sammanhållande effekt på samhället minskar är det risk för att kunskapsklyftorna ökar.

²⁷

Vi vill genom vår forskning ta reda på om det finns någon gemensam mediekanal för unga förstagångsväljare där de kan ta del av politisk information.

De tyska forskarna Winfried Schulz, Reimar Zeh och Oliver Quiring tror att det är svårare att nå ut med politisk information i TV-mediet nu än på tiden då public service hade monopol.

1990 ökade underhållsorienterade tittare och informationsorienterade tittare minskade i proportion till dem. Men samtidigt beskriver de att TV-mediet lättare kan fånga upp politiskt ointresserade människor eftersom de ofta är mer attraherade av TV än tidningar och

kampanjmaterial.

²⁸

De tror inte nödvändigtvist att en fragmentering av TV-publiken leder till en fragmentering av den offentliga sfären. De hävdar genom sin forskning att TV-mediet fortfarande är det ledande kampanjmediet och att stora medie-event fortfarande attraherar en

25 Hvitfelt, H., Nygren, G. (2008) Sid. 52-53.

26 Ibid, sid. 213-214.

27 Ibid, sid. 24.

28 Schulz, W., Zeh, R. & Quiring, O. (2005) Sid. 65.

stor publik.

²⁹

Vi vill se om TV:n är ett starkt medium för politisk information även för våra unga respondenter.

3.3 Medier och politisk information

Schulz, Zeh och Quiring har jämfört olika val från Tyskland och jämfört statistik över vilken informationskälla som har varit det främsta för att ge människor politisk information.

Eftersom Tyskland ligger nära Sverige både geografiskt och kulturellt är det inte orimligt att det ser liknande ut även i vårt land. Det har jämfört åren 1961, 1965, 1969, 1987, 1990 och 1995. Konversation med familj och vänner har en tydligt underordnad betydelse för politisk information i jämförelse med traditionella massmedier. Politisk information från vänner och familj har legat runt 10-20 procent från 1961-1995. Nyhetstidningar har stigit som politisk informationsbärare till publiken från drygt 40 procent år 1961 för att nå en bit över 60 procent år 1990. 1995 sjönk siffran något, till exakt 60 procent. Radion stod 1995 för knappt 40 procent av den politiska informationen till väljare i Tyskland medan TV låg på knappt 70 procent samma år. TV mediet hade gjort ett tapp på hela 10 procentenheter från 1990 då det låg på 80 procent.

³⁰

Inför valet till Bundestag år 2002 angav 56 procent att TV var det främsta mediet för deras information om kampanjen. 25 procent följde kampanjen genom tidningar, 8 procent genom radio och endast 3 procent uppgav att de följde den genom internet.

³¹

Eftersom undersökningen bara stäcker sig fram till 1995 är det intressant att se hur fördelningen ser ut idag, i Sverige, med de sociala mediernas intåg.

3.3.1 Sociala mediers inverkan på politiska val

Nic Newman har undersökt vilken roll sociala medier och digitala medier hade under valet i Storbritannien 2010. Storbritannien ligger nära Sverige både kulturellt och geografiskt och det är därför intressant om resultatet skulle kunna se ungefär likadant ut i Sverige.

Newman ställer sig frågan om sociala medier kan engagera gruppen 18-24-åringar politiskt, denna grupp där färre än 40 % röstade under valet 2005. Newman har undersökt vilka medier som användes av ungdomarna för informationshämtning om valet, och resultatet blev:

Nyhetssajter på internet 89 %, TV 81%, dagstidningar

29 Schulz, W., Zeh, R. & Quiring, O. (2005) Sid. 68.

30 Ibid, sid. 63-64.

31 Ibid, sid. 66.

59 % (det höga resultatet tror Newman beror på att många läser tidningarnas nätupplagor), sociala medier 57 %, officiella (t.ex. politiska partier) 39 %, radio 27 %, flygblad 21 %, affischer 20 %.

³²

. I Newmans undersökning visade det sig att unga i större utsträckning än äldre använde sig av sociala medier i valet. På exempelvis Facebook diskuterade de politik, vilket parti de skulle lägga sin röst på och blev medlemmar i olika fanklubbar.

³³

Newman har även undersökt vilken faktor som var viktigast för att avgöra vilket parti 18–24-åringarna röstade på, och resultatet blev: TV-debatter 30 %, dagstidningar 11 %, TV:s nyhetsbevakning 10 %, familjen 12 %, sociala medier 5 %, vänner 4 %, flygblad 3 %, radio 1 %, övrigt 23

%.

³⁴

De som valde att rösta i valet 2010 i åldersgruppen 18-24 ökade med 7 % från valet 2005.

Detta är enligt Newman svårt att säga om det beror på de sociala mediernas inverkan. Klart är i alla fall att en fjärdedel av de unga kommenterade valet i något socialt medium.

³⁵

Generationen 18–24-åringar använder sig enligt Newman både av TV och sociala medier. De kollar på stora TV-debatter och får 90 % av sin politiska information online. De läser sällan en fysisk nyhetstidning eller lyssnar på radio för att få information.

³⁶

3.3.2 Förstagångsväljare förr i tiden

Forskaren Elsie Axelssons studie Dags att lyssna på förstagångsväljarna (1989) behandlar hypotesen huruvida förstagångsväljarna styrs av trend, tradition eller övertygelse när de ska rösta i riksdagsval. Studien grundar sig på en enkätundersökning Axelsson gjorde med 1119 respondenter, 524 kvinnliga och 595 manliga, som vid tidpunkten för studien studerade vid Stockholms gymnasieskolor. Vi är medvetna om att denna studie kan ses som åldrad då forskning rörande förstagångsväljare finns att ta del av som är betydligt nyare.

³⁷

Vi anser dock att denna studie för oss är intressant att ta med då den tillåter oss att jämföra vårt resultat med Axelssons. En av de inledande frågorna i Axelssons frågeformulär var ”Vet du ungefär var du står politiskt?”.

³⁸

Vi har ställt samma fråga och ämnar då göra en jämförelse för att se

32 Newman, N. (2010) Sid. 45.

33 Ibid, sid. 46.

34 Ibid, sid. 47.

35 Ibid, sid. 49.

36 Ibid, sid. 51.

37 Se till exempel: Buchheim, V. & Hedlund, J. (2010)., Rothman, S. (2009)., Rehnström, C. (2008)., Kyrk, W. & Persson, D. (2006)

38 Axelsson, E. (1989) Sid. 13-24.

huruvida unga förstagångsväljare 1988-89 ansåg sig säkrare i sitt politiska ställningstagande gentemot i dag.

I Axelssons studie framgår det att majoriteten av respondenterna, 83 %, hade kommit fram till ett politiskt ställningstagande även om många känner en viss osäkerhet. 65 % av dem som visste var de stod svarar att de kommit fram till beslutet på egen hand. Osäkerheten, menar Axelsson, grundade sig i det system som öste politisk propaganda över förstagångsväljarna veckorna innan valet. Förstagångsväljarna skulle redan läsåret innan fått möjlighet att

repetera sina kunskaper om de politiska partierna och på så sätt kunna sålla propagandan från de faktiska budskapen. Detta skulle leda till att kunskapen inte blev ytlig och att instabiliteten i just denna väljargrupp inte förstärktes ytterligare.

³⁹

Vidare kommer hon fram till att de förstagångsväljare som hade en någorlunda klar bild över sitt politiska ställningstagande hade fått den politiska informationen som krävdes för att komma fram till detta beslut från

massmedier, offentliga debatter och TV-debatter samt partiernas egna program.

⁴⁰

Flertalet sa att de också influerats av familjens traditioner i den politiska världen samt att kompisar, syskon och övrig släkt påverkade deras politiska ståndpunkt. Av de respondenter som svarade att de inte visste var de stod politiskt svarade den övervägande delen, 85 %, av dessa att det berodde på ointresse. Andra faktorer var att politik bedömdes som stressigt, tråkigt, struligt, lögnaktigt och meningslöst.

⁴¹

3.3.3 Mobiliseringseffekter

Jesper Strömbäck, professor i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap, skriver i boken Väljarna, partierna och medierna att under valrörelsen 2006 så ökade såväl nyhetskonsumtionen som det politiska intresset hos det svenska folket. Valrörelser motiverar följaktligen publiken att engagera sig politiskt i en större utsträckning än om det inte skulle vara valår. I Strömbäcks undersökning framkommer också att politiska diskussioner dock inte ökar nämnvärt under valrörelser men valets utgång anses däremot viktigare och viktigare ju längre en valrörelse fortskrider.

⁴²

Dessa kampanjeffekter får också stöd från tidigare

forskning.

⁴³

39 Axelsson, E. (1989) Sid. 7-12.

40 Axelsson, E. (1989) Sid. 12.

41 Ibid, sid. 13-24.

42 Strömbäck, J. (2009) Sid 231-237.

43 Se till exempel: Holmberg, S. (1994)., Strömbäck, J. & Johansson, B. (2007)

4. Metod

I detta kapitel motiverar vi vårt val av metod, urval av kommuner, skolor och respondenter.

Vi beskriver vårt tillvägagångssätt i dessa val med stöd av tillämplig metodlitteratur. I slutet av kapitlet för vi också en diskussion om validitet och reliabilitet samt tar upp vilka

metodproblem vi haft.

4.1 Val av metod

Under diskussionen gällande metodval stod det mellan ett kvalitativt eller kvantitativt tillvägagångssätt. Eftersom vår studie syftar att generera större generell kunskap diskuterade vi tidigt möjligheten att genomföra en kvantitativ frågeundersökning i form av enkäter. Även om enkäter på ett sätt låser respondenterna till att svara på ett speciellt sätt då

enkätformulären kommer att vara strukturerade med fasta svarsalternativ, så anser vi att det är rätt metod att använda oss av då vi inte söker djupare kunskap om varje analysenhets åsikt utan vill undersöka ett större mer bredare spektrum.

⁴⁴

För att hålla svarsfrekvensen så hög som möjligt valde vi att använda oss av en gruppenkät och var också på plats när

respondenterna fyllde i enkäten. På så sätt minskade vi eventuellt bortfall avsevärt och den externa validiteten hölls på en hög nivå.

⁴⁵

För att ytterligare hålla svarsfrekvensen så hög som möjligt formulerade vi frågeformuläret på ett sätt som skulle väcka respondenternas intresse, enkäten gav ett intryck av att vara systematiskt korrekt uppbyggd och väl genomtänkt.

⁴⁶

Vi beaktade respondenternas åldersgrupp i utformningen av enkäten och höll den enkel och lättförståelig. Detta för att personer med utbildning under högskola och universitetsnivå tenderar att svara i mindre utsträckning när frågor blir mer abstrakta och svårförstådda.

⁴⁷

Vi lade stor tyngd på operationaliseringen av syfte och frågeställningar till enkätfrågor vars svar kunde analyseras på ett korrekt sätt.

44 Esaiasson P., Gilljam M., Oscarsson H. & Wängnerud L. (2007) Sid. 262.

45 Ibid, sid. 265.

46 Ibid, sid. 271.

47 Ekström M., & Larsson L-Å,. (2000). Sid. 90.

4.2 Urval

4.2.1 Respondenterna

De respondenter som ingått i studien har varit elever från tredje året på gymnasiet där de flesta precis fyllt 18 år. Vi valde denna åldersgrupp för att de flesta ungdomarna uppnådde rösträttsålder i år och fick rösta för första gången. Vi förväntade oss också att dessa elever var så pass införstådda inom politik att de kunde ta ställning och svara på vår enkät på ett

uppriktigt och ärligt sätt. Vi är endast intresserade av unga förstagångsväljare, de

respondenter som fick rösta för första gången i riksdagsvalet 2010. De som inte hade åldern inne eller inte har varit svenska medborgare tillräckligt länge kommer inte att analyseras. Vi kommer att presentera siffror på hur många dessa var men vi går inte vidare i analysen med dessa. De respondenter som hade rösträtt men valde att inte rösta kommer att ingå i resultatet och analysen. Det kan vara intressant att jämföra de som röstade med dem som inte gjorde det.

4.2.2 Kommuner och skolor

Vi valde fyra gymnasieskolor i kommunerna Jönköping och Sundsvall. Utifrån statistik från Statistiska Centralbyrån gjorde vi en lista med de största kommunerna i Sverige med

undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö

⁴⁸

och valde ut Jönköping och Sundsvall som kommuner att genomföra studien på. Man skulle kunna se detta urval som ett

bekvämlighetsurval fast med en urvalsram.

⁴⁹

Vi är medvetna om att bekvämlighetsurval kan ses som en av de sämre urvalstyperna men vi anser ändå att urvalet passar oss bäst då detta val tillgängliggjorde att vi kunde närvara på plats vid själva undersökningen och därmed förklara hur enkäten skulle fyllas i vilket minimerar bortfallet ytterligare. För att få så stor variation som möjligt valde vi två skolor, en friskola och en kommunal skola i vardera av de två kommunerna. Skolorna valdes utifrån deras programutbud, vi valde att ha skolor som erbjöd såväl teoretiska som praktiska linjer för att få med båda typerna av gymnasieelever.

48 Statistiska centralbyrån, folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2010 http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____252874.aspx

49 Esaiasson P., Gilljam M., Oscarsson H. & Wängnerud L. (2007) Sid. 214.

Jönköping

Jönköping har ett invånarantal på närmare 130 000 och är en utpräglad handels- och utbildningsstad. Jönköpings kommun driver fyra dynamiska gymnasieskolor men har även avtal med gymnasieskolor på andra orter. I Jönköping finns det tio fristående gymnasieskolor med en rad olika inriktningar.

⁵⁰

Sundsvall

Sundsvall är en relativt stor kommun med ungefär 95 000 invånare. Det kommunala gymnasiet heter Sundsvalls gymnasium och har totalt 16 olika program och ett lokalt

program, sammanlagt 20 olika inriktningar. Undervisningsplatserna är utspridda i Sundsvall beroende på vilket program man läser.

⁵¹

I Sundsvalls kommun finns det sex stycken

fristående gymnasieskolor varav Mikael Elias Teoretiska Gymnasium är en av dem. Skolan är relativt liten och erbjuder i nuläget endast Natur- och samhällsvetenskapsprogrammet för sina elever.

⁵²

4.2.3 Enkäten

Liksom de flesta frågeundersökningar kommer vår enkät att vara klart strukturerad i sin uppbyggnad för att senare tillåta oss att föra in resultatet i en databas. Enkäten som

respondenterna kommer att svara på består av 19 stycken frågor med fasta svarsalternativ där respondenten kryssar i det svar som denna anser överensstämmer mest med den egna åsikten.

Fråga 1, 2, 3 och 19 är dock inte fasta då de rör ålder, skola, program samt datum. Vi diskuterade huruvida vi skulle ha frågor med öppna svarsalternativ med valde att inte

använda oss av detta då det skulle krävas även en kvalitativ metod för att analysera svaren.

⁵³

Då vi inte har för avsikt att söka djupgående kunskap så valde vi att enbart använda oss av strukturerade frågor med fasta svarsalternativ.

För att sedan säkerställa att enkäten var tillräckligt tydlig för en tredjeårselev på gymnasiet gjorde vi en pilotstudie med två stycken 18-åringar som fick svara på enkäten. Då dessa kunde svara på enkäten utan problem ansåg vi den tillräckligt tydlig.

⁵⁴

50 http://www.jonkoping.se/

51 http://www.sundsvall.se/

52 http://www.teoretiska.se/kursort_ssvall/kursort_ssvall.html/

53 Trost, J. (2007) Sid. 74-76.

54 Esaiasson P., Gilljam M., Oscarsson H. & Wängnerud L. (2007) Sid. 273.

4.2.4 Klasserna

John Bauergymnasiet, Jönköping

Trampe – Hälsa och idrottsprogram, tredjeårsklass, praktisk linje. Totalt 28 elever, varav 22 närvarade och svarade på enkäten.

Alvida – Samhällsvetenskapligt program, tredjeårsklass, teoretisk linje. Totalt 23 elever, varav 14 närvarade och svarade på enkäten.

Pyret – IT-program, tredjeårsklass, praktisk linje. Totalt 21 elever, varav 13 närvarade och svarade på enkäten.

Erik Dahlbergsgymnasiet, Jönköping

SPAF3C – Samhällsvetenskapligt program, teoretisk linje. Totalt 25 elever, varav 19 närvarade och svarade på enkäten.

OPSP3D – Omvårdnadsprogram, praktisk linje. Totalt 27 elever, varav 26 närvarade och svarade på enkäten.

NVNA3B – Naturvetenskapligt program, teoretisk linje. Totalt 20 elever, varav 16 närvarade och svarade på enkäten.

Sundsvalls Gymnasium, Sundsvall

Teknikprogrammet års 3, praktisk linje. Totalt 15 elever, varav 9 närvarade och svarade på enkäten.

Hantverksprogrammet års 3, praktisk linje. Totalt 22 elever, varav 17 närvarade och svarade på enkäten.

Naturvetenskapsprogrammet års 3, teoretisk linje. Totalt 24 elever, varav 21 närvarade och svarade på enkäten.

Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, Sundsvall

Naturvetenskapsprogrammet års 3, teoretisk linje. Totalt 22 elever, varav 17 närvarade och svarade på enkäten.

Samhällsvetenskapsprogrammet års 3, teoretisk linje. Totalt 19 elever, varav 15 närvarade

och svarade på enkäten.

4.3 Metodproblem

I och med att medier är ett så otroligt vitt begrepp var vi tvungna att begränsa vilka medier som skulle innefattas i vår undersökning. Det blev då kommunikationsmedier i form av massmedier samt sociala medier i form av bloggar, Facebook, Twitter och Youtube. Man hade naturligtvis kunnat både utöka och minska valet av mediekanaler men vi kom fram till att välja just de vi valde då vi ansåg att det var just dessa som ungdomar eventuellt tog del av politisk information ifrån. Att innefatta exempelvis CD-skivor och böcker, som ju också är medier, kändes inte så aktuellt.

Vid urvalet av skolor så hade vi först för avsikt att slumpa fram städer och skolor varpå vi sedan skulle kontakta dem och be om att få genomföra vår undersökning. Detta visade sig vara problematiskt. När vi väl hade genomfört vårt slumpmässiga urval kunde/fick vi av olika anledningar inte genomföra enkäten på skolorna i fråga. Vi kände att vi behövde komma vidare och valde därför städerna vi befann oss i för att lättare få tag på skolor och klasser där vi kunde genomföra undersökningen. För att få en bredd bland våra respondenter valde vi både friskolor och kommunala skolor, teoretiska linjer liksom praktiska. Därför anser vi oss ändå ha fått ett bra urval respondenter och menar att det går att generalisera resultatet till andra unga förstagångsväljare i medelstora städer, likvärdiga Jönköping och Sundsvall.

Ett annat problem som uppstod var att några respondenter hade fyllt i enkäten på ett felaktigt sätt, antingen genom att kryssa i fler svarsalternativ där endast ett skulle fyllas i samt att de valde att inte fylla i alls. Vid dessa tillfällen valde vi att utesluta dessa svar när vi kodade in materialet i vår databas. Eftersom detta inte är något systematiskt fel anser vi inte att det påverkar trovärdigheten i studien.

4.4 Bortfallsanalys

De elva klasser som ingått i studien består av sammanlagt 246 elever. Av dessa var 189 elever närvarande och 187 av dessa fyllde i enkäten. Eftersom det endast var två stycken av 189 som inte fyllde i enkäten anser vi detta marginella bortfallet oväsentligt för vår studie och ingen efterstratifiering kommer genomföras.

⁵⁵

55 Esaiasson P., Gilljam M., Oscarsson H. & Wängnerud L. (2007) Sid. 213

Om alla 246 stycken elever hade närvarat vid stunden för vår undersökning hade 113 stycken varit elever från program med praktisk inriktning och 133 stycken från program med teoretisk inriktning. Av de 189 eleverna som faktiskt närvarade var 87 stycken från program med praktisk inriktning och 102 stycken från program med teoretisk inriktning. Eftersom både de praktiska- och teoretiska programmet representeras av 77 % av eleverna så anser vi att skillnaden i faktiskt närvarande elever inte är viktig för vår studie.

Totalt antal elever

Närvarande i faktiskt antal

Närvarande i procent

Praktisk linje 113 87 77 %

Teoretisk linje 133 102 77 %

Om en respondent har låtit bli att svara på en fråga, eller fyllt i formuläret på ett felaktigt vis har detta svar fått värdet noll och uteslutits ur undersökningen.

4.5 Validitet och reliabilitet

Validitet kan översättas med att de teoretiska definitionerna ska överensstämma med de operationella indikatorerna. Det innebär också att det ska vara en frånvaro av systematiska fel samt att man som forskare undersökt det man säger sig undersöka. Validitet kan också delas in i intern- och extern validitet. Med hög intern validitet innebär det att undersökningen sker på ett tillförlitligt sätt, detta ger då en frånvaro av systematiska fel och vi undersöker således det vi säger oss undersöka.

Om den externa validiteten är hög så innebär detta att man, med resultatet av undersökningen, kan dra allmänna slutsatser. Det betyder alltså att vårt representativa urval är tillräckligt stort för att tala för den population vi ämnat undersöka.

⁵⁶

Vi anser oss ha god intern validitet genom att operationalisera våra frågeställningar till bra frågor i enkäten som ger klara

indikatorer. Under arbetet har vi kontinuerligt gått tillbaka till vår teoretiska utgångspunkt för att försäkra oss om att vi har teoretiskt stöd för vår enkät. För att utforma bra frågor tog vi hjälp av tidigare forskares enkätundersökningar som knöt an till vårt ämne och fick således hjälp därifrån i form av standardiserade fraser och uttryck. För att uppnå god extern validitet måste vi kunna generalisera vårt resultat till en större grupp. Vår undersökning har

56 Esaiasson P., Gilljam M., Oscarsson H. & Wängnerud L. (2007) Sid. 63-66.

generaliserande anspråk och därför valde vi att undersöka två olika medelstora kommuner, olika skolor och olika klasser och program. Vi vet dock att vi inte kan uttala oss om alla förstagångsväljare, eftersom vi bara undersöker tredje årets gymnasieelever, där de flesta är födda 1992. Vår undersökning har som ambition att uttala sig generellt om unga

förstagångsväljare i gymnasieåldern, i medelstora kommuner i Sverige.

Reliabilitet kan förklaras med att mätningen sker på ett trovärdigt sätt vilket skulle ge samma resultat vid en förnyad undersökning. I vårt fall betyder det att vårt mätinstrument är tydligt nog för att respondenterna skulle tolka det likadant vid ett senare tillfälle. För att försäkra oss om detta har vi använt oss av enkla, tydliga frågor i undersökningen vilket ger enkäten en hög standardiseringsgrad då alla respondenter får samma frågeformulär och genom den enkla utformningen så kan vi förvänta oss att de vet vad den handlar om.

⁵⁷

Problematik med detta är dock att man utgår från ett statiskt förhållande, att respondenterna exempelvis agerar precis likadant hela tiden. De skulle då behöva vara i precis samma sinnestillstånd vid de olika tillfällena och att enkäten genomförs på samma plats. Det huvudsakliga är att frågeformuläret är utformat så att respondenterna förstår frågorna och därför lätt kan avgöra hur de ska svara.

⁵⁸

Vi var på plats när enkäten genomfördes och då kunde respondenterna ställa frågor direkt till oss om det var något de undrade.

57 Trost, J. (2007) Sid. 59.

58 Ibid, sid. 64-65.

5. Resultat

I det här kapitlet presenterar vi vårt resultat i form av cirkeldiagram och stapeldiagram kopplat till vårt syfte och våra frågeställningar. Under figurerna presenteras även resultatet i textform.

I enkäten ingick totalt 187 respondenter, 83 män och 104 kvinnor. Av dessa var det totalt 135 som röstade i riksdagsvalet, 60 män och 75 kvinnor.

Män Kvinnor

Sundsvall 32 48

Jönköping 51 56

Totalt 83 104

Av de 52 som inte röstade var 23 män och 29 kvinnor. 40 av respondenterna kunde inte rösta för att de inte hade åldern inne, 3 respondenter var inte/hade inte varit svenska medborgare tillräcklig länge och 1 respondent uppgav inte varför denne inte röstat och därför kan vi med säkerhet inte veta om denne hade rösträtt eller ej varpå denna respondent inte kommer räknas med som förstagångsväljare. 8 respondenter hade rösträtt men valde att inte rösta.

Från och med nu räknar vi bort de respondenter som inte hade rösträtt i riksdagsvalet 2010.

Detta eftersom vi är endast är intresserade av unga förstagångsväljares val av mediekanaler före och under riksdagsvalet 2010. Vårt resultat baseras således på svaren från de 143 respondenter som hade rösträtt. Av dessa röstade 135 stycken och 8 röstade inte. De som valde att inte rösta var 7 män och 1 kvinna. 5,6 % av våra respondenter valde alltså att inte rösta. Vi kommer på grund av att det var så få ickeröstande respondenter inte att lägga så stor vikt vid att jämföra dem mot dem som röstade, eftersom det kan ge en skev bild med så få ickeröstande respondenter.

Om inget annat anges så baseras resultatet i diagrammen på alla 143 respondenter.

Figur 1. Vart fick Du din information om politik och politiska frågor inför riksdagsvalet 2010?

Diagrammet visar att 44,3 % av respondenterna fick sin politiska information från medier.

28,6% svarade att de fick politisk information från samtal med andra människor. 13,6 % genom skolan. 7,1 % genom egna erfarenheter samt 6,4 % svarade att de fick sin politiska information från partierna själva.

Det visade sig vara relativt jämt mellan män och kvinnor som har svarat att medier är deras

huvudsakliga politiska informationskälla. Fler kvinnor än män uppger att de fått sin politiska

information från skolan och fler män än kvinnor fick informationen från partierna själva.

Figur 2. Visste du ungefär vart Du stod politiskt inför riksdagsvalet 2010?

82 % av respondenterna svarade att de visste var de stod politiskt inför riksdagsvalet 2010 medan 18 % svarade att de inte visste var de stod politiskt.

Figur 3. Hur många av TV-debatterna med politikerna följde Du eller såg delar av inför riksdagsvalet 2010?

Diagrammet visar att 36 % svarade att de följde en eller två debatter med politikerna inför

riksdagsvalet 2010. 28 % följde tre till fyra debatter. 14 % svarade att de följde fem till sex

debatter och 5 % följde sju eller fler. 17 % uppger att de inte följde några alls.

Figur 4. Hur intresserad är Du av politik?

Figuren visar att respondenternas intresse för politik ökade inför riksdagsvalet 2010. I allmänhet svarade 50 % att de är mycket intresserade eller ganska intresserade av politik och 50 % svarade att de inte är särskilt intresserade eller inte alls intresserade. Inför riksdagsvalet 2010 uppger dock 65 % av respondenterna att de var mycket intresserade eller ganska

intresserade av politik medan 35 % svarade att de inte var särskilt intresserade eller inte alls

intresserade av politik.

Figur 5. Hur ofta tog Du del av politisk information från medierna innan och under riksdagsvalet 2010?

Varje dag Fem - sex Tre - fyra En - två Mer sällan Aldrig

TV 14,1% 13,4% 23,2% 25,4% 19,0% 4,9%

Radio 5,2% 5,2% 14,9% 15,7% 23,9% 35,1%

Rikstäckande

morgontidningar 6,5% 10,1% 12,9% 20,1% 23,7% 26,6%

Gratistidningar 0,7% 5,1% 5,9% 13,2% 37,5% 37,5%

Lokala morgontidningar 9,0% 7,5% 18,7% 19,4% 23,9% 21,6%

Kvällspress 5,9% 8,1% 11,8% 25,0% 22,8% 26,5%

Tidningar på Internet 10,4% 13,3% 18,5% 16,3% 23,0% 18,5%

Facebook _{6,7% 4,4% 11,9% 15,6% 26,7% 34,8%}

Twitter 0,0% 0,7% 1,5% 2,2% 13,2% 82,4%

Youtube 0,7% 1,5% 4,4% 6,6% 24,3% 62,5%

Bloggar 2,2% 4,4% 5,9% 8,8% 19,1% 59,6%

Övrigt 6,3% 0,8% 5,5% 13,3% 21,1% 53,1%

Respondenterna svarade att de ansåg att TV var det dominerande mediet för politisk information inför riksdagsvalet 2010. 28 procent använde sig av TV varje dag eller fem till sex gånger i veckan och 49 % använde sig av TV tre till fyra eller en till två gånger i veckan.

Tidningar på Internet var också populära för att hämta politisk information, 24 % av

respondenter använde sig av nättidningar varje dag eller fem till sex gånger i veckan. 35 %

använde sig av nättidningar tre till fyra eller en till två gånger i veckan. Sociala medier som

Twitter, Youtube och bloggar användes inte särskilt mycket. Facebook användes mest av de

sociala medierna, 11 % svarade att de hämtade politisk information från Facebook varje dag

eller fem till sex gånger i veckan. 27,5 % använde sig av Facebook tre till fyra eller en till två

gånger i veckan.

Figur 6. Politisk information från medierna minst en gång i veckan.

Figuren visar att 76 % av respondenterna fick politisk information från TV en till sju dagar i

veckan medan 24 % tog del av politisk information från TV mer sällan än en gång i veckan

eller aldrig. 59 % använde Tidningar på Internet för politisk informationshämtning en till sju

dagar i veckan och 41 % tog del av politisk information mer sällan än så eller aldrig. 39 % av

respondenterna tog del av politisk information på Facebook en till sju dagar i veckan.

Figur 7. Vilket av följande medier anser Du var viktigast för Din politiska information till riksdagsvalet 2010?

Figuren visar att 70 % av respondenterna ansåg att TV var det viktigaste mediet för politisk

information inför riksdagsvalet 2010. 49 % av respondenterna tyckte att valdebatter på TV

var viktigast för deras politiska information och 21 % tyckte nyhetssändningar. 9 % ansåg att

tidningar på Internet var viktigast och 2 % svarade att Facebook var det viktigaste mediet för

att få politisk information. Twitter och bloggar fick båda 0 % och visas därför inte i figuren.

Figur 8. Vilket av följande medier anser Du påverkade Dina politiska åsikter inför riksdagsvalet 2010?

Påverkade mina åsikter mest

Påverkade mina åsikter minst

Viktigaste för att avgöra vilket parti jag röstade

på

TV (nyhetssändningar) 17,5% 5,3% 17,6%

TV (valdebatter) 46,9% 5,3% 47,1%

Radio 0,7% 24,8% 0,7%

Rikstäckande

morgontidningar 0% 3,8% 0%

Gratistidningar 0% 15% 0%

Lokala morgontidningar 2,8% 4,5% 2,2%

Kvällspress 3,5% 9% 1,5%

Tidningar på Internet 5,6% 3% 5,9%

Facebook 1,4% 8,3% 1,5%

Twitter 0% 13,5% 0%

Youtube 0,7% 3% 2,9%

Bloggar 0,7% 4,5% 0,7%

Inget av ovanstående 20,3% 0% 19,9%

Figur 8 visar att 64 % av respondenterna ansåg att TV påverkade deras politiska åsikter mest.

65 % av respondenterna tyckte att TV var det viktigaste mediet för att avgöra vilket parti de röstade på. 6 % uppger att tidningar på Internet påverkade deras åsikter mest och 6 % tyckte att tidningar på Internet som var det viktigaste mediet för att avgöra vilket parti de röstade på i riksdagsvalet. 25 % av respondenterna svarar att radio påverkade deras åsikter minst.

Värt att poängtera är att vi endast mätt upplevd påverkan och inte faktisk påverkan.

6. Analys

I detta kapitel analyserar vi resultatet i relation till de teoretiska utgångspunkterna vi presenterade i teorikapitlet. I nästa kapitel svarar vi på våra frågeställningar.

Vårt resultat visar att TV var det viktigaste mediet för respondenterna i deras politiska informationshämtning inför riksdagsvalet 2010. Figur 3 visar att 83 % följde någon av TV- debatterna med politikerna inför valet. Enligt figur 6 tog 76 % av respondenterna del av politisk information genom TV minst en gång i veckan. 70 % av respondenterna ansåg att TV (valdebatter och nyhetssändningar tillsammans) var det viktigaste mediet för deras politiska information till riksdagsvalet 2010, enligt figur 7. Figur 8 visar att 64 % tyckte att TV (valdebatter och nyhetssändningar tillsammans) påverkade deras politiska åsikter mest och nästan lika många tyckte att TV var det mediet som var viktigast för att avgöra vilket parti de röstade.

Som vi såg i teoridelen hävdar de tyska forskarna Schulz, Zeh och Quiring att TV-mediet lättare kan fånga upp politiskt ointresserade människor eftersom de ofta är mer attraherade av TV än tidningar och kampanjmaterial. Figur 4 visar att 6 % är mycket intresserade av politik, 44 % är ganska intresserade, 43 % är inte särskilt intresserade och 7 % är inte alls

intresserade. Vi kan också se att intresset för politik ökade under riksdagsvalet. Även om intresset inte var skyhögt bland våra respondenter så visste 82 % ungefär vart de står politiskt inför riksdagsvalet 2010. Det är samma siffra som i Elsie Axelssons studie Dags att lyssna på förstagångsväljarna (1989) där 83 % av respondenterna hade kommit fram till ett

ställningstagande, se figur 2.

Respondenterna lockades mer av TV eftersom detta medium tenderar att locka dem som inte har så stort intresse av politik, detta i enlighet med Schulz, Zeh, och Quiring påstående. I deras forskning hävdar de att TV-mediet fortfarande är det ledande kampanjmediet och att stora medieevent fortfarande attraherar en stor publik. Det stämmer bra överens med våra respondenter, som uppger att TV var det viktigaste mediet för deras politiska information.

Uses and Gratificationns-teorin antar att publiken aktivt söker ut medier på ett målinriktat sätt

som tillfredställer deras behov. Människor använder alltså medier för att tillfredställa vissa

behov vilket innebär att medierna konkurrerar mot andra informationskällor om att

tillfredställa publiken. En av de fyra punkterna McQuail och hans kollegor kom fram till 1972 som de viktigaste sakerna människor vill få ut av medierna för att tillfredställa sina behov är bevakning: olika former av informationssökande och informationshämtning. Vi ser i vårt resultat att TV är det mediet som används mest för politisk informationshämtning av respondenterna. Detta beror enligt Uses and Gratifications-teorin på att det ger mest tillfredställelse. Att se på TV kan ses som mer passivt än att läsa en tidning eller söka information på nätet. Det kan vara en av anledningarna till att TV tillfredställer våra

respondenters behov i större utsträckning än till exempel tidningar, bloggar och twitter, där läsaren måste koncentera sig och aktivt läsa istället för att bli servad som på TV.

Enligt Hvitfelt och Nygren är masspubliken nästan borta, tiden då alla tittade på samma publik service-kanaler är förbi. De menar att TV-publiken har delats in efter demografiska aspekter och att fragmenteringen av mediepubliken kan leda till att kunskapsklyftorna ökar.

Vincent Price uttrycker också denna oro. Han menar att det inte längre finns ett självklart offentligt rum att föra samhällsdebatten i. Publiken är fördelad över ett så stort antal olika kanaler och om det inte längre finns ett centralt ställe för publiken att få sin politiska information ifrån så kan det offentliga rummet fragmentiseras. Enligt Teljas, Jonsson och Enlund är dagspressen, radio och TV:s monopolställning gällande informationsdistribution är på väg att försvinna. De menar att sociala medier som bloggar, wikis, YouTube, Flickr osv.

präglar den nya mediekommunikationen.

Visst ser vi att det finns en fragmentering mellan olika mediekanaler i vårt resultat, men vårt resultat visar klart att TV som mediekanal för politisk information är väldigt starkt i

förhållande till de sociala medierna. Genom TV kan unga förstagångsväljare få gemensamma

referensramar och därför behöver inte kunskapsklyftorna öka. Vi ser i figur 7 att 49 % av

respondenterna ansåg att valdebatterna på TV var viktigast för deras politiska information,

och 21 % tyckte att det var nyhetssändningar. Långt efter ligger tidningar på Internet med

9 %. Det här resultatet visar att det fortfarande finns en stark gemensam kanal där våra

respondenter kan få gemensam politisk information. TV som traditionellt massmedium är

störst och konkurrensen från internet och sociala medier tycks inte vara särskilt stark vad

gäller politisk information till unga förstagångsväljare i Sverige. Nyhetssändningarna på TV

och valdebatterna i synnerhet är de viktigaste mediekanalerna för politisk information bland

våra respondenter. Trots att det finns väldigt många TV-kanaler så kan man se att TV blir ett

gemensamt offentligt rum för de flesta av våra respondenter där de får gemensamma

referensramar genom nyhetssändningar och valdebatter. Det här går i enlighet med Schulz, Zeh och Quirings forskning där de menar att TV fortfarande kan locka en masspublik. Det stämmer också överens med deras forskning där de jämfört olika val i Tyskland. TV har varit det främsta mediet för kampanjinformation, och det ser vi att det är även bland våra

respondenter.

1995 var det bara 3 % i Tyskland som uppgav att de följde valkampanjen genom internet. Det har hänt en hel del i utvecklingen sedan dess, bland annat har sociala medier har gjort intåg.

Därför fick Nic Newman som undersökt valet i Storbritannien 2010 fram ett helt annat resultat vad gäller internet som informationskälla. De medier som ungdomarna använde för informationshämtning om valet var: nyhetssajter på internet 89 %, TV 81 %, dagstidningar 59 %, sociala medier 57 %, radio 27 %. Det som är intressant här är att TV:n även är ett starkt medium i Storbritannien för ungas politiska information. Nyheter på Internet verkar dock vara populärare för unga i Storbritannien än för våra respondenter. 59 % av våra respondenter fick politisk information från nättidningar minst en gång i veckan. Sociala medier var populära för politisk information i Storbritannien. Bland våra respondenter var Facebook den populäraste mediekanalen av de sociala medierna, 39 % använde sig av det minst en gång i veckan för att få politisk information, enligt figur 6. Samma figur visar att 21 % av våra respondenter fick politisk information från bloggar minst en gång i veckan.

Motsvarande siffra för Youtube var 13 % och Twitter på bara 4 %.

Newman undersökte också vad som var det viktigaste för att avgöra vilket parti de unga väljarna röstade på, och resultatet var TV-debatter 30 %, dagstidningar 11 %, TVs

nyhetsbevakning 10 %, familjen 12 %, sociala medier 5 %, vänner 4 %, flygblad 3 %, radio 1

%, övrigt 23 %.

⁵⁹

Även våra respondenter tyckte att TV-debatter hade starkast inverkan på vilket parti de röstade på. Figur 9 och tillhörande tabell visar att 47 % valde TV-debatter som det medium som var viktigast för att avgöra vilket parti de röstade på. Generationen 18–24- åringar använder enligt Newman både TV och sociala medier. De ser på stora TV-debatter och får 90 % av sin politiska information online. De läser sällan en fysisk nyhetstidning eller lyssnar på radio för att få information. Våra respondenter får mycket av sin politiska

information online, men än är det TV som är störst bland våra respondenter. Vidare läser våra respondenter ganska mycket tidningar, 55 % fick politisk information från lokala

59 Newman, N. (2010) Sid. 47.

morgontidningar minst en gång i veckan och 51 % från kvällstidningar. Gratistidningar var inte lika populära för politisk information, 25 % uppger att de fick politisk information från gratistidningar minst en gång i veckan, se figur 6. Att de inte lyssnar så ofta på radio för att få politisk information stämmer ganska bra överens med våra respondenter. 41 % fick politisk information minst en gång i veckan, och 59 % fick alltså politisk information från radion mer sällan eller aldrig. På frågan vilket medium som var viktigast för respondenternas politiska information svarade knappt 1 % radion. Inte heller morgontidningar verkar spelat så stor roll, endast 4 % angav lokala morgontidningar som det viktigaste mediet för politisk information, se figur 7.

Som presenterats i teorikapitlet så gjorde valrörelsen inför valet 2006 att folkets politiska intresse ökade och var större än under en mellanvalsperiod. Detta kan även vi konstatera i vår undersökning där figur 4 visar att respondenternas intresse för politik i allmänhet ligger på 50

% medan deras politiska intresse inför valet 2010 var

65 %.

7. Slutsats

I detta kapitel svara vi på frågeställningarna vi ställde i början på uppsatsen. För tydlighets skull svarar vi direkt och kortfattat under varje fråga.

Ifrån vilka massmedier och/eller sociala medier tog unga förstagångsväljare del av politisk information under riksdagsvalet 2010?

Det medium som förstagångsväljare i gymnasieåldern tog del av politisk information ifrån mest var TV. I fallande ordning kommer sedan tidningar på Internet, lokala morgontidningar, kvällspress, rikstäckande morgontidningar, radio, Facebook, övrigt, gratistidningar, bloggar, Youtube och sist Twitter.

TV var det viktigaste mediet för unga förstagångsväljares politiska information till riksdagsvalet 2010.

Finns det någon gemensam kanal där unga förstagångsväljare tar del av politisk information?

Ja, det finns fortfarande en relativt stark gemensam kanal, TV-mediet och då främst

valdebatter. Valdebatter var allra viktigast för unga förstagångsväljares politiska information till riksdagsvalet 2010. Det är också valdebatter som de unga förstagångsväljarna själva tror påverkade deras politiska åsikter och deras slutgiltiga röst mest.

Är det fortfarande de traditionella massmedierna som unga människor hämtar sin politiska information från?

Ja, det är de traditionella medierna som är viktigast, i synnerhet TV. Traditionella medier kan därför ses som viktigare för unga väljare än sociala medierna när det gäller politisk

information. De sociala medierna har inte lyckats gå om de traditionella medierna, men

Facebook ser vi är den starkaste kandidaten. Twitter verkar inte ha slagit igenom alls bland de

unga väljarna och var det mediet som användes minst.

8. Egen diskussion

Syftet med denna studie är att undersöka från vilka mediekanaler förstagångsväljare tog del av politisk information inför riksdagsvalet 2010 och vidare att undersöka huruvida unga människor tycker att de traditionella massmedierna uppfyller deras behov när det kommer till politisk information, speciellt i relation till uppkomsten av sociala medier.

Som vi fastslår redan i inledningen så har såväl det svenska som det globala medielandskapet onekligen förändrats markant de senaste decennierna. Internets genomslag under framförallt 90-talet kom att tillåta en enkel och otroligt effektiv kommunikationsmöjlighet att sprida information till en bred publik. Vi tycker det är intressant att ha med dessa kanaler eftersom just Internet och sociala medier är ett relativt ungt fenomen. Det intressanta är också att Internet som kommunikationskanal snabbt har applicerats av såväl nyhetsmedier som politiska partier.

Något som vi tycker är värt att ta upp är användningen av sociala medier, då främst Facebook och bloggar, som kanaler för politisk information. Det intressanta med utvecklingen emot dessa sociala medier är att det inte finns något som garanterar att informationen som förmedlas är sann. Det finns inget kontrollorgan liknande mass- och etermediers

gatekeepingprocess. Detta skulle kunna leda till att felaktig och osann information används i propagerande syfte med resultatet att en väldigt stor publik tar del av informationen. Enligt Uses and Gratification så väljer publiken aktivt medier som tillfredställer deras behov. Om ungdomar, som tillbringar mycket tid på sociala medier som bloggar och mötesplatser som Facebook, väljer dessa kanaler, medvetet eller omedvetet så kan detta få konsekvenser att de får felaktig politisk information i form av propaganda. Om man sedan antar att unga

människor är mer mottagliga för sådan kampanjreklam så ökar problematiken.

Vi anser att vårt resultat kan generaliseras till en större grupp unga förstagångsväljare eftersom vi har gjort undersökningen i två olika medelstora kommuner, i både friskolor och kommunala skolor och blandat respondenter från klasser med både teoretiska och praktiska inriktningar. Således anser vi oss ha en bra miniatyrkopia av förstagångsväljare i

gymnasieåldern i allmänhet.

8.1 Framtida forskning

Som förslag till framtida forskning föreslår vi att man undersöker vilka medier unga

förstagångsväljare använder sig av i kommande riksdagsval. Vi tror att sociala medier, och då främst Facebook kommer att stå sig starkare i framtiden. Det skulle även vara intressant att se om tidningsläsningen har sjunkit till nästa val eller om den står sig på ungefär samma nivå.

Och kommer TV fortsätta att vara det starkaste kampanjmediet eller kommer dess position att hotas? Det skulle även vara intressant att undersöka vad unga använder de olika medierna till.

Vi har avgränsat oss till att undersöka enbart vilka medier de får politisk information ifrån,

men vi välkomnar en större undersökning där man kan se ett bredare resultat.

9. Källor

Tryckta källor

Axelssons, E. (1989) Dags att lyssna på förstagångsväljarna. Gummessons Tryckeri AB, Falköping.

Baran, S. & Davis, D. (2009) Mass Communication Theory: Foundations, Ferment, and Future. Wadsworth.

Buchheim, V. & Hedlund, J. (2010) Unga väljare & Engagemang. Stockholms Universitet.

Crossley, N., Roberts, J. M. (Red.) (2004) After Habermas – New perspectives on the public sphere. Blackwell Publishing, Oxford.

DeFleur, Melvin L. — Ball-Rokeach, Sandra. (1989) Theories of mass communication, White Plains, NY: Longman.

Ekström M. & Larsson L-Å. (2000) Metoder i kommunikationskunskap. Studentlitteratur, Lund.

Habermas, J. (2003) Borgerlig offentlighet. Fjärde upplagan, Arkiv, Lund.

Hadenius, S., Weibull, L. & Wadbring I. (2008) Massmedier – Press, radio och tv i den digitala tidsåldern. Nionde upplagan, Ekerlids Förlag, Stockholm.

Holmberg, S. (1994) Partierna vi tycker bäst om i valtider. i Sören Holmberg & Lennart Weibull (red.) Vägval. SOM-institutet, Göteborg.

Hvitfelt, H. & Nygren, G. (red.) (2008) På väg mot medievärlden 2020 – Journalistik, teknik,

marknad. Upplaga 4:3, Studentlitteratur, Lund.

Katz, E., Blumer, J. G., & Gurevitch, M. (1974) Utilization of mass communication by the individual. I: J. G. Blumler & E. Katz (Eds.), The uses of mass communications: Current perspectives on gratifications research. SAGE, London.

Kyrk, W. & Persson, D. (2006) Förstagångsväljare i Karlskrona – socialisationens betydelse för individen. Blekinge Tekniska Högskola.

McQuail, D. (2010) Mass Communication Theory. Upplaga: 6, SAGE, London.

Nord, L. & Strömbäck, J. (2009) Väljarna, partierna och medierna – En studie av politisk kommunikation i valrörelsen 2006. SNS Förlag, Stockholm.

Ohlsson, J. (1999) Lokala medier, publik och politik. i Den svala demokratin. Håkan Hvitfelt och Lauri Karvonen (red.) Demokratiinstitutet.

Petersson, O., Djerf-Pierre, M., Sören, H., Strömbäck. J. & Weibull, L. (2006) Demokratirådets rapport 2006 – Mediernas valmakt. Första upplagan, SNS Förlag, Stockholm.

Rehnström, C. (2008) Politisk identifikation som funktion av ålder och tid på Internet.

Mälardalens högskola.

Rothman, S. (2009) Valkampanjer, sociala medier och unga väljare. Uppsala Universitet.

Rubin, A. (2009) “Uses and Gratifications: An evolving Perspective of Media Effects” i The Sage Handbook of Media Processes and Effects. Nabi, R., Oliver M B (red). Los Angeles:

Sage.

Schulz, W., Zeh, R. & Quiring, O. (2005) Voters in a changing media environment: A data-

based retrospective on consequences of media change in germany. European Journal of

Communication March 2005 20: 55-88.