S
AHLGRENSKA AKADEMININSTITUTIONEN FÖR
VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA
A TT KOMMA IN I DEN NYA YRKESROLLEN
- E RFARNA
OPERATIONSSJUKSKÖTERSKORS
UPPLEVELSER AV NYUTEXAMINERADE OPERATIONSSJUKSKÖTERSKORS
KOMPETENS
Christian Björnholdt Böll Therese Elola
Uppsats/Examensarbete: 15 hp
Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård/ Examensarbete i omvårdnad
Nivå: Avancerad nivå
Termin/år: VT2017
Handledare: Monica Pettersson Examinator: Ingalill Koinberg
Titel:
Titel:
Att komma in i den nya yrkesrollen – Erfarna
operationssjuksköterskors upplevelser av nyutexaminerade operationssjuksköterskors kompetens
To enter the new professional role – The experienced operating room nurses perception of the newly graduated operating nurses competence
Uppsats/Examensarbete: 15 hp
Program och/eller kurs:
Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård/ Examensarbete i omvårdnad
Nivå: Avancerad nivå
Termin/år: VT2017
Handledare: Monica Pettersson
Examinator: Ingalill Koinberg
Nyckelord: Operationssjuksköterska, upplevelse, bedömning, kompetens, nyutexaminerad.
Sammanfattning
Bakgrund: Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård är en skyddad
specialistbeteckning enligt Socialstyrelsen. Operationssjuksköterskan innehar en hög kompetens och är verksam inom den perioperativa vården. En kompetensbeskrivning har utarbetats av Riksföreningen för operationssjukvård och Svensk sjuksköterskeförening. Det finns en nationell utbildningsplan med angivna mål som en nyutexaminerad
operationssjuksköterska ska ha uppnått vid avslutad utbildning. Den nyutexaminerade går enligt Benner igenom fem olika stadier i sin yrkesutveckling mot att bli en expert inom sitt kompetensområde.
Syfte: Att beskriva erfarna operationssjuksköterskors upplevelser av de nyutexaminerade operationssjuksköterskornas kompetens.
Metod: Sex stycken operationssjuksköterskor intervjuades och den insamlade datan analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna är anställda
operationssjuksköterskor på ett universitetssjukhus i Västsverige och har arbetat minst fem år samt har erfarenhet av att handleda och introducera nyutexaminerade kollegor.
Resultat: Under studien framkom tre övergripande kategorier med tre tillhörande
subkategorier var. Kategorierna är: Ny kunskap skapar möjligheter, Att ha det i sig och Nya rollen.
Slutsats: Resultatet tyder på att det generellt finns en upplevelse bland de erfarna
operationssjuksköterskorna att de nyutexaminerade operationssjuksköterskorna har goda teoretiska kunskaper men bristande praktiska färdigheter, att de tillför ny kunskap till verksamheten samt att personligheten och tidigare erfarenheter har betydelse för
kompetensen. Kompetensutvecklingen sker genom ett kontinuerligt lärande på plats. De nyutexaminerades kompetens kan användas till att utveckla rutiner och bedriva
förbättringsarbeten.
Nyckelord: Operationssjuksköterska, upplevelse, erfaren, bedömning, kompetens, nyutexaminerad.
Abstract
Introduction: Specialist nurse is a protected professional title according to the National Board of Health and Welfare. The operating room nurse has a high level of competence and works within the perioperative care. A description of competence has been prepared by the Swedish Operating Room Nurses Association and the Swedish nursing association. There is a national curriculum with set goals that the newly graduated operating room nurse must attain in order to graduate. The newly graduated is according to Benner going through five stages on the way to become an expert within the area of competence.
Aim: To describe the perception of the newly graduated operating room nurses from the experienced operating room nurses point of view.
Method: Six participants were interviewed and this data was analyzed by using a qualitative content analysis. The participants were all employed operating room nurses in a university hospital in the western part of Sweden, had worked for at least five years and had experience in tutoring and mentoring newly educated colleagues.
Results: During this study three main categories were identified with three subcategories each. The categories were: New knowledge creates opportunities, To have it in you and The new roll.
Conclusion: The result suggests that there is generally an experience among experienced operating room nurses that the newly graduated operating room nurses have good theoretical knowledge but lack of practical skills, that they contribute with new knowledge and that personality and previous experiences have an impact on the skills. Competence development takes place through continuous learning on-site. The competence of the newly graduated may be used to develop new routines and implement improvements.
Keywords: Operating room nurse, experience, experienced, assessment, competence, newly graduated
Förord
Författarna vill börja med att tacka deltagarna i studien samt verksamhets- och enhetschef som har gett sitt samtycke till att vår studie fått genomföras hos dem. Stort tack till er alla och till vår handledare Monica Pettersson för allt stöd och vägledning under vårt arbete med denna magisteruppsats.
Tack!
Innehållsförteckning
Inledning 1
Bakgrund 2
Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård 2
Utbildningens mål 2
Kompetensbeskrivning för operationssjuksköterskor 3
Teamarbete inom operationssjukvård 4
Från novis till expert 4
Novis 5
Avancerad nybörjare 6
Kompetent 6
Skicklig 6
Expert 7
Problemformulering 7
Syfte 7
Metod 7
Design 7
Urval 8
Datainsamling 8
Dataanalys 9
Forskningsetiska överväganden 10
Resultat 10
Ny kunskap skapar förutsättningar 11
Grundplattformen skapar förutsättningarna 11
Balans mellan teori och praktik 12
Att se med nya ögon 12
Att ha det i sig 13
Att via engagemang vilja prestera 13
Individens personlighet och självsäkerhet skapar olika förutsättningar 13
Att bli en del av teamet och våga ta plats 14
Nya rollen 15
Erfarenhet skapar olika förutsättningar 15
Svårigheter att arbeta produktionseffektivt 16
Strategier för att klara arbetsuppgifterna och det kontinuerliga lärandet 17
Diskussion 18
Metoddiskussion 18
Resultatdiskussion 20
Slutsats 23
Kliniska implikationer 23
Förslag till vidare forskning 24
Arbetsfördelning 24
Referenslista 25
Bilagor
1. Forskningspersonsinformation/Samtyckesblankett 2. Chefsbrev
3. Informationsbrev från Göteborgs universitet 4. Intervjuguide
Inledning
Idag och i framtiden råder och kommer det att råda en personalbrist inom yrket
specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård enligt Statistiska Centralbyrån (2015).
Lärosätena ansvarar för att utbilda operationssjuksköterskor och förbereda dessa för den nya yrkesrollen. Under första tiden handleds och introduceras den nyutexaminerade av en mer erfaren kollega. Då författarna själva snart är nyutexaminerade operationssjuksköterskor väcktes intresset att undersöka hur de erfarna kollegorna ser på de nyutexaminerade kollegornas kompetens och hur redo de upplevs vara att börja arbeta i sin nya yrkesroll.
Bakgrund
Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård
Sjuksköterska är enligt patientsäkerhetslagen (SOFS 2010:659) en skyddad yrkestitel och kräver en legitimation. Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård är en skyddad specialistbeteckning (Socialstyrelsen, 2011), vilket innebär att operationssjuksköterskan innehar en högre kompetens och är verksam inom den perioperativa vården där hen verkar för en god och säker vård där patienten är i centrum enligt patientsäkerhetslagen (SOFS
2010:659). I arbetsuppgifterna ingår det förutom att instrumentera och assistera bland annat att informera och kommunicera med patienter, anhöriga och team-medlemmar, att planera och organisera arbetet inför det kirurgiska ingreppet, att ansvara för hygien och aseptik för att förhindra vårdrelaterade infektioner och att ansvara för medicintekniska produkter
(Riksföreningen för operationssjukvård & SSF, 2011). Att arbeta som
operationssjuksköterska innebär därför ett annorlunda arbete jämfört med att arbeta som grundutbildad sjuksköterska, med nya ansvarsområden och höga krav på bland annat teoretisk och praktisk kunskap hos den nyutexaminerade specialistsjuksköterskan (Bull & Fitzgerald, 2006; Gillespie, Chaboyer, Wallis, Chang & Werder, 2009).
Utbildningens mål
Högskoleförordningen (SFS 1993:100) anger att för att erhålla
specialistsjuksköterskeexamen, oavsett inriktning, ska studenten efter sin examen uppnå de nationella läromålen. Dessa handlar om kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt.
Kunskap och förståelse innebär att studenten ska ha kunskap och insikt i vetenskapen, forskningen, utvecklingsarbetet och den beprövade erfarenheten i det aktuella området samt kunna se samband mellan dessa. Studenten ska även kunna planera, leda och samordna vårdarbetet.
Färdighet och förmåga beskriver att studenten ska kunna identifiera vårdbehov, upprätta en omvårdnadsplan, utvärdera omvårdnadsåtgärder, genomföra och utvärdera hälsofrämjande arbete, bedöma och hantera komplexa situationer, självständigt utföra undersökningar och behandlingar samt visa en vårdpedagogisk förmåga.
Värderingsförmåga och förhållningssätt innebär att studenten ska ha självkännedom och visa en empatisk förmåga, att genomföra bedömningar och åtgärder med en holistisk människosyn utifrån vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter.
Studenten ska dessutom visa ett professionellt förhållningssätt och ta sitt ansvar och kompetensutvecklas kontinuerligt.
Vidare beskriver högskoleförordningen (SFS 2006:1053) att för att erhålla en
Specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot operationssjukvård ska studenten kunna ansvara för aseptiken och instrumentera. Studenten ska kunna arbeta infektions- och
komplikationsförebyggande under operation, behandling och undersökning. Utöver detta ska studenten på ett säkert sätt kunna hantera biologiska preparat och kunna applicera
specialistkunskaperna vid stora olycksfall och katastrofsituationer.
Dessutom finns det lokala läromål för de olika lärosätena i Sverige. De lokala läromålen för studenter som läser Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot
operationssjukvård enligt Göteborgs Universitets utbildningsplan (2011) är att de efter avklarad utbildning ska ha goda färdigheter inom tre områden för att få examen utfärdad:
Kunskap och förståelse där den färdige studenten förväntas ha kunskap inom smittförebyggande arbete, kunskap inom anatomi, ha god kännedom om olika kirurgiska metoder, behandling och diagnostik av kirurgiska tillstånd och att arbeta pedagogiskt gentemot patienter och närstående.
Färdighet och förmåga som berör att kunna arbeta aseptiskt, att instrumentera under operation, säkert handha biologiska preparat, kunna använda medicinskteknisk apparatur, att hantera vårdbehov hos operationspatienter, samt arbeta för hållbar utveckling och delta i utvecklingsarbetet.
Värderingsförmåga och förhållningssätt vilket innebär att värna om patienten och motverka diskriminering relaterat till dennes genus, sexuella läggning och etnicitet samt att värdera och argumentera för patienters och närståendes sårbarhet i en vårdmiljö.
Tidigare forskning har visat att det råder oenighet mellan lärosätena och chefer i klinisk verksamhet om de nyutexaminerade sjuksköterskornas kompetens, där lärosätena generellt bedömer kompetensen som högre än vad cheferna gör (Numminen, Laine, Isoaho, Hupli, Leino‐Kilpi & Meretoja, 2014).
Kompetensbeskrivning för operationssjuksköterskor
Kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskor har utarbetats av Riksföreningen för operationssjukvård och Svensk sjuksköterskeförening (2011) för att beskriva den
färdigutbildade operationssjuksköterskans professionella kompetens och yrkesroll inom det perioperativa omvårdnadsarbetet. Dess syfte är bland annat att säkerställa att
operationssjuksköterskan ger en god och säker perioperativ omvårdnad, belysa
operationssjuksköterskans unika yrkeskunnande och kompetens samt synliggöra dennes ansvar för utvecklingsarbetet. Riksföreningen för operationssjukvård och Svensk
sjuksköterskeförening (2011) beskriver även konkret hur specialistsjuksköterskan ska
säkerställa god och patientsäker perioperativ omvårdnad. Detta visas enligt punktlistan nedan:
● Att via omvårdnadsprocessen säkerställa den perioperativa omvårdnaden.
● I teamarbete bevara patientens
● Arbeta utifrån ett genus- och mångfaldsperspektiv.
● Säkerställa patientens id, planerat ingrepp
värdighet, autonomi och integritet.
● Kommunicera, undervisa och informera patienter, närstående och kollegor för att möjliggöra delaktighet.
● Självständigt och systematiskt ansvara för att organisera det kirurgiska
ingreppet.
● Instrumentera och assistera evidensbaserat.
● Ansvara för säker positionering av patienten.
samt sidomarkering.
● Evidensbaserat förebygga vårdrelaterade skador.
● Ansvara för att material ej kvarglöms.
● Omhänderta vävnadsprov på ett korrekt sätt.
● Motivera och stötta patienten till egenvård i samband med kirurgiskt ingrepp.
● Ansvara för att hygienen och aseptiken tillgodoses för att förhindra smittspridning.
Teamarbete inom operationssjukvård
En studie gjord i USA av Gillespie, Wallis och Chaboyer (2008) visar att medlemmar i ett operationsteam värderar operationssjuksköterskans kompetens och erfarenhet högt. När en situation känns oförutsägbar kan ett operationsteams medlemmar känna sig tryggare om de vet att de stöttar varandra och att de kan lita på varandras kunskaper och erfarenheter. I en situation där en ny operationssjuksköterska inte känner att hen har tillräckligt med stöd upplever individen och även övriga teamet mer stress och kan få en känsla av att situationen och utmaningen de ställts inför inte kommer att redas ut tillfredsställande (Gillespie, Wallis &
Chaboyer 2008). Att kunna hantera sin nya yrkesroll och bli en del av ett arbetslag där teamet är effektivt och arbetar väl tillsammans är fundamentalt för patientsäkerheten då det, speciellt inom operationsvården, är brister i just teamarbetet som ligger bakom negativa händelser och missar. Ett välfungerande team leder till hög kvalité på vården och förebygger således
vårdskador (Hull, Arora, Kassab, Kneebone, & Sevdalis, 2011).
Från novis till expert
Efter att ha sökt i olika databaser och i referenslistor i magisteruppsatser upptäcktes det att det endast fanns en studie, skriven av Pupkiewicz, Kitson och Perry (2015), som belyste det aktuella syftet. Däremot fanns det ett fåtal studier och artiklar om nyutexaminerade
allmänsjuksköterskornas och olika specialistsjuksköterskors perspektiv och hur de upplever sin första tid inom yrket. Omvårdnadsforskaren Patricia Benner (1993) beskriver hur en nyutbildad sjuksköterska passerar de olika stadierna novis, avancerad nybörjare, kompetent och skicklig för att slutligen bli expert inom sitt område. Benner betonar att det viktigaste för att en sjuksköterska ska utvecklas vidare i sin yrkesprofession och komma till expertstadiet är att få stöd av mer erfarna kollegor i form av handledning (Benner, 1993). Utvecklingen i den professionella yrkesrollen såväl som den personliga sker i mötet med verksamheten,
medarbetare, patienter och i enlighet med yrkestraditioner. För individen handlar utveckling om att möta sina styrkor och svagheter och ansvaret ligger på individen själv att med eller utan hjälp söka erfarenhet och kunskap (Dåvøy, 2012). Teoretisk kunskap kan vara svår att
omsätta i praktisk handling och här behöver ofta den nyutexaminerade
operationssjuksköterskan hjälp av den erfarne kollegan (Dåvøy, 2012). Att som ny kollega lära sig av sin mer erfarna kollega är ett effektivt sätt att ta till sig ny kunskap och därmed utveckla sin profession. Tid behövs för reflektion och samtal men även repetition och träning (Boussaid, Dahlgren & Lindewall, 2012; Persaud, 2008). Benners teori är relevant för
föreliggande studie då en nyutexaminerad operationssjuksköterska som nyss varit student och enligt Benners teori alltså novis, behöver ta sig igenom alla stadier igen för att kunna bli expert i sin nya profession. Genom att förvärva nya erfarenheter och utvecklas i de olika stadierna blir den nyutexaminerade en mer kompetent och självsäker operationssjuksköterska.
Enligt Ellström (1992) är begreppet kompetens närbesläktat med begreppen yrkeskunnande och kvalifikation. Han menar att dessa begrepp har en gemensam innebörd som ställs i relation till en viss uppgift, uttalat eller outtalat, men också att vart och ett av dem har en egen betydelse. En allmän definition av begreppet kompetens kan förklaras som “en individs potentiella handlingsförmåga i relation till en viss uppgift, situation eller kontext” (Ellström, 1992, s.21). För att kunna lösa uppgiften tillfredsställande finns kriterier som ska uppnås och dessa kan vara individens egna eller formella som formulerats av en uppdragsgivare.
Kompetens kan alltså ses som en individs förmåga att framgångsrikt utföra en uppgift (Ellström, 1992).
Novis
Det första stadiet är enligt Benner novis. En novis förlitar sig på teoretiska kunskaper och har ett regelstyrt beteende som kan verka begränsat. De har inga tidigare kliniska erfarenheter. En student är novis, men det kan även en erfaren sjuksköterska bli som kommer till en ny klinisk miljö där hen aldrig tidigare verkat inom (Benner, 1993). Operationsmiljön skiljer sig markant från den vårdmiljö som en allmänsjuksköterska är verksam inom. Den är högteknologisk, specialiserad och utmanande (Björn & Lindberg Boström, 2008). Nyutexaminerade
operationssjuksköterskor befinner sig alltså i en ny och ovan miljö där de behöver ta sig an och bli en del av en ny kultur och ett nytt klimat och detta kan upplevas som en fysisk, psykisk och emotionell belastning (Persaud, 2008). Även Hezaveh, Rafii och Seyedfatemi (2014) betonar att början av yrkeslivet kan upplevas som stressande för den nyutexaminerade sjuksköterskan men även för medarbetarna runt omkring. Det som kan orsaka stress är brister i praktiskt handhavande, att inte våga kommunicera med andra medarbetare eller patienter samt att inte ha tillräckliga kunskaper i hur vården ska koordineras eller planeras på enhetsnivå eller mellan olika enheter på sjukhuset (Hezaveh, Rafii, & Seyedfatemi, 2014).
Nyutexaminerade sjuksköterskor upplever att de har krav på sig själva att klara av att arbeta lika självständigt som erfarna kollegor. De upplever att de från sin utbildning är oförberedda på att klara av de arbetsuppgifter som de ställs inför och som de upplever att de borde klara av (Clark & Holmes, 2007). Att uppleva en arbetsuppgift som övermäktig försätter de
nyutexaminerade operationssjuksköterskorna utanför komfortzonen relaterat till deras kunskaps- och erfarenhetsnivå (Pupkiewicz, Kitson & Perry, 2015). Samtidigt har erfarna sjuksköterskor olika uppfattningar om vad och hur mycket en nyutexaminerad sjuksköterska ska klara av. Det visar på betydelsen av god och stödjande handledning för att de
nyutexaminerade ska uppleva att de klarar av att anta de utmaningar de ställs inför (Clark &
Holmes, 2007). För att kunna anpassa vården efter patientens individuella behov krävs erfarenhet utöver den kunskap och de rutiner som en nyutexaminerad operationssjuksköterska har och handlar efter. Detta påvisas särskilt i akuta situationer där rutiner och procedurer som följs kan innebära att en patient avlider om inte det professionella omdömet används och vården anpassas. En oerfaren operationssjuksköterska som inte tidigare har befunnit sig i en akut situation kan inte vara förutseende. Erfarenhet och omdöme innebär att ha en intuitiv förståelse för vad som händer och vilka åtgärder som måste vidtas även i en situation som operationssjuksköterskan aldrig tidigare har ställts inför. Omdöme hänger alltså ihop med och utvecklas av erfarenhet. En nyutexaminerad operationssjuksköterska vistas hela tiden i nya och obekanta lägen (Dåvøy, 2012).
Avancerad nybörjare
Andra stadiet beskriver Benner (1993) som avancerad nybörjare. En avancerad nybörjare har börjat få lite erfarenhet och börjar kunna urskilja mönster och särdrag i situationer med liknande kontext. De har dock fortfarande svårt att uppfatta situationen i sin helhet och förlitar sig fortfarande mycket på regler.
Kompetent
Tredje stadiet kallar Benner (1993) för kompetent. En sjuksköterska på detta stadium har ofta två till tre års erfarenhet inom ett visst område. Fortfarande kan snabbhet och
anpassningsförmåga vara bristande men oförutsedda händelser klaras av genom en medveten och abstrakt analys av situationen.
Skicklig
Fjärde stadiet är enligt Benner (1993) skicklig. Den skicklige har en erfarenhetsbaserad förmåga att se helheten i en situation och de långsiktiga konsekvenserna av ett beslut och handlande. De har ett intuitivt tänkesätt som härrör från en djup bakgrundsförståelse och vet när en situation avviker från det normala. Benner menar att ”varseblivning” är ett ledande devis på detta stadium. Ofta har sjuksköterskan på detta stadium tre till fem års erfarenhet inom ett visst område.
Expert
Det femte och sista stadiet benämner Benner (1993) som expert. Experten ser helheten och agerar utefter en intuitiv förmåga och styrs sällan av regler och riktlinjer. Hen har en skarp varseblivningsförmåga och ofta är det svårt att beskriva ett expertmässigt yrkesutövande. På en fråga om varför experten agerade på ett visst sätt kan svaret ofta bli ”Det kändes rätt”. En expertsjuksköterska är flexibel och anpassningsbar och förlitar sig på sin egen förmåga i oförutsedda situationer. Hen är bra på att snabbt identifiera problem som måste prioriteras och kan organisera och delegera ut arbetsuppgifter i komplexa situationer. En svensk studie av Björn och Lindberg Boström (2008) där erfarna operationssjuksköterskor intervjuades om upplevelsen av sitt arbete visade att många operationssjuksköterskor uppfattar sitt arbete som komplext och att det enbart kan läras genom praktisk inlärning, så kallat ”learning by doing”.
Det framkom i studien att det krävs minst fem år innan hen kan arbeta självständigt som ensam operationssjuksköterska på en operationsavdelning under ett arbetspass.
Problemformulering
Forskning finns som visar på hur de nyutexaminerade operationssjuksköterskorna upplever sin första tid efter utbildningen. Denna visar även på glappet mellan lärosätenas och cheferna i klinisk verksamhets bedömning av nyutexaminerade sjuksköterskors kompetens där
lärosätena generellt bedömer kompetensen som högre än cheferna. Därför är det av intresse att undersöka hur de nyutexaminerades färdigheter och kunskaper bedöms av de erfarna operationssjuksköterskorna då det idag finns en kunskapslucka inom området. De erfarna operationssjuksköterskorna kan bidra med en annan insyn i de nyutexaminerades kompetens inom den kliniska verksamheten än vad lärosätena och de nyutexaminerade själva kan. De erfarna operationssjuksköterskorna kan tänkas tillföra ett annat perspektiv ur en mer objektiv synvinkel.
Syfte
Syftet var att beskriva erfarna operationssjuksköterskors upplevelser av de nyutexaminerade operationssjuksköterskornas kompetens.
Metod
Design
Studien är en semistrukturerad kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som kommer analyseras via en innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). I föreliggande studie önskas en djupare förståelse erhållas för de erfarna operationssjuksköterskornas upplevelser av en ny kollega. En intervjuguide används för att underlätta genomförandet av intervjuerna.
Urval
För att finna lämpliga deltagare till studien har ett bekvämlighetsurval valts för att belysa problemområdet optimalt (Malterud, 2009). Deltagarna var operationssjuksköterskor som arbetar på fyra olika operationsavdelningar på tre sjukhus som ingår i ett Universitetssjukhus i Västsverige. På operationsavdelningarna utför de både akuta och elektiva operativa ingrepp inom olika operationsdiscipliner. Inklusionskriterierna för att få delta i studien var att ha arbetat i minst fem år och ha erfarenhet av att handleda nyutexaminerade kollegor.
Deltagargruppen bestod av sex stycken yrkesverksamma operationssjuksköterskor med varierande ålder från 37-64 år och var av kvinnligt kön. Deltagarna hade varierande utbildningsnivåer med olika akademisk bakgrund, såsom en tvåårig yrkesutbildning,
kandidat- eller magisterexamen. De hade arbetat mellan 10 och 30 år som operationssjuksköterskor.
Datainsamling
Innan datainsamling påbörjades skrevs en förfrågan till berörd verksamhetschef och enhetschef om godkännande att genomföra studien (se bilaga 2). Samtycke inhämtades skriftligen. Bifogat fanns forskningspersonsinformation (FPI) (se bilaga 1) samt ett
informationsbrev från Institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Göteborgs Universitet (se bilaga 3). Enhetscheferna vidarebefordrade i sin tur FPI till medarbetarna på
operationsenheten som uppfyllde inklusionskriterierna. Författarna blev därefter kontaktade av enhetscheferna och blev tilldelade kontaktuppgifter till de medarbetare som tackat ja att få delta i studien. Deltagarna intervjuades enligt den intervjuguide (se bilaga 4) som författarna arbetat fram. De frågor som ställdes öppet till deltagarna inledningsvis var ”vilka styrkor upplever du att dina nyutexaminerade operationssjuksköterskekolleger har?” och ”vilka svagheter upplever du att dina nyutexaminerade operationssjuksköterskekolleger har?”. I intervjuguiden återfinns de sex ämnesområden som identifierats som viktiga att belysa:
Aseptik, Praktiskt handlag, Teoretisk kunskap, Planering/Logistik,
Teamarbete/Kommunikation och Omvårdnad. Ämnesområdena har enbart använts som stöd för att besvara studiens syfte. De identifierades och valdes utifrån kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskor (Riksföreningen för operationssjukvård & SSF, 2011), de nationella målen enligt Högskoleförordningen (SFS 1993:100, 2006:1053) samt vad Göteborgs Universitet (2011) anger är målen i utbildningsplanen för
specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård. Intervjuerna genomfördes enskilt av författarna på deltagarnas arbetsplats i ostörda utrymmen och tog mellan 15-25 minuter och spelades in på diktafon.
Dataanalys
Intervjuerna transkriberades och sammanställdes i ett samlat dokument i löpande text.
Därefter gjordes dataanalysen som en manifest innehållsanalys enligt Graneheim och
Lundman (2004). Texten lästes igenom flertalet gånger för att en helhetsbild skulle fås och en sammanfattning på respektive transkription gjordes separat av båda författarna. Deltagarna numrerades med nummer 1-6 för att hålla isär de olika deltagarnas svar. Därefter plockades meningsbärande enheter ut som var relevanta för studiens frågeställningar. Dessa fick också individuella nummer i ett nytt dokument. De meningsbärande enheterna kondenserades därefter där den ursprungliga betydelsen bevarades. Dessa koncentrerades sedan i koder i form av enstaka ord eller en kortare mening. Det kodade materialet grupperades i
subkategorier där kodernas innebörd var liknande och inte gick att placera i flera subkategorier. Slutligen framkom tre olika kategorier. Dessa var Ny kunskap skapar
möjligheter, Att ha det i sig och Nya rollen. Dessa innehåller i sin tur tre underkategorier var.
Kategorierna beskriver gemensamt de erfarna operationssjuksköterskornas upplevelse av de nyutexaminerades kompetens. Författarna hade en kontinuerlig dialog med handledaren under
arbetet med analysen.
Tabell 1. Exempel på analys.
Meningsbärande enhet Kondenserad
mening Kod Subkategori Kategori
Man är ny och man har öppna ögon och det är också en styrka ibland att komma och se på saker och ting med nya ögon och det kan ju tillföra jättemycket. Så det är en styrka som jag tycker och tror att de flesta har, man är ju helt nybakad med teorikunskaperna där. Så det är bra.
Nya har öppna ögon, nya ögon kan tillföra mycket. styrka vara nybakad med teorikunskaperna
Nya ögon Tillföra ny kunskap
Att se med nya
ögon Ny kunskap skapar
möjligheter
Så att som sagt var man har ju alltid en handledare bakom så man får stämma av. Det är en fortsättning på din utbildning eller inte utbildning, men att du ska känna dig trygg och komma in i din yrkesroll.
Alltid handledare att stämma av med.
komma in i sin yrkesroll och känna sig trygg, som en fortsättning på sin utbildning.
Finna sin roll
Utveckling Strategier för att klara
arbetsuppgifterna och det
kontinuerliga lärandet
Nya rollen
Forskningsetiska överväganden
För att forskningen ska kunna bedrivas etiskt finns det enligt Vetenskapsrådet (2002) ett individskyddskrav som innebär att individer inte får utsättas för varken fysisk eller psykisk skada, förnedras eller på något sätt integritetkränkas. Individskyddskravet indelas i fyra huvudkrav vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Föreliggande studie tog hänsyn till dessa forskningsetiska krav och studiens design och datainsamlingsmetod diskuterades med handledaren vid Göteborgs Universitet.
Deltagarna i studien erhöll FPI innan intervjuerna ägde rum så att de skulle ha möjlighet att läsa igenom informationen i lugn och ro. Skriftligt samtycke inhämtades. De informerades om att de när som helst fick avbryta sitt deltagande utan att ange orsak (Centrala
etikprövningsnämnden, 2016). Deltagarna i studien och all insamlad data behandlades konfidentiellt och kodades av författarna för att inte kunna härledas till enskild deltagare (World Medical Association, 2013). Vid studier som utförs på avancerad högskolenivå behövs inte ett godkännande av etisk nämnd enligt Lag om etikprövning som avser forskning på människor (SFS 2003:460).
Resultat
Resultatet presenteras i tabellen nedan i de tre kategorierna; Ny kunskap skapar möjligheter, Att ha det i sig och Nya rollen samt deras tillhörande subkategorier redovisas. Dessa kommer att styrkas med förtydligande citat från respektive deltagares svar.
Tabell 2. Redovisning av kategorier med respektive subkategorier.
Kategori Subkategori
Ny kunskap skapar möjligheter Grundplattformen skapar förutsättningarna
Balans mellan teori och praktik
Att se med nya ögon
Att ha det i sig Att via engagemang vilja prestera
Individens personlighet och självsäkerhet skapar olika förutsättningar
Att bli en del av teamet och våga ta plats
Nya rollen Erfarenhet skapar olika förutsättningar
Svårigheter att arbeta produktionseffektivt
Strategier för att klara arbetsuppgifterna och det kontinuerliga lärandet
Ny kunskap skapar förutsättningar
Grundplattformen skapar förutsättningarna
Majoriteten av de erfarna operationssjuksköterskorna som deltog i studien talade om att de nyutexaminerade förväntades ha en grundplattform med sig från utbildningen. I
grundplattformen ingick att ansvara för aseptiken, tvätta och klä sig själv, duka upp på sal, ta emot en patient, tvätta och klä patienten, utföra en standardoperation samt att kunna utföra god omvårdnad. Grundplattformen ansågs vara en förutsättning för att kunna utföra de arbetsuppgifter som krävdes av en nyutexaminerad operationssjuksköterska. Deltagarna i studien upplevde att de nyutexaminerade hade vissa svagheter i grundplattformen.
Anläggandet av en stabil grundplattform var något de tyckte saknades i utbildningen och att de nyutexaminerade istället fick lära sig detta på plats i verksamheten. Deltagarna upplevde att om de nyutexaminerade hade med sig en tillräckligt god grundplattform från utbildningen behövde de inte lägga tid och energi på det mest grundläggande den första tiden utan kunde lägga fokus på att lära sig exempelvis deras specifika instrumentarier.
“Svaghet att man fått med sig en liten grundplattform att stå på, vad yrket innebär och hur fungera som operationssjuksköterska.”
Ett önskemål som framkom var att de nyutexaminerade under utbildningen skulle förberedas i att kunna hantera oförutsedda och akuta situationer. Att ha anlagt en handlingsberedskap för
att kunna ta itu med situationer som plötsligt kunde dyka upp. Något som idag ansågs brista i utbildningen.
“... en handlingsberedskap på situationer som kan komma. Allting är ju inte enligt boken, inom ramen... Så att man får med sig ett tänk… Och det är mycket att lösa det här och nu när saker och ting dyker upp.”
Vidare uttryckte de erfarna operationssjuksköterskorna att det kunde vara negativt med specialiseringen på större universitetssjukhus. Varje enskild operationsenhet arbetar där inom smala discipliner vilket gjorde det svårt för de nyutexaminerade att förberedas på lärosätet till just deras specifika disciplin, det får istället läras på varje enskild arbetsplats. Det framkom att det därför kunde vara positivt att ha haft sin verksamhetsförlagda utbildning på ett mindre sjukhus där en bredare grundplattform kan anläggas genom att studenten fått möjlighet att genomföra många olika typer av enklare ingrepp inom olika discipliner. Därmed kunde den sedermera nyutexaminerade operationssjuksköterskan snabbare känna trygghet i sin nya yrkesroll och bli mer självständig tidigare.
“... ska man jobba med ortopedi så är det ju fantastiskt att gå tio veckor på en
ortopediplacering på sin VFU, och det är en styrka. Men man blir väldigt begränsad i sitt kompetensområde.”
Balans mellan teori och praktik
De erfarna operationssjuksköterskorna upplevde även att det lades mycket fokus på vetenskaplig teori under utbildningen, vilket kunde leda till ett glapp mellan utbildningens utformning och hur verksamheten i praktiken fungerade. De ansåg att det vetenskapliga var viktigt men att fördelningen av det praktiska och teoretiska borde vara mer balanserat.
“Ja, fast det måste ju balanseras. Det måste det ju göra. Man behöver ju ha med teorin och det vetenskapliga... men jag tror att man behöver mer praktik.”
Det uttrycktes att det skulle behövas mer verksamhetsförlagd utbildning och därmed mer träning i de praktiska momenten då det är ett väldigt praktiskt yrke. Deltagarna såg denna brist som en svaghet i utbildningen då det medförde att de nyutexaminerade behövde mycket träning i de praktiska momenten den första tiden på arbetsplatsen.
“Men utbildningen i sig är ju inte så jättepraktisk. Så det är ju de praktiska momenten som man måste träna på… Tvätta och klä. Allt med tänket… sterilt.”
“Ja de har ju fått lära sig hur det ska gå till med tvätt och hantering och så vidare. Men det är klart, det är ju skillnad på att vara i skolan och att ha en levande människa framför sig.”
Flera av deltagarna upplevde samtidigt de nyutexaminerades teoretiska kunskaper som relativt goda och som en tillgång men att det fanns utrymme för förbättring.
“... man kommer ut och har ganska goda teoretiska kunskaper, man har ju ändå läst och tittat på mycket artiklar och så. Så man är ju uppdaterad på det sättet.”
“... där tycker jag att utbildningen brister lite för det är ju ändå det man kommer att jobba med. Anatomi och liksom skikten i lagren i kroppen och sådär. Det kan man väl önska att de skulle ha mer koll på det”
Att se med nya ögon
Flera av deltagarna uppgav att det var positivt att de nyutexaminerade hade uppdaterade kunskaper. Det var en fördel för de erfarna att det kom någon med nya ögon och därmed kunde ifrågasätta hur de arbetade i verksamheten. Att det skedde ett kunskapsutbyte där även de erfarna hade möjligheten att lära sig vilket kunde bidra till förändringar i arbetssätt.
“... man blir ju hemmablind så att kommer nån ny fräsch och ser det med lite andra ögon från en annan vinkel “
“Och det är väl så man kan förändra. Med det nya. Att ta tillvara på den kunskapen.”
Styrkan med ny kunskap var även att de nyutexaminerade såg på patientsäkerheten ur ett vetenskapligt perspektiv och att de hade ett mer holistiskt synsätt, där de såg till hela patienten och inte bara diagnosen.
“För ni har ju ett nytt kritiskt tänkande, är mer vetenskapligt tänkande... För att nu så ser ni mer patientsäkerheten som... en vetenskapligt bevisad metod, som vi gagnar oss av, inte bara att det går i arv.”
“... för det är patienten som är i centrum och inte som det var då, diagnosen och operationstekniken.“
Dock kunde det vara svårt för de nyutexaminerade att i början våga delge sig av sin kunskap.
“Ja, kanske inte till en början för att då är man, är man ny så vågar man kanske inte dela med sig av sina kunskaper”
Som nyutexaminerad var det känsligt hur man presenterade ny kunskap då de erfarna operationssjuksköterskorna själva upplevde sig som en yrkeskår som var van att arbeta efter utarbetade rutiner och metoder. Nyutexaminerade kunde därför stöta på motstånd då de föreslog förändringar genom att vilja införliva ny kunskap.
“... och det kan väl vara lite en konflikt det där att man kommer ny och om du sprutar för mycket idéer blir det svårt för arbetsplatsen att smälta”
“Jag tror att det är en yrkeskategori som är väldigt förändringsobenägen... det ska vara så hög kvalitet. Och gör man som man alltid har gjort så är man trygg med det. “
Att ha det i sig
Att via engagemang vilja prestera
Det framgick i studien att de erfarna operationssjuksköterskorna hos de nyutexaminerade såg en vilja att prestera och att göra ett bra jobb. Att de nyutexaminerade var sugna på att börja arbeta upplevdes som positivt. Deltagarna uppgav också att de nyutexaminerade
operationssjuksköterskorna var engagerade och alerta samt visade ett intresse för sin nya yrkesroll.
“Många är väldigt alerta i såret och på kirurgen och jag måste säga att de jag har haft har varit väldigt alerta.”
“... vill göra ett bra jobb och det är ju en förutsättning för att det ska bli bra... Ser man det som handledare så blir det bra.”
Individens personlighet och självsäkerhet skapar olika förutsättningar De erfarna operationssjuksköterskorna beskrev att personligheten skapade olika
förutsättningar för hur den första tiden i nya yrkesrollen klarades av. Detta blev tydligt vid handledningen och introduktionen av de nyutexaminerade på den nya arbetsplatsen. Några operationssjuksköterskor kunde se att det fanns en personlig lämplighet och att de nya hade tänket redan från början och verkade ha det i sig.
“Sen är det vissa som har tänket redan från början, man kan se att de har det i sig. På något sätt. De lär sig på bara några dagar. Men vissa har svårare för det.”
Deltagarna beskrev att om de nyutexaminerade var framåt, självsäkra, hade god
självkännedom och vågade ta sin plats ledde det till att de blev självständiga snabbare. Det framkom också att om individerna hade lätt för att uppfatta saker, ta det till sig och veta hur de skulle använda den nya kunskapen så påskyndade även detta processen till att bli
självständiga.
“Hur man är som person tror jag också. Det handlar väl också om självkännedom och att våga. Att våga ta platsen.”
Hur det hade gått under den verksamhetsförlagda utbildningen trodde de erfarna kunde prägla den nyutexaminerades första tid på arbetsplatsen. Om självsäkerheten och självkänslan hade stärkts märktes det.
“Om man har känt sig säker som student och fått mycket bekräftelse... då blir man ju djärvare. Man litar mer på sig själv.”
Några erfarna ville belysa att även om de nya upplevdes som något osäkra i början av introduktionstiden kunde stöttning och god handledning få individerna att utvecklas i rätt riktning. De menade att den nya kollegans kapacitet inte kunde förutspås alltför tidigt.
“Det är inte därmed sagt att för att någon är väldigt framåt i starten, så kan ju utvecklingen på lång sikt se väldigt olika ut... någon som behövde mer tid på sig men som sen visar sig växa otroligt mycket och kanske växer ännu mer än den andra personen som redan hade växt från början så att säga. Så att, det går inte att säga hur slutresultatet ska bli så att säga...
efter ett halvår kanske man säga lite mer vilken kapacitet den medarbetaren kommer att ha.”
Att bli en del av teamet och våga ta plats
Flera erfarna operationssjuksköterskor belyste att det var viktigt att snabbt komma in i arbetsgruppen, alltså de personer som tillsammans bildade teamet som den nyutexaminerade operationssjuksköterskan verkade inom. Operationssjuksköterskor på olika operationsenheter hade olika erfarenheter om hur de nya fungerade i team den första tiden. Några menade att förmågan att kunna samarbeta i team kom allt eftersom och andra menade att det fungerade bra från första början då det var oundvikligt. Det samarbete som ansågs komma snabbast var med kirurgen.
“Men jag tycker att det brukar fungera alldeles utmärkt... Vi är ju ett team som ska ta hand om patienten tillsammans och det går ju liksom inte att gå in och inte komma med i det teamet så.”
Hur den nyutexaminerade fungerade i teamet trodde några erfarna operationssjuksköterskor hade att göra med hur individen var som person och att tidigare arbetsplatser kunde ha satt sin prägel.
“Det är lite individuellt och det handlar lite om vad du har med dig som… vad har du gjort som sjuksköterska, har du jobbat inom akutsjukvård så har du lite av det här att jobba i ett team men att du har din egen roll.”
Det handlade om att våga ta sin plats i teamet men också att veta sin plats. En
operationssjuksköterska talade om att de på arbetsplatsen var överens om att alla i teamet inte kunde samtala med patienten om verksamheten och produktiviteten skulle flyta på väl. Detta medförde att det oftast var anestesisjuksköterskan som förde dialogen med patienten,
operationssjuksköterskan höll sig i bakgrunden och fyllde i när någon information saknades eller föll bort. De nyutexaminerade upplevdes som drivna och ville framhäva sin roll och tala med patienten, vilket ändå ansågs som positivt då det vittnade om att de ville bilda sin egen uppfattning om patienten.
“Det är ju så att vi jobbar i team och vi måste vara tillsammans men jag måste också våga kliva fram och ta min roll och kunna ta hand om patienten så som jag ska ta hand om patienten.”
Nya rollen
Erfarenhet skapar olika förutsättningar
Det framgick att nyutexaminerade som tidigare kommit i kontakt med operationssjukvård hade lättare för att hitta sin nya roll som operationssjuksköterska. Det spelade roll var de
nyutexaminerade hade arbetat efter sin grundutbildning tills dess att de sökt sin
vidareutbildning då detta skapade olika förutsättningar för hur mycket av det de kunde
använda sig av i den nya yrkesrollen. Många erfarna operationssjuksköterskor menade att just akutsjukvård var meriterande då det medförde att de nyutexaminerade hade ett mer flexibelt tankesätt, en förmåga att kunna tänka utanför boxen och var mer stresståliga än de som hade arbetat på vad som kunde beskrivas som en mer kontorsinriktad arbetsplats.
“Men det är klart att man kan se skillnad om det är sköterskor som har akutsjukvård, de är lite mer go i, har lite lättare att kanske att ta för sig... Eller om man har jobbat inom
äldrevården och servicehem och inte har så mycket akutsjukvård, då kanske man omedvetet backar lite.”
Att ha arbetat som sjuksköterska innan vidareutbildningen ansågs ha skapat en grundtrygghet för individen och var även värdefullt för patientkontakten och bemötande de nya hade samt att de lättare kom in i de journalsystem som används på arbetsplatsen. Alla erfarenheter från sjukvården sedan tidigare gjorde att de nyutexaminerade var mer förberedda att börja arbeta som operationssjuksköterskor.
“Om man har jobbat länge inom sjukvården så känns man ju mer förberedd... än om man kommer och har suttit i skolbänken.”
Det framkom att det var av nytta att de nyutexaminerade hade genomfört den
verksamhetsförlagda utbildning på den framtida arbetsplatsen då de genom detta var som mest förberedda till att börja arbeta på just den specifika operationsenheten. Då kände den nyutexaminerade redan till rutinerna, personalen, miljön och hade fått känna på att vara en del av teamet. Detta underlättade att komma in i den nya yrkesrollen i den högspecialiserade vård som finns idag.
“Ja, eftersom dom som vi har anställt som är nyfärdiga har gjort ortopedpraktik här så har man ju med sig ganska mycket från sin praktiktid.”
Svårigheter att arbeta produktionseffektivt
Det framkom i studien att de nyutexaminerade operationssjuksköterskorna hade ett
långsammare arbetstempo än de mer erfarna operationssjuksköterskorna. Även om det ansågs vara naturligt och inget som kunde ändras på då det ingick i läroprocessen kunde de erfarna ändå uppleva ett visst dilemma om den nya tog längre tid på sig än normalt att bli
självständig. Detta på grund av att handledaren då inte kunde släppa den nyutexaminerade och det fanns ett krav från verksamhetens sida att producera. Det fanns en önskan om att de nya skulle våga be om hjälp mer för att verksamheten och produktionen skulle kunna flyta på.
“Man är väldigt fokuserad på sitt bara. Att man kanske blickar upp lite, för det står folk och väntar och så, att man då vågar i så fall och be om hjälp lite mer. För vi arbetar ju hela tiden mot liksom produktion. Och det är ju för att hinna med så många patienter som möjligt då som väntar…”
I studien framgick att de erfarna operationssjuksköterskorna upplevde att de nyutexaminerade i början hade fullt upp med sitt och inte riktigt hade förmågan att blicka upp. Detta
benämndes som ett tunnelseende. De nya hade inte koll på alla på salen, hade svårt att se vad en annan yrkeskategori behövde och svårt att be någon annan utföra något när de inte visste själva vad som skulle utföras. Detta kunde medföra att teamarbetet inte flöt på så som det gjorde för erfarna operationssjuksköterskor. Det ansågs viktigt att de nyutexaminerade fick koll på sitt eget arbete först och att resten därefter skulle falla på plats allt eftersom.
“Det är ju som med allting när man är nyfärdig, så är man ju i början i ett tunnelseende. Här hos oss så är det ju så att vi finns ju med tills man har vidgat vyerna lite, tills man har kommit ur det här första tunnelseendet. Det är ju inte så att man blir släppt förrän det känns bra själv och det är ju också lite individuellt.”
Strategier för att klara arbetsuppgifterna och det kontinuerliga lärandet De erfarna operationssjuksköterskorna beskriver hur de nya förlitar sig till plock- och
metodkort som ett hjälpmedel för att lättare kunna strukturera sina arbetsuppgifter. Detta sågs alltså som en strategi för att klara arbetsuppgifterna.
“Sen har man ju, som på alla ställen, vi kallar det för receptboken, en pärm där du får slå i.
För det är ju klart att du kan inte som nyutexaminerad kunna alla ingrepp och vad alla kirurger vill ha och så…”
Vid planering och fördelning av personal på operationssalarna försökte verksamheterna att placera van och erfaren personal tillsammans med de nyutexaminerade. Detta sågs som en strategi från verksamhetens sida för att stötta de nyutexaminerade.
“... i början är det ju så värdefullt med när man har undersköterskor som är vana... man får para ihop att det är nån som eller några som är vana och nån ny så att man får lite hjälp för att det blir ju jättemycket annars.”
Något som samtliga deltagare i studien var ense om var att operationssjuksköterska är ett praktiskt yrke. Detta var något som de ansåg kunde vara svårt att i miljön på lärosätena förbereda de nyutexaminerade på då det mesta lärdes in på plats i verksamheten.
“Ja, det är kniv o gaffel, och du kan inte läsa dig till det liksom, utan du måste göra det många många gånger”
De erfarna operationssjuksköterskorna beskrev att de nyutexaminerade var långt ifrån färdiga efter sin utbildning utan snarare befann sig på samma nivå som en student. De menade att den grundplattform som anlades under utbildningen vidareutvecklades med hjälp av handledaren på plats och att de fick lära sig det specifika på varje enskild arbetsplats. Det handlade om ett kontinuerligt lärande och i viss mån om att de fick kompensera utbildningens praktiska brister på plats.
“Man är ju inte färdig. Du skaffar ju dig den största praktiska erfarenheten på plats… du är ju färdigutbildad... men du är inte färdig att jobba själv. Det måste du ju skaffa den
kunskapen när du kommer ut.”
Alla operationssjuksköterskor hade en optimistisk syn på de nyas kompetens och
förväntningar på att de nyutexaminerade inte skulle vara självgående efter utbildningen. De menade att även om de nyutexaminerade brast i vissa kompetensområden förväntade de sig inte att de skulle bli fullfjädrade dag ett. Det talades också om att även om en erfaren bytte arbetsplats skulle tid för introduktion krävas innan individen klarade av att arbeta
självständigt. Några erfarna operationssjuksköterskor som deltog tyckte att det var väldigt roligt att få nya medarbetare.
“Jo, men det är det väl ingen av oss som är, fullfjädrade dag ett.”
Diskussion
Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka de erfarna operationssjuksköterskornas upplevelser av de nyutexaminerade operationssjuksköterskornas kompetens. En semistrukturerad
kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Genom att använda en kvalitativ ansats som intervjuer innebär kan förståelse skapas för de fenomen och det sammanhang som önskas undersökas (Malterud, 2009). En induktiv ansats valdes då en uppfattning av
verkligheten och nya begrepp kan skapas utifrån de data som insamlas via intervjuerna (Malterud, 2009). En enkätstudie diskuterades men valdes bort då denna inte hade givit samma djup i problemområdet som intervjuerna gav. Att använda intervjuer som
datainsamlingsmetod innebar dessutom att författarna kunde försäkra sig om att deltagarna inte hade missförstått frågorna då det fanns möjlighet att ställa följdfrågor eller styra samtalet till sådant som var relevant för studiens syfte (Polit & Beck, 2009). Då författarna var
intresserade av deltagarnas upplevelser av de nyutexaminerade operationssjuksköterskornas kompetens gjordes bedömningen att en kvalitativ innehållsanalys passade för att analysera detta.
Under intervjuerna användes en intervjuguide som författarna utformat. Två öppna frågor ställdes om de nyutexaminerades styrkor och svagheter avseende deras kompetens. Syftet med att använda sig av öppna frågor är att försöka undvika att standardisera
intervjusituationen och deltagarnas svar (Malterud, 2009). Tanken var att deltagarna skulle prata fritt utifrån dessa två och att följdfrågor sedan skulle ställas för att belysa
ämnesområdena Aseptik, Praktiskt handlag, Teoretisk kunskap, Planering/Logistik, Teamarbete/Kommunikation och Omvårdnad om dessa missats. Ämnesområdena identifierades och valdes utifrån kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskor (Riksföreningen för operationssjukvård & SSF, 2011), de nationella målen enligt
Högskoleförordningen (SFS 1993:100, 2006:1053) samt vad Göteborgs Universitet (2011)
anger är målen i utbildningsplanen för specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård. Syftet med att använda sig av en intervjuguide var för att behålla fokus på problemställningen men samtidigt kunna skapa ett öppet klimat där deltagaren kunde tala fritt då det ofta är här det kan framkomma ny kunskap (Malterud, 2009). Det upplevdes svårt av båda författarna att få deltagarna att tala fritt vilket ibland ledde till att deltagarna fick ledas in på ämnesområdena för att försöka få svar på studiens syfte vilket kan ha styrt resultatet. Detta kan ha lett till en viss begränsning i deltagarnas svar då det kan ha orsakat en fixering vid ämnesområdena vilket säkert kunnat undvikas av en mer erfaren intervjuare. För att upptäcka och identifiera eventuella brister i intervjuguiden hade en pilotintervju kunnat genomföras.
Enligt Malterud (2009) är detta dock inte nödvändigt i en kvalitativ studie då även den första datan är lika mycket värd som den senare. Svårigheten att få deltagarna att tala fritt kunde även ligga i att de inte ville uttrycka sig allt för kritiska då de är måna om att få nya
operationssjuksköterskekollegor, vilket de var medvetna om att författarna var, och kanske därför ville skönmåla verkligheten något. Det gäller att därmed ha ett öppet förhållningssätt gentemot forskningsområdet och vara medveten om och reflektera över vilken påverkan förförståelse och tidigare erfarenheter kan ha då datan tolkas (Polit & Beck, 2009; Malterud, 2009). Författarna hade sedan tidigare ingen relation till deltagarna. Intervjuerna genomfördes enskilt av författarna för att försöka skapa en miljö där deltagaren inte skulle känna sig underlägsen två stycken intervjuare. Författarnas förhoppning med detta var att detta skulle leda till att deltagarna då skulle prata mer avslappnat och öppet.
Deltagarna till studien tillhandahölls av enhetscheferna i samband med att författarna förhörde sig om att få utföra studien på respektive enhet. Detta innebar att det inte fanns någon
möjlighet för författarna att välja deltagare för att kunna säkerställa att deltagargruppen blev så mångfacetterad som möjligt för att kunna bredda informationsinnehållet. Det hade till exempel varit positivt för mångfalden i den demografiska datan att även ha intervjuat en manlig erfaren operationssjuksköterska. Att deltagarna arbetade på tre olika sjukhus var positivt för spridningen av den demografiska datan då deltagarna således kom från olika specialiteter inom operation. Frågan är om det hade framkommit annorlunda svar på ett mindre sjukhus som arbetar med mindre specialiserade enheter.
Anledningen till inklusionskriteriet att deltagarna skulle ha minst fem års yrkeslivserfarenhet var för att det enligt Benners teori tar en sjuksköterska åtminstone fem år att bli expert inom sitt område. Detta stöds även av Björn och Lindberg Boström (2008). Resultatet i studien hade kanske blivit annorlunda om relativt nyutexaminerade operationssjuksköterskor deltagit.
Dessa hade då kanske kommit ihåg hur det var att vara student och därefter helt nyutexaminerad, de skulle därmed kunnat ha lättare för att jämföra skillnaden mellan utbildningens upplägg med verksamhetens förväntningar. Något som inte togs med i beaktning i föreliggande studie var de erfarna operationssjuksköterskornas utbildningsnivå avseende handledning. Kanske kan fördjupade kunskaper i handledning påverka hur de erfarna operationssjuksköterskorna bedömer de nyutexaminerades kompetens men även handledningens kvalitet och därmed påverka hur snabbt den nya kollegan kommer in i sin nya
yrkesroll.
Styrkan med föreliggande studie är att författarna upplever att det framkom tillräckligt mycket data för att göra en analys och därmed svara på syftet samt belysa att detta är något som bör studeras och diskuteras vidare. Tre intervjuer vardera genomfördes och transkriberades enskilt av författarna. Därefter genomfördes analysprocessen och den manifesta tolkningen
gemensamt efter att grundligt ha satt sig in i metoden. Under studiens gång har en kontinuerlig diskussion förts med handledaren då datan analyserades.
Det är svårt att generalisera resultaten utifrån en kvalitativ studie och det går inte heller att tala om överförbarhet (Kvale, Brinkmann & Torhell 2009). I detta fall kan inte sex stycken deltagares svar överföras till hur det upplevs inom andra verksamheter då detta är individuella upplevelser.
Resultatdiskussion
Under dataanalysen framkom det tydligt tre olika kategorier som kan ses som kärnområden när det kommer till vilka aspekter som påverkar de erfarna operationssjuksköterskornas bedömning av de nyutexaminerades kompetens. Dessa handlar om kunskap, person och yrkesroll.
Inom kärnområdet kunskap uppgav deltagarna att de nyutexaminerade kom med goda idéer som var väl förankrade rent teoretiskt, men att de kunde vara svåra att införliva i praktiken.
Operationssjuksköterskor är ofta en förändringsobenägen yrkeskår med inarbetade arbetssätt och rutiner, som kan se det som en risk att prova på nya arbetssätt då detta kan medföra skada eller fara för patienten. Därför måste de nyutexaminerade vara försiktiga då de försöker föreslå förändringar, för trots att den senaste kunskapen innehas är det enligt Bisholt (2012) av de erfarna de kan lära sig de arbetssätt och rutiner som beprövat fungerar i den specifika verksamheten. Utbildningen har alltså förberett de nyutexaminerade att kunna bedöma och utföra enskilda arbetsuppgifter som har grund i vetenskaplig teori, men då vården är komplex behövs de erfarnas förmågor och färdigheter för att kunna införliva dessa i den kliniska verksamheten (Bisholt, 2012). Deltagarna i föreliggande studie upplevde även att det är en ojämn balans mellan de teoretiska och praktiska kunskaperna under utbildningen, att mer fokus behöver läggas på de praktiska kunskaperna. Att de nyutexaminerade hade med sig en grundläggande praktisk förmåga och kunskap är något som deltagarna ansåg borde ha anlagts redan under utbildningen, så att tid och energi inte skulle behöva läggas på detta under introduktionstiden. Att balans mellan teori och praktik behövs stöds även av Benner (1993) som menar att klinisk praktik är oerhört viktigt då den alltid är mer komplex och visar andra realiteter än vad formell teori kan. Att veta att utgörs av de teoretiska kunskaperna och att veta hur utgörs av de praktiska färdigheterna. Det finns alltså en skillnad i dessa då även om individen förstår att något är beskaffat på ett sätt behöver inte den praktiska färdigheten att veta hur det ska utföras finnas. Det är genom yrkeslivserfarenheter som de praktiska färdigheterna erhålls (Benner, 1993).
Kärnområdet person belyste att det var individuellt hur lång tid det tog för den
nyutexaminerade operationssjuksköterskan att komma in i sin nya yrkesroll. Bland annat ansåg de erfarna operationssjuksköterskorna att individens personlighet, självsäkerhet och intresse skapar olika förutsättningar för hur lätt en nyutexaminerad operationssjuksköterska kommer in i sin nya yrkesroll. Att vara självsäker, ha en god självkänsla och intresse för professionen leder till att den nyutexaminerade snabbare kan komma in i sin nya yrkesroll.
Detta stärks även av Morgenthaler (2008) som beskriver hur bland annat självsäkerhet innebär att operationssjuksköterskan vågar “stå på sig” och ta sin plats på operationssalen vilket är en förutsättning för att bli en kompetent och effektiv operationssjuksköterska. Även Rasmussen och Torjuul (2012) fann i sin studie att för att kunna ta sig an utmaningar i arbetet som operationssjuksköterska måste individen förlita sig på sig själv och sin kompetens.
Det framkom i studien att deltagarna inte tyckte att det var optimalt att låta en helt
nyutexaminerad allmänsjuksköterska vidareutbilda sig till operationssjuksköterska då denne inte har den grundtrygghet som fås först efter ett par års yrkeserfarenhet. Detta stöds även av Morgenthaler (2008) som menar att ha en grundtrygghet inom sig leder till att den
nyutexaminerade bland annat kan våga be om hjälp vilket kan innebära att arbetet flyter på då svårigheter kan lösas med hjälp av de erfarna kollegorna. Att den nyutexaminerade i
föreliggande studie inte bad om hjälp tror författarna också kunde vara resultatet av att inte ha förstått att arbetet utfördes för långsamt eller att den nya ställde krav på sig själv att
självständigt klara av arbetet. Att kunna ta hjälp av kollegorna och bli en del av teamet är av vikt, speciellt då det för vissa nyutexaminerade tog längre tid att bli en del av teamet vilket deltagarna upplevde som ogynnsamt för verksamheten och produktionsmålen. Dessa nyutexaminerade krävde då längre introduktionstid vilket kunde resultera i ett dilemma för verksamheten som önskade att den nyanställda så snabbt som möjligt blev självständig och självgående. Kompetensen och kapaciteten hos den nyutexaminerade
operationssjuksköterskan gick dock inte att för tidigt dra några slutsatser om då en som tedde sig ha svårt för att komma in i sin nya yrkesroll vid starten kanske var den som över tid utvecklades mest och kanske till och med blev en mer kompetent operationssjuksköterska.
Även Morgenthaler (2008) belyser att den nyutexaminerade fortsätter att utvecklas
kontinuerligt till att bli en skicklig och kompetent operationssjuksköterska genom att bli mer erfaren. I studien belyste flera av de erfarna operationssjuksköterskor att de tyckte att det var viktigt att de nyutexaminerade snabbt kom in i arbetsgruppen. Några operationssjuksköterskor upplevde att de nya kom in snabbt i teamarbetet medan andra upplevde att det tog längre tid. I en artikel skriver Pupkiewicz, Kitson och Perry (2015) att det är viktigt att som ny komma in i den sociala gemenskapen på arbetsplatsen då det gynnar teamarbetet. Där framkom även att de hierarkiska strukturer som råder på arbetsplatsen kan av de nya upplevas som ett hinder för att komma in i den sociala gemenskapen.
Under kärnområdet yrkesrollen framkom det tydligt att flera av de erfarna
operationssjuksköterskorna menade att de nyutexaminerade upplevdes vara på samma nivå
som en student, vilket också kan kopplas till Benners (1993) teori om sjuksköterskan som utvecklas från novis till expert. Enligt Benner innebär detta att en nyutexaminerad
operationssjuksköterska återigen befinner sig på stadiet novis, där beteendet är regelstyrt och de teoretiska kunskaperna förlitas på, eller på stadiet avancerad nybörjare, där viss erfarenhet har börjat fås och mönster i situationer som liknar varandra har börjat urskiljas. Även Young (2009) belyser hur den nyutexaminerade operationssjuksköterskan får börja om på en novis nivå inom en ny yrkesroll från att ha varit expert inom sitt tidigare kunskapsområde. De nyutexaminerade upplevdes av de erfarna operationssjuksköterskorna inte vara färdiga att börja arbeta självständigt efter utbildningen, men detta var inte heller något som deltagarna ansåg kunde krävas av dem. Deltagarna uttryckte att såsom upplägget är idag i utbildningen kan de nyutexaminerade inte förberedas mer än vad som görs utan att det mesta får läras på plats i verksamheten. Att lära sig på plats i den kliniska miljön är även enligt Harvey (2012) en av de viktigaste aspekterna för att komma in i sin nya yrkesroll. Deltagarna i studien uppgav att en bidragande faktor till att de nyutexaminerade inte kan förberedas mer under utbildningen beror på att vården idag är specialiserad. Detta gör det svårt för de
nyutexaminerade att få med sig en bred grundplattform då de blivit präglade av den
avdelningen de haft verksamhetsförlagd utbildning på. Så som upplägget i utbildningen ser ut i dagsläget anser författarna att det med endast en tre och en tio veckor lång
verksamhetsförlagd utbildning är svårt att tillgodose de önskemål som framkom, att alla nyutexaminerade redan under sin utbildning ska erhålla en bred grundplattform. En bredare grundplattform anser författarna skulle kunna skapas genom att de nyutexaminerade under utbildningen får komma i kontakt med flera olika specialiteter och inte enbart någon eller några få. Verksamheten anser idag att det är en fördel om den nyutexaminerade genomfört den verksamhetsförlagda utbildningen på den framtida arbetsplatsen, men detta innebär samtidigt en inskränkning i individens kompetensområde om denne någon gång skulle vilja byta arbetsplats. Vidare ansåg de erfarna operationssjuksköterskorna att det i
grundplattformen skulle ingå att de nyutexaminerade självständigt ska kunna samordna och utföra en standardoperation. Det framgick även att de nyutexaminerade använde sig av strategier för att klara av en standardoperation. Det innebar att använda sig av plock- och metodkort där ingreppet är beskrivet. Dock är detta något som inte alltid är tillämpbart i realiteten enligt Rasmussen och Torjuul (2012) då det kan dyka upp oväntade eller akuta situationer som innebär att operationssjuksköterskan måste handla snabbt, flexibelt och improviserat vilket kräver en erfarenhet inom yrket. Det behövs alltså en handlingsberedskap.
De erfarna operationssjuksköterskorna önskade att de nyutexaminerade redan under utbildningen fick denna handlingsberedskap att kunna luta sig tillbaka mot i oväntade situationer. Dock kunde de se komplexiteten i detta då de även ansåg att en nyutexaminerad omöjligt kunde ha gedigna erfarenheter att tala om. Detta stöds också av en norsk studie av Rasmussen och Torjuul (2012) där det även beskrevs att operationssjuksköterskor i början av sin yrkeskarriär utan lång erfarenhet upplevde att det var svårt att vara förberedda på
utmaningar och oväntade händelser. De erfarna operationssjuksköterskorna i den norska studien talade om att de nyutexaminerade inte visste vad de skulle titta efter för att upptäcka och förstå när en operation inte fortlöpte som den skulle eftersom de saknade erfarenheten
