Högskolan i Halmstad D-uppsats i Sociologi Datum: 2008-10-17
Handledare: Christopher Kindblad Examinator: Magnus Ring
Från utmattning till nya insikter
Från utmattning till nya insikter Från utmattning till nya insikter
Från utmattning till nya insikter
Kvalitativ studie av fem kvinnor som
deltagit i rehabiliteringsenheten DELTA
Av Ingela Ström
FÖRORD... 2
SAMMANFATTNING... 3
1 INLEDNING... 4
1.1SYFTE... 4
1.2PROBLEMFORMULERING... 4
2 EN BESKRIVNING AV FORSKNINGSOMRÅDET ... 5
2.1SAMHÄLLSFAKTORER... 5
2.2GENUSPERSPEKTIV... 7
2.3UTMATTNINGSBEGREPPET... 8
2.4POLITISKA ÅTGÄRDER OCH FÖRSÄKRINGSKASSANS ÅTGÄRDER...10
2.5LITTERATURSÖKNING...10
3. TEORIBILDNING...11
3.1SOCIAL RESPONSIVITET...12
3.1.1 Rollteorier...14
3.1.2 Genusteori ...16
3.2REFLEXIVITET...17
4. FORSKNINGSMETOD ...19
4.1HERMENEUTISK VETENSKAPSTEORI...19
4.2KVALITATIVA INTERVJUER...20
4.3FÖRFÖRSTÅELSE...20
4.4URVAL...21
4.5GENOMFÖRANDE AV INTERVJUERNA – ETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT...22
4.6TILLFÖRLITLIGHET...23
5. RESULTAT AV UNDERSÖKNING ...23
5.1SAMTAL/INTERVJU MED REHABILITERINGSKONSULT VID LANDSTINGET KRONOBERGS REHABPROGRAMVERKSAMHET DELTA. ...23
5.2INTERVJUPERSON A...25
5.3INTERVJUPERSON B...28
5.4INTERVJUPERSON C...30
5.5INTERVJUPERSON D...32
5.6INTERVJUPERSON E ...35
6. ANALYS ...38
6.1DEN ABSTRAKTA SOCIALITETEN OCH DESS UTTRYCK...38
6.1.1 Roller i arbetslivet och privatlivet – en del av den abstrakta socialiteten...40
6.1.2 Genus – roller och socialitet...41
6.1.3 Reflexivitet ...43
6.2VARFÖR SKER ÅTERHÄMTNING? ...43
6.2.1 Den konkreta socialiteten: att tala med och inte till varandra ...43
6.2.2 Rollförändring i den aktuella situationen ...44
6.2.3 Intervjupersonernas beskrivning av återhämtningen ...45
7. REFLEXION...46
EFTERSKRIFT...49
KÄLLFÖRTECKNING ...50
BIL 1 ...53
Förord
Först och främst ett stort tack till dem som har medverkat i min uppsats. De har generöst delat med sig av sina upplevelser vilket framkommer i uppsatsen. Mina tankar går även till dem som tålmodigt väntat på att min uppsats skall bli klar. Det har gett mig motivation till att slutföra mitt arbete.
Jag tackar min handledare Christopher Kindblad för värdefulla råd och anvisningar som jag tagit till mig i uppsatsarbetet. Sänder även tacksamma tankar till min man och dotter – tack för all stöd och uppmuntran under denna tid.
Jag har även ett budskap med min uppsats till vilket jag lånar Vilhelm Mobergs ord i hans bok
”Din stund på jorden” från 1962.
Du är här på jorden bara denna enda gång!
Tag väl vara på ditt liv!
Akta det!
Låt inte någon ta det ifrån dig!
Sammanfattning
Denna uppsats behandlar roller, social responsivitet och reflexivitet. Undersökningen gäller utmattning eller utbrändhet. Syftet med uppsatsen är att belysa processer som orsakat detta tillstånd men också bidragit till återhämtning. Informanters livshistorier används för att visa historik och situation för drabbade men också sätt att komma vidare. Beskrivningen sker utifrån möjliga sociologiska teorier vilka samtidigt utgör förklaringsmodeller.
Frågeställningen är: 1.Vad är orsakerna till att de intervjuade blivit utmattade? 2. Vilka faktorer är avgörande för återhämtningen?
Jag har använt kvalitativ metod med livsberättelse. Ett hermeneutiskt synsätt har använts under intervjuerna. Med hjälp av Hans Gerth & C Wright Mills rollteori beskrivs och tolkas situationen före och efter utmattningen. Utifrån Johan Asplunds teori om social responsivitet framhålls den konkreta socialitetens avgörande betydelse för återhämtningen. Insikter måste erövras med vad som Anthony Giddens beskrivit som reflexion i en senmodern tid.
Nyckelord: utbrändhet, utmattning, utmattningsdepression, social responsivitet, reflexivitet
1 Inledning
Bakgrunden till denna uppsats är att jag fick kännedom om en rehabiliteringsenhet som stödde långtidssjukskrivna att komma tillbaka till arbetslivet. Jag var speciellt intresserad av
fenomenet utbrändhet som väckt många frågor hos mig såväl som hos andra, även om vi alla har föreställningar och tankar kring detta begrepp. Utbrändhet upplevs troligen på samma gång som både okänt och hotande. Begreppet har varit aktuellt som sjukdomsdiagnos de senaste åren, trots oklarheten kring detta omstridda fenomen. Jag hade en föreställning om vad denna situation innebar. Med mitt uppsatsskrivande fick jag dock anledning att revidera denna uppfattning. Den fråga som var aktuell vid inledningen av arbetet var: vad var orsakerna till att sjukskrivning blivit aktuellt och hur hade man lyckats kommit tillbaka?
Vid årsskiftet 2007/2008 var 140 000 personer långtidssjukskrivna d v s mer än 30 dagar. En stor del är drabbade av utbrändhetssymptom såsom utmattningsdepression och utmattnings- syndrom. I en rapport från Socialstyrelsen föreslogs att begreppet ”utmattningssyndrom”
skulle användas för de symptom som vanligtvis kallas ”utbrändhet”. (I denna uppsats används även begreppet ”utmattningsdepression” som i princip utbytbart mot ”utmattningssyndrom”
utifrån iakttaget bruk i vetenskapliga undersökningar samt litteratur).
På senare tid har sjukfrånvaron allmänt sett minskat. Nya riktlinjer för diagnosticering samt rekommendationer för sjukskrivningars längd har börjat implementeras från 1 juli, 2008. Det bedöms bl a mer aktivt efter 180 dagar om arbetstagaren kan utföra något arbete hos
nuvarande arbetsgivare och efter 365 dagar bedöms om den sjukskrivne skulle kunna försörja sig på hela arbetsmarknaden. Det är mycket som har hänt de senaste åren på arbetsmarknaden så att alla med någon arbetsförmåga skall kunna deltaga i arbetslivet (www.rfv.se).
1.1 Syfte
Inom Landstinget Kronoberg finns en rehabiliteringsenhet benämnd Delta. Anställda inom landstinget som är eller löper risk att bli långtidssjukskrivna får ta del av Deltas
programpunkter. Syftet med uppsatsen är att belysa processer som orsakat utmattning men också bidragit till återhämtning. Informanters livshistorier används för att visa historik och situation för drabbade men också sätt att komma vidare. Beskrivningen sker utifrån möjliga sociologiska teorier vilka samtidigt utgör förklaringsmodeller. Detta är avgränsningen för uppsatsen.
1.2 Problemformulering
Uppsatsen utgår från följande två frågor: 1. Vad är orsakerna till att de intervjuade blivit utmattade? 2. Vilka faktorer är avgörande för återhämtningen?
2 En beskrivning av forskningsområdet
2.1 Samhällsfaktorer
Christina Doctare (2000) som är läkare och författare har velat införa begreppet hjärnstress istället för begreppet utbrändhet, – som lätt leder tankarna till att bara en askhög blir kvar med ringa hopp. Hon vill istället se tillståndet som varande en dynamisk process, någonting som hela tiden pågår. Doctare hävdar att ”stress” är den mänskliga hjärnans sätt att reagera på yttre påfrestningar som uppfattas som större än förmågan att hantera dem. Påfrestningarnas art och grad kan skilja sig åt men den mänskliga hjärnans reaktionssätt förblir ändå likartad. Hon ställer frågor om hur det ser ut i Sverige idag och menar att det har skett en förlust av
förutsägbarhet när samhällsförändringar sker i allt snabbare takt i postmodernismens tidevarv och individer känner en osäkerhet inför framtiden.
Doctare anser att många känner sig överkörda av beslut som tas, – som de inte kan påverka.
Hon undrar också vad som händer med känslan av delaktighet när många ställs utanför p.g.a.
arbetslöshet. Hon efterlyser en samhällsdebatt då det till syvende och sist handlar om vilket samhälle vi vill ha och leva i. Vi måste våga se vilka värderingar som styr samhälls-
utvecklingen. Är det de värderingar vi vill ska gälla? Hon menar att det idag finns perspektiv och dimensioner som inte kommer fram i samhällsdebatten. Detta är något vi alla och hela samhället i längden förlorar på. Ansvaret för dessa långsiktiga förändringar i samhällets utveckling vilar tungt inom politikens sfär men det etiska och moraliska ansvaret ligger hos oss alla.
Fredrik Bengtsson, psykolog och organisationskonsult samt författare till ”Vägen vidare - om utbrändhet som en möjlighet” (2003) anser att stressrelaterad ohälsa kan vara symtom på livskris. Han menar vidare att vi lever i en kultur som kräver att vi ständigt är på topp, och presterar max – ”vi värderas utifrån den roll eller funktion vi har, inte utifrån den person vi är och resultatet av detta blir ett slags avhumanisering” – i arbetsliv och samhälle. Bengtsson beskriver utbrändhet som ”människans inre revolt mot ett liv och samhälle som inte är förenligt med mänskliga behov”. Vi lever i ett samhälle med marknadsekonomi där konkurrens emellan individer och företag förutsätts, och detta är något som driver upp vårt livstempo. Moroten ligger i att vi gärna vill vara eftertraktade på arbetsmarknaden och piskan i en oro för att halka efter i förhållande till andra. En viktig orsak till att vi blir utbrända är att vi inte kan urskilja våra behov och sätta gränser mot omgivningen, vilket bygger på att vi inte lärt känna oss själva och respektera den person vi är. Man är stressad för att man har svårt att se olika valmöjligheters betydelse och konsekvens. Valfrihet kan då upplevas som en ofrihet eftersom vi avskilt oss från tidigare auktoriteter och livsvägledare som angav riktlinjer för vår färdriktning. Dessutom måste man känna sig själv på ett djupare plan för att kunna göra medvetna val. Bengtsson menar att den som får hjälp att förstå orsakerna till sin utbrändhet ofta genomför de förändringar som är nödvändiga för att återerövra sin känsla av
människovärde.
Bengtsson beskriver det ideal som fanns inom folkhemmet beträffande solidaritet för att bygga upp ett rättvist och värdigt samhälle. I industrisamhället värderades materialismen och ekonomisk tillväxt. Arbetaren skulle vara flitig och sparsam. Den typen av egenskaper
behövdes enligt Bengtsson för att kunna industrialisera landet och ge en socioekonomisk trygghetsbas som bl a tog sig uttryck i utbyggnaden av folkhemmet. Senare generationer kunde växa upp med en ekonomisk och social trygghet som var tagen för given. När individers materiella behov blev tillgodosedda fanns det utrymme för det postmateriella samhället att växa fram, som gav upphov till andra frågor, funderingar och behov. Bengtsson framhåller att vi nu på allvar behöver fundera över samhällets och kulturens inverkan på arbetsliv och människornas syn på sig själva och varandra. Problemet är att dessa frågor inte får det utrymme som krävs eftersom vi lever kvar med mycket av de materialistiska
värderingarna. Bengtsson anser att utbrändheten är ett tidens tecken på att någonting är fel i samhällsliv och kultur. Vi har kommit långt i teknisk och vetenskaplig utveckling som ständigt betonas samtidigt som existentiella frågor och liknande livsfrågeproblematik som behöver tid, utrymme och reflexion har trängts ut i marginalen och många gånger gjorts till
”avvikelser” och ”sjukdomssymtom”.
Mart Jürisoo, f d företagsläkare och numera konsult med inriktning på organisation, strategi, IT och ledarskapsfrågor har beskrivit de omfattande förändringar som ägt rum för individer när det gäller livs- och arbetsvillkor och inom arbetsorganisation. Det har enligt Jürisoo varit en stark fokusering på marknadsanpassning och vinstmaximering, och detta har lett till en oförenlighet i balansen mellan arbetslivets krav och människors behov och förmåga. Enskilda arbetstagare har i många fall drabbats hårt och då särskilt kvinnor inom vård, omsorg och skola. Kvinnor har också oftast totalt sett en större arbetsbörda (dubbelarbete) och anses vara mer exponerade för sämre psykosociala förhållanden. Detta har i ett stort antal fall lett till psykiska och fysiska symtom dvs. utbrändhetssymtom en stress (Jurisoo, M. 2001). I en stressande arbetsmiljö sjunker toleransen och mobbningstendenser tilltar och det torde vara så att diagnosen utbrändhet döljer ett antal mobbningsoffer. I värsta fall har det lett till
utslagning från arbetslivet och social katastrof för den drabbade (Berlin, E. & Enqvist. J.
2002).
Det framträder en mängd olika sinsemellan oförenliga krav på hur en individ eller en familj skall vara i dagens postindustriella samhälle. För en enskild individ eller familj är det inte alltid så enkelt att göra aktiva val för att fokusera och välja vad som är mest ändamålsenligt och fördelaktigt ur ”livskakan”. Ulrich Beck har i sin bok ”Risksamhället” (1986) har beskrivit det svåra och oförenliga i att delta i dagens samhälle med dess höga krav där goda arbetsprestationer premieras och samtidigt ha familj och små barn. Kraven är kanske vart och ett möjliga att nå fullt ut, men mycket svåra att nå när de läggs samman. Beck finner det anmärkningsvärt att människor ändå kan klara sina roller så pass bra och att ha både familjerelationer och uppfylla kraven på sig i arbetslivet. Ulrich Beck tecknar en bild av konkurrens mellan individer om ett begränsat antal arbetstillfällen. Nya genusroller och höga krav från arbetslivet gör att familjens funktion är avsevärt ändrad under de senaste 50 åren.
Beck beskriver det sålunda: tidigare var familj och ett eget hus något att sträva efter, nu är det självförverkligande som är i högsätet. Var och en skall vara ”självständig” och själv vara ansvarig för sitt liv.
I boken ”Sjukdom som oordning” (1996) författad av Lisbeth Sachs, docent i social- antropologi beskrivs symtom inte bara som uttryck för biologisk oordning utan också för individens hela livssituation. Sachs visar också att vi i allt högre grad medikaliserar tillstånd i relationen mellan kropp-själ-liv-samhälle och omformar det sociala till biologiska tillstånd.
Individen är en social varelse och symtom måste ses som ett uttryck för hela livssituationen.
Det går inte heller att separera individen i olika delar med vidhängande definitioner utan allt
hänger samman och utgör en helhet. Detta torde innebära att varje individ utgör ett eget
”universum”.
Kerstin Hesslefors Persson som är präst och verksam med ledarskapsutveckling har i sin bok
”Brinna, bli bränd, glöda igen” (2001, sid 7) beskrivit sina personliga erfarenheter av att allt för mycket överskrida sin förmåga på såväl arbete som i hemmet och därigenom hamna i en långvarig utmattningsfas. Hon inleder sin bok med något väsentligt, förmågan att kunna säga nej: ”En god vän har målat en tavla som jag tycker mycket om, med motiv från den italienska ön Stromboli. I en varm och vänlig och snäll miljö finns det ett vitt hus med en affisch. På den står två ord: Vota no – Rösta Nej. Mitt i det varma, snälla och vänliga finns en djärvhet. Den djärva kampen för livet. I alla tider har människor rest sig upp och sagt nej när gränsen är nådd”. Vid en kritisk massa sker förändringar överraskande snabbt vilket kan illustreras av järnridåns hastiga upplösning 1989 vilket inga experter hade förutsett.
2.2 Genusperspektiv
Med den snabba omvandlingen av samhället som ägt rum på någon generations tid har rollförväntningarna på kvinnor ändrats på grundläggande sätt. Industrialismens kvinnoroll fick sin kulmen i Sverige på 1960-talet. För gifta kvinnor med barn var det naturligt att vara hemmafru med allt vad det innebar. På det tidiga 1900-talets arbetsplatser hade heller inte kvinnor varit väl sedda av arbetare och fackföreningar. Om tillgången på arbetare utökades genom kvinnliga arbetare skulle genom tillgång och efterfrågan lönerna sjunka. Det var en av faktorerna som bidrog till att befästa den patriarkala normen att kvinnans plats var just i hemmet. En aktiv debatt fanns i Sverige sedan 1930-talet då makarna Myrdals poängterat att samhället borde ta över allt mer av barnens uppfostran för att på detta sätt stärka deras kvalitéer i ett modernare samhälle. Det prövades mer kollektiva idéer om att bo i kollektiva hushåll med gemensam matlagning etc. En verklig förändring skulle dock låta vänta på sig till det sena 1960-talet. En mängd faktorer samverkade till detta. Radikala rörelser riktade sig mot auktoriteter såväl inom musik, politik och den ekonomiska ordningen som poängterade konsumtion, speciellt hos en köpstark ungdomsgrupp. Kvinnorörelsen växte fram,
internationella kvinnodagen blev till och jämställdhet blev ett accentuerat tema. En smältdegel uppstod där politiska intressen om ett välfärdssamhälle i tillväxt stod i samklang med en radikal tidsanda där etablerade normer ifrågasattes (Ahrne, G., Roman, C. & Franzén, M.
1996).
Under lång tid var således den gifta kvinnans plats i hemmet såsom hemmafru. Arbets- marknaden var sådan att antalet män var ungefär den mängd som erfordrades för en balans mellan utbud och efterfrågan. Det fanns således incitament att inte understödja kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Ogifta kvinnor befann sig ofta i en kategori som nu inte funnits på många år, nämligen hembiträdena. År 1937 beräknades det funnits ca 230 000 hembiträden i Sverige. Hela denna kategori försvann efterhand, utbudet av arbetskraft som ville ha denna sysselsättning försvann på några årtionden. Hela hembiträdesidén var passé och alltmer ersatt av en rationell hemmafru i ett gryende folkhem (Hirdman, 2007).
I det svenska samhället har alltså av olika orsaker en snabb förändring av kvinnans roll ägt rum, både privat och inom arbetslivet. Detta understöddes även av det svenska skattesystemet där tidigare sambeskattning i kombination med hög marginalskatt gjorde det olönsamt för mer än en av makarna att arbeta. Det politiska systemet bidrog således till kvinnors roll.
Ändringen av skattesystemet till särbeskattning år 1971 gjorde det lönsamt för båda makar att
förvärvsarbeta vilket blev en samhällelig bekräftelse av att kvinnorollen nu skulle förändras.
Under några decennier skedde så en kraftig utbyggnad av förskolor så att barntillsynen inte längre var ett hinder för kvinnor att förvärvsarbeta (Ahrne, G., Roman, C. & Franzén, M.
1996).
1970-80 talet präglades av en stark tillväxt av välfärdssamhället p g a utbyggnaden av barnomsorgen och även inom sjukvård och äldreomsorg. Bidragande till den ändrade synen på kvinnors deltagande i arbetslivet var den kroniska bristen på arbetskraft. De nya delarna av samhällsfunktionerna inom offentlig sektor som nu byggdes ut kom att bemannas till största delen av kvinnor. I folkhemstanken ingår att det i samhället likt ett hem finns de som behöver mer omvårdnad än andra. Inom folkhemmets ram har således kvinnors vårdande roll
övertagits av samhället. Det uppstod då en genusmässig obalans inom dessa sektorer. Inom Sveriges landsting är andelen kvinnor 81% (www.skl.se). Omvänd snedfördelning finns kvar på mansdominerade områden i samhällen. Det finns således enligt min mening mycket att göra inom dessa fält genusmässigt när det gäller fördelningen kvinnor/män för att få en bättre balans på arbetsmarknaden.
2.3 Utmattningsbegreppet
Det finns ingen samstämmig bild av orsakssambanden till utmattning. Socialstyrelsen konstaterade att utmattningssyndromens naturliga förlopp var föga känt. Den kliniska
erfarenheten var att de ofta blev mycket långvariga vilket dels kunde bero på tillståndets natur och dels på tillkortakommanden i behandlingen eller en utebliven rehabilitering
(Socialstyrelsen okt 2003). Orsaken till detta kan vara just osäkerheten och okunskapen kring utbrändhetstillstånden.
Aleksander Perski är sedan år 2000 chef för stressmottagningen vid Karolinska Institutet. I sin bok ”Ur Balans” (2002), beskriver han det kroniska trötthetssyndromets olika faser: En trötthet som gränsar till utmattning trots en liten fysisk ansträngning och tröttheten sitter i under en oförklarligt lång tid. De flesta patienter upplever förutom trötthet även smärtor i muskler och leder och kan ha huvudvärk och ont i halsen. Många upplever också
sömnsvårigheter, öronsus och kan ha minnes- och koncentrationsproblem. Det tycks vara psykiska och sociala problem som är orsakade av stress som är utlösande för diagnosen utbrändhet. Personen hamnar i en kris (Perski, A. 2002, s 127): ”När vi hamnar i situationer där kraven överstiger våra resurser och vi ändå envist kämpar vidare, kan ett allvarligt sjukdomstillstånd uppkomma.” Perski beskriver händelseförloppet vid en stressrelaterad sjukdomsperiod och vilka konsekvenserna är: ”Att stressammanbrottet inneburit en allvarlig påverkan på såväl det centrala som delar av det perifera nervsystemet”... ”Det gäller inte minst patienter med svåra minnesproblem (pseudodemenssymtom), där man kan misstänka en kraftig begränsning i hippocampus funktion. Trots att vi vet ganska litet om läkningen i nervsystem och endokrina system så kan man kanske ändå förutsätta att de här
läkeprocesserna kräver en gynnsammare situation än vad läkningen i andra vävnader gör.”
Perski fortsätter: ”återuppbyggnad i dessa system sker bara under korta stunder, när vi sover som djupast. Att återställa djupsömnen har därför hög prioritet i behandlingen (Perski 2002, s 176 ff).”
Kristina Maslach, professor i psykologi vid University of California, Berkeley och pionjär inom utbrändhetsdebatten anser att kärnan i utbränningssyndromet är emotionell över- ansträngning med åtföljande emotionell utmattning. När alla ens krafter till slut blir helt
uttömda orkar man bokstavligen inte en dag till (Maslach, K. 1986, s 12): ”När människor väl blivit emotionellt utmattade tycker de inte att de orkar ge sig ut för andra längre”.
Professionella hjälparbetare i välfärdsamhälle vill minska sin kontakt med andra till ett minimum, till vad som absolut behövs för att få arbetet gjort. De behandlar människor strikt enligt regelboken – placerar in dem i ”fållor” och sätter etikett på dem, och rättar sedan sina åtgärder efter etiketten i stället för att se till den enskilde individen.
Maslach ser risker för utbrändhet om kraven i organisationen blir allt mer omöjliga att nå för medarbetarna. Det har funnits en trend att förlägga utbrändhetens orsaksmekanismer till den enskilde individen. Maslach motsätter sig inte kognitiv påverkan men menar att detta måste samordnas med en översyn av organisationen på arbetsplatsen. Alla mål som medarbetarna skall uppnå måste s a s gå hand i hand. Ekonomiska åtgärdsprogram måste matchas med förhållanden som gör att personalen känner att man kan göra ett bra arbete. Det måste finnas en delaktighet och förståelse för besluten.
I socionomernas Barbro Bronsberg och Nina Vesterlunds bok: ”Bränn inte ut dig” vill man hellre använda benämningen ”urladdning” istället för utbränd. Begreppet urladdning ger associationer till någon som är tömd på kraft och energi, likt ett batteri vilket går att ladda upp igen. De yrkesgrupper som tycks vara utsatta är de där man har direktkontakt med en stor mängd människor och har att fatta beslut i frågor som kräver etiska och moraliska
ställningstaganden. Bokens författare har valt tre definitioner av utbrändhet (Bronsberg &
Vesterlund 2004, s 14). De är:
• utbrändhet som ett långvarigt negativt arbetsrelaterat sinnestillstånd, som primärt karakteriseras av utmattning med åtföljande nedstämdhet och känsla av nedsatt effektivitet och utvecklande av negativa attityder och beteenden i arbetet.
• ett försvagat psykologiskt tillstånd som en följd av ständig stress i arbetet som resulterat i uttömda energireserver, lägre motståndskraft, ökat missnöje och ineffektivitet i arbetet.
• ett tillstånd av fysisk, emotionell och mental utmattning. Detta tillstånd är en följd av svikna förhoppningar och brustna ideal.
Fredrik Bengtsson (2003) lägger ett existentiellt perspektiv på utbrändheten. Han ser utbrändhet som en krisreaktion på att livet inte längre upplevs meningsfullt. De utbrändas behov och värderingar stämmer inte längre överens med hur samhälle och arbetsliv är organiserat. Den utbrände har överanpassat sig till egna och andras krav. Ett exempel på den utbrändes prioriteringar är att när man frågar henne efter de viktigaste personerna i sitt liv har hon prioriterat bort sig själv. Att reagera inför detta är en sund utvecklingsfas enl Bengtsson.
Bengtsson framhåller att det inte går att gå tillbaka till den samma situation som förelåg innan utbrändheten. Ett antal faktorer i individens livssituation har bidragit till utmattningen. När man rannsakar sig själv så finner man oftast de mest smärtsamma inslagen. Dessa situationer skall man undvika att gå tillbaks till. För att klara en situation på t ex arbetsplatsen har man tidigare kanske måst censurera sig i förhållande till sina verkliga känslor. Detta har orsakat en smärtsam obalans i förhållande till individens grundvärderingar och övertygelser. När man nu kommit till insikt om de situationer som åstadkommit den inre konflikten så är det oftast bäst att lämna desamma för att verka i nya sammanhang.
En obalanserad arbetssituation kanske kan pågå i 10 – 15 år innan utmattningssymptomen ger sig till känna. Bengtsson är därför tveksam till att pressa tiden för sjukskrivningen för att individen skall gå tillbaks till samma arbetssituation så snabbt som möjligt. Individen måste få
tid att ändra sin livssituation enligt de insikter hon uppnår. Det finns ofta en införlivad syn att man skall arbeta så länge man orkar, att bli sjukskriven kan upplevas som något mycket förnedrade och som stridande mot upplevda krav från sig själv och omgivningen.
Arbetet måste präglas av mer ödmjukhet enl Bengtsson. Om man lyssnar aktivt i sin
arbetssituation uppnås ett mindre abstrakt förhållningssätt vilket även Johan Asplund sett som en förutsättning för att undvika utbrändheten. Ett abstrakt arbete där känslorna kopplas bort ger en allt större obalans mellan aktuell situation och individens inre värden. För att kunna komma i kontakt med sitt inre fordras en stillhet vilket man i dagens samhälle sällan hittar ett forum för och som ej heller uppmuntras utan snarare anses som suspekt och en aning osunt.
2.4 Politiska åtgärder och Försäkringskassans åtgärder
I regeringens proposition 2002/03:35 ”Mål för folkhälsan” är målområde 4 ” Ökad hälsa i arbetslivet”. Där framhölls det att ”Långtidssjukskrivningarna har ökat markant de senaste åren”. Vidare poängteras att det är ”viktigt att lyfta fram det förebyggande arbetet inom arbetslivet och dess betydelse för folkhälsan”. Vid sjukskrivning är arbetsgivaren skyldig att organisera och bedriva arbetet kring rehabilitering och arbetsanpassning så att den sjukskrivne kan återgå i verksamhet (AFS 1994). I det ”goda arbetet” ingår att det är möjligt att ha
kontroll över ”hur det skall utföras och hur mycket det är rimligt att orka med” vilket inte alltid är fallet idag. Det har under våren antagits en förnyad folkhälsoproposition 2007/8:110.
Det förebyggande arbetet poängteras även i denna. Det framhålls också att trenden vänt beträffande långtidssjukskrivningar vilka nu minskar.
Utifrån regeringens proposition om folkhälsa har sjukskrivningarna setts som angelägna att bryta. På sistone har det skett en utveckling mot lägre sjukskrivningstal. Starkt bidragande till detta är en annan syn och vikt på att snabbt gå in med rehabiliteringsåtgärder för att lättare kunna bryta en sjukskrivning. Sjukskrivningar har fått ett allt mer framträdande element, nämligen arbetsförmåga. En individ kan således vara i situationen att denne inte kan fortsätta i sitt nuvarande arbete men kan ha arbetsförmåga för något arbete. Såväl sjukskrivande läkare som Försäkringskassan poängterar att kommunikationen måste förbättras dem emellan samt med andra parter i rehabiliteringen. Det tas också tag i kontakterna med den sjukskrivne, på ett annat sätt i dag. Av olika orsaker kunde långtidssjukskrivna tidigare vara utan kontakter med sin arbetsgivare, försäkringskassa m m i flera månader. Nu finns förordning att arbets- givare måste genomföra rehabiliteringsutredning (www.rfv.se).
2.5 Litteratursökning
Jag har gjort en litteratursökning utifrån databaser som Artikelsök, Libris, Medline har genomgåtts utifrån sökord ”utbrändhet, utmattning, utmattningsdepression samt Burn out”.
Såväl böcker som vetenskapliga artiklar har undersökts utifrån tillgängliga Abstracts. Från Regeringskansliet finns på webben Folkhälsoproposition beträffande folkhälsotillstånd och då även stressrelaterade sjukdomar. Riksförsäkringsverket har kostnads- och antalsmässig statistik i förhållande till olika diagnoser. Socialstyrelsen är normbildare för vad som anses ingå i respektive diagnos. Även Arbetslivsinstitutet och Folkhälsoinstitutet har gjort utredningar beträffande utmattningsdepression.
Det finns mycket skrivet om sjukskrivningar i Sverige och internationellt sedan början av 2000-talet. Detta gäller även om de speciella tillstånd som kallas utbrändhet eller
utmattningsyndrom. Den stora mängden vetenskapliga artiklar och utredningar både nationellt och internationellt beskriver och analyserar själva tillståndet och sjukskrivningen i sig. Långt mindre är skrivet om vad som gör att människor kan lämna sjukskrivningen och då speciellt för utbrändhet eller utmattningsdepression. Det har dock under senare tid utkommit ett antal böcker vars författare själva varit drabbade av utbrändhetstillstånd. Bl a har det under våren 2007 kommit en bok benämnd ”Varför frågar ingen oss?” (Andersson m fl, 2007). Den bygger på berättelser av långtidssjukskrivna vilka varit utbrända. Min bedömning är ändå att litteratur och studier beträffande utmattningsproblematiken i huvudsak är problemorienterat och inte lika mycket lösningsorienterat. Därför vill jag fokusera på lösningarna för att låta detta bidra till debatten.
3. Teoribildning
George Herbert Mead behandlade förhållandet mellan individ och samhälle samt hur individens utveckling till en samhällsmedlem sker, d v s sociologins huvudfråga. Mead hävdar att samhället kommer före jaget. Mead ställer upp begreppen ”me” och ”I”. Han ser
”me” som individens uppfattning om vem hon är. ”Me” innehåller erfarenheter av sociala värderingar, situationer och andra individer. ”Me” är en medlem i den sociala gruppen, - samhället och representerar gruppens värderingar. Mead beskriver ett ytterligare stadium i individens utveckling. Individen införlivar då samhället som det nätverk där vi deltar i sitt medvetande. Mead benämner detta ”Den generaliserade andre”: ”Det är i form av den generaliserade andre som den sociala processen influerar de individers beteenden, som är involverade i den och utför den, d v s samhället utövar kontroll över beteendet hos dess individuella medlemmar; ty det är i den formen som den sociala processen eller samhället ingår som en bestämmande faktor i individens tänkande” (Mead 1976, sid 121). Mead beskriver således ”I” som den agerande delen av individen vars handlingar uttolkas av ett individuellt ”me” vilket är Meads term för den egna förmågan till utvärdering vilket i sig har införlivat erfarenheter av samhällets regler som en ”generaliserad andre”. Senare uttolkare är bl a Berger & Luckman vilka knyter an till G H Meads teori och beskriver samhällets
påverkan på individen som socialisation, och talar om primär och sekundär socialisation. Den primära socialisationen är när ett barn lär sig vad som är rätt eller fel under sina första
levnadsår. Den sekundära får vi med överbyggnad av utbildning och övrig livserfarenhet. G H Mead har inspirerat Hans Gerth & C Wright Mills och Johan Asplund vars teoribildningar används för analys i denna uppsats.
Johan Asplund har i sin bok ”Det sociala livets elementära former” (1987) beskrivit ”Social responsivitet”. Han ser en fara i att den abstrakta socialiteten ökar i våra liv och att detta förstärks av vårt samhälle av i dag, där familjens tidigare funktioner tagits över av
institutioner med en mängd abstrakta funktioner. Vi fostras, utbildas och socialiseras in i den abstrakta socialiteten. I dag har en ökad mängd abstrakta yrken tillkommit inom ett
välfärdssamhälles ram. Om vi inte får ett adekvat gensvar i någon form förminskas
människors energi och handlingskraft. I denna uppsats analys är den sociala responsiviteten en modell som används för att beskriva såväl själva utmattningen som återupprättningen.
Både Asplund och Gerth & Mills har behandlat George Herbert Meads socialpsykologiska system. Asplund beskriver att det är lek och spel som är viktiga begrepp inom G H Meads system. Jaget och medvetandet är produkter av socialitet och responsivitet. Asplund
framhåller vidare spelet som organiserad lek eller organiserad social responsivitet. Härav kan man hävda att vardagslivet är disciplinerad social responsivitet. Gerth & Mills framhåller utifrån Mead samvetets betydelse för individens agerande såsom den generaliserade andre men det poängteras att endast vissa element i individens omgivning kommer att ingå i individens generaliserade andre. Asplund ser orsaker och mekanismer i vår produktions- ordning till att vårt samhälle allt mer abstraheras och att plattformen för den konkreta socialiteten krymper allt mer. Han ser egentligen ingen lösning på detta problem förutom att vi människor alltid skall bemöta varandra konkret, d v s bemöta och bekräfta varandra. I detta innefattas ett ömsesidigt erkännande och acceptans för att vi kan vara olika men ändå mötas på en jämställd nivå. I vardagen kan det vara så enkelt att vi ser och hälsar på varandra.
Goffman är fortfarande aktuell med sina antropologiska studier av vad som är acceptabelt i en kultur och hur individer söker upprätthålla sin värdighet, utifrån hur man lärt sig att man skall bete sig i ett samhälle där det gäller att förhålla sig och anpassa sig till olika situationer. Även Ulrich Beck, Zygmunt Bauman och Pierre Bourdieu beskriver olika aspekter av samhället vilket har fått ett inflytande på individen, bl a hur en arbetsetik har ersatts av en konsumtions- etik och hur denna har fått ta allt större utrymme i våra liv. Vår sociala status bedöms efter hur och vad vi konsumerar. Individer har också med sig olika mängd kapital – ekonomiskt, kulturellt och socialt som påverkar och ger oss olika möjligheter i samhället. Det i sin tur ger individer olika habitus d v s betydelse av sin egen position i den sociala sfären.
I det följande beskriver jag närmare teoribildningen inom social responsivitet med rollteori och genusteori samt teori om individernas reflexivitet.
3.1 Social responsivitet
Emile Durkheim anger i sitt verk ”Sociologins metodregler”(1978 sv överättn s.100) att det sociala livet är ett tvång då det kollektiva sociala livet utgör ett ting i sig självt, d v s överindividuellt. Enligt Durkheim är det paradoxalt att detta kollektiva sociala liv såsom tvång har tillkommit genom spontana handlingar. Det som förenar dessa två aspekter är enligt Durkheim att det sociala livets verklighet anses överskrida den individuella verkligheten. Jag menar att Johan Asplund avgränsar i sin bok ”Det sociala livets elementära former” (1987) Durkheims utsaga om det sociala livet som ett ting i sig genom att införa begreppet ”social responsivitet”. Asplund delar in den sociala responsiviteten i konkret och abstrakt socialitet.
Asplund visar härigenom hur äkta och nära eller distanserade individerna i samhället förhåller sig till varandra. Utan det äkta och nära tappar man all förankring i det stora
jämförelsematerial som samhället utgör. Det är den nära och konkreta socialiteten som ger individerna livsenergi och framtidshopp.
Johan Asplund beskriver således begreppet Social Responsivitet. Detta är något som utvecklar sig mellan individ och grupp där det enligt Asplund ”finns en hel värld att studera”(Asplund 1987, sid 25). Den sociala responsiviteten är den ena polen i ett dialektiskt begreppspar där den andra polen är asocial responslöshet, men där det finns liv finns det också social responsivitet.
Två personer som hjälps åt att fälla ett träd genom att hålla i var sin ände av en stor handsåg (Asplund 1987, sid 159) är inbegripna i konkret socialitet med gemensamt mål. Asplund framhåller att abstrakt socialitet nu har brett ut sig i takt med samhällets utveckling. I tidigare samhällen var alla tätt inbegripna i varandras sysslor och hjälptes åt; den konkreta socialiteten var alltid förhandenvarande. Nu har yrken med social interaktion ökat stort inom ett
postindustriellt tjänstesamhälles ram. Familjens arbetsuppdelning och tradition har också ändrats; mantrat ”skola, vård och omsorg” illustrerar de uppgifter som övertagits av mer anonyma och abstrakta institutioner.
Vårt samhälle av idag framkallar abstrakt socialitet eftersom anonyma processer i
organisationer som kommuner och landsting inom ett välfärdssamhälles ram tagit över de uppgifter som tidigare sköttes individer emellan med naturlig konkret socialitet som följd.
Tjänstproducerande professioner är på stark frammarsch och med dem tilltar den abstrakta socialiteten. Den abstrakta socialiteten är en grogrund för den asociala responslösheten vilket tömmer individerna på energi. Yrkesutövare utövar sina professionella åtaganden; räddar skadade och sjuka människor eller släcker bränder men får sällan något personligt tack eller någon annan respons varvid en asocial responslöshet råder. Härav uppstår med Asplunds ord:
”den rena, tomma och abstrakta socialiteten varur utbränningen spirar eller vari utbränningen består”(Asplund 1987, sid 178).
I kontakten med samhällets institutioner ges övervägande information – envägs-
kommunikation i detta att budskap hur vi skall förhålla oss strömmar ut från densamma. Det råder ofta en brist på en äkta dialog d v s man talar till varandra utifrån den innehavda rollen i stället för att tala med varandra utifrån en jämbördig nivå. Detta förhållande är beroende av kulturella och sociala skillnaderna mellan de samtalande och det innebär att relationen inte blir symetrisk och präglas inte av ömsesidighet. Om den konkreta socialiteten kunde öka skulle interaktionen mellan individerna bli mer äkta och meningsfull. Detta skulle i sin tur öka känslan av meningsfullhet och mycket onödigt lidande skulle kunna elimineras. (Engquist 1994)
Johan Asplund har specifikt behandlat begreppet utbrändhet utifrån att ha tagit del av Kristina Maslachs rapport om utbrändhet. Asplund för i boken ”Det sociala livets elementära former”
en debatt med C Maslach vilken hävdat att energimängden för anställda inom
människovårdande yrken kan ta slut och att detta i sin tur förorsakar utbrändheten. Asplund vänder sig mot Maslach tes att det är arbetsmängden i människovårdande yrken som orsakar utbrändheten. Asplund hävdar att kontakterna mellan den professionella yrkesutövaren och brukaren visserligen kan bli tröttande och gränsande till utmattning men att detta kan
kompenseras genom en period av vila. Asplund menar att begreppsparen social responsivitet – asocial responslöshet samt konkret socialitet –abstrakt socialitet skall användas. Det är
bristande socialitet som är faran enligt Asplund och då den abstrakta socialiteten och i dess följe den asociala responslösheten.
Sedan Asplunds bok skrevs har en IT-revolution ägt rum: Mobiltelefoner och Internet- uppkopplingar är var persons egendom. Det kan vara så att detta bidragit till en än mer ökad abstraktionsnivå i lokalsamhället; man blir så att säga härvarande men inte närvarande. Den konkreta socialiteten kan dock utövas med någon på andra sidan jordklotet. Summan av detta säger i och för sig inget om den sociala responsiviteten har minskat eller ökat. Dock åskådlig- görs hur den kallare abstrakta socialiteten växt till i vår närmiljö.
Från ett idealtillstånd med social responsivitet kan en övergång äga rum till asocial responsivitet vilket medför en passivitet. Problemen med den allt ökande abstrakta
socialiteten skulle enligt Asplund bemötas med konkret socialitet d v s att bemöta människor konkret, att se och bekräfta varandra. Någon annan lösning kan han inte se. Asplund ser detta som ett postmodernt fenomen som hade sina rötter i den gryende industrialismen med
arbetsdelningen. I det förmoderna traditionella samhället fanns inte abstrakt socialitet som samhällsfenomen.
3.1.1 Rollteorier
I den sociala responsiviteten ingår de roller vilka antas av individer och de uppsättningar beteenden som emanerar ur de etablerade rollerna.
C Wright Mills ville visa att biografi och historia hänger samman och hur förhållandet dem emellan varierar i olika sociala strukturer. Han har en mycket exakt historieskrivning. Med en modell visar Mills hur roller uppstår i ett historiskt skeende. Rollerna är föränderliga och påverkas historiskt i takt med att åsikter, värderingar och behov ändras. Hans modell har knutit samman individ och samhälle. Han poängterade att vår civilisationsnivå idag enbart utgör en ögonblicksbild i ett historiskt förlopp och att sociologin inte kan frikopplas från historien.
I boken ”Character and Social Structure” (1953) av Hans Gerth och C Wright Mills beskrivs att roller blir institutionaliserade om det finns en organisation med ledarskap som garanterar rollens legitimitet. När vi lär oss en roll visar de andras reaktioner om vi gjort något bra eller dåligt. En starkt förbjudande generaliserade andre kan medföra att det är svårt att uppskatta livet som vuxen, att man censurerar sig och inte förmår att ta till vara de möjligheter som bjuds. Å andra sidan medför en grundmurad självbild att individen inte blir så beroende av vad andra tycker om honom eller henne. Omvälvningar inom ett samhälle kan dock i en hast påverka den generaliserade andre beträffande vad som är önskvärt, till exempel vad som är politiskt korrekt.
En individ antar olika roller inom olika sociala fält t ex inom arbetslivet eller som förälder.
Individen kan göra mer eller mindre medvetna val om på vilken roll tyngdpunkten skall läggas. Det kan i dag vara svårt att förena alla våra olika roller. Det kommer ofta till rollkonflikter eftersom det finns oförenliga krav i olika sektorer. Gerth & Mills framhåller marknadsekonomin som en stark drivkraft vilken kommer i konflikt med det inlärda samvetet d v s vad den generaliserade andre skulle tycka om olika handlingar. Det etiska tänkandet riskerar att inte komma i främsta rummet. Gerth & Mills gör en intressant definition av samvete (Engelskans ”Conscience”), såsom en kombination av ”samma” och ”vetande”, d v s ett gemensamt vetande.
Hans Gerth och C Wright Mills definierar roller som gränslandet, eller gränssnittet mellan individen som organism och samhällets olika institutioners rollkrav. Rollteori visar innebörden och konsekvenser av innehavda roller. Rollkraven definieras och manifesteras genom symboler och förväntningar utifrån utbildning och status. Utvärderingen sker inom institutioner där sanktioner kan ges om inte rollen utförs utifrån etablerade normer för varje institution. I Gerth & Mills bok ”Character and social structure” finns på sid 32 en modell som länkar samman individens karaktär eller personlighet med den sociala strukturen.
Individens personlighet är således danad ur den sociala strukturen. Detta innebär att sociologin griper in i biologin vilket kan härledas till Lisbeth Sachs resonemang i boken Sjukdom som social oordning.
Rollerna uttrycks av utbildning och andra symboler som titlar eller den mängd teknologi som man förfogar över vilket illustrerar rollinnehavarens status. Nedanstående är en tolkning i svensk tappning av Gerth & Mills modell ”Character and Social stucture”, sid 32.
Samhällets roller har uppstått i ett historiskt skeende; rollerna förändras och påverkas av tid och rum. I samhället uppstår fält som bestämmer vilka roller som är nödvändiga. Gerth &
Mills behandlar inte genusfrågan specifikt i denna modell utan förefaller se jämlikhets- strävanden som delaspekter inom de beskrivna fälten: politik, militära system, ekonomiska enheter, religion samt familjers släktskap.
Specifika sammanslutningar skedde tidigt med enhetlig klädsel och vapensköldar med symboler såsom ”varumärke”. Efterhand differentierades olika grupper som militärer, poliser och t ex järnvägsmän med uniformer med olika ornament eller så symboliserades roller genom vita rockar såsom inom medicinen. Institutionerna växte till och ökade. Det är väsentligt att ha med sig det historiska perspektivet när man ser på och utvärderar olika skeenden i samhället i dag.
StStrruukkttuurreenn a
avv eenn ppeerrssoonnss kakarraakkttäärr:: PsPsyykkee BiBioollooggii
Social struktur Släktskap
Politiskt system
Ekonomiskt system
Utbildning Titel
Mängd teknologi som kan
kontrolleras
Religion
Idag finns mängder av varumärken som säger något om de rollförväntningar som finns. Det kan vara att man arbetar inom ett landsting, är flygvärdinna på SAS eller säljer Toyota-bilar.
Med detta vill jag illustrera hur det i vår civilisation växt fram olika ”öar” med var sina funktioner och symboler samt rollförväntningar som kan vara mer eller mindre tydliga.
Erving Goffman (1974) har utifrån människors samspel accentuerat rollen såsom framförd på en scen, detta som ett led i byggandet av ett civiliserat beteende i ett västerländskt samhälle.
Individer skyddar varandra från att ”tappa ansiktet” eftersom båda parter har mycket att vinna på detta ömsesidiga beteende, d v s att kunna fortsätta upprätthålla sin roll och sin självbild.
P g a den smärta som riskeras uppstå om man inte längre får vara med i en grupp söker individen så länge som möjligt upprätthålla sin formella roll med den uppsättning handlingsmönster som är förknippade härvid.
Goffman beskriver de avvikandes situation. Den avvikande känner sig utstött ur samhället då något inträffat som gjort just henne avvikande; hon har drabbats av ett stigma. Termen Stigma skapades av Grekerna för att synbarligen göra en individ lätt igenkänd utifrån sin avvikande roll, t ex tjuv, slav eller liknande vilka man försåg med synliga tecken såsom brännmärke. De avvikande möts av omgivningens attitydkomplex där man inte vill bli förknippad med deras olycka. När personen befinner sig i vissa miljöer så har hon alltså en mindre önskvärd
egenskap som gör henne olik de övriga i gruppen. Positionen i grupperingen reduceras genom omgivningens förhållningssätt vilket motverkar normalisering och socialt erkännande. Vi ser hur något av detta synsätt lever kvar i attityder mot arbetslösa och sjukskrivna. Den som inte tjänar sitt bröd i sitt anletes svett kan vara någon man riskfritt kan frysa ut och behandla som icke-fullvärdiga samhällsmedborgare. Oron att hamna i denna skara bidrar till att man så länge som möjligt härdar ut i situationer man skulle ha lämnat för länge sen.
Den som inte är i stånd att vinna fullt socialt erkännande kan således sägas vara i en stigmatiserad position. Personer särskiljs genom hur de uppträder för att passa in i den rådande samhällskulturen och dess normer genom samspel i relationer med andra. Avvikande egenskaper värderas negativt. Okunskap och rädsla inför den som hamnat i en annorlunda situation åstadkommer stigmatiseringen vilket förstärker fördomarna hos såväl den stigmatiserade som stigmatiserande. De stigmatiserade kan dock mötas i grupper med likasinnade och där befinna sig i en befriande frizon.
Goffman har en samhällssyn som brukar kallas det dramaturgiska perspektivet. Goffman menar att vi genom vårt sociala jag ”alla spelar teater” och att vi intar våra roller såsom på en scen. Vi försöker styra intrycken vi gör på varandra för att vi skall kunna anta den roll vi vill ha. Djupast sett handlar detta om att vi vill bygga upp, befästa och bevara våra egna ”jag”.
3.1.2 Genusteori
För att särskilja kulturellt kön och biologiskt kön har begreppet Genus (eng. Gender) införts.
Yvonne Hirdman har bland annat i sin bok ”Gösta och genusordningen” (2007) beskrivit att genussystemet upprätthålls genom isärhållande mekanismer och den manliga normen.
Föreställningar om genus är inbyggda i hela vårt sätt att tänka. Om vi hör sådana begreppspar som t ex förnuft/känsla, logik/intuition, subjekt/objekt och oberoende/beroende så kan vi oftast utifrån våra fördomar - generaliseringar säga vad som är manligt eller kvinnligt. Dessa attityder kan visas om vi får tillfälle att se en baby och inte vet om det är en pojke eller flicka.
Då får vi svårt att veta hur vi skall uppträda mot denna. När man väl blir varse så börjar den
dualistiska föreställningsvärld som finns införlivad hos flertalet att verka. Detta har träffsäkert beskrivits av Nina Björk i boken Under det rosa täcket 1996. Politik och ekonomi påverkar denna föreställningsvärld. Marknadskrafter som vidmakthåller invanda attribut för
kvinnligt/manligt står emot Lagen om jämställdhet.
Yvonne Hirdman hävdar således att det finns mekanismer som håller isär könens sätt att vara.
Den patriarkala normen är ”nedärvd” från tidernas begynnelse (Adam kom först…). Detta kan betraktas ur två perspektiv: männens som norm samt krafterna som vidmakthåller
isärhållningen vilka är starkare än de krafter som verkar för en utjämning. Mannen som norm innebär att denne får större betydelse och blir överordnad kvinnan. Om vi fokuserar på de isärhållande mekanismerna så är dessa historiskt kulturella roller med stor socialiserande effekt. Vi reflekterar inte över detta utan ser det som normalt att så skall det vara. Normerna som insocialiseras hos unga kvinnor under de senaste generationerna har ändrats eller snarare utökats då kvinnorna inte blivit avlastade de gamla normerna utan i stället införlivat nya krav som lagt sig ovanpå de gamla.
Enligt Yvonne Hirdman kategoriseras åren mellan 1960 och 1976 som den period då ett husmoderskontrakt ersätts av ett jämställdhetskontrakt. Kvinnor idag lever fortfarande kvar med kulturella bud som att byta gardiner till jul och påsk, storstädning på våren och den obligatoriska fredagsstädningen. Kvinnor har svårt att släppa greppet om hushållsarbetets utförande och omfattning. Resultatet har därför för många blivit ett tungt dubbelarbete med upplevd tidsbrist och ett konstant dåligt samvete för svårigheten att kunna förena de olika rollerna.
3.2 Reflexivitet
I Anthony Giddens bok ”Modernitet och självidentitet – Självet och samhället i den
senmoderna epoken” (1997) ges en analytiskt inriktad sociologi. Han visar här svårigheterna men också möjligheterna för individerna i dagens globaliserade värld, där sanningar hela tiden är föränderliga. Självidentiteten blir ett ständigt pågående reflexivt projekt för att upprätthålla en sammanhängande och kontinuerligt reviderad livsberättelse. Detta sker i en kontext där individen har att förhålla sig till allt fler valmöjligheter. Visioner och normer i stort som smått, där anvisningar ges hur människorna bör leva sina liv samt den politiska agendan är alla föränderliga. Framtiden hämtas hem av institutionerna i en reflexiv process. Därför blir hela tillvaron – vårt liv en fråga om att välja och fatta beslut som gör att vi kan fortsätta att bevara en obruten ”självberättelse”. Detta innebär att ansträngningarna med att forma självidentitetens berättelse, trots att valfriheten kan ge fördelar, kan bli ett mödosamt livsprojekt. Hur man upprätthåller sin livsberättelse påverkar åtminstone delvis hur kroppen och själen konstrueras. Existentiella frågor såsom livets mening, sjukdom och död har blivit bortträngda till institutioner. Samtidigt har det skapats nya möjligheter för social och personlig utveckling. Mycket av tidigare erfarenheter som överfördes från generation till generation är inte längre giltiga vilket blir det avsiktliga eller oavsiktliga resultatet av att framtiden successivt hämtats hem. Vi lever i artificiella miljöer, individens liv har avskilts från naturen.
Anthony Giddens beskriver omvärldsfaktorer som påverkar människan av idag. Giddens knyter an till den beskrivning av samhällsutvecklingen som gjorts av Ferdinand Tönnies, d v s en övergång från ”Gemeinschaft” till ”Gesellschaft” (Brante m fl, 2001). I det gamla mer slutna bondesamhället fanns en gemenskap där ens roller var fixerade beroende på i vilken
familj du var född, vilken plats i syskonskaran du hade och om du var kvinna eller man. Det var yttre kriterier som band samman individerna vilket innebar att individer inte hade så stor personlig frihet; individens plats och uppgift var henne given vid födseln.
I västvärlden har en närmast explosionsartad samhällsutveckling skett de senaste hundra åren.
Vi har gått in i det som innefattas i Tönnies andra begrepp ”Gesellschaft” d v s människans situation bestäms av vad hon kan erbjuda och vilka uppdrag hon kan få på en social och ekonomisk marknad. Industrialisering och utvecklingen mot dagens postmoderna samhälle har ställt individen inför en närmast oändlig mängd alternativ och valmöjligheter. Idag skall du välja ”allt” – tidigare hade du inga val. Giddens beskriver den process individen mer eller mindre medvetet måste genomgå för att behålla eller söka uppnå en grundläggande trygghet.
Giddens (1997) ställer upp tre element som utgör förklaringar till modernitetens dynamik:
• Tiden och rummet har skiljts åt, du kan ha elektronisk omedelbar direktkontakt med viktiga andra på andra sidan jordklotet
• De sociala relationerna bryts loss ur sina geografiska ramar och kan omformeras över stora geografiska avstånd
• Den institutionella reflexiviteten har växt till i takt med ett allt mer oöverskådligt samhälle.
Begreppet ”urbäddningsmekanism” skall illustrera hur tid och rum har skiljts åt och även de sociala relationerna. Tidigare hade du relationer inom det sociala rummet i form av en by, idag kan relationerna upprätthållas i ett chatt-forum på webben eller med någon kund eller möjlig vän på andra sidan jordklotet. Även humanistiska funktioner som att ta vara på gamla och att hjälpa grannen har nu tagits över av specialiserade institutioner. Dock är vi i dag mer beroende av det rena förhållandet såsom parförhållanden vilka utvecklas av en tillit som är baserad på frivilliga förpliktelser och en intensiv intimitet. Det innebär också att denna typ av förhållanden blir starkt sårbara och detta har i sin tur givit upphov till ökat behov av terapi. Vi blir mer beroende av att lära känna oss själva på djupet för att bibehålla balans och för att klara av vår tillvaro med fungerande relationer i den reflexiva postmodernitetens tidevarv.
Giddens beskriver hur den moderna expertisen inte längre kan vägleda individerna med beständig och oföränderlig information om viktiga fakta i samhälleliga ting. Tilltagande specialisering gör att ingen heller kan överblicka de totala konsekvenserna av beslut.
Vi kan se hur experternas fackområde snävas av alltmer; man måste kunna alltmer inom ett allt snävare område. Experternas roll och prestige är stadda i förvandling. Tidigare togs t ex socialstyrelsens 70-talskampanj ”Socialstyrelsen rekommenderar 6-8 brödskivor pr dag”
nästan som ett diktat med stora affischer som många inte ifrågasatte. I dag ifrågasätts
experternas råd på ett annat sätt och man reflekterar: ”nu är det nyttigt med det och det, förra månaden var det farligt…”. Experterna kan inte heller överblicka konsekvenserna av sina råd/beslut. Om det rekommenderas blodtryckssänkande medicinering så kanske detta motverkar stroke, men sätter samtidigt ner individens livskvalitet i det att man definierar sig som sjuk och avstår från sådant i samliv och konsumtion som man annars hade kunnat tänka sig.
Giddens framhåller att inom senmoderniteten måste självet skapas reflexivt. Alla utsagor man stöter på prövas om man tycker de är falska eller sanna, passande eller opassande för
individen i sin position i livet. För livets upprätthållande är det väsentligt att vi har med oss en grundläggande trygghet för bevarandet av den ontologiska tryggheten. Det innebär att vi har en avskärmningsmekanism som gör att vi sätter parantes kring okända faror och risker som vi
har att hantera i vår omvärldsmiljö, den kan ses som en skyddshinna som gör att vi klarar av att fungera i vårt vardagliga liv. Giddens (sid 11) menar att ”…all kunskap måste ha
hypotesens form: påståenden kan mycket väl vara sanna, men de är i princip alltid öppna för revideringar och de kan komma att förkastas vid en senare tidpunkt.”
Giddens utvecklar synsättet om självet som ett reflexivt projekt. Moderniteten har ersatt traditioner i det gamla samhället med opersonliga organisationer. Individen blir i allt högre grad utelämnad till sin egen reflexion för att finna fram till vad som kan vara det bättre och vad som är det sämre handlingsalternativet. Giddens menar att mycket av det vi företar oss utgörs av ett inlärt beteende för vad som är passande och som vi upprepar som svar på givna stimuli. Vår reflexivitet är i sådana sammanhang inget som är framträdande. Däremot måste vi bemästra avsevärt mer omfattande information idag om globala problem som skulle kunna påverka oss. För att kunna bedöma dessa hot och även annat som påverkar vår vardag måste vi hålla oss informerade.
Detta visar att världen samtidigt är lokal och global. För att t ex kunna bedöma hur vi skall placera våra pensionspengar och om vi skall ha bunden eller rörlig ränta på våra lån finns det ingen bortre gräns för hur mycket information vi skulle behöva hämta in om framtiden.
Eftersom ingen kan erhålla sådan information så måste vi reflektera och fatta våra beslut efter vad vi själva kunnat utröna och bedöma. Det är en utmaning för oss men också
kännetecknande för vår tid att vi nu måste ha expertis eller åtminstone en uppfattning om en mängd företeelser som är geografiskt skilda från våra vardagliga liv.
Giddens beskriver att det i livsplaneringen finns inslag av disciplinering eftersom man anser det rimligt och har tillräcklig trygghet för att skjuta upp handlingar till ett senare tillfälle.
Även hur man klär sig blir en symbol för de värden man vill signalera att man står för. Det råder självfallet konflikt mellan självet som ett reflexivt projekt och de sociokulturella hinder som finns för en verklig emancipation. Även om inte Giddens säger det explicit så finns det klassmässiga skillnader. Yvonne Hirdman (2007) kallar det tid, plats och situation, Bourdieu (1999) benämner liknande förhållanden habitus, d v s individens upplevelse av sin egen position och betydelse i de sociala fälten och det i sin tur beroende av det kulturella bagage och vad man lyckas tillskansa sig under socialisationen. Det är slumpen som avgör var du föds och även vilket socialt och kulturellt kapital man får med sig in i skola och
sysselsättning. Vi ser reflexionens betydelse för att hantera sin situation; det är alltid grundläggande att tänka själv d v s att reflektera ytterligare.
4. Forskningsmetod
4.1 Hermeneutisk vetenskapsteori
Det är väsentligt att kunna se fenomen ur olika perspektiv. Inom samhällsvetenskaperna har det varit oenighet om vilka metoder som varit lämpligast för forskningen. På ena sidan finns positivisterna med synen på ”sanningen” som objektiv och enhetlig och på den andra sidan, konstruktivisterna som förnekar att det finns en enda verklighet utan menar att allt är beroende av perspektiv och från vilket håll man ser på fenomenet. Nu i postmodernismens tidevarv tycks man dock ha enats i en samsyn att båda paradigmen kan gälla för
”verkligheten” vilken ändå aldrig tycks kunna uppnås fullständigt eftersom forskaren inte uppnår hela sanningen, då det inte tycks finna en oberoende självständig ”sanning” eller
”objektivitet”. När det gäller kvalitativ forskning skall forskaren ha ett ”öppet sinne”. Man kan som Martyn Denscombe (1998) säga att forskaren ger sig ut på en upptäcktsresa.
I denna undersökning använder jag mig av hermeneutisk metod. Hermeneutiken söker tolka en verklighet som i sig redan är tolkad och flertydig. Målet är att få förståelsen att växa till samtidigt som undersökningen genomförs. Hermeneutikens innebörd är att det inte går att förhålla sig ”objektivt” till rena fakta som verklighet. All förståelse bygger på en förförståelse dvs de kulturella ”glasögon” vi har på oss. Varje tolkning föregås av de förväntningar eller förutfattade meningar vi har av fenomenet. Dessa förutfattade meningar, säger hermeneutiken, kan vara sanna men lika gärna falska. Vi kan aldrig helt göra oss fria från dessa, dock kan vi med medvetenhet om dessa faktorer sträva efter att minimera dess verkningar i forskningen.
Vi har detta i åtanke när vi gör tolkningen. Den tolkande sociologen måste själv fritt få tolka och definiera tolkningen. Där av krävs en god omdömesförmåga och varsamhet hos
sociologen vid tolkningen av sitt empiriska material.
4.2 Kvalitativa intervjuer
Utifrån den hermeneutiska metoden har jag genomfört en kvalitativ undersökning. Kvalitativ metod kännetecknas av att det är ”mjukdata” vilka tolkas, d v s vare sig frågor eller svar görs till kvantitativt mätbara variabler. Efter en intensiv debatt förefaller det nu råda konsensus om att såväl kvantitativa som kvalitativa metoder har sitt berättigande. Kvalitativ metod kan vara till grund för kvantitativa undersökningar där man söker storleksbestämma fenomen och orsaker vilka påvisats i kvalitativ grundforskning. I denna uppsats söker jag genom djupintervju såsom livsberättelse att fånga just sådant som jag inte kände till innan och således inte heller kunnat fråga om i en kvantitativ undersökning.
Ämnet jag valt är av den karaktär att det krävs djupare samtal med möjlighet att ställa följdfrågor. Härigenom kan tankegångar utvecklas kring de frågor som lämpar sig bäst för syftet jag har med denna undersökning. Jag anser att denna metod ger större utrymme för flexibilitet och dessutom ger det informanterna större möjligheter att få framfört det de vill få säga. Det ställs dock stora krav på intervjuaren att respektera informanters integritet och att
”känna av” informanten vilket är en balansgång. Jag har dock inte fullt ut följt tankegångar inom ”Grounded Theory” (Brante m fl, 2001) där såväl terorival som frågeställningar växer fram vid undersökningens och analysens framväxt. I själva verket har jag lagt fast frågorna i ett tidigt skede i undersökningen. Teorivalet har dock låtit sig påverkas av de fynd jag gjorde efterhand intervjuandet och analysen av desamma fortskred.
4.3 Förförståelse
Min förförståelse hade kommit från sådant jag sett och hört i media. Jag har också själv erfarenhet av att arbeta med hälso- och sjukvårdsarbete och har därför med mig egna erfarenheter av arbetsmiljön där. I debatten framkom att det var höga tal för
långtidssjukskrivning och att många var utbrända. Det kan nämnas att ett nytt fokus tycks kommit i allmän debatt den senaste tiden. Försäkringskassan har gått ut med information om minskad sjukfrånvaro och striktare kriterier vad gäller utmattningsdepression
(Försäkringskassans pressmeddelande 2007-08-06). Mycket av långtidssjukskrivning slutar dock i sjuk- eller aktivitetsersättning. Jag upplevde att detta hade en djup mänsklig dimension
i det att så många hamnar utanför den vanliga vardagstillvaron. Trösklarna för att komma tillbaka till deltagande och gemenskap i arbetsliv och samhälle syntes vara orimligt höga.
Inom Folkhälsovetenskap fick jag utarbeta en möjlig intervention i en organisation eller ett företag med frekvent förekommande sjukskrivningar för utbrändhet. Det kvarstod ändå många frågetecken för mig om orsaker och eventuell bot. Jag var i samma situation som många andra att ha en ytlig kunskap kring detta fenomen och att det ger upphov till föreställningar som kanske inte alltid stämmer i praktiken. Det gjorde att jag ville tränga in djupare i ämnet för att skaffa en ökad kunskap och förståelse kring detta angelägna samhällsfenom utbrändhet som förekommer inom skiftande sektorer, såväl på arbetsmarknaden och för övrigt i samhället.
Jag hade också i ett mer informellt sammanhang träffat en kvinna som leder en grupp som handhar rehabilitering av långtidssjukskrivna. Dessa hade uppnått goda resultat för att få långtidssjukskriva medarbetare att återuppta sitt yrkesliv Det gjorde att mitt intresse väcktes.
Jag fann det då lämpligt att gå ett steg vidare för att skaffa mig djupare kunskaper om denna problematik. Den kunskap jag uppnådde kom att innebära en del nya insikter för mig, bl a hur i grunden vi är påverkade av den samhällskultur vi lever i. Yvonne Hirdman benämner detta tid, plats och situation – dvs hur dessa parametrar påverkar och formar våra attityder till företeelser vi erfar under livet.
4.4 Urval
Inom Landstinget Kronoberg finns en enhet som uppnått bra resultat med att låta
långtidssjuka människor återvinna kraft och mod att komma tillbaka till arbetslivet. Det finns fem respondenter och Rehabkonsult, som är ansvarig ledare för den aktuella verksamheten vilka meddelat att de var villiga att låta sig intervjuas. Rehabkonsulten har varit min s k
”Gate-keeper”. Vi träffades hösten 2006 för en mer allmän diskussion om verksamheten.
Inom Delta råder tystnadsplikt likt inom merparten av Landstingets verksamhet. Jag kunde alltså utifrån denna tystnadsplikt inte få någon förteckning över dem som deltagit i Deltas verksamhet. Det var också viktigt för mig att från början upprätthålla konfidentialiteten enligt vad bl a Vetenskapsrådets riktlinjer anger. Deltagarna i Deltas rehabprogram kan antingen ha somatiska besvär, t ex som värk i axelpartier men kan också ha kommit i kriser såsom utmattningstillstånd. Rehabassistenten gjorde urvalet av ett trettiotal personer som hade haft utmattningssyndrom eller liknande symtom och som inte längre hade någon kontakt med Delta. Rehabassistenten skickade ut en skriftlig presentation av mig och mitt uppsatsarbete samt en förfrågan om de ville delta i en undersökning. Urvalet utgjordes således av dem i gruppen med utmattningstillstånd eller utmattnings liknande symtom som inte längre hade någon kontakt med Delta. De tillfrågades om de var villiga att vara med i undersökningen utifrån sina erfarenheter av Delta och kunde då själva ta kontakt med mig för att ge sitt godkännande att delta i undersökningen.
Intervjupersonerna har genomgått programverksamhet i DELTA:s regi och som åter är i verksamhet, om än inte på samma tjänst och anställningsgrad som tidigare. De som valde att låta sig intervjuas, ungefär en sjättedel av dem som kontaktats av Rehabkonsulten, hörde omgående av sig till mig via mail. Själva intervjuerna kunde dock inte genomföras förrän i mars 2007 men samtliga som i november 2006 meddelade att de önskade delta i
undersökningen kunde intervjuas. I urvalet fanns det ingen av manligt kön då endast en av de 70 personer inom Delta som varit berörda av utmattningsdepression/utbrändhet är man.
