Error i cisblicken
-en normkritisk studie om cisnormen.
Wendel Strömbeck
Institutionen för Bildpedagogik/Konstfack Examensarbete, Konst och lärande, 30 hp VT 2014
Handledare: Tina Carlsson, Kenneth Karlsson
1
Abstract
English titel: Error in the cis gaze – a norm critical study of the cis norm
The cis norm could be described as the norm that forces everyone to be either female or male and that genitals, gender identity and juridical sex should be constant throughout a person’s lifetime.
“Cis” means “on the same side” in Latin, and in this study Wendel Strömbeck, student at the Pedagogy Institution of Konstfack, University College of Arts, Crafts and Design, has coined the notion “the cis gaze”. “The cis gaze” refer to a performative act of sorting bodies into a female or male category. Wendel study how people with trans* experiences could experience gazes and pictures in relation to the cis norm. The study is based on the queer community that Wendel is a part of, and includes interviews and self-reflections. “Trans” means “to move over” in Latin and
“trans*” refers to the whole spectra of possible ways of transgressing the cis norm. The study is devided into two parallel works, an essay and an artistic figuration, a comic book. The comic book includes rendering of the interviews that Wendel has carried out and an irreverent study of cis gendered persons. The essay also includes rendering of the same interviews and an analysis of a poster for the Hollywood movie Glen or Glenda from 1953.
Nyckelord: cis, trans, trans*, HBTQ, queer, normkritisk pedagogik, normkritik,
intersektionalitet, bildpedagogik, cisblicken, kön, könsidentitet, identitet, genus, blickar,
queercommunity, passera, normer, transfobi, intergender, intersex, pedagogik, den Andra, lärare, bildanalys, freak, andragörande, män, kvinnor, serier, självdefinition, queerfeminism, feminism Framsida: http://commons.wikimedia.org/wiki/File%3AHuman.svg
2
Contents
Error i cisblicken ... 0
1. Inledning ... 4
1.1 Introduktion ... 4
1.2 Bakgrund ... 6
1.3 Syfte ... 8
1.4 Frågeställning ... 9
1.5 Empiri ... 9
1.6 Urval och avgränsning ... 9
1.7 Metod ... 10
1.8 Teori och tolkningsram ... 11
1.8.1 Ordlista ... 11
1.8.2 Begreppsdefinitioner ... 12
1.9 Tidigare forskning ... 14
2. Bearbetning och analys ... 15
2.1 Bildanalys: Adults only - Könskorrigering som spektakel ... 15
2.1.1 Bilden i sig ... 16
2.1.2 Produktionskontext ... 17
2.1.3 Publik ... 18
2.2 Intervjuer ... 19
2.3 Intertextualitet - visuella referenser till kön (cis, trans* och intersex) ... 19
2.4 Att “passera” (i cisblicken) ... 22
2.5 Att avbilda personer med intersex- och trans*erfarenhet ... 25
2.6 Intersektion mellan kategoriserande blickar ... 28
2.7 Error i cisblicken ... 30
2.9 Våldsamma (cis)blickar ... 35
2.10 Mellanmänskliga blickar ... 36
3 Tolkning och resultat ... 39
3.1 Transpersonen som den Andra ... 39
3
4. Slutdiskussion ... 43
5. Källförteckning ... 45
5.1 Tryckta källor ... 45
5.2 Otryckta källor ... 46
5.3 Hemsidor ... 47
5.4 Intervjuer ... 47
6. Bilaga: Metodmaterial för workshopen ”Dr. Wendel botar cisblicken” ... 48
4
1. Inledning
1.1 Introduktion
Den första trans*person jag lärde känna var mig själv, fast det förstod jag först i vuxen ålder efter att ha lärt känna många andra trans*killar, trans*tjejer, intergender- och intersexpersoner. Under min uppväxt har jag försökt passa in i den tjejidentitet som förväntats av mig, jag lärde mig allt om cisnormen utan att ha några ord för detta. Jag utbildar mig idag till bildpedagog på Konstfack och har erfarenhet av att vara cistjejidentifierad elev, cistjejidentifierad student,
trans*identifierad student, och trans*identifierad lärare. Många av mina vänner identifierar sig som queera trans*personer. Tillsammans ingår vi i ett queerfeministiskt community av vänner, lovers, bekanta och familj centrerat i Stockholm, Göteborg och Malmö, men dess gränser flyter ut över hela världen.
När jag går på tunnelbanan, eller in i vilket annat rum som helst, möts jag av andra människors blickar på min kropp, i mina ögon och blickar som riktas bort ifrån mig, samtidigt riktar jag min blick på andras kroppar, i andras ögon och bort ifrån dem. Det är min övertygelse att jag aldrig kommer kunna vara neutral inför andra människor, och att de inte kan vara neutrala inför mig. Blickriktningar, blickar som dröjer kvar vid det som uppfattas som avvikande eller intressant, blickar som undviker detta, anser jag skapar och återskapar normer, men de kan även göra motstånd mot dessa normer. Mina fantasier om vad en annan människas blick på mig betyder är knutet till mina förkunskaper, den diskurs jag befinner mig i. Den diskurs jag befinner mig i på Stockholms tunnelbana år 2014 skulle kunna beskrivas som en diskurs där rasism, sexism, transfobi, funktionsvariationsfobi, kapitalism, homofobi och nationalism är
normaliserade strukturer. De är tankemönster med historia, tankemönster som kan verka självklara för att de är så vanliga här och nu.
5
6
1.2 Bakgrund
Cisnormen kan beskrivas som den osynliga regel som säger att alla människor ska vara antingen män eller kvinnor, och identifiera sig med det kön de fått tilldelat vid födseln samt uttrycka detta med kläder och manér, livet ut. Se “Teori och tolkningsram”. Bryter du mot denna osynliga regel kan det hända att du blir bestraffad i form av skratt, att folk stirrar på dig, att du blir kallad bög eller flata, "inte en riktig kille/tjej", eller så blir du misstänkliggjord och sedd som ett problem, eventuellt som "mer genus/kön" än cispersoner. Cispersoner används här för att beskriva personer som ses som självklara kvinnor eller män och att detta är oförändrat livet ut. Bryter du mot cisnormen finns en risk att utsättas för hot om våld eller faktiskt våld, vilket kallas transfobi eller transhat. Transhatet uppmärksammas globalt den 20:e november varje år, på “Transgender day of rememberence” för att minnas alla de trans*personer som utsatts för hatbrott och mördats under året.1 Med “trans*” menar jag hela spektrat av överskridande av en tänkt tvåkönsmodell, genom identitet, genusuttryck eller juridiskt kön, eller genom att uppleva sig befinna sig bortom den könsbinära dikotomin. I denna cisnormativa diskurs är det vanligt att spädbarn med
intersexvariationer opereras för att bli föreståeliga pojkar eller flickor enligt cisnormen. Med
“intersex” menar jag personer som föds med kroppsliga könstecken såsom genitalier och kromosomer, som inte är entydigt kvinnliga eller manliga enligt en tänkt tvåkönsmodell.
Jag upplever att trans* är osynligt i bildkulturen som jag rör mig i utanför
queersammanhang, förutom på ett förlöjligande, andragörande sätt i form av "män som klär ut sig till kvinnor". Cisnormen behandlas i denna diskurs som självklar och så osynlig att
cispersoner ofta inte känner igen sig själva som cismän och ciskvinnor, utan lever i tron att män och kvinnor är de enda könsvariationer som finns, och att detta är ett konstant tillstånd livet ut.
Bilden jag valt för framsidan på denna uppsats är ett visuellt meddelande från oss människor på Tellus utskickat i rymden, för att berätta om vilken sorts liv det finns här. Tänkt mottagare är andra livsformer i Universum. Den här bilden skulle kunna tolkas som en studie i normer:
eurocentrismen, cisnormen, sexismen, heteronormen, smalhetsnormen, åldersnormen, funktionsnormen. Figuren till vänster har ett könsorgan som hänger utanför kroppen, platt bröstkorg, kort hår, muskulatur och fettfördelning som kodas manligt, tyngden jämnt fördelad på båda fötterna, en blick som riktas mot betraktaren och handen uppe i en hälsning. Figuren till
1 www.rfsl.se
2 Rose, Gillian, Visual methodologies: an introduction to the interpretation of visual materials, 2. ed., Sage, London, 2007, s.191
3 Högberg, Jessica, Heteronormativitet inom pedagogiska rum och representationer av homosexualitet, bisexualitet
7
höger har inget synligt könsorgan, fylliga bröst, långt hår, kvinnligt kodad muskulatur och fettfördelning. Figuren lägger tyngden på ena benet, överkroppen är riktad mot betraktaren och blicken riktad bort från betraktaren. Figuren till vänster är längre än figuren till höger. Detta kan vid första anblick verka som ett neutralt porträtt av mänskligheten, men jag menar att det inte är en slump att människan porträtteras såhär. I den västerländska bildkulturen finns otaliga
intertextuella referenser till denna bild, bilder som upprepar samma budskap, språk som i sitt upprepande skapar betydelse. Med ”intertextualitet” menar jag att människor bär med sig
”referenssymboler” i mötet med varje nytt visuellt objekt.2Dessa upprepade bilder kan ge en falsk association till neutralitet.
På Bildpedagogiska Institutionen på Konstfack har tidigare forskats kring trans*personers plats inom bildpedagogik i Bild och Media i form av Jessica Högbergs examensarbete
Heteronormativitet inom pedagogiska rum och representationer av homosexualitet, bisexualitet respektive transpersoner inom rörliga media, 2006, vilken behandlar representation och
osynliggörande av trans* inom bildundervisningen, samt Klara Schybergs examensarbete ”Ja, antagligen sökte jag på FtM” - Om unga transpersoners användning av videodagböcker och digitala berättelser på Youtube, 2011, vilken behandlar intertextualitet av bilder på
trans*personer och spegling av trans*erfarenheter.34 Vid Göteborgs universitet behandlades lärares normkritiska arbete kring cisnormen i klassrummet i Frida Samuelsson kandidatuppsats i statsvetenskap, Normproblematisering och genusbinaritet - En studie kring en lärares
normkritiska arbetes påverkan på föreställningarna och normerna kring genusindelning i en gymnasieklass, 2011.5
2Rose, Gillian, Visual methodologies: an introduction to the interpretation of visual materials, 2. ed., Sage, London, 2007, s.191
3 Högberg, Jessica, Heteronormativitet inom pedagogiska rum och representationer av homosexualitet, bisexualitet respektive transpersoner inom rörliga media, Examensarbete Bild & Media 10p, KONSTFACK, Institutionen för Bildpedagogik, VT 2006
4 Schyberg, Klara, ”Ja, antagligen sökte jag på FtM” -‐ Om unga transpersoners användning av videodagböcker och digitala berättelser på Youtube, Konstfack, Institutionen för bildpedagogik, inriktning Medier Och Lärande, 2011
5 Samuelsson, Frida, Normproblematisering och genusbinaritet -‐ En studie kring en lärares normkritiska arbetes påverkan på föreställningarna och normerna kring genusindelning i en gymnasieklass, VT 2011
8
1.3 Syfte
Mina tänkta läsare i detta arbete är bildpedagoger som vill förädla sin kunskap om bildteori och samtidigt arbetar med människor. Min utgångspunkt är att skolan allt som oftast är en
cisnormativ plats där transfobi är en normaliserad företeelse, men att detta går att förändra. Jag vill med det här arbetet bidra till att vidga kunskaperna om cisnormen och dess mekanismer,med fokus på avbildande och blickteori. Jag hoppas att detta kan ge bildpedagoger verktyg att
synliggöra trans*erfarenhet på ett solidariskt sätt i sitt yrke, och därmed ge alla elever möjlighet att kunna spegla sig i dessa bilder. Jag ser att trans*personer väldigt sällan visas på bild i skolan idag överhuvudtaget och vid de tillfällen det förekommer så visas de/vi ofta upp som ett exempel på trans*personer som grupp på ett andragörande vis. Detta ser jag som ett problem, och jag hoppas att denna uppsats ska inspirera bildlärare till att jobba med cisnormen och trans*frågor på ett normkritiskt sätt. Jag hoppas att fler bildlärare kan möjliggöra för alla elever att få se bilder på trans*personer i sin undervisning som de kan spegla sig i, och att lärarna visar upp dessa bilder lika självklart som bilder på cisnormativa kroppar. Detta menar jag är extra viktigt för elever med trans*erfarenhet, och vill påpeka att det sällan syns i klasser vilka elever som har eller kommer få dessa erfarenheter. När bildlärare gör urval av bilder i bildundervisningen, både med tanke på motiv och bildskapare, och talar om dessa, önskar jag således att de/vi har cisnormen i åtanke.
Jag vill även synliggöra trans*personers berättelser i detta arbete och ge
tolkningsföreträde till oss som bryter mot cisnormen att beskriva den. Jag vill problematisera cisblicken och ge exempel på hur den kan dekonstrueras. Med ”cisblicken” menar jag den performativa akten då en blick scannar en kropp och könskategoriserar den. Se “Teori och tolkningsram”. Med ”dekonstruering” menar jag att visa upp någots brister och göra det osäkert.6 Jag önskar att lärare påbörjar ett inre arbete att synliggöra den förmodade egna cisblicken, cisblicken på de människor de/vi arbetar med, såväl elever, kollegor som sig/oss själva, och att lärare som har en cisposition uppmärksammar detta privilegium och problematiserar den
maktposition som cisnormen ger dem, för att göra skolan till ett tryggare rum för trans*personer
6 Alvesson, Mats, Postmodernism och samhällsforskning, 1. uppl., Liber ekonomi, Malmö, 2003, s. 52
9
och andra personer som upplever (fel)könande som obehagligt och i sin vardag utsätts för transfobi.
1.4 Frågeställning
-Hur kan personer med trans*erfarenhet uppleva cisnormen, i relation till blickar och porträtt av trans*personer?
1.5 Empiri
Till detta arbete har jag använt egna erfarenheter som trans*- och cisperson, min livsberättelse och den kunskap jag har från mitt queercommunity och vänner utanför detta. Jag har samlat ett intervjumaterial med informanter som har trans*erfarenhet genom fem djupintervjuer med temat
“blickar” och fyra djupintervjuer utifrån temat “tryggare bildundervisning för elever med
trans*erfarenhet”. Till denna uppsats har jag främst hämtat material från intervjuerna om blickar.
Jag har velat förmedla mina egna upplevelser av att bryta mot cisnormen, och synliggöra cisnormen från personer med trans*erfarenhets perspektiv, därför har jag valt informanter med självdefinierade trans*erfarenheter. Jag har även gjort en bildanalys av en filmaffisch från filmen Glen or Glenda från 1953, för att jag ville undersöka bildtraditionen som avbildar trans*personer som den Andre.
1.6 Urval och avgränsning
Jag började först att undersöka hur bildundervisningen kan göras tryggare för elever med
trans*erfarenhet, men insåg att frågan var för stor och spretig för detta forskningsformat. Därför smalade jag av min undersökning till att fokusera på blickteori, i hopp om att sprida kunskaper om cisnormen lika framgångsrikt som Laura Mulvey spridit kunskaper om patriarkatet genom
10 sina teorier om “den manliga blicken”.7 Under arbetets gång började jag även intressera mig för speglingar i kulturella uttryck och avbildande av trans*personer.
1.7 Metod
Diskursanalys är både en metod och teori i detta arbete, se ”Teori och tolkningsram”. Den metod jag har använt mig av för min bildanalys är Gillian Roses tolkningsmodell, ett ”hjul” som
strukturerar analysen genom att ställa olika frågor, till bilden i sig, dess produktionsdiskurs och dess publikdiskurs.8 Vidare har jag intervjuat personer med trans*erfarenhet om deras upplevelse av blickar. Jag utgår från självdefiniering som ingång i mötet med mina informanter. Jag har förhållit mig ovetande om deras identiteter och upplevelser av sig själva tills de själva har sagt hur de vill bli sedda och tolkade. Jag har frågat dem vilket pronomen de vill att jag ska omtala dem som i denna uppsats (den, hen, h_n, hon eller han), vilka fingerade namn de vill använda om sig själva, hur de vill bli avbildade och könade eller inte könade. Detta är en kvalitativ,
självreflexiv etnografisk studie, jag har valt mina informanter i egenskap av deras
självdefinierade trans*erfarenheter.9 Fältet jag utforskar är mitt eget utökade community. Min ambition har varit att bredda urvalet av informanter, med tanke på social bakgrund och
erfarenhet, men normerna i informantgruppen är positionerna vit, svensk, medelklass, trans*maskulin, boende i svensk storstad med kulturkristen uppväxt och svenska som
förstaspråk, i åldern runt 20-35 år, med queerfeministiska och vänsterpolitiska åsikter. Detta är normen i gruppen och innefattar inte alla intervjuade. Normerna i informatgruppen speglar normerna i min vänskapskrets. Jag har inte ambitionen att ringa in hur alla trans*personer uppfattar blickar, det vore ett essensialistiskt och dumdristigt projekt, min undersökning behandlar hur personer med trans*erfarenhet kan uppfatta blickar och tänka kring detta.
Intervjuerna har jag bearbetat genom att lyssna på dem många gånger, då jag ibland bara har lyssnat och ibland fört anteckningar och skissat på bilder utifrån det som sagts i intervjuerna.
Sedan har jag lyssnat noggrannare och antecknat allt som sagts, utan att transkribera. Jag har valt
7 Mulvey, L. Visuell lust och narrativ film, första gången publicerad i Screen, hösten 1975, vol. 16, nr 3. Denna upplaga i Arrhenius, S. (red) Feministiska konstteorier, skriftserien Kairos, nummer 6, Raster förlag
8 Rose (2007), s.167
9 Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion, 1. uppl., Kunskapsföretaget, Uppsala, 2002, s. 70
11 ut stycken från de olika intervjuerna som behandlar samma ämnen, tecknat serier utifrån dessa och sedan valt ut citat till uppsatsen som jag har transkriberat.
1.8 Teori och tolkningsram
1.8.1 Ordlista
Cis: Latin för ”på samma sida”. Cisperson används synonymt med den som inte har trans*erfarenhet, en person vars juridiska, biologiska och sociala kön samt (visuella)
genusuttryck är oförändrade livet ut och stämmer överens med det kön som registrerades vid födseln.
Trans*: Latin för ”att gå över”. * står för variationsmöjligheterna i trans*erfarenheter. Med trans*erfarenhet menas här att någon gång ha överskridit gränserna i en tänkt tvåkönsmodell, juridiskt, biologiskt, socialt, genom (visuella) genusuttryck, eller genom att uppleva sig befinna sig bortom denna könsdikotomi. Trans*person används synonymt med den som identifierar sig medsina trans*erfarenheter.
Intergender: Upplevelsen av att varken vara man eller kvinna, både och eller bortom denna dikotomi.
Intersex: Att vara född med en kropp som inte passar in i cisnormens kvinnligt och manligt kodade kroppsliga kännetecken, t.ex. genom kromosomvariationer.
Transfobi: Strukturellt hat mot eller ogiltigförklarande av trans*personer och/eller (visuella) genusuttryck som bryter mot cisnormen. Detta kan även benämnas transhat.
Queer: Från början ett nedsättande ord för homosexuella, ett ord som HBTQI-personer (homo, bi, trans, queer, intersex) ”tog tillbaka” på 90-talet, då queerrörelsen började. Queer handlar idag om att ifrågasätta normer kring kön och sexualitet, både innanför och utanför det egna
sammanhanget.10
10 Begreppsförklaringarna modifierade utifrån Åkerlund, Carl (red.), Bryt!: ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet, 3., [omarb.] uppl., Forum för levande historia, Stockholm, 2011, s.110-‐
115
12 1.8.2 Begreppsdefinitioner
Jag utgår från ett poststrukturalistiskt tänkande, en filosofi som menar att kunskap och identiteter är flytande och skapas i sina sammanhang, i specifika diskurser.11 Inom poststrukturalismen står språket i fokus, språket ses som ett symboliskt system som inte innehåller några fasta
betydelser.12 Detta utgår jag ifrån när jag menar att bildspråket och kroppar inte har några fasta betydelser, att vår förståelse av bilder och kroppar bygger på intertextualitet. Samtidigt som jag antar ett poststrukturalistiskt perspektiv tar jag ställning för att de ord en individ använder om sig själv bör respekteras och användas som utgångspunkt för det mänskliga mötet. Min analys av makt och förtryck tar avstamp i Michel Foucaults teorier om makt och hur ”normalitet” skapas av allmänhetens föreställningar om vad som är ”vansinnigt” och ”avvikande” i ett samhälle.13
Min förståelse av kön bygger på de aktivistiska queersammanhang jag rör mig i, i vilka många personer är influerade av och känner sig speglade i den politiska filosofen Judith Butlers texter om genus, kön, identitet, sexualitet, politik och makt. Butlers analyser bygger även de på de HBTQI-sammanhang i vilka hon rör sig.14 Butler introducerade begreppet ”performativitet” i relation till genus och kön, ett citerande av ett citerande av genusimperativen ”flicka!” eller
”pojke!”, en upprepande akt, förkroppsligandet av normer.15 Jag utgår i denna uppsats från att cisnormen är en performativ akt manifesterad bl.a. genom språket, juridisk registrering av kön och då barn födda med intersexvariationer opereras för att passa in i cisnormen. Jag ställer mig kritisk till detta och använder mig således av normkritisk teori, som har sina rötter i queerteori.16 Med ”normkritik” menar jag att kritisera normer, att ifrågasätta maktstrukturer som verkar självklara. Med ”queerfeminism” menar jag en feministisk analys som ifrågasätter makt kopplat till kön och samtidigt ifrågasätter den hetero- och cisnormativa förståelsen av kön.17
11 Alvesson (2003), s. 40
12 Ibid, s.41
13 Ibid, s.47
14 Butler, Judith, Könet brinner! Judith Butler – texter i urval av Tiina Rosenberg, WS Bookwell, Finland 2005, s.8
15 Ibid, s.109
16 Bromseth, J. & Darj, F. (red), Normkritisk pedagogik –Makt, lärande och stretegier i förändring , Uppsala tryck, Uppsala 2010, s.12
17 Ibid, s.13
13 Begreppet ”the Gaze” har använts inom filmvetenskap och feministisk teori, med avstamp i den feministiska filmteoretikern Laura Mulveys (1975) analys av ”the male gaze”, en tänkt heterosexuell manlig blick som objektifierar kvinnokroppar, vilken betraktaren av
Hollywoodfilm antogs påtvingas oavsett kön.18 Begreppet har ifrågasatts och vidareutvecklats, bland annat av filmteoretikern och konsthistorikern Kaja Silverman (1989) som använder ”the Gaze” som en idé om hur subjekt blir sedda, en synlighet genom vilken subjekt föds i relation till kulturella konstruktioner.19 På detta sätt blir ingen blick komplett, ingen människa antas kunna nå en visuell överlägsenhet genom den.20 Härifrån har jag skapat termen ”the cis gaze”,
”cisblicken”, en blick som ständigt refererar intertextuellt till cisnormen, och ser på subjekt som könade enligt tvåkönsmodellen, oavsett hur subjekten själva definierar sig. Jag har även skapat termen ”självdefinieringsblicken”, en blick som ställer sig ovetande till det subjekt den ser och överlämnar kategoriserandet till subjektet i fråga att definiera sig själv.Jag använder mig mig även av begreppen ”starer och staree”. Rosemarie Garland-Thomson, professor i Women’s Studies, använder dessa begrepp för att beskriva de olika positionerna att stirra och bli stirrad på, och menar att vi alla är potentiella starers och starees. Hon beskriver stirrandet som ett ivrig ögonkast av intensivt intresse, en interpersonell relation som involverar både den som stirrar och den som blir stirrad på.21
Ett ledord i min kritik av cisnormen är självdefiniering. Såsom det används i mitt community innebär självdefiniering att ingen har rätt att definiera någon annan, förutom personen själv. Betraktaren som ser en annan människa måste således ställa sig ovetande, tills subjektet självt har berättat hur den vill bli tolkad. I en självdefinierande inställning till
omvärlden ingår att visuella tecken såsom bröst, läppstift eller hårväxt inte berättar något om kön innan subjektet säger att de gör det. Ett annat centralt begrepp i relation till cisnormen är
begreppet att ”passera”. Det används i mitt community för att beskriva akten då en person blir läst som det kön den känner sig som, tolkad som detta i den andras (cis)blick. Många debattörer är kritiska till att “passering” antyder att någon luras, att den visar upp en falsk bild av att vara ett kön den “egentligen inte är”. Jag menar att du är det kön du upplever dig själv vara, enligt
självdefinieringsprincipen. Jag kommer även använda begreppet ”transifiering”, som aktivisten
18 Mulvey (1975)
19 Rose (2007), s. 172
20 Ibid, s. 175
21 Thomson, Rosemarie Garland, Staring: how we look, Oxford University Press, Oxford, 2009, s.3
14 Emilie Skog har myntat. Det innebär att göra någon annan till transperson utan hänsyn till
självdefiniering, att personer med trans*erfarenhet performativt blir gjorda till transpersoner i den andres blick, jmf ”rasifiering” (Franz Fanon, 1961).
1.9 Tidigare forskning
Petra L. Doan har skrivit om upplevelser av blickar i egenskap av att vara trans*person i den genusvetenskapliga artikeln The tyranny of gendered spaces – reflections from beyond the gender dichotomy, Gender, Place & Culture, i A Journal of Feminist Geography, 2010.22 Detta tema behandlas även i Shelia L. Cavanaghs sociologiska och sexualvetenskapliga bok Queering Bathrooms: Gender, Sexuality, and the Hygienic Imagination, University of Toronto Press, 2010, vilken baseras på intervjuer med 100 HBTQI-personers upplevelser av offenliga toaletter.23 Blicken på trans*personer som den Andra, ur en cispersons perspektiv skrev Magnus Danielsson om i FoU-rapport 1650-2337 ; 2009:4, Transpersona non grata: den ogiltigförklarade
livserfarenheten, på Malmö universitet, 2009, Fakulteten för Hälsa och Samhälle, vilken innehåller en reflektion över Danielssons egen (cis- och rasistiska, turist)blick på hijror i Indien.24
22 Petra L. Doan (2010) The tyranny of gendered spaces – reflections from beyond the gender dichotomy, Gender, Place & Culture: A Journal of Feminist Geography, 17:5, 635-‐654
23Cavanagh, Sheila L., Queering Bathrooms: Gender, Sexuality, and the Hygienic Imagination , University of Toronto Press, 2010
24 Danielsson, Magnus, Transpersona non grata: den ogiltigförklarade livserfarenheten, Faculty of Health and Society, Malmö University, Malmö, 2009
15
2. Bearbetning och analys
2.1 Bildanalys: Adults only - Könskorrigering som spektakel
Jag har gjort en bildanalys av en filmaffisch för Hollywoodfilmen Glen or Glenda från 1953 som jag upplevde som transfob och andragörande av trans*personer. I analysen har jag närmat mig bilden genom att först undersöka bilden i sig, dess element och modalitet, för att sedan fråga mig vilken produktionskontext den har tillverkats i. Sist undersökte jag bildens relation till sin publik, vilka blickpositioner som erbjuds beroende på vem som betraktar den.
16 2.1.1 Bilden i sig
Bilden är ett massproducerat tryck, en filmaffisch i 50-talsstil à la serien Stålmannen. Motivet är en tecknad person, text och tre svartvita stillbilder från den spelfilm affischen gör reklam för.
Högst upp på bilden står med stora bokstäver: “I CHANGED MY SEX!” I mitten av bilden, till vänster, finns en tecknad figur, den är smal med ljus hudfärg. Bakom figuren finns ett stort, snett frågetecken som följer figurens linjer. Lodrätt genom figuren går en rak linje som delar den i två.
Till vänster om linjen har personen kort, ljust hår, muskulös arm och överkropp, handen är placerad på höften med knogen pekandes nedåt. Den har en tight t-shirt, genom vilken en
bröstvårta, magrutor och en platt bröstkorg avtecknas. På halsen syns ett adamsäpple, munnen är stängd. Midjan är nästan lika smal som halsen och runt midjan finns ett skärp. Byxbenet har en linje i mitten, ett tecken för pressväckade byxor.
Till höger om linjen har figuren axellångt, ljust hår i fluffig frisyr. Ansiktshalvan går ihop med ansiktshalvan till vänster om linjen, med skillnaden att ögonbrynet, ögat och munnen är markerade med smink på ansiktshalvan till höger. Högra delen av överkroppen har ett fylligt bröst och ett tight klädesplagg med urringning. Handen är placerad på höften med fingrarna pekandes in mot magen. Naglarna är långa och målade, om handleden hänger ett armband. Runt höften sitter ett skärp, längre ner än på vänstra sidan om figuren. Knäet och vaden visas, kjolen slutar just ovanför knäet.
Till höger i bilden står texten: “WHAT AM I… MALE OR FEMALE! THE STRANGE CASE OF A “MAN” WHO CHANGED HIS SEX!” “SEX” är skrivet med extra stora bokstäver.
En ruta innehåller texten: “Glen OR Glenda”. Under rutan står det: “STRANGE LOVES… OF THOSE WHO LIVE AND LOVE BUT CAN NEVER MARRY!” Till vänster om figuren står det “ADULTS ONLY!”.
Att figuren är delad i två konnoterar två oförenliga sidor i samma person, vilket ger associationer till boken “Dr. Jekyll och Mr. Hyde”, och den kulturella föreställningen om en
“psykiskt sjuk” människa, som motpol till den “normala” människan som förväntas vara hel till kropp och själ. Figurens vänstra sida har en kroppsform och kläder som konnoterar maskulinitet och “man”. Figurens högra sida konnoterar femininitet och “kvinna”. I en cisnormativ kontext är dessa två sidor motpoler och oförenliga i en och samma kropp och livshistoria. Frågetecknet bakom figuren markerar ett mysterium. Figuren tittar betraktaren i ögonen och har händerna i
17 sidorna, en uppmanande position som förstärks av utropet “I changed my sex!” och den
konfrontativa frågan “What am I… Male or female!” Vilket antyder att det är något spektakulärt att genomgå en könskorrigerande behandling samt att det bara går att vara man eller kvinna (hane/hona). Titeln “Glen or Glenda” förstärker ytterligare denna tudelning. “Or” återkommer två gånger i texten och markerar att dessa inte kan blandas. Att “man” står inom citationstecken i påståendet “A “man” who changed his sex!” konnoterar att Glen/Glenda skulle vara en
låtsasman, och verkligen inte en kvinna - eftersom att hon omnämns som “han”. Jag omnämner henne som “hon” eftersom att jag tolkar henne som en (trans*)kvinna, född med en manligt kodad kropp och upplevt detta vara opassande i relation till den upplevda könsidentiteten, enligt självdefinieringsprincipen.
Ordet “strange” förekommer vid två tillfällen på bilden, och antyder att det skulle vara någonting konstigt att förflytta sin kropp och sitt genus från den ena könskategorin till den andra.
“Strange” kopplas även samman med begärsriktningar i ordkombinationen “strange loves”. Detta kan tolkas som en intersektion, ett gränssnitt mellan cisnormen och heteronormen, då människor förväntas vara linjära kvinnor eller män och begära en linjär kvinna eller man av “motsatt kön”
enligt den heterosexuella matrisen (Judith Butler, 1990). Brott mot den heterosexuella matrisen antas här vara konstigt och onormalt. Samtidigt konnoterar textraden “Strange loves… of those who live and love but can never marry!” en vädjan om medlidande med dessa “konstiga”
människor. De lever och älskar, någonting som konnoterar mänsklighet, men kan inte gifta sig såsom “normala” människor kan och bör göra. “Adults only” innebär att filmen som denna bild gör reklam för är barnförbjuden. Detta konnoterar sex och våld, någonting perverst och
omoraliskt som barn kan bli skadade av att se. Hela affischen skriker “sensation!” vilket jag upplever som exotiserande och andragörande av trans*erfarenhet och könskorrigering.
2.1.2 Produktionskontext
Förmodligen är affischen ett beställningsverk från Hollywood som producerade filmen. Regissör är Edward D. Wood Jr., sedemera (ö)känd B-filmsregissör. Den tänkta betraktaren är den
amerikanska filmpubliken (USA) 1953, förmodligen okunnig om trans*frågor ur ett
inifrånperspektiv. Affischen innehåller två röster, “jag” (Glen/Glenda) som säger “I changed my sex!”, “What am I… Female or male!” och som möter betraktarens ögon med en uppmanande,
18 bestämd blick. Denna “jag”-person tilltalar “du”-personen, den tänkta betraktaren, och antar att denne inte delar erfarenhet med Glen/Glenda.
Den andra rösten är berättarrösten som påstår: “The strange case of a “man” who changed his sex!” och “Strange loves… of those who live and love, but can never marry!” Dessa
påståenden antyder att den tänkta läsaren är “normal”, och kan gifta sig. “Those” konnoterar Vi/Dom-dikotomin, där berättarrösten och den tänka betraktaren är “vi” och HBTQI-personerna är “dom”, de Andra som “vi” ska tycka synd om - i stället för att hata och förskjuta ur samhället.
Detta kan läsas som ett toleranspedagogiskt försök till förskjutning från transhat till ett tolererande av transsexuella på hetero- och cissamhällets villkor. Således kan vi anta att den tänkta betraktaren är en cisnormativ person som fascineras av ämnet transsexualism och ser det som en sensation, något exotiskt och spännande. I relation till denna betraktare blir Glen/Glenda den Andra. Förmodligen är detta ett medvetet grepp, för att locka tittare.
2.1.3 Publik
Jag vet inte hur mycket spridning denna affisch har fått, men förmodligen rätt stor spridning, eftersom att den cirkulerar än idag på Imdb och Wikipedia, jag hittade den när jag sökte på
“transgender” på Wikimedia Commons. Regissören Tim Burton har gjort vad jag uppfattar som en sensationslysten film som handlar om Glen or Glenda’s regissör, Ed Wood (1994). Jag menar att filmen exotiserar Wood som galen transvestit. Troligtvis gav Burtons film en skjuts åt
intresset för Woods filmer.
Cisblicken är en möjlig position för betraktaren av denna affisch. Betraktaren antas kategorisera kroppar i män eller kvinnor, och bildspråket i affischen tillsammans med texten upprätthåller cisnormen genom sitt könsbinära språk (male or female, Glen or Glenda, maskulint/manligt kodad kropp och genusuttryck eller feminint/kvinnligt kodad kropp och genusuttryck). En motläsning mot cisblicken skulle kunna kallas en queer läsning av bilden. Det är denna blickposition som jag själv antar, i egenskap av queerfeminist. Jag förhåller mig
skeptisk till det könsbinära och andragörande bildspråket, och läser bilden med försök till identifikation med Glen/Glenda. Detta är svårt, eftersom att bilden uppmanar mig till
disidentifikation. En ambivalent känsla inför bilden uppstår i mig, vilja till identifikation blandas
19 med ett antagande av bildspråkets sensationslystnad och disidentifikation, vilket väcker ett motstånd mot bilden hos mig.
Affischen relaterar både till andra bilder före och efter dess tillkomst. Den pekar på den tudelade människan enligt “Dr. Jekyll och Mr. Hyde”-principen, och även otaliga bilder av
“kvinnor” och “män”, feminitet och maskulinitet presenterat som varandras motpoler. Den relaterar även till freak shows och freak show-affischer, där ovanliga kroppar visas upp som en sensationell, exotisk attraktion för en tänkt funktions- och cisnormativ publik. Freak shows förekommer i högsta grad även idag menar jag, i form av programmet Outsiders,
sensationslystna dokumentärer, Guinness rekordbok, och liknande.
2.2 Intervjuer
Jag har genomfört nio djupintervjuer med personer med trans*erfarenhet. Fem av dem behandlar temat blickar och trans*erfarenheter och fyra av dem hur bildundervisning skulle kunna göras tryggare för elever med trans*erfarenhet. Jag har främst använt material från de förstnämnda. Sju av informanterna, Sooz, Karl-Ingrid, George, Tilda, Esaias, Samuel och Palmen tillhör samma queera socialt nätverk som jag, det är därigenom jag har fått kontakt med dem. Thomas och Lovisa känner jag utanför queera sammanhang. Jag har en personlig kontakt med alla mina informanter, och tror att det bidragit till tillitsfulla samtal. En konsekvens av detta skulle kunna vara att jag bearbetar materialet försiktigare än jag annars skulle gjort, för att inte skada mina relationer. Jag har bearbetat intervjuerna genom att först lyssna på dem och skissa på bilder, sedan skriva ned vad informanterna sagt och sortera deras tankar under olika rubriker. Sedan ritade jag serier utifrån deras citat. Slutligen har jag valt ut vilka citat som jag ville ha med i uppsatsen samt transkriberat och analyserat dessa i relation till den diskurs vi befinner oss i.
2.3 Intertextualitet - visuella referenser till kön (cis, trans* och intersex)
I en cisnormativ diskurs översköljs personer med intertextuella referenser av män och kvinnor, bröst tolkas kulturellt som en symbol för “kvinna”, könsorgan tolkas kulturellt som manliga (penis) och kvinnliga (vagina). “Text” betyder här både det talade, visuella och fysiska språket
20 och “intertextualitet” att röra sig mellan texter. Varje (bild på) bröst, penis och vagina pekar tillbaka på alla bilder på - alternativt fysiska - bröst, penisar och vaginor som betraktaren
exponerats för tidigare. Så länge ingenting annat anges betyder bröst “kvinna”, penis “man” och vagina “kvinna”, enligt denna logik. Vilka intertextuella referenser en individ har till “trans*”
och “intersex” avgör således hur individen kan förstå nästa bild av eller kropp som representerar
“trans*” och/eller “intersex”, dessvärre är dessa referenser ofta få och stereotypa i en cisnormativ diskurs.
Osynligheten av trans* blir påtaglig när jag med min identitet och genusuttryck försöker kommunicera icke-binäritet. Hur tydligt jag som intergenderidentifierad trans*person än
verbaliserar och visualiserar min icke-binäritet utan hormonbehandling eller operationer, upplever jag att min omgivning ser en kvinnogestalt, vilket deras frekventa omtalande om mig som "hon" indikerar. Detta är en osynliggörande akt som pågår och återupprepar en oigenkännlig av mina trans*erfarenheter. Kenji Yoshino (2006) benämner detta som "covering", och räknar det som en typ av diskriminering.25 Jag menar att “covering” osynliggör den rika variation som finns bortom normernas fiktiva regelverk och att queerrörelsen och andra normkritiska rörelser tar tillbaka sina variationer från normernas ideal och gör sig själva synliga som motbevis mot normernas påhittade sanningar om mänskligheten, deras illusoriska linjer och dikotomier. Detta är jag en del av i min vägran att anpassa mig till cisnormen.
När jag intervjuade Tilda och frågade henne om första gången hon kunde spegla sig i en bild som porträtterade trans*erfarenhet svarade hon att hon blev känslomässigt “attached” av filmen My life in pink som 19-åring, även om hon inte kunde spegla sig rakt av: “jag tror att det kanske var när jag såg.. My life in pink som handlar om.. en liten transtjej.. som är ett barn liksom. Å blir ganska utsatt.. men den är väldigt hemsk typ jag minns att jag grät första gången jag såg den.”26 Jag menar att när trans*personer får se andra trans*personer som subjekt eller porträtterade som subjekt i bildkulturen möjliggörs en spegling av den egna trans*identiteten eller -erfarenheten. Denna blickposition skulle kunna ses som ett bevis på att cisblicken inte är den enda möjliga blickpositionen på andra människor och på sig själv, en igenkänning
möjliggörs och betraktaren kan se något hos sig själv som den kanske inte haft verktyg att se tidigare. Thomas berättade om hur hen läste tidningen “Året Runt” som ung på 60-talet och
25 Thomson (2009), s.158
26 Intervju: Wendel och Tilda, 2014-‐02-‐14
21 kände sig hoppfull när hen läste om könskorrigerande operationer: “dom hade.. artiklar då om könsbytesoperationer det var väldigt aktuellt.. det var en jättesnygg tjej.. och hon hade varit kille.
Och dom flesta av dom här som hade blivit opererade dom var.. killar som ville bli kvinnor..
men.. vi prata om det där på fullt allvar att.. jag skulle kunna göra en sån där operation när jag blir stor (...) Jag tyckte att det kändes som ett hopp när jag fick reda på att man kunde göra så.”27 Hen berättade att hen inte har sett något porträtt av en trans*person som hen har kunnat spegla sig i, men att hen kunde spegla sig i en person hen såg när hen gick på gymnasiet: “Den här tjejen som klädde sej som kille tyckte jag var häftig.”28
När jag intervjuade Sooz berättade den om hur den tatuerat in en trans*symbol (“man symbol kvinna symbol och den tredje symbol som var båda”) i handen som 12-13-åring, eftersom den kände en samhörighet med de transsexuella den träffat.29 “Asså jag har träffat.. å sett personer som är transsexuell, i Ecuador.. å vanligtvis så.. har dom vart på gatan jobbat liksom som sexualarbetare. (...) Jag gjorde det för att.. jag vet inte jag hade en känsla av samhörighet.. Känsla om att jag ville stödja eller en känsla om att dom är så grymma bra personer liksom.”30 Jag gör tolkningen att känslan av samhörighet som Sooz nämner dels
möjliggjordes för att personerna var agerande subjekt och för att Sooz kunde känna igen sig själv i dem. Däremot berättade Sooz under intervjun att den aldrig har kunnat spegla sig i ett porträtt av en trans*person: “ När folk frågar mej har du en förebild.. så brukar jag säga ja mej själv.. För att.. det finns inte någon annan. bell Hooks eller Audre Lorde eller asså mängder av såna
fantastiska personer som jag kan inte identifiera mej med för att dom inte har en trans..
erfarenhet eller.. dom är trans fast dom är vita, eller medelklass”31 Detta uttalande läser jag som en kritik av vithetsnormen och medelklassnormen i de porträtt som cirkulerar på trans*personer, och en önskan om att bredda representationerna av trans*personer i (de visuella) berättelserna i relation till rasifiering och klass.
Vid intervjun med Karl-Ingrid berättade hen att ett av de första porträtt av en
trans*person hen sett var seriemördaren i filmen När lammen tystnar, vilken hen såg som 11-12- åring. Seriemördaren är en transkvinna som mördar ciskvinnor och syr ihop deras hud till en
27 Intervju: Wendel och Thomas 2014-‐02-‐08
28 Ibid
29Intervju: Wendel och Sooz, 2014-‐02-‐04
30Ibid
31Ibid
22 kvinnodräkt för att hon vill “bli” kvinna. Jag skriver “bli” eftersom att jag menar att hon redan är kvinna om hon upplever sig vara det, enligt självdefinieringsprincipen. “Jag tror att det var ångestfyllt på det sättet.. att jag kände en slags identifikation men extremt mycket såhär inte identifikation också för.. jag är inte seriemördare [skatt] å det gjorde.. att transmisogynin blev ännu starkare liksom att det blev som.. jag ska aldrig bli sån liksom.”32
Att spegla sig i kulturella uttryck skulle kunna beskrivas som den egna blicken på den skapade bilden som reflekteras tillbaka in i det egna jaget. Det här exemplet visar att en spegling i ett transfobt porträtt kan vara direkt skadligt. Karl-Ingrids reaktion att internalisera en hatisk bild av transkvinnor och disciplinera sig själv att inte “bli sån”, försvårar hens möjlighet att bli tillfreds med sin egen trans*identitet. För att speglingen ska bli en angenäm upplevelse menar jag att det kulturella uttrycket måste porträttera ett subjekt, och inte bara en stereotyp, ett objekt.
Det underlättar betraktaren om den tänkta blickpositionen bjuder in till identifiering, vilket jag menar att en tänkt cisblick på porträtt av trans*personer försvårar. Jag skulle därmed vilja påstå att cisblicken förutsätter en disidentifikation med trans*personer, ett andragörande.
2.4 Att “passera” (i cisblicken)
Sandy Stone, teoretiker, författare och performanceartist, skrev 1993 ett svar på radikalfeministen Janice Raymonds påhopp på trans*kvinnor, då Raymond anklagat
trans*kvinnor för att vara våldtäktsmän och infiltratörer i kvinnorörelsen. Raymond kallade trans*personer som grupp för ett “transsexual empire”, och Stones döpte sitt manifest till The
“empire” strikes back: a posttranssexual manifesto, i vilket hon poängterade vikten av synlighet av trans*personer och att det kan finnas en subversiv kvalité i att inte passera, att synliggöra sig själv som trans*person.33 Denna diskussion upplever jag pågår även idag i de queerfeministiska, feministiska och HBTQ-sammanhang jag rör mig.
När jag frågade Karl-Ingrid om begreppet “att passera” svarade hen att hen inte har något intresse av att passera: “man ska inte behöva passera som att funka i det binära könssystemet för att slippa bli trakasserad, och det är livsfarligt om vi liksom skapar den formen utav.. att det är
32 Intervju: Wendel och Karl-‐Ingrid, 2014-‐01-‐16
33 Stone, Sandy, ”The Empire” Strikes back: a posttransexual manifesto, s.14
23 den enda utvägen för vi måste hitta andra vägar.. också.”34 Detta tolkar jag som en kritik av cisblicken och dess krav på passering och bestraffning av dem som inte fogar sig efter
densamma. När jag frågade Tilda om passering svarade hon: “att få sin könsidentitet bekräftad av sin omgivning kan ju va livsviktigt. Och att passera är väl kanske att få sin könsidentitet bekräftad av människor man inte känner i sin omgivning.. det kan ju va jävligt schysst, slipper man tänka på det liksom. (...) Men det kan ju också va jävligt.. jobbigt för att man är rädd för att bli avslöjad typ.”35 Tilda sade att hon ofta blir markerad som “transpersonen” i queera rum, och att hon brukar gå själv till en cis- och heteronormativ basketklubb där hon blir läst som kvinna:
“så går jag på dom klubbarna och spelar basket.. och blir könad för de mesta som hon blir tagen för att va kvinna.. blir inte sedd av så många som transperson.. asså jag blir ju bekräftad i min könsidentitet på.. ett helt annat sätt än jag blir i alla queera rum i den här stan”36 Jag tolkar Tildas uttalande som en kritik av transifiering, att queera läsningar av kroppar per automatik inte öppnar upp för självdefiniering om de påtvingar kroppar en transposition: “Det kan.. va samma sak i många queera rum att man blir gjord.. till.. en annan.. och transfobin ser ju verkligen inte bättre ut i queera rum än i.. andra offentliga rum.”37
Sooz berättade under intervjun att den inte vill passera som varken man eller kvinna och betonade vikten av att vara synlig som trans*person: “jag är aktivist och jag tycker att det är väldigt väldigt viktigt att folk kommer ut asså inte kommer ut men skriker ut jag finns.” Thomas hade inte hört begreppet att “passera” i relation till trans* innan, men hade tankar om att bli gjord till kvinna eller man i någon annans blick: “Jag vet inte, om man nu vill va båda dera. (...) om jag kommer in i ett rum.. så om folk ska sätta nån etikett på mej så tänker dom.. här kommer en kvinna.. Om jag inte har ansträngt mej väldigt.. jag kan fixa till med hår och kläder så att jag inte ser ut som en kvinna och då tänker dom här kommer en man.. Men egentligen så är det ju
oväsentligt. Jag vill inte bli uppfattad som kvinna eller man jag vill bli uppfattad som en människa.. Jag vill bli uppfattad som jag som den jag är.”38
George jämförde passerandet med att passera gränser, att lämna någonting bakom sig och eventuellt utsättas för att någon rotar igenom ens ömtåliga bagage.39 H_n sade att: “Det används
34 Intervju: Wendel och Karl-‐Ingrid, 2014-‐01-‐16
35 Intervju: Wendel och Tilda, 2014-‐02-‐14
36 Ibid
37 Ibid
38 Intervju: Wendel och Thomas 2014-‐02-‐08
39 Intervju: Wendel och George, 2014-‐02-‐03
24 ju inte för att beskriva.. alla människors passerande utan.. jag har nästan bara hört det användas egentligen för.. folk som har ett könsuttryck som kanske för många är svårtolkat eller.. folk som gärna vill att det ska va tydligt för andra att dom tillhör en.. kategori av dom här man kvinna..
Men jag tänker att det skulle kunna användas.. för den där.. 43-åriga hälsopedagogen också. Hon passerade ytterligare en dag som kvinna liksom.”40 Jag tolkar detta uttalande som att George poängterar att cispersoner också passerar som kvinnor eller män i cisblicken, vilket jag återkommer till under rubriken “Intersektion mellan kategoriserande blickar”.
40Intervju: Wendel och George, 2014-‐02-‐03
25
2.5 Att avbilda personer med intersex- och trans*erfarenhet
26 I skapandet av de serier som bygger på mina intervjuer har jag fått göra avvägningar i
designbygget av seriefigurerna som föreställer mina informanter. Är det viktigt att den tänkta läsaren, som inte nödvändigtvis är insatt i trans*frågor sedan tidigare, kan avläsa informantens kroppsliga och identitetsmässiga resa, var den befinner sig nu, var den har varit och vart den är på väg? Hur ska jag som serietecknare förhålla mig till den cisblick som cisnormen erbjuder läsaren, eller de queera läsningar som queerteorin erbjuder, vilka även de kan verka påtvingande på läsningen av seriefigurens kön? Självdefiniering är ett ledord i min kritik av cisblicken och även i designbyggandet av mina seriefigurer. Jag ville att porträtten skulle kännas rättvisa för informanternas egna upplevelser av sina kroppar och genus, och jag ville samtidigt synliggöra subjekt med intersex- och trans*erfarenheter i den offentliga bildkulturen. Jag ville inte förenkla komplexa köns- eller genusidentiteter genom att sätta en etikett på informanten som den själv inte känner sig bekväm med, t.ex. “man som känner sig som en kvinna” eller “kvinna som inte vill vara varken kvinna eller man” och eftersom att bilder även är text vore det obegripligt om jag i mitt designskapande då använde ett bildspråk som reflekterade dessa beskrivningar, med större hänsyn till den tänkta läsaren än till mina informanter.
När jag under intervjun frågade Tilda hur hon ville bli porträtterad svarade hon att hon tycker att det kan vara obehagligt att bli fotograferad eller avritad: “Om jag blir avritad.. med maskulina drag.. eller som jag antar att den som ritar ser som en.. maskulin person.. det är jobbigt (...) om jag skulle bli det [avritad] så vill jag ju att dom dragen som jag gillar att andra ska se det också.”41 När jag frågade henne i vilka rum ett porträtt på henne skulle få visas svarade hon: “All over the place, jag är ju intersex jag vill bara att intersexpersoner ska få plats..
trans och intersex behöver synas mer.”42
Karl-Ingrid svarade angående hur hen vill bli porträtterad: “Jag hatar fotografer som bossar en.. jag vill.. känna att jag har en makt i.. en självpresentation i bilderna.. att vi..
tillsammans diskuterar vad vi gör.. jag blir irriterad.. om till exempel en fotograf hade velat att jag skulle sitta väldigt.. traditionellt kvinnligt för att.. men titta vad bra den klarar av att va en..
riktig kvinna.. jag kommer sitta där och sära på benen jättemycket och sätta upp högklackade
41Intervju: Wendel och Tilda, 2014-‐02-‐14
42Ibid
27 skorna på bordet.. det är så jag väljer att representera mej själv”43 Detta tolkar jag som att Karl- Ingrid poängterar vikten av ett avbildande som utgår från ett självdefinierande tänkande, med utgångspunkt i självpresentation.
För att kunna porträttera mina informanter utifrån självdefiniering har jag utgått från hur de har talat om sina identiteter, trans*erfarenheter och andra erfarenheter i intervjuerna. Jag har ställt den öppna frågan “Hur vill du bli porträtterad?”, med utgångspunkt utifrån att andra aspekter än kön kan vara viktiga här och sedan utgått ifrån de svar jag fått när jag har tecknat.
Under arbetets gång har jag delvis haft kontakt med informanterna och visat utkast. De informanter som tyckt anonymitet är viktigt har jag omarbetat så deras utseende blivit anonymiserat i bilderna.
43 Intervju: Wendel och Karl-‐Ingrid, 2014-‐01-‐16
28
2.6 Intersektion mellan kategoriserande blickar
29 Det finns flera paralleller mellan cisblicken och andra kategoriserande blickar kopplade till förtryck. Dessa blickar går in i varandra och skapar en intersektion, ett gränssnitt när blickarna sammanfaller, exempelvis det som skulle kunna kallas den rasistiska blicken som kategoriserar människor i “raser” och blicken vi skulle kunna kalla för funktionsblicken, som kategoriserar folk i “normalfunktionella” eller “funktionshindrade”, både fysiskt och psykiskt. Blicken som kategoriserar folk i ålder skulle kunna kallas åldersblicken. När jag frågade Sooz hur den upplever blickar i det offentliga rummet svarade den: “Ibland vet jag inte.. om blickarna är utifrån det faktumet att jag är mörkhyad eller om folk undrar om jag är man eller kvinna.. jag upplever väldigt mycket blickar, i vilket rum som helst”.44 Sooz beskriver här en markering i blickarna både utifrån sin hudfärg och sitt könsuttryck. Sara Ahmed, professor i Race and Cultural Studies, skriver om passerande i relation till vithet och rasifiering, hur blickar endast markerar vissa kroppar, och låter andra passera omarkerade:
[Jag vill] hävda att vi kan skilja mellan ett svart objekt som passerar som vitt, och ett vitt objekt som passerar som vitt. Vithet är en antagen bild som ofta är osynlig, men ens relation till vithet som något som man passerar genom beror på vad man har för historia av självidentifikation och av att identifieras av andra. Skulle man vara rädd för att
avslöjas om man inte redan uppfattade att man passerade som vit? Att passera som något man inte redan antas vara innebär med andra ord en skillnad i passerandets politik.45
Parallellt med att vita personer obemärkt passerar som vita, passerar många obemärkt som män eller kvinnor i cisblicken, och skulle cispersoner vara rädda att avslöjas om de inte redan
passerade som cismän respektive ciskvinnor - i cisblicken? I en cisnormativ och rasistisk diskurs läggs ansvaret för tolkningen som följer på någons blick på personen vars kropp blir läst, på individen som blir läst. Detta blir tydligt för mig genom det motstånd jag möter då jag önskar bli tolkad som intergender, inte kvinna. Sjävdefinieringsblicken dekonstruerar denna diskurs av makt i relation till tolkning av kroppar. Att bli markerad både i den rasistiska blicken och i cisblicken menar jag blir en dubbel balansgång i tolkningsarbetet som pågår i en rasistisk och
44Intervju: Wendel och Sooz, 2014-‐02-‐04
45Ahmed, Sara Vithetens hegemoni, Bookwell, Finland, 2011, s.52
30 cisnormativ diskurs och en slags dubbel dubbelbestraffning, eftersom att personen både blir utsatt för rasism och transfobi och tvingas ta ansvar för desamma.
Under intervjun med George kopplade h_n samman cisblicken med andra blickar: “Eller för den delen… i andra.. makttäta fält att passera som heterosexuell eller att passera som vit. Att vissa erfarenheter eller möjliga läsningar av identiteten också går förlorade i det där
passerandet.”46 H_n beskriver samma problematik som Yoshino kallar “covering”. Garland- Thomson hänvisar till Kenji Yoshino (2006):
People of racial, ethnic, and sexual minorities, as well as people with disablities, often try, according to Yoshino, to meet dominant group expectations by either minimizing or hiding the visible markers of their subordinated status.47
“Covering” skulle kunna beskrivas som en försvarsmekanism mot diskriminering, att i ett ständigt pågående förtryck anpassa sig för att få de privilegier personen har möjlighet att
tillgodogöra sig. Jag menar att de normer som skapar privilegierna från första början bör hamna i fokus här, och inte personerna som utövar “covering”.
2.7 Error i cisblicken
Flera av mina informanter har uttryckt en önskan av att bli lästa bortanför det binära
könssystemet, vilket är nära kopplat till vad jag kallar att generera error i cisblicken. “Error i cisblicken” antyder att betraktaren utgår från cisnormen i sitt ständigt pågående tolkande av andra kroppar och blir avbruten i sitt automatiska kategoriserande i den dikotoma föreställningen om “man” och “kvinna” som dikotoma motpoler. Att bli läst bortanför det binära könssystemet skulle istället kunna innebära en förståelse hos betraktaren för ett spektrum av könsvariationer.
Denna blick kan vi kalla ”självdefinieringsblicken”, blicken som är öppen för att subjektet självt definierar sin identitet. När jag intervjuade Samuel beskrev han en önskan om att bli förstådd som transkille i andras blick på honom, när vi talade om upplevelser av blickar i det offentliga rummet: “Ofta så upplever jag att dom missförstår mej att dom läser mej som kvinna.. jag vet ju
46Intervju: Wendel och George, 2014-‐02-‐03
47 Thomson (2009), s.158
31 att det inte är en rolig erfarenhet.. att få dom här hjälp transperson-blickarna.. Men det är nästan som.. att dom skulle va en bekräftelse på nånting.. på att jag åtminstone gjorde folk förvirrade och provocerade.. att jag åtminstone uttryckte nån slags.. ickelinjäritet (...) jag skulle önska att min fantasi om blickarna.. var att folk i allmänhet kan nog fatta att jag är transkille.. det finns i deras begreppsvärld. Dom.. läser olika tecken och ba det är nog möjligt fast jag kan inte veta..”48
En förklaring till varför de flesta av mina informanter inte är intresserade av att passera i cisblicken, och gärna blir “transifierade”, kan vara att jag själv är intresserad av synlighet av trans* som en strategi mot transfobi. Jag har förmodligen undermedvetet sökt upp andra personer med trans*erfarenhet som passar min agenda. När jag frågade Tilda om hur hon ville bli
porträtterad svarade hon: “Folk har en jävla.. bild av att.. det finns bara kukar och fittor och det finns inget mellanting och det är biologiskt sant och om du är en kuk då ser du ut såhär i hela kroppen.. även om du ser ut sådär i hela kroppen.. och har en kuk så tänker jag säga han (...) Jag tycker att det kan vara viktigt att visa hela kroppar.. men för min del så gillar jag väldigt mycket att folk inte kan könsbestämma.. om jag blev porträtterad så skulle jag inte vilja bli porträtterad..
med ett så kallat könsorgan, men kanske.. som en.. visual intersex kropp.. där det inte går att bestämma könsorganet heller.”49
Könsorgan är en symbol för man eller kvinna som väger tungt för hur en kropp blir läst i cisblicken. Tilda säger här att hon skulle vilja bli porträtterad med en “visual intersex kropp” där könsorganet i sig inte passar in i man/kvinna-dikotomin, vilket jag menar skulle generera “error i cisblicken”. Jag tolkar Tildas uttalande som en önskan om synlighet som en strategi för
kunskapsspridning av intersex och trans*, och därmed skapa möjligheten att bli förstådd bortom cisnormen i andra människors blick.
48Intervju: Wendel och Samuel, 2014-‐01-‐05
49 Intervju: Wendel och Tilda, 2014-‐02-‐14
32
33 Jag upplever att när jag bryter mot cisnormen visuellt så får jag fler blickar på mig, jag blir en staree. Mitt genusuttryck genererar error i cisblicken när jag inte direkt går att placera i mans- eller kvinnofacket och då blir människor omkring mig i det offentliga rummet ofta starers. När jag använder genusuttryck som konnoterar en nedtonad (medelklass, vit) feminitet, så genererar min uppenbarelse inte lika många blickar, och jag blir inte markerad som onormal. Ofrivilligt stirrar jag själv då och då på andra personer i det offentliga rummet som jag upplever som oväntade, och blir då själv en starer. Som staree kan jag välja att titta bort, eller möta starerns blick, bjuda in till ett möte eller avfärda detsamma genom ett defensivt stirrande tillbaka. Att ha positionen staree kan således innebära ett visst handlingsutrymme.
Thomas kopplade samman motviljan mot att få andras blickar på sig med social fobi. Hen beskrev en kluven vilja att smälta in i tapeten och helt slippa folks blickar, eller att dra allas blickar till sig genom att exempelvis sätta på sig ett hundhalsband: “Det är två väldigt olika beteenden hos mig.. men dom finns där båda två och den här som vill smälta in i tapeten vill ju inte ha några blickar.. vill.. inte bli sedd över huvud taget (...) den där med hundhalsbandet vill ju gärna ha blickar och då får dom gärna va förbannade och chockerade.. det är bara roligt.”50 Jag gör analysen att Thomas här reflekterar över sin roll som staree, och hur hen kan uppleva en njutning av att välja att vara en staree och locka blickarna till sig, medan hen kan uppleva det som obehagligt att göras till staree utan kontroll över blickarna. Hen beskrev försök att avstyra blickarna genom att “klä sig i lump”, vilket jag tolkar som ett försök avsäga sig sin roll som staree.51
När jag frågade Tilda om vad hon tänker om exhibitionism beskrev hon hur
exhibitionism kan användas som en politisk handling, att ta makten över hur den egna kroppen exponeras och vara ett sexuellt objekt (staree) på sina egna villkor, i motvikt till hur
transpersoner vanligtvis visas upp för nån annans njutning.52 Detta kan tolkas som att stareen guidar starern hur den får titta på stareens kropp, på dennes eget initiativ. Exhibitionism betyder här att visa upp sin kropp för en tänkt erotisk blick, och voyeurism att titta på kroppar med en erotisk blick. Blickspelet mellan voyeur och exhibitionist kan läsas som en balanserad eller obalanserad maktdynamik, beroende på om starern och stareen har valt denna erotiska situation
50 Intervju: Wendel och Thomas 2014-‐02-‐08
51 Ibid
52 Intervju: Wendel och Tilda, 2014-‐02-‐14
