Är digitala verktyg här för att stanna?
En kvalitativ studie om hur digitala verktyg inverkar på det sociala arbetet utifrån ett professionsperspektiv
Författare: Julia Fahlén & Johanna Ribacke
Examensarbete
Abstrakt
Authors: Julia Fahlén och Johanna Ribacke Title: “Are digital devices here to stay?”
Supervisor: Ellen Parsland Assessor: Torbjörn Forkby
The aim of this study was to obtain a deeper understanding how social workers, who practice public authority in social services, perceive that social services are affected when it takes place in an increasingly digital arena. The chosen method of this study was semistructured interviews held with six social workers from two different municipalities. The gathered material was analyzed using the theory discretion and professional approach. The result showed that digitalization has affected social work. It also entails both benefits and challenges regarding relationships between professionals and clients as well as quality in work. The respondents did see obstacles with the digitalization, the mentioned problems did often concern the challenges of creating relationships and uncertainty with usage of the digital devices related to the legal aspects. Our conclusion was that social workers, by using their discretion and a professional approach, can take advantage of the benefits that digital devices entails to improve the quality of social work.
This requires social workers to make assessments based on awareness of the obstacles regarding digital devices in relation to clients’ different conditions.
Keywords
Social work, digitalization, relationship, digital devices, professional perspective
Tack
Vi vill framföra ett varmt tack till alla som har stöttat oss i vår studie. Ett stort tack till vår handledare Ellen Parsland för all hjälp och feedback under studiens gång. Vi vill även tacka de socialsekreterare som tog sig tid att medverka i vår studie, utan er hade inte denna uppsats varit möjlig att genomföra. Slutligen vill vi tacka varandra för bådas engagemang och intensiva arbete med att genomföra denna studie.
Julia Fahlén och Johanna Ribacke
Innehållsförteckning
1 Problembakgrund 1
1.1 Problemformulering 2
1.2 Syfte 4
1.3 Frågeställningar 5
1.4 Definition av digitala verktyg 5
1.5 Definition av kvalitet 5
2 Tidigare forskning 6
2.1 Relationer i socialt arbete 6
2.2 Kvalitet i socialt arbete 8
2.3 Digitalisering av socialt arbete 8
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning 12
3 Teori 13
3.1 Handlingsutrymme 13
3.2 Professionellt förhållningssätt 15
4 Metod 18
4.1 Datainsamlingsmetod 18
4.2 Förförståelse 19
4.3 Urval 20
4.3.1 Introduktion till studiens intervjupersoner 21
4.4 Tillvägagångssätt 22
4.5 Analysmetod 23
4.6 Studiens kvalitet och metodologiska överväganden 24
4.7 Arbetsfördelning 25
4.8 Forskningsetiska överväganden 26
5 Resultat och analys 28
5.1 Digitalisering av socialt arbete 28
5.1.1 Professionellas användning av digitala verktyg 28
5.1.2 Möjligheter med digitalisering 30
5.1.3 Utmaningar med digitalisering 33
5.1.4 Sammanfattning 35
5.2 Relationer i socialt arbete 35
5.2.1 Relationens betydelse 35
5.2.2 Digitaliseringens inverkan på relationsskapandet 38
5.2.3 Sammanfattning 42
5.3 Kvalitet i socialt arbete 42
5.3.1 Kvalitetsbegreppets komplexitet 42
5.3.2 Digitaliseringens inverkan på kvalitetsarbetet 46
5.3.3 Sammanfattning 51
6 Diskussion och slutsats 52
6.1 Sammanfattande resultat, diskussion och slutsats 52
6.2 Förslag på vidare forskning 56
7 Referenser 57
8 Bilagor 61
1 Problembakgrund
Den digitala utvecklingen har de senaste två decennierna förändrat såväl det svenska samhället som resten av världen. Internet har kommit att bli en stor del av den svenska befolkningens vardag. Däremot går den digitala
utvecklingen av offentliga och sociala tjänster långsamt. Det finns emellertid en allt tydligare vilja bland politiker och medborgare att påskynda
digitaliseringen av offentlig sektor, samtidigt som den
verksamhetsutveckling som pågår i Sverige indikerar ett växande behov av effektivisering (Svensson & Larsson 2017, 2018). Som ett exempel på detta har Regeringen tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner kommit överens om en vision som strävar efter att:
Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter för att främja en jämlik hälsa och välfärd, delaktighet och ta tillvara enskildas resurser (Svensson & Larsson 2017, s. 7).
Här blir myndighetsutövningen inom socialtjänsten, det vill säga
professionellas maktbefogenheter i förhållande till medborgarna, en viktig del avseende att ta tillvara den digitala utvecklingen då det är en verksamhet som legat stora steg bakom andra verksamhetsområden avseende att effektivt nyttja digitala verktyg (Svensson & Larsson 2017).
Covid-19 är ett virus som under det senaste året spridit sig globalt och påverkar hela världen. Under våren 2020 gick World Health Organisation ut med att covid-19 bedöms vara en pandemi (Folkhälsomyndigheten 2020b), vilken tvingar samhället till flera snabba och omvälvande förändringar.
Folkhälsomyndigheten i Sverige har tagit fram rekommendationer som befolkningen förväntas beakta, exempelvis att stanna hemma vid sjukdomssymtom och undvika att vistas i stora folksamlingar. Dessa rekommendationer avser även personer som arbetar i eller berörs av
socialtjänstens verksamhet, men även under en pandemi är det av största betydelse att viktiga samhällsfunktioner som socialtjänstens
myndighetsutövande arbete fortgår. En lösning som presenteras för hur organiseringen av socialtjänstens arbete kan utföras i en tid då hemarbete är nödvändigt och fysiska möten kan innebära risker är en ökad digitalisering (Socialstyrelsen 2020). I likhet med tidigare forskning anser vi dock att en ökad digitalisering inom socialt arbete väcker frågor avseende hur
relationsskapandet mellan professionell och klient kan komma att påverkas och vilken inverkan digitala arbetssätt kan få på arbetets kvalitet (Svensson
& Larsson 2017).
1.1 Problemformulering
En grundläggande del i alla människors liv är relationer till andra människor.
Från det att människor föds och under hela livet skapas relationer och kontakt med andra människor. En del relationer är av större betydelse och mer grundläggande än andra, men gemensamt för alla relationer är att de bygger på någon form av kommunikation. Såväl ett relationsperspektiv som ett kommunikationsperspektiv blir därför centralt inom det sociala arbetet där kommunikation är en grundläggande faktor (Jensen & Ullberg 2013).
Samhällets digitalisering förändrar förutsättningarna för professionella och klienter att kommunicera inom det sociala arbetet. Socialtjänsten står därmed inför både utmaningar och möjligheter när det handlar om relationsskapande men även avseende att bibehålla kvalitet i arbetet (Daneback & Sorbring 2016). I tidigare forskning problematiserar Kurt Baker och Mike Ray (2011) hur avsaknaden av kroppsspråk kan försämra kvaliteten i samtalet och försvåra relationsskapandet mellan professionell och klient, när traditionella fysiska möten ersätts med digitala alternativ. På liknande sätt beskriver Lupita Svensson och Stefan Larsson (2018) att det finns risker med ny teknik och att en ökad digitalisering kan utmana det traditionella sociala arbetet och därför kan komma att mötas av ett visst motstånd från professionen.
Det framgår av 3 kap. 3 § i socialtjänstlagen att socialtjänsten, genom
professionella med lämplig utbildning och erfarenhet, ska ge stöd och service till personer som är i behov av det samt att socialtjänstens insatser ska vara av god kvalitet (SFS 2001:453). I lagen framgår det även att “kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras” (SFS 2001:453). Även om en digitalisering av socialtjänsten går långsamt
(Svensson & Larsson 2018), har socialtjänsten numera bättre förutsättningar för att anamma den digitala utvecklingen i sin verksamhet och på så sätt möjliggöra en effektiv och tillgänglig socialtjänst. Ny teknik kan dock innebära risker avseende hur kvalitetsarbetet ska fortskrida och således hur professionella ska kunna uppfylla de krav som återfinns i lagstiftningen (Ingloff & Lautrup 2016).
Digitalisering är inte statisk, nya problem aktualiseras när tekniken utvecklas i takt med att samhället förändras (SKR 2020). Samtidigt riskerar en alltför snabb teknisk utveckling medföra att varken professionella eller övriga samhället har möjlighet att anamma utvecklingen i samma takt (Taylor 2017). Parallellt, i nuläget, pågår en pandemi i världen och det har på
samhällsnivå konstaterats att psykisk ohälsa, beroendeproblematik och våld i nära relationer har ökat samtidigt med denna (Regeringskansliet 2020b). Det är således angeläget att ha en tillgänglig socialtjänst som möter den nya problematiken, arbetar med samma krav på hög kvalitet och effektivitet med hänsyn till de restriktioner som finns under pågående pandemi
(Folkhälsomyndigheten 2020a). Slutbetänkandet inför den nya
socialtjänstlagen betonar också betydelsen av en lättillgänglig socialtjänst (Regeringskansliet 2020a; SOU 2020:47). En tillgänglig socialtjänst kopplat till föreliggande studie skulle kunna innebära att professionella använder sig av digitala verktyg i sitt arbete för att kontakta och kommunicera med klienter.
En genomgång av tidigare forskning visar att ett flertal studier belyser digitaliseringens påverkan på socialt arbete. Dessa studier ger framförallt en bild av medborgares användning av digitala verktyg och hur det kan komma att påverka det sociala arbetet (Baker & Ray 2011; Barfoed 2018; Ebsen &
Mackrill 2018; Mihai, Reneta, Gaba, Lazăr och Munch 2016; Svensson &
Larsson 2017, 2018; Taylor 2017). Genomgången av forskningsläget visar dock att det saknas forskning som belyser ämnet utifrån ett mer fördjupat professionsperspektiv som fokuserar på hur relationen gentemot klienten samt kvaliteten inom det sociala arbetet påverkas, vilket vi avser att studera.
Elisabet Cedersund (1992) beskriver att professionella besitter en
maktposition gentemot klienter som är i en beroendeställning genom att vara i behov av stöd och hjälp, något vi menar blir särskilt tydligt i socialtjänstens myndighetsutövning. Vår studie fokuserar därför på digitaliseringens
inverkan på myndighetsarbetet och hur detta kan förstås genom Michael Lipskys (2010) teoretiska begrepp om handlingsutrymme samt Ulla Holms (2009) teoretiska begrepp om professionellt förhållningssätt. Genom att utföra kvalitativa intervjuer med myndighetsutövande socialsekreterare avseende kvaliteten i deras arbete samt deras syn på relationsskapande mellan professionell och klient har vi för avsikt att belysa ämnet utifrån ett professionsperspektiv.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att genom ett professionsperspektiv få en ökad förståelse för betydelsen av digitala verktyg inom det sociala arbetet avseende dess påverkan på kvalitet i socialsekreterarnas arbete samt på relationsskapandet mellan professionell och klient. Detta för att bidra med kunskap om hur myndighetsutövningen påverkas när det sociala arbetet sker på en alltmer digital arena.
1.3 Frågeställningar
• Hur beskriver socialsekreterare att en digitalisering har påverkat deras arbete?
• Vilken betydelse har relationen mellan socialsekreterare och klient inom det sociala arbetet och hur påverkas relationsskapandet av en ökad digitalisering?
• Vilken betydelse har begreppet kvalitet i det sociala arbetet och på vilket sätt kan en digitalisering påverka kvaliteten i
socialsekreterarnas arbete?
1.4 Definition av digitala verktyg
I den här studien har vi valt att definiera digitala verktyg som de tekniska hjälpmedel professionella utöver fysiska möten kan använda i sitt dagliga arbete för att kommunicera med och kontakta klienter. Sarah Arlebrink (2016) nämner e-post, sms, chatt, videomöten och sociala nätverkssajter som sätt att kommunicera över internet. Utöver de hjälpmedel som Arlebrink beskriver har vi även valt att inkludera telefonsamtal och e-tjänster i form av administrativa system i begreppet.
1.5 Definition av kvalitet
I slutbetänkandet inför en ny socialtjänstlag (SOU 2020:47) beskrivs kvalitet inom socialtjänstens verksamhet som ett fenomen som är svårt att definiera på ett entydigt och objektivt sätt. Vi har i vår studie valt att definiera
begreppet kvalitet i enlighet med Regeringskansliet (2020a), som betonar den enskildes möjlighet till delaktighet, ett respektfullt bemötande och den
professionellas tillgänglighet gentemot klienten samt att arbetet bedrivs rättssäkert.
2 Tidigare forskning
I följande kapitel behandlas tidigare forskning utifrån tre för uppsatsen centrala teman: relationer i socialt arbete, kvalitet i det sociala arbetet och digitalisering av socialt arbete. I sökandet efter tidigare forskning användes databaserna SwePub och Social Service Abstract. Sökorden som användes på svenska var: socialt arbete, digitalisering, relationer, digitala verktyg,
professionsperspektiv, kvalitet, kommunikation samt digital kommunikation.
På engelska användes sökorden: social work, digitalization, relationship, digital devices och professional perspective. Den forskning som valts ut anser vi är relevant utifrån studiens syfte då den genererar ett bredare och mer generellt perspektiv avseende relationer, kvalitet och digitalisering med koppling till socialt arbete. Vi har reflekterat över att forskning kan bedrivas ur olika perspektiv och därmed ge olika resultat samt skilja sig åt mellan olika länder vilket vi har beaktat när vi valt ut forskning.
2.1 Relationer i socialt arbete
Relationen mellan professionell och klient framställs ofta som grunden för hur ett professionellt och framgångsrikt socialt arbete ska bedrivas. Jessica Sjögren förklarar att relationen mellan professionell och klient beskrivs som
”det sociala arbetets hjärta” (Sjögren, s. 7) och att denna relation inte sällan är avgörande för att stöd och hjälp ska kunna förmedlas. Relationen mellan professionell och klient återspeglas i såväl interventioners resultat som i den professionellas upplevelse av meningsfullhet i arbetet. Det finns tydliga indikationer på att professionella inom det sociala arbetet anser att relationen är ett centralt och viktigt verktyg i deras arbete. Professionella anser ofta själva att relationen till klienter är avgörande för att förändring i klientens livssituation ska ske (Sjögren 2018).
En mindre bra relation mellan professionell och klient kan leda till ett sämre samarbete och kan försvåra det sociala arbetet. Kontakten med myndigheter kan av klienten upplevas som obehagliga eller påtvingade och det är därför av särskild betydelse att samarbetet fungerar mellan parterna. Det bemötande klienten får av den professionella kan komma att påverka klientens syn på den kontakt som förmedlas av socialtjänsten. Maktaspekter uppstår på grund av att socialarbetarens arbete innebär kontrollerande inslag i klientens liv och kan därför komma att inverka negativt på relationen mellan professionell och klient. Detta på grund av att beslut fattas som inte alltid innebär det som klienten hoppas på (Sjögren 2018).
Sjögren (2018) betonar att den professionella i mötet med klienten behöver se till individens specifika situation och menar att relationen är betydelsefull och kommer att inverka på vilken hjälp klienten får. Frank Ebsen och Thomas Mackrill (2018) belyser även vikten av att samtal mellan den professionella och klienten behöver anpassas efter klientens behov. Till skillnad från Sjögrens (2018) fokuserar Ebsens och Mackrills (2018) forskningsstudie också på hur de digitala verktygen kan vara till nytta i det sociala arbetet men betonar samtidigt att den professionella behöver vara lyhörd för att undvika något som kan vara påträngande för klienten. Den professionella behöver ständigt reflektera och etiskt överväga i varje enskilt fall vilka metoder som ska användas i arbetet med klienter och beakta vilka konsekvenser ställningstagandet kan få för den enskilde. Likaså behöver den professionella enligt Tina Mattsson (2005) även kritiskt reflektera över sin egen maktposition ur ett intersektionellt perspektiv. Socialarbetaren behöver uppmärksamma risken för att upprätthålla rådande maktstrukturer, vilka handlar om föreställningar om kön, sexualitet, klass och etnicitet.
Socialarbetaren behöver förstå sin egen roll för att kritiskt kunna analysera det sociala arbetet och skapa möjlighet till förändring.
2.2 Kvalitet i socialt arbete
Det sociala arbetet har utvecklats i form av förändrade strukturella och organisatoriska förutsättningar i offentlig sektor och det har skett en professionalisering inom socialtjänstens verksamhet, vilket ökar kraven på vetenskaplighet och kunskap. Det sociala arbetet och socialtjänstens interventioner ska därför i större utsträckning än tidigare grundas på
forskningsbaserad kunskap avseende vad som fungerar och är mest effektivt.
Det leder till att vissa arbetsmetoder uppfattas som mer effektiva än andra och förespråkas av beslutfattande aktörer inom organisationen (Sjögren 2018).
Sjögren (2018) beskriver även att socialtjänsten som organisation har skiftat fokus från kvalitet till kvantitet. Det innebär att de relationella aspekterna av socialt arbete hamnar i skymundan på grund av en ökad arbetsbelastning i form av större mängd ärenden och ett ökat krav på dokumentation. Sjögren menar att svårigheten för professionella avseende att bygga relationer till klienter därför beror på organisatoriska villkor som arbetsbelastning och tidsbrist snarare än på professionellas bristande relationskompetens.
Tidsbristen försvårar möjligheten för socialsekreterare att bygga upp relationer till klienter vilket påverkar arbetets kvalitet. Om det sociala arbetets kvalitet försämras som en följd av mindre tid för relationsbyggande arbete kan det även komma att påverka utfallet av socialtjänstens insatser.
2.3 Digitalisering av socialt arbete
Svensson och Larsson (2017) förklarar att digitalisering inom socialt arbete är ett område som, framförallt utifrån en svensk kontext, är relativt
outvecklat såväl i forskningssammanhang som i det praktiska arbetet. Som en fortsättning på sin kunskapsöversikt om digitalisering och socialt arbete (Svensson & Larsson 2017) har Svensson och Larsson (2018) genomfört ett forskningsprojekt med utgångspunkt i den vision som Regeringen och SKR
har kommit överens om vars syfte är att bättre nyttja digitaliseringens möjligheter i socialtjänstens verksamheter. Författarna förtydligar att
socialtjänstens verksamheter är i behov av utveckling i takt med den kunskap som finns om digitalisering. Det handlar främst om att beakta klientens behov, vilket kan göras genom att ta reda på hur möten och relationer mellan professionell och klient kan förändras genom användning av digitala
verktyg.
Svensson och Larsson (2018) diskuterar ytterligare konsekvenser av en ökad digitalisering inom socialtjänstens verksamhet vilka inte framkommer i Lupita Svenssons och Stefan Larssons (2017) tidigare kunskapsöversikt.
Svensson och Larsson (2018) förklarar att det inom socialtjänsten är
grundläggande att ha klientens behov i fokus men att klienter många gånger, ofta omedvetet, tycks reduceras till passiva mottagare. En ökad digitalisering av socialtjänsten skulle emellertid kunna bidra till att klienten blir en aktiv deltagare genom att få mer inflytande över hur och när kontakten med den professionella ska ske. På så sätt kan en ökad digitalisering skapa en mer jämlik maktbalans mellan professionell och klient och leda till en
maktförskjutning där professionellas makt minskar och klienten har möjlighet att bli en aktiv deltagare snarare än en passiv mottagare.
Svensson och Larsson (2018) beskriver att fysiska möten med professionella kan utgöra ett hinder för klienter som är i behov av hjälp och stöd och att kontakten mellan professionella och klienter kan underlättas till följd av en ökad användning av digitala verktyg. Genom att socialtjänsten använder sociala medier eller andra digitala verktyg skapas förutsättningar för en ökad tillgänglighet och en möjlighet för socialtjänsten att komma i kontakt med klienter som det annars är svårt att nå ut till. En ökad digitalisering av socialt arbete kan även minska risken för stigmatisering genom att klienter inte behöver vistas fysiskt på socialtjänstens kontor. Ebsen och Mackrill (2018)
poängterar att framförallt den yngre generationen kan ha svårt att möta och öppna upp sig inför den professionella på plats när samtal sker ansikte mot ansikte jämfört med om samtalet sker via digitala verktyg. Författarna diskuterar även betydelsen av användandet av mobiltelefoner i det sociala arbetet, i synnerhet i arbetet med den yngre generationen då den ofta är medveten om telefonens funktioner och kan via denna när som helst kontakta sin socialarbetare. Användandet av mobiltelefoner är dock inte något som fungerar för alla, klienter kan tycka att användandet och att ständigt behöva vara uppkopplad är något som kan inkräkta på den personliga integriteten.
Likaså är inte alla människor tekniskt kunniga och kontakt via mobiltelefoner kan därför kännas obekant. Detta går i linje med Amanda Taylors (2017) resonemang om betydelsen av en medvetenhet om det sociala arbetets komplexitet och att socialt arbete ständigt måste ses i sitt sammanhang.
Anca Mihai, Georgina-Cristina Reneta, Daniela Gaba, Florin Lazăr och Shari Munch (2016) belyser i sin forskningsstudie liknande aspekter som Ebsens och Mackrills (2018) resonemang avseende tillgänglighet. Mihai et al. (2016) intar dock ett annat perspektiv och utgår från rumänska förhållanden och beskriver att en stor del av befolkningen varken har tillgång till internet eller tillräcklig digital kompetens för att hantera digitala verktyg i kontakt med myndigheter. Tillgång till datorer och internet varierar beroende på individens utbildningsnivå och klassposition. Detta påvisar utmaningen avseende att hitta lösningar för att inkludera hela samhället eftersom en ökad användning av digitala verktyg riskerar att exkludera de människor som har sämst förutsättning att bli digitala. Svensson och Larsson (2018) för en liknande diskussion utifrån en svensk kontext men betonar även att det finns en efterfrågan hos klienter avseende digitala lösningar för att öka
socialtjänstens tillgänglighet. Samtidigt måste hänsyn tas till de klienter som inte besitter digital kompetens och som riskerar att hamna i ett digitalt utanförskap.
Elizabeth Martinell Barfoed (2018) påpekar att digitala arbetssätt har kommit att bli en allt större del av det dagliga arbetet i länder där en digitalisering av samhället är i fokus och menar att det finns höga förväntningar avseende att digitalisera det sociala arbetet. Avsikten är framförallt att nationella
myndigheter ska sträva efter att effektivisera och säkra kvaliteten genom digitaliseringen. Digitalisering inom socialt arbete innebär däremot inte alltid en effektivisering av arbetet. Barfoed menar att det samtidigt finns en oro bland socialarbetare att en digitalisering snarare betyder mer administrativt arbete och mindre tid för att bygga relationer med klienter. Även Ebsen och Mackrill (2018) belyser att digitalisering och digitala verktyg i socialt arbete riskerar att såväl förbättra som att försämra relationen mellan professionell och klient.
Barfoed (2018) har också undersökt hur en ökad digitalisering kommer att förändra det sociala arbetet och relationen mellan professionell och klient. I forskningsstudien framgår det att socialtjänsten i några svenska kommuner har infört robotar vars syfte är att fatta beslut gällande ekonomiskt bistånd.
Författaren menar att användandet av robotarna kan få konsekvenser som att socialarbetaren inte längre vill arbeta kvar i organisationen som en
motreaktion. Samtidigt framgår det att dessa robotar kan bistå med att effektivisera arbetet i organisationen och på så vis ge den professionella mer tid för att arbeta med och skapa relationer till klienter. Även Taylor (2017) problematiserar olika delar av digitaliseringen utifrån ett
professionsperspektiv och betonar risken med en alltför snabb utveckling av digitala verktyg när professionella inte anammar utvecklingen i samma takt.
Risken är att professionella inte får tillräcklig utbildning för att bedriva arbetet digitalt, även skillnader avseende professionellas färdigheter och teknisk kompetens kan påverka arbetet.
Baker och Ray (2011) förklarar att de nya formerna av digital
kommunikation inom socialt arbete riskerar att medföra risker som kan störa och försvåra samtalet och relationsskapandet mellan professionell och klient.
Författarna beskriver exempelvis avsaknaden av kroppsspråk och risken för att känslig information sprids som potentiella utmaningar när det traditionella fysiska mötet ersätts av digitala alternativ. Detta går i linje med både
Svenssons och Larssons (2017) och Taylors (2017) studier som även de belyser att en ökad användning av digitala verktyg i det sociala arbetet skapar en oro hos många professionella över att relationen och avståndet till klienten påverkas i negativ riktning.
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Det som framkommer som mest essentiellt av tidigare forskning är att relationen mellan professionell och klient tenderar att återspegla såväl
interventioners resultat som den professionellas upplevelse av meningsfullhet i arbetet. Organisatoriska villkor i form av en hög arbetsbelastning och tidsbrist kan försvåra möjligheten för professionella att bygga relationer till klienter, vilket i sin tur påverkar arbetets kvalitet. Det framgår också att den professionella kritiskt behöver reflektera över sin egna maktposition.
Tidigare studier antar till stor del ett kritiskt perspektiv och problematiserar användandet av digitala verktyg. De beskriver en oro bland socialarbetare att en digitalisering innebär mer administrativt arbete och mindre tid för att bygga relationer till klienter. Samtidigt ger tidigare studier uttryck för att en digitalisering kan innebära en ökad tillgänglighet och en möjlighet för
socialtjänsten att komma i kontakt med klienter som det annars är svårt att nå ut till.
3 Teori
I följande del beskrivs de teoretiska referensramarna för uppsatsen, där begreppen handlingsutrymme och professionellt förhållningssätt används i analysen av det insamlade materialet. Lipskys (2010) teoretiska begrepp om handlingsutrymme tillsammans med Holms (2009) teoretiska begrepp om professionellt förhållningssätt bidrar med både en förståelse för
socialarbetaren som representant för en organisation som möter människor och för hur socialarbetare ska agera i sin yrkesroll. Vi anser att
handlingsutrymme är relevant för studien då sambandet mellan en ökad digitalisering inom socialt arbete och kvalitet kan komma att påverkas av hur socialarbetaren anammar både organisationens policys och individens behov.
Handlingsutrymme kan på så sätt bidra med en förståelse av vårt empiriska material genom att se hur de professionella kan agera vid en digitalisering och när det inte finns tydliga riktlinjer för hur arbetet ska utföras.
Professionellt förhållningssätt valdes eftersom den professionella hållningen utgår från att kontinuerligt ha klientens behov i centrum. Detta anser vi vara viktiga aspekter för att vid en ökad digitalisering både bibehålla kvalitet och främja relationsskapande inom myndighetsutövningen. Vidare har vi för avsikt att genom professionellt förhållningssätt förstå vårt empiriska material genom att belysa de krav som ställs på den professionella avseende att upprätthålla kvalitet i arbetet då ett omfattande handlingsutrymme medför ett ansvar för handlandet.
3.1 Handlingsutrymme
Arbetet som socialsekreterare innebär att ha direktkontakt med människor som är i behov av stöd och samtidigt som man representerar en organisation.
Rollen som socialsekreterare beskrivs av Lipsky i termer av gräsrotsbyråkrat, frontlinjebyråkrat eller gatubyråkrat och har sin grund i hans teori om street- level bureaucrats. Oberoende av vilket begrepp som används är avsikten att
beskriva den position som socialsekreterare står i när de som representanter för en organisation möter medborgare och klienter. Det som kännetecknar gräsrotsbyråkrater är att de har ett omfattande handlingsutrymme i
utformandet av sitt arbete (Lipsky 2010; Svensson, Johnsson & Laanemets 2008).
Kerstin Svensson, Eva Johnsson och Leili Laanemets (2008) beskriver handlingsutrymmet som en nödvändig aspekt i socialt arbete då
socialsekreterare ställs inför klienter vars behov ser olika ut.
Handlingsutrymmet handlar således om möjligheten för socialsekreteraren att skapa rutiner, göra bedömningar och fatta beslut. Författarna beskriver även att handlingsutrymmet kan ses som en möjlighet för den professionella och klienten att bli ense om vilka förväntningar och behov som finns.
Handlingsutrymmet skapar också förutsättningar för den professionella att göra egna bedömningar utifrån klientens behov och möjliggör för
socialsekreterare att välja det mest lämpliga sättet att agera i varje enskilt fall. Detta skiljer sig delvis från Tony Evans och John Harris (2004) beskrivning. De ser handlingsutrymmet som något föränderligt och att det varken går att fastställa det som bra eller dåligt. I vissa situationer kan det vara en viktig aspekt i de professionellas arbete, medan det i andra fall kan användas som en undanflykt för politiska beslutsfattare eller som en
möjlighet för professionellt maktmissbruk. Författarna konstaterar således att det inte handlar om att ha eller inte ha handlingsutrymme, utan att det snarare handlar om på vilket sätt och i vilken grad professionella använder sig av det.
Det är delvis organisationen och dess uppdrag som formar
gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme och avgör hur stort utrymmet är för socialarbetaren. Likaså faktorer som rutiner, tolkningar, individuella
omständigheter hos professionella och klienter samt kontakten dem emellan avgör hur stort utrymme den enskilda socialarbetaren har. Professionella är
styrda av lagar, traditioner och överenskommelser men har samtidigt en stor frihet i utformandet av sitt arbete. Denna frihet, som innebär ett ansvar, ligger till grund för hur den professionella tillämpar och hanterar det utrymme som ges (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008).
Lipsky (2010) beskriver att det är handlingsutrymmet som utformar och skapar verksamhetens policy. Gräsrotsbyråkrater har därför inflytande över organisationens riktlinjer och policy dels genom att de utövar sitt
handlingsutrymme när de bedömer och fattar beslut avseende individer de möter och dels genom att deras agerande kommer att utgöra organisationens förhållningssätt. Det leder till att gräsrotsbyråkrater får ett mer omfattande handlingsutrymme och ansvar i sitt arbete än vad deras position i
organisationen motsvarar. Detta kan innebära ett dilemma för
gräsrotsbyråkrater som å ena sidan har ett begränsat handlingsutrymme utifrån implementerade lagar och riktlinjer som gäller inom organisationen å andra sidan har de som uppgift att se till varje enskild situation och individ.
Socialsekreterarens uppgift blir således enligt Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) att se till såväl individens behov som organisationens uppdrag och sedan att sammanföra dessa. Gräsrotsbyråkratens specifika kunskap och professionella förhållningssätt samt organisationens resurser fungerar som stöd i processen.
3.2 Professionellt förhållningssätt
Ett professionellt förhållningssätt innefattar bland annat att som professionell agera yrkesmässigt snarare än som en vän. Det handlar om att hålla en yrkesmässig distans och att samtidigt vara medmänsklig. Den professionella hållningen innebär också att bortse från egna behov, att inte reagera utifrån känslor eller styras av impulser och istället utgå från och beakta klientens behov. Dessa behov kan tillgodoses genom att den professionella använder sig av sin yrkeskunskap för att hjälpa klienten. När den professionella visar
intresse, anstränger sig och bryr sig om klienten skapas förutsättning för både tillit och samarbete mellan parterna (Holm 2009).
Klienten befinner sig strukturellt sett alltid i beroendeställning gentemot den professionella då klienten är hjälpsökande medan den professionella både har kunskap och kompetens (Holm 2009). Professionell och klient besitter olika positioner inom myndighetsutövningen eftersom det är den professionella som styr samtalet och avgör förutsättningarna. Det är därför av särskild betydelse att den professionella bemöter klienten med respekt och beaktar etiska riktlinjer för att minska den ojämna maktbalans som finns i relationen mellan parterna (Billquist 1999). Holm (2009) betonar betydelsen av
respektfullt bemötande och menar att beroende på hur den professionella bemöter klienten kan detta inverka på klientens självbild och självkänsla.
Det finns två övergripande kriterier avseende professionellt förhållningssätt.
Det ena innebär att som professionell acceptera det faktum att relationen mellan professionell och klient inte är symmetrisk utan asymmetrisk. Den professionella behöver därför sätta klientens behov framför sina egna och ta ett större ansvar. Det andra kriteriet betonar betydelsen av att som
professionell vara medveten om egna impulser, behov, känslor samt sin maktposition. När den professionella är medveten om dessa är det möjligt att styra över dem. Finns inte denna medvetenhet kan den professionella
omedvetet ge uttryck för dessa utan att själv förstå det (Holm 2009).
Självreflektion är en viktig del i det professionella förhållningssättet och handlar om att reflektera över sig själv, ta ett steg åt sidan och samtidigt betrakta sig själv med en viss distans (Holm 2001). I allt detta handlar det också om den professionellas medvetenhet om betydelsen av att inte upprätthålla maktstrukturer genom att göra åtskillnad mellan sig själv och klienter (Mattsson 2005).
Det professionella förhållningssättet handlar också om betydelsen av att som professionell ha en empatisk förmåga som innebär att vara inkännande, lyhörd, visa omtanke och förståelse samt förmågan att kommunicera. Empati handlar i grunden om att förstå den andre och ha en medkänsla (Holm 2001, 2009) samt att handla efter denna förståelse i bemötandet och val av
interventioner. Den empatiska förmågan intar därför en både viktig och central plats i det professionella förhållningssättet (Holm 2001).
4 Metod
I följande kapitel ämnar vi beskriva datainsamlingsmetod, förförståelse, urval, tillvägagångssätt, analysmetod, studiens kvalitet och metodologiska överväganden, arbetsfördelning samt forskningsetiska överväganden.
4.1 Datainsamlingsmetod
Vår studie baserades på en kvalitativ metod, vilket Ulla Eriksson-Zetterquist och Göran Ahrne (2015) beskriver som en metod som har för avsikt att genom intervjuer, observationer eller dokumentanalyser bidra med kvalitativt empiriskt material för att utforma en kvalitativ analys. Robert Yin (2013) belyser att kvalitativ forskning har fem utmärkande drag. Den kvalitativa forskningen undersöker den mening som kan tillskriva intervjupersonernas liv under reella förhållanden, återge intervjupersonernas åsikter och synsätt, täcka in de sammanhang och omständigheter intervjupersonerna lever i, generera insikt om existerande och framväxande begrepp vilka kan beskriva mänskligt socialt beteende samt sträva efter att använda flertalet källor snarare än ett enda belägg. Genom att använda kvalitativ metod erbjuds därför en möjlighet att ta del av hur intervjupersonerna själva upplever händelser i det verkliga livet, vilket är syftet med denna studie.
Den datainsamlingsmetod som vi valde var intervjuer med
myndighetsutövande socialsekreterare, med avsikt att få en fördjupad förståelse om professionellas egna uppfattningar avseende arbetet. Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) beskriver att intervjuer är en metod som möjliggör för forskaren att på ett relativt effektivt sätt få flera personers uppfattningar av ett samhällsfenomen. Intervjuer skapar således
förutsättningar för yrkesverksamma att berätta om sina erfarenheter och uppfattningar av praktiken.
Intervjumetoden som vi valde att använda oss av var semistrukturerade intervjuer, med syfte att skapa en öppnare dialog mellan oss som forskare och intervjupersonerna. Semistrukturerade intervjuer innebär en planerad men samtidigt anpassningsbar struktur där forskaren kan vara flexibel avseende den följd som frågorna ställs i och också kan ställa följdfrågor under intervjun. På så vis får forskaren möjlighet till mer utvecklade svar från intervjupersonen (Larsen 2018). De frågor som utgjorde grunden för intervjuerna finns bifogad i en intervjuguide (bilaga 2) som utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar. Vår intervjuguide fungerade som en tankeram inför intervjuerna, men de specifika frågor som ställdes under intervjuerna varierade beroende på sammanhang och kontext i
intervjusituationerna. Enligt Yin (2013) skiljer semistrukturerade intervjuer sig från strukturerade intervjuer som innebär att ha ett detaljerat manus som ska följas. Vi valde därför att inte använda oss av strukturerade intervjuer med motiveringen att de skulle hindra oss från möjligheten att ställa följdfrågor och försvåra för intervjupersonerna att uttrycka sig fritt. Dessa faktorer anser vi skulle begränsa både oss som forskare och de intervjuade socialsekreterarna.
4.2 Förförståelse
Inför studien hade vi viss kunskap om ämnet då vi genomförde vår verksamhetsförlagda utbildning inom socialtjänstens myndighetsutövning och fick erfara att verksamheterna, utifrån rådande pandemi, till viss del fick ställa om till att arbeta med digitala verktyg. Den utgångspunkt som vi hade inför studien, det vill säga vår förförståelse (Gilje & Grimen 2007) var att både det sociala arbetets teori och praktik bygger på fysiska möten mellan professionell och klient. Den beprövade erfarenheten inom det sociala arbetet innefattar en tilltro till metodik som utvecklats över tid, vilken lägger stor vikt vid mötet mellan professionell och klient. Det är i dessa möten som kvaliteten i det sociala arbetet visar sig och det är också här som
socialarbetaren har ett handlingsutrymme att skapa möten som möjliggör förändring. Vi har inte funnit så mycket forskning om att utföra det sociala arbetets praktik på en digital arena, vilket också påverkat vår förförståelse som innebär att tilliten till denna arena inte är lika självklar. Under studien behövde vi ha en medvetenhet om vår förförståelse och kritiskt granska det traditionella sociala arbetet utifrån möjligheter och utmaningar att skapa mervärde och kvalitet för klienter, likväl som att granska samma aspekter i socialt arbete vid en digitalisering. Denna medvetenhet innebär att vi lagt vår egen förförståelse åt sidan och att vi hade en öppenhet för att
digitaliseringens betydelse ännu är relativt outforskad.
4.3 Urval
Vårt empiriska material baserades på sex semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare i två kommuner. Två kommuner valdes med avsikt att generera ett bredare perspektiv genom att socialsekreterare från olika delar av socialtjänstens verksamhet fick komma till tals. Dels tre socialsekreterare från ekonomiskt bistånd som arbetar i en kommun vars uttalade mål är en ökad digitalisering, dels tre socialsekreterare från
avdelning barn och familj samt vuxen som är verksamma i en kommun där digitaliseringen inte har en lika framträdande roll. Valet av kommuner grundade sig även i att vi sedan tidigare hade kontakter inom dessa
kommuner vilket underlättade för oss att få intervjupersoner. Vi tillämpade således ett bekvämlighetsurval vilket enligt Yin (2013) innebär att valet av intervjupersoner baseras på personer som finns tillgängliga för forskarna. Vi sökte dock efter intervjupersoner som tillhör en specifik yrkesgrupp och tillämpade därför även ett avsiktligt urval. Ett avsiktligt urval är enligt Yin (2013) det som vanligen används i kvalitativ forskning och innebär att valet av intervjupersoner baseras på vilka som anses kunna ge den mest lämpliga informationen utifrån studiens syfte.
Denna studie utgick från ett professionsperspektiv och valet att intervjua socialsekreterare och inte klienter var därför relevant då studiens syfte utgick från professionens uppfattningar. Vid intervjuer med klienter hade resultatet troligtvis blivit missvisande och snarare belyst klienters uppfattningar avseende digitala verktygs roll i kontakten med myndigheter. I studien valde vi även att avgränsa oss till myndighetsutövningen inom socialtjänsten, urvalet av intervjupersoner begränsades därför till socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning. En avgränsning i form av
socialsekreterares erfarenhet, ålder eller kön valdes bort med anledning av studiens tidsram och omfattning. Det kan utifrån den tekniska utvecklingen däremot vara intressant att se samband mellan intervjupersonernas svar och ålder. Någon fördjupad analys avseende detta har inte gjorts i denna studie men kan vara en intressant aspekt i framtida forskning.
4.3.1 Introduktion till studiens intervjupersoner
I studien benämns intervjupersonerna som IP (intervjuperson) 1-6, för att inte röja deras identitet. Totalt deltog sex intervjupersoner i åldrarna 25-35 år, varav samtliga har studerat socionomprogrammet och är anställda som myndighetsutövande socialsekreterare.
Benämning Erfarenhet Avdelning
IP1 7 år Ekonomiskt bistånd
IP2 10 år Ekonomiskt bistånd
IP3 3 år Ekonomiskt bistånd
IP4 5 år Barn och familj
IP5 1 år Barn och familj/vuxna
IP6 3 år Barn och familj
4.4 Tillvägagångssätt
Vi skickade ut vårt informationsbrev (bilaga 1) och en förfrågan om att delta i vår studie till sex socialsekreterare via e-postmeddelande. När
intervjupersonerna återkopplat och givit ett skriftligt samtycke via e-mail att de kunde medverka i studien valde vi att boka in en tid och samtidigt
bestämma gemensamt med intervjupersonerna att intervjuerna skulle genomföras digitalt.
Vårt mål var att genomföra fysiska intervjuer men på grund av covid-19 valde vi i samförstånd med intervjupersonerna att genomföra intervjuerna via samtal på den digitala plattformen Teams. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) belyser att intervjuer påverkas av var och när de genomförs. Då våra intervjuer ägde rum via Teams kunde våra intervjupersoner själva bestämma var de ville genomföra intervjun. Detta skapar förutsättningar för att
genomföra intervjun i en trygg och avskild miljö så att intervjupersonen kan uttala sig fritt och ostört. Innan intervjuerna startade inhämtade vi muntligt samtycke från intervjupersonerna avseende att spela in samtalet via våra mobiltelefoner med syftet att kunna gå tillbaka vid analysarbetet. Vi försäkrade oss även om att intervjupersonerna hade läst informationsbrevet och informerade om studiens syfte en ytterligare gång.
Vi genomförde samtliga intervjuer gemensamt och både vi och
intervjupersonerna valde att ha kameran på för att inte missa nyanser som annars hade kunnat falla bort. Det kan vara en fördel att vara två som
intervjuar för att få en ökad förståelse för vad intervjupersonen vill förmedla.
Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att intervjupersonerna kan uppleva att de är i underläge på grund av att vi var två som intervjuade (Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015). Vi frågade intervjupersonerna om de upplevde ett underläge, i och med att vi var två, vilket intervjupersonerna inte gav uttryck för. Detta kan bero på att intervjuerna genomfördes digitalt, hade
intervjupersonerna däremot gett uttryck för att de upplevde det som ett problem hade den som inte bar huvudansvaret för intervjun fått lämna rummet. Samtidigt fanns också en medvetenhet hos oss om att samspelet under intervjuerna kunde påverkas i negativ riktning av att dessa
genomfördes digitalt. Vi uppfattade dock att de som intervjuades var bekväma med digitala verktyg. Vid intervjuerna utgick vi från vår intervjuguide (bilaga 2) vilken bestod av öppna och förberedda frågor.
Intervjupersonerna kunde på så vis resonera fritt samtidigt som vi kunde få svar på våra frågor. Vi växlade således mellan att ställa de frågor som fanns i intervjuguiden samtidigt som vi kunde ställa följdfrågor. Svaren varierade mellan att vara långa och korta och i vissa fall behövde vi upprepa frågan för att få ett djupare svar eller då intervjupersonen utvecklade sitt svar bortom den fråga vi ställt från början. Vi avslutade varje intervju med att fråga om det var någon information intervjupersonen ville tillägga samt om vi hade möjlighet att återkomma om det framkom något som var otydligt under analysarbetet.
4.5 Analysmetod
Det första steget i analysprocessen var att transkribera intervjuerna för att enklare kunna strukturera och analysera intervjupersonernas svar. Vi transkriberade intervjuerna ordagrant förutom när vi bekräftade vad
intervjupersonerna sa med “aa” eller “mm”. De citat som används i resultatet har korrigerats till korrekt svenska för att underlätta läsningen av materialet, i enlighet med Larsen (2018) har citatens budskap och innebörd däremot inte förändrats. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) beskriver att en
transkribering av materialet kan vara en fördel då forskarna kan bekanta sig med och få en större inblick i materialet och påbörja analysarbetet redan under detta moment. Redan vid transkriberingen av materialet uppstod vissa koder och teman och vi upplevde därför att valet att transkribera intervjuerna var en fördel för vår studie.
Metoden vi valde att tillämpa för att analysera vårt insamlade material är vad Bryman (2018) benämner som tematisk analys, vilken i generella termer kan beskrivas som sökandet efter teman. Vi började med att koda materialet för att urskilja mönster som aktualiserades under intervjuerna och som vi ansåg intressanta utifrån studiens frågeställningar. Kodningen innebär att
uppmärksamma återkommande aspekter i intervjuerna, urskilja mönster och sammanhang men också att notera likheter och skillnader i
intervjupersonernas svar (Bryman 2018). Efter kodningen sammanställde vi dessa aspekter i olika teman. Redan i samband med inläsning av tidigare forskning utvecklades en bild av vilka teman som skulle kunna användas, vilka utgjorde grunden för utformandet av vår intervjuguide. De teman som till en början valdes ut kom dock att förändras, omformuleras och prioriteras bort under analysprocessen.
4.6 Studiens kvalitet och metodologiska överväganden
Asbjørn Johannessen, Per Arne Tufte och Line Christoffersen (2020) belyser att användbarhet, trovärdighet, tillförlitlighet samt objektivitet är centrala nyckelbegrepp inom kvalitativa forskningsstudier för att garantera dessa studiers kvalitet. Användbarheten hör samman med att resultat och tolkning blir meningsfulla och till nytta för praktik. Utgångspunkten för vår studie väcktes vid verksamhetsförlagd praktik och vår undersökning genomfördes verksamhetsnära genom intervjuer. Syftet med detta var att resultatet skulle medföra ett mervärde. Trovärdigheten i en studie menar Johannessen et al.
(2020) grundar sig i att forskarens tillvägagångssätt samt resultat är förenligt med studiens syfte. Trovärdiga resultat kräver också tillräcklig förberedelse, kunskap och erfarenhet hos forskaren samt ett multiperspektiv. För att göra vår studie trovärdig har vi varit väl inläsa på området och har under studiens gång resonerat om och motiverat de metodval vi gjort samtidigt som vi har haft ett kritiskt förhållningssätt och vägt för- och nackdel mot varandra.
Johannessen et al. (2020) belyser att för att en studie ska bli tillförlitlig så är det av vikt att de som utför studien tydligt redovisar vilka tillämpade metoder som använts för att komma fram till ett resultat. Vi har systematiskt samlat in och bearbetat det empiriska materialet och beskrivit förutsättningarna för vår studie noggrant. Avseende en studies objektivitet menar Johannessen et al.
(2020) att det krävs en medvetenhet hos forskaren så att materialet i studien inte påverkas av forskarens subjektiva uppfattningar eller värderingar. I denna studie har vi reflekterat över vår förförståelse, för att minska risken för att exempelvis frågorna till intervjupersonerna skulle vara vinklade eller ledande. Detta för att vår insamlade data ska vara korrekt och visa på de intervjuades uppfattningar.
En kvalitativ studie kan inte göra samma anspråk på generaliserbarhet i förhållande till målgruppen eftersom möjligheten att få mångfaldiga svar är begränsad. En kvantitativ studie riktad till fler socialsekreterare med
strukturerade enkätfrågor hade mer kunnat fylla detta syftet (Yin 2013). Vi valde dock att göra intervjuer med sex socialsekreterare för att få en mer fördjupad förståelse för intervjupersonernas uppfattningar om betydelsen av att arbeta med digitala verktyg i det sociala arbetet. Genom att vi kunde vara följsamma under intervjuerna kunde vi få en mer omfattande beskrivning av dessa upplevelser. I vår kvalitativa studie får generaliserbarheten ändå anses öka då vi jämfört vårt resultat med tidigare forskning som även gett stöd för de uppfattningar som intervjupersonerna har haft. Med avsikt att ytterligare stärka studiens kvalitet har vi tagit till oss de synpunkter och den kritik som framkommit i våra möten med handledare och studiekamrater.
4.7 Arbetsfördelning
Vi har gemensamt utformat studiens problembakgrund, problemformulering, syfte och frågeställningar för att säkerställa att vi tänkte likadant om ämnet vi
hade för avsikt att studera. Vi har tillsammans sökt efter tidigare forskning och valt ut de artiklar vi ansåg relevanta för studien och sedan sammanställde vi hälften var. Vi delade upp teori, metod samt transkriberingarna jämt mellan oss för att möjliggöra en ökad effektivitet. Båda närvarade vid samtliga intervjuer, däremot delade vi upp så att vi hade huvudansvaret för tre intervjuer var. Den som hade huvudansvaret ställde de övergripande frågorna samtidigt som båda hade möjlighet att ställa följdfrågor. Resultat, analys och diskussion skrev vi gemensamt. Vi har under studiens gång gett varandra förslag på justeringar samt genomgående diskuterat och övervägt vad som kan förbättras. Vi har färdigställt samtliga delar gemensamt för att skapa en sammanhängande och enhetlig text.
4.8 Forskningsetiska överväganden
Vi har noga övervägt nyttan med denna studie i relation till individers integritet. Studiens intervjupersoner arbetar med myndighetsutövning inom socialtjänsten och har i studien beskrivit sina erfarenheter och uppfattningar om betydelsen av att arbeta med digitala verktyg i det sociala arbetet. Det var därför särskilt viktigt att intervjupersonerna i enlighet med Eriksson-
Zetterquist och Ahrne (2015) var medvetna om att medverkan i studien var helt frivillig och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan i den.
Likaså att intervjupersonerna gavs möjlighet att kunna tala fritt och samtidigt vara anonyma i vår studie.
Vetenskapsrådet belyser fyra grundläggande forskningsetiska principer som ska beaktas vid forskning. Dessa fyra huvudkrav är informations-,
samtyckes-, konfidentialitets- samt nyttjandekravet, vilka vi noga har efterföljt i vårt forskningsprojekt. I samband med att vi tog kontakt med intervjupersoner till studien inhämtade vi deras samtycke att delta genom bekräftelse på e-mail och genom muntligt medgivande att spela in materialet.
Detta för att beakta samtyckeskravet. Vi skickade ut informationsbrev till
samtliga intervjupersoner där vi gav information om studiens syfte,
kontaktuppgifter vid ytterligare frågor samt vår förhoppning avseende vilken kunskap studien skulle kunna bidra med. Detta innebär att vi har tagit hänsyn till informationskravet (Vetenskapsrådet 2002).
Av forskningsetiska skäl framgår det inte i vilken kommun som
intervjupersonerna arbetar i, för säkerställa att studiens resultat inte ska kunna kopplas till intervjupersonerna. Intervjupersonernas namn och personuppgifter presenteras inte i studien med syfte att skydda deras integritet och anonymitet och för att säkerställa konfidentialitetskravet. Det insamlade materialet från intervjupersonerna kommer endast att användas i den här studien. Materialet har förvarats på våra telefoner och datorer vilka varit låsta för utomstående och materialet kommer efter att studien är godkänd förstöras, vilket gör att vi även tagit hänsyn till nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002).
Vi har därutöver beaktat lagen om etikprövning av forskning som avser människor, vilken specificerar ytterligare krav på forskaren. I lagens 3 § och 4 § anges betydelsen av hantering av personuppgifter samt kravet på en etisk prövning om det finns en risk att människor skadas fysiskt eller psykiskt av studien (SFS 2003:460). Vi har bedömt att sådana risker inte föreligger med denna studie. Utöver lagstiftningen och de fyra grundläggande
forskningsetiska principerna har vi även beaktat Vetenskapsrådets (2017) rapport ”God forskningssed” som betonar att forskaren har ett ansvar gentemot intervjupersonen. Forskaren ska anamma och skydda
integritetskänsligt material som tillhandahålls i samband med forskningen, likaså beakta vilka regler som gäller vid ägande av forskningsmaterial. Hur vi i vår studie har tagit hänsyn till denna rapport redogör vi för ovan.
5 Resultat och analys
I följande kapitel ämnar vi redogöra för det insamlade empiriska materialet.
Kapitlet utgår från tre teman som under analysarbetet valdes ut för att besvara studiens frågeställningar. Det empiriska materialet kommer att analyseras med hjälp av våra valda teoretiska begrepp handlingsutrymme och professionellt förhållningssätt samt sättas i relation till tidigare forskning.
5.1 Digitalisering av socialt arbete
I detta avsnitt kommer vårt empiriska material avseende professionellas användning av digitala verktyg samt utmaningar och möjligheter i samband med en digitalisering presenteras. Vidare kommer det att analyseras med hjälp av begreppen handlingsutrymme och professionellt förhållningssätt för att därigenom belysa kopplingen mellan profession och organisation när socialsekreterare beskriver hur digitaliseringen påverkat deras arbete.
5.1.1 Professionellas användning av digitala verktyg
Samtliga intervjupersoner beskriver att de i hög utsträckning använder digitala verktyg i sina privatliv och att de därför känner sig trygga med att använda dessa även i arbetet som socialsekreterare. De digitala verktyg som intervjupersonerna beskriver främst används i deras arbete är telefonsamtal och e-mail. I samband med utbrottet av covid-19 beskrivs också en ökad användning av videosamtal, vilket intervjupersonerna menar endast används i möten med kollegor. IP5 avviker från resterande intervjupersoner dåhen beskriver sin erfarenhet av en ökad användning av videosamtal även i möten med klienter. Det framkommer av det empiriska materialet att samtliga intervjupersoner använder sig av liknande digitala verktyg, samtidigt som det går att utläsa att det finns en skillnad mellan deras svar, avseende i vilka situationer och i vilken omfattning olika verktyg används. IP6 uttrycker det så här:
