2008:116
C - U P P S A T S
Den sociala miljöns främjande och
hindrande aspekter för missbruk och
dagliga aktiviteter för personer som
lever med ett substansmissbruk
Anette Bergkvist
Monika Svensson
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Arbetsterapi
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Arbetsterapi
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp
Den sociala miljöns främjande och hindrande aspekter för missbruk
och dagliga aktiviteter för personer som lever med ett
substansmissbruk
The social environment's promoting and preventing aspects for abuse
and daily activities for persons that live with a substanceabuse
Anette Bergkvist och Monika Svensson
A0008H, Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2008
Handledare: Cecilia Björklund Examinator: Maria Prellwitz
Abstrakt
Missbruk av alkohol och droger ökar i Sverige och missbruket begränsar aktiviteter och sociala interaktioner. I utförande av dagliga aktiviteter och delaktighet i sociala sammanhang kan miljön påverka främjande eller hindrande. Syftet med denna studie var att förstå och beskriva hur personer med substansmissbruk upplever den sociala miljöns främjande och hindrande aspekter för missbruk och dagliga aktiviteter. Genom elektronisk och manuell sökning har 7 biografier inkluderats i studien. Biografierna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i sex kategorier: ”De viktigaste personerna i
familjen är barnen”, ”Öppenhet och ärlighet från vännerna”, ”Kärleksförhållanden påverkar missbruket”, ”Att bli sedd som människa av andra”, ”Medmänsklighet och förståelse från professioner i vården” och ”Arbetskamraternas stöd är viktigt”. Biografierna är skrivna av svenska män och kvinnor efter avbrutet missbruk. Resultatet visar att den sociala miljön har en betydelsefull roll för missbruket och dagliga aktiviteter. Personerna upplevde framför allt att behandling med sakkunniga professioner främjade ett substansfritt liv och återskapade dagliga aktiviteter medan relationer med andra missbrukare hindrade tillfrisknandet och bidrog till att aktiviteter prioriterades bort. Det finns lite forskning om den sociala miljöns betydelse för missbruk och dagliga aktiviteter. Det finns därför ett behov av att studera den subjektiva upplevelsen av social miljö för personer som tillfrisknar från ett substansmissbruk.
Abstract
Abuse of alcohol and drugs increase in Sweden and the abuse creates limitations in activities and social interactions. Performance in daily activities and participation in social contexts are influenced by the environment in a promoting or preventing way. The aim of this study was to understand and to describe how persons with substanceabuse experiences how aspects of the social environment can promote and prevent abuse and daily activities. Through electronic and manual search 7 biographies has been included in the study. The biographies were analyzed on the basis of a qualitative analysis and resulted in six categories:
” The most important persons in the family are the children”,” Openness and honesty from friends”, ”Love relations can influence the misuse”, “To be seen as a human beeing”,” Compasion and understanding from professions in care” and “Support from fellow-workers are important”. The biographies are written by Swedish men and women. The result shows that the social environment plays an important part for abuse and daily activities. The persons experienced above all that treatment carried out of competent professionals promoted a substance free life and the reclam of daily activities while relationships with other abusers prevented recovering and contributed to abuse and performance of fewer activities. There is little research about the social environment's importance for abuse and daily activities. Therefore there is a need for studying the subjective experience of social environment for persons that recovers from a substanceabuse.
Innehållsförteckning
Bakgrund 2
Syfte 6
Metod 6
Design 6
Litteratursökning och urval 6
Analys 7 Etiska överväganden 8 Resultat 8 Diskussion 17 Metoddiskussion 19 Tillkännagivande 22 Bilaga 28
Arbetsterapi syftar till att möjliggöra personens utförande av vardagliga aktiviteter. Här inkluderas att ta hand om sig själv, sköta sitt hushåll och sköta ett arbete. Personen ska ha möjlighet att delta i fritidsaktiviteter och socialt liv. Arbetsterapi syftar också till att utveckla, kompensera eller upprätthålla daglig aktivitet och främja människors möjligheter att leva ett meningsfullt liv utifrån sina önskemål och behov i förhållande till omgivningen och de förutsättningar personen har. Arbetsterapeutiska åtgärder utgår från personens upplevelse av problem i vardagen (Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005; Kielhofner, 2002). Personer som missbrukar alkohol och droger får begränsningar i aktivitetsutförande och begränsningarna gör att sociala interaktioner och aktiviteter utanför missbrukets kontext prioriteras bort (Gorski & Miller, 1996; Sternebring, 2001). Denna studie fokuserar på missbrukande personers upplevelser av den sociala miljöns betydelse för missbruk och dagliga aktiviteter.
Bakgrund
Substans är ett begrepp som inkluderar alkohol och olika former av droger. När personer använder substanser på ett tvångsdrivande eller självdestruktivt sätt kallas det missbruk och missbruket innebär att användandet fortsätter trots att personen vet att fysiska, psykiska och sociala problem är relaterat till användandet (Ward, 2003). Missbruk är en sjukdom som definieras som en psykologisk och fysiologisk förändring som kan jämföras med allergi vilket innebär att personen aldrig kan bli helt frisk från sin sjukdom. Oftast innebär missbruket att personen genom livet befinner sig växelvis i två olika faser av missbruket, i tillfrisknande eller i återfallet och dessa två faser påverkas av olika person- och omgivningsfaktorer (Cullberg, 2003). Personer som lever med ett missbruk har ofta många andra problem som till exempel ångest, humörsvängningar och bristande impulskontroll (Ward, 2003; Sternebring, 2001).
Missbruk av substanser ökar i Sverige (Socialstyrelsen, 2005). År 2003 var drygt 23 000 personer aktuella för behandling av missbruk där cirka 50 % behandlades för missbruk av alkohol, 30 % för både alkohol- och droger och 20 % för enbart droger (Socialstyrelsen, 2004). Tre år senare var drygt 25 600 personer aktuella för behandling, en ökning på 2500 personer (Socialstyrelsen, 2006). I Sverige dricker 250 000 personer så stora mängder alkohol att de får skador och det dör mellan 5 000 och 7 000 svenskar varje år på grund av sjukdom eller skador i samband med alkoholdrickande (Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning [CAN], 2005). Alkohol har länge varit den vanligaste missbruks- och beroendedrogen men konsumtionsmönstret har förändrats framför allt bland den yngre generationens missbrukare. Missbruket börjar vanligen med tobaksrökning och alkohol i tonåren men utökas relativt snabbt till substanser som cannabis, ecstasy, GHB, bensodiazepiner och analgetika, svampar, LSD, amfetamin och heroin (Sternebring, 2001). Substanser har positiv och negativ inverkan på personen. De vanligaste faktorerna till användande är förväntningarna att substansen ska ge ökad social skicklighet, självförtroende, sexuellt nöje, en känsla av makt och en förstärkt positiv sinnesstämning. Vid vissa doser av substanser ges ångest- och stressreducering men vid överkonsumtion ger den motsatt effekt och leder till en högre stressnivå och en förstärkningseffekt av negativa känslor (Sternebring, 2001). Alkoholism är en sjukdom som angriper personen kroppsligt, intellektuellt, känslomässigt och andligt (Gorski & Miller, 1996). Personer som missbrukar substanser får också en rad andra störningar inom familj, arbete och ekonomi (Cullberg, 2003). Missbruk av substanser ökar risken för alkoholpsykoser, självmord och depressioner. Abstinens, som blir en följd av missbruket innebär ofta ångesttillstånd vilket kan leda till ytterligare konsumtion (Socialstyrelsen, 2005). Missbruk är inte bara självdestruktivt utan skadar även familj, vänner och samhället i stort (Cullberg, 2003). Familjen och samhället är två vanliga påverkandefaktorer för missbruk. Barn som är uppväxta i familjer där en eller båda föräldrarna missbrukar substanser löper större risk att själv få missbruksproblematik (Ward, 2003; Cullberg, 2003). I tonåren påverkar sociala relationer med vänner och media i form av offentliga förebilder den egna konsumtionen (Sternebring, 2001). Personer som lever med missbruksproblematik upplever omvärlden som främmande och de spenderar en stor del av tiden till substansen eller att tillfriskna från effekterna, varför sociala interaktioner och aktiviteter är begränsade (Ward, 2003). Förlorade roller uppkommer inom områden så som skola, arbete och fritidsaktiviteter. Att inte kunna vara aktiv på ett önskvärt sätt skapar både ett fysiskt och psykiskt lidande, vilket leder till ett försämrat hälsotillstånd. Det är inte bara aktiviteten i sig som påverkas, utan även själva aktivitetsutförandet (Kielhofner, 2002).
Aktivitet är ett grundläggande mänskligt behov och en avgörande faktor för hälsa och välmående (Hagedorn, 1995; Kielhofner, 2002). The Model of Human Occupation [MOHO] är en systemteoretisk modell där alla delar hänger ihop och påverkar varandra i utförandet. Modellen betonar helheten i aktivitetsutförandet, ser till miljöns betydelse och tar hänsyn till personens vilja och motivation (Kielhofner, 2002). Inom arbetsterapi är aktivitet den centrala kärnan och aktivitet refererar till de sysslor som personen utför och delas in i personlig vård,
fritid och arbete. Aktivitetsutförandet är ett dynamiskt samspel mellan person, miljö och aktivitet. Fysisk- och social miljö vävs samman till en aktivitetsmiljö som är en sammansättning av plats, aktivitetsform, sociala grupper och meningsfullhet i aktivitetsutförandet (Kielhofner, 2002). Genom meningsfulla aktiviteter får personen kunskap om sig själv, hon får feedback och lär känna sina resurser och begränsningar. Genom aktiviteter framkommer en känsla av kontroll och kompetens i förhållande till omgivningen (FSA, 1995). Arbetsterapeuters arbete grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Arbetsterapeutiska åtgärder är person- och miljöinriktade och avser aktiviteter i personens liv. Arbetsterapeuten utreder och bedömer personens behov av åtgärder i förebyggande, förbättrande och vidmakthållande syfte. Arbetsterapeuten ser personen ur ett holistiskt perspektiv och kan förse personen med information om hur arbetsterapi kan hjälpa personen att engagera sig i sysselsättningar som är meningsfulla och tillfredsställande och som ger personen välbefinnande (FSA, 2005; Kielhofner, 2002). Arbetsterapeutiska strategier är att strukturera, identifiera, värdera, coacha, uppmuntra, ge feedback, rådgivning och stöd (Kielhofner, 2002). Miljön påverkar personens utförande i dagliga aktiviteter och delaktighet i sociala sammanhang (World Health Organization [WHO], 2001). Miljöns olika aspekter kan påverka främjande eller hindrande på aktivitetsutförande och kapacitet att utföra olika uppgifter (Canadian Association of Occupational Therapists [CAOT], 1997; FSA, 1995; Kielhofner, 2002; WHO, 2001).
Den sociala miljön inkluderar grupper av personer och påverkar utvecklingen av vårt beteende i olika roller och aktiviteter. Alla personer har ett nätverk av sociala relationer inom familjen, på arbetet, i fritidsaktiviteter eller det samhälle vi lever i och dessa relationer förser oss med roller, relationer och socialt stöd (Hagedorn, 1995; Kielhofner, 2002). Stöd från omgivningen påverkar hälsa och välbefinnande och indelas i känslomässigt, fysiskt och socialt stöd (Giles, 2003). Hur vi upplever vår sociala miljö påverkas främst av två olika kulturer, samhället och familjen (Nakken, 1999). Personer med olika oförmågor kan uppleva främjande och hindrande aspekter av sin sociala miljö. Den sociala miljön påverkar bland annat hur personer upplever sig själva och hanterar sina oförmågor vilket har framkommit i tidigare studier (Chan, S. C. & Chan, A. P., 2007; Larsson-Lund, M., Nordlund, A., Nygård, L., Lexell, J. & Bernspång, B., 2005; Prellwitz & Tamm, 2000). Den sociala miljön kan även ha en främjande eller hindrande inverkan på hur personer väljer att delta i olika aktiviteter vilket har påvisats i olika studier (Andersson & Runge, 2002; Heah, Case, McGuire & Law, 2007; Lilja, Bergh, Johansson & Nygård, 2003; Newsham-Beckley, 2007; Nyman &
Larsson-Lund, 2007; Ownsworth & McKenna, 2004; Steenbergen & Mackenzie, 2004). Att kunna identifiera och förstå individens sociala nätverk är en viktig faktor i rehabiliteringen då det sociala stödet påverkar processen och resultatet på olika sätt. Personer som lever med missbruksproblematik behöver utveckla strategier för att kunna hantera problem på ett eftertänksamt och strukturerat sätt. Personerna behöver också hitta tillfredsställande aktiviteter att fylla sin tid med, utveckla ett nytt socialt nätverk fritt från substansmissbruk samt lära sig problemlösning och sätta upp mål (Ward, 2003).
Första steget för personen i tillfrisknandet från missbruket är att acceptera att hon inte längre kan använda substansen, vilket börjar med ett tillkännagivande att det är ett problem (Ward, 2003; Gorski & Miller, 1996). Det finns olika behandlingsformer för substansmissbruk. Folkhälsomodellen inriktas på förebyggande insatser där målet är att den totala alkoholkonsumtionen ska minska genom utbildning och information i samhället. Samtalsterapi är en behandlingsform som kan bedrivas på många sätt av många olika kompetenser. Kognitiv terapi har blivit en vanlig behandlingsform i missbrukssammanhang som ett komplement till dagens medicinska behandling. En annan behandlingsmodell är Minnesotamodellen eller 12-stegsmodellen som är ett självhjälpsprogram (Sternebring, 2001). Flera av insatserna som är inriktade mot missbrukarvården syftar till att tillgodose personens grundläggande behov av bland annat bostad, god föda och personlig hygien (Socialstyrelsen, 2006). Många missbrukare som har kontakt med vården har större behov av stöd och service i andra områden i livet förutom missbruksproblemet, som till exempel sociala svårigheter (Faktaunderlag till Nationella riktlinjer för missbruks- och boendevård, 2006; Hser, Grella, Hsieh, Douglas & Brown, 1999). Personer som lever med missbruk har vanligen ett svagt socialt nätverk och där det finns består det ofta av ett litet slutet socialt sammanhang i form av vänner som också missbrukar (Melin & Näsholm, 1998). Kielhofner (2002) beskriver att det är viktigt att kunna identifiera sociala faktorer som kan främja delaktighet och aktivitetsutförande. Hagedorn (1995) menar vidare att det också är av stor vikt att förstå de mönster som finns i personens roller och aktiviteter tillsammans med andra. Arbetsterapi kan utgöra en viktig del i rehabiliteringen av personer som lever med missbruksproblematik. Arbetsterapeuter arbetar bland annat med att kartlägga problembilden och strukturera personens tid och aktiviteter. Vidare arbetar arbetsterapeuten med relationsträning, funktionsträning, social färdighetsträning och arbetsträning, vilket till exempel kan innebära träning i uthållighet, koncentrationsförmåga och punktlighet (Melin & Näsholm, 1998). Gruppaktiviteter är en annan metod som arbetsterapeuten arbetar med.
Gruppen utgör ett drogfritt forum och skapar en social miljö av förståelse som kan underlätta övergången till de självhjälpsprogram som finns i samhället (Ward, 2003).
Olika studier har påvisat effekter av den sociala miljön i rehabiliteringen från ett alkohol- och drogmissbruk. Socialt stöd från familj och vänner ger större självkänsla och lägre grad av depression, ångest och aggressivitet (Beattie & Longabaugh, 1999; Chong & Lopez, 2005; Hser, Grella, Shih-Chao, Anglin & Brown, 1999; Jason, Davis & Ferrari, 2007; Longabaugh, Wirtz, Beattie, Noel & Stouth, 1995). I en generell forskningsöversikt över rehabilitering från olika former av funktionsnedsättningar (Kelley & Lambert, 1992) fann forskarna att familjestödet var en mycket viktig och betydelsefull aspekt i tillfrisknandet. Det finns relativt lite svensk forskning om betydelsen av familjestöd och annat socialt stöd utanför behandlingens ramar (Socialstyrelsen, 2006) och det finns ett behov av att utforska processen av socialt stöd och den subjektiva upplevelsen av effektivitet och förändring över tid bland personer som tillfrisknar från ett alkohol- och drogmissbruk i hemmet (Jason et al., 2007).
Syfte
Syftet med denna studie var att förstå och beskriva hur personer med substansmissbruk upplever den sociala miljöns främjande och hindrande aspekter för missbruk och dagliga aktiviteter.
Metod
Design
En hermeneutisk kvalitativ ansats användes för att tolka, förstå och beskriva hur personer med substansmissbruk upplever stödet från sin sociala miljö. Hartman (1998) menar att hermeneutisk forskningsmetodik gör att författarna kan nå vetenskaplig kunskap om den mening personer knyter till sig själva och sin situation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där data till studien utgjordes av biografier. Berättelser är enligt Dalborg Lyckhage (2006) en lämplig metod för en studie där problemområdet fokuserar på upplevelser och erfarenheter.
Litteratursökning och urval
Litteratursökningen genomfördes via universitetsbiblioteket vid Luleå tekniska universitet med databasen Libris. Proceduren i sökningen skedde i flera steg med olika sökverktyg i
databasen. ”Boolesk” sökning användes för att formulera en avancerad sökfråga med hjälp av sökord. Sökorden som användes var alkohol och drog i sökordskombinationen ”alkohol* OR drog*” vilket resulterade i 1106 träffar. För att finna biografier valdes sökverktyget ”Biografi med genealogi” vilket begränsade antalet till 120 titlar. Inklusionskriterierna var att biografierna skulle vara publicerade mellan år 1998 och 2007, de skulle vara primärkällor publicerade av svenska författare och behandla alkohol och/eller drogproblematik vilket resulterade i 49 titlar. Biografiernas sammanfattning och ämnesområde lästes och sekundära biografier eller biografier som skrivits av fler än en författare exkluderades, vilket resulterade i 7 relevanta titlar som redovisas i Bilaga 1.
Analys
En narrativ analys har använts enligt Dalborg Lyckhage (2006) i kombination med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2003). Att analysera berättelser innebär att forskarna ser helheten och hur de olika delarna hänger ihop. Analysen inriktas på tolkning och förklaring av text (Dahlborg Lyckhage, 2006). Den kvalitativa innehållsanalysen består av olika steg. Det första innebär att författarna läser texterna grundligt för att få en helhetsbild och en förståelse för texterna, nästa steg innebär att texterna läses utifrån studiens syfte och att meningsbärande enheter identifieras. Därefter kodas meningsenheterna och utifrån koderna formuleras kategorier (Graneheim & Lundman, 2003). Studiens dataanalys började med att författarna grundligt läste varsin biografi. I nästa steg lästes biografierna för att identifiera meningsbärande enheter vilket innebar att författarna individuellt markerat de delar som beskrev personens upplevelser av den sociala miljön och dess betydelse för missbruk och aktivitetsutförande. Författarna bytte sedan biografi med varandra och genomförde även då analysen var för sig. För att förstärka trovärdigheten jämfördes och diskuterades de meningsbärande enheterna utifrån studiens syfte. Stor samstämmighet av författarnas meningsbärande enheter fanns varför resterande biografierna delades mellan författarna och analyserades var för sig. Hartman (1998) beskriver att författarna alltid bär på en förförståelse som kan påverka hur man uppfattar innehållet i en text men författarna har strävat efter att läsa texten utan förförståelse för att inte blanda in egna föreställningar och kunskaper som kan påverka analysen. Nästa steg innebar att de meningsbärande enheterna från samtliga biografier kodades utifrån sitt innehåll och benämndes med olika begrepp. De olika koderna har författarna tillsammans jämfört för att identifiera likheter och skillnader och koderna har kategoriserats i sex kategorier som presenteras i resultatet.
Etiska överväganden
Inga etiska problem kan ses med studien då det är publicerade självbiografier som analyserats. Nyttan med studien kan vara att den arbetsterapeutiska professionen får en ökad förståelse och större kunskap om hur komplex problembilden kan vara och hur viktigt det är att ta hänsyn till den sociala miljön vid arbete inom denna klientgrupp.
Resultat
Resultatet visade att det både fanns främjande och hindrande aspekter i den sociala miljön som hade betydelse för missbruk och dagliga aktiviteter för personer med substansmissbruk. Hur dagliga aktiviteter prioriterades och utfördes var beroende av om personerna var aktiv eller inte i sitt substansmissbruk. Analysen resulterade i sex kategorier: Barnen är de
viktigaste personerna i familjen, Öppenhet och ärlighet från vännerna, Kärleksförhållanden påverkar missbruket, Att bli sedd som människa av andra, Medmänsklighet och förståelse från professioner i vården och Arbetskamraternas stöd är viktigt.
I kategorierna presenteras personernas upplevelse av den sociala miljöns betydelse för substansmissbruket och dagliga aktiviteter. Inledningsvis presenteras främjande aspekter, det vill säga hur den sociala miljön har bidragit till avståndstagande från substansen och utökade aktiviteter. Därefter presenteras hindrande aspekter, det vill säga hur den sociala miljön har bidragit till ökat missbruk och minskade aktiviteter, följt av en kort sammanfattning. Kategorierna presenteras i ovanstående ordning och illustreras med citat.
De viktigaste personerna i familjen är barnen
Genomgående så upplevde personerna skuld gentemot familjen och detta ledde till en tankeställare och ett aktivt handlande att ta avstånd från substansen. I begreppet familj inkluderas familjemedlemmar så som föräldrar, syskon, barn, styvbarn och barnbarn och bland dem är barnen de viktigaste. Personerna menade att barnen hade haft en otrolig klarsynthet. De såg vad som skedde, sa vad de tyckte och de hycklade inte och de gick inte undan. Barnen ställde ultimatum om avståndstagande från substansen och för att förtjäna barnens kärlek och respekt så upplevde personerna att det inte fanns något annat alternativ än att kämpa för substansfrihet. Skuldkänslor gentemot barnen hade en stark genomslagskraft och en av personerna beskrev detta på följande sätt ”Mamma jag tycker du dricker för
mycket. Orden från min äldste son träffar mig rakt i magen. Jag, nej det tycker jag inte. Jo, du dricker nästan varje dag. Men hans ord ger mig ingen ro. Jag bestämmer mig ändå för att undersöka vilken hjälp som kan finnas…”. En av personerna upplevde en otrolig styrka och stolthet då hennes dotter beslutade sig för att bo kvar i hemmet tillsammans med henne. Detta gav henne styrka och tilltro till sig själv eftersom hon upplevde att hon genom nykterheten återskapat ett mycket viktigt och betydelsefullt förtroende. En annan viktig aspekt var att personerna upplevde ett stort stöd och en stor samhörighet med sina föräldrar och syskon vilket gjorde att personerna fick styrka att bryta sitt missbruk. Familjen upplevdes även som ett praktiskt stöd som erbjöd hjälp med till exempel blomvattning och barnpassning under behandlingstiden. En av personerna hade en gemensam aktivitet med sin far vilket var fotografering och släktforskning. De åkte till de norska fjordarna och fjällen för att fotografera, det var den enda perioden på året som personen var nykter. En person väntade barn vilket ledde till att hon minskade mängden substanser men hon kunde inte sluta helt.
Det var många av personerna som ägnade semestrar till att dricka alkohol och ta andra droger. Personerna ville fira att det var semester samtidigt som substansen upplevdes som en nödvändighet för att orka vara trevlig och social med familj och anhöriga. Det var en av personerna som förstörde hela skidsemestern för både sig själv, sin man och barnen. Hon smugglade med sig whisky som hon hällde i sig när hon kom fram till hotellet på skidorten. Hon blev upptäckt av ett av sina barn vilket medförde att hennes man och två barn ville åka hem. Några personer beskrev att de inte hade kontakt med sina anhöriga, och att de kände sig totalt ensamma. I motsats till de övriga personerna som upplevde att barnens reaktioner bidrog till avståndstagande från substansen påverkade detta en av personerna på ett hindrande sätt och ledde till att missbruket tilltog. Många av personerna upplevde att de hade haft en problemfylld uppväxt med missbrukande föräldrar, misshandel och andra problem inom familjen. En av personerna beskrev detta på följande sätt ”Jag som så många andra hade en
förälder som var alkoholist. Min biologiska far slog morsan ofta. Morsan har berättat utan omsvep att jag tyvärr fick se mycket av detta.” Hat mot fadern eller när fadern varit fysiskt och känslomässigt frånvarande upplevdes vara aspekter som bidragit till missbruksproblematik. Andra påverkande aspekter upplevdes vara föräldrars skilsmässa och uppväxt med en ensamstående förälder. Dödsfall inom familjen var en annan bidragande orsak till personernas missbruk. Missbruket grundades då i den sorg och saknad som uppstod, men även av den tunga praktiska bördan det innebar att vara efterlevande.
Sammanfattningsvis beskrivs att personerna upplevde att barnen haft en stor inverkan på viljan och beslutet att avstå från substansen. Det handlade främst om skuldkänslor och att barnen gett ultimatum att säga upp bekantskapen med personerna om substansmissbruket fortsatte. Andra aspekter som upplevdes positivt var familjens stöd, respekt, uppmuntran och kärlek. Aspekter inom familjen som hindrade personerna att ta avstånd från substansen upplevdes i många fall vara faderns fysiska och känslomässiga frånvaro. Många hade haft en problemfylld uppväxt vilket också upplevdes vara en bidragande orsak till substansmissbruket.
Öppenhet och ärlighet från vännerna
Här inkluderas främst närstående vänner men också flyktiga bekantskaper. Personerna upplevde att de mest främjande aspekterna bland vännerna har varit medmänsklighet och stöttning i tillfrisknandet samt vänner som förstod svårigheterna och förhindrade situationer som ledde till vidare missbruk och en av personerna beskriver detta på följande sätt
”En av de viktigaste erfarenheterna de nyktra åren gett mig är hur viktigt det är för den tillfrisknande alkoholisten/missbrukaren att han eller hon får uppmuntran. Inte tycka synd om, inte visa hänsyn genom att hindra andra från att få sin alkohol på kalaset eller festen utan visa sympati och tro på, lita på vederbörande. Öppenhet och raka rör är två ledord för umgänget mellan människor.”
Det framkom att några personer upplevde skuld och svek gentemot sina substansfria vänner på grund av sitt eget beteende i ruset av substansen. En annan aspekt som fått personerna att reflektera över sitt leverne var vänners död på grund av missbruket. Många upplevde att de hade ett behov av andra människor för att ta sig ur missbruket. Praktisk hjälp från vänner i behandling och tillfrisknandet upplevdes vara en bidragande aspekt till minskad ångest och stress som i sin tur bidrog till avståndstagande från substansen. Personerna upplevde att uppmuntran och stöd var mycket viktigt, liksom öppenhet och ärlighet från vännerna. Många upplevde att ett stabilt och stödjande nätverk var en nödvändighet eftersom de hade ett stort behov av social gemenskap och gemensamma aktiviteter för tillfrisknandet. Personerna uppgav att de behövt denna gemenskap på grund av rädslan att använda substansen om de blivit ensamma.
Personerna upplevde även att vännerna hade varit ett hinder för ett substansfritt liv. Aspekter som framkommit av flera av personerna var substansmissbrukande vänner som bjudit och uppmuntrat till droger. En generell upplevelse bland personerna var att substansmissbrukande personer dras till varandra. Personerna hade ett behov i missbruket av att omge sig med vänner som delade samma intresse som dem och som inte anklagade eller fördömde dem. I det aktiva missbruket var det bara substanser och missbrukande vänner som var intressant vilket medförde att andra aktiviteter så som arbete och fritidsaktiviteter valdes bort. De substansmissbrukande vännerna hade också haft tillgång till substanser på olika sätt, till exempel så beskriver en av personerna att han tillsammans med en vän startat en spritfabrik vilket gjorde att de kunde fortsätta missbruka i större utsträckning. En annan person beskriver att hans vänner ordnat nya droger, vännerna delade med sig av sina positiva erfarenheter av substansen och uppmuntrade till användning av drogen. De flesta personerna uppgav att semestrar med likasinnade vänner varit orsak till tyngre och mer frekvent substansintag. Aktiviteter tillsammans med vänner som inte var substansmissbrukande valdes bort på grund av bieffekter av substansen. En av personerna beskriver detta tydligt i följande citat ”Jag
hade enormt svårt att till exempel hålla i en kaffekopp. Det fick som följd att jag drog mig ur kaffegänget.”
Sammanfattningsvis beskriver personerna att skuld gentemot substansfria vänner och vännernas medkänsla, stöd, hjälp och uppmuntran var mycket positivt i avståndstagandet från substansen. Öppenhet och ärlighet från vännerna upplevdes vara någon form av ledord för personerna. Personerna upplevde att de mest hindrande aspekterna i processen till ett substansfritt liv var substansmissbrukande vänner som uppmuntrade till fortsatt missbruk. Aspekter som upplevdes svårt var att bryta den tidigare tillhörigheten i vänskapskretsen bland andra missbrukare. En negativ aspekt av missbruket upplevdes vara att aktiviteter med vänner som inte missbrukade prioriterades bort på grund av olika intressen och bieffekter av missbruket som hindrade aktivitetsutförandet.
Kärleksförhållanden påverkar missbruket
I begreppet kärleksförhållande inkluderas personernas beskrivningar om nuvarande och före detta kärleksrelationer. Det framkom att kärleksrelationer där den andra partnern levde utan missbruk av substanser var mycket betydelsefullt i avståndstagandet från substansen. Mest positivt upplevs vara när partnern inte alls konsumerar någon form av substans. Andra aspekter som påverkat personerna var när partnern var öppen och ärlig om sina negativa
upplevelser av missbruket och uppmuntran och stöttning till avståndstagande. Personerna upplevde också att det var positivt med samtal med partnern om substansens påverkan på personen och de negativa förändringar som uppstod i personens beteende. En annan positiv erfarenhet som en av personerna hade var att en kärleksrelation utan substanser skapade utrymme för många andra aktiviteter
”Genom en hurtig, frisksportande, friluftsälskande sambo har jag inte helt försoffats. Det blir promenader, långfärdsskridskor när Gaperns is tillåter och skidor under snövintrar. Ett par fjällvandringar har vi hunnit med och ett antal vinterveckor i fjällvärlden i Norige. På senare år också en storstadsvandring på hösten – London, Rom, Prag, Budapest och Lissabon. Men mest fritid ägnas åt fiske. Svampplockning tillhör också favoriterna.”
Personerna upplevde att trassel i kärleksrelationer var en stor och avgörande faktor till fortsatt eller återupptagande av substansmissbruket. Ofta hade raserade förhållanden lett till substansmissbruk för att lindra misslyckandet, smärtan och ångesten. Personerna upplevde också att förhållanden där partnern missbrukade, aldrig ledde till substansfrihet och en av personerna påpekade att två missbrukare i ett förhållande leder till katastrof. Många gånger har personerna inlett olika förhållanden med någon annan substansmissbrukare och i samtliga fall har situationen lett till tyngre och mera frekvent missbruk. Orsak till detta har varit att partnern uppmuntrat till tyngre substanser och sett till att substanserna funnits lättillgängliga. En av personerna beskriver detta så här
”… Är man svag som person så söker man sig gärna till andra svaga partners, ofta då andra missbrukare. Denna kombination av två missbrukare i ett förhållande brukar inte fungera så bra och relationen tar i regel en ände med förskräckelse. Viktigt är ju i ett förhållande att stärka och lyfta varandra till att må bra och trivas. Två missbrukare gör tvärtom, de trycker ner varandra i skiten istället.”
Sammanfattningsvis beskrivs att kärleksrelationer där den andra partnern inte missbrukade skapade en vilja hos personerna att bryta sitt substansmissbruk. Aspekter som varit betydelsefulla i avståndstagandet från substansen var när partnern stöttade och var ärlig om sin negativa syn på missbruket och som uppmuntrade till avståndstagande. Personerna beskrev också att nya aktiviteter tillkommit i tillfrisknandet vilket upplevdes meningsfullt och positivt. Personerna beskrev att hindrande aspekter i avståndstagande från substansen hade
varit trassel i förhållanden eller raserade kärleksrelationer. Ett annat stort hinder var förhållanden med en missbrukade partner som uppmuntrade till substansintag.
Att bli sedd som människa av andra
Här beskrivs personernas upplevelser av samhället och i samhällsbegreppet inkluderas allmänheten, kommunen, rättsväsendet och självhjälpsprogrammen Anonyma Alkoholister (AA) och Anonyma Narkomaner (AN). Personerna beskrev att en stor och viktig del i tillfrisknande från substansmissbruket var omtanke, uppmuntran och påpekanden från andra människor i samhället. Människor som visade förståelse och såg personerna för vilka de var bakom missbruket underlättade processen till ett liv fritt från substanser. Personerna menade att alla missbrukare hade ett stort behov av socialt stöd och en person uppgav att missbrukare växer som människor om de blir behandlade som människor. I motsats till detta upplevde en av personerna att hon fått mera kraft och beslutsamhet att lägga sitt substansmissbruk bakom sig på grund av samhällets misstro till förbättring. Andra främjande upplevelser har varit gemenskapen och delade upplevelser med andra människor med liknande problematik på AA och AN- möten. Personerna upplevde denna gemenskap och gemensamma mål att avstå från substanser och återskapa nya aktiviteter som mycket positiv och i de flesta fall avgörande för att tillfrisknandet skulle kunna fortsätta. Interventioner från samhällets sida har också upplevts bidra till tillfrisknande som till exempel kontaktpersoner och samtal med sakkunniga. Även polisgripanden, häktningstider och fängelsevistelser upplevdes vara en avkopplande period, fri från substansen vilket illustreras i följande citat ”Åkte fast för fylleri,
poliser som tog med mig till polisstation och fick sitta i fyllecellen, därefter blev jag anmäld till nykterhetsnämnden, detta ledde till mitt första behandlingshem.” Många personer upplevde dock att det fattats tid, resurser och medmänniskor i samhället vilket orsakar missbrukets ökning.
Personerna upplevde att stressen i samhället har varit en starkt bidragande faktor till fortsatt substansmissbruk. Flera av personerna upplevde skolan och arbetet som de mest betydande orsakerna till att denna stress uppstod och missbruket tog fart. Stressen skapade ångest och oövervinnliga krav som lindrades med substanser. Ett exempel på hur detta kan gestaltas fick en av personerna uppleva då han blev ensamstående tvåbarnsförälder efter sin hustrus bortgång.
”Något särskilt stöd blev det inte. Ungarna slapp gå färdigt vårterminen i skolan – ett helt felaktigt beslut – där fanns ju deras trygghet. Jag fick två veckor ledigt med lön för att ordna upp det hela. Också det fel. På jobbet fanns min trygghet. Som hjälp skrev tjänsteläkaren ut rejält med valium. Här börjar tretton och ett halvt års kvalificerat missbruk.”
Andra människors uteblivna reaktioner på missbruket ledde till fortsatt missbruk utan eftertanke. Personerna upplevde sig vara fysiskt, psykiskt och känslomässigt sjuka, att de var andligt och socialt handikappade. De upplevde också att de förlorat sina tidigare värderingar och ruinerats ekonomiskt vilket bidragit till att de slutat fungera som människor. Många personer hade även oordnade förhållanden med bristande samhällsanpassning redan innan missbruket. Några personer upplevde att missbruket omöjliggjorde förvärvsarbete och att de därför stod utanför arbetslivet, de upplevde sig vara socialt utslagna från samhället. Personerna upplevde sig vara en ekonomisk belastning för anhöriga och det sociala trygghetssystemet vilket gjorde att de drevs till kriminalitet eller prostitution för att kunna upprätthålla sitt kostnadskrävande missbruk. Trots detta fortsatte missbruket och en person uppgav att detta var ett beteende som inte gick att bryta på egen hand. Han ansåg att missbruket var ett sjukdomstillstånd som krävde stor förståelse från omgivningen. Samhällets åtaganden hade i många fall upplevts som kränkande och stresskapande och lett till ytterligare missbruk.
Sammanfattningsvis beskrivs omtanke, medmänsklighet och uppmuntran som en sporrande och främjande aspekt i kampen för substansfrihet. Samtliga personer hade positiva upplevelser från AA och NA möten där de träffat likasinnade med gemensamma målsättningar. Personerna upplevde att den sociala gemenskapen var mycket viktig i avståndstagandet från substansen. Personerna upplevde att samhällets avståndstagande från personen, okunskap och oförståelse var hindrande aspekter som har bidragit till fortsatt eller ökat missbruk på grund av försämrad självkänsla. Personerna upplevde sig vara fysiskt, psykiskt och känslomässigt sjuka, andligt och socialt handikappade under det aktiva missbruket och de upplevde också att de genom missbruket hade tappat sina tidigare värderingar och ruinerats ekonomiskt.
Medmänsklighet och förståelse från professioner i vården
I vårdbegreppet inkluderas primärvård och statliga, kommunala och privata behandlingshem. Personerna upplevde uteslutande att behandlingshem med sakkunniga professioner som den
mest positiva och störst påverkande faktorn i tillfrisknandet och återskapande av aktiviteter. Dessa personer upplevdes ha en holistisk och medmänsklig inställning till missbrukaren. Behandlingarna på behandlingshemmen skedde i grupper med likasinnade och en person beskrev olika aktiviteter som utfördes som exempelvis städning, köksaktiviteter, beteendeträning och träning i att passa tider. Aktiviteterna på behandlingshemmen uppskattades och personerna ansåg att det varit nödvändigt för återskapande av dagliga aktiviteter, vilket illustreras i följande citat
”Behandlingsmetodiken på kollektivet kallades miljöterapi. Denna metodik gick ut på att man jobbade med elevernas beteenden direkt på plats när något hände som var värt att ta tag i. En sådan enkel sak som att passa tider hade många svårt för. Har man ett jobb så måste man komma i tid. Målet var ju att alla skulle ut i det vanliga arbetslivet sedan…”
Personerna upplevde behandlingshemmen som en lugn och kärleksfull miljö med en rak och ärlig kommunikation som gav en inre trygghet hos personerna. Kontakten med professionella så som läkare och psykologer på behandlingshemmen upplevdes mycket positivt i tillfrisknandet. Dessa professioner hjälpte till i processen att komma i kontakt med känslor som tidigare förträngts med hjälp av substanser. Personerna upplevde och beskrev att den enda chans en substansmissbrukare hade att klara sig ur missbruket var om hon hade förmånen att träffa en vaken människa som visste vad det var frågan om. Personerna upplevde att alla substansmissbrukare behöver en lång behandling med korta och långsiktiga mål. En av personerna upplevde att målet med behandlingen bör vara att åstadkomma och vidareutveckla ett substansfritt liv med varaktig livskvalitet. Detta är dömt att misslyckas om professionerna riktar in sig på att enbart åtgärda de bakomliggande faktorerna, utan särskild anpassning.
Personerna upplevde att den vanliga primärvården inte har haft kunskapen eller förståelsen som krävts för att kunna bemöta och behandla personer med substansmissbruk på ett medmänskligt och professionellt sätt. För många av personerna hade kontakter inom primärvården lett till kränkning och ytterligare missbruk, många hade också en stark misstro till det svenska vårdsystemet vilket illustreras med följande citat
”Tänk om hela vårt vårdsystem vore byggt med respekt för individen, på förvissningen om att varje människa är expert på sig själv och att det är omöjligt att tvinga på någon lösningar
som inte är formulerade och förankrade i en själv, i ett jag. Då skulle människor faktiskt kunna få en rejäl chans och dessutom slippa belastas av osäkra människors tvärsäkra bedömningar.”
Kommunala insatser upplevdes också som kränkande och frihetsberövande, flera av personerna beskrev att de blivit placerade på vad de kallar ”Torken”, som personerna upplevde vara ett förvaringsutrymme utan hjälp eller behandling. Personerna upplevde att om de fått en bra och relevant behandling så fick de inte efter hemkomst den hjälp och stöd de kände att de var i behov av från kommunen och samhället. Personerna återvände efter behandlingen till samma fysiska och sociala miljö utan uppföljning och de upplevde stora svårigheter i att på egen hand hitta nya aktiviteter och en bra sund livsstil efter behandlingstiden.
Sammanfattningsvis upplevde personerna att den absolut störta främjande aspekten till ett substansfritt liv var behandlingen med sakkunniga människor med ett professionellt förhållningssätt. Personerna upplevde att gemenskapen och utbyte av erfarenheter haft en kraftig inverkan på ett fortsatt tillfrisknande. Personerna upplevde hindrande aspekter och hade många negativa erfarenheter av kommunala insatser och primärvård vilket hade försvårat processen till ett substansfritt liv.
Arbetskamraternas stöd är viktigt
Här inkluderas arbetskamrater, chefer och personalkonsulter. Personerna upplevde svek och skuldkänslor gentemot kollegor vilket påverkade dem till ett avståndstagande från substansen. Samtliga personer som hade ett arbete upplevde att stöd, uppmuntra, tröst, förmedlad medkänsla och respekt var mycket positivt i den egna bearbetningen. Ett upplevt stöd fick personerna att känna tilltro till sig själva och det ansvarstagande som förväntades av dem. Andra aspekter i arbetet som upplevdes viktigt för tillfrisknandet var att närmaste chef eller arbetsledning krävde substansfrihet för fortsatt anställning
”Som när partikollegor, begripligtvis hårt pressade av medias krav på beslutsamhet inför situationen, ger sitt uppriktiga stöd för mitt fortsatta partiledarskap, men samtidigt talar myndigt om att hon naturligtvis måste avhålla sig helt från alkohol i fortsättningen.”
Personerna upplevde också att arbetskamrater och överordnade uppträtt mycket förstående och på bästa sätt hjälpt dem i det praktiska med arbetet under behandlingstiden.
Personerna upplevde att stress, misstro och misstänksamhet inom arbetet bidrog till fortsatt missbruk. En del personer hade arbeten som inte bara tillät substanser utan även uppmuntrade till användande, vilket ledde till fortsatt eller ökat missbruk. På dessa arbetsplatser upplevde personerna att de anställda lätt kunde köpa substanser via arbetet. Även de andra personerna som hade arbete upplevde stor uppmuntran till substansintag, inte på arbetsplatsen, men med arbetskollegor på firmafester och olika gemensamma aktiviteter som ofta avslutades på krogen. Personerna upplevde att arbetets uppgifter påverkats negativt av missbruket, till exempel så försämrades koncentrationsförmågan och precisionsarbetet så kraftigt att vissa arbetsuppgifter prioriterades bort vilket illustreras i följande citat ”Det här får också
konsekvenser när det gäller att skriva eller rita på blädderblock och white board eller visa med penna på overhead-bilder. Det går bara inte p g a den tremor som supandet medfört.”
Substansmissbruket medförde inte bara förlorade aktiviteter i arbetsuppgifterna utan också avsked från arbetet när substansmissbruket inte hade lyckats upphöra. Några av personerna avslutade själva sin anställning för att på heltid kunna ägna sig åt substansen.
Sammanfattningsvis beskrivs att det som påverkat personerna till avståndstagande från substansen var svek och skuldkänslor gentemot kollegor men också uppmuntran, hjälp och stöd samt krav om substansfrihet. Negativa aspekter beskrevs som stress och arbetspolitik där alkohol och droger var tillåtna och uppmuntrades. Arbetet hade påverkats negativt av substansmissbruket och informanterna upplevde begränsningar i att utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Diskussion
Syftet med denna studie var att förstå och beskriva hur personer med substansmissbruk upplever den sociala miljöns främjande och hindrande aspekter för missbruk och dagliga aktiviteter. I resultatets samtliga kategorier beskrev personerna att de upplevde den sociala miljön som både främjande och hindrande för missbruket och aktivitetsutförandet. I The Model of Human Occupation (Kielhofner, 2002) beskrivs att omgivningen har en stor inverkan på personers självupplevelse och att omgivningen kan inverka främjande eller hindrande på aktivitetsutförandet. Resultatet visar att den sociala miljön har betydelse för hur personerna upplever sig själva och sina aktiviteter i dagligt liv. Tidigare forskning visar att
det sociala stödet ger större självkänsla och större förutsättningar till ett avståndstagande från substansen (Beattie & Longabaugh, 1999; Chong & Lopez, 2005; Hser, Grella, Shih-Chao, Anglin & Brown, 1999; Jason, Davis & Ferrari, 2007; Longabaugh, Wirtz, Beattie, Noel & Stouth, 1995). Undersökningspersonerna upplever också ett stort behov av social gemenskap och utökade aktiviteter och Saadah (2002) menar att delaktighet i aktiviteter är viktigt och aktiv delaktighet inverkar positivt på motivation och leder till förbättrad anpassningsförmåga. Young och Passmore (2007) menar också att delaktighet i meningsfulla aktiviteter främjar hälsa och välmående.
Resultatet visar att den sociala miljön är både hindrande och främjande till ett substansfritt liv och det mest främjande var relevant behandling där sakkunniga professioner arbetade och som visade personerna respekt, förståelse och medmänsklighet. Dessa professioner gav personerna hjälp, stöd och vägledning till ett liv fritt från substanser och återskapande av dagliga aktiviteter. Aktiviteter är enligt Hagedorn (1995) och Kielhofner (2002) ett grundläggande behov för alla människor och avgörande för hälsa och välmående. Resultatet visar också att personerna har ett behov av det sociala stödet. Ward (2003) menar att det sociala stödet påverkar resultatet i rehabilitering och att personer som lever med missbruksproblematik har ett behov av att utveckla alternativa strategier att hantera olika situationer och de behöver identifiera tillfredsställande aktiviteter i vardagen. FSA (1995) påvisar också att personer får kunskap och erfarenheter om sina resurser och begränsningar genom meningsfulla aktiviteter, något som personerna i studien uttrycker ett behov av. Personerna upplever att behandlingarna varit relevant för tillfrisknandet, men de upplever för lite hjälp och stöd efter behandlingen. I sin hemmamiljö möts personerna av sina gamla vanor, rutiner och roller som kan leda dem tillbaka till missbruket, vilket även tidigare forskning inom området visar (Beattie & Longabaugh, 1999). Kielhofner (2002) menar att man skapar sig vanor, rutiner och roller genom livet och i vardagen och att dessa kan vara svåra att bryta. En möjlig slutsats av studien kan vara att professioner som arbetar med denna klientgrupp är i behov av ökade kunskaper för att få en bättre förståelse för personer som lever med ett substansmissbruk. Resultatet pekade på att ökade kunskaper kan leda till effektivare behandlingar och större förändringar, inte bara under den aktuella behandlingen, utan också i form av hjälp och stöd i att skapa ett stöttande socialt nätverk och återskapa dagliga aktiviteter i sin hemmiljö. Kielhofner (2002) menar att det är terapeutens roll att genom stöd möjliggöra förändring hos personen och att det existerar många komplexa
dimensioner av personens tanke, känsla och utförande som påverkar och formar förändringsprocessen.
Av resultatet framkom att den mest hindrande aspekten i avståndstagandet från substansen var relationer till andra människor som var aktiva i sitt missbruk, något som även beskrivs av Ward (2003). Missbrukande partner och vänner upplevdes uppmuntra till användning av substansen och personerna upplevde också att det var svårt att bryta den sociala gemenskapen med de missbrukande vännerna. Det sociala nätverket som omgav personerna i studien bestod till största delen av andra personer som missbrukade. Melin och Näsholm (1998) har också visat att det sociala nätverket som omger personer med missbruk oftast består av andra missbrukare. Resultatet visar att användning av substanser leder till begränsningar i aktivitetsutföranden och bortprioritering av olika aktiviteter. Personerna upplevde att vänner och aktiviteter som inte inkluderade substansen prioriterades bort på grund av skilda intressen eller bieffekter av missbruket. I enlighet med detta beskriver Ward (2003) att personer som lever med ett substansmissbruk spenderar en stor del av sin tid till substansen och på grund av detta så begränsas sociala interaktioner och aktiviteter. Kielhofner (2002) beskriver också att personer som missbrukar substanser förlorar roller inom olika aktivitetsområden och att detta leder till ett försämrat hälsotillstånd. Vidare menar han att även aktivitetsutförandet påverkas, vilket även personerna i studien upplevde.
Personerna i studien upplever att användandet av substanser minskar sociala interaktioner med människor som inte missbrukar och att bortprioriteringar sker av aktiviteter som inte är relaterade till substansen. Vidare upplever de att sociala interaktioner med sakkunniga professioner och likasinnade med samma behov och målsättningar ökar chanserna till ett substansfritt liv och återskapande av dagliga aktiviteter. En möjlig slutsats av studien kan vara att det sociala nätverk och aktiviteter som främjar avståndstagande från substansen också kan vara de personer och aktiviteter som skapar utrymme för utökade meningsfulla aktiviteter.
Metoddiskussion
Graneheim och Lundman (2003) menar att resultatet i studien ska vara tillförlitlig och att man i kvalitativa studier använder sig av begreppen trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet. Trovärdighet refererar till hur väl texten och analysen vänder sig till studiens fokus. Att välja den mest lämpliga metoden för insamling och att mängden data är viktigt för
att fastställa trovärdigheten (Graneheim & Lundman, 2003). Som metod för denna studie valdes litteraturstudie av biografier och berättelser är enligt Dahlborg Lyckhage (2006) ett intressant underlag eftersom de beskriver människans livsvärld, det kan vara hur hon upplever sitt liv, vardag, hälsa, ohälsa, lidande och vård. Den kvalitativa metoden som använts innebär att författarna har fått en förståelse för personernas subjektiva upplevelser och erfarenheter och Dahlborg Lyckhage (2006) menar att analys av berättelser är lämpligt när problemområdets fokus är personers upplevelser och erfarenheter. Metoden för studien var relevant, eventuellt hade intervju som metod kunnat ge en djupare förståelse för forskningsproblemet genom tillgång till olika känslor och kroppsspråk. Att förstå anknytningen mellan substansmissbruk och personernas aktivitetsutförande har varit en svår process eftersom litteraturen inte specifikt beskriver detta. Författarna fick därför tolka och dra slutsatser av hur substansmissbruket anknyter till aktivitetsutförande. Litteratursökningsmetoden var relevant i förhållande till syftet i studien, dock har författarna sökt med hjälp av endast två sökord i sökordskombinationen ”alkohol* OR drog*” vilket kan ha begränsat data för studien. Sju biografier utgjorde den mängd data som gav trovärdig information och författarna upplever att det var ett lämpligt antal utifrån tidsaspekten för studien, men studiens trovärdighet skulle kunna förstärkas om ett fler antal självbiografier inkluderats.
Innehållsanalysen har skett i enlighet med Graneheim och Lundman (2003) eftersom den utförligt beskriver hur analysarbetet ska ske. Författarna har i analysarbetet varit medvetna om sin egen förförståelse och reflekterat över hur egna värderingar, kunskaper och erfarenheter kunnat påverka analysarbetet. Hartman (1998) menar att en förförståelse alltid finns och att den blandas med den information författarna får från texten. Författarna har dock försökt att kontinuerligt reflekterat över denna förförståelse. Graneheim och Lundman (2003) beskriver att för att stärka trovärdigheten är det viktigt att de bäst passande meningsbärande enheterna identifieras, att de varken är för långa eller för korta eftersom det kan innebära att olika meningar inkluderas eller ett sönderfall av texten. I syfte att förstärka trovärdigheten läste författarna igenom texten flera gånger och de meningsbärande enheterna valdes noggrant ut och kodades. Koderna jämfördes sedan med handledarens kodning viket påvisade stor samstämmighet.
En annan aspekt av tillförlitligheten är pålitlighet. Pålitlighet refererar till i vilken grad data förändras över tid och variationer som görs i författarnas beslut under analysprocessen. När
datainsamling sker under lång tid finns det en risk för motsägelser. Trovärdighet inkluderar även frågan om överförbarhet som refererar till i vilken grad resultaten kan överföras till andra grupper av människor. För att fastställa överförbarheten är det viktigt att beskriva kultur och kontext och deltagarnas karaktär och analysprocessen. En rik beskrivning av resultaten tillsammans med lämpliga anförande kommer att förhöja överförbarheten (Graneheim & Lundman, 2003). Författarna är medvetna om att data i studien utgör en begränsning av resultatets överförbarhet. Resultatet i studien kan inte självklart överföras till personer i andra kulturer eftersom studien begränsas till svenska personers berättelser. Eventuellt kan det finnas kulturella skillnader i värderingar och normer som kan göra att utländska personer med substansberoende upplever den sociala miljöns betydelse för dagliga aktiviteter på ett annorlunda sätt. Författarna har ändå valt att i bakgrunden fånga upp studier även från andra länder som kan stödja resultatet i denna studie. Av det insamlade materialet är det inte heller helt säkert att personerna är representativa och att resultatet är överförbart till andra personer med missbruksproblematik eftersom samtliga personer befann sig i tillfrisknandet när biografierna skrevs och detta kan ha påverkat personernas upplevelser. Resultatet utgörs dock av subjektiva upplevelser av män och kvinnor som lever med ett substansmissbruk och författarnas förhoppning är att resultatet kan bidra till ökad förståelse för den sociala miljöns betydelse för dagliga aktiviteter för personer som lever med ett substansmissbruk.
Författarna anser att det behövs mer kunskap om personer som lever med ett substansmissbruk och deras dagliga aktiviteter för att kunna skapa en relevant behandlingsform för dessa personer. Vilken är arbetsterapeutens roll i behandlingen och vilka erfarenheter har personerna av arbetsterapeutiska interventioner? En annan intressant frågeställning är vilka arbetsterapeutiska åtgärder som skulle ha betydelse för dagliga aktiviteter inom denna klientgrupp. Författarna ser ett intresse i fortsatt forskning där frågeställningar behandlar hur utförandet av dagliga aktiviteter påverkas av substansmissbruk.
Tillkännagivande
Ett stort tack till vår handledare Cecilia Björklund, universitetsadjunkt, Institutionen för hälsovetenskap, som med sina kunskaper bidragit till mycket hjälp och insikt i vårt arbete. Vi vill också rikta ett varmt tack till Ninni Lund, sjuksköterska på beroendemottagningen i Hudiksvall som ställt upp på frågor och gett oss relevant information och litteraturhänvisning.
Referenslista
*
Almenfors, I. (2006). Himmel och helvete. Stockholm, Författares Bokmaskin.Andersson, M. & Runge, U. (2002). Co-housing for Seniors Experienced as an Occupational Generative Environment. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 9, 156-166.
AOTA (American Occupational Therapy Association). (2002). Occupational therapy practice framework: Domain and process. American Journal of Occupational Therapy, 56, 609-639.
Beattie, M.C. & Longabaugh, R. (1999). General and alcohol-specific social support following treatment. Addictive Behaviors, 24, 593-606.
*Berggren Ericson, B. (2006). Snälla mamma sluta dricka. Stockholm, Prisma.
CAOT (Canadian Association of Occupational Therapists). (1997). Enabling occupation –
An occupational therapy perspective. Toronto, ON: CAOT Publication ACE.
*Carlsson, C. (2002). En annorlunda bok. Bjärnum, OL Grafiska AB.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. (2005). (2008-01-28) [www dokument]
URL:http://www.can.se/sa/node.asp?node=1497
Chan, S.C. & Chan, A.P. (2007). User satisfaction, community participation and quality of life among Chinese wheelchair users with spinal cord injury: a preliminary study.
Occupational Therapy International, 14, 123-143.
Chong, J. & Lopez, D.M.S. (2005). Social networks, support, and psychosocial functioning among american indian woman in treatment. American Indian and Alaska Native Mental
Health Research: The journal of the Nationan Center, 12, 62-89.
Dahlborg Lyckhage, E. (2006). Att analysera berättelser (narrativer). I F. Friberg (red.), Dags
för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (ss). 139-148. Studentlitteratur, Lund.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (1995). Folkhälsoarbete i arbetsterapi. Nacka.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka.
Giles, G.M. (2003). Stress Management. E. Blesedell Crepeau, E. Cohn & B. Boyt Schell (red.), Willard and Spackmans Occupational Therapy. (10 ed). (pp). 637-650. Philadelphia: Lippincott.
Gorski, T.T. & Miller, M. (1996). Vid Sunda Vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende. Larsons Förlag.
Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2003). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24 , 105-112.
Hagedorn, R. (1995). Occupational Therapy: Perspectives and processes. New York: Churchill Livingstone. 95-96.
Hartman, J. (1998). Vetenskapligt tänkande. Lund, Studentlitteratur.
Heah, T., Case, T., McGuire, B. & Law, M. (2007). Successful participation: The lived experience among children with disabilities. Canadian Journal of Occupational Therapy, 74, 38-47.
*Holmdahl, J. (1999). Den syntetiska passionen. Malmö, Sober Förlag AB.
Hser, Y-I., Grella, C.E., Shih-Chao, H.M., Anglin, D. & Brown, B.S. (1999). Prior treatment experience related to process and outcomes in DATOS. Drug and Alcohol Dependence, 57, 137-150.
Jason, L.A., Davis, M.I. & Ferrari, J.R. (2007). The need for substance abuse after-care: Longitudinal analysis of Oxford House. Addictive Behaviors, 32, 803-818.
Kelley, S.D.M. & Lambert, S.S. (1992). Family support in rehabilitation: A review of research, 1980-1990. Rehabilitation Counseling Bulletin, 36, 98-120.
Kielhofner, G. (2002). A Model of Human Occupation Theory and application (3rd ed.)
Baltimore; Williams & Wilkins.
Larsson-Lund, M., Nordlund, A., Nygård, L., Lexell, J. & Bernspång, B. (2005). Perception of participation and predictors of perceived problems with participation in persons with spinal cord injury. Journal of Rehabilitation Medicine, 37, 3–8.
Lilja, M., Bergh, A., Johansson, L. & Nygård, L. (2003). Attitudes towards rehabilitation needs and support from assistive technology and the social environment among elderly people with disability. Occupational Therapy International, 10, 75–93.
Longabaugh, R., Wirtz, P.W., Beattie, M.C., Noel, N. & Stouth, R. (1995). Matching Treatment Focus to Patient Social Investment and Support: 18-Mounth Follow-Up Results.
Journal of Consulting and Clinical Psychologi, 63, 296-307.
Melin, A-G & Näsholm C. (1998). Behandlingsplanering vid missbruk. Lund, Studentlitteratur. 198-200.
Nakken, C. (1999). Jaget och Missbrukaren. Stockholm, Proprius förlag.
Newsham Beckley, M. (2007). The influence of the quality and quantity of social support in the promotion of community participation following stroke. Australian Occupational
Therapy Journal, 54, 215–220.
Nyman, A. & Larsson-Lund, M. (2007). Influences of the social environment on engagement in occupations: The experience of persons with rheumatoid arthritis. Scandinavian Journal of
Ownsworth, T. & McKenna, K. (2004). Investigation of factors related to employment
outcome following traumatic brain injury: a critical review and conceptual model. Disability
and Rehabilitation, 26, 765-784.
*Paulsson, H. (2003). Avsked. Linköping, Förlaget Futurum.
Prellwitz, M. & Tamm, M. (2000). How Children with Restricted Mobility Perceive their School Environment. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 7, 165-173.
Rochette, A., Korner-Bitensky, N. & Levasseur, M. (2006). Optimal participation: A reflective look. Disability and Rehabilitation, 28, 1231-1235.
Saadah, M.A. (2002). On autonomy and participation in rehabilitation. Disability and
Rehabilitation, 24, 977-982.
*Schyman, G. (1998). Gudrun Schyman. Stockholm, Fischer & Co.
Socialstyrelsen. (2004). Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003. (2008-01-28) [www dokument]
URL:http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/3491/2004-131-6.htm
Socialstyrelsen. (2005). Folkhälsorapport 2005. (2008-01-28) [www dokument]
URL:http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2005/8707/2005-111-2.htm
Socialstyrelsen. (2006). Faktaunderlag till Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Kunskapsunderlaget beträffande sociala stödåtgärder. (2008-01-28) [www dokument]
URL: http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/94F1F793-57AA-49E2-8A2C-5D3CA52F7889/0/200612321.pdf
Socialstyrelsen.(2006). Sveriges offentliga statistik. Vuxna personer med missbruksproblem och övriga vuxna – insatser 2006 (2008-01-28) [www dokument]
URL: http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/0EA68547-DF22-43EA-BE34-85AEF4B94C62/7672/2007445.pdf
Steenbergen, K. & Mackenzie, L. (2004). Professional support in rual New South Wales: Perceptions of new graduate occupational therapists. The Australian Journal of Rural Health,
12, 160-165.
Sternebring, B. (2001). Alkoholberoende – en folksjukdom ur sjukvårdsperspektiv. Hässleholm, AM-tryck.
Ward, J.D. (2003). Psychatric Diagnoses and Related Intervention Issues. E. Blesedell Crepeau, E. Cohn & B. Boyt Schell (red.), Willard and Spackmans Occupational Therapy. (10 ed). (pp). 835-859. Philadelphia: Lippincott.
World Health Organization [WHO]. (2001). The International Classification of Functioning, Disability and Health- ICF. Geneva: WHO.
Young, J. & Passmore, A. (2007). What is the occupational therapy role in enabling mental health consumer participation in volunteer work? Australian Occupational Therapy Journal,
54, 66-69.
*Österdahl, L. (2004). Ute ur dimmorna. Karlstad, Tryckeri AB Knappen.
Bilaga 1: Tabell över inkluderade biografier i studien
Biografierna är skrivna av män och kvinnor som lever med någon form av substansberoende. Personerna är i varierande åldrar och de har olika uppväxtförhållanden, utbildning och social status i samhället. Biografierna har valts för att de beskriver den subjektiva upplevelsen av den sociala miljön i förhållande till dagliga aktiviteter och substansmissbruk.
Författare och titel Innehåll
Almenfors, I. (2006). Himmel och helvete. Författares Bokmaskin, Stockholm.
Ingmar dövade sin oro och ängslan genom sprit och droger redan i mycket unga år. Berättelsen är Ingmars eget liv och vi får följa honom i en episodisk berättelse som går genom stora framgångar men som också leder in i den djupaste förtvivlan och elände.
Berggren Ericson, B. (2006). Snälla mamma
sluta dricka. Prisma, Stockholm.
”Snälla mamma – sluta dricka.” Lappen hittar Britta i
garderoben ovanpå en gömd halvtom trelitersbox med vin. Två enkla meningar skrivna av den 15-årige sonen. De träffar allra djupast i hennes inre och ändå kan hon inte sluta dricka. Starkt, gripande och oerhört självutlämnande berättar hon hur det är att leva med alkoholen som ständig följeslagare. Hur suget efter alkohol gjorde att hon alltid valde flaskan framför barn, familj och vänner.
Carlsson, C. (2002). En annorlunda bok. OL
Grafiska AB, Bjärnum. Det som skrivs i den här boken är baserat på verkliga händelser. De flesta människor har någon vän eller anhörig som har missbruksproblem. Det kan röra sig om en familjemedlem, arbetskamrat, skolkamrat, eget barn eller partner. Conny beskriver sitt liv och den långa vägen ut ur missbruket.
Holmdahl, J. (1999). Den syntetiska passionen. Sober Förlag AB, Malmö.
Johans självbiografi handlar om droger som LSD, heroin, amfetamin och ecstasy. Den syntetiska passionen är en skakande skildring av hur ett, till en början sporadiskt, narkotikamissbruk får oanade konsekvenser.
Paulsson, H. (2003). Avsked. Förlaget
Futurum, Linköping. Efter mer än 30 år av outsägligt lidande och ensam kamp lyckas Håkan resa sig ur sin förnedring och ta avsked av alkoholen. Boken ger en skakande och närgången skildring av alkoholismens förödande härjningar i en människas liv och de tragiska konsekvenserna för individ, familj och samhälle. Den verkliga kännarens expertkommentarer till dagens
alkoholistvård stärker intrycken och gör boken dubbelt angelägen och läsvärd.
Schyman, G. (1998). Gudrun Schyman.
Fischer & Co, Stockholm. Under stor massmedial uppmärksamhet offentliggjordes det som några få redan visste och fler kanske anade, Gudrun hade alkoholproblem. Hon valde öppenhetens väg och
överväldigades av att så många människor berördes så djupt. Österdahl, L. (2004). Ute ur dimmorna.
Tryckeri AB Knappen, Karlstad. Lars skriver en narrative berättelse om många års missbruk av alkohol, valium och rohypnol, men också om sexton år som nykter alkoholist. Vilket liv levs i spritdimmorna? Gömma sprit. Problem, problem och åter problem. Lögner. Sjuklig svartsjuka. Minnesluckor. Rattfylla. Bråk. Raserad ekonomi. Själslig undernäring. Sedan - ute ur dimmorna - med ett jätteöverskott av energi och livslust hur blir det då?
