Fotbollsspelares upplevelser av den
fysioterapeutiska rehabiliteringen efter en
främre korsbandsrekonstruktion
En lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål - en
kvalitativ intervjustudie
Sofie Eriksson
Annie Göransson
Felicia Hangasjärvi Kero
Fysioterapi, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet Institution för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180hp
Fotbollsspelares upplevelser av den
fysioterapeutiska rehabiliteringen efter en främre
korsbandsrekonstruktion
En lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål - en kvalitativ intervjustudie
Football players experiences of the
physiotherapeutic rehabilitation following an
anterior cruciate ligament reconstruction
A long rehabilitation characterized by responsibilities, support and a will of steel - a qualitative interview study
Sofie Eriksson Annie Göransson
Felicia Hangasjärvi Kero
Examensarbete i fysioterapi Kurskod: S0090H
Termin: VT 2020
Handledare: Inger Jacobson, Universitetslektor
Bihandledare: Emma Sundström, Universitetsadjunkt Examinator: Katarina Mikaelsson, Universitetslektor
Abstrakt
Inledning: I Sverige opererar sig årligen ca 1500 fotbollsspelare för en korsbandsskada och
benämns vara den patientgrupp som har störst risk för en andra ruptur. För att återgå till fotboll behöver patienten fokusera på att återfå bland annat styrka och kondition vilket görs genom en rehabiliteringsplan som utformas tillsammans med en fysioterapeut.
Fysioterapeuten utför funktionsbedömningar såsom styrke- och stabilitetstester på patienten både innan, under och upp till 12 månader efter rekonstruktion och kräver därför en
regelbunden kontakt med patienten. För att fullfölja rehabiliteringen krävs dock mer än de fysiska aspekterna eftersom psykosociala faktorer som attityd, tankar och motivation har en inverkan. Syfte: Syftet med studien är att ur fotbollsspelares perspektiv beskriva upplevelsen
av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och återgång till fotboll efter en främre
korsbandsrekonstruktion. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes för att besvara studiens syfte eftersom denna design syftar till att beskriva och få en förståelse för andra människors erfarenheter och upplevelser. Totalt intervjuades fem deltagare för studien.
Resultat: Innehållsanalysen resulterade i sju huvudkategorier; att drabbas av en främre
korsbandsskada, vikten av stöd, återgång till fotboll, riskbedömning,
rehabiliteringsprocessen, fysioterapeutens roll samt påfrestningar under rehabiliteringen och 20 sub-kategorier. Konklusion: Fotbollsspelarnas upplevelse av den fysioterapeutiska
rehabiliteringen och efterföljande återgång till fotboll efter en främre
korsbandsrekonstruktion är mer komplex än enkel att beskriva, men kan i korthet förklaras med temat “en lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål”.
Nyckelord: fotbollsspelare, främre korsbandsskada, fysioterapi, patientupplevelser,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Riskfaktorer för ruptur ... 4
1.2 Risk för en andra ruptur ... 5
1.3 Patientupplevelser ... 5
1.4 Återgång till fotboll ... 6
1.5 En rehabilitering omfattande mer än fysiska aspekter ... 7
2. Syfte ... 9 3. Metod ... 9 3.1 Design ... 9 3.2 Deltagare ... 9 3.3 Datainsamling ... 10 3.4 Dataanalys... 11 4. Förförståelse ... 12 5. Etiska överväganden ... 13 6. Resultat ... 14
6.1 Att drabbas av en främre korsbandsskada ... 15
6.1.1 Känslan vid skadeögonblicket och skadebeskedet ... 15
6.2 Vikten av stöd ... 15
6.2.1 Lag och tränare ... 15
6.2.2 Familjens och vänners inverkan ... 16
6.3 Återgång till fotboll ... 17
6.3.1 Self-efficacy ... 17
6.3.2 Reflektioner hos deltagarna ... 17
6.3.3 Målmedvetenhet och motivation ... 18
6.4 Riskbedömning ... 19 6.4.1 Information om risker ... 19 6.4.2 Reflektion om risker ... 20 6.5 Rehabiliteringsprocessen... 21 6.5.1 Lång rehabilitering ... 21 6.5.2 Nöjsamhet ... 21 6.5.3 Förändringar ... 21 6.6 Fysioterapeutens roll ... 22
6.6.1 Pedagogiskt och patientcentrerat förhållningssätt ... 22
6.6.2 Kunskap ger förtroende ... 23
6.6.4 Engagemang ... 24
6.7 Påfrestningar under rehabiliteringen ... 24
6.7.1 Balansen mellan fysiskt och mentalt ... 24
6.7.2 Svullnad ... 25 6.7.3 Stress ... 25 6.7.4 Fysisk kapacitet ... 26 7. Diskussion ... 27 7.1 Metoddiskussion ... 27 7.2 Resultatdiskussion... 30
7.2.1 Att drabbas av en främre korsbandsskada & rehabiliteringsprocessen ... 30
7.2.2 Vikten av stöd ... 31
7.2.3 Påfrestningar under rehabiliteringen ... 32
7.2.4 Riskbedömning ... 33
7.2.5 Återgång till fotboll ... 35
7.2.6 Fysioterapeutens roll ... 36
8. Klinisk implikation ... 38
9. Konklusion... 38
1. Inledning
Incidensen för främre korsbandsskador i den svenska befolkningen ligger på cirka 8000 individer per år, av dessa opereras cirka 3500 varav ungefär 1500 är fotbollsspelare (1) . Statistiken på antalet fotbollsspelande kvinnor och män som genomgått en primär
rekonstruktion av det främre korsbandet visar att 32% av kvinnorna opererar sig, jämfört med 68% av männen. En anledning till detta kan tänkas vara att kvinnor medvetet sänker sin aktivitetsnivå och istället genomgår en rehabilitering utan att operativt rekonstruera korsbandsskadan. En annan anledning kan vara att män tar större risker än kvinnor (1).
Det främre korsbandet har sitt ursprung på femur och fäste på tibia, dess funktion är att förse knäleden med stabilitet under angulära och roterande rörelser samt hjälper till att hålla leden i dess rätta position (2). Störst risk för knäskada hittar man inom olika sporter eller andra aktiviteter där knäleden rör sig i flera olika rörelseplan, exempelvis vid plötsliga
riktningsändringar, vilket lägger stor press på knäleden. Vanligaste mekanismen bakom en främre korsbandsruptur är fotisättning med kombination av antingen rotation eller
valgusställning i knäet (2).
1.1 Riskfaktorer för ruptur
Det finns riskfaktorer för ruptur av främre korsbandet i form av exempelvis generellt ökad ledlaxitet, hyperextension i knäet och alignment i frontalplan (3). Kvinnor har en högre risk för skada och skadar därmed det främre korsbandet oftare än män (1,4). Könsskillnader i riskfaktorer för en främre korsbandsruptur har identifierats i form av att kvinnor verkar ha ett, till storleken sett, mindre korsband och dessutom en lägre draghållfasthet jämfört med män (3). Det finns studier där teorier diskuterats kring om det finns en hormonell påverkan bland kvinnor vilket kan orsaka den minskade draghållfastheten i korsbandet samt att det kan ge en ökad ledlaxitet (3,5). Neuromuskulära faktorer kan vara en orsak till främre korsbandsskada, det kan bland annat vara att kvinnor landar med mindre knäflexion än män vilket ger en större aktivering av quadriceps samt ökad valgisering och därmed ökad risk för skada. Män har dessutom högre aktivitet av hamstrings vid landning efter ett hopp jämfört mot kvinnor vilket anses minska risken för skada (6). Neuromuskulär träning med bålstabilitet, balans, knäkontroll, plyometrisk träning, förbättrad landningsteknik vid hopp samt styrketräning av höftens abduktorer och hamstrings kan förebygga främre korsbandsskador (7). Antalet
potentiella riskfaktorer är många men dessvärre är mekanismen bakom en främre
korsbandsruptur mer komplex än att den går att förklara med enskilda riskfaktorer. Detta gör att identifiering av riskfaktorer hos en patient i sig inte kan utgöra en total riskbedömning för främre korsbandsruptur (3).
1.2 Risk för en andra ruptur
Ofta innebär en korsbandsskada att idrottande ungdomar eller unga vuxna utan rätt
behandling inte kan återgå till sin idrott eller tungt arbete (1). Alternativt att återgången till sport speglas av en ständig oro för en andra ruptur (8). Nästan 30% av de patienter som genomgått en främre korsbandsrekonstruktion drabbas av en andra ruptur (9). Risken ökar signifikant för att få en skada i det kontralaterala knät. Gällande ålder och aktivitetsnivå ser man en högre risk för en andra ruptur bland yngre mer fysiskt aktiva patienter. Dessutom har man sett att om en andra ruptur sker är det under liknande omständigheter som den första. Den patientgruppen med störst risk för en andra ruptur efter en främre
korsbandsrekonstruktion är fotbollsspelare, oavsett nivå. Gällande könsskillnad avseende en andra främre korsbandsskada finns det varierande slutsatser. Kvinnor skadar oftast det kontralaterala knät och det med en högre incidens än bland män, medan ingen signifikant skillnad finns mellan könen gällande skada av rekonstruktionen (9).
1.3 Patientupplevelser
Rehabiliteringen efter en främre korsbandsskada beskrivs som en resa som inte alltid är helt rak (10). Tillgivenhet och motivation genom hela rehabiliteringsperioden är viktiga delar för ett optimalt resultat (10,11). I tidigare intervjustudier beträffande patientens erfarenhet och upplevelse av rehabilitering efter en främre korsbandsskada identifierades olika ofta förekommande faktorer såsom tidsbrist (11) och identitetskris (10). Socialt stöd av familj, lagkamrater och tränare är viktigt, såväl som att interaktionen mellan patient och
fysioterapeut måste fungera där information och känslomässigt stöd är centralt (10,11). Att själva rehabiliteringsperioden i sig är så svår för individen gör även att rädslan av en andra skada vid återgång till sport förstärks (8).
En kvalitativ intervjustudie på handbollsspelande kvinnor som drabbats av en främre
korsbandsruptur tar upp att kvinnornas upplevelse av rehabiliteringen, och av att vara skadad, fått dom att tänka på deras liv ur ett större perspektiv, bortsett från de självklara
kvinnorna inte skyndade sig tillbaka till sporten på samma sätt som män på samma nivå tenderar att göra. Dessutom hade ingen av kvinnorna som deltog i studien fortsatt spela på samma höga nivå som innan skadan. Generellt sett väntas individen ta ansvar över sin egen kroppsliga hälsa, att man i slutändan själv är ansvarig över att bedöma risker i sin omgivande miljö och därmed även risken att delta i sport. Det framkom att kvinnorna hade en ökad medvetenhet om riskerna efter skadan, att de litar på informationen de fick av vårdgivarna samt att de tänkte mycket på deras hälsa inför framtiden (8).
1.4 Återgång till fotboll
Av de idrottande patienter som drabbats av främre korsbandsruptur är det två av tre som återgår till samma sport som utövades innan skadan (12). Ung ålder, kön samt om man spelar på en elitnivå är faktorer som påverkar återgång till fotboll men också positiv psykisk respons och symmetrisk knäfunktion påverkar återgång till fotboll (12). För att minska risken för en andra skada vid återgång till sport bör man vänta minst 9 månader (9,13), det kan även ta upp emot 12 månader innan man räknas som fullt återställd såväl fysiskt som psykiskt (13). Efter en främre korsbandsskada kommer en tuff rehabiliteringsperiod som fokuserar på att återfå styrka, rörlighet, uthållighet och kondition. Omedelbar belastning efter rekonstruktionen är viktigt och att rehabiliteringen utformas av en fysioterapeut (4). Fysioterapeuten utför
funktionsbedömningar på patienten både innan, under och efter rehabiliteringen för att kunna utvärdera rehabiliteringen och kräver därför en regelbunden kontakt med patienten.
Funktionsbedömningar inkluderar mätning av rörlighet i knät, stabilitet, känselbortfall, styrketester av quadriceps och hamstring samt olika hopptester. Dessa bedömningstester görs oftast efter 6-, 9- och 12-månader efter rekonstruktion (3). Ett till två år efter en främre korsbandsrekonstruktion kan det föreligga viss skillnad mellan det opererade och icke opererade benet avseende styrka och hopptest (14). En studie där man testade styrka i
quadriceps, hamstrings och hoppförmåga på det opererade benet fyra till sju år efter operation jämfört mot det icke opererade benet visar på dystra resultat. I alla tester var det en
signifikant försämring, detta kan indikera på att även fast patienten återgått till sporten behöver det opererade benet specifikt fortsätta tränas och bör därför vara en rekommendation för att minimera risken för en ny skada i framtiden (15). Fysioterapeutens roll innefattar kunskap och förståelse kring hur kroppen fungerar och hur rörelser påverkar dess funktion i samband med andra och miljön runtomkring. I rollen inkluderas även en väsentlig interaktion mellan fysioterapeut och patient. Interaktionen bör leda till ett patientcentrerat
1.5 En rehabilitering omfattande mer än fysiska aspekter
Resultatet av rehabiliteringsprocessen kan påverkas av patientens attityder, tankar och
motivationsnivå vilket även präglas av det sociala aspekterna där fysioterapeutens bemötande ingår (17). För idrottare som är borta under en längre period från sin befintliga idrott på grund av rehabilitering krävs kortsiktiga och långsiktiga mål. Målen i kombination med god
motivation och hög self-efficacy, det vill säga, tilltro till sin egen förmågaskapar goda förutsättningar för att klara av sin rehabilitering. Det behöver dock inte betyda att patientens mål är realistiska utifrån patientens befintliga situation under rehabiliteringen eftersom det ofta finns en motivation om att vara tillbaka snabbare än vad fysioterapeuten bedömer som realistiskt (18)
.
Hög motivation kan även resultera i god följsamhet av rehabiliteringen och kan således vara viktigt för att nå den fysiska nivå som är rekommenderad för att återgå till sport (19).Rehabiliteringen efter en främre korsbandsrekonstruktion är utmanande och återgång till sport influeras av både fysiska och psykologiska faktorer (20). Även psykosociala faktorer i rehabiliteringen av stor vikt, särskilt med tanke på att rehabiliteringsprocessen är lång och att det finns en ständig osäkerhet kring att kunna återgå till sin sport på samma nivå som innan (21). Den biopsykosociala modellen motsvarar psykosociala faktorer hos den skadade idrottaren i form av kognition, affektion och beteende. Kognitionen motsvarar de medvetna bedömningar individen tar sig an efter skadan. De affektiva komponenterna innefattar känslor förändringar i måendet såsom ångest, utbrändhet, fatigue och sorg. Beteendefaktorn hos den skadade idrottaren berör bland annat individens prestationer och handlingar till följd av skadan. Beteendet i sig påverkas även av kognitionen och de affektiva komponenterna. Det vill säga dessa tre huvudfaktorer interagerar med varandra och kommer att påverka hur individen hanterar skadan och därmed även resultatet av rehabiliteringen (21).
Några psykosociala interventioner som visat sig fördelaktiga för rehabiliteringen är det sociala stödet gällande patientens känslor, att man lyssnar och stödjer med information. Detta har visat sig ha en positiv effekt på följsamheten till rehabiliteringen och kan även fungera som en god strategi för att hantera bakslag (21). Således bör fysioterapeuters arbetssätt inte bara fokusera på de fysiska faktorerna utan också de psykosociala genom ett biopsykosocialt perspektiv för att förbättra patientens hälsa och sjukdom(22). Med tanke på att denna process bygger på social interaktion mellan patienter och vårdgivare kan studier med en kvalitativ
design bli användbar i utvecklingen och förbättringen av rehabiliteringen (17). Således är förhoppningen med denna kvalitativa intervjustudie att en sammanställning av
fotbollsspelares upplevelser av den fysioterapeutiska rehabiliteringen efter en främre korsbandsrekonstruktion kan ge fysioterapeutkåren en tydligare insikt och förståelse för rehabiliteringsprocessen ur patientens perspektiv. Ledande till en förbättrad rehabilitering genom ett biopsykosocialt förhållningssätt.
2. Syfte
Syftet med studien är att ur fotbollsspelares perspektiv beskriva upplevelsen av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och återgång till fotboll efter en främre
korsbandsrekonstruktion.
3. Metod
3.1 Design
Den valda designen för studien är semistrukturerade kvalitativa intervjuer eftersom denna design syftar till att beskriva och få en förståelse för andra människors erfarenheter och upplevelser (17). Enskilda intervjuer med var och en av deltagarna utfördes för att säkerställa att varje deltagares egna upplevelser belyses, utan inverkan av andras berättande. Den
kvalitativa intervjun var organiserad med öppna frågor för att få informanten att tala fritt om sina erfarenheter och tankar (23).
3.2 Deltagare
Deltagarna rekryterades delvis genom ett ändamålsenligt subjektivt urval (24), detta gjordes genom att författarna tog kontakt med individer som man visste passade in på kriterierna. Genom detta rekryterades två deltagare. Efter detta gjordes ytterligare försök att rekrytera deltagare, denna gång genom snöbollseffekten. Till följd av ett inlägg på Facebook med uppmaning till vänner att höra sig för om de kände någon som överensstämmer med angivna kriterier, rekryterades de resterande tre deltagarna. Alla deltagare kontaktades via messenger där informationsbrev (Bilaga 1) och samtyckesformulär (Bilaga 2) skickades samt
överenskommelse gällande tid och datum för intervju klargjordes. Totalt inkluderades fem deltagare varav tre var kvinnor och två var män, en beskrivning av deltagarna presenteras i tabell 1.
Urvalet genomfördes enligt följande kriterier:
Inklusionskriterierna i denna studie var att deltagarna: ● ska vara mellan 18–30 år
● är eller har varit fotbollsspelare och drabbats av en främre korsbandsskada ● har genomgått en operativ rekonstruktion av det främre korsbandet
● har genomgått fysioterapeutisk rehabilitering
Exklusionskriterierna för studien var att:
● deltagarna har en pågående rehabilitering
● skadan skett utanför ramarna av fotbollsträning eller match
Tabell 1 - Beskrivning av deltagarna
Deltagare Kön Ålder År sen skadan
inträffade D1 Kvinna 25 12 D2 Kvinna 20 5 D3 Kvinna 23 3 D4 Man 29 5 D5 Man 21 1 3.3 Datainsamling
Intervjuguiden utformades och tillämpades med en semistrukturerad utgångspunkt innebärande att intervjuguiden till största del åtföljdes enligt uppställd ordning och
utformning. Vidare innebar det att deltagaren gavs stor frihet i sina svar på de ställda frågorna samt att intervjuaren hade möjlighet att ställa följdfrågor beroende på deltagarens svar (24).
Intervjuerna ägde rum under en två veckors period. Totalt genomfördes fem enskilda
intervjuer med de utvalda deltagarna utefter intervjuguiden (Bilaga 3). Samtliga tre författare var närvarande vid varje intervju samt alternerade sinsemellan att vara intervjuare. De två författare som inte ställde frågor agerade observatörer och fick vid intervjuns slutskede ställa eventuella kompletterande frågor. Varje intervju varade mellan 15–30 minuter. Två intervjuer ägde rum fysiskt och resterande tre via Skype då dessa deltagare befann sig på annan ort. För att minimera brus och ta hänsyn till deltagarnas lokalisation genomfördes de fysiska
intervjuerna i ett grupprum på Luleå tekniska universitet och på Luleå stadsbibliotek. Skypeintervjuerna genomfördes hemma hos en utav författarna på grund av
rekommendationerna till följd av COVID-19. Deltagarna som intervjuades via Skype befann sig i sin hemmiljö under intervjun.
Intervjuerna spelades in med hjälp av två författares mobiltelefoner. Inspelningsfunktionen testades innan intervjuerna för att säkerställa ljudkvalitén, både avseende förutsättningarna vid de fysiska intervjuerna såväl som förutsättningarna vid Skypeintervjuerna.
3.4 Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys användes för att vetenskapligt analysera datainsamlingen (17). Exempel ur dataanalysen i tabellformat presenteras i tabell 2.
Dataanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundman i följande steg (25):
● Transkriberinggenom att skriva ner ordagrant det inspelade materialet direkt efter intervjuerna.
● Transkriberingen lästes enskilt upprepade gånger för att få ett helhetsintryck.
● Meningsbärande enheter extraherades och kondenserades, dessa motsvarar ord, fraser eller meningar ur de olika intervjumaterialen. Innan kondensering är dessa
extraherade tillsammans med dess sammanhang. Efter kondensering är dessa mer kortfattat beskrivna, utan att ha tappat sin betydelse. Detta gjordes enskilt.
● Kodningen av de kondenserade meningsbärande enheterna skedde enskilt. Kodningen ska återspegla de centrala betydelserna i kondenseringen.
● Författarna träffades och diskuterade samt jämförde sina meningsbärande enheter, kondensering och kodning och kom fram till konsensus.
● När konsensus rådde utformades kategorier och sub-kategorier som utgjorde det manifesta innehållet.
● Slutligen formulerades ett övergripande tema, detta motsvarar det latenta budskapet och detta gjorde författarna tillsammans.
Intervjuerna transkriberades direkt efter för att minimera missuppfattningar och säkerställa sanningsenligheten, alla författare var med vid transkriberingen. Triangulering i delar av dataanalysen valdes för att validera bearbetningen av intervjuerna oberoende av varandra (17). Trianguleringen genomfördes genom att författarna befann sig på separata platser. Varje intervju lästes separat flera gånger för att få ett helhetsintryck, efter detta plockades
meningsbärande enheter ut som sedan kondenserades och kodades. Därefter träffades de tre författarna slutligen för att tillsammans komma fram till konsensus och skapa kategorier samt tema.
Tabell 2 - Exempel på meningsbärande enheter, kondensering och kodning. Meningsbärande enheter Kondensering Kodning
”Oj..eh...den första jag träffade han var väl ganska så här att eh nä men det här kommer inte gå eller du ska inte spela fotboll minns ja..ehm...så att där var det väl inte jättepeppande eller så...”
Den första fysioterapeuten menade att det inte skulle gå att spela fotboll igen, det var inte jättepeppande.
Bristande stöttning av fysioterapeut bidrog till en omotiverad inställning
”Nä men jag kan inte minnas något annat utan att dom asså, dom stötta mig i de och liksom… om … dom följde med om jag ville asså jag va ju ändå ganska ung då så att från början följde dem med mig när jag skulle till
sjukgymnasten å liksom sådär å sen klara mig på egen hand å så såatt dom har ju alltid hjälpt till *fniss* när det har behövts”
Mina föräldrar stöttade mig mycket och följde med till fysioterapeuten om jag ville, även med tanke på att jag var så ung då. Förutom mina föräldrar har även mina kompisar funnits för mig när jag haft det jobbigt.
Stöd från både föräldrar och vänner
”man förstod, man förstod mycket i samband med skadan, vad fotboll betyder för en så upplevde jag det att jag kände innan kanske det att aeh, fan det regnar ute idag jag behöver inte jogga idag men i samband med skadan liksom och det här att man blir så instängd och inte kan träna så kände jag det att, då upplevde jag va..då märkte jag vad det egentligen betyder för en då kände jag, att det ja liksom inte får hända igen”
Man förstod hur mycket fotboll betyder för en innan kunde man tänka fan det regnar ute idag jag behöver inte jogga men i samband med skadan blir man så instängd och inte kan träna, man märker vad det betyder för en och man vill verkligen inte att det händer igen.
Ökad insikt i fotbollens betydelse efter skadan
4. Förförståelse
Samtliga författare har spelat fotboll och haft lagkamrater som drabbats av en främre korsbandsskada. Därför anses en viss mån av förförståelse förekomma för valt ämne. En av
författarna har dessutom själv drabbats av en främre korsbandsskada under sin fotbollskarriär och genomgått två rekonstruktioner operativt.
5. Etiska överväganden
Med hänsyn till autonomiprincipen och informations-, samtyckes-, och begriplighetskravet har deltagarna tilldelats ett informationsbrev (Bilaga 1) med tillhörande samtyckesformulär (Bilaga 2) (17). Brevet ger en tydlig och lekmannamässigt förståelig information gällande studien, dess syfte samt vad deltagandet innebär. Informationen gavs skriftligt såväl som muntligt och i god tid innan intervjutillfället. Deltagande i, och avhopp från studien, fick ske på frivillig basis utan negativ påverkan för individen. Slutligen uppnås även nyttjande- och konfidentialitetskravet genom att intyget innefattade noggrann hantering av personuppgifter samt att givna uppgifter endast användes för studiens ändamål. Detta genom att
personuppgifter ej hanterats tillsammans med inhämtat material, utan förvarades separat (17). Inhämtat material har endast granskats av studiens författare samt raderats efter studiens slut. Det ändamålsenligt subjektiva urvalet i kombination med snöbollseffekten valdes ur ett tidsmässigt perspektiv med hänsyn till studiens omfattning och anses med frivilligt deltagande ej förenat med olägenheter.
6. Resultat
Studien resulterade i temat En lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål. Detta tema grundas på kategorier och sub-kategorier, i tabell 3 redovisas en
sammanställning av dessa.
Tabell 3 - Sammanställning av tema, kategorier och sub-kategorier.
En lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål
Kategori Sub-kategori
Att drabbas av en främre korsbandsskada - Känslan vid skadeögonblicket - Känslan vid skadebeskedet Vikten av stöd - Lag & tränare
- Familjens och vänners inverkan Återgång till fotboll - Self-efficacy
- Reflektion hos deltagarna - Målmedvetenhet & motivation Riskbedömning - Information om risker
- Reflektion om risker Rehabiliteringsprocessen - Lång rehabilitering
- Nöjsamhet - Förändringar
Fysioterapeutens roll - Pedagogisk och patientcentrerat förhållningssätt - Kunskap ger förtroende
- Positiva egenskaper - Engagemang
Påfrestningar under rehabiliteringen - Balansen mellan fysiskt och mentalt - Svullnad
- Stress
- Fysisk kapacitet
6.1 Att drabbas av en främre korsbandsskada
6.1.1 Känslan vid skadeögonblicket och skadebeskedet
Genomgående uttryckte deltagarna en ledsamhet vid skadebeskedet trots att vissa kunde vara förberedda på att det skulle vara det främre korsbandet som rupturerat. Även fast en deltagare belyste att hon var förberedd på beskedet blev hon ändå ledsen. En av deltagarna berättade att skadeögonblicket var en helt ny upplevelse, att han förstod att det var en allvarlig skada. Samma deltagare uttryckte vid skadebesked känslan av att hela säsongen var förstörd men att det trots allt inte var någon vits att gräva ner sig för länge, utan att man bara kunde blicka framåt. En annan deltagare berättade att hennes pappa ringde och gav henne skadebeskedet när hon var på väg till skolan. Hon hade svårt att ta in beskedet, bröt ihop och tryckte det var mycket jobbigt. Vidare berättade hon att det, förutom att inte kunna spela fotboll, blev en så stor omställning i övrigt. Att livet fick planeras om och mycket ställas in, såsom att hon exempelvis åkt slalom hela livet och plötsligt inte kunde göra det.Vid skadeögonblicket fokuserade en deltagare mer på matchen än på själva skadan, han var mer uppgiven att han inte kunde spela klart och att dem förlorade en viktig match. Han tänkte mer att detta var inte så bra men att han inte reflekterat mer än så.
”Nä då ba, jag minns de va min pappa som ringde och jag trodde han drev med mig asså då ba eh… aa minns att jag skulle på skolan och jag bara bröt ihop och tyckte det var
jättejobbigt” (D2)
”Ja då blev jag ju jätteledsen såklart eh… då var ju hela säsongen förstörd liksom och ehm… ja men så det tog väl kanske några timmar och sen så var det väl bara att köra igång liksom med träning och allt vad det innebär liksom, så att aa, det var ingen idé att gräva ner sig för
mycket, det var ju som det var liksom” (D5)
6.2 Vikten av stöd
6.2.1 Lag och tränare
Genomgående belyste deltagarna det generella stödet vilket ansågs som en viktig komponent under rehabiliteringen. Endast en deltagare lade mindre vikt vid stöd och belyste istället känslan av att bara köra på och ha tålamod. Deltagarna lade vikt vid laget och tränarens stöd där faktorer som att känna sig som en i laget belystes genom ett passivt medverkande vid
träningar och matcher samt genom samtal med lagkamrater som genomgått samma rehabiliteringsprocess. En deltagare uppmärksammade fotbollstränarnas stöd då fotbollsträningarna anpassats efter dennes förmåga.
”..såklart var det ju väl tränare också som hjälpte att man kunde köra något eget...” (D1)
6.2.2 Familjens och vänners inverkan
En särskild tidsperiod som många av deltagarna kände behov av stöd under var veckorna efter operationen. Känslan av att inte kunna göra något själv på grund av de inte kunde gå var tydligt framträdande som främsta orsak till stödbehovet. Även kampen att utföra övningar i detta stadie, trots smärta, var något en deltagare fick stöd i av sin pappa som även han opererat korsbandet.
Behovet av praktiskt stöd lyftes såsom skjuts till gymmet eller fysioterapeuten. Detta stöd bistods antingen av föräldrar, varav en deltagare hade lagets materialare som stöttade med skjutsning. För vissa deltagare innebar detta även ett mentalt stöd för att vid så ung ålder känna sig säker och bekväm med att komma till fysioterapeuten samt att orka ta sig till gymmet så ofta som krävdes. Allmänt mentalt stöd fick en deltagare av vänner, medan en annan deltagare uppgav att vännerna kanske inte riktigt förstod vad hon gick igenom.
“Frågar du min sambo så tyckte hon nog efter operationen att det var jobbigt, då kunde jag inte göra jättemycket i fyra-fem veckor, då var hon ensamstående med ett barn typ” (D4)
”...sen hade jag en materialare i det laget som jag eh som jag spelade i som skjutsade mig till sjukgymnasten, satt och vänta och ja men ställde upp så de, ja men det var ju
jättebetydelsefullt, det hade ju varit verkligen svårt å ja men vara själv nu första, första tiden...” (D3)
”...pappa har också ja men opererat korsbandet så han visste ju som vad man behövde göra så dom pushade ju mig och sa nu, nu är det bara att du gör dom här övningarna, jag satt och
grina på en stol och sen ba vafan det gör ont men så ba nä nu kör vi *fnissar* så ja asså det var bra att man hade nån som var här och liksom sa åt en att nu är det bara att du biter
6.3 Återgång till fotboll
6.3.1 Self-efficacy
I det stora hela lägger deltagarna vikt vid sin self-efficacy vid olika tillfällen under
rehabiliteringen. Self-efficacy utvecklades under rehabiliteringen när deltagarna tog kontroll genom att bli starkare än innan skadan och därmed skapade förutsättningar samt
självbestämmande om återgång. En deltagare belyser fysioterapeutens bidragande till att skapa self-efficacy genom att deltagaren själv fick avgöra sina gränser vid återgång till fotboll.
”...målet var liksom att jag ska eh bestämma mitt eget öde. Jag ska liksom inte sluta spela för att jag har dragit korsbandet utan jag kan träna upp det här, rehabilitera det bra så jag kan
bestämma själv sen...” (D4)
”...annars var hon ju mest att hon ville att jag skulle testa gränserna själv...” (D1)
6.3.2 Reflektioner hos deltagarna
Gällande återgång till fotboll kunde man se hur deltagarna reflekterat på olika sätt. En av deltagarna uttryckte att han till följd av skadan upptäckt hur pass mycket fotbollen egentligen betyder för honom.
”...men i samband med skadan liksom och det här att man blir så instängd och inte kan träna så kände jag det att, då upplevde jag va..då märkte jag vad det egentligen betyder för en, då
kände jag, att det ja liksom inte får hända igen” (D4)
Två deltagare nämnde att de inte kände av någon rädsla vid återgången, reflektionen kring denna rädsla skiljde sig däremot åt. En av deltagarna trodde att hon skulle känna ett mentalt hinder för att gå in i närkamper men när det väl var dags så fanns ingen rädsla. Hon
motiverade sin saknad av rädsla på så sätt att skadar hon sig igen får hon bara ta allt från början igen. Den andra deltagaren som inte känt någon rädsla reflekterade på så sätt att alla kan råka ut för en korsbandsskada och att han ändå tränat upp sina ben så pass mycket. Samma deltagare upplevde det även lättare att komma tillbaka till fotbollen rent tempomässigt eftersom han varit med och kollat på matcher och träningar.
”...å jag tänker mera händer det igen så händer det, då får man väl ta det från början bara, eller känner ingen direkt rädsla för att det ska hända då, ja men hända nånting igen eller nå
annat” (D3)
”såklart att man kan vara rädd för det liksom men eh… för mig så tänkte jag nog mer att det var liksom alla kan råka ut för en korsbandsskada när som helst liksom och jag har ju tränat
upp mina ben mer än någon annan gjort så att jag var aldrig rädd liksom...” (D5)
Vissa deltagare belyste rädsla, oro och nervositet inför återgång till fotboll samt inför första träningen. Det var en process att våga lita på att knät skulle hålla. En deltagare benämner en försiktighet inför återgång till fotboll eftersom det fanns en rädsla för en sekundär
skadeprocess.
”Jag minns att jag var ganska försiktig och såklart lite rädd tror jag också ehm...så att det var väl en lång process bara där att våga träna för fullt...” (D1)
Två deltagare lyfte att fysioterapeuten haft en roll i reflektionerna kring återgång till fotboll. En hade tillsammans med fysioterapeuten lagt upp en väldigt lugn plan för återgången till fotbollen, att han gradvis skulle stegra träningen och träna någon månad i full träning innan match. Detta trots att fysioterapeuten uttryckt att han kunnat vara tillbaka tidigare. Den andra deltagaren hade i början av rehabiliteringen haft en fysioterapeut som uttryckt att en återgång till fotboll inte var aktuellt, att tjejer bara skadar sig. I egenskap som patient trodde hon då att hon skulle kunna förlita sig på fysioterapeutens kunskap och reflekterade därmed att om hon stannat med den fysioterapeuten hade hon kanske avslutat sin fotbollskarriär.
”...ja men som sagt, då tänkte, då ville jag som lita på honom det han sa för att, det var ju han som var fysioterapeut *fniss* men eh...och, jag tror att hade jag gått kvar hos honom så eh..jag vet faktiskt inte om, det hade kanske tagit längre tid eller om jag ens hade, ja, om jag
kanske hade lagt av med fotbollen...” (D1)
6.3.3 Målmedvetenhet och motivation
Deltagarna uttryckte stor målmedvetenhet inför återgång till fotboll och att det fanns en stark motivation för att nå målet. Den starka motivationen och drivkraften nämnde en deltagare som att det var det som hjälpte vid hantering av bakslag. Vissa deltagare belyste att
motivationen för att återgå till fotboll övergick i mani över rehabiliteringen, att man inte kunde missa en enda repetition eller om rekommendationen var att träna tre gånger i veckan så tränade man fem. En deltagare belyste att det var mer motiverande när hon kunde vara med lite på fotbollsträningarna och att detta underlättade till att fortsätta med rehabiliteringen.
”...jag var så målmedveten att jag ville bestämma själv om jag skulle sluta eller inte, det fanns liksom inget, inget liksom, fick jag rekommendationen att träna tre gånger i veckan, då
tränade jag fem.” (D4)
”...jag blev ju bara lite manisk med min, min rehab, att jag var såhär att just den här tiden ska jag göra den här övningen å eh men på ett sätt tror jag att det också var bra att eh det
blev lite så för att jag har ju verkligen skött rehaben...” (D3)
6.4 Riskbedömning
6.4.1 Information om risker
Samtliga fem deltagare uppmärksammade att fysioterapeuten informerat om risker men att detta gjordes på olika sätt. En deltagare nämnde att fysioterapeuten informerat om framtida risker men uppmanade till självbestämmande hos patienten om återgång till fotboll skulle ske.
”Ja asså det är ju klart han sa ju också riskerna å liksom att det är mitt val å sådär men att, att han, han ville ju att jag skulle asså göra det om jag ville spela fotboll så ville ju han
liksom hjälpa mig så att jag skulle kunna spela fotboll igen...” (D2)
Några deltagare belyste information där fysioterapeuten informerat om risker men även om operationen och rehabiliteringens möjligheter inför återgång till fotboll. Motiverande exempel som deltagarna mottagit var att det skadade benet skulle vara starkare efter
rehabiliteringen än vad det var innan skadan skett samt hur många som gjort en operation och faktiskt återgått till fotboll. Andra minns inte att fysioterapeuten lade stor vikt vid risker, utan endast benämnt risken som att korsbandet kan gå av igen.
“...han menade att efter operationen och en bra rehabilitering kommer jag att bli starkare i benet och i korsbandet än innan”. (D4)
Några deltagare nämner att de inte blivit informerade om några specifika risker, grundat på uppfattningen av hur fysioterapeuten förmedlade risker. En av dessa deltagare hade dessutom blivit informerad om att återgång till fotboll är möjligt. En annan deltagare minns att
informationen bidrog till en känsla av uppgivenhet eftersom fysioterapeuten utnyttjade sin maktposition och gav hård information utan att lyssna till hennes vilja.
“...jag blev väl bara informerad om vilka risker som fanns men också om hur många som faktiskt har gjort alltså en sån operation och kommit tillbaka” (D3)
“...han sa nämen det var som ingen ide att träna upp det eller att man kunde, jag kunde träna upp det men att jag inte bord spela fotboll och eh...att det inte var, jag tror han sa att det inte
var för tjejer för att man bara skadar sig eh...” (D1)
En framtida risk som en deltagare kommer ihåg är information från läkaren som tog upp att deltagaren inte borde spela fotboll igen rent medicinskt och gett exempel på att deltagaren riskerar att inte kunna springa med eventuella barn i pulkabacken om hon skadar sig igen.
”Ja asså jag minns att jag tänkte för att jag kommer ihåg att läkaren som opererade mig sa att jag, ja men typ att egentligen så borde du inte spela fotboll igenom asså liksom rent medicinskt sätt, för att ja men typ så här han ba ja om du gör illa dig igen, han ba det är inte
säkert att du kan typ fara och spring med dina barn i pulkabacken och lite sådär” (D2)
6.4.2 Reflektion om risker
Vissa deltagare belyste att dem inte reflekterade så mycket över risker, händer det så händer det eller att den unga åldern spelade stor roll eller att det inte lades så mycket vikt vid vad fysioterapeuten sa för risker utan att knät bara kan gå sönder igen. En deltagare kände att han inte reflekterade så mycket över risker just då när skadan skedde utan att det har kommit nu när han har blivit äldre.
”...i det stora hela tror jag inte jag reflektera över det för jag kände, fast jag ville spela fotboll å var så ung och liten så jag tänkte väl att, där och då tänkte jag väl men..nä jag tror
”...det fanns ingen tanke på och liksom lägg av eller att rädd att skada knät eller någonting annat igen, det kom nog kanske för ett år sedan när jag började känna det i höften eh som jag
har nu, så började jag reflektera att jag fyller 29...” (D4)
6.5 Rehabiliteringsprocessen
6.5.1 Lång rehabilitering
Under intervjuerna framkom det att deltagarna upplevde rehabiliteringen som lång samt att det hos vissa fanns en otålighet och känsla av tristess. En deltagare belyste att om en andra skada skulle uppkommit idag hade hon inte orkat genomgå en så lång rehabilitering igen. Några deltagare berättade att dem redan visste att det skulle bli en lång rehabilitering då andra personer i deras närhet genomgått samma sak.
”...hade det varit nu så tror jag att jag hade känt att jag inte hade orkat för jag vet att det tar ganska lång tid” (D1)
6.5.2 Nöjsamhet
Överlag tyckte deltagarna att den fysioterapeutiska rehabiliteringen varit bra. Några motiveringar var att regelbundna uppföljningar ansågs positivt hos deltagarna samt att en vana av gymträning sen innan var fördelaktigt.
”ja jag tyckte ju att det var jättebra liksom, eh.. XXX som jag hade då tyckte jag var hur bra som helst, eh åå och träningen var ju, jag har ju, jag har varit van att träna på gym innan så
det var ju inte sådär jättestor liksom skillnad för mig så utom att det var lite annorlunda övningar...” (D5)
6.5.3 Förändringar
Några önskvärda förändringar gällande rehabiliteringen som en del av deltagarna uttryckte var att få mer tid tillsammans med fysioterapeuten, önskan om mer variation av
rehabiliteringsövningarna samt att man om möjligt kunnat korta ner rehabiliteringen tidsmässigt.
”...för då gymmade jag som sagt inte i övrigt, då körde jag bara rehabträning så det är väl det enda att jag tyckte var ganska, övningarna i sig, att träningspassen kanske hade kunnat
6.6 Fysioterapeutens roll
6.6.1 Pedagogiskt och patientcentrerat förhållningssätt
Några av deltagarna lyfte att fysioterapeuten förklarade både skadan och rehabiliteringen på ett pedagogiskt sätt genom att rita på tavlan och förklarat hur lång tid rehabiliteringen kan ta. Ett annat pedagogiskt förhållningssätt var att fysioterapeuten genom tester och information fick patienten att kunna lita på sitt knä igen. Intervjuerna belyste också rehabiliteringsplaner, både att patienten och fysioterapeuten satte upp dem tillsammans men också att det inte fanns någon specifik plan med antal månader utan att det får ta den tid det tar.
“Det var ju klart att det var jobbigt men ändå, det kändes ändå bra när jag fick träffa sjukgymnasten och vi satte upp en plan...” (D2)
”…det var ju som första gången jag träffa henne så tog hon in en annan tjej som precis hade gjort en operation så hon fick liksom berätta för mig om sin process och lite sånt dära eh...och var väldigt stöttande och eh...nä men gav mig en bra känsla alltså ah..*pratar om
fysioterapeuten*” (D1)
Ur några av deltagarnas berättande kunde man urskilja att ett patientcentrerat förhållningssätt belysts som positivt. Exempelvis i form av att fysioterapeuten läser av vem den har framför sig och ger lagom mycket stöttning samt motivation. Även att fysioterapeuten
uppmärksammat om vilka förväntningar och ansvar som ligger på patienten. Samt att fysioterapeuten uppmärksammat när det inte fungerade i rehabiliteringen, ändrat detta, samt lagt upp en plan som fungerat för den patienten.
”...vi satte upp en, asså liksom ehh va jag kunde göra själv, va jag inte behövde göra på gymmet å sådär så att det ändå blev som mer fritt för det va ju liksom sommar och jag va i
stugan *fnissar* de va ju inte alltid man vill fara på gymmet,...” (D2)
”...sådär att jag googlar och det sa ju min sjukgymnast direkt att det sluta googla, det får ta den takt det tar, men man blir ju sjukt stressad för man vill ju som ba tillbaka direkt...” (D3)
6.6.2 Kunskap ger förtroende
Den fysioterapeutiska yrkesrollen belyses av flera deltagare som kunskapsberikad vilket ofta skapat förtroende. En deltagare berättade att förtroende skapats till fysioterapeuten bara genom dennes sätt att vara, det vill säga hur dialogen löpte samt hur undersökning och bemötandet gått till. En annan berättar om fysioterapeutens rykte med goda meriter vilket redan innan bemötandet skapat förtroende. En tredje litade på fysioterapeutens kunskap då det fanns en plan att följa. Några faktorer som gav tillitsproblem till fysioterapeutens kunskap var en deltagares kontrollbehov över hur rehabiliteringen skulle gå till vilket påverkades av googling. När deltagaren väl släppt på kontrollen kunde tillit till fysioterapeutens kunskap skapas.
“...jag litade blint på min sjukgymnast som har väldigt bra meriter.” (D4)
“...vi krockade lite i början men när jag väl släppte det där med att googla så gick det fram och överlag är jag nöjd över hur allting gick till.” (D3)
6.6.3 Positiva egenskaper
Det ansågs positivt att fysioterapeuten kunde vara hård mot deltagaren om så krävdes, exempelvis gällande att en deltagare jämförde sig mycket med var andra befann sig i korsbandsrehabiliteringen och ville stressa framåt. Ett respektingivande och trovärdigt bemötande upplevde en deltagare som positivt vilket gjorde att hon kunde känna stort förtroende och lyssna på sin fysioterapeut. Andra positiva egenskaper som lyftes hos
fysioterapeuten var uppmuntran gällande framsteg, förmåga att sprida motivation samt att det fanns en grundläggande ärlighet gällande vilka förväntningar man kan ha på sig själv relaterat till var man befann sig i rehabiliteringen.
”...jag tror ändå att genom att hon var som rätt hård mot mig så fick det nog mig att bli lugnare under tiden eh och jag var tvungen att koncentrera mig på vilken fas jag var i och
inte såhär vars alla andra är eller vars jag borde ha varit...” (D3)
”Det var nog mycket att man kände liksom att han var positiv och berättade liksom att man gjorde stora framsteg ehm… och var ärlig liksom med, med att man ligger, vad man ska förvänta sig, aa ärlig skulle jag väl säga att det var skönt att han var och motiverande på alla
6.6.4 Engagemang
Några deltagare tog upp vikten av fysioterapeutens engagemang och att fysioterapeuten gav stöttning i patientens mål i stället för att direkt avfärda målen. Ett annat exempel på
engagerad fysioterapeut var att man alltid kunde höra av sig till denne och får svar direkt. Samt att även då det inte fanns inbokade besök kom fysioterapeuten förbi under
rehabiliteringsträningen och frågade hur det gick samt hade stort intresse vid träningstillfällena tillsammans.
”...Oj..eh...den första jag träffade han var väl ganska så här att eh nä men det här kommer inte gå eller du ska inte spela fotboll minns ja..ehm...så att där var det väl inte jättepeppande
eller så...” (D1)
”...som sagt hon var väldigt, hon kändes engagerad och verkligen ville att man skulle bli hel så att säga, eller bli färdig för operation...” (D1)
6.7 Påfrestningar under rehabiliteringen
6.7.1 Balansen mellan fysiskt och mentalt
Fysiska påfrestningar under rehabiliteringen som en av deltagarna berättade om var att han var i så dålig form eftersom han hade gått upp mycket i vikt och tappat all kondition. Detta gav en stor mental påfrestning genom en känsla av hopplöshet och att vägen framåt kändes lång. Samma deltagare uttryckte även stora problem med att hans hamstring töjdes ut
emellanåt eftersom de tagit delar av muskeln vid rekonstruktionen. Han uttryckte det som att det konstant var ett steg fram och två bakåt.
”...första gången jag klev upp på löpbandet när vi skulle liksom börja med löpningen och jag hade joggat i tio minuter och det var knappt jogging alltså, och jag var helt färdig, då tänkte
jag det, det här kommer aldrig att gå...” (D4)
”...men just det med hamstringen där, det är nog det som var störst problem, liksom att den töjdes ut emellanåt, så var man borta i två veckor så att det var hela tiden upp och ned, upp
En annan deltagare resonerade på så sätt att det självklart var en fysisk påfrestning för benen, men att de mentala påfrestningarna stundtals var jobbigare. Dock vidhöll han att varken fysisk smärta eller den mentala påfrestningen stoppat han från att träna, utan att han ändå tyckte att det gick felfritt framåt. En deltagare ansåg att hennes, under rehabiliteringen, så pass unga ålder gjorde att hon aldrig kände någon direkt mental påfrestning. Detta eftersom hon inte kände sig stressad att komma tillbaka till fotbollens säsongsstart, att hon tog det i sin egen takt. En annan deltagare kände så pass stor mental påfrestning att hon kunde må illa när hon under sommaren var tvungen att åka till gymmet konstant, att det under den perioden bara blev för mycket. Även en mental och fysisk påfrestning kändes av när hon i början av återgången till fotbollen var tvungen att gymträna innan fotbollsträningarna. Dessa
påfrestningar tolkade hon däremot inte som bakslag utan tyckte ändå överlag att det fungerat smärtfritt.
”då var det jättementalt jobbigt, jag så hära mådde illa när jag skulle till gymmet åå, jag tror till och med jag asså… kräktes någon gång innan och sådära. För då va det jättemycket, de
vad sommar och de va, och jag skulle på gymmet typ varje dag åå, sådär så det va jättejobbigt...” (D2)
6.7.2 Svullnad
Svullnad i knät var en återkommande faktor under rehabiliteringens gång. Svullnaden beskrivs som långdragen samt bidragande till en längre rehabiliteringsperiod. Den beskrivs även som smärtande och frustrerande eftersom den påverkade de enklaste
rehabiliteringsövningarna vilket i sin tur genom enstaka fall skapade stress då planeringen inte gick som tänkt.
“...mitt knä var svullet och jag hade svårt att få ut knät helt så då hamnade jag direkt några veckor efter i min egen planering som jag skapat.” (D3)
6.7.3 Stress
Många deltagare beskrev en stress över att komma tillbaka till fotbollen så snabbt som möjligt, denna stress resulterade ibland i en manisk inställning till rehabiliteringen. Att vara med på träning och matcher skapade en stress genom att se vad alla andra gör och gav en känsla av att ligga efter och inte veta om man platsar i laget. En deltagare tog upp att förkunskapen angående rehabiliteringens faser skapade stress till följd av jämförandet med
vart andra låg efter ett antal veckor kontra hennes egen rehabilitering. Att vara ung vid rehabiliteringen ansåg en deltagare bidra till en stressfri rehabilitering.
”...har ju vart med på alla träningar och matcher och sånt och åkt runt med mitt lag då, det är klart att det är ju jobbigt åå åå ja inte kunna vara med och känna att man hamnar ja på
efterkälken liksom...” (D5)
”...hört mycket och läst mycket såhära om hur det ska gå till så att jag tror att jag var rätt jobbig mot min sjukgymnast och såhära ja men hade ju som tänkt i mitt huvud själv hur det
skulle se ut *mumlar* så här i vilken fas och sådär så att det var ju stressande...” (D3)
6.7.4 Fysisk kapacitet
Vissa deltagare belyste den fysiska påfrestningen på så sätt att man måste vara starkare än innan, men också en ovana i att träna så mycket och att det var krävande och jobbiga övningar. Löpning var en annan fysisk faktor som togs upp av deltagarna, dels att
försiktighetskänslor uppstod inför momentet men även att få tillåtelse att springa igen var bidragande till att rehabiliteringen gick snabbt framåt.
“jag hade allt i bakhuvudet att fan, fan du måste vara bättre tränad än innan” (D4)
“...jag började springa efter typ 4 månader, efter det var det ju bara som att det gick på räls” (D3)
7. Diskussion
7.1 Metoddiskussion
En kvalitativ semistrukturerad intervjudesign valdes för studien (17). Författarna anser detta vara en väl vald design eftersom syftet var att ur fotbollsspelares perspektiv beskriva
upplevelsen av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och återgång till fotboll efter en främre korsbandsrekonstruktion. En semistukturerad intervjuguide ansågs vara av vikt för att
beskriva och skapa förståelse för deltagarnas erfarenheter och upplevelser vilket utfördes genom enskilda intervjuer med var och en av deltagarna (24).
Graneheim och Lundman menar att verkligheten kan uppfattas på olika sätt, samt att denna uppfattning av verkligheten beror på varje individs subjektiva tolkning (25). Inom kvalitativa intervjuer motsvarar detta att det insamlade materialet innehåller ett flertal innebörder, samt att bearbetandet av materialet alltid sker med olika grader av tolkning hos författarna. Vilket gör det av stor vikt att lyfta begreppet trovärdighet, i förhållande till resultatet som
presenteras till följd av en kvalitativ innehållsanalys. Aspekter inom begreppet trovärdighet, som i Graneheim och Lundmans artikel framhålls ha samma grundläggande innebörd som de kvantitativa begreppen reliabilitet och validitet, är credibility (trovärdighet), dependabiliy (pålitlighet) och transferability (överförbarhet) (25).
Credibility handlar om hur väl data och analysprocesser korrelerar med det tilltänka syftet med arbetet (25). Även urvalsprocessen med val av deltagare har med credibility att göra. Att välja deltagare med varierande erfarenheter ökar möjligheten att få fler infallsvinklar på syftet. Innebärande att deltagare med variationer i kön och ålder i kombination med att
observatörerna, i vårt fall oss författare vid intervjuerna, kan bidra med olika perspektiv anses bidra till ett bredare perspektiv på studiefokuset (25). Detta argument stärker därmed att samtliga författare deltog vid samtliga intervjuer och därmed kunnat bidra med respektive tolkning och perspektiv under intervjun samt i efterhand under dataanalysen.
Denna studies inklusions- och exklusionskriterier valdes för att avgränsa urvalet. Först valde författarna att använda åldersspannet 18–25 år men genom att använda deltagare i 18–30 års ålder gav det författarna en bättre möjlighet att hitta tillräckligt många deltagare som kunde inkluderas i studien samt att författarna ville fokusera på unga vuxna. Detta medför även att deltagarna tar med sig olika sätt att se på upplevelsen av rehabiliteringen och speglar en bred
uppfattning om den fysioterapeutiska rehabiliteringen efter en främre korsbandsskada vilket således ger en god credibility. Författarna valde att inte specificera vilken nivå inom fotboll deltagarna har eller var aktiva inom vid skadetillfället samt antal år från när skadan inträffade inför urvalsprocessen, detta på grund av att kunna hitta tillräckligt många deltagare som stämde in på övriga inklusionskriterier. Författarna diskuterade och kom fram till att intervjua spelare på olika nivåer inom fotboll kan vara gynnsamt då det kan ge en bredd av
upplevelserna. Dock diskuterades att det kan påverka hur man upplevde rehabiliteringen om det just hänt eller om det var för flera år sedan. Detta fick författarna ha i åtanke eftersom det var en stor spridning mellan deltagarna, men under studiens gång upplevdes detta inte som ett hinder eftersom det gav en bredd av deltagarnas upplevelser. Det fanns en deltagare som stack ut ur mängden eftersom det var 12 år sedan hon skadat sig. Författarna har diskuterat om detta faktum kan ha haft en påverkan på resultatet, baserat på om exempelvis den fysioterapeutiska rehabiliteringen utformades annorlunda för 12 år sedan jämfört med de andra deltagarna som skadat sig inom samma femårsperiod. Det var även denna deltagare som haft en första fysioterapeut som agerat lite annorlunda och inte arbetat lika
patientcentrerat som de andra fysioterapeuterna. Men eftersom deltagaren sedan bytte till en annan fysioterapeut där författarna ur intervjun kunnat se att ett patientcentrerat arbetssätt tillämpats så anser författarna ej att denna tidsskillnad påverkat resultatet nämnvärt.
Fem deltagare inkluderades i studien, tre var kvinnor och två var män, ledande till bättre credibility med variation av kön på deltagarna. Fler antal deltagare hade troligen givit ett större perspektiv och en bredare förståelse, dock var fler antal deltagare ej möjligt för denna studies omfattning.
Dependability syftar till att den insamlade datan kan förändras över tid och att forskaren kan ändra sig gällande sina beslut under analysprocessen (25). När man hanterar stor mängd data och samlar in denna över en längre tid finns det en risk att man ändrar sitt tillvägagångssätt. Det kan vara viktigt att man exempelvis ställer samma frågor till alla deltagare, samtidigt som konsten att intervjua och observera även handlar om en utvecklingsprocess där man längs vägen upptäcker bättre sätt att exempelvis ställa frågor eller blir bättre på följdfrågor (25). Författarna ansåg att några sådana förändringar inte skett eftersom intervjuerna gjordes så tätt inpå varandra samt eftersom författarna alternerade gällande vem som intervjuade så fanns inte riktigt möjligheten att utveckla eller förändra sitt tillvägagångssätt särskilt mycket.
Intervjuguiden var organiserad med öppna frågor vilket gav deltagarna möjligheter till att fritt svara på frågor omerfarenheter och tankar kring rehabiliteringen vid den främre
korsbandsskadan. Intervjuguiden ansåg författarna vara enkel att följa vilket bidrog till att samtliga författare kunde agera intervjuare och vara närvarande vid övriga intervjuer. Författarna har diskuterat om samtligas medverkan påverkat resultatet genom eventuella subjektiva tankar och personliga erfarenheter. Konsensus råder till att det är en minimal risk på grund av intervjuguidens följsamma upplägg och den stora medvetenheten i gruppen kring tankar och personliga erfarenheter vilket hölls objektiva för att inte påverka intervjuerna. Dessa faktorer ansåg författarna vara betydande för att en av de tre författarna som själv drabbats av en främre korsbandsskada under sin fotbollskarriär och genomgått en rehabilitering kunnat delta vid intervjuerna.
Att författarnas tidigare nämnda förförståelse skulle kunna inverka på dataanalysen och redovisningen av resultaten är svårt att redogöra om. Trots att författarna försökt hålla sig objektiva så kan fortfarande en omedveten tolkning baserat på förutfattade meningar förekomma, samtidigt som en förförståelse för ämnet även kan leda till en fördjupad analys och därmed anses positivt.
Ett pilottest av intervjun utfördes för att upptäcka eventuella brister i intervjuguiden och för att författarna skulle kunna förbereda sig i rollen som intervjuare (17) vilket anses stärka resultatet. Inga justeringar i intervjuguiden genomfördes efter pilottestet.
Författarna har diskuterat om intervjuguiden skickats ut tidigare till deltagarna hade kunnat påverka resultatet till ett mer utförligt sådant.Författarna upplever att det rådande resultatet har gett nog utförliga svar för att besvara studiens syfte, samt att ärliga svar nu råder, än vad som kunnat bli om deltagarna fått tid att fundera över frågorna och hur svaren bör
presenteras.
Transferability är hur stor möjlighet det finns att applicera sina resultat och fynd på andra grupper eller om möjligt på samhällsnivå (25). Eftersom deltagarna i denna studie varierade baserat på lokalisation i Sverige, ålder, nivå inom fotboll, kön samt år sedan skadan inträffade så kan transferabilityn anses rätt god. Däremot finns begränsningen att deltagarantalet i denna studie är för litet för att kunna ha en transferability på samhällsnivå.
7.2 Resultatdiskussion
Arbetet med innehållsanalysen resulterade i 7 kategorier, 20 sub-kategorier och i temat En lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål. Temat är baserat på den övergripande uppfattningen att samtliga deltagare ansåg att rehabiliteringen efter en främre korsbandsrekonstruktion var lång. Att det i slutändan handlade om att deltagarna behövde utföra grovjobbet själv, ha en ständig drivkraft, men att man ändå behövde stöd i processen av fysioterapeut och personer i sin omgivning.
7.2.1 Att drabbas av en främre korsbandsskada & rehabiliteringsprocessen
Att få beskedet att man som fotbollsspelare drabbats av en främre korsbandsskada var för många av deltagarna ledsamt och frustrerande. Känslan av att hela säsongen var förstörd eller att livet och fritidsaktiviteter förändrades drastiskt kunde framträda. Men att man trots skadan måste blicka framåt. Majoriteten av deltagarna var förberedda på att rehabiliteringsprocessen skulle vara lång när de fick skadebeskedet, genom att ha sett andra gå igenom samma sak, och en deltagare uttryckte att hon kanske inte mäktat med en så lång rehabilitering igen. Vilket även framkom i en annan studie där man känt frustration över den långa
rehabiliteringen (10).
Trots en lång tidsperiod var samtliga deltagare nöjda över sin rehabilitering och lyfte särskilt att ett nära samarbete och täta uppföljningar med fysioterapeuten var fördelaktigt. Önskvärda förändringar var bland annat mer variation bland rehabiliteringsövningarna och ytterligare effektiv tid tillsammans med fysioterapeuten. Man har sett att följsamheten till
rehabiliteringen ökar om patienten anser den vara nöjsam. Patienter som hade sämre
följsamhet till rehabiliteringen kunde utföra den på kliniken men hade svårt att finna nöje i att träna på egen hand (11). Bland patienter som genomgått en främre korsbandsrekonstruktion har det visat sig att övervakad träning ledd av fysioterapeut resulterat i bättre livskvalitet och högre aktivitetsnivå (26) vilket motiverar att mer övervakad träning tillsammans med
fysioterapeut kan vara fördelaktigt. I andra studier har man hittat liknande resultat där deltagarna uppskattat en bra kommunikation med fysioterapeuten och personlig anpassad hjälp och träning. De beskrev också betydelsen av ett samarbete med fysioterapeuten vilket bidrog till drivkraft och motivation genom behandlingsprocessen (27).
7.2.2 Vikten av stöd
Behovet av stöd som lyftes bland deltagarna var både praktiskt och mentalt. Många nämnde känslan av nästintill handikapp efter operation och uttryckte att de inte hade klarat sig utan sina närstående under denna tid. Samt att ha skadat sig i väldigt ung ålder verkade även ha ökat behovet av stöd från föräldrar, såsom när vissa deltagares föräldrar följde med till fysioterapeuten initialt i rehabiliteringen. Flera studier belyser vikten av att ha socialt stöd under hela rehabiliteringen från familj, vänner, laget samt kollegor (10,11).
Ett viktigt mentalt stöd sågs i att deltagarna kunde prata med, och få pushning av, personer som varit med om samma sak, eller att de observerade träningar och matcher för att
fortfarande känna sig som en i laget. I en studie såg man vikten av att lagkamrater
uppmärksammade deltagarens rehabilitering genom dialoger och genom uppmuntran. Även tränaren hade en påverkande roll för att tillgodose en lagkänsla då deltagaren istället kunde hjälpa till med coaching och fylla på vattenflaskor för att medverka så mycket som möjligt (10). Många sportutövare har sina lagkamrater som närmsta vänner, när man då skadar sig och blir borta en längre period är livet inte längre centrerat runt sporten och med
lagkamraterna på samma sätt. Denna förändring kan vara väldigt stressande för individen och kan väcka funderingar gällande om man kommer kunna få tillbaka den positionen man hade i laget innan skadan (20,21,28). Dessa tankegångar fanns hos en av deltagarna i denna
intervjustudie där han uttryckte känslan av att hamna på efterkälken och inte veta om han återigen kommer platsa i laget. Därför är det viktigt att den skadade idrottaren tillåts komma tillbaka till sin sport så snart som möjligt, gärna i kombination med att tränaren av laget ser till att hen kan vara med så mycket som möjligt (28). Detta kunde vi se hos en av deltagarna där hennes tränare anpassade träningarna så att hon kunde vara med. Att få känna denna tillhörighet kan dessutom öka motivationen och därmed följsamheten till rehabiliteringen (28), vilket vi även kunde hos en av våra deltagare. Bara genom att prata med lagkamrater eller få uppdateringar om vad som händer i laget kan den skadade idrottaren känna sig mindre ensam eller nere (28). Känslan av att ens vänner inte förstod vad man gick igenom fanns hos en av deltagarna. Dessa känslor fanns även hos vissa av de korsbandsskadade
handbollsspelare i Things studie, då de upplevde att när kryckorna var borta fanns det mindre förståelse och sympati från omgivningen (8).
Patienter som är självmotiverade behöver mindre yttre stöd och behöver inte förlita sig på fysioterapeuten för att bli motiverad och klara av olika uppgifter (20). Detta speglar även en
av våra deltagare som egentligen inte kände något behov av yttre stöd under sin rehabilitering.
7.2.3 Påfrestningar under rehabiliteringen
Ur de fem intervjuerna framkom en hel del upplevda påfrestningar bland deltagarna. Dessa har delats upp i sub-kategorierna; balansen mellan fysiskt och mentalt, svullnad, stress och fysisk kapacitet. Ett försök att dela upp påfrestningarna i mentala och fysiska ansåg
författarna vara svårt eftersom det ofta var de fysiska påfrestningarna som i grunden gav den omfattande känslan av mentala påfrestningar. Såsom att den nedgångna formen gällande vikt och kondition skapade frustration och att rehabiliteringen kan vara så pass intensiv att det stundtals bara blir för mycket att få ihop med sitt övriga liv och fritid. Trots nämnda påfrestningar som fanns bland de olika deltagarna kunde det ändå urskiljas att mängden upplevda påfrestningar skiljde sig åt från person till person. Det har setts åldersrelaterade skillnader gällande följsamhet till rehabiliteringen där en stark sportslig identitet och vilja att återgå till sporten var de viktigaste faktorerna för följsamheten bland patienter i tonåren (20) . Detta sattes i kontrast till de vuxna patienterna som istället nämnde det sociala stödet och självmotivation som den drivande faktorn i rehabiliteringen. En tanke finns att dessa
åldersrelaterade skillnader är konsekvensen av identitetsbildandet under tonåren. Således att om man utvecklar en identitet starkt kopplat till sport kommer den individen inte acceptera ett misslyckande, utan därmed istället få en ökad följsamhet till rehabilitering eftersom det anses som en absolut nödvändighet för att återgå till sin sport, det vill säga till sin identitet (20). Den av deltagarna som skadade sig vid yngst ålder (12–13 år) upplevde exempelvis ingen stress under rehabiliteringen, vilket skulle kunna motiveras genom att hon inte riktigt hunnit knyta an till sin sportsliga identitet på samma sätt som många av de andra deltagarna som skadat sig i vuxen ålder. Dessa deltagare gav även ett tydligt sken av självmotivation och drivkraft att återgå till fotbollen, vilket ses resultera i den ökade känslan av stress,
påfrestningar och därmed ett ökat behov av socialt stöd. Man har även sett att
korsbandsskadade tonåringar har mer humörsvängningar preoperativt samt oftare hade inslag av ångest, katastroftankar samt sämre smärthantering vilket kan påverka rehabiliteringen negativt (20). Inslag av detta kunde även ses hos deltagaren som befann sig mitt i tonåren när hon skadade sig, i form av att påfrestningarna kunde bli så stora att hon blev illamående samt att hon hade svårt att ta till sig skadebeskedet.
