Kvinnlig könsstympning i Sverige
En kvalitativ innehållsanalys utifrån ett myndighetsperspektiv
och med ett beaktande av nyhetsrapportering i svensk dags-
och kvällspress 2008–2018
KURS:Examensarbete i Globala studier, 61–90 hp
PROGRAM: Internationellt arbete med inriktning Globala studier
FÖRFATTARE: Anna Djurberg, Thérèse Kodjo
EXAMINATOR: Åsa Nilsson Dahlström
JÖNKÖPING UNIVERSITY Examensarbete 15 hp Högskolan för Lärande och Globala Studier Kommunikation (HLK) Internationellt arbete
SAMMANFATTNING
Anna Djurberg & Thérèse L. Kodjo
Kvinnlig könsstympning i Sverige
En kvalitativ innehållsanalys utifrån ett myndighetsperspektiv och med ett beaktande av nyhetsrapportering i svensk dags- och kvällspress 2008–2018
Antal sidor: 41
Denna uppsats undersöker kvinnlig könsstympning och hur fenomenet hanteras av svenska myndigheter och intresseorganisationer med ett beaktande av svensk nyhetsrapportering. Särskilt undersöks vad vi i Sverige vet om förekomsten av kvinnlig könsstympning, hur frågan hanteras av svenska myndigheter och intresseorganisationer samt hur svensk tidningsmedia belyser kvinnlig könsstympning. Metoden som har använts för att besvara uppsatsens frågeställningar är en kvalitativ innehållsanalys och det empiriska materialet består av publikationer från myndigheter däribland rapporter från forskare och Socialstyrelsen, Länsstyrelsen Östergötland och Regeringskansliet. Vi har även gjort en kompletterande undersökning av 51 artiklar från svenska tidningsmedia. Dessa undersökningar speglar tillsammans hur det svenska samhället officiellt ser på kvinnlig könsstympning och hur den bör hanteras. Resultaten har analyserats utifrån den genusvetenskapliga radikalfeministiska patriarkatsteorin i syfte att hitta samband mellan myndigheters arbete med att förebygga könsstympning och vår valda teori. Resultatet visar bland annat att svenska myndigheter och intresseorganisationer i och för sig arbetar med att förebygga, upptäcka och bekämpa kvinnlig könsstympning men att det krävs ytterligare insatser i form av kunskap hos tjänstemän och andra som jobbar med frågan för att förhindra sedvänjan i Sverige. Den radikalfeministiska patriarkatsteorin har en stor betydelse i arbetet för att förebygga, upptäcka och bekämpa kvinnlig könsstympning.
Sökord: genus, heder, kvinnlig omskärelse, kvinnlig könsstympning, patriarkat, radikalfeministisk patriarkatsteori
Postadress Gatuadress Telefon
Högskolan för lärande Gjuterigatan 5 036 – 10 10 00 och kommunikation (HLK)
551 11 Jönköping Final thesis 15 credits JÖNKÖPING UNIVERSITY Global studies
School of Education and communication International Work Spring – 2020
ABSTRACT
Anna Djurberg & Thérèse L. Kodjo
Female genital mutilation in Sweden
A qualitative content analysis from an authority perspective; taking into account news reporting in Swedish day and evening press 2008-2018
Number of pages: 41
This thesis examines female genital mutilation and how the phenomenon is managed by Swedish authorities and non-governmental organizations with consideration of Swedish news reporting. Particularly, this thesis examines what we in Sweden know about the existence of female genital mutilation, how the issue is handled by Swedish authorities and non-governmental organizations, and how Swedish news reporting illustrates female genital mutilation. The method used to answer the questions raised in the thesis is a qualitative content analysis and the empirical material consists of publications from researchers and authorities including inter alia the National Board of Health and Welfare, the County Administrative Board Östergötland and the Swedish Government. We have also performed a supplementary survey of 51 articles from Swedish press. These sources reflect altogether how the Swedish society officially views female genital mutilation and how it should be managed. The results have been analysed on the basis of the gender-science radical feminist patriarchy theory in order to find the connections between the authorities' work towards preventing female genital mutilation in relation to our chosen theory. The results show, among other things, that Swedish authorities and non-governmental organisations are taking measures to prevent, detect and combat female genital mutilation, but that further efforts are required in order to increase the knowledge of officials and other people working to prevent the practice in Sweden. radical feminist patriarchy theory plays a major role in preventing, detecting and combating female genital mutilation.
Keywords: gender, honor, female genital circumcision, female genital mutilation, radical feminist patriarchy theory
Mailing address Address Telephone
School of Education Gjuterigatan 5 036 – 10 10 00 and Communication
Box 1026
Förord
Vi vill börja med att utbringa ett stort tack till alla personer som bidrog till möjliggörandet av denna kandidatuppsats. Ett tack riktar vi till vår handledare Magnus Nilsson som gav oss tips och inspiration till vårt val av ämne. Vi vill även tacka våra familjer och vänner som har visat ett utomordentligt stöd och tålamod under tiden vi skrev. Utan er hade vi inte nått det resultat som redovisas.
Tack!
Anna Djurberg och Thérèse Kodjo Jönköping, juni, 2020.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Disposition ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Vad är kvinnlig könsstympning respektive manlig omskärelse? ... 3
2.2 Ytterligare om kvinnlig könsstympning – varför, hur och var? ... 3
2.3 FN:s Globala mål ... 5
2.4 Situationen i västvärlden ... 5
2.5 Särskilt om situationen i Sverige ... 5
3. Tidigare forskning ... 7
3.1 Inledning ... 7
3.2 Förebyggande verksamhet till undvikande av kvinnlig könsstympning i Sverige ... 7
3.3 Hur upptäcker myndigheter kvinnlig könsstympning i Sverige? ... 9
3.4 Hur bekämpas kvinnlig könsstympning i Sverige? ... 10
4. Teoretisk förankring ... 11
4.1 Introduktion ... 11
4.2 Radikalfeministisk patriarkatsteori ... 12
4.3 Kritik mot radikalfeminismens patriarkatsteori ... 13
4.4 Patriarkat ... 13
4.5 Heder ... 14
5. Metod och material ... 16
5.1 Urval ... 16
5.2 Avgränsning ... 17
5.3 Kvalitativ innehållsanalys ... 17
5.4 Beskrivning av genomförande ... 18
5.6 Etiska hänsynstaganden ... 20
5.7 Svårigheter och källkritiska överväganden ... 20
5.8 Tillförlitlighet av studien ... 21
6. Resultat och analys ... 22
6.1 Bakgrunden till kvinnlig könsstympning i Sverige ... 22
6.2 Förekomsten av kvinnlig könsstympning i Sverige ... 23
6.3 Möjligheter och hinder i arbetet mot kvinnlig könsstympning ... 25
6.3.1 Förebygga ... 25
6.3.2 Upptäcka ... 28
6.3.3 Bekämpa ... 30
7. Diskussion och slutsats ... 33
8. Vidare forskning ... 35
9. Referenslista ... 36
Förkortningslista
Under denna rubrik följer en lista på förkortningar vi använder oss av i uppsatsen. UNFPA
Förenta nationernas befolkningsfond WHO
Världshälsoorganisationen Unicef
United Nations children's fund NCK
Nationellt centrum för kvinnofrid
FN
Förenta Nationerna USD
1
1.
Inledning
Mer än 200 miljoner nu levande kvinnor i världen har utsatts för könsstympade åtgärder (Unicef, 2020). Könsstympning är ett fenomen som i de flesta fall innebär att det kvinnliga könsorganet stympas genom att delar av blygdläppar eller klitoris skärs bort. Vid den grövsta formen av stympning (Infibulation) avlägsnas också hela klitoris och de inre blygdläpparna varefter underlivet sys ihop med endast en mindre öppning för urin och mensblod. Könsstympning innebär ofta såväl stora fysiska som psykiska lidanden (Unicef, 2020). Sverige var bland de första länderna i världen att, genom lag (1982:316), införa ett förbud mot kvinnlig könsstympning utförd i såväl Sverige som utanför Sveriges gränser (Regeringens proposition, 1998/99: 70). Lagen kom till mot bakgrund av 1970-talets ökning av icke västerländska migranter från främst den afrikanska kontinenten. Redan då fanns en stark enighet i Sverige att kvinnlig könsstympning skulle räknas som ett straffbart brott. Med den nya lagen och senare med den nya benämningen av företeelsen, könsstympning istället för omskärelse, var lagstiftaren av uppfattningen att denna sedvänja skulle kunna angripas med rätt insatser. De flesta västerländska länder och även vissa afrikanska länder har tagit efter Sveriges exempel och infört lagstiftning mot kvinnlig könsstympning (Regeringens proposition, 1981/82: 172). Även FN (NCK, 2011) och Europakonventionen har regler och deklarationer mot detta fenomen (Lifos, 2016).
I länder där företeelsen är vanligt förekommande, trots stor skillnad mellan folkgrupper och klaner inom landet, motiveras den med olika initiationsriter för att uppnå en status, för att kontrollera kvinnans sexualdrift eller för att försvara och bevisa kvinnans ärbarhet (NCK, 2011).
Trots lagstiftning och informationskampanjer i många länder där kvinnlig könsstympning förekommer är inställningen till ingreppet djupt kulturellt förankrat och kvinnor fortsätter stympas. Det finns dessutom en risk, menar svenska och utländska myndigheter samt organisationer, att flickor som antingen är födda i Sverige eller nyligen anlänt utsätts eller kommer utsättas för könsstympning. I en studie som Socialstyrelsen (2015) genomförde på kvinnor bosatta i Sverige men med ursprung i Afrika framkom att 38 000 kvinnor kan vara könsstympade och så många som 19 000 kvinnor riskerade att bli könsstympade (Socialstyrelsen 2015). Eftersom Socialstyrelsens studie endast är baserad på kvinnor från länder med en femtioprocentig prevalens av könsstympning är siffrorna förmodligen högre. Mot denna bakgrund finner vi det intressant att undersöka vad vi Sverige vet om fenomenet, vilka problem och lösningar som finns och hur dessa hanteras av svenska myndigheter och intresseorganisationer. Undersökningen görs dels utifrån rapporter och ställningstaganden hos myndigheter, dels utifrån akademisk forskning. För att också försöka spegla tidningsmedias rapportering av fenomenet har vi gått igenom 51 nyhetsartiklar från fyra av Sveriges största tidningar, tre dagstidningar och en kvällstidning, publicerade mellan 2008 och 2018 för att undersöka hur kvinnlig könsstympning rapporteras. Publikationer och information från Sveriges myndigheter ställs på så sätt mot tidningsmedias rapportering av kvinnlig könsstympning.
2
1.1 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att undersöka kvinnlig könsstympning och hur fenomenet hanteras av myndigheter och intresseorganisationer i Sverige. Syftet är vidare att undersöka hur tidningsmedia rapporterar och belyser kvinnlig könsstympning i Sverige. Undersökningen avser besvara följande frågor.
1. Vad vet vi om förekomsten av kvinnlig könsstympning i Sverige?
2. Hur hanteras frågan om kvinnlig könsstympning av svenska myndigheter och intresseorganisationer?
3. Hur belyser svenska tidningsmedia kvinnlig könsstympning?
1.2 Disposition
Uppsatsen består utöver det första inledande kapitlet av ytterligare åtta kapitel. Kapitel två i uppsatsen, bakgrund, har som avsikt att redogöra för och ge läsaren en beskrivning av kvinnlig könsstympning som fenomen. Uppsatsens tredje kapitel består av en genomgång av tidigare forskning och rapporter från myndigheter som ger läsaren en förståelse för den forskning om kvinnlig könsstympning som tidigare har bedrivits. Här diskuteras bland annat hur könsstympning förebyggs, upptäcks och bekämpas. I kapitel fyra följer en teoretisk beskrivning av teorier som kopplas till ämnet. Vi har valt att använda oss av en genusvetenskaplig teori som torde kunna kopplas till kvinnlig könsstympning. Kapitel tre och fyra kommer därmed ligga till grund för uppsatsens resultat, diskussion och slutsats. Uppsatsens femte kapitel består av metod och material som beskriver urval, avgränsning och en beskrivning av den valda metoden. I detta kapitel beskrivs även genomförandet av metoden samt en beskrivning på metodens begränsningar (och svårigheter), etiska överväganden, källkritiska överväganden samt reliabilitet och validitet. I uppsatsens sjätte kapitel följer resultat och analys av vår undersökning. Resultatet och analysen innehåller olika underrubriker av olika teman som följer uppsatsens frågeställningar och förankrar även forskning och teori. Uppsatsens sjunde kapitel består av slutsats och diskussion som återkopplar till uppsatsens frågeställningar. Även detta kapitel förankrar forskning och teorier och besvarar uppsatsens frågeställningar. I kapitel åtta följer förslag på framtida relevant och intressant forskning inom området kvinnlig könsstympning. Det nionde och sista kapitlet består av en referenslista över uppsatsens källor.
3
2.
Bakgrund
I detta kapitel ges en beskrivning av uppsatsens bakgrund. Kapitlet är indelat i följande underavsnitt; 2.1 Vad är kvinnlig könsstympning respektive manlig omskärelse?, 2.2 Ytterligare om kvinnlig könsstympning – varför, hur och var?, 2.3 FN:s Globala mål, 2.4 Situationen i västvärlden och slutligen 2.5 Särskilt om situationen i Sverige.
2.1 Vad är kvinnlig könsstympning respektive manlig omskärelse?
Av lag (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor framgår dels vad som är könsstympning, dels att brott mot lagen i grova fall kan ge upp till 10 års fängelse. Vidare framgår att försök till, medhjälp till och underlåtenhet att avslöja könsstympning kan ge höga straff. Enligt lagen är ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem könsstympning. En sådan handling får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.
Av lag (2001:499) om omskärelse av pojkar framgår dels vad som är omskärelse, dels att sådan omskärelse, till skillnad mot vad som sägs i lagen mot könsstympning av kvinnor, är tillåten om den utförs av legitimerad läkare. Enligt lagen innebär omskärelse ett kirurgiskt ingrepp i syfte att helt eller delvis avlägsna förhud runt penis, som inte anses utgöra hälso- och sjukvård. Omskärelse görs av kulturella, religiösa eller medicinska orsaker och ger inga eller ytterst få fysiska, psykiska eller andra problem (Regeringens proposition, 1981/82: 172).
Kvinnlig stympning respektive manlig omskärelse är, även om i båda fallen delar av könsorganet tas bort, enligt lagstiftaren två helt olika saker. Det är i och för sig inte helt givet att det ena bör tillåtas och det andra förbjudas men vi har av utrymmesskäl valt att inte problematisera detta förhållande ytterligare i denna uppsats (NCK, 2011). Det ska dock nämnas att i nästan alla samhällen där kvinnor stympas så omskärs också männen (Johnsdotter & Essén, 2015). Nedan används den svenska legaldefinitionen av kvinnlig könsstympning och för att beskriva detta orden ”kvinnlig könsstympning”. I senare forskning har det emellertid visat sig att en mer korrekt benämning skulle kunna vara kvinnlig omskärelse eftersom detta mer motsvarar ord använda där sedvänjan praktiseras (Johnsdotter, 2019).
2.2 Ytterligare om kvinnlig könsstympning – varför, hur och var?
Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i över 2 000 år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas. Människor som är angelägna om att bevara traditionen betraktar den ofta som en religiös föreskrift. Det finns dock inget skriftligt stöd i någon religion för könsstympning. Varken Koranen eller bibeln nämner något om detta och i de flesta kristna och muslimska länder praktiseras inte kvinnlig omskärelse (Johnsdotter & Essén, 2015). Vanja Berggren nämner i artikeln Kvinnlig könsstympning som kulturspegel? (2006) att ”klitoris i många kulturer anses vara ett manligt organ och mannens förhud ett kvinnligt organ. Genom att avlägsna dessa undgår kvinnor respektive män att bli tvåkönade” (Berggren, 2006). Könsstympning anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden och en nödvändighet inför äktenskap, då ingreppet tros bevara en flickas oskuld. I många familjer är flickans enda framtid ett giftermål och eftersom institutet ”brudpeng” existerar i många samhällen kan det också handla
4 om pengar. En stympad kvinna berättigar till en högre brudpeng. Dessutom tjänar de som utför stympningen, vanligtvis kvinnor, pengar på sitt arbete. Det är ett väl ansett yrke och de får en bra inkomst (Granroth, A., Dahlström, L., 2017). Av Migrationsverkets rätts- och landinformation (2019) rapport framgår att en könsstympning kostar mellan 10–50 USD per flicka (Lifos, 2019) Detta är stora summor pengar i dessa områden. BNP per invånare är 315 USD (Globalis, 2020). Anledningen till kvinnlig könsstympning är därför förmodligen att det dels är rotat i den traditionella synen på kvinnors status och roll, dels rent monetära skäl (Lifos, 2019). Slutligen, har det framförts i forskningen att könsstympning är ett sätt att dels kontrollera kvinnors sexualitet, eftersom den sexuella njutningen minskar och kvinnan därför antas kunna vara oskuld vid giftermålet och därefter också trogen sin man, dels öka mannens sexuella tillfredsställelse (Berggren, 2006).
Kvinnlig könsstympning kan vara ett allvarligt hälsoproblem för flickor och kvinnor på grund av de medicinska riskerna med ingreppet. På många håll utförs ingreppet av outbildade barnmorskor, äldre kvinnor i byn eller barberare. Ofta används smutsiga verktyg som knivar, glasskärvor eller rakblad. Ingreppet genomförs vanligtvis utan bedövning. Könsstympning kan vidare medföra långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Svår smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet, liksom kraftiga blödningar, infertilitet och till och med död. Kvinnans sexualliv blir ofta mycket smärtsamt och svårt. Infibulation orsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket också kan förorsaka infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet. Könsstympning medför ofta svåra förlossningar, med dödlig risk för både modern och barnet. Vid förlossning öppnas såret för att efter förlossningen sys ihop igen. Också detta innebär stora risker för infektioner (Unicef, 2020). Trots de stora farorna för hälsan ses könsstympning som ett sätt att göra könsorganen “rena och vackra” och att flickan omvandlas till “en riktig kvinna". Det ska dock sägas att även om kvinnlig omskärelse i många fall leder till fysisk och psykisk ohälsa är det långt ifrån alla som drabbas och det är också därför som många internationella kampanjer som har till syfte att förhindra kvinnlig könsstympning huvudsakligen hänvisar till mänskliga rättigheter och rätten till kroppslig integritet istället för av medicinska skäl (Johnsdotter & Essén, 2015).
Enligt UNFPA förekommer denna sedvänja i många delar av världen, bland annat i Somalia, Guinea, Djibouti, Mali, Mellanöstern och Asien samt i Jemen, i delar av Irak och Iran (i Kurdistan) och i Indonesien och Filippinerna (UNFPA, 2020). Av bilden nedan framgår vilka länder det rör sig om i Afrika och Asien (Kronobergs Länsstyrelse, 2019). I tillägg ska också nämnas att det finns uppgifter om könsstympning bland viss ursprungsbefolkning i vissa sydamerikanska stater såsom Peru och Columbia (Dalén, A. 2010).
5
2.3 FN:s Globala mål
Arbetet mot kvinnlig könsstympning är som redan framgår av kapitel ett ovan en världsomfattande utmaning som dessutom ingår i FN:s globala mål i Agenda 2030. Mål fem i Agenda 2030 som syftar till att uppnå jämställdhet och alla flickor och kvinnors egenmakt lyfter upp fenomenet kvinnlig könsstympning i artikel 5.3 med det huvudsakliga ändamålet att avskaffa skadliga sedvänjor däribland tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning ("Mål 5: Jämställdhet - Globala målen", 2020). Hur fenomenet ska angripas har diskuterats mellan många olika aktörer. Oavsett denna diskussion finns en internationell konsensus kring FN:s regler om mänskliga rättigheter och barnkonventionen som lett till att länder, såsom Burkina Faso, Egypten och Etiopien med fl., har infört lagar mot kvinnlig könsstympning ("Mål 5: Jämställdhet - Globala målen", 2020). År 1991 ändrade FN sin benämning från “kvinnlig omskärelse” till “kvinnlig könsstympning” (NCK, 2011). Det är samma benämning som används i den svenska lagen och som nämnts ovan även genomgående i denna uppsats.
2.4 Situationen i västvärlden
Med den ökande migrationen och flyktingströmmarna har sedvänjan spridit sig till västerländska kulturer bland invandrare från dessa områden, vilket i sin tur har gjort frågan angelägen utifrån inte bara ett medicinskt perspektiv utan också utifrån ett integrations-, genus och mänskliga rättigheterperspektiv (Berggren, 2006). Väl i västvärlden så har det kommit att bli en växande trend bland migranter att könsstympa flickor inom sjukvården, trots att de flesta läkarorganisationerna fördömer det. Det förklaras ofta med att kvinnan då slipper dålig och amatörmässig behandling. Idag har en av fyra kvinnor som genomgått ingreppet blivit stympade av sjukvårdspersonal. Siffran är dubbel så hög bland unga (34 %) än bland äldre kvinnor (16 %). Att ingreppet genomförs av sjukvårdspersonal innebär inte att det är säkrare, det medför alltid stora risker och är en kränkning av flickor och kvinnors rättigheter (Unicef, 2020).
2.5 Särskilt om situationen i Sverige
I Socialstyrelsens rapport (2015) framgår att det kan finnas så många som 19 000 flickor i Sverige som skulle kunna ligga i farozonen för könsstympning. Hur stor risken de facto är kan man dock inte uttala sig om. I artikeln Perceptions and experiences of female genital mutilation after immigration to Sweden av Isman, Ekéus och Berggren (2013) redovisas en studie där man intervjuat kvinnor om deras uppfattning och erfarenheter av könsstympning efter migration till Sverige. Kvinnorna i studien uppgav att det fanns en absolut risk, även om de själva inte ville det, att deras döttrar och andra flickor de kände till skulle bli stympade på grund av hård påtryckning från släkt. I samma studie redovisas att så många som 19% av döttrar till skandinavienmigranter, från områden med könsstympning som norm, könsstympats efter ankomst (Isman, Ekéus & Berggren, 2013).
I Sverige har frågan om att förebygga, upptäcka och bekämpa kvinnlig könsstympning funnits på agendan under en längre period med olika infallsvinklar och aspekter såsom integration, folkhälsa, hedersförtryck, mäns våld mot kvinnor och även etnocentrism. Även frågan hur företeelsen borde benämnas har varit uppe till diskussion (NCK, 2011). I rapporten från Socialstyrelsen (2015) framkom att ca 38 000 flickor och kvinnor i Sverige bedöms vara könsstympade och av dessa kan 7000 vara under 18 år. Denna siffra kan i och för sig innehålla
6 ett stort mörkertal då statistiken inte inräknar länder där förekomsten av kvinnlig könsstympning är lägre är 50 %. Vidare är det fem år sedan undersökningen gjordes och sedan dess har migrationen varit betydande vilket kan ha lett till att antalet könsstympade kvinnor eller kvinnor som befinner sig i riskzonen är högre (Socialstyrelsen, 2015).
I de följande avsnitten undersöker vi närmare hur Sveriges myndigheter arbetar med att förebygga, upptäcka och bekämpa kvinnlig könsstympning. Integrerat med denna beskrivning låter vi akademiker som specialiserat sig på ämnet komma fram med sina åsikter.
7
3.
Tidigare forskning
I detta kapitel ges en beskrivning av uppsatsens tidigare forskning. Kapitlet är indelat i följande underavsnitt; 3.1 Inledning, 3.2 Förebyggande verksamhet till undvikande av kvinnlig könsstympning i Sverige, 3.3 Hur upptäcker myndigheter kvinnlig könsstympning och slutligen 3.4 Hur bekämpas kvinnlig könsstympning i Sverige.
3.1 Inledning
Utöver polis, åklagare och domstolar som har ansvar att utreda, åtala och döma förövare som bryter mot det svenska könsstympningsförbudet så har Länsstyrelsen Östergötland bland annat ett särskilt regeringsuppdrag ”att undersöka hur verksamheter och myndigheter i Sverige arbetar eller har arbetat för att förebygga och förhindra könsstympning av flickor och kvinnor, och vilket stöd de som redan blivit utsatta får” (Länsstyrelsen Östergötland, 2015). Länsstyrelsen Östergötland samarbetar också med en rad statliga myndigheter såsom Socialstyrelsen, Migrationsverket och Skolverket. Därutöver samarbetar man med samarbetsorganisationer såsom Sveriges Kommuner och Regioner samt de lokala länsstyrelserna.
3.2 Förebyggande verksamhet till undvikande av kvinnlig könsstympning i
Sverige
För att kunna förebygga att något inträffar så måste den organisation som är satt att arbeta med ett problem förstå varför problemet uppstår. Som vi konstaterat ovan är några av anledningarna till kvinnlig könsstympning att sedvänjan är rotad i den traditionella synen på kvinnors status och roll och rent monetära skäl. Om den organisation som är satt att arbeta med förebyggande åtgärder dessutom känner till vilka fysiska och psykiska besvär som könsstympning innebär så har man en god grund att möta mödrar till unga flickor och andra som nyligen migrerat till Sverige. Åtgärder som vidtas skulle då, genom utbildning och information, kunna inrikta sig på att förändra synen på könsstympning hos migrerande utförare, mödrar och män. Sådan utbildning skulle då också kunna inrikta sig på vilket annorlunda liv en kvinna har i Sverige, synen på kvinnor i allmänhet i Sverige och att livet som ostympad är mycket bättre. Här är det dock viktigt menar Johnsdotter & Essén (2015) att den som ger utbildningen har kunskap om vad könsstympning faktiskt innebär och hur den påverkar en kvinna. I artikeln refereras till en studie utförd på svenska barnmorskor som visade att dessa välutbildade barnmorskor faktiskt inte förstod att för de flesta könsstympade kvinnorna finns det möjlighet till att exempelvis njuta av sex. I diskussioner med könsstympade kvinnor kan en sådan begränsad kunskap omedvetet leda till att patienten får dåligt självförtroende (Johnsdotter & Essén, 2015).
Som tidigare nämnts är det Länsstyrelsen Östergötland som har ett särskilt uppdrag att förebygga att kvinnlig könsstympning sker i Sverige eller vid semesterresor till hemlandet. Länsstyrelsen Östergötland har också ett uppdrag att ”att undersöka hur verksamheter och myndigheter i Sverige arbetar eller har arbetat för att förebygga och förhindra könsstympning av flickor och kvinnor, och vilket stöd de som redan blivit utsatta får” (Länsstyrelsen Östergötland, 2015). Som nämndes inledningsvis till detta avsnitt är det viktigt att de personer som jobbar med könsstympning har gedigen och robust kunskap om fenomenet. Av slutrapport 2015:15 från Länsstyrelsen Östergötland framgår att myndigheten då hade genomfört ca 100
8 utbildningsinsatser för att öka kunskapsnivån hos relevant personal (Länsstyrelsen Östergötland, 2015). Därtill har Länsstyrelsen Östergötland tagit fram en vägledning Våga se (2015) som riktar sig till personal inom skolan, socialtjänst, Polis, hälso-och sjukvård samt idéburen sektor (Länsstyrelsen Östergötland, 2015). Vidare har man tagit fram informationsmaterial, gjort tre stycken informationsfilmer om könsstympning samt tagit fram rutiner, förslag till handlingsplaner, metodstöd och förslag till hur arbete ska bedrivas samt mot vem m.m., allt för att underlätta för de myndigheter som jobbar ute på fältet att få en bra grund att stå på när man sedan börjar sina utbildningsinsatser mot föräldrar, flickor och utförare av könsstympningstjänster (Länsstyrelsen Östergötland, 2015).
Av regeringens Handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor (2018) framgår att syftet med handlingsplanen är att förebygga och motverka könsstympning av flickor och kvinnor. Av planen framgår vidare att:
För att förändra attityder och beteenden avseende könsstympning av flickor och kvinnor behöver insatser riktas till såväl kvinnor och flickor som till män och pojkar. Vidare behöver förebyggande insatser riktas såväl till personer som nyligen anlänt till Sverige som till personer som är födda här men lever i en kontext där könsstympning av flickor och kvinnor praktiseras. För att insatser ska upplevas som relevanta behöver de utformas med kännedom om och i dialog med den målgrupp som de riktas till. (Regeringens handlingsplan, 2018).
Handlingsplanen pekar särskilt ut socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt skolan som bra platser att träffa vuxna och barn för samtal och information om könsstympning (Regeringens handlingsplan, 2018).
I artikeln Cultural change after migration: Circumcision of girls in Western migrant communities granskar författarna Sara Johnsdotter och Birgitta Essén (2015) förändring av synen på könsstympning och den generella viljan att förhindra att kvinnlig könsstympning sker i Sverige eller vid migrantens semesterresor till hemlandet. Författarna konstaterar i denna artikel att många migranter ändrar uppfattning om nödvändigheten av sedvänjan när man nu befinner sig i ett annat land. Migration ger i sig helt enkelt upphov till förändrade attityder och när dessa ändras och det kulturella trycket minskar väljer de flesta kvinnor att inte låta sig stympas. Som ett exempel på detta nämner författarna muslimska migranter som i sin hemregion utövat kvinnlig könsstympning och mött muslimer från andra delar av världen där sedvänjan inte utövas och därigenom blivit övertygade att deras tolkning av koranen inte varit korrekt med resultat att de då lämnat sedvänjan med hänvisning till religionen. Mödrar verkar också ändra sin åsikt om att deras döttrar ska stympas så snart det blir klarlagt att döttrarna kommer att klara sig bättre utan att behöva stympa sig. Det vill säga de kan få en man eller kommer att klara sig ekonomiskt utan stympning. Författarna menar att när antalet personer som är emot stympning uppnår en kritisk massa kommer alla andra att följa efter. Här görs en jämförelse med den 1000-åriga traditionen i Kina att bandagera flickors fötter som hade liknande syften som sedvänjan kvinnlig könsstympning. Den kinesiska sedvänja övergavs när den dels blivit förbjuden, dels när man insåg att den försämrade förutsättningar för ett bra liv (Johnsdotter & Essén, 2015).
9
Sammanfattningsvis menar författarna att de svenska myndigheterna utfärdat goda rekommendationer för hur man kan förebygga och förhindra könsstympning. Författarna menar emellertid att det, å ena sidan finns en utmaning i hur man ska integrera och förebygga kulturellt känsliga insatser och å andra sidan att samtidigt undersöka misstänkta fall av olaglig könsstympning. Författarna rekommenderar att befintliga rutiner för att identifiera problemområden används med försiktighet. Det har nämligen visat sig att vissa vedertagna metoder, särskilt i en afrikansk kontext, misslyckats med att skapa förändringar i synen på könsstympning och att detta kan bero på bristen av tvärvetenskapligt samarbete inom olika sektorer i det svenska samhället. Författarna konstaterar att för att migranterna ska överge traditionen könsstympning måste de personer som jobbar med denna typ av frågor inkludera män och kvinnor som ursprungligen kommer från länder där könsstympning utövas. Det är också viktigt att inkludera alla typer av experter inom området för att effektivisera arbetet (Johnsdotter & Essén, 2015).
Länsstyrelsen i Kronobergs län har i februari 2019 tillsammans med Region Kronoberg och länets åtta kommuner tagit fram handboken: Förebyggande och praktiskt arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor i Kronobergs län. Handboken är enkel att följa och ger handfasta råd hur man ska hantera bemötande och språkbruk, användande av tolk m.m. handledningen ger också enkla checklistor till förskola och skola samt till sjukvården och socialtjänsten (Länsstyrelsen i Kronobergs län, 2019).
3.3 Hur upptäcker myndigheter kvinnlig könsstympning i Sverige?
Av den ovan nämnda slutrapporten från Länsstyrelsen Östergötland (2015) framgår att man inrättat en stödtelefon som rör könsstympning. Ett antal samtal mottas årligen och är ett sätt för myndigheten att upptäcka könsstympning eller risk för könsstympning. Länsstyrelsen Östergötland har kunnat se en koppling mellan riktade utbildningsinsatser och telefonsamtal till den nationella stödtelefonen. Detta är naturligtvis ett bra sätt att upptäcka problematik men den största andel av upptäckter menar myndigheten uppkommer om socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt skolan har rutiner, handlingsplaner och riktlinjer på plats och införlivar frågor om könsstympning vid exempelvis hälsoundersökningar (särskilt vid besök hos BVC och MVC) (Länsstyrelsen Östergötland, 2015).
I artikeln Meaning well while doing harm: compulsory genital examinations in Swedish African girls undersöker författaren Sara Johnsdotter könsundersökningar på svensk-afrikaner, främst somaliska, flickor. Johnsdotter (2019) skriver i artikeln att förskolelärare verkar sakna anatomikunskaper även om de byter blöjor på barnen varje dag. Här borde det finnas en checklista eller liknande (Johnsdotter, 2019).
Mot denna bakgrund är det intressant att notera att handboken som Länsstyrelsen i Kronobergs län tagit fram som första punkt i sin checklista till förskola och skola har följande uppmaning: ”Var uppmärksam på synliga tecken på könsstympning vid blöjbyten.” (Länsstyrelsen Kronoberg).
10 Av all forskning på området kan konstateras att man efterfrågar mer utbildning till tjänstemän som hanterar frågor om könsstympning och att utbildning är det bästa sättet att upptäcka flickor som är i farozonen för könsstympning.
3.4 Hur bekämpas kvinnlig könsstympning i Sverige?
När det gäller de rättsvårdande myndigheternas bekämpande insatser är dessa inte enkla. Brotten är komplexa, svårutredda och relativt få samt att kunskapen och förmågan att utreda brotten ser olika ut runt landet. Polisen menar att könsstympning är svårt att bedöma utan specialistkompetens från hälso- och sjukvårdens sida. Av regeringens handlingsplan mot könsstympning framgår att sedan könsstympning av kvinnor förbjöds 1982 har det anmälts 62 brott men endast tre personer har fällts. Två stycken 2006 och en 2018. Av handlingsplanen framgår att det behövs mer stöd till förundersökningsledare och bättre samordning inom landet. Detta verkar vara på gång och det finns nu ett metodstöd för åklagare som utreder könsstympning (Regeringens handlingsplan, 2018).
Författarna Sara Johnsdotter och Birgitta Essén (2015) konstaterar att endast ett 50-tal fall i hela världen har prövats i domstol och menar att detta dels beror på att det är svårt att upptäcka denna typ av brott, dels beror på att migranterna efter migration ändrar uppfattning om nödvändigheten i sedvänjan när man nu befinner sig i ett annat land. När man sedan undersöker och utreder ett fall av olaglig kvinnlig könsstympning är det viktigt att ingripa med försiktighet, ha förståelse för etik och de skador som kan orsaka de inblandade personerna (Johnsdotter & Essén, 2015).
I artikeln Meaning well while doing harm: compulsory genital examinations in Swedish African girls undersöker författaren Sara Johnsdotter könsundersökningar på svensk-afrikaner, främst somaliska, flickor. Johnsdotter (2019) skriver i artikeln att kvinnlig könsstympning bedrivs olagligt och i hemlighet bland vissa invandrargrupper i Europa men att om det förekommer storskalig illegal könsstympning i Europa saknar bevis. Resultatet visar också att ingripanden från den svenska staten måste, i utgångspunkt, genomföras för att skydda flickorna. I vissa fall kan dock statliga ingripanden vara traumatiska för flickorna då de påverkar deras självkänsla och deras syn på sin kropp. Det kan även leda till att förtroendet förändras till samhället i stort då föräldrarna blir utsatta för polisförhör och barnskyddsinsatser från statliga myndigheter. Johnsdotter (2019) menar vidare att de europeiska staterna måste hitta bättre lösningar för att skydda flickorna mot felaktiga ingripanden. Staten måste lära sig att ingripa med försiktighet, ha förståelse för etik och de skador som de kan orsaka de inblandade personerna. Avslutningsvis behövs fler lagar och etisk förståelse för hur flickors och kvinnors lagliga rättigheter ska skyddas utan att skada deras självkänsla och förtroende till staten (Johnsdotter, 2019).
11
4.
Teoretisk förankring
I detta kapitel ges en beskrivning av uppsatsens teoriförankring. Kapitlet är indelat i följande underavsnitt; 4.1 Introduktion, 4.2 Radikalfeministisk patriarkatsteori, 4.3 Kritik mot radikalfeminismens patriarkatsteori, 4.4 Patriarkat och slutligen 4.5 Heder.
4.1 Introduktion
Denna uppsats har en genusteoretisk utgångspunkt och baseras på feministisk teori med fokus på radikalfeminismens patriarkatsteori. Teorin är vald eftersom den utgår från förtryck som sker inom den privata sfären (familjen, släkten, klanen). Könsstympning är ett förtryck inom den privata sfären, som många gånger sker med familjens heder som förklaring (Länsstyrelsen Östergötland, 2015). Radikalfeminismens patriarkatsteori grundar sig på ifrågasättandet av förtryck mot kvinnor och tar upp perspektiv om synen på kvinnors kroppar och sexualitet. Teorin grundar sig huvudsakligen i att kvinnoförtryck är en form av förtryck som finns utbrett i vårt samhälle och kopplas till en könsmaktsordning där män är på toppen av hierarkin. Eftersom könsstympning många gånger sker med familjens heder som förklaring så kommer vi också att reflektera över ”heder”, även om heder ofta brukar hanteras inom kulturvetenskaplig teori.
Ordet genus har varit avgörande i tolkandet av kön, sexism och sexualitet. Begreppet i sig kommer från engelskans “gender”. Simone de Beauvoir (2002) menade i sin tes att människor inte föds till att vara kvinnor eller män, utan blir det i sin sociala konstruktion och lever efter de bestämmelser och ramar som de får sig tilldelade. Kön och genus blir därför svåra att förklara (de Beauvoir, 2002). Antropologen Gayle Rubin (1975) myntade begreppet på engelska “Sex and Gender”, som på svenska blir, direktöversatt, kön och genus. I sin teori framställer hon genus som en social och kulturell konstruktion som grundar sig i en uppdelning av människor i två olika kategorier, den sexuella och den reproduktiva, medan kön är det biologiskt kroppsliga könet en person föds i (Rubin, 1975).
Då uppsatsen utgår från genusteori, väljer vi att även beakta Yvonne Hirdmans (2003) teori, nedan, om genussystemet och den sociala ordningen. Vi anser att Hirdmans tes är ett bra redskap för att tolka system gällande könsstrukturer och hur dessa används för att tala om kvinnlig könsstympning (Hirdman, 2003).
Genus anses inom genusteorin vara en social konstruktion varför det är givet att undersöka maktförhållanden mellan män och kvinnor. Detta förklarar Hirdman i sin tes om “genussystem” där kvinnans sociala underordning i relation till mannen är ett huvudsakligt fokus, men också ett problem. Hirdman menar att man kan kategorisera problemet i två delar; könens isärhållande och manlig överordning. Det första problemet går ut på att skapa genus utifrån den sociala konstruktionen och det andra problemet är att förstå genus (Hirdman, 2003).
Hirdman (1988) menar vidare att mannen, i de allra flesta sociala konstruktioner anses vara normen, då kvinnan alltid jämförs med mannen och att i detta genussystem finns det en struktur och en hierarki mellan könen som skapar ramen för människors sociala, ekonomiska och
12 politiska system. Detta leder i sin tur till en reproduktion av normer och maktförhållanden som genom isärhållandets tabu lyckas få människor att rättfärdiga sitt handlande i relation till den som anses vara den som är avvikande, i detta fallet kvinnor (Hirdman, 1988).
Hirdman menar att, för att förstå genus som fenomen behöver man till en början kartlägga det hon nämner som den “stora oordningen” - en förklaring av genuskonflikten som skapad av en friktion mellan genus och modernism. I relation till kvinnlig könsstympning skulle man kunna säga att det uppstår när äldre normer möter nya normer och att det blir en krock. Ett exempel på detta skulle kunna vara när flickor borde ha tillgång till utbildning, då samhällets makthavare har ändrat ståndpunkt i frågan, men flickor behöver samtidigt stanna hemma och hjälpa till i familjen. Normen om vad en flicka bör göra krockar med samhällsutvecklingen rörande exempelvis, jämställdhet, heder och andra samhälleliga ansvar (Hirdman,1988).
4.2 Radikalfeministisk patriarkatsteori
Radikalfeminismen uppstod under 1970-talet, och blev en motreaktion till de då dominerade individualpsykologiska och biologiska teorierna, där mannens våld förklarades bland annat i biologiska termer. Våldtäkt sågs som ett individproblem, som ett uttryck för vanmakt där mannen lever ut och projicerar hat, hämnd och aggressivitet på kvinnan men också som ett symptom på̊ de oupplösta psykiska problem förövaren hade från barndomen (Gottzén 2013, s. 15).
Feminismen blomstrade på 70-talet, den gamla förklaringsmodellen passade inte in i nya tidens tänk och man ville, med en ny teori, radikalfeministisk patriarkatsteori, hitta en ny förklaringsmodell till det våld kvinnor utsattes för av män. Genom att ifrågasätta gamla förklaringsmodeller, biologi och individuella synsätt, menade man nu att det i stället handlade om strukturer där män besitter makt och privilegium just för att de är män, ett patriarkat. Patriarkatet är roten till alla former av ojämlikhet och där dess yttersta form är våld (Gottzén, 2013, s. 15). Inom radikalfeminismen finns det två̊ grundläggande förklaringar till patriarkatet den ena bygger på biologiska faktorer såsom att män är fysiskt starkare än kvinnor och kan penetrera och således tvinga till sig sex. Den andra bygger på̊ sociala faktorer där den patriarkala strukturen upprätthålls och reproduceras genom könssocialisering (Gottzén, 2013, s.16). Radikalfeminism blir en gren inom feminismen utformad av kvinnor, för kvinnor, vars huvudsakliga tes är att patriarkatet, ej biologin, är orsaken till att kvinnor är underordnade i samhället i kraft av sitt kön. Radikalfeminism ser kvinnoförtrycket som den mest fundamentala och universella formen av dominans och hävdar att männens makt inte endast begränsas till den offentliga sfären utan sträcker sig även inom den privata sfären. (Bryson, 2003, s. 163). Sexualitet är i sig ett centralt tema inom radikalfeminismen för upprätthållandet av patriarkatet där detta används som ett verktyg för att upprätthålla mäns kontroll av kvinnor och kvinnlig sexualitet genom våld och våldtäkt (Gottzén, 2013, s. 15). Enligt radikalfeminismen är heterosexualitet globalt institutionaliserad. Detta innebär att heterosexualiteten inte kan ses som ett val eller ett begär utan snarare en tvingande ideologi som romantiserar könshierarkin. Den institutionaliserade heterosexualitetens grövsta uttryck är våldtäkt. Detta ständigt överhängande
13 hot om våldtäkt skapar en rädsla hos alla kvinnor och detta är den viktigaste mekanismen för mäns dominans över kvinnor enligt radikalfeminismen (Gottzén, 2013, s. 16).
4.3 Kritik mot radikalfeminismens patriarkatsteori
Kritiken som riktats mot radikalfeminismen baseras ofta på att den utgår från en västerländsk syn på hur situationen ser ut, kvinnor från andra kulturer kan därför bli uteslutna från diskussionen om radikalfeminismen. (Gemzöe, 2014).
Enligt Lucas Gottzén (2013) bottnar en del av kritiken mot radikalfeminismen i att teorin inte har haft som primärt mål att studera män, utan främst fokuserat på kvinnor och deras erfarenheter av våldsutsatthet. Få har studerat mäns erfarenheter av sitt våld mot kvinnor och våld mellan män. Gottzén hänvisar till Lundgren (1992) som menar att våld mellan män, är något som är viktigt att undersöka för att svara på̊ frågan om mäns våld. Gottzén menar vidare att den radikalfeministiska patriarkatsteorin också osynliggör skillnader kvinnor emellan, och hänvisar till Crenshaw (1991) som menar att dilemmat med detta är att kvinnor tenderar att framstå som en enhetlig kategori som är förtryckta på samma sätt och där misshandel och våldtäkt har samma betydelse och effekt oavsett kultur, etnicitet och klass. En effekt av detta är att skillnader mellan män också osynliggörs. Exempelvis tonar man ned skillnader mellan vita och icke-vita män, och deras olika tillgång till patriarkal makt (Gottzén, 2013).
Gottzén (2013) menar att radikalfeminister har fått utstå en del motstånd, inte minst på grund av sina krav på̊ att göra mäns våld till en jämställdhetspolitisk fråga. Han menar vidare att viss allmän kritik av patriarkatsbegreppet även är tillämpbart på radikalfeminism och könsmaktsteori. Annan kritik handlar om att den radikalfeministiska patriarkatsteorin, som i likhet med könsrollsteori, har en tendens till biologisk determinism (Gottzén 2013). Gottzén hänvisar till två andra forskare inom området; Acker (Acker 1989) och Brownmiller (Brownmiller 1975). Acker (1989) beskriver biologisk determinism så som att mannen inte skulle kunna ha ett eget val och därmed inte ansvara för sina handlingar. Brownmiller (1975) ser exempelvis inte våldtäkt som en sociologisk fråga, utan som en biologisk. Mäns fysiska styrka och sexualitet är drivkraften bakom våldtäkt och drivkraften skulle därför inte kunna styras av sociala konstruktioner. Lundgren (1992) har exempelvis påpekat att maskulinitet inte är naturgivet, utan en livslång konstitueringsprocess (Gottzén, 2013).
4.4 Patriarkat
Med patriarkat menas kvinnans underordning i samhället (Bryson, 2003). Gottzén (2013) förklarar radikalfeminismens syn på patriarkatet och menar att könsrelationer till största delen existerar på grund av patriarkatet och dess bibehållande av mäns makt. Denna makt manifesteras i sin tur genom våld, förtryck och kontroll över kvinnans kropp och sexualitet. Av den anledningen menar Bryson (2003) att patriarkatet i alla samhällen enbart upprätthålls på grund av att denna förlitar sig på sexuellt våld och våldtäkt (Gotzén, 2013). Gemzöe (2014) menar vidare att patriarkatet är roten till källan som handlar om att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Kvinnor är förtrycka av sitt kön och är underordnade män inom en rad områden som huvudsakligen grundar sig på sexualisering och har med sexuellt våld att göra. Gemzöe (2014) menar vidare att redan när flickor växer upp lär de sig att de har ett lägre
14 värde än män och därför är de som grupp underordnade män. Dessa idéer har blivit en del av en osynlig maktordning. Annika Jemteborn, skriver i sin rapport ”Å stå på sig, på egna ben” (2005) att en patriarkalt strukturerad familj kan illustreras likt en pyramid där männen är i toppen och kvinnorna i botten. I en patriarkalt strukturerad familj är flickor och kvinnor alltså̊ underordnade pojkar och män. Männen och kvinnorna har olika värde för att de är av olika kön. I detta sammanhang ägs begreppet heder av män och det handlar mestadels om kontrollen av kvinnors sexualitet (Jemteborn, 2005).
4.5 Heder
I detta avsnitt undersöker vi om det finns en koppling mellan kvinnlig könsstympning och så kallat hederstänkande.
Definitionen av begreppet heder definieras av del av traditionell familjeideologi, vilken dikterar villkor för kvinnors sexualitet och familjeroll. Identiteter och handlingar som bryter mot dessa normer, exempelvis otrohet, sex före äktenskapet, att umgås med ”fel” personer och i vissa fall även att bli våldtagen, kan leda till bestraffningar och även dödligt våld (NCK, 2011).
Wikan (2004) beskriver hur den personliga hedern är knuten till ett kollektiv. Familjemedlemmarna har en gemensam heder. Det är omvärldens värdering av personen som står i fokus och inte den egna moralen. Heder är därför sammanknutet med ryktet och hur personer och handlingar uppfattas av andra. Det har inte att göra med att visa respekt för en person, eftersom heder är något som ägs och kan förloras. Wikan (2004) betonar att i vissa samhällen har hedern en stor betydelse i människors medvetande, eftersom hedern är nödvändig för att kunna bevaka de egna intressena och för att kunna uppnå̊ status.
Hedersrelaterat våld särskiljer sig från det så kallade familjerelaterade våldet i både partnerrelationer men också inom familjen då det ofta är fler gärningspersoner som begår våldet och förtrycket när det är hedersrelaterat, den brottsliga handlingen kan även ha stöd av andra familjemedlemmar än endast en familjemedlem (Brå, u.å.).
I rapporten av Länsstyrelsens Östergötland Våga se (2015) refereras till sociologen Purna Sen (Sen, 2005), som förtydligar att man kan tala om vissa karakteristiska kännetecken när det gäller våld i hederns namn.
Det helt centrala i relationen mellan könen är mäns kontroll av flickors och kvinnors sexualitet, att kvinnor har en roll i att reglera och bevaka flickors och kvinnors beteenden, att det ligger kollektiva beslut bakom bestraffning eller åtgärder för att upprätthålla acceptabla beteenden, att kvinnor är potentiella gärningsmän och att män liksom släkten och familjen kan återfå̊ hedern genom att bestraffa den som har vanhedrat dem. (Länsstyrelsen Östergötland, 2015)
Vidare beskrivs i Våga se (2015) att kvinnans oskuld är central för hederskulturen. Flickan ska vara oskuld vid äktenskapets ingående och pojken ska gifta sig med en oskuld (Länsstyrelsen, 2015). I Regeringens skrivelse 2009/10:229, Handlingsplan för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja utvecklas förklaringar till hedersbegreppet:
15 I hederstänkandet är särskilt flickors och kvinnors sexualitet starkt knuten till
kollektivets heder. Familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Kontrollen av flickors och kvinnors liv kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i tvångsäktenskap, hot om våld och våld inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas flera förövare och det kan utövas av både män och kvinnor. Offren för förtryck och våld är flickor, kvinnor, pojkar och män. Våldet kan sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen. (Regeringens skrivelse, 2009/10:229, s. 8)
Vi anser att den radikalfeministiska patriarkatsteorin fungerar väl att använda på ämnet kvinnlig könsstympning i Sverige då sedvänjan är rotad i den traditionella synen på kvinnors status och roll och då en av anledningarna till kvinnlig könsstympning är mannens vilja att kontrollera kvinnans kropp, hennes kön, hennes sexualitet och liv för att på så sätt stärka sin makt som familjeöverhuvud. Kvinnlig könsstympning blir då också ett uttryck för sexuellt våld.
16
5.
Metod och material
I detta kapitel ges en beskrivning av uppsatsens metod och material. Kapitlet är indelat i följande sex underavsnitt; 5.1 Urval, 5.2 Avgränsning, 5.3 Beskrivning av vår valda metod, 5.4 Beskrivning av genomförande, 5.5 Metodens begränsningar, 5.6 Etiska hänsynstaganden, 5.7 Svårigheter ock källkritiska överväganden och slutligen 5.8 Tillförlitlighet av studien.
5.1 Urval
Uppsatsens material består av publikationer från olika myndigheter såsom Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Östergötland, Migrationsverket och NCK. Dessa har använts för att undersöka hur svenska myndigheter (innefattande skola och sjukvård), arbetar för att förebygga, upptäcka och bekämpa kvinnlig könsstympning. Uppsatsen är vidare baserad på såväl svensk som internationell forskning på området kvinnlig könsstympning.
För att komplettera resultatet från de i föregående stycke nämnda publikationerna har vi även valt att undersöka tidningsmedias rapportering av kvinnlig könsstympning. Vi har använt vissa citat från artiklar som vi presenterar i kapitel 6. Anledningen till varför vi valde att komplettera vårt urval var att ville vi undersöka hur tidningsmedia speglade sedvänjan i Sverige. Materialet från den kompletterande undersökningen består av 51 nyhetsartiklar från Sveriges största tidningar, tre dagstidningar och en kvällstidning, publicerade mellan 2008 och 2018. Dessa är; Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs Posten samt Aftonbladet. Anledningen till att vi valde just dessa tidningar var för att de är viktiga aktörer i det offentliga samtalet med en stor nationell spridning. Sökningen av artiklar från dessa tidningar gjordes från databasen Retriever Media Archive vilket är en databas som består av artiklar från svensk och utländsk press. Sökordet för att finna de analyserade artiklarna var kvinnlig könsstympning. Vi prövade visserligen andra kombinationer men dessa resulterade inte i ett större antal artiklar. Sökordet kvinnlig omskärelse valdes också i sökningen av artiklar då orden ibland förekom i artiklarna. Då sökorden är riktade enbart mot ämnet kvinnlig könsstympning innebär detta att i stort sett alla nyhetsartiklar med anknytning till kvinnlig könsstympning ingick. Urvalet avgränsades till en viss tid (10 år), en viss tidsperiod (2008–2018), och tre specifika månader valdes ut (februari, juli och november). Vi hade kunnat välja en kortare tidsperiod, fler tidningar och att välja ut samtliga relevanta artiklar under hela året, men detta hade då inte gett oss samma perspektiv på hur samhället (utifrån ett myndighetsperspektiv) eventuellt förändras. De specifika månaderna valdes för att vi bedömer att tre månader per år ger en lagom stor mängd artiklar i förhållande till spridning över tid. Vi valde att ha hela månader och inte bara vissa dagar av en månad för att vi ville fånga upp artikelserier istället för att visa resultat från ett nedslag av vissa dagar under en månad. Det huvudsakliga skälet till valet av just februari månad är att sjätte februari är den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Då ges ämnet mer omfattande uppmärksamhet både i Sverige och internationellt än annars. Värt att nämna är att tidningsmaterialet kommer från enstaka nedslag i tidningsmedias rapportering om kvinnlig könsstympning. I resultat och analysdelen kommer vi att problematisera och beskriva de citat som framkommer i underrubrikerna. För att förtydliga är undersökningen om tidningsmediernas rapportering inte ett representativt urval.
17 Anledningen till att vi använder ovan nämnda källor är dels för att försöka teckna en helhetsbild, dels för att kunna undersöka hur kvinnlig könsstympning hanteras av svenska myndigheter och intresseorganisationer samt hur tidningsmedia förmedlar detta fenomen i sina publikationer. Sammantaget speglar dessa källor hur det svenska samhället officiellt ser på kvinnlig könsstympning och hur den bör hanteras
5.2 Avgränsning
Uppsatsen baseras på ett stort antal publikationer, från såväl ett myndighetsperspektiv som ett forskarperspektiv. Dessa publikationer ligger huvudsakligen i tidsintervallet 2008 – 2018. Anledningen till detta är att information, fakta och åsikter skall vara så aktuell som möjligt. Forskningen om kvinnlig könsstympning i just Sverige är begränsad och därför har vi avgränsat oss till forskning som är mest relevant för vår uppsats, nämligen, hur det svenska samhället hanterar frågan om kvinnlig könsstympning.
Den kompletterande delen av undersökningen baseras på tre dagstidningar och en kvällstidning. Dessa är som tidigare nämnts; Dagens nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten samt Aftonbladet. Här valde vi att undersöka alla former av journalistiskt material, debattartiklar, insändare och ledarartiklar. I resultat- och analysdelen har vi däremot, med undantag för expertdebattartiklar, valt att inte ha debattartiklar eftersom dessa uttrycker personliga åsikter. Urvalet av artiklarna avgränsades till en viss tidsperiod, 2008–2018, och till tre specifika månader; februari, juli och november.
5.3 Kvalitativ innehållsanalys
Metoden som valts för uppsatsen är kvalitativ innehållsanalys. Anledningen till detta val är att vi bedömde metoden som effektiv till vårt valda syfte. Nedan beskriver vi kortfattat hur forskningen ser på den valda metoden.
Bryman (2011) skriver att en kvalitativt inriktad innehållsanalys är ett av de vanligaste tillvägagångssätten när det gäller en kvalitativ analys av dokument (Bryman, 2011, s. 505). Dessutom menar författarna Esaiasson m.fl., (2017) att metoden går ut på att ta fram det väsentliga innehållet genom en noggrann inläsning av textens delar, helhet och den kontext vari den ingår. Det eftersökta materialet i texten kan ligga dolt under ytan och kan då endast tas fram genom en intensiv läsning av texten med hjälp av analytiska verktyg, såsom exempelvis kodning och tematisering av data (Esaiasson m.fl., 2017, s. 211–234). Bryman (2011) menar vidare att grundprinciperna i en kvalitativ innehållsanalys är att fokusera på att förstå och tolka identiteter, händelser, handlingar, budskap i texter och i förhållande till samhälleliga sammanhang. Den kvalitativa innehållsanalysen syftar till att analysera texter på ett systematisk och replikerbart sätt som kvalificerar olika kategorier (Bryman, 2011, s. 283).
Uppsatsen syftar till att undersöka både det latenta och de manifesta budskapen genom innehållsanalysen. Det latenta budskapet beskriver Bryman (2011) som det underförstådda och det outsagda i artiklarna. Genom att undersöka både det latenta och de manifesta budskapen fördjupas resultatet till våra frågeställningar. Bryman (2011) menar vidare att det är viktigt att vara medveten om hur man tolkar budskapen i texterna då uttolkaren inte själv har varit med
18 och skrivit texten. Forskarens tidigare erfarenheter och upplevelser kan därför påverka både resultatet och analysen i uppsatsen. Slutligen kommer ett induktivt angreppssätt, vilket innebär att man drar generaliserbara slutsatser på grundval av observationer, att erhållas för att kunna dra slutsatser av kategoriseringar. Enligt Itsiu-Fang & Shannon (2005) kan en kvalitativ innehållsanalys delas in i tre perspektiv, konventionell (induktiv), styrd (deduktiv) ansats och slutligen summerande ansats. Vi har kodat vårt empiriska material utifrån en induktiv ansats, alltså inte utifrån förutbestämda kategorier. Mot denna bakgrund har vi valt att använda oss av perspektivet konventionell innehållsanalys. Genom att använda oss av en konventionell ansats tillåts texten “tala fritt”, den genererar teman och kategorier som beskriver innehållet av empirin. I den konventionella ‘induktiva’ innehållsanalysen görs inget kodningsschema (som den deduktiva strategin gör) och koderna, alltså teman, bestäms i efterhand eller tolkas under analysens gång. Det som ledde till “sökandet” efter mening är de frågeställningar som har besvarats (Itsiu-Fang & Shannon, 2005). Bryman (2011) skriver att genom kategorisering av innehållet i en kvalitativ innehållsanalys ges det möjlighet att tolka det generella och de objektiva aspekterna i artiklarna. Det ges även möjlighet att jämföra kategorier med varandra för att slutligen sammanställa och analysera data Bryman, 2011 s. 28). Författarna Esaiasson m.fl., (2017) menar samtidigt att genom att bringa reda i, ordna och finna tematik i artiklarna, kan materialet kodas på korrekt sätt. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 211–234).
5.4 Beskrivning av genomförande
Analysarbetet inleddes med en noggrann inläsning av källmaterialet som bestod av en stor mängd publikationer. Texter från publikationerna lästes upprepade gånger, de lästes igenom av båda parter. Detta gjordes för att få en överblick av artiklarnas olika delar, helhet och kontext. De meningsbärande enheterna, alltså de texter som var relevanta för uppsatsens frågeställningar, plockades ut. Dessa meningsbärande enheter bildade koder som sedan kondenserades till mer övergripande tolkningsmönster och teman och kategorier som besvarade våra frågeställningar. De manifesta budskapen som analyseras var de delar i källmaterialet som på ett uttryckligt och tydligt sätt svarade mot vårt syfte och frågeställningar. Analysarbetet övergick sedan till att undersöka och analysera publikationernas latenta budskap. För att tolka artiklarna har vi undersökt relationer mellan texternas specifika delar, helhet och kontext. Vi har exempelvis jämfört hur olika aktörer, såsom experter och myndigheter, uttalar sig om bland annat lösningar till problemet i Sverige. Analysarbetets nästa fas innebar att söka efter texternas manifesta budskap genom att koda innehållet. Efter en intensiv läsning av samtliga publikationer från olika myndigheter kategoriserades materialet efter funna nyckelord. Dessa var följande; upptäcka, förebygga och bekämpa. Orden hjälpte oss vidare att komma fram till följande kategorier som beskrivs i resultatet; bakgrunden till kvinnlig könsstympning, förekomsten av kvinnlig könsstympning i Sverige, möjligheter och hinder i arbetet mot könsstympning och slutligen insatser för flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning. Dessa kategorier hjälpte oss att finna svar till uppsatsens frågeställningar. Vi behövde sålunda ”läsa mellan raderna” för att finna de latenta budskapen i undersökningens empiriska material. För att lättare kunna besvara våra frågeställningar i relation till vårt empiriska material utgick vi från en genusteoretisk utgångspunkt.
19 Citat från den kompletterande undersökningen, alltså tidningsartiklarna, används ett flertal gånger då vi ansåg att dessa kunde analyseras utifrån olika infallsvinklar och utifrån det genusteoretiska perspektivet. Sammantaget speglar publikationer från forskare och myndighet samt citat från tidningsmedia hur det svenska samhället officiellt ser på kvinnlig könsstympning och hur det bör hanteras. Som ett verktyg i vår kategorisering av tidningsartiklar skapade vi en undersökningstabell i vilken vi noterade varje artikel med nyckelord och andra kategorisering-kriterier. Rubrikerna i schemat är Artikel nr, Tidning, År, Internationell/Nationell, Huvudord, Internationell Organisation, NGO/Enskild, Svensk Myndighet, Lösningar, Problem individ, Problem stat. Kategoriseringens syfte var att se om vi kunde se några tendenser, avläsa attitydförändringar, eller se avvikelser av något slag. Själva tolkningsarbetet av artiklarna skedde induktivt och på ett så neutralt och robust sätt som möjligt. Ingen hänsyn togs till olika tidskrifters politiska färgning.
Nedan presenteras en del av vårt schema över den kompletterade undersökningen. Se det fullständiga schemat i bilaga.
EGEN NUMR ERING
TIDNING DATUM INTERNATIO NELL/ NATIONELL RUBRIK HUVUDORD INTER NATION ELL ORGANI SATION NGO, Enskild SVENSK MYNDIGHET LÖSNINGAR PROBLEM INDIVID PROBLEM STAT 1 SvD 2008 N Hedersvåld är inte en isolerad händelse Kvinnlig omskärelse FN Rädda Barnen Överlevnadshand- boken
2 SvD 2008 I Rendell tar strid mot könsstympning Kvinnlig omskärelse Ruth Rendell, författare Upplysning Obligatorisk språkundervisning 3 DN 2008 N Bränn burkan Rekonstruktion Läkare Kirurgisk mödomshinne-rekonstruktion Smärta Sex Psykisk hälsa … … … … … … …
50 SvD 2018 I, Somalia Somalia väcker åtal efter könsstympning 51 GP 2017 N Barnmorskor flygs hit på Könsstympningsfest Angie Marriott, brittisk sjuksköter ska och köns-stympning s-expert Göteborgs Stad Länsstyrelsen Västra Götalandsregionen , Socialtjänst, Polis, Skola, Sjukvård Konferens om kvinnlig KS Erfarenhet från Storbritannien delas med svensk expertis
Rädsla bland myndighetsperson er att bli kallade rasister
5.5 Metodens begränsningar
Vi använder oss enbart av en kvalitativ innehållsanalys som metod. Nackdelen med att vi endast utgick från kvalitativ metod är att de kvantitativa värdena väljs bort och kan därför inte analyseras eller diskuteras vidare. Fördelen med den valda metoden är att det empiriska materialets olika innehåll kan beskrivas med flera perspektiv. Detta hade inte kunnat göras med en kvantitativ metod.
20 Nackdelen med publikationer från myndigheter och offentliga organ är att de huvudsakligen utgår från den aktuella myndighetens perspektiv, lagar och förordningar som begränsar myndighetens spelrum. En lag är ett trögt instrument och gör det svårt för en myndighet att följa händelseutvecklingen i Sverige och världen. Därför är vissa av de valda publikationerna något ålderstigna.
Urvalet av de specifika månaderna (av den kompletterande metoden) februari, juli och november kan vara en begränsning eftersom material från de andra nio månaderna inte får utrymme i uppsatsen. Då vi dessutom valde att begränsa oss till en tioårsperiod är det självfallet en begränsning då materialet blir grundare när man inte undersöker fler år och därmed fler artiklar. Samtidigt är perioden faktiskt ett helt decennium lång vilket torde vara en tillräcklig period för att få ett utvecklingsperspektiv av samhället.
5.6 Etiska hänsynstaganden
Det valda ämnet att undersöka kvinnlig könsstympning utifrån såväl ett myndighetsperspektiv som ett mediaperspektiv var ett etiskt hänsynstagande i sig. Vårt specifikt utvalda ämne är tämligen outforskat. Därför anser vi det vara viktigt att belysa ett samhällsproblem som har betydelse i det mångkulturella samhälle vi lever i idag. Från början var det tänkt att vi ville studera något som sällan diskuteras, nämligen utsatta könsstympade kvinnor med en koppling till ett postkolonialt perspektiv. Ett dilemma som framkom var att vi inte ville bidra till fördomar och stereotypiska bilder av kvinnlig könsstympning i relation till invandring som därför skulle kunna leda till att uppsatsens läsare hade kunnat få förstärkta fördomar kring invandring. Vi valde till slut, av forskningsetiska skäl, att belysa den kunskap som myndigheter och forskare har bidragit med idag. För att få studien bredare och kanske mer intressant valde vi att även undersöka en mer fristående aktörs (svensk press) beskrivning av ämnet, kvinnlig könsstympning i Sverige.
5.7 Svårigheter och källkritiska överväganden
Även om det finns en relativ stor generell forskning runt ämnet kvinnlig könsstympning så är forskningen specifikt för Sverige fortfarande relativt liten och det är kanske därför som regeringen nyligen släppt en nationell handlingsplan innehållandes ett antal initiativ på området. Det som har varit svårt är att bedöma den faktiska risken att utlandsfödda, i Sverige bosatta, flickor och kvinnor utsätts för könsstympning antingen i Sverige eller vid resor till ursprungslandet. Under kapitlet framtida forskning återkommer vi med ytterligare förslag kring det ovannämnda problemet.
När det sedan gäller den kompletterande undersökningen menar Bryman (2011) att tidningar ofta väljer att framställa olika nyheter utifrån deras grundläggande värderingar eller politiska åskådning därför rekommenderas det att välja tidningar med försiktighet. Eftersom artiklarna varierar i innehåll beroende på om det är en prenumerations-press eller sensationspress skall man som forskare ta hänsyn till vilken typ av tidning det är (Bryman, 2011). Vi har i vår kompletterande undersökning valt fyra välrenommerade tidningar som i och för sig har olika politiska åskådningar men är kända för att ha professionella redaktioner. Vi har därför valt att inte ta någon hänsyn till tidningarnas politikiska färg eller om det är fråga om dags- eller
