2 L JAN '159
S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1958:40 Justitiedepartementet
SOU
- ^
iö 4
RÄTTE GÅNGSH JÄLP
BETÄNKANDE AVGIVET DEN 20 NOVEMBER 1958
AV 1951 ÅRS RÄTTEGÅNGSKOMMITTÉ
Stockholm 1958
Statens offentliga utredningar 1958
Kronologisk förteckning
1. Vägplan för Sverige. 1. Riktlinjer och förslag samt kartbilagor. Idun. 226 s. K.
2. Vägplan för Sverige. 2. Expertutredningar och övriga textbilagor. Idun. 243 s. K.
3. Utredning om vissa förhållanden vid konserve- ringsforskningsinstitutet. Marcus. 270 s. H.
4. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i samband med en utbyggd pensionering.
Idun. 91 s. S.
5. Permanent skördeskadeskydd. Idun. 547 s. Jo.
6. Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. Av L. Sköld. Idun. 355 s.
J a .
7. Småbrukarstödet. Marcus. 120 s. Jo.
8. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. Nor- stedt. 95 s. I.
9. Häradsrätts sammansättning i brottmål. Idun.
24 s. JU.
10. Förslag till varumärkeslag. Idun. 464 s. Ju.
11. Reserverna för högre utbildning. Idun. 124 s. E.
12. Civilförsvarsutbildningen. Idun. 176 s. I.
13. Civilförsvarets organisation. Idun. 465 s. I.
14. Regeringsarbetet. Idun. 164 s. Ju.
15. Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsom- rådena. Idun. 429 s. I.
16. Betänkande med förslag till allmän tjänste- pliktslag m. m. Idun. 154 s. S.
17. Socialförsäkring och rehabilitering. Kihlström.
87 s. S.
18. Gotland. Idun. 195 s. S.
19. Supplement n r 9 till Sveriges familjenamn 1920.
Statens Reproduktionsanstalt. 95 s. Fl.
20. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. Idun. 78 s. I .
21. Lärarbrist och läraröverskott. Idun. 110 s. E.
22. Tornedalsutredningen. Idun. 234 s. S.
23. Sjukreseersättningar. Kihlström. 128 s. S.
24. Bättre matpotatis. Idun. 91 s. Jo.
25. Ändrad utbildning av tandtekniker. Idun. 56 s E.
26. Regionsjukvården. Idun. 338 s. 7 st. bilagor. I.
27. Förslag till förenklingar i vissa delar av aktie- bolagslagen. Norstedt. 205 s. Ju.
28. Reviderad nationalbudget för år 1958. Marcus.
I—VII + 157 s. Fi.
29. Författningsutredningen. 3. Majoritetsval. Nor- stedt. 481 s. + 1 kartbilaga. Ju.
30. Skogsvården å enskilda skogar. Idun. 279 s. Jo.
31. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Idun. 136 s. H.
32. Forskningens villkor och behov. Idun. 291 s E.
Sjöbefälsutbildningens organisation m. m. Idun.
178 S. H.
« • ™2c,I a l p o l l s o c h
S i n n l i g polis. Idun. 92 s. I.
35. Förlust- och resultatutjämning. Idun. 199 s. Fl.
36. Nettoprisindex. Marcus. 124 s. Fl.
37. Statsbidrag till anordnande av skolmåltider. Idun.
o7 S. E .
™ ^ v ! ^ ^1 1 1^1 , 0 6 1 1 8 nydaning. Idun. 525 s. I.
39. Tabellbilaga till mentalsjukvårdsdelegationens betänkande 3. Idun. 90 s. I.
40. Rättegångshjälp. Idun. 188 s. Ju.
rä~SS1Sti « Ä ss^^zsjss&sss:
STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1958:8 Justitiedepartementet
RÄTTEGÅNGSHJÄLP
BETÄNKANDE AVGIVET DEN 20 NOVEMBER 1958 AV 1951 ÅRS RÄTTEGÅNGSKOMMITTÉ
I D U N S T R Y C K E K I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1958
Herr Statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Härmed får 1951 års rättegångskommitté vördsamt överlämna betänkande med förslag till lag om rättegångshjälp m. m.
I behandlingen inom kommittén av detta ärende ha deltagit underteck- nad Laurin samt advokaten Wilhelm Brodin, ledamoten av riksdagens andra k a m m a r e Leif Cassel, stadsfiskalen Rob. Clémentz, häradshövdingen G. A. Eriksson, ledamoten av riksdagens andra k a m m a r e Torsten Fredriks- son, advokaten Eric Hanse och borgmästaren Sven Lutteman. Kommitténs sekreterare har varit hovrättsfiskalen Rune Lindgren.
Jönköping den 20 november 1958.
På kommitténs vägnar:
Joel Laurin
Rune Lindgren
Innehåll
1. Inledning ' 2. Gällande bestämmelser om fri rättegång 11
3. Historik över den fria rättegången i Sverige 15 4. Statsverkets kostnader för den fria rättegången 28 5. Utredning av statsrevisionen år 1955 angående domstolarnas praxis vid
beviljande av fri rättegång 30 6. Särskilda anordningar för meddelande av rättshjälp 33
7. Den processuella rättshjälpen i utländsk r ä t t 44 8. Allmän motivering till förslaget angående rättegångshjälp 63
9. F r i k ä n d tilltalads rättegångskostnader 85 10. Vissa spörsmål angående kostnader för återresa för personer som inkallats
till rättegång 9 4
11. Specialmotivering till förslaget till lag om rättegångshjälp 98 12. Specialmotivering till förslaget till kungörelse med bestämmelser angående
tillämpningen av lagen om rättegångshjälp 125 13. Specialmotivering till förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken . . . 129
14. Specialmotivering till förslaget till kungörelse om ändring i förordningen
den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen 131 15. Specialmotivering till förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3, 7 och
8 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften 132
16. K o s t n a d e r n a för genomförande av kommitténs förslag 133
17. Sammanfattning av kommitténs förslag 139
Reservation av herr Brodin 144 Bilaga A. Förslag till lag om rättegångshjälp 150
Bilaga B. Förslag till kungörelse med bestämmelser angående tillämpningen
av lagen om rättegångshjälp 158 Bilaga C. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 166
Bilaga D. Förslag till kungörelse om ändring i förordningen den 7 december
1883 (nr 64) angående expeditionslösen 170 Bilaga E. Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3, 7 och 8 §§förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften 173 Bilaga F. Tabeller.
Tabell 1. Slutligt avgjorda mål, vari fri rättegång åtnjutits, åren 1945, 1947,
1949, 1950, 1955 och 1956 176 Tabell 2. Exempel på kostnadsbidragets storlek, enligt kommitténs förslag,
i skilda inkomstklasser och vid olika försörjningsbörda 177 Tabell 3. Sammanställning av stickprovsundersökning rörande i tvistemål ut-
dömda ersättningar för rättegångskostnader under år 1956 178
Tabell 4. Sammanställning av undersökning rörande statsverkets kostnader i anledning av fri rättegång åt parter i mål om hemskillnad och äktenskaps- skillnad, anhängiggjorda genom stämningsansökan och avgjorda under år
1956 1 7 8
Tabell 5. Sammanställning av kommitténs stickprovsundersökning av stats- verkets kostnader för fingerad rättegångshjälp åt vissa parter i tvistemål,
vari dom meddelats år 1956 179 Tabell 6. Sammanställning av kommitténs beräkning av kostnadsökningen
för statsverket för fingerad rättegångshjälp i tvistemål, vari dom meddelats
år 1956 179 Tabell 7. Fördelning med hänsyn till skyldighet a t t erlägga kostnadsbidrag
av de parter, som vid kommitténs undersökning av år 1956 meddelade
tvistemålsdomar antagits ha åtnjutit rättegångshjälp 180 Tabell 8. Fördelning på inkomstklasser a v de parter, som vid kommitténs
undersökning av år 1956 meddelade tvistemålsdomar antagits icke skulle ha åtnjutit rättegångshjälp, enär deras rättegångskostnad ej överstigit det
kostnadsbidrag de skolat erlägga 180 Tabell 9. Vid häradsrätter och r å d h u s r ä t t e r helt eller delvis frikända personer
åren 1955 och 1956 181 Bilaga G. Framställning av riksdagens justitieombudsman ang. ändring a v
vissa bestämmelser om rättegångskostnad i mål vari part åtnjutit fri r ä t t e -
gång 182 Bilaga TI. Framställning av riksdagens justitieombudsman ang. avskaffande
av återbetalningsskyldighet för p a r t som åtnjutit fri rättegång 186
Till statsrådsprotokollet den 20 januari 1956 a n f ö r d e d å v a r a n d e c h e f e n för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t , statsrådet Zetterberg:1
De kostnader, som omedelbart vållas av en rättegång — såsom advokatarvode, vittneslöner samt utgifter för inställelse — skall i p r i n c i p bäras av p a r t e r n a . I första h a n d får var part själv svara för sina kostnader; den som vinner får dock i regel motparten ålagd att ersätta honom för vad han utgivit. För brott- mål, vari åklagare för talan, gäller särskilda regler.
Rättegångskostnaderna kan i våra dagar lätt springa upp till avsevärda belopp.
Den nya rättegångsordningen har, i varje fall i överrätterna, medfört en bety- dande kostnadsfördyring.
För att icke den medellöse skall vara ur stånd att tillvarataga sin rätt infor domstol, bereder lagen honom hjälp i form av fri rättegång. Möjligheterna att få denna förmån är dock relativt snävt begränsade. Stora kategorier av medborgare är utestängda från förmånen. För många av dem ter sig rättegångskostnaderna oskäligt betungande eller rent av som ett oöverkomligt hinder mot att bringa en sak u n d e r rättens prövning. Detta måste betecknas som ett allvarligt miss- förhållande. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det lika angeläget att rättegångsord- ningen står öppen för envar som att den fungerar säkert.
Det är knappast möjligt att vinna någon större nedpressning av rättegångs- kostnaderna genom ä n d r i n g i reglerna för rättegångsförfarandet. Den nya rätte- gångsordningen har inneburit en så väsentlig vinning för vårt rättsliv, att det icke kan bli tal om att nu rubba dess g r u n d p r i n c i p e r . Ej heller på annat sätt lär det vara möjligt att vinna en avgörande minskning i kostnaderna.
' För att komma till rätta med missförhållandet att rättegångskostnadernas stor- lek mången gång gör det svårt eller omöjligt för den enskilde att hävda sin rätt inför domstol, torde därför annan utväg icke stå öppen än att vidga möjlig- heterna att få fri rättegång. En reform i sådan riktning ter sig starkt påkallad, och jag vill förorda att en utredning i ämnet nu igångsattes.
Den ledande synpunkten bör vid utredningen vara, att ingen av ekonomiska skäl skall vara utestängd från möjligheten att tillvarataga sina intressen inför domstol. Självfallet skall dock fri rättegång få beviljas, endast om med hänsyn till vederbörandes ekonomi och målets beskaffenhet ett verkligt behov därav föreligger.
En utvidgning av den fria rättegången i enlighet med det anförda kan icke genomföras utan att samtidigt en genomgripande ä n d r i n g vidtages i institutets uppbyggnad. Redan i sin nuvarande utformning ger den fria rättegången upphov till vissa olägenheter. Det h a r hänt att förmånen missbrukats till onödigt och för vederbörande gagnlöst processande. Den som åtnjuter förmånen kommer vidare i ett omotiverat överläge i rättegången. Själv processar han fritt, medan
1 Jfr Andra kammarens protokoll 1955 nr 29 s. 9.
motparten får betala sina kostnader ur egen kassa, oftast utan praktisk möjlighet att få utläggen ersatta, om han skulle vinna målet. Den fria rättegången d r a r också med sig dryga utgifter för statsverket. Det ligger i öppen dag, att dessa olägenheter kommer att accentueras, om den fria rättegången erhåller ett vidgat tillämplighetsområde.
Redan i samband med tillkomsten av lagen om fri rättegång övervägdes vad som kunde göras för att förebygga dessa olägenheter. Samma fråga h a r också senare diskuterats i olika sammanhang. Man har framkastat tanken, att p a r t e n s ] talan borde underkastas en förprövning ur skälighetssynpunkt antingen av dom-
stolen själv eller av någon annan instans, i n n a n fri rättegång finge beviljas. En
| sådan förprövning h a r dock ansetts möta betänkligheter. I sin n u v a r a n d e lydelse kräver ej heller lagen mera i detta hänseende än att fri rättegång icke får be- viljas part, om det måste anses vara av ringa betydelse för honom att hans talan vinner prövning. Ett annat uppslag, som framförts men ej heller vunnit b e a k t a n d e i större mån, h a r varit att låta parten själv få betala en del av sina kostnader.
Om den fria rättegången, såsom jag förordat, skall stå öppen för en vidgad personkrets, torde man icke kunna behålla den n u v a r a n d e ordningen att part, som åtnjuter fri rättegång, får i stort sett alla sina kostnader ersatta av det all- männa. Redan av statsfinansiella skäl måste man kräva, att den som h a r egna resurser skall bidraga till kostnaderna efter sin förmåga. En utgiftsökning torde visserligen vara ofrånkomlig, om den fria rättegången utvidgas på sätt jag för- ordat, men det är angeläget att kostnaderna hålles nere så långt det är möjligt.
Rent principiellt måste det också anses riktigt, att den som h a r möjlighet att bära en del av kostnaden icke tillätes processa alldeles gratis. Med en sådan ordning torde man vinna även andra fördelar. En skyldighet att själv bidraga till kostnaden måste vara ägnad att motverka okynnesprocesser. Systemet bör också verka utjämnande på skillnaden i p a r t e r n a s ställning, om blott den ene av dem åtnjuter fri rättegång.
Hur en sådan bidragsskyldighet skall n ä r m a r e utformas, kan självfallet ej av- göras utan föregående utredning. Man kan tänka sig att parten får svara för vissa bestämda kostnader, för kostnader intill ett visst belopp eller ock för viss andel av kostnaderna. Vid valet mellan olika utvägar torde man b ö r a efter- sträva att få fram en ordning, som gör det möjligt att differentiera förmånen jämförelsevis starkt. Måhända kan en kombination av flera olika system visa sig ändamålsenlig. Hur detta n ä r m a r e skall o r d n a s och h u r bidragsskyldigheten skall utkrävas, får bero av vad som kan framkomma vid utredningen.
Om parten får bära en icke alltför obetydlig del av kostnaden själv, t o r d e be- hovet av förprövning av partens talan minska. Huruvida man för den skull kan helt avstå från förprövning, är vanskligt att nu bedöma. Systemet med förpröv- ning d r a r emellertid med sig allvarliga nackdelar. Lägges prövningen i dom- stolens hand, tvingas denna att på ett tidigt stadium taga ståndpunkt till p a r t e n s talan och äventyrar därmed sin opartiska ställning. Det är tänkbart att man i stället bör uppdraga en förprövning åt något utomstående organ. F r å g a är emellertid om man icke härigenom i realiteten får ytterligare en domstolsinstans med allt vad detta innebär av tidsutdräkt och andra olägenheter. Huruvida dock en förprövning möjligen behövs och h u r den i så fall skall ordnas, bör emellertid utredas.
Lagen om fri rättegång synes vara i behov av översyn även i a n d r a hänseen- den än de nu påtalade. Vissa framställningar om ä n d r i n g a r h a r tidigare över- lämnats till 1951 års rättegångskommitté. Det synes lämpligt att även den av mig nu förordade, mera omfattande översynen av lagen får utföras av kommittén.
Som jag redan nämnt gäller särskilda regler om rättegångskostnad i brottmål, där åklagare för talan. Om den tilltalade frikännes, skall visserligen de kostnader, som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel till offentlig försvarare, vittne eller annan, stanna å statsverket. Men för de utgifter, som den tilltalade själv fått vidkännas, får han i allmänhet icke någon ersättning, om han frikän- nes. Endast om åklagaren väckt åtal utan sannolika skäl eller om eljest på grund av omständigheterna i målet synnerlig anledning förekommer därtill, kan ersätt- ning utgå till den frikände. Denna lagens ståndpunkt har i vissa fall lett till resultat, som kan anses vara stötande. Bestämmelserna i ämnet torde därför böra omprövas. Då detta lämpligen kan ske i samband med en utredning om reglerna för fri rättegång, torde även denna fråga böra överlämnas till rättegångskommittén.
Jämlikt hemställan av departementschefen förordnade Kungl. Maj :t, att det åt kommittén lämnade uppdraget1 skulle utsträckas att omfatta jäm- väl frågorna om ändring av gällande bestämmelser om fri rättegång och om rättegångskostnad i brottmål, vari åklagare för talan.
Kommittén har funnit lämpligt att i förevarande sammanhang också behandla följande från justitiedepartementet till kommittén överlämnade framställningar och skrivelser.
1) framställning till Konungen den 1 december 1951 av föreningen Sveriges landsfiskaler angående upphävande av 13 § lagen om fri rätte- gång;
2) framställning till Konungen den 2 december 1954 av riksdagens justitieombudsman angående ändring av vissa bestämmelser om rätte- gångskostnad i mål, vari part åtnjutit fri rättegång;
3) framställning till Konungen den 5 november 1957 av riksdagens justitieombudsman angående avskaffande av återbetalningsskyldighet för part, som åtnjutit fri rättegång;
4) skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 9 november 1951 från ordföranden i Ludvika stads fattigvårdsstyrelse angående kostna- derna för hemresa för till rättegång hämtade personer; samt
5) skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 9 februari 1956 från överståthållarämbetet angående fri verkställighet av dom, vari en- skild part tilldömts skadestånd i brottmål.
Närmare redogörelse för n ä m n d a framställningar och skrivelser lämnas i samband med behandlingen av de särskilda frågor som ingå i detta be- tänkande. De vid 2) och 3) omförmälda framställningarna av riksdagens justitieombudsman ha intagits som bilagor till betänkandet (bilagorna G och H ) .
Vidare ha från domstolar och andra håll direkt till kommittén inkommit framställningar berörande den fria rättegången, vilka framställningar kommittén beaktat vid fullgörandet av sitt uppdrag.
Som grundval för kommitténs förslag redovisas i betänkandet av kom- mittén verkställd eller införskaffad utredning angående bl. a. den fria
1 Se riksdagsberättelsen 1952: I Ju: 31 och 1958: I Ju: 11.
rättegångens historik i Sverige, praxis i fråga om beviljande av fri rätte- gång och i fråga om lämnande av rättshjälp genom rättshjälpsanstalter och enligt det s. k. jämtlandssystemet, den processuella rättshjälpen i vissa främmande länder, rättegångskostnadernas storlek samt kostnaderna för den föreslagna reformen.
Kommitténs arbete har lett fram till följande författningsförslag, fogade såsom bilagor vid betänkandet.
1) förslag till lag om rättegångshjälp (bilaga A ) ;
2) förslag till kungörelse med bestämmelser angående tillämpningen av lagen om rättegångshjälp (bilaga B ) ;
3) förslag till lag om ändring i rättegångsbalken (bilaga C ) ;
4) förslag till kungörelse om ändring i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen (bilaga D ) ; samt
5) förslag till förordning om ändrad lydelse av 3, 7 och 8 §§ förord- ningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften (bilaga E ) .
I lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri rättegång finnas regler dels om fri rättegång vid domstol och dels om fri verkställighet av dom eller ut- slag. Lagen innehåller i sin nu gällande lydelse väsentligen följande.
I mål vid allmän underrätt, krigsrätt, ägodelningsrätt, vattendomstol, ex- propriationsdomstol eller arbetsdomstolen må fri rättegång beviljas den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången förenade kostna- derna eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppe- hälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet. Vad nu sagts om mål äger motsvarande tillämpning å förundersökning i brott- mål, så ock å ärende som avses i lagen om handläggning av domstols- ärenden eller eljest ej skall handläggas i den för tvistemål eller brottmål stadgade ordningen.
F r i rättegång må ej beviljas part, där det måste anses vara av ringa betydelse för honom, att hans talan vinner prövning, ej heller part vilkens talan grundar sig på överlåtelse, som kan antagas ha skett i syfte att därmed vinna fri rättegång. Målsägande i brottmål må, om brottet hör under allmänt åtal, ej erhålla fri rättegång i annat fall än då åklagaren väckt åtal för brottet. I ärende må fri rättegång beviljas allenast om för- handling utsatts i ärendet eller eljest med hänsyn till ärendets beskaf- fenhet och omständigheterna i övrigt särskilda skäl äro därtill.
Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och skall åtföljas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldig- het. Äro dessa förhållanden ej kända, skall uppgiften vara styrkt av offentlig myndighet.
P a r t som åtnjuter fri rättegång är befriad från erläggande av stämpel- avgift för expeditioner angående rättegången; av allmänna medel skola utgå expeditionslösen, delgivningskostnad som eljest skolat åligga parten samt ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller å tjänstens vägnar förskjuten kostnad. Frihet från avgift för sådan rättens expedition, som ej utfärdas utan särskild begäran, må åtnjutas jämväl efter det rätten skilt målet från sig, om expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan utgått. Av allmänna medel utgår även kostnad för bevisning, som ej förebragts utan skäl, om kostnaden enligt lag skall utgivas av parten
eller av parterna en för båda och båda för en. P a r t som åtnjuter fri rätte- gång i mål om äktenskaplig börd eller faderskap till barn utom äktenskap är befriad från kostnader för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper.
Om part som åtnjuter fri rättegång ålagts att infinna sig personligen vid rätten, kan han erhålla ersättning för resan enligt lägsta reseklass i allmänna resereglementet, om han finnes icke själv k u n n a svara för kost- naden. Är avståndet till sammanträdesorten mindre än fem mil, fordras synnerliga skäl för att reseersättning skall utgå. Föreligga dylika skäl, kan även traktamentsersättning tillerkännas parten med högst tio kronor för varje dag, som erfordras för resan och vistelsen vid domstolen.
Om part som åtnjuter fri rättegång icke kan själv eller genom någon som i tjänsteställning eller eljest lämnar honom bistånd behörigen till- varataga sina intressen vid talans väckande eller utförande, m å lämplig person förordnas att mot ersättning av allmänna medel biträda honom.
I brottmål gälla dock i fråga om biträde åt den misstänkte bestämmelserna i rättegångsbalken om offentlig försvarare. Till rättegångsbiträde skall förordnas advokat eller annan som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och finnes skickad för uppdraget. Har p a r t e n själv föreslagit någon som är behörig, skall han. förordnas, om ej h a n s anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleda annat.
Rättegångsbiträde är berättigad att erhålla arvode för det arbete han nedlagt å rättegången, så ock ersättning för nödvändiga utgifter samt för tidsspillan i samband med inställelse vid rätten. Finnes talan ha anhängig- gjorts eller fullföljts utan skäl må, där biträdet brustit i nödig aktsamhet, ersättningen till honom efter omständigheterna nedsättas under vad som eljest bort utgå eller ock biträdet förklaras ej äga rätt till ersättning.
Biträde får ej förbehålla sig ytterligare ersättning av parten; har sådant förbehåll skett, är det utan verkan.
P a r t som åtnjuter fri rättegång må ej i målet förpliktas gottgöra stats- verket ersättning till offentlig försvarare, tolk eller stenograf, eller kost- nad som enligt föreskrift i rättegångsbalken av allmänna medel utgått för bevisning varom rätten självmant föranstaltat.
Rätten äger förordna, att förmånen av fri rättegång skall upphöra, om parten under rättegången finnes k u n n a gälda kostnaderna för rättegången utan intrång i de medel, som äro nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av hans underhållsskyldighet. Likaså kan förmånen förklaras upphöra, om partens talan finnes vara sådan, att det måste anses vara av ringa betydelse för honom, att den vinner prövning, eller den g r u n d a r sig på överlåtelse, som kan antagas ha skett i syfte att därmed vinna fri rättegång. Förklaras parten förlustig förmånen av fri rättegång, skall r ä t t e n
när den skiljer målet från sig i regel förplikta parten att ersätta statsverket kostnaderna för den fria rättegången.
Oni part som åtnjutit fri rättegång ej i anledning av förmånens upp- hörande förklarats skyldig att återgälda statsverket kostnaderna för den fria rättegången, skall sådan skyldighet åläggas motpart eller a n n a n som enligt lag skulle varit pliktig att gottgöra parten dennes kostnader. Vad nu sagts gäller även om båda parterna haft fri rättegång. En part som åtnjutit fri rättegång kan således, om han förlorar målet, åläggas att ersätta statsverket kostnaderna för motpartens fria rättegång enligt samma regler som gälla i fråga om hans skyldighet att ersätta motpartens egna kostnader.
Vinna m a k a r efter gemensam ansökan boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit fri rättegång, skall rätten, om det icke med hänsyn till omständigheterna finnes obilligt, ålägga andra maken att ersätta statsverket hälften av kostnaderna för den fria rätte- gången.
Även efter rättegångens avslutande kan part som åtnjutit fri rättegång på särskild talan förpliktas att ersätta statsverket kostnad, som enligt lagen utgått av allmänna medel. Har återbetalningsskyldighet ålagts mot- part eller annan, m å talan därom dock ej väckas med mindre det visas, att kostnaden icke k u n n a t uttagas av denne. Som förutsättning för ut- tagande hos parten av ifrågavarande kostnad gäller, att parten efter rätte- gångens avslutande finnes k u n n a gälda kostnaden utan intrång i de me- del som äro nödvändiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet. Talan om återbetalningsskyldighet föres vid domstol av kronans ombudsman i den ort, där parten har sitt hemvist; sådan talan får ej väckas senare än fem år efter rättegångens avslutande.
Part som vid underrätt åtnjutit fri rättegång är, då målet fullföljes till hovrätt, berättigad att även där åtnjuta fri rättegång, om förutsättningarna för sådan förmån fortfarande äro uppfyllda. Part kan också efter särskild ansökan erhålla sådan förmån i hovrätt, om med avseende å rättegångs- kostnaderna därstädes partens ekonomiska förhållanden motsvara dem som berättiga part till fri rättegång i underrätt. Har part som åtnjuter fri rättegång i hovrätten anlitat biträde av någon som varit förordnad att biträda honom i underrätten, skall ersättning till biträdet utgå av all- m ä n n a medel. I annat fall skall i fråga om parts rätt till biträde i till- lämpliga delar gälla vad som gäller om rätt till biträde i underrätt.
I övrigt gälla de för rättegången i underrätt meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar även för rättegången i hovrätt.
I fråga om mål som fullföljes till högsta domstolen äga de för rätte- gången i hovrätt meddelade bestämmelserna motsvarande tillämpning.
Part som åtnjutit fri rättegång är vid verkställighet av dom eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet att förskjuta kostnad för förrättningen, och skall av allmänna medel gäldas all nödig förrättningskostnad, i den m å n den ej kan av tappande parten uttagas.
I kungörelse den 26 september 1947 (nr 776) med bestämmelser angå- ende tillämpningen av lagen om fri rättegång givas åtskilliga tillämpnings- föreskrifter. Bl. a. föreskrives att, där fråga om beviljande av fri rätte- gång ej kan allsidigt prövas på grundval av ansökningen med åtföljande ekonomisk uppgift, rätten har att införskaffa den ytterligare utredning som må vara erforderlig. Vidare må omnämnas en bestämmelse, att rät- ten bör bereda motpart tillfälle att inom viss kort tid yttra sig över an- sökan om fri rättegång, om detta kan antagas främja frivillig uppgörelse i saken eller eljest särskilda skäl äro därtill.
1734 års lag och tiden fram till 1917 års förslag
1734 års lag stod ej helt främmande för obemedlade parters behov av rätts- hjälp. I rättegångsbalkens 15 kap. 9 § upptogs den föreskriften, att den som fått av rätten lov att rättegångs saker driva skulle vara skyldig att utan betalning hjälpa de fattiga för rätta, då domaren det pålade. Emeller- tid blev detta stadgande utan större praktisk betydelse, då det var en förutsättning för dess tillämpning att ett auktoriserat advokatstånd in- rättades men detta ej skedde.
Frågan om obemedlade parters behov av rättshjälp blev under 1800-talet föremål för u p p m ä r k s a m h e t i skilda sammanhang men någon lagstift- ning kom ej till stånd.
I början av 1900-talet uppmärksammades behovet av rättshjälp åt obe- medlade och mindre bemedlade parter i vissa speciella fall. Bl. a. må näm- nas att riksdagen å extra stat för år 1916 anvisade ett anslag av 15 000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån av skedd utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen och de under bruk skatteköpta h e m m a n e n befintliga och förutvarande åbors och lägenhets- innehavares rättigheter av Kungl. Maj :t användas till beredande av rätts- hjälp åt sådana obemedlade eller mindre bemedlade åbor och lägenhets- innehavare, vilkas anspråk på grund av förenämnda utredning och i övrigt förekommande omständigheter ansåges skäligen böra påkalla rättslig pröv- ning inför domstol eller annan behörig myndighet. I anledning av nämnda riksdagsbeslut utfärdade Kungl. Maj :t kungörelse den 17 juni 1916 an- gående allmänna villkor och bestämmelser för användningen av ifråga- varande anslag. Enligt kungörelsen skulle det ankomma på dert s. k. •åbo- kommittén att med ledning av kommitténs allmänna kännedom om åbo- rättsfrågan samt förefintliga upplysningar angående sökandens förmögen- hetsförhållanden samt yrkanden och bevisning avgöra, huruvida rättshjälp skulle beredas sökanden. Bifölls ansökningen om rättshjälp, skulle kom- mittén ställa sakkunnigt biträde till sökandens förfogande. Biträdet skulle äga åtnjuta arvode med belopp, som kommittén med hänsyn till rätte- gångens beskaffenhet, anslagets storlek och övriga ifrågakommande an- sökningar prövade skäligt.
Vid 1913 års riksdag väcktes motion om skrivelse till Kungl. Maj :t an-
gående fri rättshjälp och sakkunnigt biträde åt mindre jordinnehavare i mål rörande vattenuppdämning, expropriation för industriella anläggningar, kraftstationer, elektriska kraftledningar eller dylikt.
Lagutskottet framhöll i avgivet utlåtande, att frågan om fri rättshjälp åt en- skilda parter i själva verket ägde en vida större räckvidd än den erhållit i motio- nen samt att detta viktiga spörsmål förtjänade ett allvarligt och noggrant över- vägande. I saknad av den fasta grundval, ett modernt rättegångsväsen erbjöde, kunde emellertid ett beredande av fri rättshjälp i den omfattning, som fullt mot- svarades av ändamålet, ej äga rum; betydelse borde främst tillmätas de rätts- tvister, i vilka utredningen och utförandet av parternas talan i särskild grad betingades av juridisk eller teknisk sakkunskap och där parternas ekonomiska eller sociala ställning för dem uteslöte eller i avsevärd mån försvårade utsikten att kunna bereda sig lämpligt biträde i rättegången. Som exempel anfördes pro- cesser av det slag, som närmast föranlett motionärernas framställning, vissa jordatvister, rättegångar emellan trävarubolag och skogsägare angående av- verkningsrätt och liknande ämnen, mål angående utfående av barnuppfostrings- bidrag m. m. Till äventyrs kunde Kungl. Maj:t tilläggas befogenhet att i dylika mål förordna rättegångsbiträde åt de parter, som därav vore i behov, eller eljest föranstalta om fri rättshjälp i lämplig form. En annan möjlighet till lösning av frågan kunde ock tänkas på det sätt, att för vissa förvaltningsområden, t. ex.
län, av Kungl. Maj:t eller enligt dess uppdrag av de lokala myndigheterna för- ordnades lämpliga rättskunniga personer att i de fall, där sådant funnes erfor- derligt, tillhandagå enskilda parter med rättshjälp antingen mot ett mindre arvode av parten och fyllnadsersättning av allmänna medel eller ock mot gottgörelse, som helt och hållet bestredes av statsverket.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, det täcktes Kungl. Maj :t taga under över- vägande, huruvida och i vilken omfattning åtgärder måtte kunna redan under då gällande rättegångsordning vidtagas för beredande genom det allmännas för- sorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande kunde föranledas.
I anledning av k a m r a r n a s skiljaktiga beslut förföll emellertid frågan vid 1913 års riksdag.
I 1915 års lagutskotts utlåtande (nr 15) med anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångs- balken anmärkte utskottet, att utskottet, i sammanhang med de i rätte- gångsbalken föreslagna bestämmelserna om fattig parts befrielse från föreskrivna ekonomiska prestanda, till behandling förehaft frågan, h u r u - vida det från samhällets sida vore tillfredsställande sörjt för att mindre bemedlade parter kunde komma i åtnjutande av den advokathjälp, som vore nödig för ett behörigt utförande av deras talan och förutan vilken den blotta befrielsen från vissa rättegångsavgifter ofta nog icke hade stort värde.
Under åberopande av 1913 års lagutskotts nyss återgivna utlåtande i ämnet hemställde utskottet ånyo till riksdagen om avlåtande av en skri- velse till Kungl. Maj :t i föreliggande fråga.
Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som i skrivelse den 23 april 1915 anhöll, att Kungl. Maj :t täcktes taga under övervägande, huruvida och i vilken omfattning åtgärder kunde redan under då gällande rättegångsordning vidtagas för beredande genom det allmännas försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande kunde för- anledas.
Sedan i anledning av sistnämnda riksdagsskrivelse särskilda sakkunniga1 tillkallats att inom justitiedepartementet biträda vid behandling av nämnda fråga, utarbetade de sakkunniga ett preliminärt utkast till lag om kost- nadsfri rättegång, som den 31 juli 1916 överlämnades till chefen för justi- tiedepartementet. Utkastet begränsade i enlighet ined det i riksdagsskri- velsen framställda önskemålet rättshjälpen till det processuella området.
Enligt utkastet skulle den fattiga parten genom den kostnadsfria rätte- gången i första hand erhålla befrielse från de med rättegången förenade utgifterna, nämligen, utöver expeditionslösen och stämpelavgift, särskilt kostnaderna för eventuella delgivningar, vittneslöner och rättegångsbiträde.
Den kostnadsfria rättegången föreslogs k u n n a differentieras på så sätt, att möjlighet skulle finnas att begränsa den till en eller några av angivna förmåner.
Utkastet var i övrigt byggt på den grundprincipen, att den rättshjälp, av vilken den fattige kunde vara i behov, skulle i främsta rummet lämnas av domstolen själv och dess tjänstemän. Endast för det fall, att målet var av så invecklad beskaffenhet, att även med en effektiv materiell process- ledning erforderlig utredning ej kunde vinnas, eller ock parten eljest av någon anledning ej själv kunde utföra sin talan, skulle genom rättens försorg rättegångsbiträde åt honom förordnas.
1916 års utkast blev föremål för remissbehandling.
1917 års förslag och 1919 års lagstiftning om fri rättegång
Utlåtandena över 1916 års lagutkast överlämnades till de sakkunniga för att tagas under övervägande vid utarbetande av definitivt lagförslag i ämnet. De sakkunniga omarbetade därefter lagutkastet. Och sedan pro- cesskommissionen, som anmodats granska det sålunda överarbetade lag- förslaget, framställt vissa erinringar mot detsamma, överlämnade de sak- kunniga betänkande den 31 december 1917 med förslag till lag om fri rättegång jämte tillhörande författningsförslag. Betänkandet innehöll även förslag i fråga om den utomprocessuella rättshjälpen.
I proposition (nr 331) till 1918 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t riks-
1 Borgmästaren Jakob Pettersson, häradshövdingen Tycho Colleen och föreståndaren för Stockholms stads rättshjälpskontor Set Silow. Därjämte förordnades dåvarande hovrättsrådet K. Schlyter a t t såsom sakkunnig inom departementet biträda vid frågans behandling.
2 — 8 0 7 8 6 1
d a g e n a t t a n t a g a förslag till lag o m fri r ä t t e g å n g j ä m t e d ä r a v p å k a l l a d e ä n d r i n g a r i v i s s a ä l d r e l a g a r . F ö r s l a g e t u t g j o r d e en i n o m j u s t i t i e d e p a r t e - m e n t e t v e r k s t ä l l d o m a r b e t n i n g a v d e s a k k u n n i g a s f ö r s l a g .
P å g r u n d a v b r i s t a n d e tid till v e d e r b ö r l i g g r a n s k n i n g a v d e i p r o p o s i - t i o n e n f r a m l a g d a l a g f ö r s l a g e n k u n d e r i k s d a g e n ej g o d k ä n n a d e s a m m a .
F r å g a n u p p t o g s å n y o vid 1919 års riksdag, d å K u n g l . Maj :t a v l ä t pro- position ( n r 118) m e d f ö r s l a g till lag o m fri r ä t t e g å n g m . m . a v i h u v u d - s a k s a m m a i n n e b ö r d s o m d e n till 1918 å r s r i k s d a g a v l å t n a .
S e d a n första lagutskottet avgivit utlåtanden ( n r 27 och 31) över p r o p o s i - t i o n e n , blev d e n s a m m a m e d v i s s a ä n d r i n g a r a n t a g e n a v r i k s d a g e n .
1919 års lagstiftning i n n e b a r i h u v u d s a k f ö l j a n d e .
Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt samt första domstol i skiftesmål och i vattenmål skulle fri rättegång i visst mål kunna be- viljas den, som icke ägde tillgång till gäldande av de med rättegången därstädes förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet.
I brottmål, där brottet vore sådant, att det hörde under allmänt åtal eller finge efter angivelse åtalas av allmän åklagare, skulle fri rättegång ej få beviljas måls- ägande i annat fall än att åklagaren anhängiggjort talan i målet. F r i rättegång skulle ej heller få beviljas den, vilkens talan grundade sig på överlåtelse, som kunde antagas ha skett i syfte att därmed vinna sådan förmån. De sakkunniga hade föreslagit, att fri rättegång ej heller skulle få beviljas den, vilkens talan befunnes vara uppenbart ogrundad. Nämnda förslag uteslöts emellertid i pro- positionen och lagen kom att sakna regler om förprövning av sökandens talan.
Beslut om fri rättegång skulle meddelas av rätten eller, då denna ej satt, av dess ordförande. Ansökan skulle göras muntligen eller skriftligen och åtföljas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens förmögenhets- villkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet; voro sagda för- hållanden ej kända, borde uppgiften vara styrkt genom offentlig myndighet eller trovärdig, känd person.
P a r t som beviljats fri rättegång skulle vara befriad från erläggande av stämpel- avgift i målet och av allmänna medel skulle gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning och sådant rättens beslut, av vilket motparten skulle erhålla del, samt för inkallelse av och ersättning till sådana av parten åberopade vittnen, vilkas h ö r a n d e rätten prövade för målets utredning erforderligt, så ock ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller å tjänstens vägnar för- skjuten kostnad. Där så befunnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande av partens talan, skulle ock lämplig person kunna av rätten eller dess ordförande förordnas att mot ersättning av allmänna medel biträda parten i rättegången. Där målets beskaffenhet det fordrade, borde till biträde förordnas person, som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov.
Hade sådan person föreslagits av part, borde avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl vore därtill. Biträdet skulle efter rättens prövning åt- njuta skäligt arvode för det arbete biträdet nedlagt å rättegången för dess för- beredande och utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tids- spillan. Biträdet förbjöds att av parten förbehålla sig ytterligare ersättning;
sådant förbehåll skulle vara utan verkan.
Bätten skulle äga förordna om u p p h ö r a n d e av den fria rättegången, om det under rättegången befanns, att parten utan intrång i de medel, som voro nödiga
för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhålls- skyldighet, kunde gälda kostnaderna för rättegången. Likaså skulle förmånen kunna förklaras upphöra, om parten berett sig fri rättegång, oaktat hans talan grundade sig på överlåtelse, som kunde antagas ha skett i syfte att därmed vinna sådan förmån.
När rätten skilde målet från sig skulle den, om part förklarats förlustig för- mån av fri rättegång, förplikta honom att ersätta statsverket kostnad som utgått av allmänna medel. Var ej sådant fall för handen, men tappade motparten, skulle dylik ersättningsskyldighet åläggas denne, om han enligt lag vore pliktig gälda vinnande parts rättegångskostnad.
Efter rättegångens avslutande skulle part som åtnjutit fri rättegång kunna åläggas återbetalningsskyldighet till statsverket, om det visade sig att parten kunde gälda ifrågavarande kostnad utan intrång i de medel som voro nödvändiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhålls- skyldighet. En förutsättning skulle dock vara att icke motparten i utslaget ålagts dylik ersättningsskyldighet. Talan om återbetalningsskyldighet skulle föras vid domstol av kronans ombudsman i den ort, där parten hade sitt hemvist; sådan talan skulle ej få väckas senare än fem år efter rättegångens avslutande.
Part som vid underrätt åtnjutit fri rättegång skulle, då målet fullföljdes till hovrätten, vara berättigad att även där tillgodonjuta enahanda förmåner som vid underrätten, med undantag av biträdesförmånen, såframt förutsättningarna för fri rättegång alltjämt voro för handen. Part skulle också kunna efter särskild ansökan beviljas fri rättegång i hovrätten. Biträde, som part anlitat för rättgången i hovrätt, skulle kunna få ersättning av allmänna medel, endast om hovrätten i allo eller i huvudsakliga delar bifallit partens ändringssökande. I övrigt skulle de för rättegången i underrätt meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar gälla även för rättegången i hovrätt.
I fråga om mål som fullföljdes till högsta domstolen skulle de för rättegången i hovrätt meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.
Part som åtnjutit fri rättegång skulle vid verkställighet av dom eller utslag i målet vara befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet att förskjuta kost- nad för förrättningen, och skulle av allmänna medel gäldas all nödig förrätt- ningskostnad, i den mån den ej kunde av tappande parten uttagas.
I förordning den 19 december 1919 (nr 790) upptogos tillämpningsföre- skrifter till lagen om fri rättegång.
1929 års ändringar
I 1917 års betänkande beräknades statsverkets nettokostnader för den fria rättegången komina att uppgå till omkring 75 000 kronor per år. Det visade sig emellertid, att statsverkets kostnader år för år betydligt stegrades. Under budgetåret 1927—1928 hade statsverkets nettoutgifter härför ökat till 516 000 kronor. Bruttokostnaderna samma budgetår utgjorde 565 000 k r o - nor, varav 380 000 kronor arvoden och reseersättningar åt rättegångsbiträ- den. Med hänsyn till denna ökning igångsattes en utredning inom justitie- departementet i syfte att utröna, huruvida icke genom ändrade grunder för åtnjutande av fri rättegång eller eljest statsverkets kostnader skulle k u n n a nedbringas, och i anslutning härtill infordrades från häradshövdingar och r å d h u s r ä t t e r vissa uppgifter angående kostnaderna för mål vari fri r ä t t e -
gång varit part beviljad m. m., varjämte vederbörande anmodades att uttala sig rörande möjligheterna att vinna begränsningar i statsverkets utgifter för den fria rättegången.
Frågan om begränsning av nämnda utgifter uppmärksammades även av riksdagens revisorer i deras berättelse till 1929 års riksdag.
I ett stort antal av de yttranden, som avgåvos med anledning av de utav departementschefen infordrade uppgifterna från häradshövdingar och råd- husrätter, uppgavs att missbruk av den fria rättegången förekommit. Så- lunda framhölls bl. a., att de fria rättegångarna understundom tillkommit i rent trakasseringssyfte eller för att bereda vederbörande rättegångsbiträde ekonomisk vinning samt att dessa rättegångar ibland hänfört sig till ett så obetydligt intresse, att dess tillvaratagande ej förtjänade något understöd från det allmänna. Å andra sidan framgick också av yttrandena, att mången- städes missbruk av den fria rättegången icke förekommit utan att institutet varit enbart till gagn.
Med ledning av de inkomna yttrandena och med biträde av särskilt till- kallade sakkunniga1 upprättades inom justitiedepartementets lagavdelning ett utkast Ull lag om ändring i vissa delar av lagen om fri rättegång, åsyf- tande att råda bot på de missbruk som i yttrandena påtalats. Detta utkast var utarbetat på grundval av följande riktlinjer.
Den beslutande myndigheten beredes tillfälle att vägra fri rättegång, där par- tens intresse att överhuvud få sin sak prövad av domstol måste anses synnerligen ringa. En mera ingående prövning av behovet av biträde sker, varvid tillses, att onödigt kostbart biträde icke väljes. Domstol beredes tillfälle att genom nedsätt- ning i arvodet inskrida mot biträde, som utan skäl drivit rättegång. Återhållsamhet inom lagens ram med det allmännas utgifter inskärpes.
över utkastet avgåvos yttranden av rikets hovrätter och Sveriges advokat- samfund.
Utkastet överarbetades inom justitiedepartementet och, sedan lagrådets yttrande inhämtats, framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 191) till 1929 års riksdag förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen om fri rätte- gång.
Första lagutskottet tillstyrkte i utlåtande (nr 34) propositionen, dock med vissa ändringar. Flera av utskottets ledamöter voro emellertid skiljaktiga;
avslag å propositionen i dess helhet yrkades av fem ledamöter.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande med viss ändring.
1929 års ändringar inneburo i huvudsak följande.
En bestämmelse infördes, att fri rättegång ej skulle få beviljas part, där det måste anses vara av synnerligen ringa betydelse för honom, att hans talan vunne prövning. — Den valda formuleringen avsåg att framhäva, att den prövning som skulle ske icke gällde, huruvida partens talan syntes mer eller mindre välgrundad och således kunde anses ha utsikt att vinna bifall, utan avsåg frågan, huruvida partens intresse att få sin sak prövad av domstol måste objektivt sett betecknas så-
1 Rådmannen Frans August Lind och advokaten Cyril Holm.
som synnerligen ringa. Det uttalades, att ett sådant fall exempelvis förelåge, om en person ville föra process om ett krav mot någon, som ostridigt saknade utmät- ningsbara tillgångar. En annan grupp mål, som skulle uteslutas genom den nya bestämmelsen, voro sådana, i vilka part av u p p e n b a r trakasserilusta drevs att processa. — Visade det sig u n d e r rättegången, att det måste anses vara av synner- ligen ringa betydelse för part som erhållit fri rättegång att hans talan vunne pröv- ning, skulle rätten äga förordna om förmånens u p p h ö r a n d e samt pröva om och i vad mån parten borde åläggas återbetalningsskyldighet till statsverket.
Beträffande den skriftliga uppgiften vid ansökan om fri rättegång uteslöts möj- ligheten att få uppgiften bestyrkt av »trovärdig, känd person», varjämte bestyr- kande gjordes obligatoriskt, så snart sökandens förmögenhets- och familje- förhållanden ej voro kända. Därjämte tillades Kungl. Maj:t befogenhet att be- stämma vilka offentliga myndigheter, som skulle äga behörighet att meddela intyg i ifrågavarande hänseende. I tillämpningsföreskrifterna till lagen bestämdes, att dylik behörighet skulle tillkomma vederbörande kyrkoherde, häradsskrivare, stadsfogde, kronouppbördskassör, lands- och stadsfiskal, ordförande i kommunal- nämnd, fattigvårdsstyrelse och b a r n a v å r d s n ä m n d , kommunalkamrerare, fattigvårds- och b a r n a v å r d s d i r e k t ö r samt fattigvårdssyssloman, fattigvårdsassistent och med dem likställd befattningshavare.
Beglerna om rättegångsbiträde ändrades i flera avseenden.
Som villkor för att p a r t som beviljats fri rättegång skulle kunna på det all- m ä n n a s bekostnad erhålla rättegångsbiträde vid talans anhängiggörande eller ut- förande stadgades, att parten icke själv eller genom någon, som i tjänsteställning eller eljest lämnade honom bistånd, kunde därvid behörigen tillvarataga sina intressen. Den strängare formuleringen i avseende å villkoren att erhålla biträde överhuvudtaget tillkom i syfte att föranleda domstolarna att i allmänhet iakttaga önskvärd återhållsamhet i fråga om förordnande av biträde. Med orden »själv eller genom någon, som i tjänsteställning eller eljest lämnar honom bistånd» av- sågs att understryka, att i den mån exempelvis åklagare i fråga om utförande av målsägandetalan i brottmål, i vilka han å tjänstens vägnar förde ansvarstalan, samt vidare b a r n a v å r d s m a n i mål r ö r a n d e barnuppfostringsbidrag m. m. kunde anses lämna p a r t e n erforderligt bistånd, rättegångsbiträde icke borde förordnas.
Vidare infördes en bestämmelse, att där omständigheterna ej annat påkallade, borde med beslut angående förordnande att biträda part med talans utförande anstå, till dess parten varit personligen tillstädes i målet och rätten därvid funnit, att behov av biträde förelåge.
Bestämmelsen om hänsynstagande till parts önskemål vid valet av biträde erhöll den ä n d r a d e formuleringen, att om part föreslagit någon, som vid rätten yrkes- mässigt utövade advokatverksamhet och ej vore avlägset boende, avvikelse från förslaget ej borde ske, såframt ej särskilda skäl därtill vore.
Till reglerna om biträdets ersättning fogades det tillägget, att vid ersättningens bestämmande hänsyn borde tagas till biträdets inställelse vid rätten å samma rättegångsdag i annat mål. Vidare upptogs ett stadgande, att om talan funnes ha anhängiggjorts eller fullföljts utan skäl, kunde, där biträdet brustit i nödig aktsam- het, ersättningen till biträdet efter omständigheterna nedsättas under vad som eljest bort utgå eller ock biträdet förklaras ej äga rätt till ersättning.
Lagändringar 1933, 1934 och 1936
I s a m b a n d m e d t i l l k o m s t e n av l a g a r n a d e n 26 m a j 1933 ( n r 229) a n g å e n d e b l o d u n d e r s ö k n i n g i m å l o m b a r n u t o m ä k t e n s k a p o c h d e n 7 j u n i 1934 ( n r
268) om bevisning genom sakkunnig vidtogos vissa ändringar i lagen om fri rättegång. Ändringarna inneburo, att i mål om faderskap till barn utom äktenskap kostnad för blodprov, som tagits av i statens eller k o m m u n s tjänst anställd läkare, skulle gäldas av allmänna medel, om den uppgivne fadern åtnjöte fri rättegång i målet, och att ersättning till sakkunnig, som utsetts av rätten, likaledes i vissa fall skulle utgå av allmänna medel, om part hade fri rättegång i målet.
År 1936 genomfördes ändringar i reglerna om muntligt förhör i hovrätt.
I anledning härav upptogs i lagen om fri rättegång ett stadgande, enligt vilket tilltalad som i hovrätt åtnjöte fri rättegång under vissa förutsätt- ningar kunde få ersättning av allmänna medel för personlig inställelse vid sådant förhör.
1941 års utredning om fri rättegång och 1944 års ändringar
Efter de år 1929 företagna lagändringarna voro statsverkets kostnader för den fria rättegången under flera år avsevärt lägre än de varit närmast förut.
Sedan nettobelastningen på anslaget ånyo stigit,1 restes emellertid åter krav på förmånens begränsning.
I sin berättelse till 1940 års riksdag gjorde riksdagens revisorer vissa utta- landen angående det allmännas kostnader för den fria rättegången m. m.:
Den alltmer ökade omfattning, i vilken fri rättegång beviljades, syntes reviso- rerna i första hand bero på gällande lagstiftning, vilken med sin tämligen allmänt hållna avfattning icke upptoge några egentliga korrektiv mot missbruk. Enligt revisorernas mening borde, i lag införas bestämmelser, som medgåve en strängare gallring av ansökningar om fri rättegång. Innan denna förmån beviljades, borde en närmare prövning äga rum. Övervägas borde vidare, om icke rätten att erhålla en sådan förmån borde inskränkas i vissa mål, såsom för svarande i rattfyllerimål och i mål om langning och lönnbränning. Revisorerna hade vidare ej kunnat undgå att finna att biträde enligt lagen om fri rättegång av domstolarna förordnades även i mål av mycket enkel beskaffenhet. Vidare hade iakttagits, att i mål rörande under- hållsbidrag till barn utom äktenskap biträde förordnats åt kärande med fri rätte- gång, även där barnavårdsman icke kunde anses ha saknat kompetens att själv uppträda i rättegången. Revisorerna hade ytterligare kommit till den uppfatt- ningen att de utdömda arvodena till biträden i fri rättegång i en del fall varit väl höga. Enligt revisorernas mening borde vidare övervägas, huruvida icke uppdrag att vara biträde i fri rättegång i större utsträckning borde mot ersättning enligt lägre taxa kunna anförtros personal vid de statsunderstödda rättshjälpsanstalterna.
Å andra sidan inkommo till Kungl. Maj:t också vissa framställningar rörande partiella utvidgningar av frirättegångsförmånerna.
Sålunda anhöll riksdagen i skrivelse den 24 april 1937 på förslag av första lagutskottet (uti. nr 33), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om sådan ändring av gällande lag om fri rättegång, att medellös part skulle, utöver vad då gällde, av allmänna medel kunna erhålla hjälp till sin instäl- lelse inför domstol.
1 Se s. 28 här nedan.
Vidare upptog JO i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1937 frågan om rätt för svarandepart, som åtnjutit fri rättegång, att kostnadsfritt erhålla protokoll i målet, även om begäran därom framställdes först efter det utslag meddelats.
Slutligen anhöll riksdagen i skrivelse den 1 mars 1939 på förslag av första lagutskottet (uti. nr 7), att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning om ändrade bestämmelser med syfte att i vidgad utsträckning bereda möjlighet till ersättning åt biträde i fri rättegång i överrätt.
I syfte att vinna n ä r m a r e utredning om användningen av den fria rätte- gången verkställdes på uppdrag av chefen för justitiedepartementet en statis- tisk undersökning rörande tillämpningen av den fria rättegången vid härads- rätter, rådhusrätter och polisdomstolar under tiden 1 j a n u a r i 1939—30 juni 1940 (SOU 1 9 4 1 : 2 m
Med anledning av de anmärkningar och önskemål, som framställts med avseende å den fria rättegången, tillkallade departementschefen den 11 december 1941 med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande sakkunniga2 för att verkställa en översyn av lagstiftningen om fri rättegång. De sakkunniga, som antogo benämningen 1941 års utredning om fri rättegång, avgåvo den 21 november 1942 betänkande med förslag rörande fri rättegång (SOU 1942:50).
De sakkunniga berörde till en början frågan i vad m å n lagen om fri rätte- gång erhållit en alltför vidsträckt tillämpning. De ville därvid för sin del bestämt hävda, att den fria rättegången i stort sett icke erhållit en annan eller vidsträcktare användning än som överensstämde med dess av lag- stiftaren fixerade ändamål. Flera omständigheter kunde anföras, vilka kom- me utgiftsökningen att framstå såsom förklarlig och försvarlig.
De sakkunniga anförde i detta hänseende bl. a. följande.
Statsmakterna ha med den fria rättegången avsett att sörja för att principen om allas likhet inför lagen icke lider inskränkning till följd av de mindre bemed- lades oförmåga att bestrida de i en process uppkommande utgifterna. Likställighet i fråga om rättsskydd mellan den välställde, å ena, den mindre bemedlade eller obemedlade, å andra sidan, kan icke uppnås utan att den senare helt eller till viss del befrias från rättegångsavgifter och dylika kostnader samt erhåller bistånd for andra med rättegången förenade utgifter, särskilt arvodet till rättegångsbitrade.
Det stöd som det allmänna medelst den fria rättegången lämnar, är i princip en art av socialhjälp bland många hithörande understödsformer. Med hänsyn till den sociala utvecklingen i vår tid ter sig den processuella rättshjälpen som någonting ofrånkomligt. Tänker man på de medellösa ogifta mödrarnas rättegångar mot nekande eller försumliga barnafäder — en i sammanhanget synnerligen vanlig kategori — framstår institutets behövlighet och sociala syfte med särskild tyd- lighet. I så måtto skiljer sig emellertid den fria rättegången rent praktiskt från
1 Utredningen verkställdes av förste aktuarien i Statistiska centralbyrån Sverker Groth.
» Byråchefen för lagärenden B. G. E. Danielson, ordförande, rådmannen G. Baarnhielm, ledamoten av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen E . G. E. Eriksson ledamoten av riksdagens andra kammare advokaten L. E. B. Gezelius, direktören vid Stockholms stads rättshjälpsanstalt advokaten E. G. Swartling och häradshövdingen S. Vallquist.
andra slag av social omvårdnad, som det vid bedömandet, huruvida förmånen skall få åtnjutas, är svårare än eljest att på förhand avgöra, om vederbörandes talan verkligen är förtjänt av det allmännas stöd. I p r i n c i p borde naturligtvis bistånd lämnas blott de sökande, vilkas sak är rättmätig, men tillförlitligt besked om det befogade i en talan kan tydligen i allmänhet erhållas först vid rättegångens slut — genom domstolens avgörande. Om man ej vill från förmånen utesluta åtskilliga vid första anblicken oklara men kanske i grunden högst befogade an- språk, kan det icke undvikas, att fri rättegång emellanåt kommer att beviljas rattssökande, vilkas talan man, i belysning av målets utgång, helst velat se u n d a n - dragen det allmännas stöd. Det h a r förefallit de sakkunniga som om m a n vid kritiken av den fria rättegången ej sällan förbisett, att i och för sig t ä n k b a r a inskränkningar lätt kunna allvarligt motverka institutets syfte — att bereda de m i n d r e bemedlade samma möjligheter att få sin talan prövad av domstol som stå bättre lottade medborgare till buds.
De s a k k u n n i g a p r ö v a d e l i k v ä l i s i t t b e t ä n k a n d e o l i k a v ä g a r a t t , u t a n å s i d o s ä t t a n d e a v d e m i n d r e b e m e d l a d e s i n t r e s s e n , t i l l g o d o s e k r a v e t p å e n b e g r ä n s n i n g av d e t a l l m ä n n a s u t g i f t e r för d e n fria r ä t t e g å n g e n . De f ö r e s l o g o v i d a r e , m e d b e a k t a n d e a v g j o r d a f r a m s t ä l l n i n g a r , v i s s a u t v i d g n i n g a r a v d e m e d fri r ä t t e g å n g f ö r e n a d e f ö r m å n e r n a .
S e d a n de s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e v a r i t f ö r e m å l för r e m i s s b e h a n d l i n g , u p p r ä t t a d e s i n o m justitiedepartementet p å g r u n d v a l a v s a k k u n n i g f ö r s l a g e t o c h d ä r ö v e r a v g i v n a y t t r a n d e n förslag till lag angående ändring i lagen om fri rättegång och till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § rättegångsbalken i 1734 års lag. F ö r s l a g e t f ö r e l a d e s 1944 års riksdag i proposition ( n r 1 2 ) . S e d a n första lagutskottet avgivit utlåtande ( n r 9) i a n l e d n i n g a v p r o p o s i - t i o n e n , a n t o g s d e n s a m m a m e d v i s s a ä n d r i n g a r a v r i k s d a g e n .
1944 års lagstiftning i n n e b a r i h u v u d s a k f ö l j a n d e .
I stadgandet, att fri rättegång ej skulle få beviljas part, där det måste anses vara av synnerligen ringa betydelse för honom att hans talan vunne prövning vidtogs den andringen, att ordet »synnerligen» uteslöts. Avsikten därmed var att skänka något vidare tillämplighet åt ifrågavarande villkor.
Frihet från avgift för protokoll infördes även för tiden efter det rätten skilt sig frän målet. Som förutsättning härför skulle gälla, att begäran om protokollet gjorts innan tiden for bevarandet av talan mot utslaget gått till ända.
Bestämmelsen att av allmänna medel skulle utgå kostnad för inkallelse av och ersättning till sådana av parten åberopade vittnen, vilkas hörande rätten prövade for målets utredning erforderligt, ändrades till att avse sådana av p a r t e n åberopade vittnen, vilkas hörande i målet ej utan skäl påkallats. Det moment av förprövning som den tidigare bestämmelsen förutsatte, slopades sålunda.
Den år 1933 införda bestämmelsen om kostnad för blodprov utvidgades till att avse jamval mål om äktenskaplig börd, däri k ä r a n d e n åtnjöt fri rättegång.
I syfte att möjliggöra ersättning av allmänna medel för kostnader för mantals- bevis, intyg om barns utvecklingsgrad vid födseln, läkarintyg, kommissionärs- arvoden o. d. även i sådana fall då förordnat biträde ej funnes och kostnaden sålunda ej kunde hänföras till biträdets nödvändiga utgifter, infördes ett stad- gande av innebörd, att om part som beviljats fri rättegång haft nödvändiga ut- gifter for rattegången, som icke avsåges med de i lagen uttryckligen angivna
