OASER I EFFEKTIVA RUM

OASER I

EFFEKTIVA RUM

Examensuppsats BFA Industridesign

v i c t o r i a g r a n b e r g

D

,

,

h

.

s a m m a n f a t t n i n g

I detta projekt placeras skogsgläntan ut i stadsmiljö genom en naturridå och skapar en plats med ett rekreativt och rofyllt erbjudande. I likhet med en oas förmedlar gläntans kontrasterande upplevelse i en effektivt utformad omgivning med ständig puls en sinnlig stund av vila, trygghet eller samtal med andra som stannat upp. Gestaltningen är inspirerad av ett antal fascinerande naturupplevelser som formmässigt landade i en alternativ lummighet med vinterskrud. Gestaltningens inspiration och utformningen med växtmaterial uppmuntrar tillsammans till gemenskap med det vackra i naturen och även till gemenskap med andra, i utomhusmiljö.

Både växtlighet och gemenskap har påvisade goda effekter för våra välmåenden, som utan att ofta prioriteras eller kalkyleras har ovärderlig betydelse för enskilda individer såväl som för ett större samhällsperspektiv. Kanske finns något att lära från naturens opåskyndeliga tillväxt som formar de mest fascinerande organiska och lugnande former när vi möter strikta och effektiva stadsrum. Stanna upp en stund och lägg märke till något som växer. I en speciell tid blir det särskilt viktigt att fylla sitt sinne med det som uppmuntrar, att se det vackra, att se andra såväl som att själv få bli sedd. Designförslaget är ett erbjudande om precis detta.

Under examensarbetets gång har Ingrid funnits med som huvudhandledare för helheten. Med sin fina person och professionella yrkeskunskap har hon kommit med både positivt utmanande och vägledande handledning. I veckovisa möten har hon även delat med sig av gedigen erfarenhet och en bred referensram på ett kreativt och pedagogiskt vis. Med glädje vill jag rikta ett genuint och stort tack för ditt handledarskap!

Tack till alla som bidragit under projektets gång med både praktiska och konceptuella framsteg. Särskilda tack riktas till:

Under examensarbetets gång har Magnus funnits med som examinator vid presentationer och delinlämningar och även funnits tillgänglig vid handledningstillfällen. Vid ett handledningstillfälle väcktes tanken och initiativet om utställningsplats utomhus vilket med facit i hand blev väldigt lyckat. Stort tack för din innehållsrika feedback som alltid levereras med ett sansat lugn!

handledare

examinator

ingrid troiero

magnus lindfors

T A C K

i n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g

inledning 1

designmetod 4

designprocess 6

formulering 7

kontextualisering 11

designbrief 14

formsökning 17

designförslag 28

realisering 33

reflektion 39

avslutande ord 44

referenser 47

bildlista 48

appendix 1 appendix 2

49

50

inledning

Mitt intresse för design bottnar i en fascination över vår förmåga att forma det som är runt omkring oss och hur våra formade omgivningar i sin tur uppmuntrar och leder vårt beteende. Det är en cykel av möjligheter som förstärker det som introduceras, oavsett källa. Detta ger oss möjligheten som spänner över att dekorera en oförtjänt fängelsecell för trivselns skull (ten Boom m.fl., 1971) till att använda den orörda naturen som soptunna. Det är ett val mellan destruktivt förstörande och ett sökande efter något gott och meningsfullt. Jag ser det som ett privilegium och ansvar som vi alla delar att göra detta val, såväl som designer, individ eller som del av något större.

När vi går utanför vår individuella sfär av påverkan till våra delade utrymmen finns än mer ansvar knutet till hur vi formar våra omgivningar. Med en ökande population därtill finns även ett något oroande och tilltagande fokus på effektivitet. Vid en tanke på jordytan kan man fundera på om det finns någonting som inte indirekt är påverkat av våra val. Vem har i dessa val ansvar för utformningen av våra delade omgivningar och vad händer om vi mitt i effektiviteten tappar fokus på något viktigt? Kuben, strikt eller utdragen, är kanske den mest effektiva formen ur produktionssynpunkt men frågan är om den är lika effektiv för våra välmåenden. Vad bidrar egentligen till våra välmåenden och påverkar vårt kollektiva välmående vår förmåga att både ta hand om varandra och våra omgivningar?

Kanske är det lättast att upptäcka det som bidrar till våra välmåenden när vi saknar det. Oasen är i detta sammanhang en symbolisk beskrivning av det som saknas och det som efterlängtas. Det är en plats med tilldragande skönhet och livgivande vatten i en torr öken. Precis som att en oas i öknen kan vara en illusion av en önskad verklighet, en syn av det man längtar efter och saknar, med vatten och gröna vidder, är oasen ibland endast en förnimmelse, påminnelse eller reflektion av det efterlängtade.

Världen vi lever i är onekligen inte perfekt och kanske är detta något av ett sökande av det förlorade paradiset, en utopi där allt är perfekt. Men hur samskapar vi i rätt riktning? Vad är rätt riktning? Tänk om vi i sökandet efter, och återskapandet av, den förlorade utopin lyfte upp det som är värt att eftersträva och inte bara trasslade in oss i att fokusera på eller mata cykeln med problem. Design har precis som vi den tvådelade förmågan att både kunna lösa problem och kunna skapa problem som ger upphov till effekter som inte är så önskvärda. Men hur ser något eftersträvans- och önskvärt ut?

Tänkare genom tiderna har bland annat lyft upp godhet, skönhet och sanning som värden att eftersträva (SEP, 2016). Flertalet nutida diskurser uppmärksammar dock reduceringen av skönhetens betydelse som en eventuell anledning till viss designs tillkortakommanden (Hendricks, 2020; Sagmeister & Walsh, 2018). I sammanhanget av detta designprojekt skulle en strävan efter skönhet vara vad som gör en operfekt omgivning värd att existera i. En strävan efter godhet skulle kunna ställas i relation till hur vi är mot varandra och en strävan efter sanning vara en kontrast till ett ökat fokus på att ifrågasätta allt tills inget betyder något längre.

VÄLKOMMEN TILL OASEN

2

EXAMENSARBETETS FOKUS

3

FRÅGESTÄLLNING

I examensarbetet ser jag design som ett sätt att utforska med en upplyftande approach där fokuset ligger på något eftersträvansvärt, nämligen våra välmåenden. Det finns vissa uppmärksammade element som specifikt har många positiva effekter för välmåendet, två av dessa är gemenskap och växtlighet som jag särskilt vill lyfta upp i detta projekt. Genom att kombinera de två elementen av gemenskap och en grönskande tillvaro är visionen för detta examensarbete att utforska gemenskapsytor i offentliga och kollektivt delade miljöer utomhus.

Det senaste året har varit revolutionernas år för möten utomhus och många av oss har fått ta klivet ut i stads- och naturrum för att uppleva gemenskap med andra. Det finns något oerhört vackert i gemenskap och jag tror att stadsrum som utformas för att erbjuda tillfällen för gemenskap och tillgång till en miljö med växtlighet bidrar med att vi alla kan njuta av de goda effekter som både gemenskap och den gröna naturen kan ge. Med detta gemenskapsperspektiv är detta ett undersökande av varför vi samlas, hur vi samlas och vad vi samlas kring. Till detta undersöks vår relation till naturens växtliv och perspektivet av hur växtlighet kan skapa rumslighet. De båda perspektiven tillsammans formar den centrala frågeställningen:

Hur skulle en oas som faciliterar gemenskap utomhus kunna utformas för offentliga stadsrum?

Som ingång till designarbetet vill jag även undersöka vad som händer när skönhet får en upphöjd roll i designprocessen och se hur skönhet kan återintroduceras i effektiva rum. Eftersom design är ett sätt att utforska i projektet så riktas målet mot en symbol för en diskussion och inte en kommersialiserad produkt i traditionell bemärkelse. Det går i riktning mot en designinstallation i det offentliga rummet, temporär eller mer permanent, som förhoppningsvis väcker tankar om relationen till varandra och växtlighet och även kommer med ett erbjudande.

Projektet syftar därmed som helhet till att genom design bidra på både samhälls- och individnivå för att främja gemensamt välmående genom att skapa oaser i stadsrum och undersöka vilken roll dessa kan spela för framtida social hållbarhet.

SYFTE

designmetod

För att sätta design i relation till frågeställningarna utformades en övergripande metod för projektet. I

genomförandet användes en tvådelad designprocess fylld av iterationer där den första fasen handlade om att designa rätt koncept och den andra fasen handlade om att designa konceptet rätt. Inom faserna användes olika designverktyg för att bidra med relevant material som förde processen framåt.

Detta är en överblick över designprocessens delar:

Det resulterande förslaget och processen fram till slutresultatet dokumenterades skriftligt och visuellt i denna uppsats som även avslutningsvis innefattade en kritisk självreflektion kring undersökningen och projektet. Vid projektslutet presenterades arbetet i sin helhet muntligt och fysiskt vid en slututställning. Ytterligare information om examensarbetet som helhet går att läsa i appendix 1.

Nästkommande avsnitt beskriver projektprocessen och följer delarna i ovanstående metod.

Formulering - Här samlas en skriftlig diskussion med teoretisk förankring som inleder och lägger grunden för fortsatt designarbete.

Kontextualisering - Här placeras projektet i en konceptuell kontext som relaterar projektet till en plats samt ett socialt sammanhang.

Designbrief - Här kondenseras första fasen till en designbrief som förs vidare till andra fasen.

Formsökning - Här utforskas form och gestaltning genom materialarbete, skalmodeller, skisser, och andra verktyg som ifrågasätts och ställs i relation till diskussionen.

Designförslag - Här presenteras projektets designförslag utefter valt designkoncept som samtidigt lyfter in de symboliska ämnena från diskussionen.

Realisering - Här finslipas symbolen till att kommunicera på ett effektivt sätt och realiseras i verklig skala.

kommunikation

2 designa konceptet rätt 1 designa rätt koncept

5

designprocess

h ä r b e s k r i v s d e s i g n p r o c e s s e n e n l i g t m e t o d e n s d e l a r

formulering

H ä r s a m l a s e n s k r i f t l i g d i s k u s s i o n m e d t e o r e t i s k f ö r a n k r i n g s o m i n l e d e r o c h l ä g g e r g r u n d e n f ö r

f o r t s a t t d e s i g n a r b e t e

8

Gemenskap är ett vackert ord. Med andra ord kan det beskrivas som samhörighet (SAOL, u.å.) där upplevelsen av samhörighet skulle kunna skapas genom att samlas kring något förenande eller att i all enkelhet samlas kring varandra. Efter ett antal informella intervjuer med samtal om vad några personer tänker på när de hör ordet gemenskap, och när de känner gemenskap, så märktes det att det kan innebära väldigt skilda saker för olika personer (se vidare beskrivning i appendix 1). Genomgående framstod gemenskap dock som ett påtagligt positivt laddat begrepp som många förknippar med interaktion med varandra runt något man delar samt med trygghet och frihet. Här handlar det bland annat om friheten att delta i gemenskap och om friheten att vara sig själv ibland andra.

Avsaknaden av gemenskap är kanske dock det som tydligast talar för vikten av den där den eventuella motsatsen i form av icke-självvald ensamhet kan ha oerhört negativa effekter. Förutom ensamhetens eventuella direkta negativa upplevelse kan den även öka risken för ett antal sjukdomar och därmed minska både hälsa och välbefinnande på lång sikt (Lund, 2015). Det som får oss att välja bort ensamheten verkar vara ett tydligt inneboende behov av gemenskap som trots ett individualiserat och dynamiskt samhälle beskrivs som en mänsklig strävan (Stenberg, 2011). Även i detta projekt ses gemenskap som något värt att eftersträva och bemöts med design som har stor potential att utforma omgivningar som faciliterar och uppmuntrar till gemenskap.

Ett litet barn sa en gång på en stadsgata omgiven av skyhöga byggnader att “här hör jag inte hemma”. Det var jag. Att komma ut i den till synes orörda naturen är däremot för mig som att komma hem och mitt hem är även fyllt av växter. Med respekt och ödmjukhet för att det kan finnas skilda inställningar och erfarenheter av naturmiljöer verkar de ändå ha något mycket gott att erbjuda oss. Återkommande uppmärksammas bland annat rekreativa, lugnande och välgörande effekter av att med sina sinnen uppleva och vistas i gröna och naturliga utemiljöer (Franco et al., 2017; Robbins, 2020; Schantz, 2021;

Naturvårdsverket, 2006). Dessa upplevelser av naturen anses utöver att vara goda och välgörande även vara mer än detta i form av ett mänskligt behov för välmåendet (WHO, 2016;

Robbins, 2020).

I sökandet efter oasen som har det som saknas och efterlängtas påträffades flera perspektiv av välmående. Två mycket närvarande teman som dock på ett tydligt sätt uppvisade möjlighet att bidra till våra välmåenden var gemenskap och växtlighet. Här lyfts båda dessa upp och relateras till utformningen av stadsrum.

GEMENSKAP OCH DESS VÄRDE

VÄXTLIGHET, LUGN OCH TRIVSEL

1. Konceptuell referens

Linda Tegg, Grasslands Repair, 2018

9

Med projektets avgränsning och kontextualisering i offentliga stadsrum berörs gemensamma utrymmen som påverkar alla som rör sig där. Dessa rum blir därför särskilt viktiga gällande hur de är utformade även om det i praktiken ofta involverar utmanande processer med flertalet aktörer och intressenter. Ibland hamnar resultatet mellan drömmen om utopin och misslyckanden med anledning av kompromisser vid ändliga resurser samt svårigheter att samlas runt gemensamma incitament och målbilder. Skillnaden mellan de värden som prioriteras och det som faller mellan stolarna och glöms bort får både kedje- och systemeffekter eftersom de påverkar alla som rör sig i de offentliga rummen.

Tyvärr prioriteras vissa värden ned för att de inte är särskilt lätta att just värdera. Värdet av människa och naturmiljöer i interaktion är ett gott exempel på detta som är både svårestimerat och ofta utan naturliga marknadskopplingar, vilket gör att det systematiskt undervärderas (Naturvårdsverket, 2012). I samtal med en landskapsarkitekt fick jag även insikt i att växtlighet och utomhusytor ofta är det som först bortprioriteras om budgeten blir stram i byggprojekt, detta trots sina tydligt påvisade goda effekter för våra välmåenden. Kanske finns något att lära från naturens opåskyndeliga tillväxt som formar de mest fascinerande organiska och lugnande former när vi möter effektiva stadsrum och kalkylblad.

Ytterligare ett värde som befinner sig ännu längre från kalkylbladet är skönhet. I modern tid har detta både nedvärderats och nedmonterats med negativa effekter för samhällsbygget (Hellsten, 2014). Att skönhet som ord minskat i användning och som koncept adresserats fallande värde till den grad att inte vara eftersträvansvärt har delvis fått konsekvenser i en oförmåga att kommunicera det personliga (Sagmeister & Walsh, 2018). Här vill jag tillsammans med andra nämnda lyfta tanken att skönhet har ett inneboende egenvärde som är mycket högre än det som strömningarna velat tillskriva det.

I utformningen av stadsrum kan växtlighet både tillföra skönhet och naturkänsla. När det kommer naturkänsla kan man börja fundera på vad detta innebär. Här skiljer sig synsätten på till exempel på vad som är skillnaden mellan vild natur och mänskligt skapade miljöer, där människans artefakter och arrangerade miljöer kan ses som något separerat från naturen eller som en eventuell mänsklig natur. En tydlig kontrast kan dock skönjas när det kommer till naturens växtlighet i relation till mänskligt producerade effektiva former, då naturen sällan producerar något som är rakt med räta vinklar, enligt den symboliskt effektiva kuben. En konceptuell referens är Jamie Norths Terraforms där ett intressant möte mellan växtlighet och restprodukter från mänsklig effektiv industri förkroppsligats.

UTFORMNING AV STADSRUM MED VÄXTLIGHET OCH GEMENSKAP

Dock är vår relation till naturmiljöer inte endast ett enkelriktat erbjudande från växtligheten, och andra delar av naturen, till oss. Det kan istället ses som ett kretslopp av ömsesidiga erbjudanden. Att ta del av växtlighetens lugnande och rekreativa förmåga kan exempelvis få oss att uppmärksamma det vackra i naturen, arternas unika skönhet, och även väcka en affektion som uppmuntrar till omhändertagande av både oss själva och det runt omkring oss. Detta blir ett integrerat givande och mottagande som blir avgörande för ett delat framöver. Som designer finns här möjligheten att både bidra och väcka tankar kring detta samspel.

10

2. Konceptuell referens Terraforms, Jamie North, 2014

3. Stadsrum med växtlighet Penda, Magic Breeze Landscape, u.å.

4A. Stadsrum utan grön natur Tellusgången

I detta land har vi frihet och möjlighet att röra oss i naturskattens skogar och marker vilket är en stor förmån. Under ett samtal med samma landskapsarkitekt blev det tydligt att just skogsgläntan är en plats där vi ofta trivs, det är en något skyddad men ändå öppen plats där man kan se men inte synas. Här skapas en trygghet som många naturligt söker. Stadsrum generellt har dock varierande grad av grönområden och kan i vissa områden mer likna effektiva betongparadis. Glädjande ser vi ändå ökade försök att integrera den vilda natur som fått kliva tillbaka när städer växer fram. Exempelvis i form av Magic Breeze Landscape av Penda som väver ihop det trappfyllda landskapet av både arkitektur och växtlighet. Detta kan tydligt kontrasteras med stadsrum utan en strimma levande inslag.

Inom stadsplanering finns idag lovande planer på systemnivå för hur människa och natur i samspel kan integreras genom ekosystemtjänster där de kulturella tjänsterna som dessa system bidrar med har mest relevans för detta projekt, nämligen; hälsa, sinnlig upplevelse, sociala interaktioner, naturpedagogik och symbolik & andlighet (White, 2014). Fortsatt intressanta frågeställningar i relation till detta är hur det är möjligt att skapa en mer sömlös relation till den vilda orörda naturen och de stadsrum som byggs upp samt tankar kring vem som bör bidra med trivseln i det offentliga och delade privata ute-stadsrum när det blir en bortprioriterad budgetfråga.

I relation till gemenskapsperspektivet finns i det offentliga rummet ett antal planerade och naturliga mötesplatser såsom torg och arrangerade sittgrupper.

Sittplatser i mer central stad tenderar dock att ofta bli kommersialiserade eller anpassade för att inte tillbringa särskilt lång stund vid, exempelvis genom exkluderande design. Här är det intressant att undersöka hur man kan utforma mötesplatser där personer faktiskt vill stanna till på och investera tid med andra.

Vidare är det även viktigt att skapa en känsla av delaktighet i offentliga ytor så att omsorg och omhändertagande av platsen uppmuntras för att den ska vara långsiktigt hållbar. Individens egna involvering är dock en förutsättning för att skapa upplevelsen av gemenskap. Därför har design och utformning endast en möjlighet att facilitera och erbjuda tillfällen till gemenskap vilket i nästa steg uppmuntrar individer till interaktion.

Med samlade tankar kring gemenskapens och växtlighetens goda hälsoeffekter och dess integrering i stadsrum kan vi tänka oss avsaknaden av, men även exempel på, befintliga oaser i stadsrum. Från denna samlade formulering gick fokus vidare till kontextualisering.

kontextualisering

H ä r p l a c e r a s p r o j e k t e t i e n k o n c e p t u e l l k o n t e x t s o m r e l a t e r a r p r o j e k t e t t i l l e n p l a t s s a m t e t t s o c i a l t s a m m a n h a n g

Designförslagets tänkta kontext formulerades som att vara ett stadsrum på en offentlig och allmän plats med puls och avsaknad av känslan av vild natur. Detta sammanhang gjorde det möjligt att presentera en oas med ett kontrasterande erbjudande som skulle vara tillgänglig för alla som passerade platsen. I de lokala stadsrummen återfanns exempel på flera grönområden, trots detta fanns också platser där man kunde kämpa för att hitta en rofylld sittplats. Därför blev områdena mellan grönområdena extra intressanta att titta på, såsom gågator, bredare trottoarer och torg.

Avslutningen på examensarbeten på Konstfack sker i samband med Vårutställningen. Eftersom att detta projekt riktade sig till utomhusmiljöer blev det naturligt att även ställa ut slutdesignen utomhus. Projektet kom därmed att på ett mer allmänt plan rikta sig till stadsmiljöer för att sedan exemplifieras vid utställningstillfället på en utställningsspecifik plats. Av områdena utomhus runt Konstfack var Tellusgången en av de möjliga platserna under utställningstiden med bakgrund av omfattande byggnationer i området. Tellusgången lämpade sig passande nog väl med tanke på att den hade många likheter med en innerstadsgata och kunde upplevas som en stadsmiljö med avsaknad av vild natur. En särskilt intressant del av Tellusgången är dess mynning mot trappen som även är en av de få delarna av gången som är solbelysta under en liten del av dagen.

4B. Utställningsplats i Tellusgången

EN ALLMÄN PLATS OCH EN UTSTÄLLNINGSSPECIFIK PLATS

VERKETS PLATS OCH MÅLGRUPP

12

Den tänkta målgruppen finns i två olika former. Alternativ ett är ett sammanstrålande sällskap på 3-5 personer som möts utomhus för att umgås. Det kanske är några vänner som sammanstrålar eller en familj som valt att prioritera några timmars kvalitetstid- Här handlar det inte specifikt om personerna eller åldern, utan gruppen som sådan och att syftet för dem är att ses och samtala, njuta av en öppen himmel och inte göra något särskilt, bara ses och vara i stunden. Eventuellt har de med sig lite fika. Alternativ två är det informella sällskapet som upplever gemenskap genom att dela en plats eller upplevelse, i likhet med att med främlingar ta del av en konsert och ändå känna gemenskap med de andra i publiken som delar tillfället. Det informella sällskapet kan sammanstråla för ett ögonblick eller i spontana möten, och blir tillgänglig för de som uppmärksammar sin omgivning och gärna deltar i en sinnlig och förenande upplevelse.

Med ett tydligt användarfokus samt både en konceptuell och konkret plats att arbeta med gick fokus vidare till att utforma en designbrief.

ETT SÄLLSKAP

13

designbrief

H ä r k o n d e n s e r a s f ö r s t a f a s e n t i l l e n d e s i g n b r i e f s o m f ö r s v i d a r e

t i l l a n d r a f a s e n

FUNKTIONSANALYS OCH UPPLEVELSEANALYS

Som en naturlig förlängning av frågeställningen, formuleringen och kontextualiseringen utformades en

designbrief där det övergripande målet beskrevs som att genom design skapa: En plats utomhus med upplevd rumslighet som har naturkänsla och som faciliterar gemenskap. Briefen utvecklades sedan i funktionsanalys och upplevelseanalys och placerades i relation till inspirerande referenser och tidigare design.

Funktionsanalysen utgick från briefens tre huvudelement, alltså naturkänsla, gemenskap och utomhusplatsen, och utvecklades från detta till konkreta erbjudanden för användaren. Erbjudandena prioriterades även för att vara ledande vid beslut under formgivningen.

I upplevelseanalysen beskrevs en vision för användarens upplevda värden av särskilda element. Analysen är inspirerad av Cheryl Akner-Kolers “Fusion of the Sense – haptic attributes”-modell (Akner-Koler, Ranjbar, 2016, s.4) där ett urval av de haptiska värdena användes och utökades till att inte bara upplevas av handen utan hela personen. Dessa blev viktiga som referenser eftersom de beskrev den sinnliga känslan som från start initierade projektet, något som Cheryl Akner-Koler (2007, s.23) beskriver som den inre upplevelsen av form som inleder gestaltningsprocessen.

4. Överblick över funktionsanalys och upplevelseanalys

Verket ska:

förmedla skönhet från

växtriket på ett inbjudande och välkomnande sätt

få vara både inspirerande och lugnande för besökaren med den naturliga växtlighetens effekter

kännas luftigt och fritt i likhet med en naturupplevelse

Verket ska erbjuda:

plats för flera där det finns möjlighet till samhörighet med övriga besökare genom platsen som sådan, oavsett om man kommer som grupp eller själv delar platsen med andra trygghet genom att i likhet med gläntan vara ombonat och avskilt från pulsen runt omkring samtidigt som det ger möjlighet att se ut från platsen en möjlighet att stanna upp och vila, sittande eller lutande

Verket ska:

definiera en plats och forma en upplevd rumslighet

vara lämpligt för offentlig miljö och därmed vara

» mobil för praktisk placering och installation

» stabil och kunna stå på jämn yta men inte nödvändigtvis plan yta

» flexibel genom att kunna passa in på flera skilda platser

» slit- och vädertålig

Upplevelsen av:

vind och temperatur ska vara precis som utomhusvädret är i stunden struktur ska vara organisk och växtinspirerad

proportion ska vara en rymlig och beträdbar rumskänsla som samtidigt väcker intresse för detaljerna

vikt ska vara att verket är stabilt nog att stå kvar på platsen och inte locka till spontan förflyttning

konturer på verket ska vara inspirerad av vild natur

15 Funktionsanalys

naturkänsla gemenskap utomhusplats

upplevelseanalys

De första tankarna med befintlig brief gick till till lägereldar, picknickfiltar, parkbänkar, lusthus, pergolas och paviljonger, som kan ses som befintliga koncept med relevans. Efter ett övervägande av hur framför allt växtligheten skulle samspela med det befintliga stadsrummet och gemenskapen var dessa några särskilt intressanta designreferenser som rimmade med projektet.

Samlat satte designbriefen en konkret inriktning på projektet och blev en vägledning för fortsatt gestaltning. Med denna som bas gick fokuset vidare till formsökning.

PRODUKTPLACERING OCH DESIGNREFERENSER

6. Designreferens

The Garden, Eike Becker Architekten, 2016 5. Designreferens

Instant City Life, VEGA Landskab, 2014

16

formsökning

H ä r u t f o r s k a s f o r m o c h g e s t a l t n i n g g e n o m m a t e r i a l a r b e t e , s k a l m o d e l l e r , s k i s s e r , o c h a n d r a v e r k t y g s o m i f r å g a s ä t t s o c h s t ä l l s i r e l a t i o n t i l l d i s k u s s i o n e n

Den övergripande designapproachen karaktäriserades av att vara analog och upptäckande. Efter att i förberedande kurs inför examensarbetet haft en övervägande digital arbetsprocess blev visionen att som helhet i detta projekt formmässigt arbeta helt analogt. Detta var dels en egen önskan, men var framför allt passande eftersom att den natur och växtlighet jag eftersträvade i projektet i högsta grad var analog och den gemenskap som skulle främjas var ansikte mot ansikte och alltså inte faciliterat med digitala medel. Det analoga arbetssättet blev inte bara en personlig ingång till projektet utan även en intressant arbetsmetod. Allt formarbete skedde i fysiskt material och dokumenterades endast genom foto och skrift i digital form.

I en tidigare designkurs blev jag introducerad till en informell inställning till all form av skapande som lade tonvikt vid upptäckter. Fritt tolkat har jag förhållit mig till denna inställning genom att genomgående ha en öppen inställning och låta det fascinerar och som dyker upp i närområdet få leda. Här har de fascinerande elementen ofta involverat en skönhetsdimension. Det formmässiga resultatet av designapproachen återbesöks i diskussionen.

DESIGNAPPROACH

ARBETSGÅNG

Formsökningen inledde den andra fasen som var att designa konceptet rätt. I arbetet mot att utforma konceptet användes flera designverktyg med specifika syften som förde processen framåt och även en övergripande

approach.

Arbetsgången kan ses som en samling av viktiga moment och inte en kronologisk beskrivning eftersom att designprocessen av iterativ karaktär har växlat mellan de olika momenten och tankarna. Här delas några av de moment som hade störst inflytande på formgivningen.

18

VÄXTEN SOM UTGÅNGSPUNKT

7-11. Torkade växter från närområdet

I startskedet med att utveckla designförslaget var jag ofta ute i naturparksområden för att ta inspiration av växtligheten. Det som fångade mitt intresse och som fyllde diken och slänter var vinterns efterlämnade kvistar och buskage, ofta i torkad form då snön smält bort och solen börjat värma på. Att just torkade växter kunde uttrycka sådan variation och liv, eller potential till liv drog mig till dem. Det blev en daglig rutin att upptäcka olika former och sorter av avbrutna kvistar och strån som togs med in i formarbetet.

19

SKALMODELLER AV VÄXTMATERIAL

12. Tidiga skalmodeller

Skalmodeller har varit ett av de viktigaste formsökningsverktygen. De inledande skalmodellerna lät växterna ta plats. I senare skede kombinerades detta med andra material såsom bearbetat trä och andra mer geometriska element som fanns till hands.

20

13-16. Ett urval av skalmodeller

21

För att relatera skalmodellerna till en omgivande kontext byggdes en miniatyr av utställningsplatsen. Här

placerades prototyperna sedan in för att få en känsla för skala och proportioner tillsammans med skalmodeller av besökare.

17. Miniatyr av utställningsplatsen

22

RITNINGAR I PLAN och SEKTIONER

18-20. Plan- och sektionsritningar

För att få ytterligare en skalenlig uppfattning av platsen på distans användes även måttritningar i olika vyer.

23

SKISSER

21-24. Urval av skisser

Klassiska handskisser med olika medium var användbara vid idégenerering och producerades.

24

AVVERKAT MATERIAL

25. Avverkat material

Några veckor in i projektet upptäcktes högar av trädstammar och kvistar i större format som i likhet med det första insamlade materialet fanns i vinterskrud, men i uppförstorad skala. Detta väckte tanken om att

skalmodellerna på ett naturligt sätt skulle kunna realiseras i full skala. Detta ledde till undersökande av materialet och kontakt med kommunen som erbjöd att få använda detta för konstnärligt syfte.

25

UPPSKALNING OCH ANVÄNDARSTUDIER

26-33. Fullskaleprototyper i upptejpat område och användarstudier

De mest intressanta skalmodellerna och skisserna skalades sedan upp i relativt grova prototyper tillsammans med nya idéer som växte fram. I dessa fick mindre sällskap uppleva känslan av det uterum som formats.

Lärdomarna och insikterna från användarstudierna togs med in i fortsatt formarbete, framförallt gällande

rumslig känsla och storlek. De angivna måtten av markägaren vid utställningsplatsen tejpades upp på arbetsytan och blev effektivt som områdesavgränsning och referensram.

26

Idéerna tog form genom nämnda verktyg och med inspiration från både samlade växter och dokumenterade växter samt input från användartester. Så småningom introducerade jag även effektiva geometriska former och började undersöka mötet mellan det fritt organiska och mer strikt geometriska, som man eventuellt skulle kunna se som ett spann från organiskt till geometriskt. En stor fundering var dessutom hur växtligheten skulle ta plats.

Att antingen ta in levande växter och omplacera vild natur eller arbeta med naturmaterial eller imitera växtlighet i andra material där vi hamnar i jugend-inspirerade exempel. Även dessa alternativ skulle kunna placeras in i ett spann. Formsökning tog egentligen under lång tid plats som ett sökande i dessa dimensioner efter vilket koncept som bäst reflekterade syftet med projektet, ett vägval mellan någon form av kritik i kontrast till firande. Att hitta balansen i detta samt att få ihop samspelet och kommunikationen med konceptet tog tid. Men ett vägval gjordes och jag riktade in mig på att gå mot geometriskt kontrollerad form som tog med diskussionen kring effektiva rum på ett symboliskt vis och även befinna mig i mellanlandet mellan levande och efterliknad växtlighet.

Med lärdomar och formarbete från formsökningen gick fokuset vidare till att utforma det slutgiltiga designförslaget.

VÄGSKÄL OCH INRIKTNINGSBESLUT

levande

växtlighet efterliknad

växtlighet organiskt

fri

geometriskt kontrollerad

34. Dimensionsgraf med alternativa formuttryck i två dimensioner

27

design- förslag

H ä r p r e s e n t e r a s p r o j e k t e t s d e s i g n f ö r s l a g u t e f t e r va l t d e s i g n k o n c e p t s o m

s a m t i d i g t l y f t e r i n d e s y m b o l i s k a ä m n e n a f r å n

d i s k u s s i o n e n

Det slutgilitiga designförslaget baseras på designkonceptet

“naturridån”. I egenskap av en teater- eller föreställningsreferens talar denna om ett nedhissat sceneri som sätter känslan av en plats och miljö som inte egentligen är där, likt en ridå. I detta fall är det den naturliga växtligheten som hissas ned i stadsmiljöer och väcker tankar om påklistrade efterkonstruktioner. Något som är väldigt intressant med konsert-, teater- eller föreställningskonst är att det går att väcka en upplevd gemenskap för publiken som delar tillfället. Att vara delaktig eller åskådare i det som sker vid ridån kan skapa samhörighet med övriga besökare genom platsen som sådan och genom att dela en upplevelse. Det kan även vara möjligt att vara själv men inte känna sig ensam, en intressant företeelse i gemenskapsperspektivet.

Naturridån uppfyller briefens tre huvudelement genom att introducera naturkänsla, uppmuntra till en delad upplevelse och gemenskap samt att sätta en upplevd rumslighet, särskilt med flera ridåer i kombination. I relation till produktplacering skulle naturridån kunna ses som en växtinspirerad spaljé i ett nytänkande format.

DESIGNKONCEPTET NATURRIDÅN

36. Nedhissad naturridå

35. Naturridån som koncept, originalskiss

37-38. Skalmodeller av naturridån, även i kombination

29

Det slutgiltiga designförslaget har fått namnet Eden som är en skogsglänta. I gläntan kombineras fyra naturridåer till att skapa en sluten rumslighet. Naturridåerna fungerar här som väggmoduler som ger en betryggande avskärmning med samtidig möjlighet till utblickande. Till denna rumslighet erbjuder gläntan sittpartier i bänkform som inbjuder till en stunds vila och gemenskap.

DESIGNFÖRSLAGET EDEN

39. Skalmodell av skogsgläntan Eden

30 Eden påminner symboliskt om ett tillstånd av perfektion, där natur

och människa var i samspel med både varandra och sitt ursprung.

40-43. Bänkkonstellationer i gläntan

31

GESTALTNING

Gestaltningen av slutförslaget är inspirerad av ett antal naturupplevelser som fick formge uttrycket. Här finns både kontraster, silhuetter och skuggspel som viktiga element. Dessa inspirationsreferenser gav en känsla kring material, uttryck, känsla, ljud, ljus, skala och form. Några av de viktigaste finns här samlade i en moodboard.

Uttrycket på växtligheten fick i enlighet med prototypmaterialet representera en vinterskrud med fokus på stammar och strukturer utan grönska. Även en snövinterklädd gestaltning övervägdes. Slutprototypens uttryck blev starkt influerat av skalmodellen av designförslaget och därför fattades materialvalen för prototypen för att efterlikna skalmodellen.

Efter att ha tagit beslut om koncept och designförslag gick projektet vidare till fasen av att konstruera och realisera den slutgiltiga designen i full skala.

44-49. Moodboard med inspirationsreferenser

50. Vinterskrudtester 51-52. Materialtester för slutprototyp

32

realisering

H ä r f i n s l i p a s s y m b o l e n t i l l a t t k o m m u n i c e r a p å e t t e f f e k t i v t s ä t t o c h r e a l i s e r a s i v e r k l i g s k a l a

Som avslutande del av designprocessen skalades designförslaget upp till verklig skala. Inom ramarna för exampensprojektet var syftet med slutprototypen att gestalta och kommunicera designförslaget på på ett effektivt sätt. Med anledning av detta gjordes ett avvägande gällande tillverkning, där en specifik tillverkningsmetod användes för att realisera slutprototypen och en potentiell tillverkningsmetod utformades ämnat för att kunna användas vid tillverkning av en hållbar offentlig installation. Båda alternativen presenteras nedan.

Projektets analoga arbetssätt lyste igenom i tillverkningen då den till stor del byggdes med direkt handarbete. Med syftet att vara just en slutprototyp för temporär installation användes följande tillverkningsmetod. Följ gärna med i ritningarna, materialförteckningen och tillhörande kostnadskalkyl som finns bifogade i appendix 2.

Konstruktionen för naturridåerna bestod av ett ramverk av uppkapade träreglar. Dessa fixerades med fästelement i vardera hörn. Ramen grundmålades sedan tunt i vitt för att skydda träet och samtidigt låta materialet skina igenom.

Processen som krävde stor precision och som tog längst tid i byggnationen var att placera ut trädstammarna som sedan fästes i mötet med ramverket.

Vid montering av hela gläntan fästes fyra naturridåer ihop till en rumslighet. I detta skede monterades även en tröskelramp. Tryckimpregnerade lister placerades i underkant av alla ridåer för att skydda verket mot slitage och svällning vid regnansamlingar. Förbättringar som skulle göra konstruktionen än mer vädertålig är att täcka ändträet och toppytor med en list i exempelvis metall som agerar som regnskydd.

DESIGNFÖRSLAGET I VERKLIG SKALA

ANVÄND TILLVERKNINGSMETOD VID BYGGNATION AV SLUTPROTOTYP

53. Ramverket under byggnation 54. Fixering av hörnen

34

55-63. Bilder från byggnation och montering av ramkonstruktionen

35

64-72. Bilder från byggnation och montering av bänkarna

36

För att bänken skulle vara en utemöbel som klarar väder, vind och årstider blev valet att använda träskyddsbehandlad furu som material. Bänken bestod av en underliggande regelkonstruktion som kläddes med utanpåliggande brädor.

Den laserades även lätt för att lyfta fram den djupa tonen. Tröskelrampen var till för att underlätta för exempelvis barnvagnar och rullstolar att ta sig in i rumsligheten. Väl inne, säkrades även gott om svängutrymme mellan de utplacerade bänkarna.

73. Bänken under konstruktion 74. Toppvy av innerreglar

Om designförslaget skulle placeras ut i ett offentligt stadsrum kommer önskemål såsom att vara trygg, stabil samt slit- och vädertålig. De mest kritiska elementen i slutprototypen är trädstammarna som trots sin vinterskrud skulle åldras och slitas snabbast. Alternativa material till trädstammarna, men även den omgivande ramkonstruktionen, finns som skulle kunna imitera ett formmässigt uttryck men skilja sig i finish. Exempelvis skulle de befintliga ramarna kunna användas som mallar för en gjutform, där de tillverkas i metall. Detta skulle vara ett betydligt dyrare alternativ än använd tillverkningsmetod men samtidigt hålla med sekelperspektiv. Metallen kan även smältas ned och användas i andra syften i ett senare skede.

Som ett ytterligare och eventuellt ännu mer intressant alternativ skulle trädstammarna kunna skannas in och tillverkas med additiva metoder. Här skulle uttrycket i de organiska stammarna kunna återskapas med på precisionsnivå. Framväxande teknik som återanvänder restprodukter i industrin såsom sågspån och sågdamm kan idag användas för att printa mycket hållbara material som även skulle kunna behandlas för att kunna stå i utomhusmiljöer under en längre tid, med decennieperspektiv.

POTENTIELL TILLVERKNINGSMETOD FÖR OFFENTLIG INSTALLATION

37

Konstfacks vårutställning blev ett tillfälle att uppleva designförslaget i verklig skala och även i ett gott exempel på placering den tänkta kontexten av ett stadsrum. Verket stod uppställt i Tellusgången under en veckas tid i maj 2021 och fick möjlighet att välkomna flertalet besökare.

Med verket placerat i utställningskontext avslutades designprocessen. Nästa avsnitt återkopplar till utställningen och även projektet som helhet i en reflektion.

DESIGNFÖRSLAGET I UTSTÄLLNINGEN

75-80. Designförslaget i utställningskontext

38

reflektion

Eftersom det var möjligt att ställa ut i en miljö likt den som verket var tänkt för så fick det i sin helhet tala för sig själv. Det enda förklarande tillägget var själva utställningsskylten som hängde i bakkant av verket (det blev en naturlig fram- och baksida i och med att det stod mot en vägg) vilket även inbjöd många att ta steget in för att läsa på skylten. På själva skylten fanns en kortare introduktion till projektet som snarare agerade som tankeväckare än fullfjädrad förklaring. Jag ville just att platsen skulle tala för sig själv. Det man skulle kunna tänka sig att utveckla till ett liknande utställningstillfälle vore att inkludera en något längre och förklarande text som introducerar besökaren än mer till projektets syfte och sammanhang.

En reflektion kring gestaltningen är att det blev en fin kontrast mellan den bearbetade träkonstruktionen och de mer naturliga trädstammarna. Trädstammarna visade även upp en stor variation och unikhet som kunde utforskas i oändlighet även om de var sparsamt placerade. Enligt designbriefen skulle platsen vara luftig och väderförhållandena och flödena av ljus och ljud vara desamma som de var i stunden. Detta uppfylldes väl samtidigt som jag ändå upplevde att rummet som sådant gav en avskärmning, inte mot vädret, utan mer i avseendet av att vara en definierad plats, där man på platsen känner att man är inne i den och omsluten av rummet även om man samtidigt är fullt utomhus. När jag själv satt en stund på en av bänkarna i utställningen reflekterade jag över att platsen kändes trygg och vilsam trots att det var mycket rörelse runt omkring. Detta var något som även för mig som designer var svårt att veta på förhand.

Bänkarna blev blev nätta och flexibla trots lutningen (som jag valde att inte kompensera för, varken för bänk eller konstruktion) vilket fortfarande fungerade bra. Att sitta två och två på bänkarna kändes naturligt och det gav plats åt åtminstone fyra sittande personer. Ytterligare en eller fler bänkar skulle kunna passa och anpassas beroende på var verket ställs ut. I slutprototypen testade jag flera olika bänkkonstellationer, med upp till fem enheter. Det skulle vara intressant att testa detta i full skala, med tre till fem bänkar i kombination, då det gav en fin balans till verket och även skulle erbjuda ytterligare sittplatser i och i direkt anslutning till naturridåerna utanför rumsligheten. Genom sin kontrasterande färgton var bänkarna objekt som stod ut i verket och som fångade ögat. Det blev på så vis tydligt att rumsligheten erbjöd sittplatser, en signal som skickade en tydlig inbjudan. Jag testade att ställa ut bänkarna i lite olika uppställningsversioner men oavsett hur de stod var det intressant att se att personer gjorde entré från alla håll av verket. Den tillgänglighetsanpassade tröskeln definierade den bredaste öppningen till rumsligheten men flera besökare valde att stiga in i både mindre och större öppningar mellan trädstammarna, vilket jag hoppades på och som varmt välkomnades.

REFLEKTION ÖVER VERKET I UTSTÄLLNINGSKONTEXT

40

OASER I EFFEKTIVA RUM umgås under öppen himmel vara i en glänta

frihet och trygghet i ett finnas nära, vara närvarande en plats för gemenskap ett andrum i betongparadis en oas i stadsrummet

Varför samlas vi, hur samlas vi och vad samlas vi kring? Vilka ytor delar vi och vem formar trivseln? Vad bidrar till vårt välmående? Vem ser dig och vem ser du?

skylttext

82. Skylt i utställningen

81. Verket i utställningen

41

83. Användarscenario: par på bänken

Något som blev väldigt tydligt är att verket lockade uppmärksamheten hos just barn. Eller så är det så att barn bara är mer ärliga i sina reaktioner och utrop än de äldre! Det var oavsett väldigt roligt att se hur flera yngre frimodigt tog sig an rummet, klättrade på bänkarna, undersökte träden och uppmärksammade sina föräldrar eller sällskap om tillskottet i miljön. Jag fick det berättat för mig av min storebror att en grupp pojkar i 12-årsåldern tagit sig en paus från sin cykeltur och också slagit sig ner på bänkarna tillsammans, med cyklarna parkerade utanför.

De gånger jag hade möjligheten att vara på plats i utställningen fanns även ett allmänt intresse för verket, då flera personer gick in och läste på skylten, slog sig ned på bänkarna och kände in rummet. Jag vet inte om de alla gånger var direkta utställningsbesökare eller bara förbipasserande i och med att Tellusgången är en plats med mycket rörelse. Det var mycket värdefullt att få samtal och tankar om verket från personer som upplevt det, gällande gestaltning, konstruktion och syfte. Flera personer uttryckte bland annat att det var mycket talande att träden växer ut ur konstruktionen vilket jag ser som ett tecken på att även projektets symboliska värde till viss del kommunicerats.

För mig var verket både stiligt och fascinerande samtidigt som provocerande genom att det påminde om en natur i ett samspel med en brutal form i en hård kontrast. När vi vandrar längs med skalan mellan fri och kontrollerad går vi från att låta växtligheten ta plats naturligt till att bli mer och mer provocerande då vi kontrollerar växtligheten och får den att passa in i våra miljöer. Det skaver i mötet mellan det kontrollerade och det fria, mellan det organiska och det geometriska samt mellan naturens opåskyndeliga tillväxande och effektivitetens byggnation med räta vinklar. Det är just här projektet har en spänning, då det uttrycker både en kritik och en hyllning i samma andetag men riktade åt olika håll. Först en kritik till de effektiva rummen och sedan en hyllning till växtkraftens källa.

Sammanfattningsvis var utställningen ett gott tillfälle för självreflektion och för respons från besökare. Att det dessutom gick att ställa ut just på vald plats och utomhus var personligen uppskattat eftersom att utomhusmiljön är verkets tänkta kontext.

84. Användarscenario:

nyfikna besökare

85. Användarscenario:

konversation och rörelse

42

Som projekt har examensarbetet varit en resa från en initial ämnesinriktning, till ett undersökande som sedan gestaltades och realiserades. Det slutgiltiga designförslaget kan speglas i den tidigare formulerade designbriefen och reflekteras väl i funktionsanalysens naturkänsla, facilitering av gemenskap och definierad utomhusplats, med respektive undernivåer till varierande men tillfredställande grad. Flera av undernivåns punkter i funktionsanalysen finns med i tidigare “Reflektion över verket i utställningskontext”, återbesök gärna den tillsammans med funktionsanalysen vid intresse. Likaså var de haptiska värdena som helhet närvarande och påtagliga i den slutgiltiga och fullskaliga designprototypen.

Under projektets gång har jag som designer förhållit mig till faserna i den beskrivna metoden på ett iterativt sätt med en viss frihetsgradient som gav utrymme till de influenser som formade projektet. Beskriven designapproach blev även tongivande där det analoga arbetssättet satte ramarna för arbetsmetoderna vilket resulterade i handnära arbete och en starkt materialinfluerad process. De upptäckande elementen i approachen syntes i att bland annat lokala material och det som fanns tillgängligt fick ta plats. Detta utan att aktivt söka långt bort men genom att aktivt uppmärksamma det som fanns nära. En bekant omgivning har onekligen mer att upptäcka än man kan föreställa sig. Det formmässiga resultatet av metoden i kombination med designapproachen kan ses genom ett designförslag som i mina ögon inte hade varit visualiserbart i ett tidigt skede, utan som genom en variationsrik och engagerande process tog form fram till dess slutgiltiga skepnad. Processen gav också utrymme för att symbolik och gestaltning fick utvecklas parallellt och sammanstråla i harmoni, vilket formmässigt blir väldigt tydligt i mötet mellan de organiska elementen och den strikta omgivande konstruktionen.

En god kombination av lärande i varje studieprojekt under tiden på Konstfack, och inte minst i detta något längre och mer omfattande, har varit att just lära mig mer om mig själv och mitt skapande parallellt med att ta in ny kunskap om min omvärld. Jag uppskattade särskilt att gå upp i skala från ett mer handhållet fokus till en vidare rumslighet och därmed närma mig tankesättet och metoder som används i en arkitektonisk praktik. Projektet har även gett goda erfarenheter i mer koordinerande uppgifter, exempelvis i kontakt med markägaren för utställningsplatsen samt kontakt och samarbete med den lokala kommunen kring växtmaterialet.

REFLEKTION ÖVER DESIGNPROJEKTET SOM HELHET

UPPFYLLANDE AV DESIGNBRIEFEN

METOD, PROCESS OCH RESULTAT

LÄRDOMAR OCH INSIKTER

43

avslutande ord

Vid ett återbesök i den initiala frågeställningen: Hur skulle en oas som faciliterar gemenskap kunna utformas för offentliga stadsrum? kan jag konstatera att gläntan är ett gott exempel på en sådan oas, samtidigt som den ödmjukt är ett alternativ bland många möjliga. Båda perspektiven av gemenskap och växtlighet har fått ta plats i såväl process som slutgiltigt designförslag. Växtligheten var utgångspunkten i formsökandet och bidrog i naturridåerna till att skapa en upplevd rumslighet med frihetskänsla. Gemenskapsperspektivet var genomgående drivkraften i processen och verket uppvisade god potential att fungera som mötesplats för både planerade och spontana stunder för personer i alla åldrar och erbjöd därmed på ett tydligt sätt stunder för gemenskap.

Som en framtida utblick för projektet finns flera redan identifierade möjliga riktningar och säkert ännu fler som ännu är oupptäckta. Den nuvarande slutdesignen skulle med fördel kunna placeras på fler platser för att än mer undersöka hur den både tas emot och används i olika kontexter. I och med naturridåns modulära karaktär finns dessutom potential i att arbeta vidare med versioner av gläntan, till storlek, form och arrangemang. Versioner kan utformas som är platsspecifika eller temaspecifika till exempelvis torg, gångstråk eller andra ytor. Jag ser framför mig självstående ridåer, en av de initiala idéerna som lever kvar som en av de mest effektfulla, men även ridåer i olika kompositioner. Att fortsätta undersöka materialval och realisera prototyper som lämpar sig för en mer permanent hållbar installation skulle även vara intressant.

Avslutningsvis vill jag summera att jag ser tillbaka på examensarbetet med mycket tacksamhet och hoppas att dess utgång fått och fortsätter att få bli till glädje för många.

86. Naturridån i par, i länga och i andra format på rummet

45

” I t w i l l b e s o g o o d f o r t h e m . . . wa t c h i n g t h i n g s g r o w . p e o p l e c a n l e a r n t o

l o v e , f r o m f l o w e r s . . . ” B e t s i e

( t e n B o o m , 1 9 7 1 )

referenser

Akner-Koler, C.. (2007). Form & formlessness : Questioning aesthetic abstractions through art projects, cross-disciplinary studies and product design education. (Doktorsavhandlingar vid Chalmers tekniska högskola. Ny serie ; 2659). Stockholm: Axl Books.

Akner-Koler, C., Ranjbar, P. (2016). Integrating Sensitizing Labs in an Educational Design Process for Haptic Interaction. FORMakademisk, 9(2): 1-25.

https://doi.org/10.7577/formakademisk.1269

Hendricks, Nathan. (2020). WORKING BEAUTIFULLY: DESIGN IS FAILING TO FULLY LIVE UP TO ITS IDEALS. COULD RESTORING ITS LONG‐

LOST EMBRACE OF BEAUTY HELP? Design Management Review, 31(4), 4-12.

Franco, L. S., Shanahan, D. F., & Fuller, R. A. (2017). A Review of the Benefits of Nature Experiences: More Than Meets the Eye. International journal of environmental research and public health, 14(8), 864. https://doi.org/10.3390/ijerph14080864

Robbins, J.. (2020). Ecopsychology: How Immersion in Nature Benefits Your Health. Yale Environment 360. https://e360.yale.edu/features/

ecopsychology-how-immersion-in-nature-benefits-your-health

Schantz, Peter. (2021). Can nature really affect our health? A short review of studies.

https://www.researchgate.net/publication/340713995_Can_nature_really_affect_our_health_A_short_review_of_studies

Svenska Akademiens ordböcker; Svenska Akademiens ordlista (SAOL). (u.å.). Gemenskap. https://svenska.se/saol/?sok=gemenskap&pz=1 Hämtad: 2021-05-27

Hellsten, R.. (2014). Hur kan man veta att Gud är vacker? Om skönhet och konstnärligt skapande. Libris förlag. ISBN 973-91-7387-336-9.

Sagmeister S., Walsh J.. (2018). Sagmeister & Walsh: Beauty. Phaidon Press Ltd. ISBN 978-0-714-87727-3.

Stanford Encyclopedia of Philosophy (SEP). Beauty. (2016) https://plato.stanford.edu/entries/beauty/ (Visited 2021-05-24)

ten Boom, C., Sherrill, J. & E.. 1971. The Hiding Place. Bantam books. ISBN: 978-0-553-25669-7.

Lund, Annika. (2015). Ensamhet – ett hot mot vår hälsa. Karolinska Institutet. https://ki.se/forskning/ensamhet-ett-hot-mot-var-halsa Naturvårdsverket. (2006). Naturen som kraftkälla. ISBN 91-620-8252-3

Stenberg, H. (2011). Gemenskapens socialpsykologi (1ed.). Malmö: Liber

White. (2014). Ekosystemtjänster i stadsplanering - en vägledning.

WHO Europe (2016). Urban green spaces and health. A review of evidence. Copenhagen: WHO Europe.

47

bildlista

48 2. North, Jamie. 2014. Terraforms. https://jamienorth.com/terraforms

1. Tegg, Linda. 2018. Grasslands Repair. http://www.lindategg.com/repair.html. Foto av: Rory Gardiner

3. Penda. (u.å.). Magic Breeze Landscape. https://www.precht.at/magic-breeze-landscape/

5. VEGA Landskab Architects. 2014. Instant City Life. https://vegalandskab.dk/projekter/instant-city-life/.

6. Eike Becker Architekten. 2016. The Garden. https://www.eikebeckerarchitekten.com/en/projects/the-garden.html

Om inget annat anges är bildmaterialet skapat av Victoria Granberg.

appendix 1

Projektet genomfördes under vårterminen 2021 i egen studio under en tid som karaktäriserades av distansarbete och onlinekommunikation.

Under projektet fanns bred expertis på handledningssidan. Framför allt hölls regelbunden kontakt med huvudhandledare och ytterligare feedback från andra både inom och utom Konstfacks expertis där jag bland annat fick möjligheten att samtala med:

Under projektets initiala fas hölls cirka 15 informella intervjuer/samtal om gemenskap där följande frågor diskuterades:

» Landskapsarkitekt

» Inredningsarkitekt

» Industridesigners

» Ingenjör

» Vad är gemenskap?

» När upplever du gemenskap?

» Berätta gärna om det första tillfälle du tänker på när du senast kände gemenskap.

Begränsningar

Intervjuer och handledningstillfällen

y t t e r l i g a r e o m a r b e t e t

49

Del av verk Specifikation Pris Antal Materialkostnad Arbete

Referensnr. (mm) (kr) (st) (kr) (h)

2740x2450x2300 1 1566 19

N1 2300x120x2300 2 758 7

1 Regel Furu 45x120x2210 92 2 184

2 Regel Furu 45x120x2300 92 2 184

3 Fästelement Träskruv försänkt 6,0x100 1 8 8

4 Trädstammar Blandade trädsorter 2210 (höjd) 0 3 0

5 Fästelement Trallskruv TUX 4,3x58 0,5 6 3

N2 2500x120x2300 2 760 7

1 Regel Furu 45x120x2210 92 2 184

6 Regel Furu 45x120x2500 92 2 184

3 Fästelement Träskruv försänkt 6,0x100 1 9 9

4 Trädstammar Blandade trädsorter 2210 (höjd) 0 3 0

5 Fästelement Trallskruv TUX 4,3x58 0,5 6 3

1 6 4

7 Fästelement Trallskruv med fs. 4,8x75 0,5 12 6

8 List Furu 18x45x20 0 4 0

T 1 42 1

9 Bräda Tryckimpregnerat 28x120x900 20 2 40

10 List Furu 18x45x280 0 2 0

5 Fästelement Trallskruv TUX 4,3x58 0,5 4 2

2 724 14

11 Regel Tryckimpr. furu 45x70x400 10 4 40

12 Regel Tryckimpr. furu 45x70x280 6 2 12

13 Bräda Tryckimpr. furu ril 28x120x1030 26 9 234

14 Bräda Tryckimpr. furu ril 28x120x280 7 6 42

15 Fästelement Träskruv försänkt 6,0x80 1 4 4

5 Fästelement Trallskruv TUX 4,3x58 0,5 60 30

Naturridå kvadratisk

MATERIALSPECIFIKATION

Del Element Material/Namn Gläntan

Naturridå rektangulär

Montering av rum Tröskelramp

Bänkar

m a t e r i a l s p e c i f i k a t i o n

50

appendix 2

k o s t n a d s k a l k y l

r i t n i n g a r

87. Ritning för naturridå kvadratisk (N1)

Frontvy och tvärsnitt 88. Sprängskiss för gläntan

51

45 [mm]

N1 2 N2

1

3 5

4

45

2300 120

2210

Kostnad (kr)

1566 724 350 3500 9500 7000 50000

72640 Timkostnad: 500

KOSTNADSKALKYL

Kommentar Material - Gläntan

Arbete - design och konstruktion TOTALKOSTNAD Material - Bänkar

Material - målning Arbete - målning

Arbete - byggnation Bänkar Post

Arbete - byggnation Gläntan

Gläntan: 6h, Bänkar: 1h

naturridå och glänta

Tillhörande referensbeteckningar finns i motsvarande del i materialspecifikationen.

Antag räta vinklar för både ritning och sprängskiss.

T 8 7

52

89. Ritning för bänken med regelkonstruktion och täckbrädor

90. Sprängskiss för fästelement kopplade till täckbrädor

13 14

5

Tillhörande referensbeteckningar finns i motsvarande del i materialspecifikationen.

Antag perfekt symmetri enligt symmetriaxlar.

Bänken

28

28 40

70 336

360 70

70

1030 120

120 428

120

120 120 120

28 45 45

SYM 15 SYM

11 13 12

14

5

[mm]

v i c t o r i a g r a n b e r g 2 0 2 1