”Vi hade ett gemenskap där”

Institutionen för ABM, estetik och kulturstudier Biblioteks- och informationsvetenskap

”Vi hade ett gemenskap där”

Några användaruppfattningar om det lilla biblioteket

Sigrid Rönnlund

Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2003

Institutionen för ABM, estetik och kulturstudier Handledare: Lena Kjersén Edman

Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, nr 167 ISSN 1650-4267

Innehållsförteckning

Inledning ... 2

Bakgrund till frågeställningarna ... 2

Syfte och frågeställningar ... 4

Historisk bakgrund... 4

Forskningsöversikt... 6

Teori och metod... 11

Teoretiska utgångspunkter ... 11

Avgränsningar... 13

Definitioner ... 13

Metod ... 13

Undersökningen... 15

Inledning ... 15

Presentation av biblioteken ... 15

Sandarne bibliotek ... 15

Hanebo bibliotek... 18

Presentation av intervjupersonerna ... 20

Intervjupersoner i Sandarne ... 20

Intervjupersoner i Kilafors... 25

Teoretiska överensstämmelser ... 31

Folkbildningsidentiteten ... 31

Kulturförmedlaridentiteten ... 33

Fackkunskapsförmedling ... 36

Katalogidentiteten... 37

Socialarbetaridentiteten... 38

Övriga identiteter ... 39

Analys av intervjuerna ... 42

Beskrivning av analysmetoden ... 42

Teman och kategorier... 44

Närhet och tillgänglighet ... 44

Miljö och atmosfär... 49

Service och bemötande ... 52

Hanterbarhet och identifikation ... 56

Sammanfattning och diskussion av analysen... 57

Protester mot och följder av nedläggningen ... 59

Behövs det lilla biblioteket? - Avslutande diskussion... 63

Sammanfattning ... 67

Käll- och litteraturförteckning... 68

Otryckt material i författarens ägo... 68

Tryckta källor... 68

Bilaga 1 ... 72

Intervjufrågor till användare av ett litet bibliotek... 72

Bilaga 2 ... 74

Intervjufrågor till tidigare användare av ett nedlagt bibliotek ... 74

Inledning

Bakgrund till frågeställningarna

Vad betyder det för människor att ha tillgång till ett bibliotek i sitt närområde?

Har det avgörande betydelse för att kunna tillgodogöra sig information och kulturupplevelser som biblioteken har i uppgift att förmedla till alla invånare?

Enligt bibliotekslagen ska alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek och det är varje kommuns skyldighet att ha ett sådant.¹ Detta innebär inte att alla kommuninnevånare har tillgång till bibliotek på någorlunda bekvämt avstånd.

Biblioteksnätet i Sverige blir allt glesare genom att små enheter offras när ekonomin kräver nedskärningar i verksamheten.

Folkbiblioteket är idag vår viktigaste lokala kulturinstitution och fungerar ofta som centrum för en allmän kulturell verksamhet förutom den traditionella bokutlåningen, visar en rapport från Statens Kulturråd.² Det får rimligen konsekvenser för användarna när biblioteksverksamheten centraliseras till stora huvudbibliotek. De värden den enskilde användaren finner hos det lilla biblioteket är förmodligen av stor betydelse och vid en nedläggning kan det vara svårt att kompensera förlusterna.

Det finns starka ekonomiska skäl att lägga ner små biblioteksenheter.

Personal, lokaler, bestånd och teknisk utrustning medför kostnader som kommunerna vill effektivisera speciellt i tider då alla förvaltningar är ålagda besparingskrav. Samtidigt har biblioteket som kulturinstitution en allt viktigare uppgift att fylla. I en tid av ökat antal sjukskrivningar, förtidspensioneringar och arbetslöshet, inte minst utanför tätorterna, behövs tillgång till en trivsam och kreativ miljö för möten och stimulans.³ Det är de s.k. ”svaga grupperna”, barn, äldre och människor som inte har tillgång till bil, som i första hand drabbas vid en nedläggning.

1 Bibliotekslagen § 3, Svensk författningssamling 1996:1596.

2 Rapport från Statens Kulturråd, 1993, Höga berg och djupa dalar - Folkbiblioteken idag s. 6.

3 Holmström, Bengt, 1982, Bilden av biblioteket En debattbok från folkbiblioteksutredningen, s.13.

I Danmark har biblioteksforskarna Marianne Anderson och Dorte Skot- Hansen intervjuat folkbibliotekschefer om deras syn på folkbibliotekens framtida utveckling. Resultatet av intervjuerna visar att bibliotekens betydelse som kulturcentra i lokalsamhället förväntas öka. Skälen menar de intervjuade vara de förändrade sociala mönster som förväntas bli följden av exempelvis ökad internationalisering och fortsatt hög arbetslöshet.⁴

I det livslånga lärandet har biblioteket en central roll. För barn är det viktigt med tillgång till ett bibliotek som de själva lätt kan ta sig till och för att barngrupper ska kunna utnyttja biblioteket krävs också att det är lätt tillgängligt. För skolbarn och ungdomar som inte har en studievänlig hemmiljö kan biblioteket ha avgörande betydelse för hur de lyckas med studier och yrkesval. Den ökande gruppen vuxenstuderande, där många studerar på distans, har också behov av biblioteksservice på nära håll.

Ett skäl att lägga ner små bibliotek är att de ofta bemannas av dåligt utbildad personal. Det är naturligtvis önskvärt med en hög utbildningsnivå för all bibliotekspersonal, men den moderna tekniken ger personalen större möjligheter att vid behov anlita kompetens som inte finns på platsen. Personal som arbetar självständigt med många olika uppgifter får också stor praktisk erfarenhet, något som jag tror ofta kompenserar de teoretiska bristerna.

Utgör det lilla biblioteket en förutsättning för utveckling och växande?

Innebär det tvärtom en begränsning och ett hinder för att ta del av ett större utbud av information och kulturell verksamhet? Det senare skulle kunna vara ett skäl för att lägga ner med användarnas bästa för ögonen. Jag tror dock att en trygg miljö stimulerar till utflykter i omvärlden. De användare som kan ta till sig ett vidare utbud använder det lilla biblioteket som bas och kompletterar med andra resurser efter behov.

Sällan hörs några högljudda protester från biblioteksanvändarna vid nedläggning av små bibliotek. Inför sammanslagningen av Visby kommunbibliotek med centralt läge i staden med det nya högskolebiblioteket i Almedalen reagerade däremot tusentals människor. De protesterade mot att förlora möjligheten till spontana besök och hävdade äldre och rörelsehindrades rätt till ett bibliotek i centrum.⁵

Biblioteksdebatten i Visby gällde folkbibliotekets möjligheter att uppfylla sina ideal som institution för folkbildning och demokrati, när det fick

4 Anderson, Marianne & Skot-Hansen, Dorte, 1994, Det lokale bibliotek: afvekling eller udvikling. s. 245.

5 Calamnius, Britta 2001, Kampen om folkbiblioteket. Tillgängligheten, myndigheten och gatans parlament passim.

geografiskt ogynnsamma lokaler. Samma oro finns förmodligen hos många användare av små, lokala bibliotek i hela landet, men kommer inte ofta till uttryck. Saknar de små bibliotekens användare kraft att göra sina åsikter hörda eller vidtar de andra strategier vid en förändring?

Syfte och frågeställningar

Mot bakgrund av ovanstående resonemang har jag gjort en kvalitativ undersökning med syfte att öka kunskapen om vad det lilla biblioteket betyder för några enskilda användare. Som ett komplement till den forskning som fokuserat på biblioteksförändring ur organisationsperspektiv vill jag visa vad enskilda personer upplever som viktigt med den lokala biblioteksverksamheten och vilka konsekvenser det får för dem att deras närbibliotek läggs ner. Jag har alltså ett individperspektiv i min undersökning, där några få representanter för biblioteksanvändare får ge uttryck för sina behov och definiera sin tolkning av begreppet biblioteksservice.

Följande frågeställningar har jag velat belysa genom min undersökning:

Vilka funktioner har ett litet bibliotek?

Vilka värden upplever användarna finns i det lilla biblioteket?

Hur agerar man vid hot om nedläggning?

Vilka konsekvenser får en nedläggning för användarna?

Historisk bakgrund

Bibliotekshistorisk forskning har fokuserat på folkbibliotekets uppgift att förmedla vissa övergripande normer och värderingar och möjliggöra för många att delta i den demokratiska processen.⁶ Folkbiblioteken växte fram under slutet av 1800-talet. Industrialismens genombrott orsakade betydande samhällsförändringar och biblioteken fick stor betydelse för den politiska samhällsförändringen. Folkbiblioteken fick tidigt bidrag från staten för sin verksamhet i och med 1905 års biblioteksförordning och blev därigenom också ett politiskt verktyg för den konservativa statsmakten. Folkbiblioteken bestod vid den här tiden av olika bibliotekstyper som hade sin tillhörighet i skilda

6 Zetterlund, Angela & Hansson, Joacim, 1997, ”Folkbibliotekens förändring: tidigare forskning om folkbiblioteken och teorier om förändringens natur.” s. 35.

ideologiska och politiska kontexter. Det fanns sockenbibliotek med statskyrkan som huvudman vilkas främsta uppgift var att komplettera skolsystemet i enlighet med folkskolestadgan från 1842. Sockenbiblioteken betecknades som officiella institutioner och som sådana representerade de den rådande politiska makten.

Studiecirkelbibliotek och arbetarbibliotek fungerade däremot som kanaler för organisationer som ville förändra villkoren för de underprivilegierade samhällsklasserna. Allteftersom statsbidragen ökade och kontrollinstanser som statliga konsulenttjänster inrättades, förändrades folkbibliotekens politiska karaktär. Begreppet ”folk” kom att beteckna hela befolkningen och inte endast de underprivilegierade klasserna. Istället för en politisk och ideologisk karaktär fick folkbiblioteken en kulturliberal målsättning och den sociala förankringen förflyttades till en allt mer inflytelserik medelklass.

I folkbiblioteksbetänkandet 1949 betonades de demokratiska idealen och spridandet av forskning och vetenskapliga rön blev en uppgift för biblioteken i syfte att göra medborgarna delaktiga i samhällsutvecklingen. De kulturella och estetiska idealen fick nu lägre prioritet.

I mitten av 60-talet blev folkbibliotekens verksamhet ett kommunalt uppdrag. Omorganisationen ledde till en fokusering på folkbibliotekens roll som lokala kulturcentra. Den politiska målsättningen var åsiktsneutralitet och stärkande av demokratin.

Kulturpropositionen 1974 gjorde folkbiblioteket till ett centralt instrument för den statliga kulturpolitiken. Under 50-talet hade biblioteken sett sin roll ur ett socialpolitiskt perspektiv. De strävade efter att stödja människors demokratiska rättigheter och minska klyftan mellan folket och den styrande eliten.

Under 70-talet betonades snarare verksamhetens kulturella motiv.

Biblioteken skulle erbjuda alternativ till den kommersiella ”skräpkulturen” och ambitionen var att nå också målgrupper som inte självmant efterfrågade bibliotekets tjänster.

Efterkrigsårens goda samhällsekonomi möjliggjorde ett expanderande folkbiblioteksväsende. De senaste årtiondena har däremot karaktäriserats av en offentlig ekonomi som krävt ekonomisk åtstramning. Biblioteken har hänförts till fritids- och kultursektorn i den kommunala organisationen och där fått konkurrera om medel för sin verksamhet.⁷

7 Atlestam, Ingrid m. fl., 1997, ”Folkbibliotek i Sverige - en kort historik”, s. 15-36.

Folkbiblioteken har fått nya användargrupper under de senaste decennierna. Det är studerande på olika nivåer som vänder sig till folkbiblioteken med krav på litteratur som inte traditionellt hör till deras verksamhet. Högskolans utbyggnad och decentralisering och övriga studieformer inom det livslånga lärandet har medfört nya, krävande uppgifter för folkbiblioteken.

Den offentliga ekonomin i kombination med nya uppgifter och kostsam modern teknik har krävt besparingar i biblioteksorganisationen. Inför nödvändigheten att prioritera i sin verksamhet har ett minskat befolkningsunderlag på landsbygden i kombination med besparingskrav och nya uppgifter lett till nedläggning av många små biblioteksenheter.

I ett pressmeddelande från kulturdepartementet 1999-03-30, säger kulturminister Marita Ulvskog med anledning av planerade nedläggningar av biblioteksfilialer i olika delar av landet, att samtidigt som det är viktigt att skapa större och modernare bibliotek får man inte riskera att rationalisera bort vissa låntagare. Om barn, äldre, folk på små orter och i storstädernas förorter förlorar det lokala biblioteket ”hittar [de] därefter alltför sällan vägen till det större och avlägsnare biblioteket.”⁸

Forskningsöversikt

Biblioteksforskare inom skilda områden har studerat förändringen av folkbibliotekets verksamhet. Flera studier av organisatoriska förändringar har gjorts i syfte att effektivisera verksamheten. Ekonomen Göran Widebäck ser biblioteksverksamhet ur ett företagsekonomiskt perspektiv i en artikel om folkbibliotekens verksamhetslogik. Han menar att mediebeståndet på ett bibliotek har ett närhets- eller trygghetsvärde vid sidan av det värde som ligger i det direkta utnyttjandet. I likhet med annan samhällsservice som ambulans eller brandkår, upplevs biblioteket som värdefullt även av medborgare som inte använder det.⁹

Författaren och debattören Göran Greider ger uttryck för en liknande syn på bibliotekets värde. Biblioteken är mötesplatser och informationscentraler vid sidan av sin utlåningsfunktion och oavsett om de utnyttjas eller inte har de stor symbolisk betydelse, menar han.

8 Kulturdepartementet, Pressmeddelande 1999-03-30, ”Medborgarrätten gäller också biblioteken”.

9 Widebäck, Göran, 1995, ”Folkbibliotekens verksamhetslogik”.

Själva existensen av ett offentligt bibliotek, talar om för innevånarna att demokratin, dvs de gemensamma angelägenheterna, sträcker sig också hit. Ja, biblioteksbyggnaden påverkar också dem som inte går in där!¹⁰

Biblioteksforskaren Peter Enström har utgått från ett institutionellt perspektiv i en artikel om förändring av folkbiblioteken. Han påpekar att vissa aktörers uppfattningar om biblioteksinstitutionen är speciellt relevanta, nämligen de som huvudmännen (nämnd- och kommunledning), folkbibliotekssfären och brukarna har. Skilda uppfattningar om hur biblioteket ska vara leder till debatt när ekonomin kräver beslut om förändringar. Enström menar att slutsatser gjorda med ett administrativt/tekniskt perspektiv sällan kompletteras med ett mer institutionellt perspektiv.¹¹

Den kommunala ekonomin kan leda till organisationsförändringar som entreprenadisering, alltså bibliotek där verksamheten sköts på privat basis men med kommunal kontroll över form och innehåll. Exempel på en studie av sådan biblioteksverksamhet är statsvetaren Gustav Bostedts undersökning av biblioteksverksamheten i Åre kommun. Bostedt har ett medborgarperspektiv i sin undersökning, något som är sällsynt i den forskning som gjorts. Han betonar att biblioteket har en politisk funktion genom sin verksamhet att främja demokrati och yttrandefrihet. Samtidigt är biblioteken också en del av den kommunala förvaltningen och medborgarna har rätt att kräva en efter sina önskemål effektiv service. Den allmänna viljan hos medborgarna manifesteras i beslut som fattas av de valda politikerna. Dessa kan också avkrävas politiskt ansvar om de fattade besluten inte stämmer överens med kommuninnevånarnas åsikter vad gäller prioriteringar av resurserna.

Årebibliotekens användare väljer den egna ortens bibliotek eller utnyttjar bokbussens service. Besöksfrekvensen är högre än riksgenomsnittet, vilket går att härleda till den decentraliserade strukturen med många filialer. Både biblioteksbesökare och företrädare för föreningslivet betonar vikten av att biblioteket finns kvar även om man inte använder dess tjänster.

Undersökningen i Åre visar att användarna ogillade organisationsförändringen men var nöjda med verksamheten som sådan. Bostedt anser att det kan vara positivt att pröva alternativa organisationsformer för biblioteksverksamheten.

10 Greider, Göran, 2000, ”Biblioteket, demokratin och kulturen”, s. 97.

11 Enström, Peter, 1995,”Folkbibliotek i förändring. Nödvändighet, möjlighet eller bara tillfällighet” s.

210 f.

Samtidigt tar politikerna en risk när majoriteten av medborgarna har en negativ attityd till okonventionella lösningar.¹²

I en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet ger Elin Hirschfeldt ett exempel på hur man kan driva ett bibliotek på ideell basis. Med hjälp av frivilliga arbetsinsatser drivs Jättendals bibliotek vidare sedan kommunen beslutat lägga ner det av besparingsskäl. Det frivilliga arbetet gäller dels skötsel och service av biblioteket, dels insamling av pengar och andra sätt att ordna fortsatt finansiering. Hirschfeldt påvisar flera svårigheter med organisationsformen. Kontinuiteten i verksamheten kan bli ett problem. Det går inte att förutsäga om frivilliga krafter finns tillgängliga i samma utsträckning också i framtiden. Den svaga professionaliseringen, bristen på utbildad personal, är ett annat problem som uppsatsförfattaren diskuterar liksom finansieringen som också sker på frivillig väg genom insamlingar och donationer.

Hon ser emellertid också fördelar med en biblioteksorganisation på ideell grund. Biblioteket tillförs ett mervärde i socialt hänseende genom engagemanget i en gemensam, meningsfull uppgift. Tillgängligheten har ökat genom att biblioteket nu är öppet 22 timmar i veckan mot 6 då det låg under kommunal förvaltning. Intervjupersonerna som arbetar med biblioteket anser också att man får bättre böcker och dessutom snabbare inköpshantering med nuvarande organisation.¹³ Att den här typen av verksamhet förekommer anser jag tyda på ett starkt behov hos användarna att ha tillgång till ett lokalt bibliotek.

Helena Carlsson och Christina Persson har fokuserat på bibliotekets roll som mötesplats i en magisteruppsats vid Högskolan i Borås. De fann att biblioteket har en viktig social funktion speciellt för äldre människor och arbetslösa. En skillnad mellan små och större bibliotek menar de vara att personal och användare får mer kontakt vid ett litet bibliotek och att personalen där också lägger större vikt vid detta.¹⁴

Några undersökningar som visar vad de enskilda användarna av små bibliotek vill ha ut av sina lokala bibliotek har jag inte hittat. Biblioteks- och informationsforskningen har, vad jag kunnat finna, inte i någon högre grad ägnat sig åt mer djupgående användarstudier. Användarstudier är visserligen

12 Bostedt, Gustav, 1995, ”Bibliotek på entreprenad: exemplet Åre kommun”.

13 Hirschfeldt, Elin, 2001, Frivilliga insatser på bibliotek - en kvantitativ undersökning.

14 Carlsson, Helena och Persson, Christina, 2001, Ska vi träffas på biblioteket? :En undersökning om folkbibliotekets funktion som mötesplats.

vanliga inom forskningsområdet, men nästan uteslutande kvantitativa och ur organisationsperspektiv.

Vid ett seminarium vid Statens biblioteks- och informasjonshǿgskole i Oslo 1990 presenterade etnologen och professorn i biblioteks- och informationsvetenskap Romulo Enmark ett inlägg där han ger sin syn på biblioteksforskning. Enmark menar att biblioteksforskningen utgått från bibliotekens roll som informationsomsättande enheter och främst kommit att ägna sig åt informationsinriktad forskning, medan andra delar av biblioteksverksamheten försummats. Han konstaterar att det finns ett glapp mellan bibliotekens forskningsbehov och den informationsvetenskapliga traditionen. De mer komplexa processer som bibliotekens upplevelseförmedlande, socialt institutionsrelaterade och bildande uppgifter utgör, kräver metoder från andra forskningstraditioner och ett flervetenskapligt arbetssätt, anser han. Enmark inför begreppet ”goda frågor”, dvs. frågor som avser att belysa ”sådant som inte enkelt låter sig greppas men som ändå har hög relevans för många människor”. Han karaktäriserar dessa forskningsfrågor som försök att förstå olika människors sätt att tänka och bete sig. Denna typ av biblioteksforskning anser Enmark bör utvecklas och utökas.¹⁵

Undersökningar som går bortom statistiken och strävar efter kunskap om bibliotekens roll för individen på ett socialt, informativt eller kunskapsmässigt plan, har länge varit ett bristområde inom svensk biblioteksforskning. Detta konstaterar biblioteksforskaren Maj Klasson i sin innehållsanalys av forskningsområdet under perioden 1900-1988.¹⁶ Det är framför allt forskning om bibliotekets samhällsroll hon anser försummats. En förklaring ser hon i biblioteksorganisationens behov av forskning som rör den praktiska verksamheten. Det är det behovet som fått samhällsrollen att hamna i skymundan för mer närliggande problem, menar Maj Klasson.¹⁷

Även biblioteksforskarna Angela Zetterlund och Joacim Hansson efterlyser i sin senare forskningsöversikt fler studier som visar vilka konsekvenser förändringar i bibliotekets verksamhet får för biblioteksanvändare och samhällsmedborgare. De menar att forskningen hittills fokuserat på förändringarnas betydelse för biblioteken själva. Zetterlund och Hansson konstaterar att folkbiblioteken spelar en viktig politisk roll för allmänheten, medan biblioteksforskningen i alltför liten omfattning ägnar sig åt att

15 Enmark, Romulo, 1992,”Biblioteksforskning på nya vägar” s. 28-30.

16 Klasson, Maj, 1990, Svensk biblioteksforskning. Biblioteksforskning i Sverige 1990:4 s. 69.

17 Klasson, 1990, s. 44.

undersöka vilka verkningar förändringar får för individer och grupper i samhället.¹⁸

18 Zetterlund, Angela & Hansson, Joacim, 1997, s. 45.

Teori och metod

I detta avsnitt redogör jag för teoretiska utgångspunkter för beskrivningen av det lilla bibliotekets olika funktioner och för den forskningsansats jag valt för studien. Jag redovisar också avgränsningar av materialet och definierar några centrala begrepp. Avslutningsvis beskriver jag den metod jag använt mig av i undersökningen.

Teoretiska utgångspunkter

Den historiska översikten har kortfattat visat att folkbiblioteket är en institution med många möjliga uppgifter och funktioner. Det har alltså en flerdimensionell identitet, där de olika identiteterna utvecklats under påverkan av den samhällskontext de ingått i. Identiteterna har vuxit fram som ett resultat av organisationens olika utvecklingsbehov och traditioner.

Organisationsforskaren Peter Enström beskriver folkbibliotekens identiteter utifrån ett antal uppgiftskategorier. Folkbildningsidentiteten, att bidra till individernas utbildning och fostran, är en historisk del av folkbiblioteket och har fortfarande relevans. Kulturförmedlaridentiteten, att biblioteket står för kulturella värden och stimulerar till läsning av kulturellt värdefull litteratur, ingår också i bibliotekens målsättning. Uppgiften som fackkunskapsförmedlare blir allt mer framträdande också för mindre bibliotek, menar Engström. Kompetensen att effektivt hitta det material som efterfrågas utgör en katalogidentitet, vilket också är en del av den institutionella identiteten. Folkbibliotekets strävan efter att uppfylla användarnas behov också utanför bibliotekslokalerna resulterade i en socialarbetaridentitet som inrymmer ett närhetsideal; biblioteket ska vara nära sina användare.

På senare tid har ytterligare identiteter tillkommit. Genom den nya informationsteknologin har funktionen som informationsorganiserare utvecklats. Med framväxten av det nya kunskapssamhället med behov av ständig kunskapstillväxt kan man också tala om biblioteket som kunskapsmäklare.

I folkbibliotekets identitet ingår också sociala funktioner som att erbjuda en arena för möten, formella eller informella. Man beskriver ofta biblioteket som ”samhällets vardagsrum”, en inbjudande kravlös offentlig samlingsplats.¹⁹ Enström anger i sin artikel att han i huvudsak har använt sig av den norske biblioteksforskaren Anders Ǿroms kategorisering.²⁰

Till Enströms uppräkning av folkbibliotekets sociala uppgifter vill jag själv lägga bibliotekets funktion som ”ett eget rum”, en plats för studier, eftertanke och ro.

Folkbiblioteket som institution manifesteras för användarna i lokala organisationer, enskilda bibliotek. Varje enskilt bibliotek kanske inte inrymmer alla de ovan uppräknade identiteterna. I min undersökning vill jag visa vilka av de olika uppgiftskategorierna som användarna av små bibliotek möter i praktiken och hur de upplever dem.

För att få kunskap om människors tankar och åsikter om sitt lokala bibliotek har jag valt ett etnologiskt perspektiv för min undersökning. I likhet med Romulo Enmark²¹ anser jag att det finns kunskap om biblioteksverksamhet som inte går att komma åt med positivistiska, kvantitativa metoder. Det krävs i stället en kvalitativ forskningsansats där resultaten inte är direkt mätbara utan i stället utgör tolkningar av det insamlade materialet. Dessa tolkningar, väl underbyggda och med tydligt deklarerade teoretiska utgångspunkter, resulterar i ny kunskap om forskningsobjektet.

Enligt Enmark är det en etnologisk strategi att ha lokalsamhället som utgångspunkt för forskningen. I avsikt att undersöka människors vardag vill etnologerna återge de undersökta personernas syn på tillvaron och försöka förstå de bakomliggande mönster som styr deras handlande.²²

Genom ett inkännande förhållningssätt, att hela tiden relatera undersökningsresultaten till mina egna personliga erfarenheter, min förförståelse och vetenskapssamhällets teorier tolkar jag den information jag får från mina informanter. Enligt fenomenologisk och hermeneutisk teori kan subjektet (forskaren) inte ställa sig utanför objektet (det som studeras). I stället föreligger en relation dem emellan som utgör den så kallade hermeneutiska cirkel som resulterar i ny kunskap. Det är ingen objektiv sanning som blir

19 Enström, Peter, 1995, ”Folkbibliotek i förändring. Nödvändighet, möjlighet eller bara tillfällighet” s.

213-214.

20 Ǿrom, Anders, ”Bibliotekariske identiteter, formidlingsarbejde och arbejdorganisering”, i Biblioteksarbejde, 39:1999.

21 Se not 15.

22 Enmark, Romulo, 1990, ”Folkbiblioteken i ett etnologiskt perspektiv” s. 189-192.

slutresultatet av en sådan forskningsprocess, utan ett förslag till tolkning och en grund för alternativa tolkningar.²³

Avgränsningar

Jag har valt att studera tidigare användare vid ett, sedan ett år tillbaka, nedlagt filialbibliotek i Sandarne i Söderhamns kommun och användare vid ett fungerande filialbibliotek Hanebo bibliotek i Kilafors, Bollnäs kommun.

Genom dessa båda fallstudier hoppas jag kunna få användarsynpunkter på vad man upplever sig förlora vid en nedläggning av ett lokalt bibliotek och också på hur man uppfattar behov och service när man har tillgång till ett litet lokalt bibliotek.

Definitioner

Bibliotek När jag talar om bibliotek avser jag om inget annat sägs folkbibliotek.

Små bibliotek Jag använder det i betydelsen lokal biblioteksinstitution organisatoriskt kopplad till en större enhet.

Utlåningsstation Biblioteksenhet där servicen är starkt begränsad och öppethållandet understiger tio timmar i veckan.

Metod

Hur ser enskilda användare på sitt behov av ett lokalt bibliotek? Jag har gjort en kvalitativ studie för att få svar på min fråga. Forskningsfrågan utgår från en önskan att få kunskap om hur några enskilda individer tänker omkring sin verklighet. Syftet är fokuserat på innehåll snarare än förekomst, vilket skulle ha motiverat en kvantitativ metod med siffror och statistik. Mitt perspektiv leder till en empirisk studie som omfattar en kvalitativ empirisk analys av utförda intervjuer.²⁴

Den kunskap undersökningen ger, hoppas jag ska utgöra ett bidrag till förståelse för enskilda människors upplevelse av tillgång till respektive förlust av sitt närbibliotek. Insikter om hur några individers villkor påverkas av

23 Enmark, 1990, s. 194-196.

24 Alexandersson, Mikael, 1994, ”Den fenomenografiska forskningsansatsens fokus”, s. 115.

tillgång till bibliotekets resurser anser jag vara av stort intresse.

Förhoppningsvis kan sådan kunskap leda till ökad lyhördhet och påverka beslutsfattande och prioriteringar.²⁵ Däremot kan studien inte visa på något mönster eller ge definitiva lösningar på specifika problem.

Jag valde att använda djupintervjuer med biblioteksanvändare som datainsamlingsmetod. Förutsättningarna för intervjuerna var ett medgivande från intervjupersonerna att delta, att intervjuerna dokumenterades och att det fanns en dagordning som styrdes av mig som forskare.²⁶ Jag hade en uppsättning frågor som jag ville ha besvarade under intervjun, men var inställd på att vara flexibel vad gällde ordningsföljden. Intervjupersonerna fick möjlighet att utveckla sina tankegångar och med hjälp av följdfrågor kunde svaren bli mer utförliga och relevanta för problemställningen. Den intervjuform jag använde mig av är alltså den så kallade semistrukturerade intervjun.²⁷ Denna metod gjorde att min frågeställning kunde besvaras på ett mer reflekterande sätt än om jag använt mig av en enkät eller mer formaliserad intervju.

Valet av informanter gjordes utifrån en ambition att få synpunkter från några skilda kategorier av biblioteksanvändare med avseende på ålder, kön och utbildningsnivå, för att i någon mån kunna generalisera resultaten. Jag gjorde bandupptagningar av intervjuerna och kompletterade dem med fältanteckningar.

Intervjuerna tolkades kvalitativt eftersom frågeställningen gällde att identifiera okända eller otillfredsställande kända faktorer.²⁸ Jag gjorde en analys och en tolkning av de innebörder och intentioner intervjupersonerna givit uttryck för utifrån sina existentiella villkor.

Genom att ta del av enskilda individers upplevelser ökar möjligheterna att förstå andra människor i liknande situationer.²⁹ I analysavsnittet utvecklar jag tillvägagångssätt och metod för bearbetningen av intervjumaterialet närmare.

25 Sjöström, Ulla, 1994, ”Hermeneutik - att tolka utsagor och handlingar”, s. 87.

26 Denscombe, Martyn, 2000, Forskningshandboken - för småskaliga projekt inom samhällsvetenskaperna, s. 130-131.

27 Denscombe, 2000, s. 135.

28 Starrin, Bengt, 1994, ”Om distinktionen kvalitativ - kvantitativ forskning”, s. 21.

29 Sjöström, 1994, s. 73.

Undersökningen

Inledning

För att få svar på mina frågor om hur användarna ser på sitt lokala bibliotek och vad de upplever sig ha förlorat vid en nedläggning valde jag ut tolv informanter för intervjuer. Jag bedömde att det var tillräckligt många för att ge varierade uppfattningar och ett hanterbart antal med tanke på den tid jag hade till förfogande för undersökningen. Sex av informanterna är användare av biblioteket i Kilafors (Hanebo bibliotek) och sex var tidigare användare av det sedan ett år nedlagda biblioteket i Sandarne. Jag gjorde cirka trettio minuter långa intervjuer med de tolv informanterna antingen i bibliotekslokalen eller i deras hem. I något fall skedde intervjun i bostadsföreningens kvarterslokal.

Intervjuerna spelades in på band och skrevs sedan ut. Jag gjorde också sammanfattningar av innehållet i varje intervju för att ge en bild av de intervjuade personerna.

I det här avsnittet beskriver jag först kontexten, det vill säga de båda biblioteksenheterna och helt kort samhället där de förekommer/förekom. Sedan presenterar jag intervjupersonerna och sammanfattar deras berättelse. För att visa vilka uppgiftskategorier som ett litet bibliotek kan ha anknyter jag till Peter Engströms beskrivning av folkbibliotekets olika identiteter och belägger dessa med exempel från min undersökning.

Presentation av biblioteken

De två biblioteksenheter undersökningen refererar till var/är båda filialbibliotek. Sandarne bibliotek tillhörde Söderhamns stadsbibliotek och Hanebo bibliotek är ett av tre filialbibliotek till biblioteket i Bollnäs kommun.

Sandarne bibliotek

Sandarne bibliotek var en filial till huvudbiblioteket i Söderhamns kommun.

Söderhamn, som har en befolkning på drygt 27 000 (2002), ligger vid

hälsingekusten och är en av många städer som hade sin storhetstid vid mitten av 1800-talet. Sågverksindustrin gjorde staden till ett av landets industriella centra. Cellulosaindustrin efterträdde sågverken och i det moderna Söderhamn har tillverkningsindustrin haft en stark ställning främst genom Ericssons telecomindustri. De senaste åren har inneburit nedskärningar i teleindustrin och de industrier som är knutna till den med arbetslöshet som följd. Nedläggningen av flygflottiljen vid mitten av 1990-talet medförde också att ett stort antal arbetstillfällen försvann. Som kompensation för flottiljen utlokaliserades flera statliga verk och myndigheter till staden.³⁰ Idag är Söderhamn en så kallad kriskommun med hög arbetslöshet, 11,4 procent vid årsskiftet 2002/2003, och höga sjuktal.

Sandarne ligger åtta kilometer från centrala Söderhamn och har drygt 2000 innevånare. Här fanns en gång stora sågar och många fabriker. Idag finns Arizona Chemical och Svenska Mineral samt några mindre företag på orten.

Här finns också en oljehamn med stora cisterner. Närheten till havet gör att fritidsanläggningar som Stenö havsbad och båtklubbar som Stenö och Sandarne besöks av kommuninnevånare och turister.³¹

Biblioteksverksamheten i kommunen sorterar under kultur- och fritidsnämnden. Huvudbiblioteket ligger centralt vid stadens gågata i det ombyggda före detta Domusvaruhuset. Det är moderna, funktionella lokaler och biblioteket har höga besöks- och utlåningssiffror. Biblioteksverksamheten har en budget på runt elva miljoner kronor där hyreskostnaden utgör nästan en tredjedel.

I kommunen fanns i början av nittiotalet elva biblioteksfilialer. När anslagen till biblioteksverksamheten drastiskt minskade lade man 1992 ner sju av dem. Fyra år senare, 1996, lades ytterligare ett filialbibliotek ner. Det senast nedlagda filialbiblioteket var Sandarne som stängdes den 15 december år 2001.

Samma år som de flesta filialbiblioteken försvann, 1992, slogs Sandarnes och Östanbos bibliotek ihop i nya lokaler centralt belägna i Sandarne centrum. I ett hyreshus bakom ICA-affären ställde man i ordning de nya bibliotekslokalerna.

Det blev ett visserligen ganska litet, men trivsamt och funktionellt bibliotek i en ombyggd bostadslägenhet. Biblioteket förestods av en biblioteksassistent med deltidstjänst och hölls öppet fyra dagar i veckan, må 9-11, ti-to 15-19;

totalt fjorton timmar i veckan. Utlåningssiffrorna sjönk markant det sista året från 10 535 för år 2000 till 6 270 år 2001. Enligt bibliotekschefen är detta ett

30 Söderhamns kommuns hemsida http://www.soderhamn.se, Industrihistoria

31 Söderhamns kommuns hemsida http://www.soderhamn.se, Sandarna

vanligt fenomen vid en förestående nedläggning. När ryktena om avveckling börjar gå slutar många låna långt innan den är ett fullbordat faktum.³²

Kommunen har aldrig haft någon egen bokbuss, men man köpte bokbusstjänster av grannkommunen Bollnäs fram till 1998. De nedlagda filialerna ersattes med bokbussturer under några år, men turerna blev successivt glesare för att slutligen upphöra helt. Eftersom bokbussen leasades kunde man inte påverka tiderna utan det blev enbart under dagtid bokbussens service var tillgänglig. Som en följd av detta var det få vuxna låntagare som kunde använda sig av bokbussen och bibliotekschefen beräknar att cirka 70 procent av bokbussens låntagare var skolelever. Det var glesbygdsskolornas elever som blev de stora förlorarna när bokbussverksamheten upphörde, menar han.³³

Nedläggningen av Sandarnebiblioteket skedde utan några högljudda protester. En insändare i lokaltidningen Hälsingekuriren den 27 april visar dock på att det fanns en vilja att behålla sitt närbibliotek.³⁴ En namninsamling i syfte att bevara biblioteket pågick också under våren och sommaren. Den tjugonde november samlades ett trettiotal ortsbor och tre ansvariga politiker till ett möte med rubriken ”Rädda biblioteket”. Initiativtagare till mötet var föreningen Sandarne i samverkan, SISAM, en lokal intresseorganisation. Det var kommunalrådet, vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden samt en nämndledamot som fick möta ortsbefolkningens ilska och irritation över den planerade nedläggningen.

Mötesdeltagarna menade att kommunen prioriterade fel och att de 250 000 kronor kommunen skulle spara in var en liten summa i den kommunala budgeten. Kommunen satsade vid den här tiden flera miljoner på en marknadsföringskampanj i syfte att locka till sig nya industrietableringar och turister. En annan stor kommunal satsning var uppbyggnaden av ett lärcenter för vuxenutbildning på alla nivåer. Sett i relation till dessa utgiftsposter i budgeten, framhöll mötesdeltagarna, måste det finnas pengar även för en fortsatt biblioteksverksamhet i Sandarne. En person ifrågasatte varför just deras bibliotek måste offras: ”Varför ska alltid vi i Sandarne drabbas?” En annan argumenterade med att barnen behövde ha tillgång till ett bibliotek i

32 Samtal med bibliotekschef Nils Rundqvist, 2003-03-20.

33 Samtal med bibliotekschef Nils Rundqvist, 2003-01-21.

34 Artikel i lokaltidningen Hälsingekuriren, 2001-04-27.

närområdet: ”Hur ska barnen kunna lära sig läsa om vi inte behåller biblioteken…?”³⁵

Kommunalrådet bemötte kritiken med att den kom alldeles för sent. ”Den skulle ha kommit ett halvår tidigare när kommunstyrelsen och nämnden diskuterade de ekonomiska ramarna”, menade han. ”Sandarneborna kan väl åka till huvudbiblioteket eller till filialen i Ljusne”, föreslog nämndsordföranden. ”För barnen kan man exempelvis ordna en bibliotekshörna i skolan”, var ytterligare ett förslag från henne.³⁶

Beslutet om nedläggning var redan fattat och den 15 december upphörde verksamheten på Sandarne filialbibliotek. Lokalerna öppnades en sista gång den 7 januari för utförsäljning av böcker som inte placerats på något av kommunens kvarvarande bibliotek.³⁷

Hanebo bibliotek

Hanebo bibliotek, som ligger i Kilafors, är ett filialbibliotek till huvudbiblioteket i Bollnäs. Bollnäs kommun, med 26 455 innevånare (2002) ligger i södra Hälsinglands inland. Centralorten har sedan länge varit handels- och servicecentrum inte bara för kommunen utan också för stora delar av närliggande kommuner. Som en följd av detta har tjänstesektorn svarat för cirka 70 procent av arbetstillfällena och de största arbetsgivarna är kommunen själv och landstinget. Tillverkningsindustrin sysselsätter 15 procent av de förvärvsarbetande och består till största delen av företag i fl.³⁸ verkstadsbranschen som AB Sandvik Hand Tools, ABB Nordkomponent AB m. Också i Bollnäs har man problem med hög arbetslöshet, 8,8 procent vid årsskiftet 2002/2003, höga sjuktal och en negativ befolkningsutveckling.

Biblioteksverksamheten sorterar också i Bollnäs kommun under kultur- och fritidsnämnden och förvaltningen har sina lokaler i samma hus som huvudbiblioteket. Huvudbiblioteket är om- och tillbyggt 1994 och lokalerna är vackra men den begränsade budgeten för ombyggnaden gjorde att det nu känns trångt och delvis svårarbetat. Budgeten ligger på cirka tio miljoner, alltså något lägre än i Söderhamn.³⁹

Kilafors, som ligger arton kilometer från Bollnäs och har en befolkning på drygt 1000 personer, var i äldre tid ett brukssamhälle uppbyggt kring

35 Artikel i lokaltidningen Ljusnan, 2001-11-21.

36 Artikel i lokaltidningen Hälsingekuriren, 2001-11-21.

37Artikel i lokaltidningen Hälsingekuriren, 2002-01-08.

38 Nationalencyklopedin på Internet, http://www.ne.se, uppslagsord Bollnäs, 2003-02-23

39 Samtal med bibliotekschef Anna-Maria Björklin, 2003-01-16

järnhanteringen som huvudnäring. Idag är det en ort med några mindre industrier som Skogens kol, Garntjänst, Kilafors trä m fl. I huvudsak arbetar man numera i Bollnäs eller pendlar till andra omkringliggande orter.

Hanebo är församlingen som Kilafors ingår i och biblioteket heter Hanebo filialbibliotek. Det har sina lokaler i skolan sedan tio år tillbaka. I samband med att man skapade en skolenhet med elever från förskola till och med årskurs nio, en så kallad F9-skola, flyttade man kommunbiblioteket till skolbyggnaden. Skolan ligger centralt placerad i samhället och i omedelbar närhet finns också deltidsförskolor och fritidsverksamhet.

Bibliotekets entré ligger på baksidan av skolbyggnaden, men används också av skoleleverna. Biblioteket har stora fönster som man möts av som besökare. På dem finns anslag uppsatta med information om pågående aktiviteter på biblioteket, som utförsäljning av gallrade tidskrifter och en pågående fotoutställning. Innanför entrén hänger ett stort träkonstverk av Anders Åberg mitt emot biblioteksingången. Bibliotekslokalerna består av tre rum. I det största finns det mesta av bokbeståndet samt tidningar och tidskrifter. Här finns också en barnhörna med ett lågt, runt bord, läsplatser och två publika datorer. I ett mindre rum finns referenslitteraturen, delar av facklitteraturen, utställningsskärmarna samt några läsplatser. Bakom utlåningsdisken finns ett litet arbetsrum för personalen.

Det finns för närvarande inga planer på att avveckla Hanebofilialen, men kommunens ekonomi kräver sparsamhet och nedskärningar inte minst för kultur- och fritidsverksamheten. Det är svårt att få återbesätta tjänster vid pensionsavgångar och fram till årsskiftet 2001/2002 fanns två anställda biblioteksassistenter som delade på 1,5 tjänst vid Hanebo bibliotek. När den ena gick i pension drogs hennes del av tjänsten in och nu finns endast en deltidsanställd (75 procent) filialföreståndare på biblioteket. I samband med personalminskningen skedde också en neddragning av öppettiderna.

Biblioteket hålls nu öppet måndagar och onsdagar 10-13, 15-19 samt tisdagar och torsdagar 13-17. Fredagar är biblioteket stängt och öppethållandet blir totalt 22 timmar i veckan. Troligtvis som en följd av det minskade öppethållandet sjönk antalet utlån från 16 313 år 2001 till 13 452 år 2002.

Också antalet besök sjönk för samma tid från 14 247 till 13 629.

Skolan har ett skolbibliotek i en undanskymd, trist källarlokal. Kommunen ville att bestånden skulle integreras vid flytten men skolan ville behålla sitt bestånd för undervisningen. Barnen lånar inte hem skolans böcker, men använder dem däremot under skoltid. Kommunbiblioteket utnyttjas flitigt av skolans elever under skoldagen. Också lärarpersonalen använder bibliotekets

tjänster. Däremot ger man från skolans sida inget ekonomiskt bidrag till biblioteksverksamheten, varken i form av personella resurser eller ekonomiska anslag.

Presentation av intervjupersonerna

Jag kommer här att kort sammanfatta innehållet i intervjuerna. Det är alltså min tolkning av de uppgifter personerna har lämnat. I det här avsnittet finns inga direkta citat utan framställningen är min redigering av de olika berättelserna.

Jag presenterar också den kod jag i senare avsnitt kommer att använda vid referens till de olika intervjupersonerna. Ingen av informanterna har krävt att få vara anonym, men jag har ändå ändrat deras förnamn med undantag för de personer som genom sin verksamhet omnämns av de övriga. Dessa har också godkänt att deras riktiga namn används i uppsatsen.

Intervjupersoner i Sandarne

De sex personer jag intervjuade i Sandarne fick jag kontakt med dels via bibliotekspersonalen, dels genom att några informanter tipsade mig om andra som de trodde vara villiga att ställa upp för en intervju.

LS = Lydia, Sandarne

LS är sjuttio år, född i Sandarne och har bott i trakten i hela sitt liv. Hon har utnyttjat bibliotekstjänster från tjuguårsåldern, men det var under de senaste två decennierna som hon var en riktigt trogen användare. Hon lånade helst historiska romaner och nämner författare som Lars Widding, Herman Lindqvist och Vibeke Olsson. En bok som hon ständigt återkommer till är Röde Orm.

Förutom böcker lånade hon också en del tidskrifter som Sandarnebiblioteket hade, exempelvis Läddikan (Gävle museums tidskrift), Illustrerad vetenskap och ICA-kuriren.

LS:s stora intressen är broderi och korsordslösning. Det senare intresset är starkt kopplat till hennes biblioteksanvändning. Hon utnyttjade ofta den referenslitteratur som fanns på biblioteket för att lösa kluriga korsord. Det kunde bli flera timmar som hon satt där med ordböcker och lexikon. Ofta träffade hon bekanta med samma intresse och fick sällskap och hjälp att lösa ordgåtorna. Om det var få besökare på biblioteket kunde hon få hjälp av biblioteksföreståndaren med att söka, mot slutet även med hjälp av datorn.

LS menar att hon gjorde en stor personlig förlust vid nedläggningen av biblioteket, men hon deltog inte i några av de protestaktioner som förekom.

Däremot protesterar hon fortfarande i det tysta genom att vägra besöka huvudbiblioteket i Söderhamn. Förutom gemenskapen har hon förlorat tillgången till referenslitteraturen och möjligheten att smidigt kunna låna skönlitteratur och tidskrifter.

LS upplever inte att hon har fått någon som helst kompensation för sina förluster och för henne har livet blivit tristare. Hon läser betydligt mindre än tidigare, men det framkommer att hon lånar en del av bekanta.

Veckotidningarna som cirkulerar mellan grannarna i hyreshuset har fått ersätta bibliotekslånen. I stället för att aktivt söka och läsa själv i referenslitteraturen vid korsordslösningen får hon hjälp av några släktingar, oftast via telefon.

LS är sedan några år drabbad av sjukdom och delvis är det förmodligen den som passiviserat henne, men nedläggningen av det lokala biblioteket är också en faktor som försämrat hennes möjligheter att få stimulans och aktivering i vardagen.

HS = Hanna, Sandarne

HS är trettiofem år och affärsanställd. Hon är sambo och har fyra barn mellan tre och fjorton år gamla. I Sandarne är hon född och där har hon bott i hela sitt liv. Hennes man reser mycket i jobbet så hon är ofta ensam med barnen. HS har alltid läst mycket, något som hon tror att fadern kan ha inspirerat henne till, men däremot inte använt sig av andra bibliotek än skolbiblioteket som barn eller tonåring. Det var först som småbarnsförälder hon kom att utnyttja bibliotekstjänster i större utsträckning.

Förutom att låna böcker till barnen och sig själv lämnade hon barnen till sagostunder på biblioteket en gång i veckan. HS har inte använt biblioteket för studier, men däremot för att lära sig mer om exempelvis heminredning när familjen skaffade hus och om hundar när det blev aktuellt att utöka familjen med en sådan. Under småbarnstiden läste hon ofta tidskriften Vi föräldrar på biblioteket.

När biblioteket lades ner minskade HS:s biblioteksbesök drastiskt. Från att regelbundet ha lånat böcker händer det nästan aldrig nu, ett drygt år senare.

Fastän HS arbetar i Söderhamn blir det sällan hon ger sig tid att stanna kvar efter jobbet för att låna böcker. Hon tycker också att det blir för bökigt att ge sig tillbaka in till stan igen senare på kvällen. Det är få gånger som hon har besökt biblioteket i Söderhamn tillsammans med sina barn. HS har heller inte funnit sig till rätta i det stora biblioteket utan tycker att det ofta är svårt att hitta något av intresse. Hon tycker inte heller att hon vill be om hjälp att söka när hon inte kan fråga efter någon speciell titel.

De läser mindre med barnen numera och i stället blir det mer videofilm och TV för dem. HS köper inte mycket böcker till barnen men en del pocketböcker åt sig själv, något som har ökat efter nedläggningen. Hon lånar också en del av bekanta, men barnen lånar inte av kompisar utan använder mest sina egna gamla böcker. När morfar kommer på besök läser han alltid högt ur någon av dem.

HS var alltså en flitig användare av Sandarnebiblioteket men protesterade inte mer mot nedläggningen än att hon skrev på en namnlista. Hon menar att allt gick så fort att hon hade svårt att hinna med och att hon inte är en sådan person som protesterar. Hon tycker inte att hon fått någon kompensation för biblioteksnedläggningen och anser att en bokbuss skulle ha kunnat ersätta biblioteket någorlunda, förutsatt att den kom på kvällstid.

OS = Olle, Sandarne

OS är åttio år och pensionerad radiotelegrafist. Han har många intressen och är i högsta grad fortfarande aktiv trots sin höga ålder. Biblioteksanvändningen har alltid haft och har fortfarande en central roll i hans liv. Själv läser han mest facklitteratur om natur och samhälle, men sköter också om att låna skönlitteratur åt sin handikappade hustru.

OS är mycket intresserad att som amatörforskare ta fram uppgifter om livet på orten i äldre tid. Den forskningen arbetar han numera med i studiecirkelform och visst material hittade han på det lokala biblioteket. Han deltog också i att arbeta fram material i form av skrifter och utställningar som via biblioteket kom ortsbefolkningen till del. OS har använt bibliotek genom hela livet och uppskattar mycket den service han kostnadsfritt får genom biblioteket. Det lilla biblioteket i Sandarne hade visserligen ett begränsat bestånd, men genom biblioteksföreståndaren kunde han beställa de böcker han behövde.

OS var en av dem som aktivt protesterade inför nedläggningen av biblioteket i Sandarne. Det var han som redan tidigt på våren skrev en insändare för att få folk att inse vad som höll på att hända. Han var också med om att starta namninsamlingen och att arrangera protestmötet sent på hösten.

OS är besviken på ortsbornas svala intresse både av att utnyttja bibliotekets tjänster medan de fanns tillgängliga och för att aktivt kämpa för att få ha biblioteket kvar.

Han verkar vara ensam om att använda sig av möjligheten att via datastugan i Sandarne beställa böcker från huvudbiblioteket, en möjlighet som övriga intervjupersoner bara har hört talas om ryktesvägen. OS besöker också

huvudbiblioteket ibland, huvudsakligen för att studera gamla dagstidningar som finns tillgängliga där för sin amatörforskning.

OS var mycket nöjd med Sandarnebibliotekets service, utbud av tjänster och även lokalerna. För honom hade den lokala biblioteksverksamheten stort värde som han har svårt att förstå att inte övriga ortsbor också insåg betydelsen av. Det han var kritisk emot var bibliotekets ojämna öppethållande, något som han ansåg kan ha varit en bidragande orsak till att inte fler använde sig av Sandarnebiblioteket.

MaS = Maggie, Sandarne, MoS = Morgan, Sandarne

MaS och MoS är ett konstnärspar i sextioårsåldern som arbetat tillsammans stor del av livet främst med textil design och mönsterkonstruktion. De är flitiga användare av bibliotekstjänster för sitt arbete men också för bildning och förströelse. Det lilla biblioteket räckte inte för deras behov utan de har hela tiden använt sig av flera bibliotek. De har också en egen boksamling, främst av facklitteratur, som de ständigt förnyar. För dem var Sandarnebiblioteket en social mötesplats där de spontant kunde träffa ortsbor kring ett gemensamt intresse, böcker och läsning. Biblioteket utgjorde också en arena där de kunde anordna små utställningar till nöje för sig själva och övriga biblioteksanvändare.

MaS och MoS uppskattade möjligheten att kunna beställa hem böcker, men också att de fick tillgång till litteratur som inte fanns någon annanstans.

Att man snabbare kunde få tag i nyutkomna böcker på Sandarnebiblioteket såg de också som en tillgång. Båda säger sig vara nöjda med service, bestånd och lokaler. De saknade framför allt dagstidningar på biblioteket, något som de tror skulle ha ökat besöksfrekvensen. Båda är besvikna på ortsbefolkningens svala intresse för biblioteket och den verksamhet som bedrevs där.

De anser att ett lokalt bibliotek är viktigt ur folkbildningssynpunkt. Att söka vidare information om något man stöter på i en roman, menar de vara ett bra sätt att bilda sig. Det kräver ett bibliotek i närheten eftersom sådana behov ofta uppstår spontant. För sin nu sextonåriga dotters utveckling till läsare menar de också att tillgången till det lokala biblioteket spelat en viktig roll.

MoS anser att tillgång till böcker är en förutsättning för att kunna utveckla sitt språk, något han menar vara av största vikt.

MaS och MoS agerade aktivt innan hotet om nedläggning var reellt. De lånade kassvis med böcker i syfte att hjälpa upp utlåningssiffrorna och de försökte locka besökare till biblioteket med sina utställningar. När

nedläggningshotet var ett faktum protesterade de inte mer än med sina namn på listan. De trodde sig veta att det var för sent och att nedläggningsbeslutet redan var fattat och såg ingen anledning att lägga kraft på meningslösa protester.

För MaS och MoS innebar nedläggningen av biblioteksfilialen ingen stor förändring av vardagen och läsandet. De har många andra kanaler att kompensera förlusten med. Vad de främst saknar är möjligheten till spontana besök och den sociala gemenskap de upplevde fanns och som hade kunnat utvecklas ytterligare.

AS = Ann-Charlotte, Sandarne

AS är trettiotre år, gift och har två flickor tolv och sju år gamla. Hon arbetar som handläggare på Premiepensionsverket, ett av de statliga verk som utlokaliserats till den nedlagda flygflottiljens lokaler ett par kilometer från Sandarne. AS är född i Uppsala men har bott i Sandarne sedan tonåren. Hon har varit biblioteksanvändare sedan hon lärde sig läsa och använde sig både av huvudbiblioteket i Söderhamn och biblioteksfilialen i Sandarne. Så länge filialen fanns kvar skedde de flesta besöken där. AS lånar uteslutande skönlitteratur för sin egen del och för barnen har hon lånat barnböcker både i traditionell form och som kassettböcker eller CD-böcker. Det förekom att hon lånade en del tidskrifter som mattidningar och liknande, men i övrigt använde AS varken referenslitteratur eller fackböcker. Den service hon fick på filialbiblioteket tycker hon var bra och tillräcklig för hennes behov.

Eftersom AS använde huvudbiblioteket parallellt med närbiblioteket fick nedläggningen inte så stora konsekvenser för henne. Det hon mest saknar nu är möjligheten för flickorna att själva kunna ta sig till biblioteket när de önskar.

För deras nuvarande behov tycker dock AS att skolbiblioteket räcker till relativt bra. Både AS och flickorna köper också en del böcker genom bokklubbar. Möjligen har de inköpen ökat efter nedläggningen, tror hon.

Varken hon eller flickorna läser mindre nu än tidigare. Biblioteksbesöken har inte heller minskat utan AS menar att hon fullt ut har kompenserat sig genom att främst använda huvudbiblioteket mer. Familjen har bil och hon har inga problem att ta sig in till staden och huvudbiblioteket.

Någon skillnad i användningen av bibliotekstjänster tycker hon inte att det har blivit i och med det större bibliotekets utbud. AS fortsätter att låna samma typ av litteratur som hon gjort tidigare och använder inga andra tjänster än förut.

AS skrev på namnlistan mot nedläggningen men engagerade sig för övrigt inte. Det kändes inte tillräckligt viktigt för henne. Men visst saknar hon

närheten, att på gångavstånd ha tillgång till ett bibliotek, mest för barnens skull. Hon menar också att det var en förlust för orten att biblioteket försvann.

För många utgjorde det en träffpunkt som hon ser värdet av, även om biblioteket inte hade den funktionen för henne.

Intervjupersoner i Kilafors

På liknande sätt som i Sandarne fick jag kontakt med personer som använder biblioteket i Kilafors genom tips från bibliotekspersonalen och från de intervjuade. Bland dessa valde jag ut sex informanter med olika kön, ålder och utbildningsbakgrund för att få spridning på åsikterna.

KK = Katrin, Kilafors

KK är nybliven pensionär och njuter av att åter ha tid att läsa skönlitteratur.

Hon har många intressen som hon tycker har en viss koppling till hennes biblioteksanvändning. Exempelvis söker hon information om resor och resmål och hemtraktens dialekter, men hennes huvudsakliga biblioteksärende är att låna skönlitterära böcker. KK har också varit med om att arrangera utställningar för fotoklubben och skolan på biblioteket.

Under sitt yrkesverksamma liv som mellanstadielärare fick hon material för sin undervisning och sin personliga kunskapsutveckling genom det lokala biblioteket. Det mesta av det material hon haft behov av har funnits tillgängligt där eller på huvudbiblioteket, men K har också fått en del genom fjärrlån. Det har varit en stor tillgång att ha biblioteket i skolan eftersom hon kunnat göra de jobbrelaterade ärendena under arbetstid. Att biblioteksföreståndaren har en lärarutbildning i botten ser KK också som en stor tillgång.

KK har använt sig av bibliotekstjänster sedan tidig barndom. Hennes far arbetade ideellt med ett bibliotek inom blåbandrörelsen, en nykterhetsorganisation, och KK fick vara med och hjälpa till vid utlåningen.

Dessa barndomsminnen har skapat intresse och positiva känslor för bibliotek senare i livet. Fadern hade ett starkt bokintresse och ansåg att man skulle låna böckerna på bibliotek i stället för att köpa dem.

KK:s biblioteksbesök är ofta oplanerade och hon uppskattar närheten och möjligheten att dels spontant kunna låna en bok, dels bara kunna slinka in en stund, titta i böcker och tidningar och byta några ord med bibliotekspersonalen.

Hennes biblioteksärenden har förändrats på så sätt att hon numera oftare vet vad hon vill ha och direkt kan söka efter en viss titel. KK använder inte själv datortjänster men får ibland hjälp med sådana på biblioteket.

Lokalerna tycker KK är bra, men anser att de skulle behöva vara mycket större eftersom både skolan och allmänheten utnyttjar dem. Ett tyst läsrum har nyligen omdisponerats då det inte fungerade för båda användargrupperna. Att ha tillgång till biblioteket anser KK vara helt ovärderligt för skolans del, men är lite tveksam till om alla låntagare uppskattar att biblioteket finns i skolan.

Service och bemötande upplever hon starkt positivt och har inte stött på något som personalen inte kunnat klara av. Ett önskemål från hennes sida, förutom större lokaler, är utökade öppettider. KK anser att det vore katastrof om biblioteket skulle läggas ner. Det är tillgängligheten som gör att hon använder bibliotekstjänster i så hög grad. KK besöker idag huvudbiblioteket i Bollnäs vid enstaka tillfällen och skulle göra det också om lokalbiblioteket försvann. De sammanlagda biblioteksbesöken skulle dock bli betydligt färre, tror hon.

KK har inte själv använt biblioteket som en social mötesplats, men tror att det kan ha den funktionen för andra. KK menar att den personliga kontakten mellan personal och användare skapar en trygghet som betyder mycket, speciellt för äldre personer.

LK = Lisa, Kilafors

LK är fyrtio år, gift och tvåbarnsmamma. Hon är född i Bollnäs och arbetar där som undersköterska men bor i Kilafors sedan femton år. Hon läser mycket och är också intresserad av islandshästar och ridning, ett intresse som hon tog upp igen efter tjugufem års uppehåll. Som barn följde hon tidigt med föräldrarna till biblioteket och lånade senare i skolåldern allt hon kom över om hästar. Hon har på samma sätt tagit med sig sina egna flickor på biblioteket innan de ens kunde gå. LK uppskattar den tillåtande miljön också för riktigt små barn på sitt lokala bibliotek. Hon menar att man kan uppmuntra barnens bokintresse genom att visa dem på vilka rikedomar som finns på biblioteket. Hennes båda flickor sköter nu själva sina biblioteksärenden men LK följer fortfarande gärna med som sällskap.

LK arbetar med förståndshandikappade i Bollnäs och använder huvudbiblioteket i jobbet, främst för att låna lättlästa böcker tillsammans med vårdtagarna. Trots att hon har sitt arbete i Bollnäs använder hon hellre det lilla biblioteket i Kilafors eftersom hon upplever att det har många fördelar. Det är mer personligt och trivsamt, tycker hon. Att biblioteket ligger i skolan anser hon gör det levande och inte så tyst och respektingivande som hon upplever

flera andra bibliotek. Miljön inbjuder till att hon gärna besöker biblioteket bara för att strosa runt lite och titta och bläddra i böckerna.

LK lånar numera mest skönlitteratur. Hon läser fortfarande hästböcker men nu av en mer vuxen typ. Böckerna hon söker handlar om hästar och deras skötsel. Det kan exempelvis gälla metoder för hästmassage och om hur man kommunicerar med hästar. LK letar också upp böcker som behandlar sådant som flickorna arbetar med i skolan, som vikingatiden och konstnären Monet.

Ofta sker sådana lån spontant och vore inte biblioteket så nära tror hon att hon inte skulle följa sin impuls att gå och låna den litteraturen. Hon är helt nöjd med den service hon får och påpekar att om de böcker hon frågar efter inte finns på lokalbiblioteket, kan de alltid beställas från huvudbiblioteket.

LK köper också en del böcker, främst på bokrea och genom en bokklubb.

Hon har försökt använda huvudbiblioteket, främst för att döttrarna skulle få ett större utbud, men både hon och flickorna föredrar det lilla lokalbiblioteket. Om det skulle läggas ner skulle hon dock använda huvudbiblioteket, men också köpa fler böcker för att kompensera förlusten. Den största förlusten tror hon skulle vara möjligheten till spontana, oplanerade besök. Hon tror inte att bokbussen skulle kunna ersätta det lokala biblioteket. Den trivsamma atmosfären, det överskådliga beståndet och den personliga kontakten med personalen anser hon vara värdefulla egenskaper hos det lilla biblioteket.

JK = Josefin, Kilafors

JK är elva år och går i femman i Kilafors skola. Hon läser mycket och pluggar mycket, berättar hon. Förutom fotboll på sommaren är läsning hennes stora fritidsintresse. Böckerna hittar hon på det lokala biblioteket där biblioteksföreståndaren tipsar henne om intressanta nyheter. Hon varken köper eller lånar speciellt mycket av kompisar utan får tag i de 5-7 böcker hon läser varje vecka på biblioteket. Förutom att låna böcker använder hon bibliotekets dator, spelar schack och tittar på de utställningar som finns ibland.

Skolan har ett eget bibliotek i en källarlokal som JK inte alls tycker är lika trivsam som filialbiblioteket. Gamla, dåliga böcker utan något bra system på uppställningen lockar knappast någon att vilja läsa, menar hon.

Ofta är JK:s biblioteksbesök spontana. Hon går dit med någon kompis på raster eller efter skolans slut när hon känner för det. Utökade öppettider är ett önskemål från hennes sida, men vad gäller service eller bemötande är det ingenting hon saknar. JK hjälper själv till med att ge omdömen om nya böcker som biblioteksföreståndaren inte hunnit läsa.

JK hoppas att läslusten ska hålla i sig också när hon blir äldre eftersom hon upplever läsandet som befriande. Hon lärde sig läsa i sexårsåldern och har använt biblioteket flitigt sedan dess. Ibland följer hon med sin mormor till biblioteket i Söderhamn, men trots att hon tycker att det är väldigt fint där, menar hon att det är otrivsamt och rörigt i det biblioteket. Sitt lokala bibliotek upplever hon som mysigt och lättsamt.

Det är kunskaperna som JK skulle sakna mest om det lilla filialbiblioteket försvann. Hon anser att hon behöver det för att klara sig så bra i skolan som hon gjort hittills. Hon skulle ogärna åka in till huvudbiblioteket i Bollnäs för att låna, utan tror att hon snarare skulle tvingas använda sig av skolans egna, torftiga boksamling.

JK tror att hon kommer att utnyttja biblioteksservice också i framtiden.

Hon vill fortsätta att studera och känner att fantasi och kreativitet utvecklas genom läsning. Det är också den som ger henne inspiration att skriva själv.

Hon söker information på biblioteket både för sitt skolarbete och för att lösa de privata problem som dyker upp då och då.

Att biblioteket också fungerar som utställningslokal uppskattar JK. Hon tittar gärna på det som ställs ut och menar att det är viktigt både för de som får möjlighet att visa sina talanger eller sin verksamhet och för de som får ta del av det. För JK är närbiblioteket en väldigt bra mötesplats, där hon gärna sitter och pratar, surfar eller spelar schack med någon kompis.

NK = Nils, Kilafors

NK är fjorton år och går i åttan i Kilafors skola. Fritidsintressena är främst läsning men han spelar också teater i ortens amatörteaterförening. Han bor i en liten by några kilometer utanför tätorten. I NK:s familj är det ingen annan som läser speciellt mycket, utan han tror att närheten till biblioteket i skolan har inspirerat honom till läsning. Han har inte heller fått speciellt mycket hjälp hemifrån att skaffa böcker, utan har lärt sig det på egen hand.

NK besöker Hanebobiblioteket i stort sett varje dag på rasterna och då läser han dagstidningar och tidskrifter samt lånar böcker. Han använder också datorerna och referenslitteraturen, främst för skoljobb. Besöken är för det mesta spontana, vilket går bra eftersom biblioteket finns i skolans lokaler. Han besöker också huvudbiblioteket i Bollnäs någon gång i veckan, men lånar inte så mycket där.

Förutom närheten till lokalbiblioteket uppskattar han den personliga kontakt han har fått med biblioteksföreståndaren och tycker att han får väldigt bra service och bemötande. Fastän han läser mycket har han för det mesta inga

problem med att få tag i det han vill där. Nu senast letade han efter böcker om Harry Potter på engelska och böcker om svensk grammatik och det gick bra att hitta i Kilafors.

För NK är biblioteket ett bra ställe att träffas och umgås på. Han sitter ofta där med sina kompisar och läser tidningar; lokaltidningar, Dagens Nyheter eller Illustrerad vetenskap. Han tycker också att det är kul med de utställningar som finns på biblioteket ibland.

NK skulle hitta andra vägar att skaffa böcker om biblioteket skulle läggas ner, köpa mer och låna mer i Bollnäs. Det skulle inte leda till att han läste mindre, men det skulle bli mycket tråkigare, menar han. Tillgången till biblioteket berikar och utvecklar honom. För unga människor har det stor betydelse att ha ett bibliotek på nära håll eftersom det blir lättare för dem att lära sig använda det för sin kunskapsutveckling, menar han. NK tror att han kommer att använda andra bibliotek senare i livet, eftersom han kommer att flytta från Kilafors när han ska studera vidare.

IK = Ivar, Kilafors

IK är åttiofyra år och pensionerad träindustriägare. Han lånade böcker i ordenshuset i sin hemby när han var mycket ung, men hårt arbete under många år gjorde att han hade lite tid över för läsning. På äldre dar är han en flitig användare av biblioteket i Kilafors. Det är främst skönlitteratur han söker, de senaste åren i talboksform då han numera bara har syn på ett öga. Ofta lyssnar han tillsammans med sin fru på böcker som de tidigare läst. IK uppskattar mycket närheten till biblioteket och den fina service han upplever att man ger honom där. Ibland har han läst om någon speciell titel och då går det bra att beställa boken genom biblioteket. Men oftast vänder han sig till biblioteksföreståndaren för att få hennes hjälp att söka lämplig litteratur.

IK tar del av de utställningar som visas på biblioteket och tycker att den verksamheten kunde utvecklas ytterligare. Han anser att kommunen kunde ha satsat på större lokaler som fanns tillgängliga, men som senare såldes. Då kunde man ha haft fler aktiviteter på biblioteket, menar han och nämner föreläsningar och filmvisningar som exempel. Han tycker dock att det är bra att bibliotekslokalerna finns i skolan och har ingenting emot att gå dit under skoltid. Lite ängslig var han ändå under snöbollssäsongen, framkommer det i intervjun. Han tror att det är viktigt för barnen att de kan ha biblioteket nära både som en lugn plats att gå undan till och för att grundlägga läsvanor. Men han menar att det är svårt att konkurrera med TV och andra moderna medier.